Misstagen fällde oss på nytt

Det såg länge lovande ut hemma mot Malmö FF, men till sist var det ändå grova misstag som fällde oss på nytt, när vi föll med 1–3.

Det var betydligt bättre fart på både ben och boll från start än det vi fick se på Strömvallen i premiären. Med det utgångsvärdet var det nästan en självklarhet att så skulle bli fallet. Första halvan av första halvleken var kontrollerad men utan chanser för båda lagen. Den andra halvan blev mer chansrik, men åter var det för obeslutsamt i avgörande lägen, med för många tillslag på bollen och därmed för långsam väg mot öppen yta. Även om det var bättre fart så måste beslutsamheten att gå rakt på mål vara större och inte rulla runt för mycket.

Försvarsmässigt gjorde vi det länge bra, men obeslutsamhet och passivitet vid några tillfällen drabbade oss hårt.

Efter ett långsamt anfall i den 38:e minuten fick Simon Thern fritt utrymme att vända in från vänsterkanten och slå ett (misslyckat) inlägg. Imad Zatara, Mohammed Abubakari, Daniel Hallingström och Anton Tinnerholm fanns alla med möjlighet att stänga till i ytan men de var alldeles för passiva. Kristian Bergström var däremot alert och höll Jiloan Hamad bakom sig, men bollen gick förbi dem och eftersom Andreas Dahlén helt tappade markeringen på Magnus Eriksson, så fick vår förre spelare Magnus Eriksson fritt utrymme att pricka in bollen. Dalle kunde dock ha gjort sig större för att täcka skottet men det gick förbi. Henrik Gustavsson var tvungen att förflytta sig snabbt för att inte lämna högersidan öppen och hann inte stanna upp, men var ändå nära att styra undan bollen. Mange höll igen sin glädje men firade betydligt mer än när han gjorde mål hemma mot AIK förra året.

Vi släppte alltså åter in ett mål efter att väldigt många av våra spelare fallerat i sitt agerande. Det var egentligen ingen målchans och precis som i Gävle så gjorde motståndaren mål efter ett anfall med låg kvalitet.

Efter målet tappade vi direkt kvalitet i spelet och det var oerhört skönt att vi kunde kvittera innan paus. I slutminuten av halvleken tog sin Anton Tinnerholm fram på ett bra sätt och blev nerriven utanför straffområdet. Kristian Bergström tog hand om frisparken lite till höger om målet och slog ett lågt skott och studsen ställde Johan Dahlin i MFF-målet.

Glädjen grusades dock av att Mohammed Abubakari tvingades kliva av planen precis i slutet på halvleken på grund av en lårskada. Emmanuel Dogbe kom därmed in till den andra halvleken.

Det såg lovande ut inledningsvis på den andra akten och vi oroade framför MFF-målet några gånger utan att få riktig spets, men så i den 57:e minuten tog istället Malmö åter ledningen. Vi gick bort oss med tre spelare på högerkanten; Imad Zatara, Emmanuel Dogbe och Anton Tinnerholm, som alla var för passiva och tappade position. Ricardinho fick loss bollen, men Anton Tinnerholm hade alla möjligheter att täcka av inläggsvägen, men precis som vid baklängesmålet på Strömvallen så joggade han fram mot inläggaren. Inlägget gick mot Magnus Eriksson, som Tom Pettersson helt tappat markeringen på, och Mange kunde enkelt nicka tillbaka bollen bortom den vänstra stolpen, där Erik Friberg sprintade in och prickade in bollen invid den bortre stolpen. Naturligtvis skulle Emmanuel Dogbe följt med Friberg men han tappade bort honom helt. Daniel Sjölund hade också alla möjligheter att täcka av skottvinkeln och hade dessutom Jiloan Hamad att hålla ögonen på, men var alldeles för passiv.

När man ser reprisbilderna, så slås man av hur otroligt bolltittande våra spelare var, samma problem har vi sett ett flertal gånger. Det finns någon sorts prestige att inte behöva vrida på huvudet för att ha koll på sin omgivning, men att lite på sin insikt är på tok för riskfyllt och vi har ju sett ett otal gånger vad som sker om man struntar på att vrida på huvudet som är a och o för en fotbollspelare med spelsinne.

Återigen sjönk vår moral och vi såg ut att spela helt utan självförtroende. Kristian Bergström levererade sedan några fina bollar som kunde bäddat för fina chanser, men Andreas Dahlén hann inte riktigt fram på den första genomskäraren och Viktor Prodell missade straffsparken att lägga fram Oscar Möller i frilägesposition grovt. Kort senare slog Daniel Sjölund en riktig indianare på egen planhalva som Jiloan Hamad snappade upp och tog fart in i straffområdet, där han alldeles för enkelt tilläts gå emellan passiva Andreas Dahlén och Daniel Sjölund. Emmanuel Dogbe hade återigen släppt Erik Friberg som helt fri inne i straffområdet kunde ta emot, vända om och pricka in bollen. Daniel Sjölund försökte täcka av men var alldeles för seg i vändningarna. Anton Tinnerholm joggade åter och Simon Thern kunde också lika gärna fått bollen i fritt läge.

Vi släppte alltså in ett mål efter otrolig passivitet, där våra spelare inte tog jobbet för att freda vårt mål.

Efter målet sjönk spelnivån till högst division I-klass och Malmö kunde enkelt rulla runt för att spela av matchen. Att vika ner sig så fullständigt får naturligtvis inte ske. Vart tog hungern vägen med fina slutforceringar som vi tidigare har lyckats med?

Vi får inte låta oss knäckas efter två matcher i Allsvenskan. För att undvika kvalitativa brister finns det inga genvägar utan det gäller att jobba med grunderna i varje, varje situation. Det vill säga att varje sekund vara fokuserad på sin uppgift och att ta löpningarna fullt ut varje, varje gång för att komma på rätt försvarssida eller för att öppna i offeniven!

Henrik Gustavsson har redan släppt in fyra mål, men har fått väldigt svag hjälp av våra utespelare och kan inte lastas för målen. Med en osäkerhet i försvarsspelet har inte heller Fimpen nått sin kapacitet.

Anton Tinnerholm började komma igång så smått i offensiven (ordande ju frisparken som vi gjorde mål på), men gick ofta lite för långt istället för att spela enkelt som varit hans signum. Vi har också sett Antons fina uppoffrande spel men nu har han uppträtt passivt vid flera matchavgörande situationer.

Daniel Hallingström har varit klart bäst i backlinjen så här långt, men det har inte varit lätt att hålla ihop en försvarslinje som spretar.

Tom Pettersson hade en tuff uppgift att hålla Magnus Eriksson stången. Han klarade det någorlunda, men den förre U21-landslagsmannen har så mycket högre potential än vad han hittills har visat, inte minst i passningsspelet.

Andreas Dahlén växer in i sin roll allt mer och kom fram bra på kanten några gånger, men agerade som övriga för passivt vid flera tillfällen som var matchavgörande.

Imad Zatara var inte alls lika aktiv som på Strömvallen, men dribblade fortsatt in bland motspelare istället för ifrån. Försvarsspelet som var helt okej mot Gefle var nu inte alls uppe i samma nivå.

Martin Christensen bytte av Zatara för att spetsa vår offensiv i underläge, men vid detta tillfälle hade hela vårt lagbygge tappat kraft och dansken fick aldrig bra bollar att jobba med.

Vi var väldigt glada över att en av allsvenskans främsta mittfältare var tillbaka och Mohammed Abubakari visade åter hur vi med hans stora jobb kan få övertag på innermittfältet, även om en del passningar gick till fel adress. Dessvärre tvingades Mommo ge upp strax innan paus på grund av att han slog upp sin tidigare lårskada. Det är väldigt olyckligt att vår mittfältsmotor nu kan bli borta en tid.

Emmanuel Dogbe kom in till den andra halvleken och gjorde det helt okej till en början då han låg i rätt position och fördelade boll på ett bra sätt, men sedan började han också hålla i boll för länge och tappade bort Erik Friberg, vid båda hans mål. Det återstår alltså fortfarande en hel del arbete i försvarsagerandet.

Daniel Sjölund gör förstås en hel del nytta och i andra halvlek vågade han äntligen avlossa bössan vid ett tillfälle med ett bra skot som målvakten räddade, men så passivt försvarsagerande och slarv i passningsspelet i andra halvlek som vid målen håller naturligtvis inte.

Kristian Bergström var vår främste spelare i denna match. Arbetsinsatsen och passningarna/inläggen med vänsterfoten satt fint. Dessutom gjorde Pligg vårt första mål för året i Allsvenskan och därmed slipper vi i varje fall hetsjakten från 2010 att vi inte kan göra mål. Det var också första gången som Kristian satte en frispark direkt i mål sedan Sirius hemma 2009. Samtidigt är nu Bergström vår främste målskytt i ensamt majestät beträffande serie- och kvalmål med 113 fullträffar, men det är så klart en klen tröst.

På topp visade Oscar Möller betydligt bättre spring i benen än på Strömvallen, som antyder att han är på gång och får han bara lite flyt så kommer också tekniken sitta bättre, nu studsade bollen ifrån honom i avgörande lägen. I andra halvlek tappade Möller kraft och valde svåra alternativ framför de enkla.

Mattias Mete kom in sista kvarten istället för Möller och gjorde ett bättre inhopp än på Strömvallen men fick ändå inte mycket uträttat eftersom vi var ett slaget när han kom in.

Viktor Prodell var okej i första halvlek då hela laget var mer samlat i anfallsspelet, men tappade mycket i andra halvlek, då han missade moment som han aldrig annars missar och agerade för passivt.

Publiksiffran på 3 501 var förresten ett skämt. Vi har ett lag i Allsvenskan men det är tydligen många som inte ser det som viktigt eftersom de inte tar sitt ansvar och sluter upp på Kopparvallen!

Det finns så mycket mer att få ut av våra spelare. Det gäller att analysera och snabbt gå vidare och nu finns en hel träningsvecka för att slipa på formen och komma tillbaka med ett sjuhelsikes fajterhjärta hemma mot AIK nästa söndag!

ÅFF – Malmö FF 1–3 (1–1)

0–1 (38) Magnus Eriksson

1–1 (46) Kristian Bergström

1–2 (57) Erik Friberg

1–3 (67) Erik Friberg

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Michael Lerjéus, Skövde.

Publik: 3 501

Övrig statistik

Bollinnehav 42 – 58

Avslut 7 – 9

Avslut på mål 3 – 4

Hörnor 2 – 5

Frisparkar 12 – 9

Offside 0 – 7

Varningar 0 – 0

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 63), Mohammed Abubakari (ut 46), Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Oscar Möller (ut 76), Viktor Prodell

Inbytta ersättare

Emmanuel Dogbe (in 46), Martin Christensen (in 63), Mattias Mete (in 76).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Erik Moberg, Alberis da Silva, Petrit Zhubi.