Årskrönika 2011 – VI ÄR TILLBAKA – del IV – Sommaren

Efter två veckors matchuppehåll såg vi fram mot en spännande höstsäsong där det kändes som om vi hade ett jätteläge i och med att vi inte hade nått full kapacitet ännu i den stenhårda serien.

Äntligen poäng på bortaplan, men det borde varit tre

Omg: 16 IF Brommapojkarna – ÅFF 2–2

Efter fyra raka bortaförluster såg vi äntligen ut att ta en viktig trepoängare på bortaplan. I mitten på första halvlek hade vi nämligen en 2–0-ledning på Grimsta IP.

I den 17:e minuten slog Kristian Bergström en frispark ur högerinnerposition och Alberis da Silva nickade mot den bortre stolpen. Bollen hade gått utanför men hemmalagets mittback Nicklas Carlsson lyckades på något konstigt vis få bollen i eget mål. Sex minuter senare spelade Magnus Eriksson fram till Oscar Möller som ökade på till 2–0 då han elegant vände bort flera BP-försvarare och satte bollen bakom Kristoffer Nordfeldt i BP-målet.

Vi hade sedan bra kontroll på händelserna men i den 58:e minuten blev Oscar Möller utvisad av domaren Antti Kanerva från Olofstorp, som inte hade någon bra dag. Men utvisningen var väldigt onödig efter att Oscar protesterade till sig två gula kort.

Utvisningen blev matchavgörande. BP reducerade i den 71:a minuten genom Mauricio Albornoz, efter att vi inte lyckats få bort bollen och Albornoz var framme igen i den 79:e minuten efter ett högerinlägg och därmed var det utjämnat till 2–2. Det var sedan inte långt borta att kvällen slutat med en riktig katastrof, men det blev i varje fall en pinne.

Trots poängtappet passerade vi Degerfors upp till andraplatsen.

Stensäker hemmaseger

Omg: 17 ÅFF – Västerås SK 4–0

Matcher mot sämre motstånd som Västerås är alltid oroliga, men vi behövde aldrig oroa oss för utdelningen kom redan i den elfte minuten. Kristian Bergström slog in en hörna från vänster. Daniel Hallingström nickade men bollen gick vidare till Haris Radetinac som klippte till på volley och Viktor Prodell bröstade in 1–0.

2–0 kom i den 31:a minuten. Magnus Eriksson spelade en bra boll till höger där Haris Radetinac kom in med hög fart, blev av med bollen men kämpade den tillbaka och tryckte in bollen i mål. 3–0 föll bara några minuter in på andra halvlek på frispark strax utanför straffområdet till höger. Haris Radetinac petade bollen till Kristian Bergström som klippte in bollen lågt vid den främre stolpen. Christian Caulker i bortamålet var på bollen men kunde inte rädda.

I den 65:e minuten avgjorde Kristian Bergström när han prickade in 4–0 och blev därmed tvåmålskytt. Haris Radetinac spelade in från höger och Kristian Bergström sköt. Via en försvarare gick bollen i en båge över Sierra Leones landslagsmålvakt.

Seger även i Göteborg

Omg: 18 Qviding FIF – ÅFF 1–3

Göteborg och Valhalla väckte otäcka känslor inför mötet med det lila jumbolaget som hade spelat täta matcher på det odugliga konstgräset tidigare. Matchen utvecklades också till en nervpärs då vi gjorde en av årets sämre matcher. Vi fick förvisso en drömstart när Anton Tinnerholm stormade fram på högerkanten och kunde trycka in ledningsbollen ur snäv vinkel i den 19:e minuten, efter växelspel med Haris Radetinac.

I den 57:e minuten sköt Magnus Eriksson in 2–0 på straff sedan Haris Radetinac blivit nedriven. Men det dröjde bara tre minuter innan hemmalaget också fick en straff och den satte Hannes Sahlin bakom Henrik Gustavsson. Det var riktigt virrigt efter målet och Qviding kunde mycket väl ha kvitterat men i den 83:e minuten frispelades Magnus Eriksson av Haris Radetinac och Mange rullade in det förlösande 3–1-målet.

Trots en spelmässigt svag insats var det starkt av laget att grisa till sig tre viktiga poäng. Något ryck i tabellen blev det dock inte då övriga toppkonkurrenter också hade fått fart under vingarna.

Bortaseger även i toppmatch

Omg: 19 Degerfors IF – ÅFF 1–2

Vi hade gjort vår plikt och tagit sex poäng mot de två bottenlagen men nu väntade en tuffare uppgift mot Degerfors på Stora Valla. Precis som vi hade DIF 32 poäng och det var därmed en mycket viktig sexpoängsmatch.

Efter 13,5 år i andra föreningar kom Thomas Olsson äntligen tillbaka på lån från IFK Göteborg. Jag hade det på känn att 35-åringen skulle spela från start. Så blev det och visst bidrog Olsson till att lyfta laget.

Vi hade greppet om matchen från start, men precis som på Kopparvallen chockade DIF med ett snabbt mål. Efter slarv fick Niklas Klingberg fritt skottläge och kunde ge hemmalaget ledningen redan i den femte minuten, på ett skott som Henrik Gustavsson borde ha tagit.

De våra malde dock på och kunde vända på steken i den andra halvleken. Fem minuter in på andra halvlek blev Haris Radetinac hårt tagen i straffområdet och Jesper Arvidsson klev fram och satte elvametaren säkert invid stolpen.

Lyckan var sedan total då Daniel Hallingström nickade in 2–1 i den 70:e minuten. Kristian Bergström slog en hörna från höger. Bollen hamnade hos Magnus Eriksson som tog emot, ryckte till vänster och slog kalasinlägget som Daniel Hallingström förvaltade på bästa sätt.

Med den viktiga vändningen visades att vi inte behövde göra det första målet och att de våra även kunde ta segrar på naturgräs. Vi drog också ifrån DIF med tre pinnar, men Ängelholm och Sundsvall ångade på. Differensen ned till tredjeplatsen och Giffarna var därmed noll poäng och tre mål.

Makalös vändning

Omg: 20 ÅFF – Jönköpings Södra IF 2–1 

I matchen mot Jönköping skulle vi ta revansch från vårens debacle på Stadsparksvallen, men det såg ut att bli en ny mycket tung förlust. Efter passivt försvarsarbete kom Andreas Tegström igenom centralt och satte 0–1 i den 16:e minuten.

Vi dominerade matchbilden kraftigt speciellt andra halvan av andra halvlek, men det tycktes vara omöjligt att få in bollen bakom Niklas Helgesson i bortamålet. Men nio sekunder innan full tid fick vi äntligen hål på gästerna. Oscar Möller fick bollen till höger i straffområdet. Med styrka och kraft ryckte han och slog bollen snett inåt bakåt efter att ha tunnlat en motståndare. Magnus Eriksson satte foten till och tunnlade också en motståndare och bollen for in i nätmaskorna. Vilken enorm glädje att vi äntligen fick hål på Jönköping.

Nu skulle vi i varje fall kunna få en pinne, men tänk om vi kunde göra ett mål till! Då vore det ju hela fulländat. Kristian Bergström var målmedveten och var inte nöjd utan ville ha mer. Bollen spelades fram till Magnus Eriksson som med styrka höll i bollen, vände om och slog en genial och samtidigt helt perfekt boll i en 180-gradersomvändning. Pligg kom helt fri och tvekade inte. Med högern vek han in segermålet i det bortre hörnet. Vilken glädje – den går på intet sätt att beskriva, alla for omkring som om de var fullständigt tokiga av segerrus och hela Kopparvallen kokade.

Det var tredje gången på de sex senaste matcherna som vi vände ett underläge till seger och aldrig någonsin hade jag varit med om att vi vänt en match så sent. Man fick Flashbacks till 2009 då vi gjorde mål i slutminuterna borta mot Norrköping, hemma mot Assyriska och borta mot Vasalund, när vi säkrade avancemanget. Det kändes verkligen som om detta var ett avstamp för ett nytt avancemang och vändningen gav gott självförtroende till våra spelare.

Triumfen blev inte sämre av att Sundsvalls svit på sju raka segrar spräcktes med en 1–3-förlust borta mot Ljungskile. Vi drog därmed ifrån det tredjeplacerade norrlandslaget med tre poäng. Eftersom Degerfors bara klarade 1–1 borta mot Assyriska hade vi ett försprång till fjärdeplatsen på fem poäng.

Slarvigt men fin moral

Omg: 21 IFK Värnamo – ÅFF 3–3

Precis som i de två tidigare matcherna fick vi en riktigt dålig start också på Finnvedsvallen. Efter ovaksamhet vid ett inkast kunde Bujar Ferizi göra första målet i den 24:e minuten och bara två minuter senare var uppförsbacken ännu brantare då Vlado Zlojutro dundrade in 0–2 via ett förvararben upp i krysset. Även vid det andra målet var det stor passivitet bland de våra när IFK anföll på vänsterkanten.

Trots chocken kom vi tillbaka och fick en livsviktig reducering i den 36:e minuten. Anton Tinnerholm stormade fram på högerkanten efter samspel med Haris Radetinac och slog ett lågt inspel som Magnus Eriksson prickade in.

I andra halvlek tog vi tag i matchen men efter slarv av den högre skolan kunde hemmalaget spela igenom och 1–3 var ett faktum då Vlado Zlojutro satte bollen i den 64:e minuten. Det var sedan ytterst nära att matchen definitivt avgjordes men osannolikt nog sköt Vlado Zlojutro i ribban från bara några meters avstånd.

De våra repade dock mod och i den 77:e minuten anföll vi mycket snyggt med klapp-klapp-spel på vänsterkanten. Daniel Hallingström slog en snabb frispark efter en offsideavblåsning långt ned på egen planhalva. Kristian Bergström fick bollen och hittade en mötande Oscar Möller som direktskarvade ut till Jesper Arvidsson. Möller vände om och sprintade i djupled medan Jesper slog bollen till Magnus Eriksson som direktskarvade perfekt in i Oscars löpväg. Möller hade bara att vinkla in bollen invid den bortre stolpen. Jublet hann knappt lägga sig för 52 sekunder senare var det dags igen. Värnamo försökte spela upp bollen på vår högerkant men Anton Tinnerholm och Thomas Olsson pressade gemensamt till sig bollen. Thomas spelade sedan en boll i djupet till Christoffer Karlsson som störtade fram centralt och hittade Kristian Bergström som direktskarvade fram till Magnus Eriksson. Mange vände elegant in mellan två försvarare, kom fri och rullade kyligt in 3–3 med "fel" fot invid den vänstra stolpen.

Vilken glädje bland oss 200–300 ÅFF-are på plats. Från uträknade till kvittering. Hemmalaget såg rejält skärrat ut och det fanns tid att få in ett fjärde mål, men domaren Kristoffer Karlsson från Göteborg blåste sönder matchen och gav bara hemmalaget frisparkar efter målen. Vi fick därmed aldrig någon rytm för att pressa för ett segermål.

Tack vare att Sundsvall mycket sensationellt spelade 2–2 hemma mot Västerås höll vi avståndet till medelpadingarna på tre poäng. Degerfors föll hemma mot serieledande Ängelholm med 1–3 och var därmed sex poäng efter oss. ÄFF som var uppe i 13 raka matcher utan förlust var tre pinnar före oss.

Klar seger inför storpublik

Omg: 22 ÅFF – Hammarby IF 3–1

Det fanns en viss oro att vi skulle bli lite skakiga i nästa möte mot Hammarby. Inte för att Bajen var bra men för att de är ett av de största föreningarna, sett till omsättning och antal supportrar. På Söderstadion hade vi uppträtt mycket svagt, men nu skulle det bli andra bullar.

De våra rullade på från början och då hängde gästerna helt enkelt inte med. Thomas Olsson vann bollen i den 13:e minuten, höll rutinerat i och hittade Haris Radetinac till höger. Haris slog sedan ett perfekt skärande inspel som Magnus Eriksson via försvararben kunde trycka in. Målet gav andrum.

Vi började också den andra halvleken med bravur och 2–0 föll i den 52:a minuten. Henrik Gustavsson räddade när Max Forsberg kom farligt fri från vänstersidan och vi ställde om snabbt. Haris Radetinac slog ett inlägg från höger som nickades bort, men Magnus Eriksson fick en fot på bollen och hann precis hejda sig i nästa moment då Thomas Olsson kom störtande i bättre läge. Hemvändaren gjorde inget misstag utan dundrade in bollen. Detta var första seriemålet i ÅFF sedan frisparken i slutskedet fram till 3–3 hemma mot Motala AIF 1996.

Matchavgörande 3–0 kom i den 64:e minuten. Kristian Bergström bröt bollen högt upp i banan och spelade fram till Oscar Möller som avancerade, såg ut att tappa läget men vände om och placerade in bollen med vänstern.

Paulinho Guará reducerade med en direktvolley på ett långt uppspel i den 77:e minuten, men närmare än så kom inte stockholmarna inför den fina publiksiffran 4 615.

Övriga topplag vann förutom Degerfors som föll med 0–1 borta mot Ljungskile. Därmed var avståndet ned till LSK och DIF under kvalstrecket upp i hela nio poäng.

Fantastiskt härlig kämpaseger

Omg: 23 Ljungskile SK – ÅFF 1–2

Ljungskile hade allstå hängt på i toppstriden efter 13 poäng av 15 möjliga på de sista fem matcherna och hade nu en chans att knappa in ytterligare. LSK borta är en match man alltid bävar för då det alltid har varit svårt att vinna i Ljungskile. Denna gång blev jag så pass sjuk att jag inte ens kunde åka dit. Mina närmaste kan intyga att jag inte mår direkt bra för att missa en sådan viktig match…

Det påminde om 2009 då jag, väldigt sjuk, följde en superviktig match mellan Ljungskile och Assyriska, vilken till vår stora lycka slutade oavgjort. Det var en god minnesbild som jag tog med mig framför teven.

Åter fick vi en fin start med ett ledningsmål i den 18:e minuten. Efter ett inkast höll vi bollen inom laget i en minut och 14 passningar. Bruno Marinho slog en fin crossboll från höger till Jesper Arvidsson på den andra kanten. Jeppe slog sedan ett inlägg som Kristian Bergström plockade ned och lyfte in bollen med högern i det bortre hörnet. Underbart!

Psykologiskt viktigt gjorde vi 2–0 precis innan halvtid efter en snabb omställning. Haris Radetinac fick fint läge men fick ingen bra träff på bollen. Målvaktsreturen kom dock rakt ut till Kristian Bergström som inte gjorde något misstag.

Vi hade rätt bra koll på händelserna i första halvlek men i den andra tappade vi initiativet. Efter en timmes spel slog Richard Nilsson en markhörna från höger som vi inte var med på och Joakim Runnemo kunde skjuta in 1–2 inne i straffområdet.

Mot slutet blev trycket allt värre mot vårt mål med inlägg och fasta situationer och det såg lite panikartat ut. Svetten sprutade där jag for omkring framför teven och det var olidligt nervöst när bollar matades in framför mål och vara nära att trilla in flera gånger om. När sedan domaren blåste av var det som att en tung sten föll från hjärtat och tårarna kom. Vilken lättnad! Och vilka oerhört viktiga poäng. Kan man vinna sådana här matcher så är oerhört mycket vunnet.

Dagen efter tappade Ängelholm två poäng efter 2–2 borta mot Assyriska och vi var därmed bara en pinne efter skåningarna. Det var mycket nära att Assyriska vann då de ledde med 2–0 men ÄFF gjorde två sena mål och kvitterade i den 94:e minuten.

Sundsvall spelade också 2–2 hemma mot Värnamo och därmed hade vi fem sköna poäng tillgodo på Giffarna på kvalplats.

Tionde raka utan förlust

Omg: 24 ÅFF – IK Brage 2–0

Efter 15 raka matcher utan förlust föll till sist Ängelholm i TV-derbyt hemma mot Landskrona med 1–2, till vår stora förtjusning. Vi hade därmed chansen att gå upp i topp, men det var lite oroligt då alla krävde att vi skulle betvinga dalagänget som visade på dalande form.

Bortalaget stretade också emot med alla medel, även hårda som domaren Kristoffer Karlsson från Göteborg tillät. Vi rullade runt lite för mycket och vågade inte ta avslut i bra lägen. Närmast i den första halvleken var Oscar Möller med ett skott i ribban och ett skott rakt på målvakten Gerhard Andersson i friläge.

I början på andra halvleken fick man hjärtat i halsgropen då Robbin Selin stegade fram och sköt i insidan av den högra stolpen och bollen smet ut vid den vänstra stolpen.

Sedan var det dags för Brages målvakt att storspela. Först gjorde han en akrobatisk räddning när Daniel Hallingström nickade efter hörna. Magnus Erikssons skott från vänster avvärjde också målvakten. Men i den 65:e minuten fick han äntligen resignera. Efter kalabalik framför bragemålet där bollen tog i ribban två gånger slog Oscar Möller en stående cyckelspark in i mål vid den bortre stolpen. Vilken glädje! Helt obeskrivbart!

Vi hade sedan flera fina lägen att avgöra matchen, men det dröjde till den 91:a minuten innan det förlösande 2–0-målet föll. Jesper Arvidsson bröt och spelade fram till Magnus Eriksson som helt fri visade kyla genom att rulla in bollen förbi en framrusande Gerhard Andersson.

Det var en stor lättnad att vi klarade av ytterligare en viktig trepoängare som tog oss upp i topp för första gången sedan omgång 9. Vi var därmed uppe i tio matcher utan förlust. Åtta av dem var fullpoängare och den sammanlagda målskillnaden var 25–11

Tyvärr vände Sundsvall borta mot Hammarby till seger med 3–1, men vi behöll ändå avståndet till Sundsvall på fem poäng och sju måls bättre målskillnad. Med sex matcher kvar bettydde detta i praktiken att Giffarna var tvungna att vinna två matcher fler än oss för att passera. Ängelholm var två poäng efter och båda dessa huvudkonkurrenter skulle också mötas. Men först var det vår tur att möta ÄFF.

Oerhört tungt bakslag i seriefinalen

Omg: 25 Ängelholms FF – ÅFF 2–0

Seriefinalen borta mot sensationslaget Ängelholms FF kunde ge ett utmärkt avstamp inför avslutningen, men då krävdes förstås ett bra resultat. Vi vann hemmamatchen mot Ängelholm med hela 5–0 och tyvärr gick våra spelare in i fällan och trodde att det skulle bli en enkel seger på nytt. 

Det började inte bra då Jesper Arvidsson fick kasta in handuken vilket ledde till förändringar på ytternacksplatserna. Anton Tinnerholm bytte till vänsterkanten och Steinar Strömnes kom in som högerback. Genom detta tappade vi det offensiva kantspelet och när vi dessutom bjöd på det första målet som föll i den 20:e minuten blev det en rejäl uppförsbacke.

Anton Tinnerholm upphävde offsiden i förstaläget och sedan var vi inte med och täckte ytan framför vårt straffområde. Jonas Lindh kunde stega fram med en joggande Christoffer Karlsson bakom sig och ingen av våra mittbackar stötte fram. Ängelholmsspelaren fick därmed fritt utrymme att pricka in bollen vid den vänstra stolpen. Just sådana mål släppte vi flertalet gånger i inledningen på allsvenskan 2010 och det borde vi ha lärt oss läxan av.

Det var inte lättspelat i en hård vind och sedan kom också regnet. Ängelholm var ett svårspelat lag på sitt hemmagräs där de fick mer tid med bollen. Det gick inte fort men de hade ett ganska säkert passningsspel och kunde därmed flytta fram positionerna och låsa fast bollen.

När vi väl kunde nypa bollen och fick lägen så stämde det inte riktigt i samspelet med löpningarna och passningarna och anfallen strandade genom för många moment på bollen. Defensivt tappade vi efter det insläppta målet och hade inte kontroll på Ängelholms kontraattacker och det kändes inte heller stabilt när inläggen kom in i boxen.

Tyvärr lyckades vi inte utnyttja hemmalagets tröghet i de bakre leden vid omställningslägen genom att vi var för obeslutsamma. Vi skapade ändå ett flertal chanser för att kunna få ett oavgjort resultat och till och med ha vunnit matchen.

Det var smått osannolikt att inte Haris Radetinac fick Kristian Bergströms inspel i mål, men ett försvararben räddade precis. Oturen grinade oss också i ansiktet när Alberis da Silva nickade Kristian Bergströms frispark i stolpen och den amerikanske målvakten Matthew Pyzdrowski fick bollen rakt i famnen.

Det kunde mycket väl ha blivit en pinne men vi släppte in ytterligare ett mål efter hörna. Daniel Hallingström såg ut att kunna komma först när bollen gick ut åt vänster men vågade inte stöta fram och när bollen lyftes över på andra sidan var vi inte alls med. Björn Westerblad lyfte in bollen framför mål som Sebastian Andersson kunde stöta in i den 84:e minuten. Det var en mycket tung resa hem från Skåne!

Samtidigt slog Sundsvall tillbaka Brage med hela 5–0 på hemmaplan. Giffarna hade därmed ätit upp hela vårt försprång på sju mål vad beträffande målskillnaden och var bara två poäng efter. Dessutom tappade vi ju serieledningen till Ängelholm som smet förbi med en pinnes marginal. Degerfors tog en storseger med hela 6–1 hemma mot Jönköping och utgjorde därmed också ett hot då de var sex poäng efter oss.

Fortsättning följer i del V - Avgörandet