Fyra omgångar kvar

Efter den övertygande segern mot Falkenberg samt Ängelholms förlust i Jönköping har våra chanser ökat för en allsvensk comeback.

Fredagen började annars tungt genom Sundsvalls seger bort mot Brommapojkarna med 3–1. Kristoffer Nordfeldt fick chansen i A-landslaget i vintras mot Sydafrika, har sedan tappat stinget och insatsen vid Sundsvalls första mål var rent bedrövlig. BP-försvaret överhuvudtaget var svagt, men trots att Giffarna så enkelt fick en 2–0-ledning höll de på att tappa matchen. I andra halvlek visade sig Sundsvalls brister och om inte Paublo Pinones Arce sprungit offside ett otal gånger så hade BP åtminstone kvitterat. Men det blev i stället 1–3 och Sundsvall har därmed vunnit tre raka segrar och skaffat sig ett bra läge inför toppmötet hemma mot Ängelholm på fredag, som förövrigt sänds i TV4 Sport.

Ängelholm i sin tur åkte på en rejäl mina borta mot Jönköping (0–3), men som jag var inne på tidigare är det aldrig lätt att komma till Stadsparksvallen. Frågan är om ÄFF åter kan resa sig i en så pass svår match som mot GIF Sundsvall? Efter 12 matcher i rad på allsvensk direktplats återfinns nu ÄFF på kvalplatsen.

I nästa omgång spelar sedan Ängelholm hemma mot Öster. Det kan tyckas vara en ganska komfortabel match för Ängelholm, men om ÄFF på nytt skulle få stryk kommer säkert rädslan för att misslyckas. Avståndet ner till Öster kan kännas gigantiskt (8 poäng), men om Öster vinner smålandsderbyt hemma mot Jönköping, samtidigt som ÄFF förlorar på Norrporten Arena skiljer det 5 poäng inför det inbördes mötet. En Österseger skulle i så fall bara betyda 2 poängs skillnad och Öster har dessutom bättre målskillnad. Sedan har Öster hemmamatch mot hopplösa jumbon Qviding innan avslutningen mot oss på Kopparvallen. Scenariot att Öster ändå blandar sig in i kampen om den allsvenska kvalplatsen till slut är därmed inte alls otänkbar.

Ängelholms två sista matcher kan också bli kämpiga, borta mot Värnamo och hemma mot Hammarby. Mycket tyder på att båda motståndarna kommer att kämpa för sina liv för att klara sig från det negativa kvalspelet i de matcherna.

Sundsvalls match i den 28:e omgången sker borta mot Falkenberg. Trots vår klara seger skapade FFF en hel del mot oss och är ett svårt motstånd hemma på deras tunga gräsplan där konstgräslaget Sundsvall inte trivs. Om Falkenberg dessutom skulle få stryk borta mot Hammarby i nästa omgång kan dessutom inte de gula känna sig säkra på att undslippa det negativa kvalet.

Sedan väntar toppmötet hemma mot oss och en tuff bortamatch på Stadsparksvallen, där mycket tyder på att Jönköping kommer att strida för allt vad tygen håller för att undvika det negativa kvalet.

Degerfors fick med sig 0–0 från Landskrona och lurar i vassen (6 poäng efter Sundsvall och Ängelholm samt 8 poäng efter oss) . Nu finns chansen att knapra in på kvalplatsen eftersom de två lagen närmast framför möter varandra, men motståndarna Värnamo slåss som bekant för en fortsättning i Superettan. BP borta kan passa Degerfors rätt bra om inte grimstapojkarna uppträder mer stabilt i försvarsarbetet. Men om Brommapojkarna skulle nå ett dåligt resultat på Domnarvsvallen i nästa match måste de ändå skärpa sig för att undvika negativt kval.

DIF avslutar sedan mot Falkenberg hemma och Brage borta. De båda lagen kanske inte har något att spela för när det så blir dags.

Självklart underlättar det om andra resultat faller väl in men vi måste ju också göra arbetet själva. Fyra matcher återstår och tre segrar till räcker för en direktplats. För en kvalplats kan krävas fem poäng till.

Närmast väntar Assyriska på bortaplan. Efter en tung höst har södertäljelaget på högsta allvar dragits in i bottenstriden och har bara en poäng ned till Hammarby under kvalstrecket. Sett inför säsongen anser jag att det skulle det vara en större sensation och AFF får kvala än om Hammarby får göra det. Men ett bra lag på pappret är ju bara bra om det bevisas på planen. Visserligen har vi haft svårt borta mot Assyriska men konstgräs är nu vårt underlag och vi har vunnit flera viktiga höstmatcher mot södertäljelaget, som 1–0-segern 2009 efter Oscar Möllers nickmål i den 93:e minuten.

Landskrona BoIS möter Qviding hemma i nästa omgång och bör vara så pass disciplinerade vid det här laget att de inte lämnar något åt slumpen i den matchen. En seger där skulle kunna innebära att den värsta pressen släpper och att de slappnar av lagom mycket för vår räkning på Kopparvallen.

Sedan är det riktigt upp till bevis vad vi står pall för borta mot GIF Sundsvall. Som jag tidigare nämnt vore det förstås skönt att ha ett försprång inför den matchen.

Vilka förutsättningar som råder inför epilogen hemma mot Öster återstår att se.

Det känns verkligen att det börjar dra ihop sig på allvar nu och det är spännande både i topp och botten. Det enda som är klart är att Qviding nu även i teorin är klara för division I. Att det kanske inte ens räcker med 40 poäng för att undvika det negativa kvalet är inte alls osannolikt.

Omgång 27 i sin helhet

Fredag 30 september

19.20 Sundsvall – Ängelholm

Lördag 1 oktober

16.00 Degerfors – Värnamo

Söndag 2 oktober

16.00 Ljungskile – Västerås

17.00 Assyriska – Åtvidaberg

Måndag 3 oktober

19.00 Landskrona – Qviding

19.00 Brage – Brommapojkarna

19.20 Hammarby – Falkenberg

Tisdag 4 oktober

19.00 Öster – Jönköping

Nedan följer läget i tabellen samt vilka matcher som lagen har kvar. De rödmarkerade är toppmatcher, mer eller mindre och de blåmarkerade är bottenmatcher, mer eller mindre.

Väckarklockan gav fin effekt

Efter förlusten seriefinalen mot Ängelholm gav de våra ett fint besked genom en klar 4–0-seger mot Falkenbergs FF.

Det var kämpigt efter ängelholmsresan och väldigt nervöst inför matchen. Vid ytterligare ett nederlag skulle det bli väldigt tufft att komma tillbaka. Men tillbaka kom vi. Och det med besked!

Magnus Eriksson och Oscar Möller, vilket anfallspar!

Duon gjorde två mål vardera och har tillsammans svarat för just de 25 mål som vår tränare Andreas Thomsson satte upp som ett mål för våra forwards inför säsongen. Dessutom har Viktor Prodell gjort 6 mål och Daniel Swärd 2. Summa summarum alltså 33 forwardsmål, med fyra omgångar kvar.

Inledningen på matchen var annars lite trevande och det var tungt när Thomas Olsson tvingades utgå redan efter tio minuter. Men så här i slutskedet så ska vår breda trupp kunna fälla avgörandet och det blev en perfekt match för Amir Suljic att komma in i, med mycket bollkontakt och inte ett måste att spela bollarna framåt för att jaga mål i underläge.

Nu kunde vi istället ta ledningen efter en fin prestation av Oscar Möller som smart löpfintade bort sin motståndare och iskallt rullade in 1–0 i den 20:e minuten. Kristian Bergström slog den fina djupledspassningen. 

Jag tycker att Magnus Eriksson tar skott utanför straffområdet alldeles för sällan men nu gjorde han det och fick en ordentlig träff. I den 29:e minuten bröt Mange, tog fart framåt och laddade med vänstern, resultatet blev ett perfekt dykskott in vid det bortre krysset och en oerhört skön 2–0-ledning.

Falkenberg var på intet sätt ofarligt och är ett av få lag, tillsammans med Värnamo, som vågade anfalla med en hel del folk på Kopparvallen i år. Med facit i hand kanske något naivt då det är livsfarligt att släppa till ytor mot oss. Med det är bara att tacka och ta emot. I takt med målen ökade självförtroendet och det var härligt att se bollen göra arbetet, när vi rullar runt med få tillslag i ett bra tempo och motståndarna får jaga. Med fin spelbredd öppnades också ytorna på djupet, vilket föranledde många fina anfall och chanser.

Som på en tung gräsplan senast mot Ängelholm är det svårt att bibehålla kvalitet i så pass många passningsmoment, men nu har vi ju bara konstgräs kvar i seriespelet så nu är det rätta melodin.

Det avgörande 3–0-målet kom lägligt knappa kvarten in i andra halvlek efter en riktig uppvisning. Kristian Bergström slog ett stick som Jesper Arvidsson stormade fram på och direkt slog in bollen framför mål där Oscar Möller styrde in bollen i öppet mål.

FFF kunde sedan fått lite vittring, men Johannes Vall sköt utanför i fritt läge och Zlatan Krizanovivc prickade ribban.

Magnus Eriksson tvingade målvakten Stojan Lukic till en bra räddning i den 80:e minuten innan han definitivt punkterade matchen i den 83:e minuten. Oscar Möller spelade snett bakåt och Magnus tog sig elegant förbi sin bevakare och satte iskallt 4–0.

Henrik Gustavsson tvingades mota två skott på hela matchen, vilket vittnar om få räddningsaktioner, men bortalaget hade en del hörnor och där agerade Fimpen med pondus.

Det var också riktigt skönt att se ett välfungerande försvarsspel. Efterhand blev det inte en svår match, vilket gjorde det lätt för Daniel Hallingström att nicka bort alla bollar och till rätt adress, men det handlar också mycket om rutin att stå på rätt ställe och Danne gjorde det riktigt bra.

På grund av fem varningar och en lättare känning i låret byttes Daniel ut i slutet till förmån för Steinar Strömnes, som stängde matchen på ett bra sätt.

Alberis da Silva höll på att ställa till det strax efter vårt 1–0-mål men skötte sig sedan riktigt bra och stötte fram precis lagom mycket utan att dra på sig onödiga frisparkar.

Anton Tinnerholm blev tryggare när han kom tillbaka på sin högerbacksplats och hade en bra dag.

Det syntes verkligen att Jesper Arvidsson var spelsugen efter magproblemen senast i seriefinalen och Jeppe trivdes verkligen i den här matchen, när han ofta kom fram på vänsterkanten i fint samspel med främst Kristian Bergström. Några gånger tappade Jeppe bollen men det var riktigt kul att se honom jobba hem så pass bra i de lägena.

På mittfältet var det också kul att se Haris Radetinac utnyttja sin fart bättre och försöka komma till snabbare avslut utan en massa stillastående kladd. Haris blev mållös denna gång, men målen och assisten kommer om han fortsätter på denna linje.

Med båda de ordinarie innermittfältarna Bruno Marinho och Thomas Olsson (större delen av matchen) var det fint att se Christoffer Karlsson och Amir Suljic kliva fram så pass bra. Christoffer var nu betydligt mer vårdad i sitt passningsspel än senast och tajmade bättre sina närkamper.

Amir som inte spelat mycket på sistone gjorde det rätta att spela säkert och bidrog med sitt passningsspel.

Kristian Bergström trivs verkligen i sådana här matcher med mycket bollkontakt och spelare i rörelse att sätta bollarna på. Ånyo en riktigt stark insats av Pligg, som var så när att nå upp i Veine Wallinders målskört på 111 seriemål men sköt över i öppet läge i första halvlek.

Längst fram visade alltså vår superduo på fin effektivitet och det måste vara en mardröm för försvarare att möta duon i en sådan här match, där de kommer i full fart i anfall efter anfall.

Magnus Eriksson ligger nu trea i skytteligan med sina 14 mål och leder poängligan med 21 poäng (två av assisten är tyvärr inte med i den officiella statistiken). Och Magnus gör ju inte bara mål. 21.åringen är ju överallt, håller i boll och hittar sina lagkamrater ur alla vinklar och vrår. Mange har varit med i alla landslag från P15 till U20 och nog är det dags för inträde även i U21-landslaget.

Oscar Möller har nu redan slagit sitt målrekord i Superettan med sina 11 fullträffar och är djupleslöparen som förgyller vårt anfall till fullo. Med målen kom också den extra energi som behövs.

Viktor Prodell gjorde tre mål senast i U21 och visar därmed också fin form vilket är viktigt i slutspurten. Viktor hoppade in och stängde matchen på ett bra sätt.

Att match B på anslagstavlan blinkade till tre gånger fram till en 3–0 seger för Jönköping mot Ängelholm gjorde ju inte det hela sämre direkt. Vi är nu två poäng före Sundsvall och Ängelholm, och båda dessa jagande lag möts på fredag på Norrporten Arena.

Vi har nu ett fint läge men det är fyra matcher kvar och det gäller att jobba stenhårt in i kaklet och inte lämna några detaljer åt slumpen.

Vi på sidan ska i varje fall göra vårt för att stötta hela vägen. Tveka inte utan följ med till Södertälje på söndag för nästa viktiga steg.

Se mer information via bannern till höger eller klicka här

Matchfakta

ÅFF – Falkenbergs FF 4–0 (2–0)

1–0 (20) Oscar Möller (Kristian Bergström)

2–0 (29) Magnus Eriksson

3–0 (57) Oscar Möller (Jesper Arvidsson)

4–0 (83) Magnus Eriksson (Oscar Möller)

Varningar ÅFF: inga

Domare: Antti Kanerva, Olofstorp.

Publik: 2 714

Övrig statistik

Avslut totalt  19–10

Avslut på mål  10–2

Avslut i målställningen 1–1

Hörnor  8–8

Frisparkar  9–11

Offside  4–1

Varningar  0–2

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström (ut 81), Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Haris Radetinac, Christoffer Karlsson, Thomas Olsson (ut 11), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Oscar Möller (ut 86).

Inbytta ersättare: Amir Suljic (in 11), Steinar Strömnes (in 81), Viktor Prodell (in 86)

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Andreas Johansson, Prince Eboagwu, Daniel Swärd.

Fem omgångar kvar

Då står vi inför de fem sista omgångarna av årets seriespel och precis som vid de två förgående åren ligger vi på allsvensk plats. 2009 lyckades vi behålla den och tog oss därmed upp i Allsvenskan, men i fjol tappade vi den och föll dessvärre ur. Men nu gör vi ett nytt försök för att ta oss tillbaka där vi hör hemma.

Vi är många som så här i slutskedet spekulerar om de olika lagens fortsatta spelprogram. Ett flertal tycker att vi har ett svårare program än huvudkonkurrenterna. Det är alltid svårt att sia om vilken form och vilken motivation lagen har om två tre matcher, men vad vi enkelt kan konstatera är att vi har tre hemmamatcher kvar medan Ängelholm och Sundsvall har tre bortamatcher.

Vi spelar också alla kvarvarande matcher på konstgräs och det är ju på konstgräset som vi har utvecklat ett vägvinnande spel som påbörjades under fjolårshösten i Allsvenskan.

Först ut är Falkenbergs FF hemma på måndag. Hallandsgänget har efter en knacklig period vaknat till och tagit två klara hemmasegrar mot Assyriska med 4–0 och mot Qviding med 3–0. Otroligt nog har Mikael Boman gjort sex av målen i dessa två matcher, mot endast två tidigare under säsongen. Det är alltså ett lag med gott självförtroende som kommer på besök och insatsen måste därför upp på en hög nivå. Falkenberg har också en teoretisk chans att åtminstone nå en kvalplats. Vi vann en krigarseger på bortaplan med 2–0 mot FFF och nu måste vi utnyttja konstgräsets snabbhet för att spela förbi ett rätt så tufft Falkenberg.

Sedan väntar Assyriska FF på bortaplan. Södertäljelaget såg oerhört starkt ut i våras men har sedan inte rosat marknaden. En ljusning antyddes efter två raka segrar mot Brage och Brommapojkarna men sedan föll alltså AFF stort i Falkenberg och även senast mot Landskrona. På Kopparvallen vann vi med 2–1. Innan vårt möte på Södertälje Fotbollsarena väntar en viktig bottenmatch borta mot Ljungskile. Ett svagt resultat där kan medföra att Assyriska är illa ute inför vårt möte. Vi har inte haft några större framgångar borta mot Assyriska men nu har vi konstgräs som eget underlag och har ett riktigt bra slagläge.

I den 28:e omgången möter vi Landskrona BoIS hemma. Topptippade BoIS har haft en mycket tung säsong, men har vaknat till och tagit fyra raka uddamålssegrar. Spelet har inte varit bländande men de har insett allvaret att poängen är det viktiga. Landskrona har två hemmamatcher innan vårt möte, mot Degerfors och Qviding. Det är rimligt att tro att skånelaget har ett ganska tryggt avstånd till kvalplats inför mötet på Kopparvallen och att de därför kan andas ut lite efter en jobbig säsong. Vi har dessutom revansch att fodra efter en usel insats mot dem på bortaplan (2–3).

I den näst sista omgången väntar sedan GIF Sundsvall på bortaplan och det är klart att det vore skönt med ett försprång innan den fajten. På Kopparvallen gjorde vi en riktigt stabil insats och vann med 2–0 efter avslutningsstatistiken 10–0 på mål. Även den senaste matchen på Norrporten Arena slutade med en seger (2–1). Pontus Karlsson gjorde båda målen och segern i sexpoängsmatchen var grunden till avancemanget 2009.

Giffarna såg lite skakigt ut för några matcher sedan och har ju fallit igenom när det dragit ihop sig tidigare år. Mot ett svagt Hammarby fick norrlandslaget återvunnet självförtroende (3–1), och sedan fick de olyckligt tidigt hål på Brage, vilket innebar ett ras för borlängelaget. Giffarna vann med hela 5–0 och vår fina målskillnad har de därmed tagit ikapp. Vi har dock fortfarande två poäng till godo och Sundsvall har tre matcher att spela innan vårt möte. Två av dem spelas på bortaplan med start på Grimsta på fredag i en nervig TV-match.

Efter en svag period har Brommapojkarna vaknat till och tagit tre raka segrar. Exallsvenskarna har ett spelarmaterial som kan prestera i sina bästa stunder och förhoppningsvis får de nu till det med återvunnet självförtroende. En seger för BP skulle dessutom hålla halmstrået vid liv om en allsvensk kvalplats.

I omgång 27 spelar sedan Sundsvall hemma mot Ängelholm i en riktig toppmatch, som kan sluta hur som helst. Å andra sidan vet vi ju att minst ett av lagen kommer att tappa poäng.

Tunga Falkenberg IP den 10 oktober är ingen dröm för konstgräslaget Sundsvall. Förhoppningsvis kan inte Giffarna stå emot ett fysiskt starkt FFF, som i matchen innan har spelat borta mot Hammarby och skulle kunna dras in i bottenstriden igen.

I sista omgången spelar Sundsvall åter på en svårspelad gräsplan, förmodligen den svåraste av alla. Risken är stor att Jönköping strider för sitt liv för att undvika kval på Stadsparksvallen. Jönköping möter innan epilogen; Ängelholm (hemma), Öster (b), Assyriska (h) och Hammarby (b).

I vår sista match väntar Östers IF på Kopparvallen. Också växjölaget har vaknat till efter en svacka och har vunnit tre raka uddamålssegrar. Men hur formen är i den 30:e omgången går förstås inte att veta. ÖIF har en liten chans att blanda sig i kampen om de allsvenska platserna men har sex poäng upp till Giffarna på kvalplats och det krävs att de framför tappar en hel del poäng för att smålänningarna ska lyckas. Laget har dock kvar att möta; Brage (borta), Jönköping (h), Assyriska (b) och Qviding (h) innan vårt möte och borde då ha kunna knåpa ihop ett antal poäng. Men förhoppningsvis har de inget att spela för och kan därmed sakna den där extra motivationen.

Ängelholms FF, tappade precis som Sundsvall stinget under slutet på förra säsongen och har nu två raka bortamatcher. Först ut är ett vilt kämpande Jönköping på Stadsparksvallen. Efter hela 1–6 mot Degerfors måste en rejäl revanschlusta finnas men ett stort avbräck för Södra är att skyttekungen Branimir Hrgota (15 mål) är avstängd. I nästa bortamatch väntar sedan Sundsvall.

Öster hemma känns det som Ängelholm ska klara av men chansen är relativt god att ÖIF fortfarande då har en chans på åtminstone en allsvensk kvalplats.

Värnamo borta kan bli en tuff nöt. IFK hade tidigare en bra period men har haft det motigt på sistone med två uddamålsförluster i rad. Nu väntar två bortamatcher i rad, mot Qviding och Degerfors innan den oerhört viktiga kampen hemma mot Hammarby. Risken är uppenbar att Värnamo har allt att strida för mot Ängelholm och kapaciteten finns för att besegra alla lag i den här serien.

Ängelholms epilog går av stapeln hemma mot Hammarby. Bajen möter; Västerås (borta), Falkenberg (h), Värnamo (b) och Jönköping (h) innan matchen på Ängelholms IP. Det är alltså en rad av ödesmatcher om inte stockholmslaget får en väldig och oväntad fart. Risken är uppenbar att ett stort bortafölje kommer att följa Hammarbys väl och ve i den sista omgången.

Degerfors IF ligger några poäng efter men det kan gå snabbt om de framför tappar. DIF har vaknat till efter en mindra svacka och vunnit tre raka matcher. Landskrona borta närmast kan bli en svår nöt och Värnamo på Stora Valla jobbar för sitt kontrakt. Ett allt bättre Brommapojkarna på bortaplan kan bli tufft . Falkenberg hemma och Brage borta ser mer överkomligt ut och summa summarum kommer nog värmlänningarna ta en hel del poäng på de återstående matcherna, men det krävs att de framför tappar en del för att DIF ska ta steget upp i Allsvenskan.

Trots att bara fem omgångar återstår är det mycket ovisst både i toppen och botten och samtliga matcher har stor betydelse. Den 22 oktober strax innan 17 vet vi hur det hela slutade. Till dess får vi åskådare skapa de bästa förutsättningarna för våra spelare genom att heja fram dem på Kopparvallen och på bortaplan. Vi ses på vallen på måndag!

Omgång 26 i sin helhet

Fredag 23 september

19.20 Brommapojkarna – Sundsvall

Söndag 25 september

16.00 Ljungskile – Assyriska

Måndag 26 september

19.00 Qviding – Värnamo

19.00 Västerås – Hammarby

19.00 Landskrona – Degerfors

19.00 Jönköping – Ängelholm

19.00 Brage – Öster

19.20 Åtvidaberg – Falkenberg

Nedan följer läget i tabellen samt vilka matcher som lagen har kvar. De rödmarkerade är toppmatcher, mer eller mindre, och de blåmarkerade är bottenmatcher, mer eller mindre.

                 

Svintungt men vi har fortfarande ett jätteläge

Förlusten nere i Ängelholm svider fruktansvärt. Vi gjorde ingen speciellt bra match men hade heller inte marginalerna med oss. I efterhand hade förstås en pinne och fortsatt serieledning varit kanon.

Trots förlusten ligger vi fortfarande på allsvensk direktplats. Huvudkonkurrenterna Sundsvall och Ängelholm har tre bortamatcher kvar medan vi istället har tre hemmamatcher. Alla våra kvarvarande matcher spelas på konstgräs medan konstgräslaget Sundsvall har tunga gräsmatcher i Falkenberg och Jönköping kvar. Ängelholm ska spela på Stadsparksvallen i nästa omgång och har sedan en ny bortamatch mot Sundsvall.

Det är alltså fortfarande helt upp till oss själva om vi ska klara detta. Men då måste det naturligtvis bli mycket bättre än mot Ängelholm.

Naturligtvis började dagen mycket olyckligt då lagledningen tvingades stuva om i backlinjen efter Jesper Arvidssons illamående. Det var då tur att Alberis da Silva var tillbaka efter avstängning och han utgjorde mittlås tillsammans med Daniel Hallingström. Steinar Strömnes flyttades därmed ut till höger i backlinjen och Anton till vänster.

Jag tycker att vi hade bra kontroll på matchen innan deras mål som kom väldigt olyckligt. Anton Tinnerholm upphävde offsiden i förstaläget och sedan var vi inte med och täckte ytan framför vårt straffområde. Jonas Lindh kunde stega fram med en joggande Christoffer Karlsson bakom sig och ingen av våra mittbackar stötte fram. Ängelholmsspelaren fick därmed fritt utrymme att pricka in bollen vid den vänstra stolpen.

Just sådana mål släppte vi flertalet gånger i inledningen på fjolårets allsvenska och det borde vi ha lärt oss läxan av.

Vi skapade ett flertal chanser för att kunna få ett oavgjort resultat och till och med ha vunnit matchen. Det var inte lättspelat i en hård vind och sedan kom också regnet. Ängelholm är ett svårspelat lag på sitt hemmagräs där de får mer tid med bollen. Det gick inte fort men de hade ett ganska säkert passningsspel och kunde därmed flytta fram positionerna och låsa fast bollen.

När vi väl kunde nypa bollen och fick lägen så stämde det inte riktigt i samspelet med löpningarna och passningarna och anfallen strandade genom för många moment på bollen. På naturgräs är det lätt att fastna med bollen om man får den lite bakom sig och man blir straffad med bolltapp om det kladdas för mycket på bollen. Det borde vi också ha lärt oss av alla tidigare gräsmatcher. När vi väl fick in bollen i straffområdet var vi inte heller tillräckligt heta för att kunna få in bollen.

Defensivt tappade vi efter det insläppta målet och hade inte kontroll på Ängelholms kontraattacker och det kändes inte heller stabilt när inläggen kom in i boxen. Där har vi att se och lära av Ängelholms spel i egen box genom stå rätt och offra sig fullt ut för varje boll.

Tyvärr lyckades vi inte utnyttja hemmalagets tröghet i de bakre leden vid omställningslägen genom att vi var för obeslutsamma. Vi hade ändå flera bra lägen för att göra mål och hade vi fått hål på dem tidigt kunde de ha öppnat sig betydligt mer än vad fallet blev när de kunde bevaka sin ledning.

Det var smått osannolikt att inte Haris Radetinac fick Kristian Bergströms inspel i mål, men ett försvararben räddade precis. Oturen grinade oss också i ansiktet när Alberis da Silva nickade Kristian Bergströms frispark i stolpen och den amerikanske målvakten Matthew Pyzdrowski fick bollen rakt i famnen.

Det kunde mycket väl ha blivit en pinne men ÄFF vi släppte in ytterligare ett mål efter hörna. Daniel Hallingström såg ut att kunna komma först när bollen gick ut åt höger men vågade inte stöta fram och när bollen lyftes över på andra sidan var vi inte alls med. Björn Westerblad lyfte in bollen framför mål som Sebastian Andersson kunde stöta in.

Henrik Gustavsson kunde ha tagit det första målet men det var ett välplacerat skott. I övrigt skötte sig Fimpen bra med flera fina frilägesräddningar.

Steinar Strömnes har spelat högerback flera gånger i år men hade problem med ÄFFs duktige vänstermittfältare Martin Andersen som var så när att ha blivit avstängd inför denna match vilket tyvärr inte blev fallet.

Alberis da Silva hade problem med underlaget och tajmade inte duellerna med motståndarna på bästa sätt vilket resulterade i en hel del frisparkar emot. Dessutom fick Alberis alldeles för dålig hjälp av sina lagkamrater vid trångmål. Alberis var oerhört nära att kvittera men nicken tog retfullt i stolpen.

Daniel Hallingström försökte hålla ihop försvarslinjen men lyckades inte fullt ut och vi fick aldrig riktigt kontroll över hemmalagets duktige Sebastian Andersson.

Anton Tinnerholm kom ofta fel i sin ovana position men jobbade slet så gott han kunde.

Jag befarade att Bruno Marinho skulle saknas på mittfältet och så var det. Brunos kvicka nätta ettriga steg hade behövts mot ett trögt ängelholmsförsvar. Nu kom istället Christoffer Karlsson in och hamnade lite för mycket i linje med Thomas Olsson.

Kristian Bergström jobbade kopiöst men fick inte riktigt till det i passningsspelet.

Jag vet inte om Haris Radetinac hade fått en offensiv order för defensivt var det inte bra. Med en vass spelare som Martin Andersen i motståndarlaget måste Haris hjälpa till hemåt. Haris låg bakom en hel del offensivt men kunde ha fått ännu mer genom flera satsningar som den i andra halvlek när vi så när fick straff (det blev frispark strax utanför straffområdet). Flera sådana räder vill vi se.

Längst fram hade ofta Magnus Eriksson för många moment med bollen och anfallen stannade upp. Han kom ändå till flera avslut men måste träffa mål för att göra mål.

Oscar Möller var förvånansvärt stillastående och förlorade fler nickdueller än han vann. Ett typexempel var i första halvlek då det fanns läge att pressa målvakten, men Möller rusade inte på förrän målvakten fått bollen för långt ifrån sig. Hade han gått fullt från början hade vi fått ett kanonläge att göra mål.

I ett försök att få in en kvittering gick vi ned på trebackslinje när Steinar Strömnes gick ut och in kom Viktor Prodell på mitten. Tekniken firade en del triumfer men det där sista saknades för en avgörande passning eller skott.

Prince Eboagwu byttes också in med förhoppning att kunna knoppa in någon boll men fick aldrig det där riktiga läget.

Nej, det här var verkligen ingen trevlig upplevelse, vilket ingen match i Skåne eller Småland varit i år, där vi bara tagit en pinne på fem matcher. Förlusten, som var den största i år tillsammans med 0–2 borta mot Hammarby, var också den första någonsin mot Ängelholm.

Jag återkommer senare om mina tankar inför de fem avslutande omgångarna.

Matchfakta

Ängelholms FF – ÅFF 2–0 (1–0)

1–0 (20) Jonas Lindh

2–0 (84) Sebastian Andersson

Varningar ÅFF: Haris Radetinac (8:e), Prince Eboagwu (2:a)

Domare: Lars Olsson, Umeå.

Publik: 1 524

Övrig statistik

Avslut totalt  9–17

Avslut på mål  5–7

Avslut i målställningen 0–2

Hörnor  5–6

Frisparkar  10–11

Offside  4–0

Varningar  2–2

Laget

Henrik Gustavsson –

Steinar Strömnes (ut 76), Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Anton Tinnerholm –

Haris Radetinac, Christoffer Karlsson (ut 81), Thomas Olsson, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Oscar Möller.

Inbytta ersättare: Viktor Prodell (in 76 MM), Prince Eboagwu (in 81 MM)

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Andreas Johansson, Amir Suljic, Daniel Swärd.

Ny nervmatch med lyckligt slut

Det var riktigt spänt och jobbigt inför matchen mot Brage. Många menade på att det skulle bli en enkel resa, men av erfarenhet vet man ju hur livsfarligt det är att tappa ödmjukheten. Jobbigt blev det också men så underbart skönt att vi klarade ännu ett hinder.

Sundsvalls poängtapp i torsdags hemma mot Värnamo (2–2) och Ängelholms förlustfria svit på 15 matcher spräckt i fredags efter 1–2 hemma mot Landskrona, öppnade för ett ryck i tabellen och serieledning.

Det kändes ändå som att vi skulle vinna om vi bara gjorde vårt och gjorde mål på chanserna. Men ibland går det troll i målskyttet och ett överlägset bollinnehav kan bidra till att för många passningar slås innan avslutet kommer. Redan i den femte minuten fick Magnus Eriksson kanonläge med vänstern inne i straffområdet men valde att passa istället för att skjuta, så höll det sedan på flera gånger och chanserna rann ut i sanden.

Oscar Möller fick dock ett par rejäla chanser i första halvlek, men han prickade ribban efter inlöpning från höger i den 17:e minuten. I den 29:e minuten kom Möller helt fri men träffade dessvärre målvakten.

Tyvärr höll inte domaren Kristoffer Karlsson från Göteborg måttet denna kväll och Brage kom in i matchen genom flera billiga frisparkar, samtidigt som vi inte fick mycket med oss, som vid överfallet på Thomas Olsson. Naturligtvis rättfärdigar det ändå inte Bruno Marinho, som låg på avstängningsläge, att ge sig in i gruffet och dra på sig ett onödigt kort.

En enda gång i första halvlek lyckades Brage spela sig fram och det blev farligt men Johan Eklund sköt över i fritt läge framför mål. I övrigt kunde de flytta fram positionerna efter sina frisparkar och allt mer vårdslöst spel eftersom domaren tillät det.

Även i andra halvlek var vi illa ute några gånger och det var riktigt, riktigt nära när Robbin Selin stegade fram och sköt i insidan av den högra stolpen och bollen smet utanför den vänstra stolpen. Man kommer dock aldrig ifrån att släppa till några chanser och vi hade ju så många fler. Brage försvarade sig dock bra och fick ut någon fot i sista stund eller så räddade Gerhard Andersson i bortamålet, som stod för några riktigt svettiga räddningar.

I den 65:e minuten spräckte vi äntligen målnollan. Efter kalabalik framför bragemålet där bollen tog i ribban två gånger slog Oscar Möller en stående cyckelspark vid bortre stolpen in i mål. Vilken glädje! Helt obeskrivbart!

Men en ledning med ett mål är skör oavsett hur spelet ser ut och vi var illa ute strax efter målet på en bragehörna, men vi fick till slut bort bollen och var sedan mycket nära att utöka ledningen flera gånger.

Det dröjde till stopptid innan vi fick det förlösande 2–0-målet. Jesper Arvidsson bröt och spelade fram till Magnus Eriksson som helt fri visade kyla genom att rulla in bollen förbi en framrusande Gerhard Andersson. Magnus tog klart och tydligt med sig bollen med handen, men det var inte mer än rätt att målet godkändes, då vi borde ha fått straff tre gånger om. Oscar Möller fälldes i första halvlek och en bragespelare tog sedan liggande med hand. I andra halvlek värktes Magnus Eriksson över ända, men utan åtgärd av domaren.

En sak som jag irriterar mig oerhört på är också att assisterande domare dömer bollar ute som inte är i närheten att vara ute. Vid stod perfekt placerade bakom kortlinjen och såg klart och tydligt hela kortlinjen mellan oss och bollen och ändå dömer assisterande domaren Joakim Nilsson bollen ute. Vi ledde då med 1–0 och bestals ett jätteläge att utöka till 2–0. Sådana horribla domarmisstag kan få förödande konsekvenser i slutändan, men som tur var inte denna gång.

Efter ett vackert anfall spelade Jesper Arvidsson fram till Viktor Prodell, som styrde bollen i mål, men målet dömdes tveksamt bort för offside.

Tyvärr vände Sundsvall borta mot Hammarby till seger med 3–1, men vi behåller ändå avståndet till Sundsvall på fem poäng och sju måls bättre målskillnad. Med sex matcher kvar betyder detta i praktiken att Giffarna måste vinna två matcher fler än oss för att passera. Om vi nu skulle lyckas fullt ut i seriefinalen mot Ängelholm så är de också fem poäng efter oss och Sundsvall möter dessutom Ängelholm i den 27:e omgången.

Läget är förstås gynnsamt, men det gäller att fortsätta kriga på för att utnyttja möjligheten till ett snabbt återtåg till Allsvenskan. Mot Brage infann sig en del brister i passningsspelet och viljan att löpa hemåt var inte alltid lika stor som att gå framåt, men viljan att anfalla och sätta fart på bollen var viktig för att producera mål. Tålamodet att mala på var också en viktig ingrediens. Jag var annars orolig ett tag då domaren höll på att tappa matchen, att vi skulle bli frustrerade och tappa fokus, men halvtidsvilan kom då lägligt och fokusen på spelet bibehölls i andra halvlek.

Henrik Gustavsson fick en del att göra på fasta situationer där bragespelarna var tuffa och på gränsen till brutala stundtals och Fimpen klarade det bra.

Med Erik Moberg skadad och Alberis da Silva avstängd var det lite oroligt inför matchen, då ersättaren Steinar Strömnes fick en smäll i U21-matchen borta mot Sirius i förra veckan, men norrmannen är en stabil spelare som inger trygghet och han klarade sig riktigt bra, trots att han inte spelat från start som mittback sedan andra omgången hemma mot Qviding.

Daniel Hallingström har också växt på sistone och gjorde ånyo en stabil insats med mycket bra huvudspel och håller ihop laget bra med sina ledaregenskaper.

Anton Tinnerholm och Jesper Arvidsson uppträdde också stabilt defensivt samtidigt som båda bidrog till offensiven genom bra framstormningar på kanterna och kvalitativt passningsspel.

På mittfältet var Thomas Olsson tillbaka och visar än mer hur värdefull han är nu när det börjar dra ihop sig, genom att kraftfullt gå in i situationerna, men också genom att hålla i bollen och slå bra passningar. Dessutom är ledaregenskapen på planen viktig.

Bruno Marinho var mycket aktiv och bidrog med sin teknik, som är mycket viktig för att speeda upp spelet. Varningen, som gör att han är avstängd mot Ängelholm var dock riktigt onödig. En lätt teknisk spelare skulle kunna få stort utrymme mot ett trögt ängelholmsförsvar på en tung plan, men nu får det alltså bli en annan konstellation.

Därför är det skönt att Christoffer Karlsson kommit i gång riktigt bra, med en fin insats i Ljungskile och ett bra inhopp mot Brage. Både Christoffer och Thomas Olsson är tuffa att möta på mittfältet, men framförallt Thomas har också ett mycket kvalitativt passningsspel och tvekar inte att gå fram om tillfälle ges.

Haris Radetinac klev lite för ofta in centralt och fastnade. Mot Ängelholm måste det bli ett snabbare och rakare spel. Det blev också en del felpass, vilket kan få förödande konsekvenser mot ett så starkt kontringslag som Ängelholm.

Kristian Bergström verkar vara i riktigt god form genom ett enormt slit och stor inblandning i det offensiva spelet.

Längst fram gjorde alltså båda våra forwards mål, vilket ger självförtroende och stor respekt hos motståndarna. Även om vi inte får in bollarna i början på matcherna vet alla att de kan slå till i slutet.  Både Magnus Eriksson och Oscar Möller hade flera fina chanser innan målen till slut trillade in. Magnus har nu gjort 12 mål och ligger därmed trea i Superettans skytteliga tillsammans med Värnamos Viktor Claesson. I Topp med 14 fullträffar ligger Jönköpings Branimir Hrgota och Degerfors Peter Samuelsson. Oscar Möller har gjort 9 mål.

Oscar tvingades utgå på grund av krampkänning och vi får hoppas att han är hel och frisk till seriefinalen, för på en tung långsam gräsplan behövs verkligen kraftpaketet.

Viktor Prodell gjorde annars ett bra inhopp och det var ju riktigt synd att hans mål inte godkändes, men Proddan får mer nytta av sin bollbehandling och teknik på konstgräs än på en svårspelad gräsplan.

Nästa vecka smäller det alltså igen med seriefinal borta mot Ängelholm. På Kopparvallen vann vi med 5–0, men nu kommer det naturligtvis bli mycket tuffare. Men med full fokus, noggrannhet och viljan att kriga till hundra procent ska det gå att betvinga dem igen!

Matchfakta

ÅFF – IK Brage 2–0 (0–0)

1–0 (65) Oscar Möller

2–0 (91) Magnus Eriksson (Jesper Arvidsson)

Varningar ÅFF: Bruno Marinho (6:e, avstängd mot Ängelholm), Oscar Möller (1:a)

Domare: Kristoffer Karlsson, Göteborg.

Publik: 2 682

Övrig statistik

Avslut totalt  17–6

Avslut på mål  8–3

Avslut i målställningen 3–1

Hörnor  13–3

Frisparkar  12–13

Offside  3–1

Varningar  2–2

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Steinar Strömnes, Jesper Arvidsson –

Haris Radetinac, Thomas Olsson (ut 79), Bruno Marinho, Kristian Bergström (ut 94) – Magnus Eriksson, Oscar Möller (ut 73).

Inbytta ersättare: Viktor Prodell (in 73), Christoffer Karlsson (in 79), Amir Suljic (in 94)

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Andreas Johansson, Prince Eboagwu, Daniel Swärd.

Oerhörd glädje efter nervpärs

Skarsjövallen, Starke Arvid, HA Bygg Arena, Markbygg Arena. Ja, kärt barn har många namn, men för oss har sällan denna arena varit en kär fotbollsplan. Vi var illa ute även denna gång men kunde till slut andas ut då vi fick med oss alla de tre poängen.

Premiärmatchen i Ljungskile 1996 slutade med hela 0–5 i baken och sedan dess har vi åkt på ytterligare fyra nederlag. Den tyngsta var utan tvekan 2007 när vi hade chansen att gå förbi LSK i toppstriden vid seger men föll istället med 0–2, vilket blev en förödande och avgörande förlust för att vi missade Allsvenskan den gången. Ljungskile däremot stod ut distansen och avancerade till högsta serien.

Två gånger tidigare hade vi dock vunnit med 2–1 och att dessa siffror åter upprepades känns helt underbart!

På grund av sjukdom tvingades jag stanna hemma och följa matchen på TV, vilket kändes mycket frustrerande och det hela utvecklades ju till en riktig nervpärs…

Den första tiominutersperioden kändes inte bra och hemmalaget verkade åter få matchen dit de ville i sin svårspelade hemmaborg. Gräset var förstås långt och långsamt, men för att bli framgångsrik måste man anpassa sig till underlaget.

Ljungskile sökte framgång på vår högerkant och Anton Tinnerholm hamnade flera gånger framför sin markering. Vi kunde också mycket väl fått en straff emot oss då Alexander Mellqvist sköt på Bruno Marinhos utsträckta hand. Å andra sidan använde en hemmaspelare handen i straffområdet tidigare och vi fick då heller ingen straff.

Efterhand kom vi in i matchen bättre och kunde hålla i bollen med ett bra men långsamt passningsspel. Det visade sig ganska snart att hemmalaget var sårbara i de bakre leden bara vi spelade oss igenom och det var oerhört skönt att vi kunde få ledningen redan i den 18:e minuten. Efter ett inkast höll vi bollen inom laget i en minut och 14 passningar. Bruno Marinho slog en fin crossboll från höger till Jesper Arvidsson på den andra kanten. Jeppe slog sedan ett inlägg som Kristian Bergström plockade ned och lyfte in bollen med högern i det bortre hörnet. Underbart!

Att spela med en ledning i ryggen är ju grymt mycket lättare än tvärtom i Ljungskile. Vi fick matchen dit vi ville, där vi kunde hålla i bollen utan att behöva jaga mål. För ett lag som Ljungskile som bygger sitt spel på aggressivitet krävs intensitet i matchen för att de ska få till sitt anfallsspel. När vi nu fick ledningen fick LSK smaka på sin egen medicin och det var en fröjd att se de våra ta det väldigt lugnt vid varje avblåsning för att dra ned på tempot. Hemmalaget verkade komma av sig och de våra blev inte speciellt pressade och kunde i lugn och ro rulla upp från backlinjen.

För en neutral betraktare såg det säkert inte vackert ut men för oss passionerade fanatiker var det riktigt ögongodis och visar, precis som Andreas Thomsson poängterade efter matchen, att våra spelare mognat taktiskt sätt.

Om man tror att man kan åka till Ljungskile och spela ut dem så är man naiv. Ängelholm har ju överraskat stort. Vi var väl många som trodde att de utan duktige tränaren Roar Hansen skulle få det svårare, men oprövade Joakim Persson har ju gjort succé. Till Aftonbladet berättade han bland annat om vikten att anpassa sig till motståndarna i vissa fall och hur de precis som vi lyckades besegra Ljungskile borta med samma medicin.

Läs intervjun med Joakim Persson här

Om Ljungskile inte får till det i spelet på planen har de ändå fasta situationer att ta till och vi fick en försmak av vad som komma skulle i andra halvlek, när LSK bet sig fast framför vårt mål en kort period redan i första halvlek. Alberis da Silva tvingades agera ojuste för att stoppa Johan Patriksson men den norske domaren Omar Rafiq lät spelet gå och Patriksson sköt strax utanför. Trots detta fick Ljungskile en ny chans på frispark. Det är märkligt hur ofta lag får frispark trots att domaren låtit spelet gå, vilket är ursvagt. Dessutom fick Alberis da Silva en varning som gör att han är avstängd mot Brage. Frisparken nickade sedan Johan Patriksson över men trots detta fick LSK chansen på hörna, men vi redde ut det.

Att gå till vila med 1–0 hade känts riktigt bra men det skulle bli ännu bättre. I slutskedet av halvleken slog Henrik Gustavsson en lång inspark som Magnus Erikson fint sög in och spelade ut till Haris Radetinac, som tog sats in framför mål, väggade med Magnus Eriksson och sköt ett snabbt skott. Träffen var ingen vidare men Nick Noble lämnade retur rakt ut till Kristian Bergström som inte gjorde något misstag, utan placerade säkert in 2–0.

Men Ljungskile är alltid Ljungskile och kan aldrig räknas ut och i den andra halvleken höll vi inte uppe spelet så bra som i första halvlek. Magnus Eriksson tvingades utgå redan i inledningen på halvleken och där tappade vi värdefull energi.

Redan efter en kvart kunde också LSK reducera. Och detta på ett sätt som absolut inte får ske. Viktor Prodell stod på hälarna och var inte med på markhörnan till sin markering. Joakim Runnemo tilläts möta boll och skjuta in 1–2.

Strax efter målet fick Oscar Möller ett jätteläge till höger efter Christoffers Karlssons fina långboll, men tyvärr satte lyftningen i gaveln i stället för i målet. I den 76:e minuten var Jesper Arvidsson nära att nicka in Kristian Bergströms hörna från höger men bollen gick över. Vi fick fler kontringslägen men var inte tillräckligt kyliga för att ta rätt löpningar och slå de rätt passningarna.  

Mot slutet blev trycket allt värre mot vårt mål med inlägg och fasta situationer och det såg lite panikartat ut. Svetten sprutade där jag for omkring framför teven och det var olidligt nervöst när bollar matades in framför mål och vara nära att trilla in flera gånger om. När sedan domaren blåste av var det som att en tung sten föll från hjärtat och tårarna kom. Vilken lättnad! Och vilka oerhört viktiga poäng. Kan man vinna sådana här matcher så är oerhört mycket vunnet.

Efter att vi bara fick en pinne på Kopparvallen och alla tidigare motigheter på denna arena så känns det också rättvis att vi nu kunde plocka alla tre poängen.

Henrik Gustavsson fortsätter att vara stabil och lyckades hålla sig lugn trots trycket mot slutet. Fimpens rutin så här i slutet av säsongen är förstås ovärderlig.

Backlinjen fick mycket att bestyra denna dag och Kaiser Franz gjorde nu verkligen skäl för smeknamnet igen. I den första halvleken var Daniel Hallingström fullständigt dominant och kontrollerade helt luftrummet och trots trycket i den andra halvleken behöll Danne kylan och lyckades hålla ihop försvarsställningarna. Det är extra viktigt att Daniel kliver fram nu när Erik Moberg är skadad och i nästa match saknas ju också Alberis da Silva, som på det stora hela skötte sig bra men hade lite svårt med det hala underlaget.

Anton Tinnerholm spelade upp sig efter inledningen men fick, precis som Jesper Arvidsson, en jobbig andra halvlek då Ljungskile satsade framåt på kanterna.

På mitten var det av stor vikt att Christoffer Karlsson kunde komma in i Thomas Olssons frånvaro. Stoffa har gjort några fina inhopp och förtjänstfulla insatser i U21-laget på sistone och trots att han varit sjuk i veckan spelade han hela matchen med stort hjärta.

Bruno Marinho stod också för ett hårt jobb och svarade för kreativitet så länge vi spelade fotboll och inte bara tvingades till försvar.

Haris Radetinac jobbade också mer en normalt denna säsong, men kunde ha utnyttjat farten ännu mer så länge vi höll spelet uppe.

Kristian Bergström blev alltså stor matchhjälte med sina två mål och svarade även i övrigt för ett stort arbete. Med åtta mål och tio assist är han, tillsammans med Magnus Eriksson, tvåa i Superettans poängliga, en poäng efter Värnamos Viktor Claesson. Pligg har nu totalt gjort 110 serie- och kvalmål i ÅFF-tröjan, vilket endast är ett mål mindre än vad Veine Wallinder har gjort. Wallinder är förmodligen vår främste målskytt genom tiderna, i varje fall i modern tid.

Oscar Möller hade precis som Christoffer Karlsson varit sjuk i veckan och hade inte samma ork som tidigare men jobbade förtjänstfullt utan att få till det där extra.

Magnus Eriksson gör en oerhört stor nytta för hela laget, det syntes inte minst när han gick ut. Genom sin förmåga att suga in bollar och hålla i kunde vi fått lite mer andrum i slutet av matchen, men nu kom bollarna allt för snabbt tillbaka in framför vårt mål.

Det känns lite farligt att sätta in Viktor Prodell i sådana här matcher då det gäller att kämpa stenhårt om varje boll. Proddan är skicklig att hålla i bollen men måste löpa mer för att komma in i bollbanan och vara mer disciplinerad som vid hörnan vi släppte in målet på.

Daniel Swärd har visat bra sting när han har kommit in och kunde ha varit ett bättre alternativ med mer riv och slit.

Steiner Strömnes kom in istället för Oscar Möller sista kvarten, vilket var välbehövligt då han ligger bra till för att ta mittbacksplatsen bredvid Daniel Hallingström mot Brage.

Amir Suljic gjorde också ett kort inhopp istället för Bruno Marinho.

Samtliga förtjänar naturligtvis beröm för denna kämpaseger, som ju bäddar inför framtiden. Sju matcher återstår av seriespelet och fyra av dem spelas på Kopparvallen. Endast en gräsmatch återstår nu, borta mot Ängelholm.

Ängelholm har också fyra hemmamatcher kvar medan Sundsvall har fyra bortamatcher kvar, varav tre på naturgräs. Giffarna har bara vunnit två matcher på naturgräs i år.

Det blir intressant att se om Ängelholm håller för trycket i kväll borta mot Assyriska som verkar ha fått ny kraft efter två raka segrar. Sundsvall spelar först på torsdag hemma mot spelskickliga Värnamo och är förstås ännu mer pressat.

När det gäller vårt målskytte så är vi nu uppe i hela 50 fullträffar. Vårt rekord i Superettan är från 2004 med 55 mål. Efter 23 matcher har endast fyra lag gjort fler mål än oss sedan Superettan bildades 2000: Djurgården (2000) 55, Kalmar (2001) 55, Norrköping (2007) 52 och Mjällby (2009) 51. Samtliga av dessa lag avancerade sedan till Allsvenskan.

Nästa steg för att vi också ska ta oss tillbaka till högsta serien sker nästa måndag, 12 september, då vi tar emot Brage på Kopparvallen.

Matchfakta

Ljungskile SK – ÅFF 1–2 (0–2)

0–1 (17) Kristian Bergström (Jesper Arvidsson)

0–2 (45) Kristian Bergström

1–2 (60) Joakim Runnemo

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (3:e, avstängd mot Brage), Viktor Prodell (1:a)

Domare: Omar Rafiq, Oslo

Publik: 814

Övrig statistik

Avslut totalt  17–10

Avslut på mål  8–5

Avslut i målställningen 0–0

Hörnor  7–2

Frisparkar  10–8

Offside  0–4

Varningar  0–2

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Haris Radetinac, Christoffer Karlsson, Bruno Marinho (ut 91), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (ut 53), Oscar Möller (ut 80).

Inbytta ersättare: Viktor Prodell (in 53), Steinar Strömnes (in 80 MM), Amir Suljic (in 91).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Andreas Johansson, Eric Jangholm Melin, Daniel Swärd.