Förlust men vi är ändå bäst

I går var vi inte bäst men sett till hela säsongen så är vi det bästa laget i Superettan. Trots förlusten är vi också det bästa hemmalaget genom tiderna i Superettan!

Man har hört en del kommentarer om att vårt hemmaspel inte räcker till i Allsvenskan, vilket får en att dra på smilebanden. Vid en seger även mot Öster hade vi varit överlägset bäst hemmalag i Superettan genom tiderna, men trots förlusten är vi ändå bäst.

Hemmatabellraden: 15   12   1   2  39–11  37  (+28)

Inget annat lag har tagit lika många poäng på hemmaplan sedan Superettan infördes 2000. Endast Sundsvall (i år) har nått upp till en bättre målskillnad (+29) och inget annat lag är nära en så stor målskillnad.

Endast tre lag har gjort mer hemmamål än oss; Öster 2002 (41 stycken), Trelleborg 2003 och Sundsvall 2011 (40 stycken).

Vårt hemmaspel under säsongen är jag övertygad om hade räckt mycket bra i Allsvenskan. Vi hade inte vunnit med 5–0 (Ängelholm), 5–2 (Värnamo) och tre gånger 4–0 (Qviding, Västerås och Falkenberg) mot Allsvenska lag. Å andra sidan slog vi ju AIK med 3–0 då de hade båda Banguras på topp. Under fjolåret visade ju vårt hemmaspel vara riktigt starkt när vi väl kunde hantera konstgräset och vi var obesegrade de sex sista hemmamatcherna och i år har vi utvecklat detta spel ännu mer. Jag är rätt övertygad att vi tagit uppemot 30 poäng på Kopparvallen mot allsvenskt motstånd i år, så bra har vårt hemmaspel varit. Detta ger fina förutsättningar inför nästa säsong.

Mot Öster såg vi dock inte mycket av det tidigare hemmaspelet och det är ingen tvekan om att det här var årets sämsta hemmamatch. Det är lätt att haka upp sig på de senaste minnesbilderna men så segt och viljelöst som de våra uppträdde mot Öster är ju definitivt inte en norm sett över året.

Även om hungern säkert fanns där att pricka in en tionde raka seger på Kopparvallen och bjuda till inför storpubliken på 4 814 personer (flest i år), så låste det sig. Fokusen fanns där inte från början och det skulle trixas och fixas för att bjuda publiken på grannlåt, men klackarna fastnade på motståndare och istället för att gå på avslut skulle det passas in på mållinjen. Oscar Möller fick ett kanonläge fri i straffområdet men passade Magnus Eriksson, som fick bollen bakom sig och chansen rann ut i sanden.

Det blev i stället Öster som tog ledningen i den 19:e minuten. Alberis da Silva var inte tillräckligt vaksam och stötte fram på fel sida om Freddy Söderberg, som vände inåt och frispelade Obie Etie Ikechukwu, som såg ut att vara solklart offside, men spelet fortgick och syrianskalånet kunde lägga in bollen till höger om Henrik Gustavsson.

Öster sjönk allt djupare och ställde upp med två täta led som täppte till från kant till kant. Vårt speltempo i passningsspelet var allt för långsamt för att få till spelvändningar och djupledsspelet var obefintligt. Öster gjorde ett mycket bra försvarsspel men det finns alltid ytor. Det fanns flera tillfällen att chippa över bollarna bakom backlinjen för att rusa på, men den rätta viljan att springa på djupet fanns inte och inte heller den kvicka tanken att skicka i väg bollarna när någon väl tog en löpning.

Fasta situationer gav heller ingenting och det var inte heller så intressant att jobba hem efter alla bolltapp.

Andra halvlek och avslutningen på matchen i synnerhet var bättre, med mer vilja och högre passningstempo, men fortfarande var det för mycket kladd på bollen istället för att ösa på mot mål.

Vi hade inte heller någon tur med domaren Dragan Banjac från Huddinge. Vi fick alltså ett offsidemål emot oss och Haris Radetinac fick ingen straff. Men det är svårare att få straff när man inte direkt samlat på sig pluspoäng under matchen hos domaren… Oscar Möller var också på väg mot ett friläge men tyvärr lät inte domaren spelet fortgå.

Närmast ett mål vara annars i den 66:e minuter då Viktor Prodell sköt i stolpen och Kristian Bergström tvingade målvakten Joakim Wulff till en kanonräddning på returen.

Spelarkritiken efter en sådan här insats blir naturligtvis inte bra där den rätt tändningen inte tycktes infinna sig. Den är ingen ursäkt men generellt sätt är det svårt för lag som säkrat avancemang eller kontrakt i omgången innan att få ut max i sin prestation. Tyvärr föll vi också in i den fällan.

Men sämst av allt denna dag var att stora delar av sittplatspubliken på den gamla läktaren gav sig av hemåt direkt efter slutsignalen. Visst, det var inte mycket att hurra för i den här matchen, men herre gud, matcherna i sig är ju bara byggstenar i poängstapeln till sluttabellen. Det är ju sluttabellen som är det enda viktiga och vi ståtar överst i denna. Bättre kan det ju inte bli och självklart ska laget hyllas ordentligt för denna prestation.

Jag och många med mig har trott på det här hela tiden, men det gör inte prestationen sämre. Snarare tvärtom. Till skillnad mot 2009 då vi var färre som trodde på ett avancemang från första början var nu pressen så mycket större och denna gång vann vi dessutom näst högsta divisionen för första gången på 34 år.

Detta är helt fantastiskt och till skillnad från förra sejouren i Allsvenskan möts vi nu av större respekt. Förhoppningarna är stora att vi kommer betydligt bättre rustade denna gång. Truppen har nu allsvensk erfarenhet, träningsförhållandena är de allra bästa och tryggheten finns i hemmaspelet. Bortaspelet behöver dock bli bättre, men mot motståndare som är mer måna om att föra spelet slipper vi göra det på bortaplan och kan förhoppningsvis utveckla ett ännu starkare omställningsspel.

Hela organisationen har också allsvensk erfarenhet och vi behöver inte börja om från början som vi fick med många delar inför 2010. Det ska också bli mycket intressant att följa byggnationerna på Kopparvallen med läktare med mera för att svara upp mot Arenakraven 2014. Vår förening har gjort enorma framsteg på alla plan på senare år och jag vill rikta ett stort tack till alla er som bidragit till detta!

Av de fem lag som tidigare lyckats ta sig direkt tillbaka från Superettan till Allsvenskan har alla fem lyckat hålla sig kvar. Fyra av dem har sedermera också tagit SM-Guld!

Matchfakta

ÅFF Östers IF 0–1 (0–1)

0–1 (19) Obie Etie Ikechukwu

Varningar ÅFF: Magnus Eriksson (2:a), Haris Radetinac (9:e)

Domare: Dragan Banjac, Huddinge.

Publik: 4 814

Övrig statistik

Avslut totalt  11–7

Avslut på mål  5–5

Avslut i målställningen 1–0

Hörnor  8–5

Frisparkar  14–8

Offside  4–3

Varningar  2–1

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Haris Radetinac, Amir Suljic (ut 59), Bruno Marinho (ut 84), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Oscar Möller (ut 59).

Inbytta ersättare: Christoffer Karlsson (in 59 MM), Viktor Prodell (in 59 F), Prince Eboagwu (in 84 MM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Steinar Strömnes, Erik Moberg, Daniel Swärd. 

En omgång kvar

Njuta av fotboll! Ja nu kan vi det. Det allsvenska kontraktet är klart och nu ser vi fram emot att fajtas om seriesegern.

Vilken resa vi har varit med om. Den har känts lång från degraderingen och då var det väl passande att få avsluta vägen tillbaka till Allsvenskan med en långresa till Sundsvall. Vi skulle ju ha mött Sundsvall i kvalet i fjol och det var med gråt i halsen man såg geflesupportrarna jubla på bortasektionen, där skulle ju vi varit. Men nu var vi där och fick verkligen jubla!

Värnamos poäng mot Ängelholm skrapade bort den värsta pressen, men visst gick det att ta på spänningen i minibussen upp till Sundsvall. Vi var också framme i god tid och väntan kändes oerhört lång. Vi fick se gula tröjor på dem som sålde matchprogram som anspelade att matchen redan var avgjord och till råga på allt, löpsedlar på alla hemmastolar! Må de få äta upp detta tänkte jag.

Just då kom jag inte att tänka på en parallell, men den dök upp i huvudet efteråt. I dokumentärfilmen om IFK Göteborgs förvandling från ett mediokert division II-lag till uefacupmästare visade Hamburg på samma själsäkerhet som Sundsvall med attiraljer som visade att tyskarna tagit hem cupen innan matchen var spelad. Tändvätska till motståndarna då och tändvätska nu. Historien upprepade sig alltså och med samma resultat.

Oscar Möllers tidiga mål var oerhört skönt, men det kunde ju inte hålla om vi inte kunde hålla spelet bättre uppe eller kontra in något mer mål, så kändes det. Efter alla matcher jag varit med om genom åren försöker jag tränga bort vad som sker om det står sig till slutsignalen. I denna match får jag säga att jag lyckades rätt bra och fullt fokus rådde inför nästkommande situation. Dessa situationer duggade också tätt, alldeles för tätt för en nervositet som inte var av denna jord.

Det hann faktiskt gå till den 85:e minuten innan jag inte kunde hålla emot längre. Den liksom bara steg nerifrån fötterna, som fått krampkänningar flera gånger under matchen, upp igenom kroppen och in i huvudet. Det där ruset som antyder att någonting riktigt stort kunde vara på väg. Allsvenskan var inte långt bort nu, men ett mål kunde ju komma så lätt och de sista minuterna var man i ett tillstånd som inte går att komma till i någon annan situation än denna.

Till slut var det över och det overkliga faktum att vi lyckats ta oss tillbaka var ett faktum. Det är ju så ofantligt stort att det inte går att ta in eller att få utlopp för all den glädje och lättnad som man känner, men det blev ju ändå rätt mycket eufori om jag säger så…

Mardrömsscenariot hade varit att inte ha det i egna händer inför sista omgången men drömscenariot slog istället in. Vi är klara för Allsvenskan och kan se fram emot en intressant kamp för att vinna Superettan, som ger 350 000 mer i bidragspengar gentemot att sluta tvåa. Äran är naturligtvis också mycket stor att vinna en serie. Senast det skedde var för tio år sedan då vi vann division II och kvalade oss upp i Superettan.

Senast vi vann den näst högsta serien var 1977 och då kan man tycka att det är dags igen.

Förutsättningarna är följande för att vi ska vinna Superettan

1. Seger mot Sundsvall

2. Oavgjort eller förlust (spelar ingen roll vilket) räcker om inte Sundsvall vinner mot Jönköping

För utomstående är det förstås mest intressant vilket lag som följer oss direkt till Allsvenskan och vilket som får kvalspela. Kvallaget kommer med all säkerhet att ställas mot Syrianska FC.

Sundsvall har förstås fått en knäpp av den inställda segerfesten på hemmaplan och minns förstås hur de föll ihop från det klara försprånget 2007, men i slutminuterna i sista matchen lyckades med en mirakelvändning och därmed ta sig upp i Allsvenskan.

Precis som jag tidigt förutspådde skulle både Jönköping och Hammarby ha allt att spela för inför den sista omgången. Det är därmed extra rafflande eftersom topp och botten möts i två mycket heta matcher.

Jönköping – Sundsvall

Ängelholm – Hammarby

Sundsvall har förstås en stor fördel genom att ha två poäng mer än Ängelholm och dessutom 25 måls bättre målskillnad.

En pinne räcker därmed för avancemang.

Förlust räcker också om inte Ängelholm lyckas besegra Hammarby.

För Hammarbys del å andra sidan gäller det att vinna för att säkra kontraktet.

Jönköping måste ta fler poäng än vad Hammarby mäktar med i sista omgången, så vida de inte lyckas vinna med en segermarginal som är tre mål större än Hammarbys.

Assyriska kan också råka ut för kvalspel. Visst borde man klara sig undan genom att besegra hopplösa jumbon Qviding på bortaplan, men göteborgslagets enda seger togs borta mot dåvarande serieledande Assyriska.

Värnamo är för bra för att behöva kvalspela men måste ta poäng borta mot Falkenberg om de bakomvarande vinner sina matcher.

Till och med Landskrona kan få kvalspela trots att de samlat ihop 40 poäng. Men det krävs då att Jönköping, Hammarby och Assyriska vinner sina matcher samt att Värnamo tar poäng. Jönköping måste också knapra in fyra mål på BoIS. Landskrona möter i sista omgången Västerås på bortaplan.

VSK har en teoretisk chans att ta sig förbi Brage i botten och rädda en kvalplats, men det skiljer tre poäng och sju mål, vilket låter väl mycket för att plocka in. Brage spelar hemma mot Degerfors i epilogen.

Nu ser vi till att fylla Kopparvallen ordentligt för att hylla våra hjältar!

Omgång 30 (sista) i sin helhet

Lördag 22 oktober

15.00 Qviding – Assyriska

15.00 Västerås – Landskrona

15.00 Brommapojkarna – Ljungskile

15.00 Brage – Degerfors

15.00 Åtvidaberg – Öster

15.00 Jönköping – Sundsvall

15.00 Ängelholm – Hammarby

15.00 Falkenberg - Värnamo

Nedan följer läget i tabellen samt vilka matcher som lagen har kvar. Den blåmarkerade är bottenmatch.

ALLSVENSKAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vi klarade det! Vi är tillbaka i Allsvenskan! Det har varit ett pressat år där vi känt att vi haft en jättechans att ta steget tillbaka direkt. Nu är det klart. Vi är tillbaka där vi hör hemma och känslan är alldeles underbar!

Jag satt kvar där långt efter slutsignalen. Oförmögen att ta mig därifrån. Det som absolut inte fick hända hade just inträffat framför ögonen på mig. Efter bara 1-1 hemma mot AIK var det över. Den allsvenska säsongen blev bara ettårig och det smärtade något oerhört att få kliva av. Vintern var sedan hemsk att genomlida, men varefter började ett ljus att spira i den annars becksvarta tunneln. Ljuset från det allsvenska återtåget. Den fruktade spelarflykten uteblev och med de perfekta träningsförhållandena skulle vi få mycket goda möjligheter att göra något riktigt bra av detta, speciellt på hemmaplan. På bortaplan gällde det dock att inte gå i Elfsborgs fälla.

Innan säsongen var jag inne på att vi skulle kunna utveckla ett hemmaspel a la Elfsborg om vi bara trodde på det. Det är fantastiskt roligt att se att vi nu också har gjort det. Vi har ofta spelat ut motståndarna efter noter på Kopparvallen och har bara tappat fem poäng hemma. Jag är tämligen säker på att vi även i Allsvenskan hade plockat väldigt många poäng om vi varit kvar. För hemma har vi hållit hög allsvensk klass.

På bortaplan gick vi dock tyvärr i den fälla som Elfsborg gjorde i fjol med förlustmatcher på naturgräs i Jönköping, Hammarby, Landskrona och Växjö under våren. Dessutom föll vi borta mot Brage på konstgräs under vårsäsongen, vilket är förklaringen till att vi inte kunde dra ifrån under vårsäsongen där alla slog alla i betydligt större utsträckning än under hösten där tre lag gick ifrån. En farhåga att bortaspelet skulle fälla oss till sist dök upp efter förlusterna mot Ängelholm och Assyriska, men nu visade verkligen grabbarna att vi verkligen skulle ta chansen igen och avgöra i den näst sista omgången.

Totalt dyngsur av svett satt jag, eller snarare for omkring som en galning, framför teven på söndagen då Värnamo mötte Ängelholm. Jag slets mellan hopp och förtvivlan när straffarna prickades in för vardera laget och chanser i övrigt. Det var ändå lite svårt att jubla ut efter slutsignalen, för jag var helt slut och kände bara en enda stor lättnad. Nu skulle vi i varje fall ha det hela i egna händer oavsett vad som hände i Sundsvall.

Det var lite Flashbacks som dök upp från 2009 då Väsby vann borta mot Sundsvall, vilket öppnade för vårt avgörande på Skytteholm mot Vasalund. Skulle vi kunna lyckas igen? Ja, det kändes verkligen så även om jag inte vågade känna efter riktigt, men visst kändes det riktigt bra då Sundsvall tog ut det hela i förskott på sin hemsida med klara tröjor. Dessa tröjor bar sedan de som sålde matchprogram. På arenan var sedan hemmalagets stolar klädda med löpsedlar ”Grattis Giffarna Allsvenskan 2012”. Sådant brukar straffa sig… Tydligen hade de också satt upp en sådan löpsedel i vårt omklädningsrum.  Snacka om tändvätska!

Tillbaka på Norrporten Arena visste jag vad som skulle vänta. Två år tidigare hade jag trampat omkring på läktaren fram och tillbaka utan att stå still en endaste sekund och nu var jag mentalt förberedd på samma pina. För en pina blev verkligen matchen.

Jag hade hoppats att vi skulle ha bollen mer och kunna spela ut på ett bättre sätt, men det var ett tungt bakslag när jag fick reda på att Thomas Olsson inte skulle starta på grund av en uppslagen bristning på baksidan av låret. Jag ångrade djupt att jag skrev att han skulle vara oerhört viktig i den här matchen för att täta till mellan vårt försvar och mittfält. Som supporter tar man som bekant på sig allt som går emot laget, skrockfull som man är.

Nu kom Amir Suljic in och gjorde det bra vilket vittnar om att han har växt som spelare eftersom det var en så viktig match och han inte spelat kontinuerligt på sistone. Hela laget kämpade förövrigt förtjänstfullt och när det gäller positionsspelet kändes vi ändå rätt trygga genom att vara täta centralt både i bredd och djup.

I den 16:e minuten bröt Daniel Hallingström en boll inne i eget straffområde till Anton Tinnerholm som slog en lång fin lyra på djupet där Magnus Eriksson sprintade och spelade in bollen framför mål. Haris Radetinac mötte bollen, bollen tog på försvarare och gick till Oscar Möller som fick kalasläge framför mål. Hjärtat stannade och tiden stod stilla. Men så vaknade man till liv. Ett liv av glädje. En oerhörd glädje. Möller gjorde mål! Euforin gick inte att ta miste på!

Fantastiskt roligt att målet kom på en sådan omställning som jag efterlyst med en boll mot hörnflaggan. Att det skulle bli matchens enda mål var svårt att tro i det läget och ännu svårare efter att Fredrik Holster prickat ribban och Ari Skulason skjutit i stolproten. Sundsvall hade också ett otal möjligheter efter inlägg och fasta situationer.

Efter första halvlek kändes det som att vi antingen var tvungna att flytta fram positionerna eller kontra in ytterligare ett mål, men fantastiskt nog höll det hela vägen, vilket i sig är svårt att greppa. Och ännu svårare är det att greppa att vi nu är tillbaka i Allsvenskan. När slutsignalen gick var det en oerhörd glädje och samtidigt en oerhört stor lättnad. Vi var ju egentligen alldeles för bra för att åka ur Allsvenskan och nu när vi var ännu bättre har pressen varit stor att vi skulle ta oss tillbaka med tryck både från oss själva och omgivningen. Under resans gång har alla utomstående också hävdat att vi var ett lag för Allsvenskan.

Många tycker kanske att jag har varit för hård i min kritik efter matcherna, men jag har ju varit med ett tag och även om man har ett väldigt bra lag, så kan det ändå vara de små detaljerna som fäller det hela. Jag har alltid trott till hundra procent på ett avancemang men man kan ju inte ta något för givet och det gäller att vara så noggrann det bara går för att nå sina mål. Men nu är det gjort och det är tränarna och spelarna som svarat för denna fantastiska bedrift, till vilka jag också vill rikta ett oerhört stort tack!

Resan hem den långa vägen från Sundsvall var hur lätt som helst och de tunga tårarna från i fjol kommer nu istället från glädjens källa.

Sedan Superettan infördes har bara fem klubbar tidigare lyckats ta steget tillbaka direkt efter en degradering från Allsvenskan. Malmö och Djurgården 2000, Kalmar FF 2003, AIK 2005 och Brommapojkarna 2008. Nu är vi det sjätte laget som lyckats och det är helt fantastiskt.

VI ÄR TILLBAKA OCH NU SKA VI STANNA!

Matchfakta

GIF Sundsvall – ÅFF 0–1 (0–1)

0–1 (16) Oscar Möller

Varningar ÅFF: Anton Tinnerholm (2:a)

Domare: Lars Olsson, Umeå.

Publik: 8 034

Övrig statistik

Avslut totalt  17–4

Avslut på mål  6–2

Avslut i målställningen 2–0

Hörnor  6–2

Frisparkar  15–10

Offside  0–3

Varningar  1–1

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Haris Radetinac, Amir Suljic (ut 78), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (ut 78 ut), Oscar Möller (ut 84).

Inbytta ersättare: Erik Moberg (in 78 MM), Christoffer Karlsson (in 78 MM), Viktor Prodell (in 84)

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Steinar Strömnes, Andreas Johansson, Amir Suljic, Daniel Swärd. 

Två omgångar kvar

Nu är vi snart där. Den stundande toppmatchen borta mot GIF Sundsvall som vi har längtat efter så länge närmar sig med stormsteg.

Förra omgången började på sämsta tänkbara sätt då Ängelholm enkelt besegrade Öster med 3–0. Jag trodde verkligen att Öster skulle ta chansen att blanda sig in i kampen om den allsvenska kvalplatsen, men växjölaget stod för en riktigt usel insats och såg ännu sämre ut än vi var på Värendsvallen mot dem… Enda fördelen med nederlaget är att Öster nu inte har någonting att spela för och kan summera sin säsong med ett gott betyg. Laget kvalade ju i fjol för att hålla sig kvar och når i år en betydligt mer framskjuten placering. Öster spelar hemma mot Qviding innan vi möter dem på Kopparvallen i epilogen lördagen den 22 oktober.

Ängelholm var rejält i gungning efter 0–9 på två bortamatcher men hade flyt som fick möta ett så svagt motstånd. Självförtroendet har återfunnits men avstängningen på mittbacken Jacob Augustsson är tung. På backsidan är ÄFF väldigt tunna så det är ett mycket stort avbräck att undvara sin rutinerade lagkapten. På söndag måste Ängelholm förmodligen upp på en högre nivå för att betvinga ett starkt Värnamo på Finnvedsvallen.

Visst är det kort om tid för IFK att ladda om efter matchen mot Hammarby men matchen i sig var inte speciellt jobbig för dem. Planen var verkligen i toppskick och kan inte ha sugit speciellt mycket kraft. Hammarby bjöd egentligen aldrig upp till kamp. Nykomlingens självförtroende steg förstås efter 1–0-segern, vilket gör det betydligt lättare att ladda om för ny match. Laget behöver ju inte heller utsättas för någon resa utan kan fortsätta på trygga Finnvedsvallen och är planens beskaffenhet lika bra på söndag så gynnar det Värnamos passningsspel. IFK vill säkert väldigt gärna säkra kontraktet på söndag för att slippa en tung avgörande bortamatch i Falkenberg i sista omgången. Värnamo klarade ju 2–2 borta mot Sundsvall tidigare i höst och kan naturligtvis besegra Ängelholm på hemmaplan. Vår forne målvakt Bill Halvorsen får gärna fortsätta att spika igen!

I sista matchen spelar Ängelholm hemma mot Hammarby i vad som kan bli en riktig rysare. För Bajens del gäller det att ta poäng (bäst är förstås om Hammarby vinner) hemma mot Jönköping på måndag för att chansen på kvalspel ska leva vidare. Laget var riktigt blekt mot Värnamo, men kan förhoppningsvis bjuda upp till riktig kamp då allt kan avgöras.

Inte nog med att Ängelholm vann i söndags. Brommapojkarna tappade 3–0 hemma mot Degerfors till 3–3 på de sista tio minuterna! Därmed sattes extra press på oss men de våra klarade av det på ett galant sätt genom 1–0-segern mot Landskrona, vilket tyder på extra styrka och innebär samtidigt att Degerfors bara är ett hot för Ängelholm. Det var därför bra att DIF kvitterade och en hemmaseger för värmlänningarna mot Falkenberg skulle sätta fin press på Ängelholm inför söndagen, i så fall två poäng efter och med bättre målskillnad.

Sundsvall borta blir ett extra kraftprov. Vi är det bästa laget i serien, det är även de flesta utomstående överens om, men Sundsvall är näst bäst och det krävs verkligen att alla är på tå. Alla måste verkligen ge sitt yttersta för att vi ska klara av Giffarna på Norrporten Arena. Till en sådan här match kan det verkligen inte vara svårt att tända till och till skillnad från andra lag vi har mött så kommer hemmalaget att bjuda till lite mer i spelet vilket öppnar för oss. Även om Sundsvall släppt in minst mål i Superettan så finns det svaghetstecken i de bakre leden som vi borde kunna utnyttja. Hemmapressen är också stor då Giffarna kan säkra ett avancemang.

Samtidigt har vi god erfarenhet av Sundsvall i de senaste mötena. Efter en fin insats vann vi på Kopparvallen med 3–1 avancemangsåret 2009. Under hösten tog vi en ny viktoria på Norrporten Arena med 2–1, vilket bäddade stort för avancemanget, samtidigt som Sundsvall tappade gnistan och missade återtåget. Pontus Karlsson svarade för hela fyra av målen i dubbelmötet och Haris Radetinac prickade in ett av målen på Kopparvallen.

I somras svarade vi för en riktigt stabil insats mot Sundsvall och vann med 2–0 efter mål av Oscar Möller och Viktor Prodell. Avslutningsstatistiken var fantasiska 10–0 på mål, vilket vittnar om ett väldigt bra försvarsspel samtidigt som vi skapade en hel del framåt. Vi har gjort matcher med mer frejdigt spel men som helhet med den taktiska och försvarsmässiga delen var det en riktigt kanonmatch. Kan vi göra en ny kanonmatch mot Giffarna ska vi klara dem. Offensivt ska vi kunna spela som vanligt men hålla högre fart och sätta bollarna på djupet i större utsträckning. Defensivt gäller det att våga stöta fram och hålla ihop laget. Speciellt viktigt är det att täta ytan framför våra mittbackar, där vår rutinerade hemvändare Thomas Olsson blir väldigt värdefull. Men som sagt alla spelare måste ta sitt yttersta ansvar.

För Sundsvals del väntar sedan ett motstånd som kan ha allt att spela för och på en svårspelad bortaplan i form av Stadsparksvallen. Jönköping möter innan dess Hammarby borta i en mycket viktig streckmatch. En hammarbyseger skulle innebära att båda Jönköping och Bajen har 37 poäng inför sista omgången. Giffarna klarade förvisso av Falkenberg i väldigt svårt väglag, men Jönköping kan alltså ha betydligt mer att spela för.

Vi hoppas naturligtvis på ett bra resultat i Medelpad som i så fall bäddar för goda förutsättningar inför sista seriematchen hemma mot Öster, som vi redan har slagit en gång i år på Kopparvallen, 2–1 i Svenska Cupen sedan Viktor Prodell svarat för båda målen.

Alla till Sundsvall!

Häng med i den minibuss vi har bokat. Vi har fått ett starkt rabatterat pris och resan kommer bara kosta 120–200 kronor. Hör av dig till mig på tel. 070 – 257 83 16.

Omgång 29 i sin helhet

Lördag 15 oktober

16.00 Degerfors – Falkenberg

Söndag 16 oktober

15.00 Öster – Qviding

15.00 Assyriska – Västerås

15.00 Ljungskile – Brage

17.20 Värnamo - Ängelholm

Måndag 17 oktober

19.00 Landskrona – Brommapojkarna

19.20 Sundsvall – Åtvidaberg

19.20 Hammarby - Jönköping

Nedan följer läget i tabellen samt vilka matcher som lagen har kvar. Den rödmarkerade är vår toppmatch och de blåmarkerade är bottenmatcher, mer eller mindre.

En lättnads seger

Landskrona hade åtta raka matcher utan förlust och vi hade åtta raka hemmasegrar. En svit skulle därmed brytas och det är med stor glädje vi kan konstatera att det inte var vår svit som brast. 1–0-segern var dock skör ända tills domaren Bojan Pandzic blåste av tillställningen.

Nog märktes det innan matchen att det börjar dra ihop sig. Det var många sammanbitna ansikten man möttes av innan matchen, men när spelet drog i gång var det som vanligt på Kopparvallen denna säsong. Vi ägde boll och skapade chanser. Giftiga sådana också men bolluslingen tycktes inte vilja in i mål.

Landskrona värvade Ivo Vazgec som inte fick förlängt kontrakt av Jönköpings Södra och vips började 25-åringen storspela. På de åtta raka matcherna som Landskrona visade upp så släppte bara Ivo in två mål. Vi som var på Kopparvallen i går förstod varför. Målvakten svarade för den ena kanonräddningen efter den andra, men till slut fick han ge sig när Magnus Eriksson prickade in straffen i den 40:e minuten. Det var dock nära att målvakten tagit även denna, men Bruno Marinho var fint med på returen om Ivo räddat.

Straffen föregicks av att Oscar Möller revs ned i straffområdet och det var oerhört skönt att få det där straffmålet lagom innan paus. Om vi inte hade fått straffen vet i sjutton om vi hade klarat det här. Visst Ivo Vazgec gjorde en ny stormatch men skotten gick där han nådde dem eller utanför.

Det syntes att det var en väldigt viktig match och att det närmar sig avgörandet. De våra rulla runt väldigt bra men vågade inte riktigt sätta högre fart, ta avslut, sticka in bollarna och slå inlägg under långa perioder. Det siktades lite för länge och hemmaspelarna hann få fram ett ben. Vi borde alltså ha skapat ännu fler målchanser men kladdade runt lite för mycket enligt mitt tycke.

När Landskrona fick Fredrik Liverstam utvisad efter två varningar i den 75:e minuten borde vi ha utnyttjat läget och jagat ett eller två mål för att säkra segern. I stället blev det passivt efter utvisningen i stället för att utnyttja den extra ytan som gavs. En 1–0-ledning är alltid skör, det kan studsa illa på något ben vid ett inlägg och sedan kan det vara färdigt. Det var ett lite högt spel men det gick vägen och det var underbart skönt. Det var riktigt starkt av grabbarna att lyfta sig från den bleka insatsen i Södertälje. Vi har nu nio raka hemmasegrar med den sammanlagda målskillnaden på 22–4.

Henrik Gustavsson hade inte allt för mycket att avstyra men gjorde en riktigt svettig räddning då Fredrik Svanbäck kom fri också skickade iväg ett skott i den 49:e minuten.

Roligt var det också att se ett stabilt försvarsspel.

Anton Tinnerholm gjorde en riktigt stabil insats på högerbacksplatsen, med noggrant positionsspel och bra värdering i sina framstötar. När han väl gick till attack trodde han på det utan att bli passiv och avvaktande. Främst i första halvlek bidrog också Anton gott i offensiven med bra löpningar och inspel.

Alberis da Silva var säker i luften och Daniel Hallingström hade bra koll på läget överhuvudtaget och stod för en ny fin insats. Danne var också oerhört nära att nicka in en hörna men bollen tog i stolproten och ut.

Jesper Arvidsson uppträdde också stabilt och kom fram bra på kanten flera gånger, men var lite mer avvaktande i slutet av matchen.

Kristian Bergström tog tag i taktpinnen på mitten och sprudlade av spellust. Härligt att se.

Thomas Olsson var tillbaka och ingav ett lugnare intryck på laget bara genom att vara där. Någon slarvpass höll på att ställa till det, men i övrigt en bra insats av Thomas som bidrog till ett svårtpasserat mittfält.

Bruno Marinho var mycket aktiv i spelet men kunde ha speedat upp bollbehandlingen stundom när det blev lite för mycket plock med bollen.

Haris Radetinac hade bra samspel med Anton Tinnerholm i första halvlek men vek ofta in för tidigt istället för att vika in vid kortlinjen. Speciellt i slutet då det höll på att bli farliga omställningar när Haris tappade bollen på grund av sin värdering.

Längst fram slet Magnus Eriksson på som vanligt och var otroligt nära att göra mål innan straffmålet, som var årets 15:e seriemål. Bara Peter Samuelsson (Degerfors) och Branimir Hrgota (Jönköping) har gjort ett mål mer än Magnus. Mange leder också poängligan med 22 poäng.

Oscar Möller fick också flera chanser att göra mål, men hade inte rätta flytet med sig denna kväll. I den 66:e minuten fick han ett gyllene läge att vinkla in bollen i bortre hörnet med högern, men valde i stället att passa till Magnus Eriksson som lyckades få i väg ett bra skott men där måste Möller skjuta i förstaläget som var kanon.

Viktor Prodell kom in istället för Oscar Möller i slutet och dödade tid på ett värdefullt sätt och hade två bra lägen att göra 2–0, speciellt det sista var riktigt bra. Efter uppskattningsvis 30 passningar inom laget sköt Proddan tyvärr utanför.

Christoffer Karlsson bytte av Thomas Olsson i slutet och spelade säkert. Sista minuterna fick också Erik Moberg göra comeback efter sju matchers frånvaro på grund av en lårskada. Som mittfältslibero fick han visa upp sitt goda huvudspel några gånger och det känns väldigt skönt att se honom på banan igen.

Ivo Vazgec höll på att rädda sitt Landskrona och visade att han är en skön lirare. I slutet klappade han med i våra ramsor från sin position strax framför klacken.

Nu blir det sämst kval, men kval vill vi förstås inte ha utan vi vill gå direkt till Allsvenskan. Sundsvall borta är en tuff nöt men vi är ett bättre lag i grunden och förhoppningsvis kan vi visa det på måndag!

Matchfakta

ÅFF – Landskrona BoIS 1–0 (1–0)

1–0 (40, straff) Magnus Eriksson

Varningar ÅFF: Bruno Marinho (7:e), Thomas Olsson (2:a)

Utvisning Landskrona: Fredrik Liverstam (75, efter två varningar)

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.

Publik: 2 286

Övrig statistik

Avslut totalt  18–7

Avslut på mål  11–4

Avslut i målställningen 1–0

Hörnor  14–3

Frisparkar  14–5

Offside  5–0

Varningar  2–4

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Haris Radetinac, Thomas Olsson (ut 83), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (ut 90), Oscar Möller (ut 83).

Inbytta ersättare: Viktor Prodell (in 83 F), Christoffer Karlsson (in 83 MM), Erik Moberg (in 90 MM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Steinar Strömnes, Prince Eboagwu, Amir Suljic.

Tre omgångar kvar

Avgörandet närmar sig och det är nu bara tre hyperspännande omgångar kvar innan Superettan anno 2011 kan summeras.

Förra omgångens förlust bort mot Assyriska med 0–2 var naturligtvis ett oerhört tungt bakslag, men faktum kvarstår att det är vi och Sundsvall som har det bästa slagläget inför slutspurten. Som bekant är det två lag som går direkt upp i Allsvenskan.

När vi gick upp i Allsvenskan för två år sedan gjorde vi en riktig plattmatch borta mot Qviding i den 27:e omgången (0-2). Vi hade då 48 poäng och var fjorton poäng efter Mjällby, en före Sundsvall, två före Assyriska, fyra före Falkenberg och sju före Syrianska och Ängelholm.

Då som nu hade vi två hemmamatcher kvar. Vi vann samtliga tre matcher och tog den andra direktplatsen med sex poängs marginal före Assyriska. AFF lyckades kvittera i slutminuterna borta mot Jönköping och snuvade därmed Syrianska på kvalplatsen.

Till skillnad mot 2009 finns båda direktplatserna att spela om. Vi har endast en pinne upp till Sundsvall och har två poäng tillgodo på trean Ängelholm och dessutom 21 måls bättre målskillnad. Till Degerfors på femte plats skiljer det fem poäng och 15 mål i målskillnad. Till Öster på femte plats har vi sju poäng och 13 måls bättre målskillnad.

Om vi känner oss nedslagna efter fadäsen i Södertälje så lär det inte vara något emot hur det är i ängelholmslägret. Vägen stakad mot Allsvenskan men sedan ofattbara 0–9 i baken på två matcher! Om ÄFF hade visat upp det försvarsspelet som de gjorde på Norrporten Arena även mot oss så hade vi inte behövt oroa oss. Men oroa sig gör förstås Joakim Persson och hans mannar.

Precis som jag var inne på inför förra omgången, så skulle Öster kunna blanda sig in i toppstriden. Och där är vi nu. Inför söndagens TV-match borta mot Ängelholm har Öster fem poäng upp till det gula skånelaget och har dessutom åtta måls bättre målskillnad. Detta är nu växjölagets stora chans att knappa in avståndet till två poäng mot ett väldigt pressat Ängelholm. Alla tränare känner väl till sina motståndare så här i slutet på säsongen, men det är klart att Roar Hansen som lotsade Ängelholm 2006–2010 känner till sina opponenter bättre än någon annan motståndartränare. Syrianska var som sagt väldigt nära att knipa kvalplatsen 2009, trots att de var sex poäng efter med tre matcher kvar, vilket bevisar att chansen finns kvar för Öster.

Öster har sedan kvar att möta Qviding hemma och oss på Kopparvallen.

För Ängelholms del väntar sedan två lag som krigar för allt vad tygen håller, Värnamo på bortaplan och Hammarby på hemmaplan.

På söndag spelar också Brommapojkarna hemma mot Degerfors och förhoppningsvis gör BP ett betydligt bättre dagsverke än vid senaste hemmamatchen mot Sundsvall. Pablo Pinones Arces två mål på Domnarvsvallen i 2–0-segern mot Brage vittnar i varje fall om att anfallaren kan göra annat än att springa offside…

I de två sista matcherna spelar DIF hemma mot Falkenberg och borta mot Brage.

Just Falkenberg fick med sig en viktig poäng (0–0) från Söderstadion och har därmed fem poäng tillgodo på Hammarby under kvalstrecket. Riktigt säkra kan ändå inte hallänningarna vara då det inte är otänkbart att 40 poäng krävs för att slippa kval. FFF har dessutom ett tufft program kvar, med Sundsvall på hemmaplan, Degerfors borta och ett vilt kämpande Värnamo hemma.

Sundsvall har haft ett enormt flyt på sistone och tagit fyra raka segrar, men de har också mött lag som verkligen inte har presterat på en bra nivå. På gräs har Giffarna bara tagit tre segrar i år och det finns brister i Sundsvalls försvar som Falkenberg borde kunna nyttja om de spelar med fart och kraft.

I de avslutande två matcherna väntar det finaste laget av alla på hemmaplan och sedan är det dags för kriget på Stadsparksvallen mot ett vilt kämpande Jönköping.

För vår egen del väntar Landskrona BoIS på Kopparvallen på måndag. Motståndarna har ryckt upp sig betänkligt och borde nu kunna slappna av lite efter en väldigt tung säsong. BoIS har dessutom ett förmodligen avsågat Västerås att möta och behöver inte känna någon oro för att det ska bli kvalspel. Trots en tidig ledning med 2–0 mot Qviding senast drog båda mittfältarna Marcus Lantz och Thomas Raun på sig gula kort och de är därmed avstängda mot oss. Dessutom åkte anfallaren Ajsel Kujovic på en rejäl stukning som kan innebära problem för honom inför mötet på Kopparvallen. Vi har också ett stort revanschsug efter den usla insatsen borta mot Landskrona (2–3) och förstås från matchen i Södertälje. Det är nu det är dags att verkligen kliva fram och visa att vi hör hemma i Allsvenskan och skapa fina förutsättningar inför toppmötet borta mot Sundsvall och avslutningen hemma på Kopparvallen mot Öster.

Omgång 28 i sin helhet

Söndag 9 oktober

15.00 Ängelholm – Öster

16.00 Qviding – Ljungskile

16.00 Västerås – Brage  

16.00 Brommapojkarna – Degerfors

Måndag 10 oktober

19.00 Jönköping – Assyriska

19.00 Falkenberg – Sundsvall

19.20 Åtvidaberg – Landskrona

Torsdag 4 oktober

19.20 Värnamo – Hammarby

Nedan följer läget i tabellen samt vilka matcher som lagen har kvar. De rödmarkerade är toppmatcher, mer eller mindre och de blåmarkerade är bottenmatcher, mer eller mindre.

Ny mardröm i Södertälje

Jag trodde i min enfald att matchen borta mot Ängelholm skulle bli en väckarklocka som skulle räcka för resten av säsongen, men ack så fel jag hade. Matchen borta mot Assyriska blev precis samma mardröm som tidigare matcher i Södertälje.

Jag fick en del kritik för att jag inte ansåg att matchen nere i Ängelholm var bra. Men jag kommer aldrig att acceptera hedersamma förluster och bara skaka av mig dem som om det vore ett olycksfall i arbetet. Det är bara ett fåtal matcher kvar och inställningen att ”vi reparerar skadan i nästa match” håller alltså inte längre. Det är nu under de tre återstående matcherna som det avgörs om det här ska sluta lyckligt.

Vi har redan i dag ett lag av god allsvensk kvalitet, men för att bevisa det gäller det att komma dit. Och för att komma dit måste vi komma upp i allsvensk nivå i varje match!

Mot Assyriska var det långt ifrån. Vi började annars bra och fick snabbt ett rejält övertag den första halvan av första halvlek men omsatte inte övertaget i speciellt många målchanser. Vi höll på att komma igenom flera gånger men strandade på den sista avgörande passningen.

I den 16:e minuten spelade Haris Radetinac in bollen från höger och Oscar Möller klackade vidare till Kristian Bergström. Pligg fick ett kanonläge med vänstern men prickade dessvärre målvakten Oscar Berglund. Bra räddning förvisso men en sådan chans måste sitta.

Vi har sett det så många gånger och jag kan inte förstå att vi inte har lärt oss. Vi hade övertaget, spelade relativt säkert och började komma igenom och fick chanser. Vad händer då, ja vi börjar fuska i noggrannheten. Jesper Arvidsson, som i inledningen på matchen slog en säkrare lång boll på djupet för Oscar Möller, började chansa med livsfarliga passningar in i mitten och det var han inte ensam om.

Assyriska var efter tre raka förluster rejält indraget i bottenstriden och var inte alls med de första 20 minuterna, men vi bjöd helt onödigt in dem i matchen. Och sedan vi först mötte dem 1991 vet vi att Assyriska är ett medgångslag, som kan vara oerhört bra i medgång men likafullt lika dåligt i motgång.

På en punkt skiljer sig dock Assyriska i dag mot tidigare, tuffheten i spelet. När de väl fick råg i ryggen blev vi passiva och de hann därför komma in i kropp. Till skillnad från våra spelare använde de också kroppen att trycka till med. Ett flertal gånger gick de över gränsen, men det tillät tyvärr svage domaren Mattias Nyman. Riki Cakics, som är utlånad från Norrköping, fula påhopp på Daniel Hallingström hör verkligen inte hemma på en fotbollsplan, men Danne fick inte ens frispark!

Naturligtvis dröjde det inte länge innan det första baklängesmålet trillade in och det efter hörna. Vi var inte alls med inne i boxen och Henrik Gustavsson kom alldeles för sent in i situationen och Kyle Konwea kunde därmed enkelt nicka in Stefan Batans hörna, från höger.

Assyriska fick då den där extra energin som vi absolut inte fick bjuda dem på, samtidigt vek våra spelare ner sig och slutade springa. Det fanns ytor på kanterna under hela matchen men vid lägen att blomma ut blev våra ytterspelare kvar centralt och det blev därmed ingen fart på spelet. Det blev också en ond cirkel då vi inte vågade ta bättre offensiv position eftersom vi så enkelt blev av med bollen genom undermålig bollbehandling och passningskvalitet.

En ljusning skymtade i början på andra halvlek, men under hela matchen var det för svag hunger för att göra mål. I den 53:e minuten hade vi annars ett fint anfall där Magnus Eriksson slog en lite för djup boll till Oscar Möller. Målvakten räddade men kom ur spel när Möller, på returen, slog ett inlägg till Kristian Bergström som hade helt öppet mål, men inte vågade gå in för fullt eftersom det fanns en försvarare som inte ville att det skulle bli mål.

Denna situation var lite signifikativ för matchen. Om man inte törs offra sig för att göra mål, då vinner man heller inga matcher.

Vi hade sedan fyra hörnor i rad, men utan den där extra offerviljan så är det som sagt svårt att göra mål.

När sedan Assyriska gjorde ännu ett mål efter hörna i den 72:a minuten var det nattsvart. Stefan Batan slog åter hörnan från höger. Henrik Gustavsson kom åter fel och Mikael Ishak kunde styra in bollen. Bruno Marinho hade en bra chans att sparka undan bolluslingen men missade.

Tre minuter senare fick Haris Radetinac en förträfflig möjlighet att ta oss in i matchen, med bollen framför fötterna bara några meter från mål. Tyvärr saknades den rätta offerviljan även här och precis som Imad Chhadeh missade borta mot AIK på stopptid 2005, missade nu också Haris läget. Det blev bara en liten fjös som målvakten enkelt kunde plocka. Sedan var det nattsvart och reduceringen kändes långt borta.

Henrik Gustavsson kom allstå fel på två hörnor, vilket tyvärr var matchavgörande. Men Fimpen fick inte heller mycket hjälp av sina utespelare vid de situationerna. Vi hade bara släppt in mål efter hörna fyra gånger tidigare i år men nu alltså två i samma match.

Jesper Arvidsson som var så bra senast mot Falkenberg började också förtroendeingivande men började sedan slarva i passningsspelet och fuskade i försvarsjobbet.

Alberis da Silva hade inte heller någon bra dag, men fick ingen vidare hjälp vid trångåmål.

Daniel Hallingström var den som höll ihop det något så när, men var som alla andra bristfällig i passningsspelet och missade vid första hörnan.

Anton Tinnerholm hade flera lägen att gå loss på högerkanten, men blev passiv och vågade inte. Så länge man har skydd av linjen är det ju dock ofarligt och det var olikt Anton.

Kristian Bergström kom inte alls upp i sin kapacitet, vare sig i löpmeter, passningsspel eller med servarna vid fasta situationer.

Christoffer Karlsson som gjorde det bra mot Falkenberg sjönk tyvärr tillbaka, missade i passningsspelet och stod inte heller att känna igen i kampspelet.

Bruno Marinho kom inte heller till sin rätta i sin comeback, även om han gjorde det bättre än många andra med större aktivitet.

Haris Radetinac började förtroendeingivande men föll sedan helt bort och gick och gömde sig. Det var ofattbart att han inte blev utbytt tidigare.

Längst fram tog inte ens Magnus Eriksson kampen fullt ut och missade i bollmottagningarna som vi inte är vana att se honom göra.

Oscar Möller fick en del att löpa på i början men bleknade också efterhand.

Viktor Prodell kom in precis lagom för att få vara med om att släppa in den andra hörnan. Skapligt trist och den väntade effekten kom alltså av sig direkt. Annars var det ett skapligt inhopp och Prodell låg bakom en hel del framåt.

Amir Suljic och Daniel Swärd kom in alldeles för sent. Swärd som inte fått någon speltid sedan Jönköping hemma fick möjligheter att skapa något men tog inte chansen genom att vara alldeles för passiv, vilket är oerhört märkligt när han äntligen fick chansen.

Nej, det här var som varje gång tidigare borta mot Assyriska – en ren och skär pina. Jag trodde verkligen att vi skulle ha en bra chans att bryta den här mardrömssviten men det blev istället den nionde raka bortaförlusten mot södertäljelaget.

En spelare som Thomas Olsson saknades väldigt mycket i den här typen av match. Förhoppningsvis kan han medverka under de tre avslutande fajterna och visst skulle det kännas skönt att få in Erik Moberg i gen. Men efter så lång frånvaro (sju matcher) är det svårt att ha för höga krav på honom.

Som så många gånger tidigare har vi kritiserat Assyriskas arrangemang och att låta en hel långsida stå tom är fullständigt obegripligt. Att stå på en låg läktare bakom mål och ha ett jävla nät framför är inte det minsta roligt och knappast främjande för att få mer publik på matcherna. Jag vet att vi också har nät på Kopparvallen, men om jag hade fått bestämma hade det naturligtvis aldrig kommit upp.

Vi var många ÅFF-are på plats men tyvärr är det för få som tar sitt ansvar och sjunger, så var det även innan baklängesmålen trillade in. Det är inte någras ansvar att hjälpa fram laget utan alla åskådares, så nu ser vi alla till att hjälps åt på Kopparvallen nästa måndag!

När vi gick upp i Allsvenskan 2009 förlorade vi i den här omgången efter en riktig plattmatch borta mot Qviding med 0–2, men sedan avslutade vi med tre raka segrar. Vi får hoppas på en repris nu, men det kommer inte gå med fusk. Noggrannhet, disciplin och kamp är det som gäller!

Matchfakta

Assyriska FF – ÅFF 2–0 (1–0)

1–0 (25) Kyle Konwea (Stefan Batan)

2–0 (72) Mikael Ishak (Stefan Batan)

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (4:e)

Domare: Mattias Nyman, Kungsbacka.

Publik: 2 731

Övrig statistik

Avslut totalt  12–8

Avslut på mål  7–5

Hörnor  5–11

Frisparkar  6–16

Offside  2–4

Varningar  4–1

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Haris Radetinac (ut 87), Christoffer Karlsson (ut 71), Bruno Marinho, Kristian Bergström – Magnus Eriksson, Oscar Möller (ut 87).

Inbytta ersättare: Viktor Prodell (in 71), Amir Suljic (in 87 MM), Daniel Swärd (in 87 F).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Andreas Johansson, Steinar Strömnes, Prince Eboagwu.