Misstagen fällde oss på nytt

Jämn match med få målchanser för både oss och motståndarna, så har det sett ut under säsongsupptakten på Allsvenskan och fruktansvärt nog föll vi för tredje gången på fem matcher, efter 1–2 hemma mot IFK Göteborg.

I en halvtimmes spel var det en rätt dålig match med flera felpassningar och bolltapp av båda lagen. Både vi och Göteborg hade dock mycket folk på rätt sida om bollen och det blev därmed chansfattigt. Därefter tog vi tag i matchen och hade flera goda möjligheter att ta ledningen men kvaliteten och beslutsamheten var inte tillräckligt god.

Efter ett väldigt fint anfall på stopptid av den första halvleken med många passningar slog Anton Tinnerholm ett inlägg in i straffområdet från höger som Viktor Prodell direktskarvade till höger där Daniel Sjölund blev helt fri, men mottagningen blev lite för kort och istället för att vrida in bollen i det bortre hörnet gick skottet mitt på målvakten John Alvbåge som kunde rädda.

Vi hade verkligen behövt det där målet mot den försvarsstarka serieledaren. Precis som vi borde haft ledningen på Örjans Vall i paus i onsdags. Återigen fick motståndarna ny energi under pausen. Trots detta var de tio första minuterna i början på andra halvlek i vår favör, men det kändes som våra spelare var nöjda med att rulla ut serieledaren, genom stundtals fint brodyr. Fotboll handlar dock om att göra mål och för att kunna göra mål måste man komma till avslut. Men istället för skott, kom en till passning och en till passning…

I den 55:e minuten slog Kristian Bergström ett för kort inlägg från vänster och Göteborg vann bollen precis utanför eget straffområde. Det ska vi så klart klara av, men det gjorde vi inte ifjol på Gamla Ullevi när Göteborg ställde om från eget straffområde och gjorde 1–0. Dessvärre upprepades eländet. Emmanuel Dogbe tittade bara på bollföraren Sam Larsson och släppte helt Philip Haglund. Förmodligen kände sig Dogbe tvungen att avlasta Anton Tinnerholm som också hade Tobias Hysén till höger att hålla reda på, men det gäller att säkra centralt i första hand och Emmanuel kom på mellanhand. Erik Moberg tittade också på boll vid främre stolpen där han inte hade någon uppgift och borde ha tagit en centralare position när han såg att Anton täckte av vinkeln mot målet för Hysén. Tom Pettersson därbakom hade Hannes Stiller att hålla ögonen på. Tobias Hysén slog inlägget mellan Erik och Tom och där dök en helt omarkerad Philip Haglund upp och knoppade in bollen bakom en chanslös Henrik Gustavsson.

Det första målet var inte helt lätt att försvara sig emot men det andra är egentligen helt ofattbart att vi släpper in. Första insläppta målet mot Gefle borde ha väckt tankarna att inte ta några risker då de våra trodde faran var över efter ett dåligt inlägg och Anton Tinnerholm joggade ut på bollföraren. Nu hände det osannolikt igen då Philip Haglund lyfte en dålig boll på chans från höger. Hela vårt lag tycktes tro att bollen skulle gå ut över kortlinjen och Anton joggade på nytt, men Sam Larsson hann få fatt i bollen och för sent satsade Anton på att återvinna den och blev därmed bortspelad. Emmanuel Dogbe tappade markeringen på Hannes Stiller och när Sam spelade snett bakåt hade Stiller all tid att sikta in sig på det bortre hörnet.

Precis som på Gamla Ullevi i fjol tillät IFK oss att komma långt in på deras planhalva i slutet, men för lite rörelse, för mycket kladd och obeslutsamhet ledde att vi inte kom till många avslut. Det var första när Oscar Möller kom in som vi skapade hot i djupled.

Reduceringsmålet kom till slut i den 89:e minuten. Henrik Gustavsson kastade snabbt ut bollen till Petrit Zhubi som tog sats från egen planhalva och sprintade förbi flera motspelare. Han nådde nästan IFKs planhalva innan han släppte ut bollen till höger där Oscar Möller kom stormande och tryckte in 1–2.

Vi fick en hörna i den 94:e minuten där bollen dansade framför målet men tyvärr fick vi inte in bollen.

Återigen fick vi se prov på vilka fördelar de så kallade storlagen får av domarna och det är ju egentligen inte så konstigt. När AIK häromsistens inte fick ett mål godkänt på grund av offside så var det stora trumman på av mediakåren, men sådant är ju vardagsmat för oss men då bryr sig inte media. För samma typ av förseelser fick Göteborg frispark men inte vi och frisparkar i slutet hade vi behövt i jakten på mål.

Henrik Gustavsson hade inte mycket att göra på målen, men tappade också några bollar lite oroande och måste åter hitta rätt i in- och utsparkar i större utsträckning. Påpassligt låg dock Fimpen bakom vårt reduceringsmål genom det snabba utkastet till Petrit.

Det är synd att Anton Tinnerholms fina offensiva intentioner i matchen där han låg bakom mycket på högerkanten smolkas av ännu ett avgörande försvarsmisstag.

Erik Moberg inger ett lugn i försvarsspelet med sin trygghet och agerar, för det mesta,  som den klippa han varit under tidigare år, men några gångar var det nonchalant som när han släppte Tobias Hysén på insidan mot kortlinjen i början av matchen.

Alberis da Silva tvingades tyvärr utgå redan efter halva första halvlek på grund av vadkänning och vi tvingades åter till en förändring i backlinjen då Tom Pettersson flyttades ned som mittback. Det gick emellertid bra för Tom på sin ordinarie position, vilket lovar gott inför framtiden.

Andreas Dahlén stod, precis som Anton Tinnerholm för en hel del framåt. Ingen av de båda kantspelarna har fantastisk teknik men spelar efter förmågan. Anton är dock lite ettrigare än Dahlén som kan bli passiv ibland, vilket ibland är av godo i defensiven.

Martin Christensen lyckades inte följa upp sin fina första halvlek från Örjans Vall. Tyvärr var han tillbaka i att överarbeta lägena med överstegsfinter, blev stillastående och hamnade i tidsnöd med inläggen därav den försämrade kvaliteten på dem. Riktigt trist var det att han överarbetade ett fint målläge i början av andra halvlek.

Petrit Zhubi bytte av Martin efter en knapp timmes spel och i en offensiv satsning var det lyckat även om det tog lång tid innan han visade sig från sin bästa sida. Genomlöpningen som bäddade för Möllers mål var magnifik.

När Tom Pettersson gick ned som mittback i mitten på den första halvleken kom Emmanuel Dogbe in. Många befarade säkert att Göteborgs tuffa innermittfältare Jakob Johansson och Philip Haglund skulle mala ned oss, men Dogbe är tillräckligt kvick med bollen för att hinna undan närkamperna och fördelade boll på ett bra sätt. Emmanuel vann också en hel del boll, men har en hel del att jobba på i försvarsspelet där han dessvärre var delaktig i båda baklängesmålen.

Daniel Sjölund svarade ånyo för en stor arbetsinsats och ligger bakom mycket av vårt spel som spindeln i nätet. Både vi och han hade verkligen behövt det där målet i slutet av första halvlek, men ålänningen måste våga ta skott oftare! Det håller inte att bara hitta bollar i sidled vi måste hitta rakare lösningar mot mål också.

Kristian Bergström var precis som Sjölund väldigt delaktig i vårt spel och gjorde mycket bra men de fasta situationerna höll inte samma fina klass som på sistone, med för många ballongbollar.

Efter Imad Zataras succématch mot AIK har han inte lyckats hålla uppe kvaliteten på samma fina sätt. Trist också att läsa i Corren om att han tycker att det är skönt att slippa det ”tråkiga” försvarsspelet som forward. Ja, utan försvarsspel så blir det ju inte speciellt roligt. Imad gör ändå mycket nytta men har inte haft det rätta flytet i de två senaste matcherna.

Oscar Möller bytte av Zatara den sista kvarten och det var det enda roliga med den här matchen att Möller visade prov på sitt gamla rätta jag, men målmedvetenhet och kraft i löpningarna. Viktigt var ju som kronan på verket att västervikarn gjorde sitt första allsvenska mål för året. I fjol spräckte han Malmös målnolla på hemmaplan och i år Göteborgs målnolla totalt. Förhoppningsvis växer Oscar av detta och fortsätter producera i poängmatcher.

Viktor Prodell växte i slutet av första halvlek, vann allt fler bollar och gjorde på det hela taget en betydligt bättre insats än i Halmstad, men fortfarande saknas det där lilla extra i löpmeter. Ett mål skulle verkligen behövas. Proddan fick ett bra läge i slutet på första halvlek men fick inte riktigt till skottet i trängt läge.

Vi har haft otur med skador i säsongsupptakten men vi har en fin bredd i truppen och kan klara vilket lag som helst ändå, men det är de små marginalerna som avgör. Det gäller därmed att inte bjuda motståndarna på så många mål som vi har gjort och vi måste våga ta fler avslut. Det är mycket bättre att få slut på anfallen än att åka på en omställning som vid 0–1-målet. Spelmässigt fanns det en hel del som antyder att formen kan vara i antågande med fint kombinationsspel på ett tillslag stundtals. Med skarpare försvarsspel och ett effektivare försvarsspel ska vi kunna lyckas riktigt bra. Se bara på Göteborg, de leder Allsvenskan med ett primitivt geflespel, då ska väl vi också kunna lyckas genom att ”spela” fotboll. Eller är det bara gnet som gäller i Allsvenskan i år? Jag tror inte att det håller i längden utan att vi är på rätt spår.

Nästa spår går mot Kalmar och då får vi hoppas att fler spelare är disponibla så att vi får ännu fler alternativ för att dyrka upp KFFs försvar på Guldfågeln Arena. Tveka inte att anmäla er till bussresan på lördag.
Se merinformation om resan här

ÅFF – IFK Göteborg 1–2 (0–0)

0–1 Philip Haglund

0–2 Hannes Stiller

1–2 Oscar Möller (Petrit Zhubi)

Varningar ÅFF: Emmanuel Dogbe (2:a)

Domare: Martin Strömbergsson, Gävle.

Publik: 5 105

Övrig statistik

Bollinnehav 57 – 43

Avslut 8 – 10

Avslut på mål 5 – 6

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 4 – 2

Frisparkar 13 – 7

Offside 3 – 2

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Erik Moberg, Alberis da Silva (ut 24), Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 59), Tom Pettersson (in 24 MB), Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Imad Zatara (ut 75), Viktor Prodell.

Inbytta ersättare

Emmanuel Dogbe (in 24 MM), Petrit Zhubi (in 59 HM), Oscar Möller (in 75 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Daniel Hallingström, Christoffer Karlsson, Mattias Mete.