Årskrönika 2011 – VI ÄR TILLBAKA – del I – Fantastiskt!

”Nä, nu ska jag gå och handla” lyckades jag på något sätt uppsnappa på läktaren. Själv hade jag inte en tanke på att handla. Det fanns överhuvudtaget ingen tanke alls, bara mörker. Viktor Prodells kvittering hemma mot AIK i den näst sista omgången räckte inte, för Gefle kvitterade mot IFK Göteborg och den allsvenska säsongen var över.

Efter en lång stund i det svarta hålet på läktaren lyckades jag ta mig därifrån på något oförklarligt vis och fick då bokstavligen se TV-bussarna och storbildsskärmen lämna Kopparvallen. Allsvenskan åkte i väg. Det man drömt om i hela livet fick ett abrupt och oerhört smärtsamt slut och det är tur att man har en sådan fantastisk familj som stöttar en i sådana här fruktansvärt svåra stunder.

Tungt och svårt var det också efter säsongen 2008, då vi missade avancemanget till Allsvenskan. Den numera berömda matchen borta mot Häcken där vi tappade en 3–1-ledning – med en man mer på banan, straff och tio minuter kvar – till förlust med 3–4 blev förödande.

När sedan Arenakraven 2014, i största hemlighet, röstades igenom av Representantskapet i november 2008, så blev det ytterligare en fet smäll på käften. Hur skulle vi någonsin kunna bygga 3 000 sittplatser under tak? Och hur skulle vi kunna komma upp i 80 % sittplatser av den totala publikkapaciteten? Dessutom var det en massa andra krav, som elljuset till exempel. 2008 hade vi ju just uppgraderat elljuset tack vare en mycket stor ansträngning i och med det nybildade bolaget Kopparvallen i Åtvidaberg AB, vars tillkomst också räddade elitlicensen genom att köpa Kopparvallen för två miljoner kronor. Därmed kunde skulderna betalas.

Men hur i hela världen skulle vi få pengar till nya läktare, nya lokaler för alla möjliga ändamål samt se till att Kopparvallen skulle vara spelbar från 15 mars? En sådan enorm investering skulle säkert gå på minst 25 miljoner. En sådan oerhört stor summa kändes avlägsen och man kände sig därför väldigt uppgiven.

Men vi har varit med om svåra situationer förut

Vi tog oss upp från division III, trots mängder av belackare som då trodde att sagan om ÅFF skulle vara över. Man fick ta ett år i taget och 2009 skulle vi bara lyckas ta steget upp i Allsvenskan. Det gick som planerat och samtidigt som vi byggde ett allsvenskt lag byggdes också Kopparvallen om för 8,6 miljoner kronor, med en uppvärmd konstgräsplan samt förbättring av kiosker och utbyggt kansli.

2010 var vi alltså ytterst nära att klara oss kvar trots att vi var tvungna att lägga fokus mer på arenan än på fotbollslaget. Under 2011 har dock det sportsliga fått större utrymme.

Även om Kopparvallen i Åtvidaberg AB är ett externt bolag, så tar det ekonomisk kraft från Åtvidabergs Fotbollförening som tvingats lägga ekonomiska muskler på bland annat kameraövervakning, då bolaget saknat pengar till annat utöver det nödvändigaste kring konstgräsplanen och vissa ombyggnader. Hyran steg förstås också markant. Trots detta gjorde föreningen ett bra ekonomiskt resultat 2010.

Beslutsamheten i hela föreningen var stor att ta sig tillbaka omgående

Farhågan om spelarflykt uteblev då ingen spelare som vi verkligen ville ha kvar lämnade truppen. Magnus Eriksson kom in i stället för Paulus Roiha och gjorde succé. Med de perfekta träningsförhållandena fick vi en fördel gentemot konkurrenterna istället för en nackdel, som tidigare. En bra tränartrojka som fick vara med från början gav också fina förutsättningar.

För ovanlighetens skull var vi favorittippade att ta hem hela serien, vilket också lyckades.

Tack vare ett svagt bortaspel under våren kunde vi inte dra ifrån i den oerhört jämna serien där alla tycktes slå alla, men under hösten blev bortaspelet bättre och vi hängde därmed på tåget när tre lag ryckte i toppstriden. Ängelholm och Sundsvall var de två andra kombattanterna. Efter bortaförluster mot just Ängelholm samt Assyriska kändes det lite oroligt men hemma var vi oerhört starka och summa summarum det bästa hemmalaget i Superettan genom tiderna med 37 inspelade poäng på Kopparvallen.

Det var ändå på bortaplan det hela avgjordes. Oscar Möllers mål efter en kvarts spel på Norrporten Arena blev matchens enda och lyckan var total när domaren Lars Olsson från Umeå äntligen blåste av matchen i Sundsvall med en omgång kvar. Vi hade som sjätte lag lyckats ta oss tillbaka till Allsvenskan direkt från Superettan. Samtliga lag av dessa lag har klarat sig kvar i högsta serien och det ska vi också se till att göra.

Det har bara gått tre år sedan de där tunga smällarna 2008, men utvecklingen av Åtvidabergs Fotbollförening har varit helt fantastisk. Nära 15 miljoner har lyckats införskaffats i bolaget Kopparvallen i Åtvidaberg AB som därmed har kunnat rusta upp Kopparvallen med Sveriges bästa konstgräsmatta som dessutom är uppvärmd. De där till synes omöjliga arenakraven från 2014 är nu inga drömmar, de förverkligas! Bygget är i full gång och alla kraven kommer att uppfyllas och de är inte få ni kan läsa dem här: [Arenakrav 2014]

2014 kommer vi att kunna ta in 6 000 åskådare, varav 4 800 sittande, vilket är fullt tillräckligt i de flesta matcherna, men visst är det onödigt med sittplatser på kortsidorna. Dessa behövs inte 2012 och 2013 och då kan vi ta in 8 300 åskådare.

Om dessutom alla hjälper till och påverkar SEF och Svenska Fotbollförbundet om att 80 %-regeln ska avskaffas så vore det väl tusan om vi inte även i fortsättningen kan få ta in ståplatsåskådarna på hela kortsidorna. Man kan ju också tycka att det borde finnas ståplatser på långsidorna, men att få bort kravet på 3 000 sittplatser under tak tror jag tyvärr inte är möjligt.

Som jag uppfattat det så vill de flesta föreningarna avskaffa regeln och det är ju det enda rätta om föreningarna vill ha mycket publik på matcherna, samt att stämningen på arenorna ska hållas uppe. En ståplats är också avsevärt mycket billigare att bygga då den kräver betydligt mindre utrymme.

Vi får tillsammans se till att kämpa mot detta. Tyvärr var det för få som jobbade mot detta 2008, men vi får hoppas att det inte är för sent.

Totalt kommer upprustningen av Kopparvallen med nya läktare och omklädningstum att gå på någonstans mellan 25–30 miljoner kronor, vilket tillsammans med tidigare investeringar på 13 miljoner innebär att all ombyggnation kommer att landa kring 40 miljoner kronor.

Detta är en oerhört stor kostnad som måste betalas tillbaka på något sätt och det kommer att avspegla sig på en betydligt högre hyra och på så sätt blir det ändå ÅFF som kommer att stå för den allra största kostnaden. Fotbollsgymnasiet i Åtvidaberg nyttjar också Kopparvallen varför också Åtvidabergs Kommun får stå för en del av hyreskostnaderna. Kommunen tar en risk som gått i borgen men det är inte kommunen som lånar ut något. Det är en bank som lånar ut pengarna men de ska förstås betalas tillbaka.

Driftkostnaderna kommer förstås också öka genom en större anläggning. Det gäller givetvis att vi alla hjälps åt att dra in pengarna till föreningen, vara medlem och vara medveten om att biljettpriserna är högre på en ny fin sittplats än på de gamla ståplatserna. Biljettpriserna är ändå inte högre än förra säsongen i Allsvenskan.

Sportsligt har vi också gått framåt sedan 2008. Trots alla investeringar har vi lyckats utveckla spelartruppen och den är nu vår! Tidigare hade vi flera lån i tuppen som är en stor osäkerhet för att bygga långsiktigt, men nu äger vi allstå samtliga spelare och har börjat skriva längre kontrakt med dem. Vi har inte sålt någon spelare, men har ändå lyckats förstärka truppen vilket är helt fantastiskt.

Tack vare externa finansiärer har vi nu också större möjligheter att införskaffa betydligt mer etablerade spelare än tidigare och framtiden ser därmed riktigt ljus ut.

Framtiden är vår!

Fortsättning följer i del II - Försäsongen