Årskrönika 2014 – Utmaningens år

Del III – Vårsäsongen

Efter den svajiga försäsongen och det misslyckade cupspelet var känslan inte enbart positiv inför den allsvenska starten. Vår tränare Peter Swärdh ansåg dock att vi var på rätt väg.

– De sista 14 dagarna har vi haft en positiv känsla där vi ökat intensiteteten med 10–15 % individuellt och lagmässigt, kopplat till att vi fått tillbaka skadade spelare, sade Peter inför den allsvenska premiären.

Styrkebesked direkt

ÅFF – IF Elfsborg 2–1

Det syntes från början att det var en helt annan tändning än i cupspelet och det var riktigt tuffa dueller och högt tempo från början. Vi lyckades inte med de långa bollarna från backlinjen, men när vi spelade oss genom mittfältet var våra forwards riktigt vassa och sysselsatte verkligen Elfsborgs försvar.

I den 20:e minuten var det äntligen dags för ledningsmålet. Daniel Hallingström bröt ett elfsborgsanfall mitt på egen planhalva. Daniel Sjölund avancerade centralt och spelade fram till Kristian Bergström. Pligg spelade vidare till Martin Christensen till höger. Martin spelade åter in bollen centralt. Daniel Sjölund tog emot och hittade Ricardo Santos, som spelade tillbaka bollen till Kristian Bergström. Santos fick snabbt tillbaka bollen i djupet och slog en urläcker lobb över målvakten Kevin Stuhr Ellegard och in i mål.

Båda lagen hade chanser för fler mål men 1–0 stod sig halvleken ut. I den andra akten växlade Elfsborg upp tempot och vi kom under press direkt. Vår forne Viktor Prodell hade flera goda lägen men brände dem som tur var.

I den 65:e minuten började vi äntligen vässa till det lite framåt och två minuter senare, efter ett omställningsmönsteranfall, gjorde vi 2–0. Mohammed Abubakari återvann bollen strax innanför mittlinjen och hittade Daniel Sjölund på två tillslag. Dajja använde också två tillslag för att spela ut till vänster där Kristian Bergström satte in bollen på ett tillslag till Ricardo Santos, som direktspelade i djupet och ur vänsterinnerposition i straffområdet lade Pligg in bollen framför mål där Mohammed Abubakari styrde in bollen i mål.

Elfsborgs press stagnerade under en period men de kom igen och i den 87:e minuten kunde vi inte hålla undan längre. Niklas Hult tog sig ned till kortlinjen och slog ett inlägg från vänster. Inhopparen Per Frick smög in från höger. Andreas Dahlén var inte tillräckligt resolut och Frick var fräck nog att peta in bollen.

Det blev oerhört nervöst efter målet och jag var livrädd för att vi skulle åka på nåt skit i 93:e minuten! Men vi höll undan och tog en riktigt meriterad och störtskön premiärseger mot ett Bra Elfsborg. Matchen levde väl upp till epitetet toppmatch. De våra stod därmed för ett riktigt styrkebesked och visade förutom kvalitet i ett högt tempo även på en härlig kämpaglöd och också ett gott fokus att inte förivra sig och drabbas av panik under den värsta pressen.

Svidande poängförlust

Kalmar FF – ÅFF 2–2

På förhand hade en pinne borta mot Kalmar varit okej, men efter hur matchen gestaltade sig var förlusten av de två poängen oerhört smärtsam och fick säkerligen en negativ effekt även på längre sikt i form av vårt länge usla bortafacit.

För att vara första tävlingsmatchen på naturgräs gjorde vi en riktigt bra första halvlek och vi hade ett stort bollinnehav på 61–39. Det kändes som våra grabbar ville få in känslan på naturgräset och höll i bollen lite extra innan vi gick på attack, men några gånger etablerade vi tryck långt in på Kalmars planhalva och i den 17:e minuten gav det utdelning.

Andreas Dahlén vann en boll och tog fart längs vänsterkanten och hittade Kristian Bergström som slog ett inlägg från vänster. Martin Christensen fiskade upp bollen och spelade tillbaka till Mohammed Abubakari som vackert skruvade in 1–0 i det högra krysset.

Vi hade sedan full kontroll på matchen och därmed kom kvitteringen mycket snöpligt. Vi hade en fin möjlighet att göra 2–0 strax innan målet, men Ricardo Santos fick lite snäv vinkel och målvakten kunde rädda. Kalmar ställde om och Månz Karlsson hade en till synes enkel långboll att nicka bort men fick en riktigt dålig träff och bollen kom dessvärre i perfekt läge för Måns Söderqvist som lobbnickade in 1–1 över Henrik Gustavsson och in vid den bortre stolpen.

Vi hade ändå några halvskapliga lägen att återta ledningen redan innan paus men lyckades inte. I den andra halvleken fick hemmalaget betydligt mer att säga till om, men trots ett stort bollövertag skapade inte KFF så många heta chanser. Ismail Silvas skott från höger, som Fimpen räddade via stolpen var bästa chansen i inledningen.

Vi bet oss snart tillbaka in i matchen och efter ett fint snabbt anfall gjorde vi 2–1 i den 61:a minuten. Bollvinsten var frukten av bra positionsspel där Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund låg tätt, varvid Mommo vann bollen på egen planhalva till Dajja som avancerade centralt och spelade bollen till vänster i straffområdet där Ricardo Santos vinklade in bollen bakom målvakten.

I den 74:e minuten var det mycket nära att vi gjorde 3–1, men Kristian Bergströms skott från vänster tog på en förvarare och gick precis utanför den främre stolpen, annars tror jag att bollen suttit invid den bortre stolpen.

Vi såg ut att ha kontroll på händelserna men i den 94:e minuten tappade vi två poäng. Imad Zatara täckte dåligt och ett inlägg kom in från höger. Anton Tinnerholm chansade att gå in i duell mot två man vid den bortre stolpen och kom för sent. David Elms nick klippte Marcus Nilsson till på, men fick felträff och Måns Söderqvist kunde istället panga in det fasansfulla målet eftersom Månz Karlsson inte hann till undsättning och Henrik Gustavsson kom på mellanhand.

Det kändes givetvis vidrigt att åka på det där sena målet och att vår fina insats därmed inte belönades med tre välförtjänta poäng. Att i långa stunder vara klassen bättre än Kalmar var väl inte så märkvärdigt just då, men med tanke på hur starkt Kalmar var under våren så var vår prestation riktigt bra, förutom de två insläppta målen då.

En oerhört lättnad

ÅFF – Falkenbergs FF 2–0

Matchen mot Falkenberg var verkligen en stor prövning. Det är alltid jobbigt med matcher som alla kräver att vi ska vinna och ännu mer angeläget att ta tre poäng var det förstås efter den traumatiska händelsen på Guldfågeln Arena.

Vi dominerade matchbilden från start och hade ett bollinnehav på 64–36 och vann avsluten med 14–4. Det var dock först i slutet på matchen som vi äntligen fick hål på FFF.

I den 84:e minuten var John Owoeri på väg att slita sig fri och blev solklart nedriven i straffområdet. Domaren Markus Strömbergsson från Gävle vinkade helt obegripligt avvärjande trots att han stod i bra position.

Men minuten senare kunde inget stoppa nigerianen. Henrik Gustavsson rullade ut bollen till Andreas Dahlén som på ett tillslag spelade fram till Simon Skrabb som passade direkt till Daniel Sjölund. Ålänningen vek lite till vänster och slog en perfekt avvägd boll som studsade en gång innan John Owoeri bröstade med sig bollen och placerade in 1–0 invid den högra stolpen.

Underbart! Jag var ett tag rädd att Imad Zatara skulle gå på samma boll och att våra spelare skulle ”störa bort” chansen, men Imad höll igen på ett bra sätt så att John fick avsluta. Falkenbergarna ville få det till både offside och hands i sin frustration, men det var ingetdera av dem. TV-bilderna visar att det inte var offside och jag stod perfekt placerad bakom målet för att se att det inte var någon hands utan Owoeri tog ned bollen på bröstet.

Rädslan fanns ändå att vi åter skulle släppa in ett sent mål till, men när vi väl fick hål på Falkenberg så gjorde vi ett mål till i den 90:e minuten. Imad Zatara fläkte sig för att hindra ett inlägg från vänster. Bollen gick till Mohammed Abubakari som slog en långboll som nådde fram till Ricardo Santos. Brassen höll i bollen och petade fram den till John Owoeri, som vände om och spelade vidare in framför mål, där Imad Zatara elegant vände bort två motspelare och i steget skicka in bollen mot rörelseriktningen när målvakten gick åt andra hållet.

Sju poäng på de tre första matcherna gav oss en riktigt fin start och vi låg trea i Allsvenskan. Så långt såg det alltså lovande ut att vi skulle kunna hänga med toppen, men det var ju 27 matcher kvar…

Nytt fiasko i Göteborg

IFK Göteborg – ÅFF 5–0

Jag hade stora förhoppningar om att vi skulle bryta den hemska trenden borta mot IFK Göteborg. På sikt kändes det som Göteborg skulle bli ett bättre lag, men i inledningen av allsvenskan hade de inte imponerat.

Det kändes som vi skulle ha en jättechans, men ett orosmoment var det ihållande regnet som gjorde en hårt belastad plan ännu sämre och tungsprungen. Det visade sig passa Göteborgs brottarfotboll perfekt.

Besvikelsen efter den usla insatsen var enorm. Göteborg satte press på oss från början och det är då inte helt enkelt att komma ur pressen, men att vi skulle vika ned oss så pass i närkamperna var verkligen inte okej. Det svaga passningsspelet gjorde också att vi aldrig fick kvalitet i alternativa spelvägar.

I den 21:a minuten stack vi upp och fick en frispark. Kristian Bergström slog den för nära målvakten, men vi hade inte heller någon som satsade tillräckligt mot bollen. John Alvbåge skickade därmed ut bollen till Sam Larsson. Trots att alla visste om Göteborgs giftiga omställningar, så joggade halva laget. Sams långa boll nådde Lasse Vibe som därmed kunde runda Martin Christensen och fri med Henrik Gustavsson gjorde han tyvärr inget misstag.

Vi kunde mycket väl ha släppt in fler mål redan i den första halvleken, men vi fick en chans att komma igen i början på andra halvlek. Vi hade flera fina möjligheter att nå en kvittering, men som ofta så åkte vi istället på ett baklängesmål. IFK ställde om och gjorde 0–2 på ett riktigt skitmål.

Göteborg bröt ett anfall på vår vänstersida när Andreas Dahlén låg högt i banan. Månz Karlsson flyttade ut till vänster men hängde inte med när Lasse Vibe fick en boll i djupet av Adam Johansson. Trots detta var Vibe långt från mål och hade snäv vinkel, men Henrik Gustavsson gav sig ändå ut och dansken kunde chippa in bollen i mål. 

Avslutningen på matchen var lika skandalöst urusel som året innan, med den skillnaden att IFK nu var effektiva och gjorde mål efter horribla misstag från vår sida.

I den 79:e minuten skulle Daniel Hallingström täcka ut en boll vid kortlinjen nära målet, men misslyckades. May Mahlangu snodde bollen och passade snett bakåt till Sam Larsson som hade jätteläge, men missade grovt i nästa moment. Trots detta fick inte Andreas Dahlén bort bollen och efter ytterligare trassel kunde Sam Larsson sätta det avgörande 0–3-målet.

I den 85:e minuten fick Robin Söder ohotat gå emellan mycket passiva Daniel Sjölund och Andreas Dahlén och trots att sex av våra försvarare fanns i straffområdet kom Lasse Vibe till slut fri i straffområdet och satte bollen bakom Henrik Gustavsson. Men det är klart om en av våra spelare jobbar åt gången och resten tittar på så är det ju inte direkt svårt att spela sig igenom, vilket var precis vad som skedde.

I den 90:e minuten försökte de våra hålla i bollen i backlinjen för att få tiden att gå och på så sätt undvika fler mål i baken, men det höll inte. Mohammed Abubakari slog en passning rakt på Jakob Johansson som störtade fram och spelade fram till Robin Söder som enkelt vände bort en passiv Daniel Hallingström och inhopparen Darijan Bojanic tryckte in 5–0.

Göteborg var inte ens bra men vi föll ändå med hemska 0–5, vilket är helt oacceptabla siffror. En sådan stor förlust har vi inte åkt på sedan 2009, då vi föll med 1–6 borta mot Mjällby. I Allsvenskan har vi inte noterats för en sådan stor förlust sedan 1982 då vi föll hemma mot Göteborg med 2–8. Förutom den hemska matchen 1982 har vi åkte på två lika stora förluster, borta mot Helsingborg 1951 (0–5) och borta mot Öster 1974 (0–5).

Vi vann bollinnehavet med 52–48, vilket visade hur obetydligt det kan vara att ha mer boll i en match.

Vi fick en pinne i varje fall

ÅFF – Gefle 2–2

Efter den usla insatsen på Gamla Ullevi fanns det inget annat än att de våra skulle ha en enorm revanschlusta och därmed skulle viljan att prestera på topp vara maximal. Förhoppningen var förstås också stor att våra spelare var extra skärpta i sina värderingar och att inga risker skulle tas i försvarsspelet.

En riktigt bra start ville vi ha, men det fick vi verkligen inte!

I den fjärde minuten fick Gefle ett inkast långt ned till vänster på egen planhalva. Daniel Sjölund värderade tokigt när han skulle vinna bollen och blev överspelad. Simon Lundvall kunde därmed ta fart och sprinta igenom centralt. Daniel Hallingström såg ut att gå in i press men tvekade och blev avvaktande, samtidigt laddade Johan Oremo för en löpning från central position till vänster, men Månz Karlsson tittade bara på bollen och hängde inte alls med Oremo. Andreas Dahlén var också passiv. Lundevalls passning frispelade Oremo helt och han kunde enkelt rulla in 0–1.

Det var med andra ord åter ett riktigt skitmål vi släppte in efter en otroligt svag koncentration från de våra, vilket kändes helt osannolikt med tanke på katastrofen i Göteborg.

Andra delen av den första halvleken började vi få bättre kvalitet i attackerna och kunde pressa mer mot Gefles mål, men sista spetsen saknades.

I den 39:e minuten kunde vi äntligen kvittera. Kristian Bergström lyfte in en hörna från höger. Daniel Sjölund snappade upp bollen efter en misslyckad utboxning från målvakten och med elegans spelade han vidare till höger där Anton Tinnerholm klippte till utanför straffområdet och Månz Karlsson kunde skarva in 1–1. Bollen gick i en båge och ställde målvakten Sasa Sjanic helt.

Underbart nu var vi med i matchen och den värsta frustrationen som infunnit sig i kroppen och själen sedan torsdagens trauma lade sig något.

Men det dröjde inte långt in på andra halvlek innan man åter befann sig i upplösningstillstånd. För om det första målet var ett bedrövligt mål att släppa in, så var det andra målet, 43 sekunder in på andra halvlek, skandalöst och ursvagt att släppa in!

Gefle fick ett inkast i nästan exakt samma position som innan det första målet, men eftersom lagen bytt sida var det långt ned till höger. Bollen lyftes in och Andreas Dahlén skulle lyfta bort men fick en bedrövlig träff på bollen. Simon Lundvall kunde sno åt sig bollen och avancera i högerinnerposition mellan mycket passiva Daniel Sjölund och Kristian Bergström. Mohammed Abubakari var också för tam i den efterföljande närkampen, men hade ändå alla möjligheter att täcka ut bollen till hörna. Daniel Sjölund stannade också ofattbart upp, då också han bara hade att fullfölja ned not kortlinjen för att täcka till hörna. Osannolikt nog fick Lundevall in bollen framför mål och väl där hade Månz Karlsson fullständigt tappat bort Dioh Williams som sopren kunde nicka in 1–2 vid den främre stolpen. Månz låg på rätt sida om liberianen från början, men tittade ånyo bara på boll och tappade helt bort Williams. Allan Olesen såg att katastrofen var på väg, men styrde inte Karlsson i rätt position.

Efter denna nya käftsmäll var det än besvärligare att åter samla krafterna för att komma ikapp, vilket också präglade den närmaste kvarten efter målet, men vi kom tillbaka starkt i slutet av matchen. Det dröjde dock till den 84:e minuten innan den efterlängtade kvitteringen föll.

Simon Lundevall slog en hörna från vänster som gick över allt och alla och ut över kortlinjen. Henrik Gustavsson spelade ut bollen till vänster och Kristian Bergström spelade vidare i djupled till Simon Skrabb. Finländaren slog snabbt bollen vidare längs vänsterkanten. Victor Sköld tog emot och skar in från vänster och spelade till Simon Skrabb (som sprintat till sig en bra position) som jonglerade tillbaka bollen till Victor som störtade fram i straffområdet och med styrka och beslutsamhet lyfte in 2–2.

Underbart! Kunde vi nu vända på alltihop och ta en välförjänt seger. Ja, det var sannerligen inte långt ifrån.

I den 92:a minuten lyfte Ricardo Santos bollen i ribban och returen från Mohammed Abubakari gick dessvärre rakt på målvakten som kunde rädda.

Till det positiva tillhörde förstås moralen att komma tillbaka två gånger om. Trots en del brister i beslutsamheten i det offensiva spelat skapade vi massor av chanser, hade 19–3 i avslut och 9–2 i avslut på mål. Men till det negativa var just att bortalaget gjorde mål på alla avslut de hade som träffade mål. Det ska inte behövas tre mål på hemmaplan för att vinna mot Gefle.

Efter fem omgångar hade vi fallit tillbaka till nionde plats, med 5 poäng upp till serieledande Malmö och vi hade även 5 poäng tillgodo på kvalplatsen. Vi hade spelat ihop 8 poäng, men efter matchen riskerade vi fasansfullt nog att bli av med den allihop!

Det uppdagades att Mohammed Abubakari och Emmanuel Dogbe inte hade uppehållstillstånd efter administrativt strul. Det visade sig dock senare att Abubakari hade ett giltigt EU-pass och eftersom Dogbe ännu inte medverkat i Allsvenskan riskerade vi inte att bli av med de åtta poäng som vi hade spelat ihop. Turbulensen innebar dock stora störningar inför matchen borta mot Örebro och kan säkert ha kostat oss viktiga poäng.

Ett hemskt slut på en fasansfull vecka

Örebro SK – ÅFF 3–2

Mohammed Abubakari var inte med på Behrn Arena och även om han blivit spelklar kanske han inte hade gjort sig rättvisa.

Under den första halvleken på Behrn Arena var vi så långt efter den efterlängtade trepoängaren som vi kunde komma. Efter en urusel halvlek kändes matchen körd i underläge med 0–3, även om det fanns en tanke om en mirakelvändning som belöning för allt jobbigt de senaste veckorna, med också stjärnsmällen i Göteborg som färskt trauma.

Det syntes från start att vi inte riktigt var med i matchen. Passningsspelet satt inte och Örebro skapade tryck mot oss. Redan i den åttonde minuten gick vi bort oss.

Nordin Gerzic hade bollen på vänsterkanten och Ricardo Santos satte för dålig press. Gerzic kunde därmed enkelt sätta bollen fram på högerkanten, väl där gjorde Andreas Dahlén en mycket märklig värdering och försökte chansbryta istället för att täcka. Dalle kom alldeles för sent och Patrik Haginge kunde stöta förbi bollen till Ahmed Yasin. Därmed var två av våra lagdelar på vår vänstersida bortspelade, eftersom Simon Skrabb låg högre i banan. Yasin tog tillfället i akt och avancerade snabbt. Hela vår resterande backlinje föll ned och i andravågen kom Kalle Holmberg. Daniel Sjölund gjorde inget helhjärtat försök att hänga med och helt sopren kunde Holmberg avsluta distinkt in vid den främre stolpen. Eventuellt kunde Månz Karlsson ha stött upp i ett tidigt läge men han var rädd att Yasin skulle bryta in. Kristian Bergström tog inte heller löpningen fullt ut mot Yasin. Om Pligg gett allt i löpningen enda fram kunde han täckt av spelvägen eller åtminstone stressat, vilket hade ökat möjligheten för ett missriktat inspel.

Det andra olycksaliga målet föll i den 31:a minuten.

Örebro etablerade spel djupt ned på vår planhalva och vi var väldigt centrerade. Nordin Gerzic spelade ut bollen till Patrik Haginge, som fick agera helt ostört till höger. Andreas Dahlén tvekade och gick inte ut och stötte tillräckligt och Haginge fick gott om tid att måtta sitt inlägg. Väl inne i straffområdet var Kristian Bergström naiv och kom upp alldeles för sent, därmed fick Kalle Holmberg fri lejd. Nicken var dock svag rakt mot Fimpen, men vår målvakt som annars brukar vara så noggrann gjorde misstaget att släppa bollen under sig. Visst Pligg har inte lätt att vinna luftdueller mot mycket längre spelare, men om han kommit upp tidigare hade han stört så pass att Kalles nick inte gått på mål.

Väldigt tungt föll även 0–3 innan paus och det var också en bedrövlig historia.

Vi hade ett inkast en bit ned på vår planhalva till vänster. Andreas Dahlen kastade fram till Ricardo Santos som var seg med bollbehandlingen och tappade bollen till Nordin Gerzic, som spelade fram till Karl Holmberg, som avancerade snabbt centralt. Pligg hängde inte med och Daniel Hallingström pekade på Anton Tinnerholm att se upp med Daniel Gustavsson, men Anton var inte alert och släppte DG utanför sig och eftersom Fimpen också gav sig ut alldeles för tidigt var katastrofen ett faktum. Hade Fimpen stått kvar kunde Anton skurit av vinkeln men nu var det bara en formsak för DG att lyfta in bolluslingen.

De tre målen gav sken av ett tafatt försvarsspel av väldigt många i alla lagdelar och det var inte bara vid de tre baklängesmålen som det brast utan genomgående var den första halvleken mycket svag. Den rätta energin verkade helt saknas. Vi satte för svag press från början och ÖSK som är ett hyggligt allsvenskt lag och ett passningsorienterat lag fick möjlighet att enkelt spela sig fram, när vi sjönk med laget.

Begynnelsen till att vi hamnade under press var också det undermåliga passningsspelet. Lugnet och tryggheten som fanns i början av säsongen att spela oss ur pressen fanns inte och våra normalt fina spelvändningar, speciellt på konstgräs, lyste helt med sin frånvaro.

Vår första halvlek, som var på division II-nivå gjorde att Örebro såg ut som ett oövervinnligt motstånd, men när vi spelar som bäst är vi bättre än Örebro, det är inget snack om den saken. ÖSK har inte alls samma förmåga i sin spelbredd men mot oss räckte det att vinna boll springa mycket och dundra fram på en kant, vilken nästa hela tiden var vår vänsterkant där Andreas Dahlén och Simon Skrabb agerade svagt.

Känslan som växte fram i den första halvleken och under pausen var obeskrivligt smärtsam. Hur i hela världen kunde vi sjunka så lågt. Situationen var ju jävlig nog som den var.

Det var dock glädjande att vi kom ut som ett annat lag i den andra halvleken. Det syntes direkt att vi klev på aggressivare och mer beslutsamt från början. Vi fick tryck på Örebro direkt efter avspark. Daniel Sjölund lyfte in en fin boll till John Owoeri som tog emot bollen på bröstet men fick den lite för högt och fick vänta ned bollen och då hann målvakten Oscar Jansson ut och kunde rädda. Vi återvann dock bollen två gånger och efter ett dussin passningar var bollen i mål. Anfallet avslutades med att Daniel Sjölund slog en fin boll ut på vänsterkanten där Martin Christensen avancerade, tempoväxlade förbi sin bevakare och slog ett fint inlägg som John Owoeri vackert nickade in vid den främre stolpen.

Det var förstås viktigt att få ett positivt besked och mål direkt. Det gick att förändra matchbilden, men därefter jämnade spelat ut sig och matchen stod och vägde, men så i den 64:e minuten slog vi till igen.

Kristian Bergström slog en frispark bakåt till Daniel Hallingström som förlängde till höger, där Anton Tinnerholm slog en boll framåt till Victor Sköld, som spelade till Imad Zatra till höger. Zatara spelade in till Kristian Bergström, som slog en perfekt boll i djupet där John Owoeri löpte sig fri och fick på ett snabbt hårt skott som målvakten inte kunde hålla vid den främre stolpen.

Nu var vi riktigt på gång! Med en hel halvtimme kvar var hemmalaget rejält skakat och vi fortsatta att trycka på ännu hårdare. Vi tryckte ned Örebro rejält på deras planhalva och när vi tappade bollen så återvann vi den snabbt och högt. Vi hittade också spalvändningarna, men dessvärre inte effektiviteten trots många bra lägen. Ofta stöp det på värderingarna, där de våra blev lite för sugna på att för snabbt gå på avslut så som Martin Christensen, som kunde spelat in till en helt ren Victor Sköld i straffområdet istället för att dunka bollen långt utanför i den 89:e minuten. Dessförinnan hade vi flera fina lägen som när Imad Zatara tog i för kung och fosterland och sköt långt utanför i helt öppet volleyläge.

Det var fruktansvärt tungt att luras till förhoppningen om poäng efter att vi redan förlorat i paus, för att allt sedan ändå skulle sluta i en tragedi.

Vi vågade inte gå för seger

ÅFF – Djurgårdens IF 1–1

Efter den senaste tidens turbulens både på och utanför planen var det förstås skönt att bryta trenden och ta poäng, samtidigt som vi verkligen behövde tre pinnar för att inte halka efter topplagen. Att matchen hemma mot Djurgården slutade 1–1, var fukten av att båda lagen var mer rädda för att förlora än modet att vinna.

Vi tog initiativet från början och det var fantastiskt skönt att vi kunde ta en tidig ledning efter att vi hamnat i underläge i de tre senaste matcherna. Målet föll efter ett mycket långt anfall på nära en minut och 14 passningar. Hela startelvan förutom Henrik Gustavsson och Mohammed Abubakari rörde bollen från det att Kristian Bergström fiskade upp bollen tills dess att Ricardo Santos nickade in ledningsmålet. vi växlade kant och djup i anfallet, där Daniel Hallingströms långa boll öppnade upp Djurgården, men John Owoeris inlägg från höger blev för långt. Martin Christensen var dock på hugget och tog till vara på bollen till vänster och spelade snett bakåt. Andreas Dahlen slog in bollen och Ricardo Santos lobbnickade in 1–0 invid den bortre stolpen. Det var ett högst kvalificerat avslut att förlänga inlägget med ryggen mot målet i den sjätte minuten.

Vi hade sedan ett klart grepp om händelserna. Tyvärr omsatte vi inte övertaget i tillräckligt med chanser och hela tiden fick de våra vara vaksamma på Djurgårdens omställningar.

Dessvärre kunde Djurgården kvittera efter ett riktigt skitmål i den 24:e minuten. Martin Broberg lyfte in en frispark från vänster som vi efter flera försök inte fick bort. Till sist fick Månz Karlsson en felträff och bollen lämnade straffområdet, men inte bättre än att Martin Broberg kunde ta emot och i lugn och ro ladda för sitt avslut och placerade därmed in bollen vid den vänstra stolpen. Vi har dessvärre sett denna typ av mål mången gånger. Motståndarna kastar sig och offrar sig för att ge skytten så lite tid och utrymme som möjligt, men våra spelare avvaktar ofta och går inte fullt in i situationerna. Andreas Dahlén, kollade precis som mot Örebro, först bakåt om det var okej att rusa fram, sedan gick han fram men stannade. Det är alltid okej att gå fram på skytten och det är inte bara okej utan det är ett måste! Kristian Bergström gjorde också ett halvhjärtat försök att pressa och det duger inte.

Vi hade verkligen behövt hålla ledningen längre för att eventuellt kunnat göra 2–0 innan DIF gjort sitt första mål. Vi avslutade första halvlek svagare, med sämre kvalitet och fler soloräder än ett kollektivt samspel, men vi hade trots allt 59–41 i bollinnehav efter den första akten. I andra halvleken blev bollinnehavet mycket jämnare (51–49) och spelet växlade fram och tillbaka. Det var tydligt att båda lagen anföll med allt fler spelare bakom boll ju längre den andra halvleken led, i rädsla för att släppa in ett matchavgörande mål.

Djurgården hade ett par riktigt giftiga chanser att avgöra i andra halvlek främst genom Erton Fejzullahu, då han tidigt i halvleken vände om och sköt på volley, men Henrik Gustavsson gjorde en fantastisk enhandsräddning. På stopptid fick Erton åter ett gyllene tillfälle men Fimpen svarade åter för en kvalificerad räddning på nicken.

I den 88:e minuten fick vi vårt bästa läge i den andra akten, men dessvärre sjönk inte Andreas Dahléns högerlyftning tillräckligt utan tog i ribban vid det högra krysset. Det avslutet var verkligen värt ett bättre öde.

Efter sju omgångar låg vi på nionde plats med hela 7 poäng upp till serieledande Malmö. Vi hade också tappat mer mark till de andra topplagen och var 5 poäng efter tredjeplacerade Elfsborg. Till Mjällby på kvalplats hade vi fyra poäng.

Vedervärdig derbyförlust

IFK Norrköping – ÅFF 2–1 

Precis som vid det allsvenska derbyt på Nya Parken 2013 var vi väldigt dominerande i den första halvleken. Vi var till och med ännu mer överlägset i den första halvleken, spelade med ännu bättre och snabbare passningsspel och hade ännu fler mållägen. Ändå hade vi bara 1–1 i paus. Andra halvlek var betydligt sämre, men vi var ändå bättre än hemmalaget och borde ha avgjort, men det blev istället hemmalaget som åter drog det längsta strået och vann med 2–1, efter mycket stor hjälp av domaren Markus Strömbergsson från Gävle.

Efter en något trevande start tog vi över totalt och radade upp målchanser och i den 17:e minuten tog vi mycket fint ledningen. Vi etablerade spelet på Norrköpings planhalva. Martin Christensen slog en fin spelvändningsboll till Andreas Dahlen som skickade in ett inlägg, som rensades bort, men Kristian Bergström snappade upp bollen och spelade tillbaka till Dahlén, som slog ett fint inlägg. Daniel Sjölund förlängde elegant och Imad Zatara vräkte sig fram och nickade i ribban. Victor Sköld var dock påpassligt framme och stötte in returen.

Vi fortsatte att mata på och borde ha ökat på vår ledning med ett par bollar till efter alla chanser.

I den 39:e minuten stack plötsligt hemmalaget upp. Efter inspel från höger slängde sig Alhaji Kamara i ett försök att filma till sig en straff, men domaren Markus Strömbergsson lät spelet fortgå. Martin Christensen tog emot bollen på låret, men tappade den och i försök att återvinna bollen rev han ned Christopher Telo när denne var på väg ur straffområdet.

Henrik Gustavsson gick åt rätt håll (höger) på den efterföljande straffsparken men kunde inte hindra Lars Krogh Gerson att skicka upp bollen i krysset. Det solklara kortet till Alhaji Kamara för den mycket, mycket dåliga filmningen glömde Markus Strömbergsson bort i alla hast!

Vi tappade stinget därefter och startade också den andra halvleken trögt även om vi var bättre än hemmalaget.

Vi tog åter kommandot och i den 58:e minuten skickade Kristian Bergström in en bra frispark, men Alberis da Silva nickade precis utanför den vänstra stolpen.

I den 65:e minuten svarade Victor Sköld för en fin prestation då han tog sig in från högerkanten, längs med kortlinjen och in i straffområdet, väl när han skulle hitta inspelet, blev han nedriven av Christoper Meneses, men vi fick ingen straff! Det var fullständigt osannolikt att inte blåsa straff där! Skandal mist sagt. Det fanns inget som skymde och alla på plats kunde se att det skull vara straff men tydligen inte domarkvartetten!

IFK fick sedan lite mer att säga till om men deras segermål kom ändå som en chock i den 81:a minuten. Henrik Gustavsson slog en lång utspark som Rawez Lawan lyfte in på vår planhalva. Alberis da Silva blev nedsprungen av Alhaji Kamara, som kom fri och gjorde tyvärr inget misstag då han satte bollen till höger om Henrik Gustavsson.

Vi var oerhört nära en kvittering kort senare. Kristian Bergström slog en hörna från höger, bollen gick över på andra sidan där Victor Sköld lyfte in och Mohammed Abubakari nickade bra mot bortre stolpen men där lyckades Christoffer Nyman rädda med en konstspark. Det var mycket nära att bollen gick in, men förmodligen var den inte inne.

Vi hade fortsatt tryck mot IFK-målet i slutskedet. Bollen studsade inne i straffområdet, men varken Ricardo Santos eller Simon Skrabb fick träff på bolluslingen.

För att ytterligare förstärka eländet, så bestals vi på en solklar frispark i den 96:e minuten. Läget hade varit perfekt, precis utanför straffområdet till höger om halvmånen. Victor Sköld manglades nämligen ned av Christopher Telo, men utan åtgärd av dommarkvartetten. Det var droppen, eller rättare sagt en av många droppar denna blöta och svintunga kväll!

Vi skulle naturligtvis ha avgjort den här matchen redan innan straffsparken. Stundom spelade de våra bländande fotboll, med ett mycket fint, snabbt och vägvinnande passningsspel. Genom vår överlägsenhet och höga press stressades IFK till många misstag, men vi behövde bli mer taktiskt slipade. Fotboll är verkligen ingen lek och det får inte gå överstyr med överdriven grannlåt i passningsspelet. Att vara överlägsen har sin baksida då det inte är troligt att man har så stort övertag en hel match och att man kan släppa in mål från ingenting har vi sett prov på otaliga gånger förut.

Vår tidigare tränare, Andreas Thomsson, tog upp problemet vid några tillfällen – att vi så gärna vill förnedra motståndarna genom att spela skjortan av dem. Men vi behöver inte förnedra Norrköping på det sättet. Alla vet att vi är mycket bättre än dem, med en överlägsen teknik och passningsspel. Istället är det resultaten som ska tala – att när de var som i värst gungning, vara mer resoluta och beslutsamma. Vi kunde ha skapat ännu fler mållägen och därmed haft större chans att göra både 2–0 och 3–0.

Sedan föll vi ju ånyo på väldigt svaga prestationer vid deras mål och framförallt vid det första målet. Det var det som vi själva kunde påverka att vi sedan hade maximal otur med domarna kunde vi ju tyvärr inte göra någonting åt och det är ju inte första gången som Markus Strömbergsson ställt till det för oss.

Efter den svintunga förlusten föll vi tillbaka till tionde plats. Vi tappade mycket på toppen. Malmö var hela 10 poäng före och till medaljplats var det 7 poäng. Vi hade samtidigt bara 4 poäng till bottenkvartetten; Brommapojkarna, Falkenberg, Mjällby och Halmstad.

Äntligen seger!

ÅFF – BK Häcken 1–0

Efter allt elände som hade varit emot oss den senaste tiden, var det bara seger dom gällde hemma mot BK Häcken. Uppgiften mot det målglada och formstarka laget var inte lätt men vi klarade den och vann efter en härlig kämpaseger med 1–0 på Kopparvallen.

På förhand var det en match mellan två av landets främsta passningsorienterade lag. En match som var värd ett stort åskådarantal. Det var dock dåligt väder hela dagen men 2 421 åskådare var pinsamt dåligt (årets sämsta).

Som väntat trillade båda lagen boll och försökte med ett rappt vägvinnande passningsspel såga sig igenom, etablera tryck utanför straffområdet och komma till avslut. Båda lagen varierade också spelet från sida till sida och instick med djupledslöpningar (ofta diagonallöpningar från bortalaget) och längre bollar in bakom motståndarnas backlinje.

Det var underhållande fotboll och som väntat med bra mycket högre kvalitet i passningsspelet än överskattade lag som Göteborg och AIK.

Båda lagen tog dock ut varandra och det var en väldigt jämn matchbild i den första halvleken. Båda lagen skapade chanser men den första akten förblev mållös.

I den andra halvleken böljade spelat väldigt mycket fram och tillbaka inledningsvis. Vi fick ett par bra lägen, men Daniel Sjölund sköt högt över och efter en fin räd av Anton Tinnerholm, fick inte Victor Sköld riktig ordning på skottet och bollen gick rakt på Christoffer Källqvist.

Bortalaget tog över allt mer och i den 61:a minuten var det riktigt nära. Efter inspel från vänster fick Martin Ericsson öppet läge inne i straffområdet men sköt precis utanför den vänstra stolpen.

Vi kontrade giftigt med långa djupledsbollar men fick inte riktigt till det, men i den 64:e minuten byttes John Owoeri in istället för Ricardo Santos och det tog bara fem minuter för John att göra mål.

I den 69:e minuten fick Mohammed Abubakari bort bollen ur straffområdet efter ett inlägg. Daniel Sjölund skulle ta emot bollen. Simon Gustafson vräkte sig dock över Dajja, men bollen gick till Kristian Bergström långt ned till vänster på egen planhalva. Pligg spelade fram bollen på vänstersidan till John Owoeri, som tog fart från egen planhalva ner till motståndarnas straffområde, vände tvärt in mot mål och pricksköt bollen invid den främre stolpen. Det var förstås helt underbart att se bollen gå in precis framför oss. Bara vi kunde hålla undan och ta den där efterlängtade segern!

Häcken tryckte sedan på för att nå en kvittering, men var aldrig riktigt nära. Det öppnades också upp möjligheter för oss att kontra in 2–0 och det var riktigt nära några gånger, som när Victor Sköld tog en jättelöpning i den 90:e minuten och fick tillbaka bollen av John Owoeri, men skottet blockerades undan. John Owoeri fick ytterligare ett läge men fri med målvakten, kom han för nära och Källqvist kunde rädda.

Det var hypernervöst in i det sista men till slut blåste domaren Stefan Johannesson av matchen och tre oerhört viktiga poäng var i hamn. Det var vi verkligen värda efter en fruktansvärt tung period.

Efter den tunga käftsmällen i Norrköping var det riktigt starkt att bibehålla kvaliteten i passningsspelet, nu när vi mötte ett betydligt bättre lag. Samtidigt var det underbart att se kampandan och viljan att hjälpa varandra i trängda lägen. Offerviljan att täcka skott och så vidare hade vi efterfrågat och det var fantastiskt fint att vi nu fick se den och att det räckte för att hålla undan till en efterlängtad seger.

Detta var första gången som Allsvenskans överlägset målgladaste lag (Häcken hade gjort 19 mål) fick gå av planen utan att ha gjort mål. Häcken hade 14–5 i målskillnad och hade tagit 13 av 15 poäng på de senaste fem matcherna. För oss var det istället första segern efter fem matcher utan trepoängare. I och med segern klev vi förbi Norrköping upp till nionde plats. Vi tog dock inte in något på topptrion, men hade sju sköna poäng ned till bottentrion Brommapojkarna, Mjällby och Halmstad.

Äntligen poäng på Olympia

Helsingborgs IF – ÅFF 0–0

Matchen på Olympia i Helsingborg var den hundrade som vi spelat i Allsvenskan det här decenniet och jag har sett dem alla på plats. De tre tidigare matcherna på Olympia har jag verkligen inte några glada minnen ifrån, men nu bröt vi denna trista trend, höll nollan och fick med oss en poäng.

I den första halvleken var annars inte mycket olikt från tidigare matcher i Helsingborg. Hemmalaget såg lite tveksamt ut i inledningen, men tyvärr kunde vi inte utnyttja läget. Det såg segt och trögt ut och vi tappade boll i parti och minut vilken öppnade för att Helsingborg fick övertag och därmed kunde hitta trygghet i sitt passningsspel.

Alltså det såg precis ut som tidigare bleka insatser på Olympia, men med den högst väsentliga skillnaden att vi höll undan. Trots flera feta chanser för hemmalaget höll vi nollan in i paus. Det är alltid jobbigt att skapa målchanser och inte få dit bollen. Det vet vi själva mycket väl när vi har spelat ut motståndarna men inte lyckats pilla in bollen.

Samtidigt fick de våra energi av att få en andra chans i den andra halvleken. Vi höll också uppe spelet mycket bättre i den andra akten. Det gick inte fort i passningsspelet, men det var frustrerande för hemmalaget när vi drog ned tempot och HIF fick jobba åt fel håll.

Vi skapade också några hyggliga lägen och så länge det är 0–0 kan ju vad som helst hända. Det var egentligen ett under att matchen slutade mållös, men Henrik Gustavsson svarade för flera fina ingripanden och gjorde en fantastisk benparad när Abdul Khalili kom ren inne i straffområdet i den 68:e minuten.

Å andra sidan kunde vi också mycket väl ha vunnit matchen.  I den 86:e minuten vandrade Anton Tinnerholm fram på högersidan och slog ett utsökt inlägg in framför mål, där Victor Sköld dök upp men han sköt dessvärre över från nära håll.

HIF ökade trycket i slutskedet men vi höll undan och det kändes som en stor lättnad när slutsignalen gick. Att vinna hade ju varit fullständigt underbart, men med tanke på hur matchen gestaltade sig fick vi naturligtvis vara nöjda med en pinne.

Och efter alla motgångar tidigare under säsongen var vi verkligen värda att ta en poäng i en match där spelet inte stämde, men där det ändå fanns en organisation och offervilja för att hålla undan. Vi behövde verkligen inte i någon mån be om ursäkt för sättet poängen togs på. Vi hade lirat oerhört fin fotboll så många gånger och ändå inte fått med oss någonting. Nu var det vår tur att grisspela!

Vi låg kvar på nionde plats. Malmö ångade på i täten och var hela 12 poäng före. Till trean Häcken var det dock nåbara 6 poäng. Vi tappade lite mark till bottenstriden och var 5 poäng ovanför kval- och nedflyttningsplats.

Underbar kämpaseger

ÅFF – Halmstads BK 1–0

Under hemmamatchen mot Halmstad 2013 hade vi det största bollinnehavet (67–33) av alla de 120 allsvenska matcher som vi spelat detta decennium men vi föll ändå med 0–1. 2014 hade HBK betydligt mer att säga till om, men då var det vår tur att vinna med 1–0. Rättvisa skipad med andra ord.

Efter den jobbiga matchen i Helsingborg, som krävde väldigt mycket kraft var jag rädd för att vi inte skulle orka ladda om på så kort tid. Halmstad som fått mycket längre vila, skulle förstås göra det jobbigt för oss, med sitt fysiska spel.

För att vårt eget spel hemma på Kopparvallen ska sitta, krävs det att vi har bra fart på bollen och då krävs också en god rörelse. Eftersom kraften i löpstegen inte riktigt fanns där så lyckades vi inte heller hitta rätt. Halmstad spelade aggressivt och pressade högt. Vi hade svårt att spela oss ur pressen och det blev mycket duellspel som krävde ännu mer kraft i den tryckande värmen.

Vi kunde ha åkt på ett baklängesmål redan i inledningen, men Henrik Gustavsson gjorde en bra räddning när Anton Tinnerholm höll på att göra självmål.

Det blev istället vi som tog en tidig ledning.

I den tionde minuten fick vi en frispark i bra läge strax utanför straffområdet till vänster. Kristian Bergström stegade fram och klippte till, bollen tog i ribbans undersida vid det bortre krysset. Ricardo Santos sköt på returen, men bollen tog på en bortaspelare och gick högt över. Den efterföljande hörnan slog Imad Zatara bra in från höger. Alberis da Silva nickade vid den bortre stolpen och Victor Sköld skarvade in bollen i mål. King Gyan försökte hindra målet men hann inte innan bollen passerade mållinjen.

Mot Norrköping hade vi en boll som nästan var inne, nu fick vi tillbaka retroaktivt när bollen precis gick över mållinjen.

Det var förstås oerhört skönt att kunna spela med en tidig ledning, men ännu bättre skulle de kännas om vi även kunde göra ett andra mål. Vi hade några fina chanser att göra fler mål. Ricardo Santos fick ett gyllene läge att nicka in bollen efter Daniel Sjölunds inlägg i den 33:e minuten, men han nickade rakt på Stojan Lukic.

I den 62:a minuten ställde vi om bra och Daniel Sjölund spelade ut till Kristian Bergström i vänsterinnerläge, men dessvärre sköt Pligg utanför den bortre stolpen. Om Ricardo Santos varit lite rappare kunde han ha stött in bollen.

Bortalaget hade dock flera farliga lägen, speciellt i andra halvlek.

I 52:a minuten dribblade sig Johan Blomberg in i straffområdet och spelade ut bollen till vänster. Gudjón Baldvinsson fick snäv vinkel men lyckades få igenom skottet, som tog i den bortre stolproten.

I den 56:e minuten fick Kristinn Steindórsson ett mycket bra läge inne i straffområdet till vänster, men sköt som tur var utanför den bortre stolpen.

Vi hade flera fina chanser att ställa om i andra halvlek men stressade lite för mycket och det blev hafsigt. Därmed gick lägena oss ur intet, men mot slutet av matchen mattades även bortalagets ork och vi kunde få en lugnare resa in i mål, även om det var oerhört nervöst in till slutsignalen.

Vi redde dock ut stormen och det enda viktiga i den här matchen vara att orka samla tillräckligt med krafter för att knipa tre poäng. Det lyckades och det var vi naturligtvis oerhört glada för.

Vi avancerade till sjunde plats och tog in två poäng på serieledande Malmö som ändå var 10 poäng före. Till tredjeplatsen skiljde fortfarande 6 poäng, men vi drog ifrån bottenstriden och var 8 poäng för kval- och nedflyttningsplatserna.

Helvetet fortsatte på Strandvallen

Mjällby AIF – ÅFF 1–0

Precis som för två år sedan åkte vi på en ny horribel målchansutvisning på Strandvallen. Med en man mindre i över en timmes spel orkade vi inte hela vägen mot ett fysiskt Mjällby. Att matchens enda mål föll på stopptid gjorde bara traumat ännu värre.

Inte för att vi spelade bra innan utvisningen, men Mjällby var inte ett dugg bättre även om Henrik Gustavsson tvingades göra några bra räddningar. I och med den horribla utvisningen fick vi inte ens chansen att få igång spelet utan fick bara ägna oss åt försvarsspel.

Trots en hel veckas vila från de tuffa matcherna mot Helsingborg och Halmstad, saknade de våra de pigga ben som behövs mot ett fysiskt spelande Mjällby. När vi väl spelade runt dem i början av matchen kom vi ganska enkelt fram i banan, men var för uddlösa inne i straffområdet.

I den 28:e minuten skedde händelsen som avgjorde matchen. Mattias Håkansson rann igenom men Daniel Hallingström svarade för en till synes perfekt brytning. Domaren Mohammed Al-Hakim tvekade dock inte utan drog genast upp det röda kortet direkt, vilket var extra märkligt också med tanke på att Alberis da Silva var i kapp och det var därmed inte en öppen målchans. Reprisbilderna, visar också tydligt att Danne stötte till bollen först och sedan ramlade Håkansson. Det skulle därmed inte ens varit frispark, men nu blev vi horribelt drabbade av en tidig utvisning!

Detta förändrade naturligtvis förutsättningarna, men hemmalaget skapade bara ytterligare ett läge innan paus då Kristian Haynes sköt strax utanför den högra stolpen. Henrik Gustavsson täckte också innanför stolpen.

I den andra halvleken ökade Mjällby trycket mot vårt mål när de matade in inlägg från båda kanterna. Efter tio minuters spel fick vi lite andrum och började hitta fram i banan lite bättre. Efter ett fint anfall spelade Andreas Dahlén snett bakåt inne i straffområdet, men Martin Christensens skott täcktes bort av en mjällbyspelare.

Henrik Gustavsson var bra ute och räddade när Mattias Håkansson skar in från höger i den 69:e minuten och när Danny Ervik klippte till från höger i den 75:e minuten räddade Fimpen bra vid det främre krysset.

I den 77:e minuten kom Mattias Håkansson fri från vänster och sköt ett volleyskott som tog i ovansidan av ribban vid det bortre krysset.

Vi såg ut att hålla undan med så i den 91:a minuten tappade vi markeringen inne i straffområdet. Efter ett inkast skickade Gbenga Arokoyo in bollen från höger. Marcus Ekenberg fick gå till väders ostörd och nickade in bollen framför mål från vänster och inhopparen Robin Strömberg kunde skarva in det förödande målet. Dessvärre tappade Månz Karlsson helt markeringen på Ekenberg och Andreas Dahlén var helt tokigt ute mot Strömberg.

Att stå emot så länge men till sist få den där käftsmällen, sved naturligtvis något oerhört. Det var som någon ond makt skulle lura oss till att tro på poängen, men sedan skratta gott åt oss när vi led alla helvetes kval!

Med en man mindre under så lång tid var det förstås väldigt tufft att stå emot och när de våra inte heller var riktigt på tå så kunde MAIF komma i den ena anfallsvågen efter den andra. Vi backade hem för mycket, blev för passiva och satte inte press på bollhållaren. När vi väl vann bollen fanns inga uppspelsvägar.

Mjällbyspelarna i sin tur fick utdelning på sitt fysiska spel genom att domaren Mohammed Al-Hakim tillät dem gå över gränsen. Men Mjällby är ett lag som också behärskar det fysiska spelet bättre än oss. När våra spelare gick in i duellerna med tjuvknep så var de inte lika smarta.

Sammanfattning av vårsäsongen

Efter de 12 omgångarna följde ett fem veckors långt VM-uppehåll.

Med en starkare och spetsigare trupp än de senaste säsongerna var det naturligtvis en besvikelse att vi bara hade spelat ihop 16 poäng och bara gjort 14 mål (17 insläppt). Både 2012 och 2013 tog vi en pinne mer och hade en positiv målskillnad på tre mål.

Vi började helt okej med sju poäng på de tre första matcherna, men var verkligen värda segern borta mot Kalmar. Vi dominerade också mot Gefle men fick bara en pinne. Trots stor dominans mot Norrköping blev vi helt utan poäng. Utan strulet kring våra ghananska spelare hade vi säkert tagit minst en poäng borta mot Örebro. Och utan den horribla målchansutvisningen på Strandvallen hade vi säkert tagit minst en pinne mot Mjällby. Vi hade förvisso lite flyt som fick med oss en pinne från Olympia och lyckades vinna hemma mot Halmstad, men det väger ju ändå inte på långa vägar upp poängbortfallet. Minst sex poäng till borde vi ha tagit och i så fall hade vi legat fyra bara en poäng efter tvåan Elfsborg men ändå sju efter serieledande Malmö. I realiteten hade guldet redan gott oss ur intet då MFF var hela 13 poäng före. Hoppet om en nödvändig Europa Leagueplats var dock inte borta. Det skilde sju poäng upp till tvåan och trean Kalmar och Elfsborg. Till Gefle och Halmstad på kval. Respektive nedflyttningsplats hade vi sju poängs försprång.

I många matcher hade vi dominerat matchbilden, men var inte tillräckligt skarpa i anfallsspelet. Vi tappade också boll för enkelt och åkte på för många skitmål. Även när vi var väl samlade i försvaret släppte vi in ett antal mål efter både individuella och kollektiva misstag.

Fortsättning följer i del IV – Sommaren

Årskrönika 2014 – Utmaningens år

Del II – Försäsongen och Svenska Cupen

Att vi hade bättre förutsättningar inför den här säsongen än 2013 rådde ingen tvekan om. Hela föreningen hade fått ytterligare ett år i Allsvenskan med allt vad det innebar. Peter Swärdh hade också fått ett års extra erfarenhet av vår klubb efter comebacken och vi hade en bred och rutinerad trupp med flera spetsegenskaper.

Sedan bakslaget med spel i division II 2001, har vår förening utvecklats starkt. Spelartruppen har blivit bättre för varje år (men under 2005 och 2006 hade vi tunna trupper). Vi har också bibehållit stor kontinuitet på ledar- och spelarsidan. Även om några riktigt starka kort har lämnat på senare år.

Redan under sommaren 2013 lämnade några spelare. Precis som 2012 tappade vi en stor målskytt under sommaren, då Magnus Eriksson lämnade för belgiska KAA Gent. Sommaren 2013 var det Viktor Prodells tur att söka sig till Belgien och KV Mechelen. Viktor fick mer speltid än Magnus, men lyckades inte slå igenom utan kom också tillbaka till Allsvenskan (IF Elfsborg) till säsongen 2014.

Till Belgien utlånades också mittbacken/innermittfältaren Tom Pettersson. OH Leuven blev nästa klubbadress, där Tom höll en ordinarie plats till en början, men fick sedan mindre speltid. Köpoptionen som de flesta trodde att belgarna skulle utnyttja, nyttjades dock inte och 24-åringen såg ut att komma tillbaka till oss under sommaren vilket också skedde.

Anfallaren Mattias Mete startade ingen match under våren 2013 och lånades ut till Syrianska FC under hösten. Karriären fortsatte sedan i turkiska Sanliurfaspor SK och under hösten 2014 spelade han för Husqvarna FF i Superettan.

Christoffer Karlsson lånades ut till Varbergs BoIS i Superettan hösten 2012. 2013 var han tillbaka men fick ingen speltid i Allsvenskan och under hösten spelade han i Grebo IK i division IV. 2014 spelade Stoffa för FC City Linköping i division II.

Viktor Prodell och Tom Pettersson var ordinarie innan de lämnade under sommaren. Förutom dessa var det bara Erik Moberg som var ordinarie i Allsvenskan 2013 av de som lämnade oss inför säsongen. Mittbacken gick till Örebro SK efter säsongen 2013. Anfallaren Oscar Möller fick också en hel del speltid, men mest som inhoppare och han gick till division IV-laget BK Derby.

Mittfältaren Petrit Zhubi gjorde också många inhopp men fortsatte karriären i GAIS. Simon Esséus flyttades upp i A-truppen under hösten 2013, men fick inte fortsatt förtroende utan återvände till division I-laget Nyköpings BIS.

De förlorade spelarna

Erik Moberg (25 matcher, 1 inbytt), Örebro SK

Simon Esséus (0 matcher), Nyköpings BIS

Tom Pettersson (13 matcher, 3 inbytta, 1 mål), utlånad till OH Leuven (Bel)

Christoffer Karlsson (0 matcher), Grebo IK

Petrit Zhubi (21 matcher, 19 inbytta, 1 mål), GAIS

Viktor Prodell (16 matcher, 7 mål), KV Mechelen (Bel)

Oscar Möller (24 matcher, 15 inbytta, 2 mål), BK Derby

Mattias Mete (9 matcher, 9 inbytta), lån Syrianska FC

Totalt förlorade vi 26 % av den totala matchsumman från 2013 (18 % av startmatcherna). De förlorade spelarnas mål uppgick till 30 % (11 stycken) och assisten till 12 % (3 stycken).

Sett till antal startmatcher och assist tappade vi mindre än inför säsongen 2013 då vi tappade 24 % av startmatcherna och 28 % av assisten).

Vi förstärkte truppen med fyra spelare inför säsongen

Som ersättare för Erik Moberg införskaffades Månz Karlsson, med färska allsvenska meriter från Östers IF. Allrounde Petter Gustafsson tillkom med värdefull rutin från Djurgårdens IF. 28-åringen kunde användas på båda kanterna, både i backlinjen och på mittfältet. Finska supertalangen Simon Skrabb lånades in från FF Jaro. Det var meningen att 19-åringen på sikt skulle kunna ta över efter Kristian Bergström.

På topp värvade vi en fantastisk målskytt i Victor Sköld från Falkenbergs FF. 24-åringen vann Superettans skytteliga och poängliga i överlägsen stil med 20 mål och 9 assist.

Som ersättare till Viktor Prodell kom Ricardo Santos tillbaka under sommaren 2013. Brassen kom närmast från norska Sogndal IL. Santos gjorde ingen succé 2013, men som jag skrev i fjolårets årskrönika så trodde jag på Santos och John Owoeri inför den här säsongen. Den sistnämnde var inte heller med under den så viktiga försäsongsträningen inför 2013. Det tar ofta sin tid att komma in i en ny eller nygammal klubb.

Vår förening fann det troligt att Anton Tinnerholm och Imad Zatara skulle säljas redan innan säsongen 2014 och goda backuper fanns i form av Petter Gustafsson och Victor Sköld, men så blev inte fallet vilket belastade den ansträngda ekonomiska situationen ytterligare. Å andra sidan hade vi gott om kvalitativa alternativ i startelvan.

På innermittfältet trodde jag att Daniel Sjölund och Mohammed Abubakari skulle växa ytterligare till ett av Allsvenskans absolut främste innermittfältspar. Både försvarsmässigt och anfallsmässigt såg det också riktigt bra ut  

Sammantaget hade vi en mer erfaren och bättre spelartrupp än 2013. Förutsättningarna på alla plan var därmed goda för att vi skulle blanda oss i den allsvenska toppstriden.

Försäsongens träningsmatcher

Vi spelade fem försäsongsmatcher; två mot allsvenska lag och tre mot lag från Superettan.

ÅFF – Assyriska FF 5–1

Vi fick ett styrkebesked direkt när träningsspelet inleddes hemma mot superettanlaget Assyriska FF. Nyförvärvet Victor Sköld slog till direkt med två mål på 20 minuter. I den 4:e minuten slog Allan Olesen en fin djup boll till höger som Simon Skrabb elegant tog emot, dribblade ner mot kortlinjen och spelade snett bakåt där Victor Sköld klippte in bollen invid den bortre stolpen.

I den 20:e minuten höll sig Victor Sköld framme igen. Simon Skrabb vände spelet från höger. Kristian Bergström tog emot i vänsterinnerläge och måttade inlägget mot den främre stolpen där Victor Sköld nickade in 2–0 invid det främre krysset.

3–0 föll i den 37:e minuten Petter Gustafsson slog en fin genomskärare till Ricardo Santos, i högerinnerposition, som klippte in bollen invid den bortre stolpen.

Till den andra halvleken genomförde vi hela nio byten men det hindrade inte de våra från att öka på ledningen. 4–0 föll i den 50:e minuten. Det var ett fint spelvändningsmål där Emmanuel Dogbe slog en fin svepande boll till Anton Tinnerholm som lade fram bollen till John Owoeri, som drev ned till kortlinjen och fortsatte in mot målet, där han klippte till i ryggen på Emmanuel Dogbe och in i mål.

Två minuter senare stötte Pontus Nordenberg olyckligt nog in bollen i eget mål efter ett vänsterinlägg.

I den 85:e minuten slog Pontus Nordenberg en fin djupledsboll som Joel Rajalakso utnyttjade på ett fint sätt i vänsterinnerposition genom att runda målvakten Anton Olofsson och rulla in 5–1.

– Vi hade bra anfallskombinationer med bra rörlighet och hög kvalitet för att slå ut motståndarna. Vi ligger lite längre framme i år jämfört med samma tid i fjol då vi inte hade lika många spelare tillgängliga och Daniel Sjölund hade ännu inte anslutit. Det känns som vi har fått en bättre spets på bredden i år, vilket ger oss fler möjligheter, bland annat genom att kunna förändra matchbilder, resonerade Peter Swärdh efter matchen.

ÅFF – Husqvarna FF 1–1

Efter den fina insatsen mot Assyriska blev matchen mot nykomlingen i Superettan, Husqvarna FF, en stor besvikelse. Vi började hyggligt men sedan gick det allt för långsamt i passningsspelet och vi lyckades därmed inte dyrka upp HFFs täta defensiv.

Husqvarna hade ingen målchans i den första halvleken men ledde ändå matchen! I den 32:a minuten var Allan Olesen klart före sin motståndare och skulle bara passa hem till Gustav Jansson, men istället för att stå kvar för att få tid att lägga undan bollen, mötte Gustav och då gick det som det gick. Husqvarnaspelaren knep bollen och Gurra var tvungen att stoppa honom, med straff som påföljd.

Gustav Jansson gick åt rätt håll men kunde inte nå Michael Ibrahims elvametare som satt hårt och tätt invid den högra stolpen.

I den 59:e minuten klev domaren Johan Hamlin in i handlingen på allvar när han utdömde en horribel grov utvisning på Imad Zatara. Trots utvisningen blev vi skarpare i anfallsspelet, genom att spela enklare och snabbare. Efter tryck mot bortamålet kunde Ricardo Santos snappa upp bollen i den 70:e minuten. Brassen rundade målvakten och rullade in 1–1.

Man var såklart besviken på insatsen. Vi dominerade matchbilden rätt eftertryckligt men vi hade sedan tidigare haft problem att ta tag i matcher där vi tagit kommandot med stort bollinnehav från början. Problemet tycktes alltså bestå.

ÅFF – IFK Norrköping 3–1

För första gången sedan 2004 besegrade vi IFK Norrköping på Idrottsparken.

Den första halvleken var dock inget glädjeämne. Snön vräkte ned och gjorde planen hal och svårbemästrad, vilket gynnade IFKs fysiska spelare mer än våra mer tekniska spelare.

Vi var inte riktigt på tå i närkamperna i den första halvleken och frukten av baklängesmålet i den 15:e minuten var att vi var för snälla och tillät Emir Kujovic gå till väders ostört och nicka ned ett inlägg från höger. Anton Tinnerholm kom på efterkälken och tvingades riva ned den reslige forwardsspelaren. På den efterföljande straffen gick Gustav Jansson åt rätt håll (höger), men Kujovic´ elvametare var för hög och hård.

Vi hade, som vanligt, ett stort bollinnehav redan i den första halvleken men omsatte det inte i tillräckligt många målchanser. Ofta fick vi chansen efter misstag av hemmalaget men vi var inte tillräckligt aggressiva och resoluta för att utnyttja dem.

I andra halvlek var det sedan inget snack om saken, då var det klasskillnad. Scenförändringen var alltså total. Snöfallet avstannade vilket gynnade oss. Passningsspelet blev mycket bättre och våra kreativa och kvicka spelare kunde bättre utnyttja sina goda egenskaper. Vi hade också en större aggressivitet.

I den 54:e minuten föll kvitteringen. Vi misslyckades med en hörnvariant till höger, men vann tillbaka bollen på högerkanten. Anton Tinnerholm spelade fram till Kristian Bergström som slog ett mycket fint inlägg från höger och Alberis da Silva nickade in 1–1 via den högra stolpen.

Bara tre minuter senare hade vi vänt matchen. Efter ett långt och fint anfall spelade Petter Gustafsson fram till Kristian Bergström som spelade in från vänster. Victor Sköld tog emot strax utanför straffområdet och kunde behärskat pricka in 2–1.

I den 80:e minuten avgjorde vi matchen. Martin Christensen slog en hörna från vänster, IFK avvärjde men vi kom tillbaka i en andravåg efter stort arbete av Daniel Sjölund, som spelade fram till Martin Christensen som slog ett fint inlägg från vänster och John Owoeri tryckte distinkt upp bollen i det främre krysset med en bredsidesvolley.

Hammarby IF – ÅFF 3–0

Bergochdalbanan under försäsongen fortsatte med ett riktigt bottennapp borta mot superettanlaget Hammarby. Vi slarvade otroligt mycket i passningsspelet och visade på stora brister i försvarsagerandet.

Vi släppte in ett skitmål redan i den 13:e minuten. Vi borde ha fått en frispark då Imad Zatara blev nedmejad vid mittpunkten av Thomas Guldborg Christensen, men Hammarby fick fortsätta anfallet och avancerade till höger. Våra mittfältare stod och tittade på när Amadaiya Rennie växelspelade med Erik Israelsson. Alberis da Silva och Pontus Nordenberg stötte helt fel i samma situation och blev båda bortgjorda, vilket Amadaiya Rennie utnyttjade genom att sprinta in från höger och spela snett bakåt. Anton Tinnerholm tappade helt sin bevakning och Fredrik Torstensteinbö kunde enkelt trycka in 0–1 vid den främre stolpen. Gustav Jansson var tvungen att göra en sidledsförflyttning och hann inte tillbaka.

I den 72:a minuten blev Alberis da Silva utvisad efter att han brakat in i Fredrik Torstensteinbö.

Det tog bara tre minuter efter utvisningen innan vi åkte på det andra baklängesmålet. Med en man mindre stötte Anton Tinnerholm högt och blev överspelad. Vår backlinje flyttade då förstås över till höger för att täppa till luckan, vilket innebar att Månz Karlsson hamnade långt till höger. Pontus Nordenberg hade ingen chans att hänga med när Amadaiya Rennie satte fart eftersom Pontus inte hade någon som helst koll på honom. Kristian Bergström (som vikarierade som vänsterback) hängde inte heller med. Rennie kom helt ren med Gustav Jansson och gjorde tyvärr inget misstag.

I den 90:e  minuten åkte vi också på ett tungt 0–3-mål. Nahir Besara lyfte in bollen i straffområdet och George Tanzi slog bollen rakt på Erik Israelsson, som fick öppet läge djup inne i straffområdet att rulla in bollen.

ÅFF – Halmstads BK 1–0

Vid träningslägret i Spanien spelade vi en tuff och hård träningsmatch mot Halmstad.

Efter stora problem att komma ur Halmstads höga aggressiva press i inledningen hittade vi sätt att spela oss ur pressen och skapade målchanser. Trots fina lägen så dröjde det till den andra halvlekens sjunde minut innan vi gjorde matchens enda mål.

Glädjande nog föll målet efter hörna i den 52:a minuten. I träningsspelet hade vi därmed gjort tre mål efter hörnor. Denna gång gjorde vi målet direkt på hörna. Simon Skrabb slog en flack hård hörna från höger, Ricardo Santos fick bra höjd i sitt upphopp vid den främre stolpen och nickskarvade in bollen vid den bortre stolpen.

Vi kontrollerade sedan matchen och borde ha utökat ledningen, men vi var inte tillräckligt vassa i avslutningarna. Det kändes ändå bra att vi efter den stirriga och stundtals brutala inledningen, kunde höja tempot i passningsspelet och då hängde inte Halmstad med. Vi svarade för en del fina kombinationer och hade en stabil defensiv, förutom under slutskedet. Vi åkte då på ett par omställningar efter att vi tappat bollen.

I den 84:e minuten kom Allan Olesen på efterkälken och blev målchansutvisad efter att han vräkt omkull Simon Silverholt. Redan efter tio minuter blev Andreas Dahlén utbytt av domaren! Efter en höfttackling som borde gett ett gult kort, blev det lite gruff och domaren tyckte att Dalle skulle byta istället. På liknande sätt fick Gudjon Baldvinsson också sätta sig på bänken i den 34:e minuten efter att han gått hårt fram mot Henrik Gustavsson och knuffat omkull Anton Tinnerholm i efterspelet.

Svenska Cupen 2013–2014

Efter cupsegern borta mot IFK Uddevalla med 5–3 efter straffar hösten 2013 kvalificerade vi oss för Svenska Cupens gruppspel under mars 2014. Tack vare att vi nådde en plats på övre halvan av Allsvenskan 2013 var vi toppseedat. Det innebar att vi fick två hemmamatcher i gruppspelet. Varav den sista hemma mot det andraseedade laget, vilket blev IF Brommapojkarna (som kommit på 13:e plats i Allsvenskan). I övrigt lottades vi mot Jönköping Södra IF (hemma) och Carlstad United (borta).

Vi var klara gruppfavoriter och möjligheterna kändes goda att vi skulle bli en av de fyra främsta gruppsegrarna, vilket skulle innebära hemmamatch även i kvartsfinalen. Sedan skulle bara en semifinal och final stå i vägen för spel i Europa League. Jag trodde naturligtvis stenhårt på detta, vilket också var extra viktigt för att vi skulle finansiera detta utmaningens år.

– Det är väldigt inspirerande att börja spela tävlingsmatcher. Vi har en tydlig bild att försöka vinna varje match och ta oss vidare till nästa steg, berättade Peter Swärdh innan allvaret skulle börja.

ÅFF – Jönköpings Södra IF 4–0

Vi fick en riktig smakstart på cupspelet via 4–0 mot Jönköpings Södra.

Vi var spelförande från start men spelet hackade och vi stördes av Jönköpings höga press. Därmed var det mycket skönt att vi kunde ta ledningen i den 21:a minuten. Simon Skrabb slog en fin yttersida i djupet till John Owoeri som vände och vred till höger och spelade bollen snett inåt bakåt. Där dök Daniel Sjölund upp strax utanför straffområdet och klippte in bollen via en jönköpingspelare och in i mål.

Vi kontrollerade sedan matchbilden även om det var rätt avslaget och man hade hoppats att vi skulle vara lite skarpare i offensiven, men mot slutet av halvleken vaknade vi till.

I den 41:a minuten ökade vi på till 2–0 efter ett långt anfall efter inkast. Anton Tinnerholm kastade till Mohammed Abubakari och vi bytte sida genom Alberis da Silva och Andreas Dahlén, som spelade in till Daniel Sjölund, som spelade i djupet till Kristian Bergström i vänsterinnerposition. Dalle löpte bra längs vänsterkanten, fick en fin boll från Pligg, spelade snett inåt bakåt i straffområdet och där dök John Owoeri upp och sköt direkt. Målvakten Damir Mehic räddade men returen kom i perfekt höjd för att Ricardo Santos och han nickade in 2–0. Det var oerhört skönt att få det målet strax innan paus, men det kunde ha känts ännu bättre för innan paus fick vi också en straff.

Efter ett fint anfall på högersidan blev Ricardo Santos nedriven i straffområdet. Daniel Sjölund missade dock den efterföljande straffen. Eller rättare sagt målvakten räddade den när han väldigt tidigt slängde sig till vänster.

Vi gjorde ingen bättre andra halvlek och vi blev stundom satta under tryck, men Jönköping skapade inte så många heta målchanser.

Vi kom tillbaka starkt i slutet av matchen. I den 85:e minuten slog Mohammed Abubakari in en hörna från vänster. Alberis da Silva gick till väders vid bortre stolpen och nickade stenhårt in bollen framför mål där Månz Karlsson kunde nicka in 3–0. Det var en underbar känsla att vi kunde säkra tre poäng, men det skulle bli ännu bättre!

I den 89:e minuten anföll vi snabbt och fint till vänster. Daniel Sjölund tog fart centralt och spelade ut bollen till vänster där Kristian Bergström lyfte in bollen snett bakåt. Ricardo Santos tog ned bollen och tryckte in 4–0. Härligt, härligt!

Carlstad United BK – ÅFF 2–2

Vi slarvade bort den fina möjligheten att få spela en kvartsfinal på Kopparvallen efter ett riktigt bottennapp där vi bara klarade 2–2 borta mot division II-laget Carlstad United.

Den första halvleken var riktigt svag. Våra spelare verkade ha svårt med underlaget, på den väldigt snabba konstgräsmattan där de flesta grässtråna låg ned och bollen rullade väldigt fort. Vi hade också en kraftig medvind, vilket gjorde att långbollarna stack iväg. De våra försökte rulla boll, men det gick för långsamt med för många tillslag på bollen och våra intentioner stoppades upp av den svaga kvaliteten.

Inte blev det bättre efter mardrömsstarten. För redan i den 14:e minuten hamnade vi i underläge. Emmanuel Dogbe täckte inte tillräckligt och ett inlägg slogs in från höger. Allan Olesen kom fel och nickade bollen rakt ut till Govend Haidar, till vänster i straffområdet, och Månz Karlsson satte inte tillräcklig press på skytten. Istället skymde både Månz och Allan (som också kunde täckt bättre) för Gustav Jansson, som inte hann mota det inte allt för svåra skottet vid den främre stolpen.

Hemmalaget höll undan ganska enkelt till paus, då vi spelade med alldeles för lågt tempo. I den andra halvleken fick vi dock lite bättre fart efter några byten.

I den 66:e minuten kunde vi äntligen kvittera. Efter ett fint anfall fick Kristian Bergström bollen och han skar djupt in i straffområdet till höger och skickade in bollen framför mål där Ricardo Santos kunde skarva in 1–1. Det var oerhört skönt.

Det kändes som vi var riktigt på gång och på väg att vända matchen, med fart och fläkt hängde inte hemmalaget med när vi dessutom blev tyngre och rejälare i våra attacker, men vi var också naiva några gånger och fuskade i defensiven. Carlstad bjöds på flera möjligheter och de nyttjade en av dem i den 74:e minuten. Govend Haidar gick väl enkelt förbi Allan Olesen vid vänster långlinje, men trots att detta skedde vid mittlinjen, och tid fanns att komma till undsättning, löpte inte våra spelare hem för att hjälpa till i försvarsarbetet. Bollen spelades sedermera in från vänster där Gustav Jansson försökte avvärja men blev rundad av Erik Wennberg, som spelade in till en helt sopren Simon Molander som kunde raka in 1–2 två meter från mållinjen.

Det blev en svängig avslutning där vi försökte forcera för en kvittering samtidigt som hemmalaget också fick några lägen efter bolltapp och felbedömningar från vår sida.

I den 84:e minuten kunde vi äntligen kvittera. Ricardo Santos revs ned i straffområdet av målvakten Mathias Karlsson. Ricardo prickade själv in straffen högt till vänster om målvakten.

Jakten på ett segermål var inte speciellt ihärdig och det verkade som spelarna på planen var rädda, liksom vi på läktaren att vi skulle släppa in ytterligare ett mål.

Dagen efter klarade BP bara 0–0 hemma mot Jönköping och därmed stod det ändå klart att oavgjort skulle räcka i sista gruppspelsmatchen för att vi skulle avancera till kvartsfinal.

ÅFF – IF Brommapojkarna 0–1

Besvikelsen var naturligtvis enorm efter den riktigt svaga insatsen i Karlstad som spolierade våra chanser att nå kvartsfinal på Kopparvallen, men vi skulle till varje pris i varje fall ta oss vidare till kvartsfinal, även om vi skulle få spela den på bortaplan.

Efter en trevande start kändes det som vi höll på att ta över matchen. Vi hittade fram med en del djupledsbollar och var sånär att komma i öppna lägen men Ricardo Santos strandade på utrusande målvakten Ivo Vazgec och Simon Skrabb fastnade på Kristinn Jonsson.

I den 18:e minuten hade vi ett bra läge efter att Mohammed Abubakari brutit högt upp, men läget var signifikativt för matchen. Mommo kom i bra speed centralt och hade Victor Sköld till höger om sig, men tvekade i sitt beslut, stannade upp och skulle spela till Kristian Bergström, men bollen gick bakom Pligg och sedan ställde BP snabbt om och det var tur att Daniel Hallingström var före Dardan Rexhepi och slog bollen till hörna.

Vi tappade sedan matchen och det dröjde bara sex minuter innan vi släppte in det förödande målet efter inkast. Bollen slogs in i straffområdet och Månz Karlsson nickade bollen rakt ut till Jesper Karlström. Mohammed Abubakari hade alla chanser att ta några steg fram och täcka den lilla, lilla lucka som fanns för skottet att tränga igenom men blev passiv och tog istället ett steg in i banan för att Gustav Sandberg Magnusson fanns där. Backlinjen borde förstås tryckt upp men blev stillastående. Daniel Sjölund kunde också varit mer aktiv och satt press på skytten. Skottet avlossades ändå från 25 meter och det borde Henrik Gustavsson ha motat.

Vi tappade alltså den viktiga fördelen och vi blev istället tvungna att jaga mål, men återstoden av den första halvleken var alldeles för svag för att vi skulle lyckas med slarvigt hafsigt passningsspel. Istället agerade vi stundtals som statister när BP höll i bollen och jag var livrädd för att vi skulle åka på ett 0–2-mål.

Men det var ändå en väldigt stor besvikelse att vi inte kvitterade innan paus för vi hade två gyllene lägen i slutet av halvleken.

I den 42:a minuten slog Kristian Bergström ett fint inlägg från vänster. Ricardo Santos bröstade med sig bollen och hade bara att lägga in bollen med en enkel bredsida med vänstern men krånglade till det och skulle peta till med höger yttersida och då kunde målvakten rädda.

I den 45:e minuten vann Mohammed Abubakari boll högt och spelade till Victor Sköld. Ricardo Santos fanns helt fri till höger, men Victor spelade tillbaka till Mommo som fick bollen i fritt vänsterinnerläge. Mottagningen blev dock förödande och när Abubakari skulle komma till avslut hann Ivo Vazgec ut för att täcka vinkeln.

Det var en hemsk paus, men förhoppningen var att vi skulle komma ut som ett nytt lag till den andra akten. Vi såg också ut att vara på gång ordentligt i början av andra halvlek och skapade några fina lägen men Ricardo Santos avslutade åter alldeles för tamt. Henrik Gustavsson prövades också men räddade fint när Nicklas Bärkroth och Dardan Rexhepi avslutade i bra lägen.

I den 70:e minuten bröstade Ricardo Santos tillbaka bollen till Daniel Hallingström som fick ett fint skottläge men sköt i ribbans ovansida. Tre minuter senare var det solklar straff när Imad Zatara blev knuffad bakifrån i straffområdet av Jacob Une Larsson. Domaren Glenn Nyberg från Borlänge stegade fram och Jacob blev livrädd för hans illdåd skulle resultera i målchansutvisning och straff, men istället fick horribelt nog Imad Zatara en varning. Huvuddomaren var inte i bästa position med assisterande Andreas Björkman, också från Borlänge, kan inte ha undgått att se knuffen.

Frustrationen blev starkare och starkare då vi inte lyckades något vidare i vår slutforcering, men så kom den stora chansen i den 88:e minuten. John Owoeri kom in i straffområdet, men tvekade med avslutet. Istället klippte Ricardo Santos till men Ivo Vazgec gjorde dessvärre en jätteräddning.

BP var sedan nära att punktera tillställningen men i friläge sköt Dardan Rexhepi över. Under de fem minuterna av stopptid lyckades vi inte få till någon press och katastrofalt nog kunde vi konstatera att cupäventyret var över, vilket naturligtvis var ett praktfiasko!

Självklart hade en kvartsfinal borta mot Malmö, Göteborg, Elfsborg eller Helsingborg varit tuff, men vi besegrade Häcken och Elfsborg på bortaplan året innan och självklart hade vi haft chansen mot de andra lagen också. Men vi fick alltså inte ens chansen vilket var en oerhörd besvikelse. Efter att chansen gott om intet att nå Europa League – var det bara en topplacering i Allsvenskan som kunde rädda året ekonomiskt.

Efter cupfiaskot var vi tvungna att ladda om inför Allsvenskan men först väntade allsvenskt genrep.

ÅFF – Degerfors IF 1–1

Att gå tillbaka och spela träningsmatch igen var verkligen inte roligt. Den värsta besvikelsen hade fortfarande inte lagt sig efter debaclet i Svenska Cupen och det kändes oinspirerat att gå att ställa sig på plats. Men vi var där några stycken i varje fall, medan flertalet stannade hemma.

Speciellt inspirerande verkade det inte heller vara på planen, vilket är typiskt för ett genrep. Med en hel del spelare som inte kunde spela på grund av skador såg det ut som många tog det extra försiktigt i duellerna för att vi inte skulle dra på oss ytterligare skador.

Vi började bra och hade ett klart grepp om matchbilden, även om tempot inte var det högsta.

I den 18:e minuten tog vi ledningen efter ett långt fint anfall. Daniel Sjölund återvann boll på Degerfors planhalva. 34 sekunder senare och efter 13 passningar var bollen i mål. Sju spelare var involverade i detta anfall (genom att hantera bollen på ett eller annat sätt). Flera av passningarna var med ett eller två tillslag och till sist slog Mohammed Abubakari en fin spelvändningsboll från höger. Martin Christensen tog sig ed på vänsterkanten och skickade ett fint inlägg mot den främre stolpen där Victor Sköld hade fint häng när han nickade in bollen via ribban vid den främre stolpen.

I den 24:e minuten åkte vi däremot på en onödig hörna. Pontus Nordenberg följde med bra som understöd till Månz Karlsson mot Alexander Andersson till vänster om vårt mål vid kortlinjen, men slog bollen onödigt till hörna i stället för inkast. Erik Jernberg lyfte in hörnan från höger. Trots att Peter Samuelsson är en av de främsta huvudspelarna i svensk fotboll så var inte Ricardo Santos tillräckligt vaksam och tappade markeringen flera sekunder innan hörnan slogs. Hörnan var löst slagen och Peter kunde obevakad skarvnicka in 1–1 från sin position vid den främre stolpen.

Vi hade sedan en svag period och efter att Pontus Nordenberg och Daniel Hallingström inte fått fatt i en utspark och Månz Karlsson chansstötte kom Alexander Andersson helt fri, men Henrik Gustavsson svarade för en riktigt fin fotparad.

Från slutet av första halvlek och hela andra halvleken var matchen annars vår, men spetsen och offerviljan saknades för att trycka in ett avgörande mål. Precis som tidigare blev det ofta någon passning för mycket i sidled istället för att själv gå på avslut.

Summering av försäsongen och cupspelet

Vi kunde summera en försäsong och cupspel där insatserna och resultaten svajade rejält. Vi svarade för fina insatser mot Assyriska och i andra halvleken mot Norrköping, men gjorde också rejäla bottennapp mot Hammarby och Carlstad United, och cupspelet som helhet var naturligtvis en enorm besvikelse. Vi ägde mycket boll i matcherna, men värderade inte tillräckligt väl, överarbetade och skapade därigenom inte tillräckligt med chanser. Vi tappade också boll och visade stundom på försvarsbrister som inte var acceptabla. Vi hade en hel del skadebekymmer under årets första månader, men vi hade en tillräcklig bredd för att kunna ha uppträtt mer stabilt.

Vi noterade 4 segrar, 3 kryss och 2 förluster. Vi besegrade två allsvenska lag (Norrköping och Halmstad) men föll mot Brommapojkarna. Vi besegrade också två lag från Superettan (Assyriska och Jönköping), men spelade oavgjort mot Husqvarna och Degerfors samt förlorade mot Hammarby. Vi notareda också bara kryss mot division II-laget Carlstad United.

Vi noterade målskillnaden 17–10 på dessa 9 matcher.

Se spelarstatistik från Träningsmatcherna här

Och från matcherna i Svenska Cupen här

Fortsättning följer i del III – Vårsäsongen

Årskrönika 2014 – Utmaningens år

Del I – 2014 var ett besvärligt år på många sätt

Säsongen 2014 var redan på förhand utmaningens år och det blev sannerligen en besvärlig säsong – på flera plan. Vi slutade för tredje året i rad på åttonde plats men vi hade behövt komma betydligt bättre för att finansiera verksamheten. Året avslutades dock med ett antal glädjande besked som ger hopp om framtiden.

På förhand hade vi en mycket stark trupp som gjorde att förhoppningarna fanns att vi skulle blanda oss in i den allsvenska toppstriden. Det stod också tidigt klart att det var en nödvändighet för att vi skulle klara året ekonomiskt alternativt att vi via Svenska Cupen ta oss till Europa League.

Historiskt sett har vi, som nästan alla andra föreningar, haft svårigheter att få ekonomin att gå ihop och de senaste åren, där vi haft ett positivt eget kapital, är ett historiskt undantag under de senaste decennierna. Jag kommer mer utförligt redogöra för vår förenings finanser ur ett historiskt perspektiv senare i krönikan.

Redan 2007 gjorde jag en grundlig undersökning om förutsättningarna för de lag som avancerar från Superettan till Allsvenskan. Den finns att läsa här

Undersökningen visade att det är mycket lukrativt att gå upp i Allsvenskan rent ekonomisk. Och även om man degraderades direkt så skulle avancemanget få positiva ekonomiska effekter. Med vår omsättning räknade jag med en intäktsökning på 10 miljoner, vilket stämde väl med verkligheten när vi äntligen nådde Allsvenskan till säsongen 2010.

Trots att vi fasansfullt nog sedan åkte ur så bestod positiva ekonomiska effekter. Vi noterade intäkter på 19 miljoner 2011 gentemot 15,8 miljoner 2009. Den intäktsökningen hade vi säkerligen inte nått om vi inte hade fått känna på allsvenskt spel. Precis som jag kom fram till i studien var de positiva effekterna från sponsorer de mest påtagliga.

Undersökningen tog också upp svårigheten att sänka lönerna i tillräckligt takt efter en degradering. Vi fick också uppleva det under 2011, även om vi omedelbart kom tillbaka till Allsvenskan. Vad som däremot inte togs upp i studien var förmågan att etablera sig i Allsvenskan. Det är också i denna fas som vi har fått de stora problemen.

När vi gick upp i Allsvenskan 2009 var det fullständigt fantastiskt. Det var inte många som trodde att vi överhuvudtaget skulle lyckas nå storserien igen, men allteftersom har det blivit en vardag och en självklarhet för många att vi spelar i Allsvenskan. Men det är det förstås inte!

Vad man hoppades och trodde på var att vi inte skulle hänga med i löneracet för att riskera föreningens ekonomi. Dessvärre är det bara att konstatera att vi har haft en för dyr spelartrupp de senaste åren. Den nödvändiga uppgraderingen av Kopparvallen kostar också väldigt mycket för vår förening och i förhållande till hela föreningens omsättning har vi en av de högsta arenakostnaderna i hela Allsvenskan.

Självklart hoppades vi och trodde på ett fortsatt stort intresse från publik och sponsorer i och med att vi hamnat på den övre halvan tre år i rad, men dessvärre har publiksiffrorna sjunkit. Tidigare var det säkert många som tänkte att det är bäst att passa på att se allsvensk fotboll medan den finns kvar på Kopparvallen, men på senare år har säkert många tänkt att: ”Nja, matcher mot Falkenberg och Gefle är inte mycket att se. Jag väntar tills något av storlagen kommer och det blir varmare väder.” Sponsorintäkterna har ökat för varje år, men inte i den takt som förmodats.

Det oerhört tuffa ekonomiska läget är ett resultat av nämnda faktorer, som inte bara har varit ett problem i år, utan som dessvärre har byggts upp under flera år. Spelarförsäljningar har tidigare lyckats täcka upp driftförlusterna, men 2014 räckte dem inte längre.

Många andra problem utanför fotbollsplanen

Under säsongen, har förutom det tunga ekonomiska oket, ett antal andra händelser orsakat problem och tagit mycket tid och kraft som istället kunnat användas för att utveckla verksamheten.

Föreningen bildade aktiebolaget ÅFF Sport & Konferens som skrev ett hyresavtal med Hotell Stallet i Åtvidaberg, men ägaren Roomzzz Fastighets AB hade sedan tidigare, ett icke känt, hyresavtal med Jokarjo AB. Meningen var att inhysa elever till Åtvidabergs Fotbollsgymnasium på ett bra sätt samtidigt som ÅFF skulle kunna använda Stallet för konferensmöjligheter och för inbjudna ungdomslag. Det hela gick dock i stöpet på grund av de dubbla hyresavtalen, men vår förening fick lite plåster på såren i form av skadestånd från ägaren. Det tog dock kraft att hitta annat boende för gymnasieeleverna samt att konferensmöjligheterna och möjligheterna att inhysa ungdomslag uteblev.

Fem allsvenska matcher in på säsongen uppdagades att Mohammed Abubakari och Emmanuel Dogbe inte hade uppehållstillstånd efter administrativt strul. Abubakari hade dock ett giltigt EU-pass och eftersom Dogbe ännu inte medverkat i Allsvenskan riskerade vi inte att bli av med de åtta poäng som vi hade spelat ihop. Turbulensen innebar dock stora störningar inför matchen borta mot Örebro och kan säkert ha kostat oss viktiga poäng då vi gjorde en synnerligen usel första halvlek (0–3) och föll till slut med 2–3.

I samband med strulet med våra spelare från Ghana ifrågasattes föreningens avtal med Club Consulting som ägde andelar i några av våra spelare (bland annat i Emmanuel Dogbe). Från Svenska Fotbollförbundet menade man att Club Consulting som tredje part ”kan” påverka huruvida en spelare säljs vidare eller inte. Men motfrågan blir då vad ”kan inte” en tredje part påverka? Har någon investerat pengar i något så påverkar den ju per automatik annars skulle den ju inte ha investerat pengarna. Det märkliga i kråksången är ju att vår förening, och Gefle som också drabbades, är att i stort sett samtliga allsvenska föreningar har olika typer av investerare som köper in sig i spelare. De flesta andra föreningar har som dessutom haft investmentbolag mycket längre och involverade med betydligt större summor. Att vi och Gefle skulle stå som syndabockar och bli bestraffade av vårt eget fotbollsförbund, står sig som synnerligen osmakligt. Dessa investerare gör möjligt att införskaffa spelare som annars inte hade varit möjligt, vilket bidrar till att utveckla svensk fotboll. Vi hade exempelvis aldrig kunnat värva Tom Pettersson utan dessa pengar, men 200 000 i böter var verkligen inget vi behövde.

Den 21 juli gick IFK Norrköping ut med att Daniel Sjölund skulle spela för IFK från och med 2015, i ett försök för att tvinga till sig innermittfältaren redan under sommaren. Vår klubb gick inte med på någon övergång, men Dajja gjorde ingen ÅFF-are glad under hösten.

Strax efter årsmötet avgick ordföranden Jan Svensson och strax innan årets andra medlemsmöte kastade, under året, nyvalde kassören Sverre Moum in handduken. Dessvärre avgick inte bara Sverre utan han avyttrade sin frustration över föreningen via ett sju och en halv minut långt TV-inslag för Östnytt den 29 oktober.

Hela styrelsen ställde därefter sina platser till förfogande, vilket öppnade ögonen på Elitlicensnämnden. I övergången mellan den gamla och den nya styrelsen tvingades alltså merarbete fram för att övertyga Elitlicensnämnden att ÅFF har förutsättningar för att bedriva verksamheten vidare 2015. Den 26 november stod det äntligen klart att vi har Elitlicens även 2015.

Efter säsongen stod det också klart att flera tongivande spelare skull lämna. Tom Petterssons övergång var klar redan från sommaren, men till skillnad från Daniel Sjölund, fortsatte han att ”spela” för ÅFF! Mohammed Abubakari gick däremot, precis som Sjölund, som bosman. Häcken blir nästa klubbadress. Huvudtränaren Peter Swärdh lämnade också efter allt tumult och assisterande Niklas Egnell gick till Motala AIF.

Åttondeplats igen

På fotbollsplanen gick förhoppningarna om spel i Europa League i stöpet redan i gruppspelet efter riktigt svaga insatser borta mot division II-laget Carlstad United (2–2) och 0–1 hemma mot Brommapojkarna, som sedan kom toksist i Allsvenskan. Oavgjort mot BP hade räckt för att vi skulle gå vidare till kvartsfinal. I augusti skämde vi också ut oss genom att förlora mot division I-laget Huddinge IF med 6–7 efter straffar och därmed är chanserna för spel i Europa League 2015 redan spolierat.

Vi började emellertid Allsvenskan bra och tog sju poäng på de tre första matcherna. Vi hamnade sedan i en poängmässig svacka med bara två poäng på de fem nästkommande matcherna. Via sju poäng på de tre efterföljande matcherna höll vi oss dock ifrån bottenstriden, trots den snöpliga förlusten innan VM-uppehållet borta mot Mjällby med 0–1. Den nödvändiga toppstriden kändes dock avlägsen. Efter uppehållet hade vi problem och tog bara åtta poäng på de nio första matcherna.

När vi skulle möte Gefle borta hade vi bara tre poäng ned till kvalplats. Den första bortasegern kom då oerhört lämpligt (1–0) och vi noterade hela fyra bortasegrar i rad. Via 3–1 borta mot Halmstad var det allsvenska kontraktet säkrat med tre omgångar kvar. Vi vann också våra två sista hemmamatcher mot Mjällby (2–1) och tog en meriterande seger mot svenska mästarna Malmö FF med 2–1. Vi avslutade Allsvenskan som ett topplag med 19 poäng på de 9 sista matcherna och tog under den perioden 5 poäng fler än Malmö.

Vi hade under säsongen större skadebekymmer än tidigare och hade heller ingen tur med domarna. Vi kunde, och borde, ha tagit betydligt fler poäng och därmed utmanat om en topplacering. Ett visst mått av övermod att spela in på mållinjen, samt för många individuella och kollektiva misstag i försvarsarbetet, hämmade oss dock för länge.

Hopp om framtiden

Under fjolårets sista veckor ter sig trots allt framtiden allt ljusare. Efter diverse positiva åtgärder, där de närmaste aktörerna gått in och stöttat kommer vår älskade förening nå ett ekonomiskt positivt resultat för 2014. Detta är naturligtvis mycket glädjande, men det gäller att finanserna fortsättningsvis är i balans för vi kan inte räkna med någon mer räddningsaktion inom de närmaste åren.

Självklart är det tufft att tappa en så stor målskytt som Ricardo Santos som gjorde 17 mål i Allsvenskan, men det är absolut nödvändigt att få något för honom nu än att han skulle gå gratis i sommar.

Roar Hansen presenterades som ny tränare och efter att Peter Swärdh lämnat var Roar det bästa ersättningsalternativet i mina ögon. Under samma presskonferens stod det också klart att Kristian Bergström fortsätter som spelare, men även i en parallell roll som utvecklingsansvarig för talanger in i A-truppen. Dessa talanger är en förutsättning för att vi ska kunna gå vidare.

Andreas Thomsson är också tillbaka som assisterande tränare, vilket är mycket positivt då ölänningen kan klubben väl efter många år och han är förstås också en kompetent tränare.

En vecka innan jul stod det även klart att vi fått in en ny huvudsponsor från Malmö! Trots att det finns ett annat ganska framgångsrikt allsvenskt fotbollslag där Conrad Elektronik har sitt skandinaviska huvudkontor…, så valde Conrad oss. Äntligen har det alltså burit frukt att vi etablerat oss i Allsvenskan och har ett positivt laddat varumärke som passar väl för samarbete med ett stort internationellt bolag – glädje, engagemang och framtidstro.

Dagen innan Julafton stod det också klart att talangfulle mittfältaren Simon Skrabb blir kvar i vår klubb och trots absolut nödvändiga åtstramningar, så ser vi ut att kunna få en slagkraftig spelartrupp även 2015!

Fortsättning följer i del II – Försäsongen & Svenska Cupen

Meriterande seger mot svenska mästarna

Vi avslutade Allsvenskan 2014 på bästa sätt genom att besegra de svenska mästarna Malmö FF med 2–1 på Kopparvallen.

Det kändes som vi skulle ha en bra chans att besegra MFF för första gången sedan 1981. De svenska mästarna siktade förstås på tisdagens match i Champions League hemma på Swedbank Stadion på tisdag. Vårens finalister och de spanska mästarna Atletico Madrid står då för motståndet.

Att MFF skulle ställa över några spelare kändes givet. I backlinjen startade inte vänsterbacken Ricardinho och annars givne mittbacken Filip Helander. Johan Hammar, som tidigt hoppade in mot oss på Swedbank Stadion, spelade istället mittback från start. Pa Konate som, spelat en hel det sedan har återkom efter utlåning till Öster, spelade vänsterback. Filip Helander byttes in i den andra halvleken.

På mittfältet vilade Markus Halsti, men istället spelade Simon Thern som tidigare varit skadedrabbad. På topp startade (tidigare flitige inhopparen) Pawel Cibicki och höstförvärvet Agon Mehmeti, istället för Isaac Kiese Thelin och Markus Rosenberg. Den sistnämnde kom dock in i andra halvlek.

Trots att MFF ställde undan några tunga pjäser så ställde de alltså ändå upp med ett starkt lag på benen.

Gästerna ägde mycket boll inledningsvis och i den fjärde minuten fick Malmö friläge efter en för lös bakåtpassning av Månz Karlsson, men Agon Mehmeti sköt utanför den bortre stolpen. Minuten senare fick Mohammed Abubakari ett bra skottläge strax utanför straffområdet men det stenhårda skottet gick strax utanför det främre krysset. Vi hade också en del fina kontringslägen, men gick offside på flera av dem.

I den 28:e minuten tog sig Martin Christensen fint fram på högerkanten och slog ett inlägg mot bortre stolpen där Ricardo Santos dök upp och nickade men bollen tog på en försvarare till hörna. I efterdyningarna på den efterföljande hörnan stegade Martin Christensen in från höger och lyfte fint in bollen i den bortre delen av straffområdet, där dök Ricardo Santos upp men styrde tyvärr bollen utanför den bortre stolpen.

I den 31:a minuten tog istället Malmö ledningen. Simon Thern spelade ut bollen till höger där Magnus Eriksson hittade Anton Tinnerholm, som smugit sig in i straffområdet. Vår förre spelare prickade dessvärre in bollen vid den bortre stolpen. Det var ett anfallskoncept som vi sett många gånger på Kopparvallen, men numera spelar ju Mange och Anton i fel lag. Det var svagt att vi inte kunde läsa av vad som var på gång och Kristian Bergström tappade Anton Tinnerholm som kom löpande in mellan Pontus Nordenberg (som var tvungen att stöta på Mange) och Månz Karlsson som Hade Agon Mehmeti att hålla ögonen på.

det smärtar i ÅFF-hjärtat att flera i publiken applåderade målet. Hur kan smärtan av ett insläppt mål vara svagare än glädjen att en före detta spelare gör mål för motståndarna? Obegripligt! Att man sedan efteråt hyllar före detta spelare är en annan sak.

Efter målet fick vi mer att säga till om och i den 37:e minuten var vi oerhört nära en kvittering. Kristian Bergström sköt en frispark en bit utanför straffområdet. Skottet gick i den högra stolproten. Allan Olesen spelade in returen till Mohammed Abubakari som sköt mot det främre krysset, men Robin Olsen räddade bollen via kryssribban.

I den 42:a minuten föll dock kvitteringen. Efter en spelvändning nickade Ricardo Santos ut bollen till Martin Christensen som stegade in från höger och slog ett väl avvägt inlägg in i straffområdet. Tom Pettersson nickade bollen mot den högra stolpen och Ricardo Santos stötte in 1–1.

Minuten senare fick John Owoeri upp en väldig fart när han tog sig förbi flera spelare från höger och mot straffområdet. Nigerianen blev bryskt stoppad men fick ingen frispark med sig. Minuten senare fick dock Magnus Eriksson med sig en frispark strax utanför straffområdet. Mange sköt den själv men strax utanför det högra krysset. Precis innan paus fick Ricardo Santos ett fint läge utanför straffområde, men Anton Tinnerholm gav brassen en rejäl knuff bakifrån. Inte heller denna gång fick vi någon frispark av domaren Bojan Pandzic från Hisings Backa.

I början på den andra halvleken löpte John Owoeri bra och på väg mot friläge blev han nedsprungen av Johan Hammar. Bojan Pandzic kunde därmed inte blunda längre utan delade ut det solklara röda kortet i den 47:e minuten. Vi tog därefter över matchen och bara minuten senare fick vi ett bra frisparksläge. Pligg sköt bollen mot bortre delen av målet, men målvakten Robin Olsen räddade.

I den 53:e minuten rusade Tom Pettersson fram bra till vänster men fick en rejäl tryckare i ryggen av Magnus Eriksson. Mycket märkligt nog undslapp Mange det gula kortet. Strax innan borde också Erik Johansson fått gult kort men slapp också undan.

I den 54:e minuten blev Ricardo Santos nedriven i straffområdet av Robin Olsen, men obegripligt nog fick vi ingen straff. John Owoeri fortsatte dock att spela och tog sig fint in från höger kortlinje och spelade in bollen, men från två meters håll lyckades Ricardo Santos pricka ribban. Robin Olsen blev skadad i samband med den situationen och Zlatan Azinovic klev istället in mellan stolparna.

I den 66:e minuten var det så äntligen dags för ledningsmålet. Och äntligen dags för Kristian Bergström att bli den äldste målskytten i Allsvenskan genom tiderna. Och vilket välregisserat mål. Det har varit stolpe ut för 40-åringen i år, men denna gång var det istället stolpe in. Tom Pettersson brytrensning gick ut till Kristian Bergström på vänstersidan. Kristian slog ett inspel mot Ricardo Santos i vänsterinnerläge, men brassen nådde inte fram och inte heller målvakten, och inte heller Filip Helander. Bollen rullade förbi dem alla och gick i insidan av den främre stolpen. Bollen rullade sedan i sakta gemak precis innanför mållinjen och Pa Konate som rusade för att slå bort bollen hann precis inte fram.

Malmö försökte flytta fram positionerna därefter och vi hamnade lite lägre i banan. Men vi kontrade också farligt. Ricardo Santos och John Owoeri utgick och in kom istället Victor Sköld och Simon Skrabb.

I den 74:e minuten slog Pontus Nordenberg ett fint inlägg från höger som smet precis framför Simon Skrabbs panna. Minuten senare kom inbytte Markus Rosenberg fri men Henrik Gustavsson räddade.

Martin Christensen tog sig in från höger i den 77:e minuten men bollen tog en MFF-spelare och gick utanför den bortre stolpen.

I den 85:e minuten tog sig Martin Christensen in från höger kortlinje och slog ett hårt inspel mot den bortre stolpen som Victor Sköld nådde men inte orkade styra in vid den bortre stolpen.

I den 87:e minuten oroade Markus Rosenberg men Henrik Gustavsson kunde åter rädda.

I den 94:e minuten fick Kristian Bergström ett utmärkt läge att göra sitt andra mål, då Victor Sköld spelade fram till friläge, men Pligg sköt över.

Det känns naturligtvis mycket skönt att vi äntligen kunde slå Malmö FF. Att besegra årets i särklass främsta lag i svensk fotboll som får chansen i Champions League, är en fjäder i hatten för oss. Vi vann dessutom helt rättvist och borde egentligen ha gjort fler mål.

Henrik Gustavsson tilldelades priset som årets justaste spelare av Elidomareklubben. Fimpen kunde inte gärna gå ut längre mot Anton Tinnerholm vid målet för det fanns passningsalternativ in i banan. I övrigt svarade vår trotjänare för en stabil insats på inlägg och hörnor och gjorde ett par fina räddningar när Markus Rosenberg oroade i slutet av matchen.

Allan Olesen hade en tuff uppgift mot Emil Forsberg, men löste det bra för det mesta även om det blev en och annan farlig snedspark. Det var ett klart fall framåt gentemot matchen mot AIK.

Daniel Hallingström höll ihop försvaret väl och tillät inte de svenska mästarna att skapa allt för många målchanser.

Månz Karlsson slog en indianare i inledningen av matchen men håll sedan rent.

Pontus Nordenberg lyfte sig rejält från matchen mot AIK och kom även fram en del i offensiven, när vi hamnade i numerärt överläge.

Martin Christensen visade åter vilken kvalitet han besitter och fick från början övertag på Pa Konate (som spelade hela matchen borta mot Juventus i Champions League) och slog fina inlägg.

Mohammed Abubakari svarade också för en fin insats. Vi får verkligen hoppas att vi kan behålla Mommo för han är en otroligt stark bollvinnare, som gärna sätter tempo i passningsspelet och har i år också kommit till avslut allt oftare, vilka var nära att resultera mot MFF.

Tom Pettersson kommer att spela för IFK Göteborg nästa säsong, vilket har varit klart sedan i somras. Det är därmed fantastiskt vilket hjärta Tom visat i sitt spel för vår klubb. Återigen fajtades Tom hårt, en del passningar slogs bort men han jobbade stenhårt för att återerövra bollarna. Tom assisterade också till båda våra mål.

Kristian Bergström slog då äntligen till i säsongens sista match med ett mycket märkligt mål som innebär att han är Allsvenskans äldste målskytt genom tiderna 40 år, 9 månader och 24 dagar gammal. Tidigare rekordet hade Gösta Löfgren (40 år, 1 månad och 16 dagar) för IFK Norrköping från den 13 oktober 1963. Pligg har visat att han fortfarande håller en mycket hög nivå. Vi får verkligen hoppas att han fortsätter, för han behövs extra mycket nu när vi behöver strama åt truppen.

John Owoeri har gjort en riktigt stark höst och det var säkert många i MFF som tänkte tillbaka på när de själva hade Tokelo Rantie i laget. När Nigerianen kommer med fart är det inte många som kan stoppa honom och John låg bakom en hel del av vårt offensiva spel även mot mästarna.

Ricardo Santos skrev precis som Kristian Bergström in sig i historieböckerna genom att tillsammans med Roland Sandberg (1971) ha gjort flest allsvenska mål i ÅFF-tröjan under en säsong – 17 stycken. Det var också oerhört nära att Santos gjorde ytterligare mål mot MFF och därmed varit ensamma herre på täppan. Givetvis vill vi behålla vår skyttekung som kom tvåa i den allsvenska skytteligan tillsammans med Helsingborgs Davis Accam, men bättre att få betalt för honom nu än att han går gratis nästa sommar.

Framtiden på topp ser också lovande ut. Jag tror starkt på Victor Sköld nästa säsong. Han har gjort bra inhopp i de senaste matcherna och var värd ett mål mot MFF. Owoeri och Santos har varit oväntat framgångsrika denna säsong och det var inte lätt för Sköld att stå emot i konkurrensen. Precis som Martin Christensen, Imad Zatara, John Owoeri och Ricardo Santos har haft en uppstartsstrecka för att blomma ut rejält så är möjligheten stor att det är Victor Skölds tur nästa säsong.

Vi får också hoppas att vi kan lösa Simon Skrabb. Finländaren har haft en del skadeproblem de senaste åren, men sett allt bättre ut med mycket energi. Med mer speltid kommer också timingen stämma bättre och med de fina egenskaperna av kvickhet och teknisk färdighet finns det också en bra chansa att även Simon kan blomma ut nästa säsong.

Alberis da Silva hoppade in och när det gäller huvudspelet är han en av allsvenskans främsta försvarare. Självklart hoppas vi att även brassen förlänger nästa år.

Efter en besvärlig säsong där mycket handlat om företeelser som gått emot oss utanför fotbollsplanen kan vi i varje fall konstatera att vi för tredje året i följd slutade på åttonde plats och därmed på den övre halvan av Sveriges högsta serie i världens största idrott. Vi var illa ute efter hemmaförlusten mot Örebro, men har sedan noterat tabellraden 6–1–2, vilket gett 19 poäng på de 9 senaste matcherna. Med 43 inspelade poäng är säsongen den främsta i poäng per match sedan 1974 i Allsvenskan (omräknat till 3 poäng för seger).

Malmö, Göteborg, AIK och Elfsborg är de övriga lagen som placerat sig på övre halvan i samtliga av de tre senaste säsongerna i Allsvenskan.

Nu gäller det att vi kraftsamlar för framtiden. Att vara medlem i Åtvidabergs Fotbollförening är naturligtvis en självklarhet som supporter och i morgon måndag ses vi på medlemsmötet på Kopparvallen.

Matchfakta

ÅFF – Malmö FF 2–1 (1–1)

0–1 (31) Anton Tinnerholm

1–1 (41) Ricardo Santos (Tom Pettersson)

2–1 (66) Kristian Bergström (Tom Pettersson)

Utvisning MFF: Johan Hammar (47).

Varning ÅFF: Ricardo Santos

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.

Publik: 4 125

Övrig statistik

Bollinnehav 43 – 57

Avslut 13 – 10

Avslut på mål 4 – 4

Avslut i målställningen 3 – 0 

Hörnor 4 – 3

Frisparkar 14 – 8

Offside 6 – 1

Utvisningar 0 – 1

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Pontus Nordenberg –

Martin Christensen (ut 89), Mohammed Abubakari, Tom Pettersson, Kristian Bergström – 

Ricardo Santos (ut 70), John Owoeri (ut 70).

Inbytta ersättare

Simon Skrabb (in 70 F), Victor Sköld (in 70 F), Alberis da Silva (in 89).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Emmanuel Boakye, Bruno Marinho, Joel Rajalakso.