Tobbes Inlägg byter forum

Vad får man egentligen tycka och tänka?

Ja, det är en fråga som man ständigt ställs för som skribent. För mig personligen är det viktigt att man har rätt att utrycka sina egna tankar om saker och ting. Det är också en demokratisk rättighet som vi alla har. Däremot är det inte entydigt vem som för en förenings talan. Svaret är ju att det kan ingen göra eftersom en förening består av ett flertal medlemmar, som alla har sina åsikter. I de offentliga delarna som en förening uttalar sig i bör därför värderingar vara av en mer försiktig art. Men samtidigt måste alla medlemmar få möjlighet att utrycka sina tankegångar. Detta har dock många svårt att se skillnad på även om man noggrant uttrycker att det man skriver inte hänger ihop med klubbens officiella uttalanden utan är ens egna ord.

Då diskussioner har uppkommit om mina inläggs lämplighet på den officiella sidan har jag beslutat att flytta mina inlägg till denna extern blogg.

Jag har alltid stått för det jag skrivit och kommer så också att göra även i fortsättningen. Det är min bestämda övertygelse att det jag skriver är för Åtvidabergs Fotbollförenings bästa och historiken finns självklart kvar på officiella sidan sidan gällande tidigare inlägg.

torsdag 21 augusti 2014

Det finns inga ursäkter för cupkatstrofen!

Ännu en gång har vi gjort bort oss mot ett sämre lag i Svenska Cupen. Denna gång skedde det fasansfulla att vi inte ens överlevde den första matchen och har därmed slarvat bort chansen att nå Europa League genom Svenska Cupen. Vägen via Allsvenskan blir inte heller lätt då vi är hela 13 poäng efter Elfsborg som innehar tredjeplatsen.

Vid fjolårets gruppspel föll vi borta mot division I-laget Umeå FC med 1–2 efter en usel insats. Vi satte oss därefter i en tuff situation genom att vara tvungna att hemmabesegra Djurgården med två mål för att gå vidare till kvartsfinalen. Detta lyckades emellertid inte utan vi klarade bara 1–1 och fiaskot var ett faktum.

I nästa cupsäsong, som inleddes i fjol, klarade vi bara av att spela 2–2 borta mot division II-laget IFK Uddevalla efter full tid och efter förlängning. Efter enorm dramatik lyckades vi till sista gå vidare på straffar.

Vid årets gruppspel borta mot division II-laget Carlstad United hade vi ånyo jätteproblem och lyckades först i slutskedet kvittera till 2–2. Därmed var chansen till en kvartsfinal på hemmaplan bortslarvad. Oavgjort hemma mot BP skulle dock räcka för att nå en kvartsfinal på bortaplan. Men vi lyckades inte ens med det utan föll med 0–1 efter en miserabel insats och ett nytt cupfiasko var ett faktum.

Efter dessa tre mycket svaga insatser, var vi nu extra varnade. Fullt fokus skulle tas fram, men så skedde det som absolut inte fick hända igen! Vi började lika illa som i de tidigare matcherna och hamnade i ett tidigt underläge, men vände på steken innan paus och skulle bara spela av matchen. Men det gick inte alls. Efter en otroligt usel andra del av andra halvleken släppte vi in Huddinge. Vi såg ändå ut att klara ut uppgiften, men i slutskedet släppte vi in 2–2-målet efter uselt försvarsspel. Gustav Jansson räddade fint en frispark, men istället för att hjälpa till att freda målet på returen, blev vår backlinje bolltittande och var inte alls med på inlägget från Hichem Ben Ahmed Nehdi. Därmed kunde en helt omarkerad Mattias Liljestrand nicka in kvitteringen. Pontus Nordenberg satte inte tillräcklig press på Nehdi. Tom Pettersson och Daniel Hallingström var inte på alerten inne i straffområdet och tappade helt bort markeringarna. Danne viftade för offside, men Emmanuel Boakye kan ha upphävt den och att chansa på offside i den 91:a minuten är inte förenligt.

I den första förlängningskvarten skapade vi en hel del lägen för att göra ett segermål, men i den andra körde vi fast och överarbetade trots tidsnöd, blev av med bollen och åkte på farliga omställningar.

Eftersom hemmalaget fick en spelare utvisad i slutet av ordinarie tid inser alla hur illa det var att mot ett bottenlag i division I, inte kunna göra ett mål i förlängningen.

I straffsparksläggningen var hemmaskyttarna obevekliga och Gustav Jansson var inte nära att ta någon av de fem straffarna. Tom Pettersson, Daniel Hallingström, Mohammed Abubakari och Victor Sköld satte sina straffar, men det hjälpte inte eftersom Martin Christensen missade med en dålig straff rakt på målvakten.

När Mattias Liljestrand satte den sista straffen bakom Gustav Jansson kändes det som en kniv rakt i hjärtat. Smärtan är olidlig och det känns osannolik och overkligt att vi har åkt ur cupen. Hur kunde vi göra en sådan genomusel insats igen mot ett klart sämre lag?

En del vill säkert skylla på den dåliga planen. Förvisso var det fåror i planen efter en (misslyckad) renovering av dräneringssystemet. Men liksom den usla konstgräsplanen i Uddevalla, var det bara att gilla läget, med vår kvickhet, högre tempo och bättre teknik skulle vi ändå slagit Huddinge.

När vi väl satte fart, tryckte ned längre bollar och kom i andravåg, så visade det sig också mycket riktigt att vi lätt kunde ta oss igenom och skapa målchanser, men den riktiga kvaliteten, skärpan och offerviljan fanns inte för att skaffa ännu fler målchanser som därigenom hade ökat våra möjligheter att göra fler mål.

Två mål skulle dock ha räckt för vi skulle definitivt inte ha släppt in något mål, men som så ofta, så bjöd vi på ett horribelt mål redan i den elfte minuten som hemmalaget fick energi av. Månz Karlsson missbedömde en långboll av målvakten Christoffer Matweijew. Daniel Hallingström skulle låta Gustav Jansson komma ut att ta bollen, men Yunus Ünver kom emellan och vår målvakt blev helt överspelad. Karlos Touma kunde därmed rulla in 0–1 från snäv vinkel från höger.

Vi vaknade dock till och kvitterade i den 27:e minuten efter ett fint och snabbt anfall. Daniel Sjölund slog en boll från mittlinjen som John Owoeri tog ned vid straffområdeslinjen och spelade tillbaka till Victor Sköld, som direkt lade ut bollen till vänster. Kristian Bergström fick bollen i vänsterinnerläge och skickade in 1–1 vid den bortre stolpen.

Därefter hade vi vår bästa period i matchen och borde ha tagit ledningen då hemmalaget var i brygga och i den 45:e minuten snurrade Kristian Bergström in en frispark mycket elegant i det högra krysset.

Efter den usla starten kändes det fantastiskt skönt att vi kunde vända redan innan paus, men säkert smög det in sig en viss falsk säkerhet att allt skulle ordna upp sig. Det såg också kontrollerat ut i början av andra halvlek, men en situation förändrade matchbilden.

I den 58:e minuten stormade vi fram, men Kristian Bergström valde det svåraste passningsalternativet centralt, istället för det enklare till vänster där Martin Christensen stormade fram. Den värderingen höll på att bli ödesdiger då Huddinge anföll snabbt och via vänsterkanten ställde till rejäl oreda framför vårt mål, men som vi till sist redde ut det efter en fin räddning av Gustav Jansson.

Vi fuskade i hemjobbet där och Huddinge fick råg i ryggen att det gick att såra oss. Detta skulle sedan eskalera och det kändes farligt mest hela tiden när hemmalaget stormade fram. En del längre bollar trycktes ned mot vår backlinje och vi lyckades inte styra bort bollarna på ett bra sätt och var riktigt svaga på att fånga upp andrabollarna. Vi fick därmed inget lugn i spelet och inte heller någon kvalitet i djupledsbollarna som sällan gick förbi motståndarnas backlinje. I det mer etablerade spelet överarbetade vi och slog flera för svåra bollar.


Gustav Jansson hade inte den bästa kommunikationen med sitt försvar, men gjorde några fina räddningar. I straffsparksläggningen gick han för tidigt på straffarna.

Vi hade problem på vår högersida. Allan Olesen fick jobba hårt och hade svårt att hänga med. Det syndes att nye Emmanuel Boakye är matchotränad. Holländaren hade svårt att hitta rätt position och kom precis som Allan fel in i en hel del situationer.

Månz Karlsson hade ingen rolig dag, där riktningen både med huvudspelet och i markspelet inte var den bästa. Tryggheten infann sig inte.

Inte ens Daniel Hallingström var sitt trygga normala jag, utan ställde också till det några gånger, som vid båda målen.

Pontus Nordenberg gjorde en fin räd i början av andra halvlek, men spelade ofta med alldeles för lågt tempo och satte inte tillräcklig press på inläggaren till 2–2-målet.

Martin Christensen hade svårt att anpassa sig till underlaget och överarbetade som om han spelade på konstgräs. Det blev inte bra.

Daniel Sjölund gjorde sitt defensiva jobb ganska bra, men har naturligtvis mycket mer att ge.

Tom Pettersson jobbade och slet men kvaliteten var det sämre med. Tom hittade inte rätt sista timmen av matchen.

Kristian Bergström såg ut att bli matchvinnare än en gång mot Huddinge och ska naturligtvis ha plus för sina båda mål, men det missades också en del i passningsspelet.

John Owoeri var mycket aktiv när han vaknade till i första halvlek och kunde ensam oroa hela huddingeförsvaret. Det var verkligen synd att han inte lyckades komma loss in mot mål och sätta en balja.

Victor Sköld rev också och slet, men hade fortsatt inte det rätta flytet och de rätta bollarna att jobba med. Victor behöver täcka boll mer för att klara den hårda fysiska bevakningen.

Mohammed Abubakari bytte av Daniel Sjölund i andra halvlek och han såg ut att komma med värdefull energi till en början, men sedan var insatsen riktigt svag och det av en spelare som verkligen kunde tömma sig eftersom han är avstängd på måndag.

Simon Skrabb gjorde ett piggt inhopp på topp, med bra intentioner. Skottet i ribban var värt ett bättre öde, men han behöver fullfölja alla sina aktioner och inte stanna av för att vinna tillbaka bollen.


Jag kan inte fatta att cupspelet är över, men det verkar inte vara bättre än att det faktiskt är sant. Nu behöver verkligen alla rannsaka sig inför den avslutande tredjedelen av Allsvenskan. Vi måste ha flera angreppssätt för att vi ska klara av fortsättningen på ett bra sätt. Lite längre bollar och stor aggressivitet för att vinna andrabollar måste finnas både i offensiv och defensiv riktning. En passning ska ge något, att peta bollen till nån annan för att man inte vill ha den själv leder bara till problem. Snacket på plan är också oerhört viktigt. Vi har släppt in flera mål på grund av dålig kommunikation och nu åkte vi ur cupen på grund av att vi inte kommunicerade med varandra.

På måndag gäller det att vara uppe på banan igen då viktig hemmamatch väntar mot Örebro SK.


Matchfakta
Huddinge IF – ÅFF 7–6 e str, 2–2 e fng och ft (1–2)
1–0 (14) Stefan Rodevåg
1–1 (37) Kristian Bergström (Victor Sköld)
1–2 (86) Kristian Bergström
2–2 (91) Mattias Liljestrand

Straffarna
2–3 Tom Pettersson
3–3 Erido Poli
3–4 Daniel Hallingström
4–4 Chiharu Stocklassa
Miss Martin Christensen
5–4 Karlos Touma
5–5 Mohammed Abubakari
6–5 Christoffer Matwiejew
6–6 Victor Sköld
7–6 Mattias Liljestrand
Uvisning Huddinge: Filip Almström Tähti (89)
Varningar ÅFF: Daniel Sjölund, Emmanuel Boakye.
Domare: Patrik Eriksson, Gävle.
Publik: 475

Startelvan
Gustav Jansson –
Allan Olesen (ut 60), Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Pontus Nordenberg –
Martin Christensen, Tom Pettersson, Daniel Sjölund (ut 56), Kristian Bergström (MM 75) – 
Victor Sköld, John Owoeri (ut 77).

Inbytta ersättare
Mohammed Abubakari (in 56), Emmanuel Boakye (in 60), Simon Skrabb (in 77).

Ej inbytta ersättare

Henrik Gustavsson, Alberis da Silva, Olle Karlsson, Joel Rajalakso.

måndag 18 augusti 2014

Pinsam insats i Falkenberg

Efter en urusel match föll vi borta mot Falkenbergs FF med 0–3. Årets sämsta insats i Allsvenskan är därmed ett faktum.

Falkenberg har gjort det bra så här långt men är begränsat. Vi gjorde dock det kardinalfel som många gjort före oss genom att inte vara vaksamma på omställningar. I den 14:e minuten värderade Alberis da Silva tokigt och försökte chansbryta en svår boll som Tom Petterson lätt hade tagit om han kommunicerat detta. Istället blev både Tom Pettersson och Alberis da Silva (som snubblade) överspelade. Alberis brytningsförsök gick till Christoffer Carlsson som direkt hittade Patrik Ingelsten i högerinnerposition. Månz Karlsson gick ut för att täcka, men kom ut alldeles för sent. Ingelsten kunde därmed enkelt sätta in bollen mellan benen på Månz och in framför mål, där Allan Olesen hamnat på efterkälken mot Stefan Rodevåg som kunde forcera in bollen i mål. Henrik Gustavsson reagerade för sent på inspelet och var därmed chanslös. Tom Pettersson jobbade tillbaka och styrde av vinkeln skapligt mot Calle Wede som också fanns som ett alternativ längre bak i straffområdet. Mohammed Abubakari insåg säkert faran men joggade hem och var inte i närheten.

Vi tog sedan över matchbilden helt och hade ett väldigt stort bollinnehav, men vad hjälpte det, när vi spelade som vi ledde matchen och petade bollen långsamt till varandra. Vi skapade väldigt få chanser med tanke på övertaget.

Efter att Ricardo fällts strax utanför straffområdet i den 21:a minuten fick vi frispark från vänster. Vinkeln var snäv, men Martin Christensens hårda frispark var ändå lurig men målvakten Otto Martler räddade och hemmalaget lyckades få bort returen till hörna. På hörnan var Månz Karlsson nära att stöta in bollen vid bortre stolpen men nådde inte riktigt fram.

I den 37:e minuten stack Falkenberg upp med ett snabbt anfall till höger. Stillastående Tom Pettersson, Daniel Sjölund och Kristian Bergström blev översprungna när hemmalaget satte fart och växelspelade. Mohammed Abubakari kom också på mellanhand och kunde därmed inte hindra inspelet snett bakåt från Rasmus Sjöstedt, där Patrik Ingelsten helt obevakad kunde skjuta. Månz Karlsson täckte undan det första skotten men Ingelsten fick en ny chans och krutade in 0–2. Bollen tog på Allan Olesen och ställde Henrik Gustavsson helt i vårt mål. Att våra mittfältare Kristian Bergström, Daniel Sjölund och Martin Christensen småjoggade utan att ens försöka hjälpa till att avstyra katastrofen var verkligen inte roligt att se.

När vi ändå hade tagit över matchen helt, så kom detta fruktansvärda mål som en fet käftsmäll. Uppförsbacken var därmed riktigt tuff.

Ricardo Santos hade ett par skapliga möjligheter att reducera innan paus, men lyckades inte få träff på bollen efter en fin långboll av Martin Christensen och fick inte heller tillräckligt bra riktning på Tom Petterssons inlägg, utan bollen gick utanför.

Efter en jämn inledning på andra halvlek, tog vi åter kommandot över bollinnehavet, men det gick fortsatt för långsamt för att vi skulle ta oss igenom ett lågt stående Falkenberg. Ett mål kunde tagit oss in i matchen, men dessvärre gav våra spelare upp.

I den 86:e minuten var matchen dessvärre över. Månz Karlsson missbedömde en hög boll som gick över honom. Tvillingarna Calle och Anton Wede kom ensam med Allan Olesen, eftersom Tom Pettersson, Månz Karlsson, Mohammed Abubakari och Kristian Bergström inte bemödade sig genom att springa utan jogga hem. Det blev förstås en övermäktig uppgift för Allan då Calle spelade till Anton som lyfte bollen både över Allan och Henrik Gustavsson in i mål – 0–3 och katastrofen var ett faktum!

Vi förlorade den här matchen dels på grund av horribelt insläppta mål men också på total obeslutsamhet i offensiven. Att det inte går att peta boll som hemma på Kopparvallen torde vara solklart för alla. Och speciellt i underläge, när ytorna inte finns mot ett lag som backar hem, måste de luckras upp, när Falkenberg väl lockades fram och vi fick chans att kontraslå så var det ingen som tog tillfället i akt, utan segt fortsatta rulla i sidled tills luckan var stängd. När vi väl kom fram så matade vi in för få bollar. I den här vätan är låga hårda bollar bra och någon gång studsar de vår väg om vi bara öser på tillräckligt många. Skott utifrån lyste också nästan totalt med sin frånvaro. I och med petandet i sidled kunde också hemmalaget invänta oss tills misstaget uppstod och kontraslå, vilket fick förödande konsekvenser.

Naturligtvis kan ingen av våra spelare få godkänt för den här usla insatsen!


Henrik Gustavsson kunde möjligen har styrt av passningen in till Rodevåg på det förta målet. På tvåan blev Fimpen ställd av touchen på Allan. Även vid trean fick vår målvakt svag hjälp av försvaret. Fimpen svarade för en del bra parader i övrigt men det hjälpte föga.

Allan Olesen hängde inte med på första målet. Vid tvåan täckte han inte tillräckligt bra och det var uppenbart att han inte riktigt hängde med. Vid det tredje målet blev dansken utelämnad mot två man.

Månz Karlsson gjorde en del missar som inte hör hemma på den här nivån. Han försökte hålla ihop det och jobbade stundom bra, men det var inte godkänt förstås.

Alberis da Silva spelade från start för första gången sedan hemmamatchen mot AIK i omgång 13. Brassen var olycklig på det första målet och var på efterkälken en del i övrigt. Men det tar förstås sin tid att komma in i matchspelet efter skadan.

Tom Pettersson kom inte alls fram i offensiven som mot Göteborg och slog också bort en del bollar, Vilket var förödande vid det andra målet. Tom hittade inte heller fram med långbollarna som mittback i slutet. Pettersson agerade passivt vid alla tre målen.

Martin Christensen var en av få som försökte sätta fart offensivt, men hittade inte rätt med inläggen. Dansken har också visat klart bättre defensiva takter tidigare.

Mohammed Abubakari var viktig med sina bollvinster och som bollfördelare, men det gick också långsamt och vi tappade tempo. Varningen innebär dessvärre att han är avstängd mot Örebro.

Daniel Sjölund såg oerhört seg ut och stannade upp spelet ännu mer än Mommo. Att uppträda så oengagerat i andra halvlek är verkligen inte okej.

Kristian Bergström kom inte loss på kanten och fick precis som sin kollega till höger inte någon ordning på inläggen. Defensivt passade det också illa för Pligg att hänga med i omställningarna

Ricardo Santos vann förvisso en del i huvudspelet, men det fanns ingen som fångade upp skarvarna. Santos kunde dock ha löpt mer men kastade sig in i duell i slutet där han kan ha fått en hjärnskakning. Vi får verkligen hoppas att han snart är tillbaka.

John Owoeri fick inte alls utrymme för sina djupledslöpningar genom att nästan inte få några vettiga bollar alls. I det mötande spelat lyckades han ibland ta emot bollarna, men sedan hände inte mycket mer.

Andreas Dahlén kom in som vänsterback, men lyckades inte odla något offensivt spel på kanten. Defensivt var det okej.

Victor Sköld fick inget utrymme att komma loss på sin före detta hemarena. Victor försökte men fick inte många bra bollar att jobba på.

Simon Skrabb gjorde comeback som inhoppare efter en längre tids skadefrånvaro, senaste matchen i Allsvenskan var hemma mot Häcken i omgång 9. Simon fick ett skottläge, men skottet gick tyvärr utanför.


Det här var verkligen illa. Inte nog med förlust i en sexpoängsmatch. Vi tappade också sex mål gentemot FFF. Vi hade två måls bättre målskillnad än Falkenberg innan matchen nu har vi fyra mål sämre än Falkenberg och bara en poäng ner till dem! Vi har 24 poäng och Falkenberg 23. Örebro vann också med 4–2 över AIK och är därmed bara två poäng efter oss. Helsingborg (som är två pinnar bakom oss) spelar borta mot Häcken i morgon. Norrköping (21) möter Halmstad (20), på kvalplats, i morgon. I morgon spelar också Djurgården (24) hemma mot Mjällby (18), som ligger på nedflyttningsplats.

Nu gäller det att vi lägger den här usla insatsen bakom oss. Det här var verkligen inte acceptabelt och alla måste inse att vi inte kan fortsätta skänka bort poäng på det här viset!

Det gäller nu verkligen att alla ger 100 procent för att betvinga Huddinge i Svenska Cupen på onsdag. Det är som bekant vinna eller försvinna för att nå vårens gruppspel. Vi minns också hur det kan gå om inställningen är usel, som mot IFK Uddevalla och Karlstads BK. Så nu är det fokus som gäller!


Matchfakta
Falkenbergs FF – ÅFF 3–0 (2–0)
1–0 (14) Stefan Rodevåg
2–0 (37) Patrik Ingelsten
3–0 (86) Anton Wede
Varningar ÅFF: Mohammed Abubakari (3:e, avstängd mot Örebro).
Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping.
Publik: 2 581

Övrig statistik
Bollinnehav 43 – 57
Avslut 9 – 8
Avslut på mål 5 – 3
Avslut i målställningen 0 – 0 
Hörnor 2 – 3
Frisparkar 8 – 5
Offside 2 – 0
Utvisningar 0 – 0
Varningar 0 – 1

Startelvan
Henrik Gustavsson –
Allan Olesen, Månz Karlsson, Alberis da Silva (ut 56), Tom Pettersson (MB 56) –
Martin Christensen (VM 75), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund (ut 75), Kristian Bergström (MM 75) – 
Ricardo Santos, John Owoeri (ut 56).

Inbytta ersättare
Andreas Dahlén (in 56 VB), Victor Sköld (in 56 F). Simon Skrabb (in 75 HM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, George Tanzi, Joel Rajalakso.

torsdag 14 augusti 2014

Stor besvikelse efter två tappade poäng

En väldigt stark första halvlek hemma mot IFK Göteborg räckte dessvärre inte för seger, för vi tappade fokus i inledningen på andra halvlek och tappade därigenom två poäng i och med 1–1.

På förhand såg det mycket lovande ut för att vi skulle ta revansch efter alla försmädliga förluster mot IFK Göteborg. Kamratlaget har inte haft samma sting på sistone som under våren. Dessutom saknades några spelare och Sam Larsson var nyligen utflyttad till holländska Heerenveen. Göteborg spelade en väldigt intensiv match i söndags och var och spelade mot Rio Ave i Europa League förra torsdagen.

CMores annars duktige expert Jens Fjellström kom med en märklig kommentar att Göteborg skulle få ett större bollinnehav mot oss. Hur många har större bollinnehav mot oss på Kopparvallen? Ja, inte många och faktum är att vi haft ett markant bollinnehav mot Göteborg de senaste säsongerna på Kopparvallen – 58–42 (2012) och 57–43 (2013). I år nådde vi bara upp till 56–44 efter 59–41 i paus.

Det man så här efteråt lider mest av är naturligtvis att vi inte fick bättre utdelning efter den fina första halvleken. Vi kunde och borde ha avgjort matchen redan där, men vi ledde i varje fall med 1–0 efter ett mycket fint omställningsmål i den 39:e minuten. Lasse Vibe var på språng i vänsterinnerposition då Daniel Hallingström utförde sin patenterade klackbrytning på ett mycket fint sätt. Bollen gick till Daniel Sjölund som samspelade med Mohammed Abubakari i ett rätt så beskedligt tempo, men så tempoväxlade Mommo centralt och då hängde inte gästerna med. John Owoeri fick bollen strax utanför straffområdet och drog till med ett snabbt skott. John Alvbåge räddade, men lämnade retur. Ricardo Santos var på hugget och chippade bollen över målvakten och nickade in 1–0.

Bollinnehav säger inte alltid så mycket om kvalitativt spelövertag, men efter den första halvleken hade vi också 9–0 i avslut varav 5–0 på mål.

Till skillnad från Kalmar, som försökte med en hög press, men inte lyckades, så låg Göteborg lägre i banan när vi hade bollen, men efterhand lyckades vi även ta oss igenom IFKs lag. När vi började få snurr på bollen hittade vi spelvändningar, men också längre bollar. Ofta via Ricardo Santos, John Owoeri och Martin Christensen.

De våra visade åter, att när vi varierar spelet så är vi väldigt svåra att komma åt och vi hamnar i en god spiral. Vi vågar flytta upp positionerna och lyckas därmed också återvinna boll högt i banan och kan skapa ett enormt tryck mot motståndarna.

Vi hade dock behövt fått åtminstone ett må till i första halvlek.

Att Göteborg skulle komma ut mer taggade till den andra akten förstod vi, men lyckades vi bara bibehålla aggressiviteten, löpviljan, det uppoffrande spelet för varandra och kvaliteten i passningsspelet så skulle vi vinna den här matchen.

Tyvärr blev det inte alls så. Efter en inledande period på fem minuter, där vi blev väl avvaktande, släppte vi onödigt in bortalaget i matchen. IFKarna kände sig inte lika hotade och kunde flytta fram positionerna. Vi backade och tappade helt den fina aggressiviteten som vi hade i den första halvleken. Vi blev tillbakapressade och när vi väl vann boll var uppspelen fruktansvärt svaga, vilket innebar att gästerna inte behövde jobba för att försvara sig och kunde trycka på ännu mer.

Dessvärre lyckades Göteborg kvittera innan vi vaknade till igen.
Efter en spelvändning från vänster till höger, kunde Martin Smedberg Dalence spela in bollen framför mål. Lasse Vibe spelade direkt till Emil Salomonsson, som spelade snett bakåt där en hel obevakad Gustav Engvall kunde sätta 1–1 i den 59:e minuten. Tom Pettersson hann inte flytta ut för att störa Smedbergs inspel. Kristian Bergström och Månz Karlsson gick båda för att stoppa Vide och Salomonsson kunde få bollen ohotad och sätta in bollen snett bakåt. Daniel Hallingström kände sig tvungen att gå mot den självklart största faran i Lasse Vibe, som tagit sig in framför mål. Där bakom hade dessvärre inte Allan Olesen alls hängt med för att ta över Gustav Engvall, som helt ohotad inte hade några problem att sätta bollen bakom en helt chanslös Henrik Gustavsson.

Vi kom dock tillbaka starkt och skapade två jättelägen att återta ledningen. I den 63:e minuten anföll vi fint. Daniel Sjölund slog ut bollen till Tom Pettersson på vänsterkanten. Tom slog en magnifik genomskärare från långsidan snett bakåt. Kristian Bergström fick ett kalasläge med vänsterfoten, men sköt dessvärre utanför den bortre stolpen.

I den 66:e minuten anföll vi åter fint och Kristian Bergström slog ett väl avvägt inlägg från vänster. Ricardo Santos fick kanonläge, men nickade tyvärr utanför den bortre stolpen.

Bortalaget var dock riktigt nära att ta ledningen i den 70:e minuten. Efter ett inspel från höger klippte Lasse Vibe till, men bollen tog som tur var i insidan av den högra stolpen och längs med mållinjen på rätt sida.

Vi stormade fram i flera fina anfall men när John Owoeri sköt i insidan på stolpen och Victor Sköld nickade i ribban, så blåstes de båda av för offside. Avblåsningen på Owoeri var korrekt, men den på Victor var solklart felaktig.

Efter en hörna i den 81:a minuten sköt debuterande inhopparen Sören Rieks ett skott i ribbans ovansida.

Vi tryckte på duktigt i slutet av matchen. Efter fint förarbete av Victor Sköld fick till sist Daniel Sjölund ett fin fint volleyläge i den 92:a minuten men bollen gick tyvärr rakt över John Alvbåge som kunde rädda.


Än en gång måste man tyvärr konstatera att vi är långt ifrån förfördelade av domarna. Vi fick 6 frisparkar medan Göteborg fick 13! Även om det den här gången inte var avgörande sekvenser, så är det klart att om vi hade fått frisparkar lika lät som Göteborg fick dem, så hade vi kunnat flytta fram positionerna ett flertal gånger och därigenom skaffat oss målchanser alternativt avstyrt möjligheter för gästerna.

Vi får dock skylla oss själva att vi inte var mer på tå för att stoppa Göteborg i inledningen på den andra halvlek, men vår spelare ska förstås ha en stor eloge för den första halvleken och att vi kom tillbaka starkt efter den svaga inledningen på den andra akten. Självklart förtjänade vi segern. Även om Göteborg hade en riktigt vass period och skapade en del möjligheter, så var vi det bättre laget under mycket längre tid och skapade fler målchanser totalt sett.

Henrik Gustavsson var chanslös på målet och gjorde en stabil insats i det som han kunde mota vilket var de övriga två avsluten som gästerna hade mot vårt mål. Fimpen var också väl med i luften och viktig med sitt passningsspel, även om det sviktade lite under den sämre perioden.

Allan Olesen hade en tuff uppgift i denna match, men klarade sig till största delen bra, men det gäller som sagt att vara på tå hela tiden och hemjobbet vid baklängesmålet var förstås inte bra.

Daniel Hallingström gjorde en fantastisk första halvlek, med många fina resoluta brytningar och en av den föranledde vårt mål. Även i den andra akten stod han pall bra, men var tvungen att ta en varning sedan Allan Olesen inte lyckats pressa ut sin motståndare över linjen. Därmed är tyvärr Danne avstängd mot Falkenberg.

Månz Karlsson inledde matchen på ett fantastiskt sätt, det klart bästa som jag sett honom. Med stor pondus klev han fram, vann boll och spelade snabbt vidare med kvalitet. Han ställde till det för sig en gång i första halvlek, men då slarvade Lasse Vibe bort läget. I den andra halvleken varvades prestationerna mer, med några farliga aktiviteter, men också goda i främst huvudspelet.

Tom Pettersson agerade vänsterback med stor pondus och är också värdefull med sin styrka i huvudspelet, samtidigt som han är ett offensivt vapen med sin goda passningsfot. Några gånger höll han dock på att ställa till det efter missriktade bollar.

Martin Christensen fortsatte att övertyga, både defensivt och offensivt, men denna gång var det åter flera avslut och inlägg med bakåtlutad kropp och bollen flög högt över. Pressade låga skott från kanten är oftast en bättre värdering. Bollen kan ta någon och det kan bli returer.

Mohammed Abubakari dominerade stort i första halvlek då han kom ner, hämtade boll och kunde vända om och komma rättvänd med många passningsalternativ. Mommo låg också bakom vårt mål och vann många bollar.

Daniel Sjölund var tillbaka efter avstängning. Som väntat fick han åter spela, även om jag föredragit att Tom Pettersson fått fortsatt förtroende på innermittfältet. Hur utfallet hade blivit med Tom där får vi inte veta. Jag gillade vårt lite rakare spel på mittfältet som vi fick se med Tom mot Kalmar än det mer avvaktande och tempodämpade med Dajja. Sjölund är säkrare med bollen, men när han är i storform går det betydligt snabbare än vad det gör nu.

Kristian Bergström följde upp med en ny god insats och visade åter att han är mycket kompetent defensivt så länge vi håller laget samlat. Offensivt kom han också loss en hel del och hittade in med finurliga inlägg, men vad synd det var att Pligg inte fick sätta det där jätteläget!

Ricardo Santos fortsatte att visa sin styrka, både i huvudspelet och att hålla i bollen. Mattias Bjärsmyr kom aldrig åt honom. Med sin påpasslighet var Santos väl med på returen efter John Owoeris skott och satte kyligt sitt åttonde allsvenska mål för året. Därmed ligger brassen delad sexa i den allsvenska skytteligan.

John Owoeri blev allt mer aktiv ju längre första halvlek led och kunde utnyttja sin speed och oroa göteborgsförsvaret precis som kalmarförsvaret senast. I andra halvlek tappade dock John fokus och var tillbaka i sedvanligt offsidelöpande. John har därmed flest offsideavblåsningar av alla spelarna i Allsvenskan – 27 stycken.

Victor Sköld gjorde åter ett piggt inhopp, men kan förstås inte ersätta Ricardo Santos i rollen som targetspelare, men löpte väl och var sånär att komma igenom.


Vi fick till sist en pinne i varje fall. Vi borde ha tagit tre men kunde ha blivit helt utan. Kan vi spinna vidare på den första halvleken och inte tappa så mycket som vi gjorde i början på andra halvlek, så ska vi kunna klara oss fint framöver. Förhoppningsvis kommer flera av de tidigare spelarna i form, så vi kan spetsa till det ännu mer och eftersom det är tätt med matcher nu så är det extra viktig att kunna sätta in pigga ben.

Efter fyra poäng mot de här lagen som ligger framför oss i tabellen, väntar nu två lag som ligger bakom oss innan EM-kvaluppehållet – Falkenberg borta och Örebro hemma. Dessutom möter vi Huddinge borta i Svenska Cupen om en vecka.

Tveka inte utan häng med bussresan till Falkenberg på söndag (Det är gratis entré).


Matchfakta
ÅFF – IFK Göteborg 1–1 (1–0)
1–0 (39) Ricardo Santos
1–1 (59) Gustav Engvall
Varningar ÅFF: Allan Olesen (2:a), Daniel Hallingström (3:e, avstängd mot Falkenberg).
Domare: Johan Hamlin, Bro.
Publik: 4 497

Övrig statistik
Bollinnehav 56 – 44
Avslut 14 – 10
Avslut på mål 7 – 3
Avslut i målställningen 0 – 2 
Hörnor 6 – 8
Frisparkar 6 – 13
Offside 5 – 2
Utvisningar 0 – 0
Varningar 2 – 0

Startelvan
Henrik Gustavsson –
Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Tom Pettersson –
Martin Christensen, Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 
Ricardo Santos (ut 71), John Owoeri.

Inbytta ersättare
Victor Sköld (in 71).

Ej inbytta ersättare
Gustav Jansson, An

söndag 10 augusti 2014

Härligt styrkebesked i pressat läge

Att prata om att det börjar dra ihop sig i Allsvenskan i den 18:e minuten är löjligt, men nog kändes matchen mot Kalmar viktig, för att vi inte skulle bli indragna i bottenstriden. Genom den övertygande hemmasegern med 3–1 har vi nu fått ett visst avstamp ned till bottenlagen och visade upp ett spel som mycket väl kan räcka för att även kunna ta gruvlig revansch hemma mot IFK Göteborg på onsdag.

Efter förlusten av Anton Tinnerholm, alla skador som drabbats oss och avstängningar, har vi haft svårt att balansera laget i de senaste matcherna och försvarsspelet har blivit lidande. Tunnast var vi senast mot Elfsborg, då vi fick se vilken nytta Mohammed Abubakari gör på banan. Mot Elfsborg saknade vi också spetsen framåt, men nu var Ricardo Santos tillbaka.

Många med mig har kritiserat vårt sätt att bolla omkring i sakta gemak utan att egentligen vinna tillräckligt med mark för att skapa målchanser. Dessutom har vi ofta efter en stunds bollande tappat boll efter en missriktad passning, vilket motståndarna påpassligt utnyttjat.

Jag vet ju efter många samtal med vår tränare Peter Swärdh att det inte är vår andemening att bara rulla runt bollen. Det har hela tiden funnits en vilja från lagledningen att attackera i omställningar i djupled, men vi har inte lyckats så bra av olika anledningar. Den viktigaste ingrediensen för att ett lyckat djupledsspel är att löpa.

I allt för många matcher har många av våra spelare inte haft den rätta inställningen till att ta ut de där extra löpmetrarna. För att kollektivet ska fungera är det jätteviktigt att alla löper. Just i detta hänseende såg det mycket bättre ut mot Kalmar FF. Redan från start skakade vi Kalmar med attackerande bollar på djupet, både längre bollar från backlinjen och från mittfältet. Med en John Owoeri som helt plötsligt fick en löpenergi som vi aldrig sett tidigare, så satte sig nigerianen i enorm respekt från motståndarna. Owoeri rev djupa sår i kalmarförsvaret, som nästan konstant krävde två motspelares bevakning. Ytorna som uppstod därbakom kunde vi sedan effektivt dra nytta av då kalmarspelarna tvingades jobba felvända många gånger.

Mycket handlade också om en helt annan aggressivitet från vår sida. Är man passiv, vågar man inte stöta, vinner inte boll och backar. Vinner man väl boll blir man stillastående, får inte fart ur situationerna, hinner inte kolla passningsvägarna, fastnar och slår säkrare passningar i sidled istället för framåt. Är man istället aggressiv får motståndarna aldrig bygga upp sina anfall i lugn och ro, vinner man boll så kommer man ur situationerna med bollen i fart, får tid att hitta passningsvägar och tempot fullföljs genom snabbare och kvalitativare passningar framåt. Men det går inte att vara aggressiv ensam, utan alla spelarna på planen måste vara det och det samtidigt.


Den första halvtimmen var det väl annars en rätt stängd match till stora delar, men våra giftiga attacker gjorde också att bortalaget inte vågade gå fram för mycket med risken att blotta sig. Någon trygghet kände de aldrig.

I den 36:e minuten tog vi ledningen efter ett fantastiskt fint omställningsmål. Kristian Bergström svarade för ett heroiskt försvarsarbete vid vår vänstra hörnflagga, där han mot två man styrde bort inspelsförsöken. Efter en mycket fin brytning kunde Pligg snabbt spela fram bollen till John Owoeri, som också svarade för en bra prestation då han avancerade förbi motståndare och satte in bollen i banan. Martin Christensen tog emot. Ricardo Santos drog isär kalmarförsvaret genom att löpa ut till höger och Martin fick en bra yta att arbeta på centralt och skickade iväg ett riktigt fint skott rakt upp i det vänstra krysset. Urläckert!

Äntligen var det Martins tur att få göra mål i Allsvenskan. Dansken har haft många lägen men inte lyckats få dit den tidigare. Det var en fantastisk känsla som genomsyrade kroppen när jag såg bollen sitta så fint i krysset!

Vi spelade bra under slutet av halvleken och kunde mycket väl gått ifrån till 2–0 innan paus men vi lyckades inte göra något mer mål. Det kändes ändå bra inför den andra akten, även om en ledning med ett mål alltid är skör.

I den andra halvleken började vi också bra. I den 55:e minuten löpte John Owoeri in mot straffområdet, men blev bryskt stoppad av Marcus Nilsson, som märkligt nog lyckades komma undan från sitt andra gula kort för dagen, men vi fick i varje fall frispark i fint läge precis utanför straffområdet till vänster. Martin Christensen var sugen på mer och stegade fram och prickade in 2–0 via Romarios knä och in vid den bortre stolpen. Fantastiskt! När ettan kom så kom även tvåan!

Tyvärr höll inte tvåmålsledningen speciellt länge. Utan Kalmar reducerade i den 65:e minuten efter stor passivitet från vår sida. Victor Sköld och Mohammed Abubakari stötte alldeles för svagt och Joanathan Ring fick ostört vandra fram centralt och lyfta fram bollen bakom vår backlinje, där Måns Söderkvist löpte sig helt fri och rullade in 2–1. Andreas Dahlén tappade totalt markeringen på KFFs främsta målgörare och Månz Karlsson var inte heller på hugget för att täta till luckan. Henrik Gustavsson såg i första läget ut att kunna avvärja läget, men trots den svaga mottagningen från Söderqvist kunde denne rulla in bollen.

Det kändes fruktansvärt att behöva åka på det där skitmålet. Vi hade ju ett bra läge att göra 3–0 direkt efter 2–0 målet och även chanser dessförinnan. Dessutom väcktes traumat i Kalmar där Måns Söderqvist kvitterade till 2–2 i den 94:e minuten till liv och jag blev livrädd att den fasansfulla historien skulle upprepas.

Den tunga mentala svackan i matchen blev som tur var inte långvarig för det dröjde inte länge förrän vi återtog tvåmålsledningen. I den 65:e minuten bröt Mohammed Abubakari utanför eget straffområdet och skickade upp bollen mot mittlinjen, där John Owoeri tog emot och spelade ut till Victor Sköld till vänster, som avancerade och spelade in bollen i straffområdet. I kamp Med John Owoeri, som löpt med bra, stötte Mats Solheim in 3–1 över egen målvakt och in i mål.

Så underbart skönt att få in det där målet och efter de motigheter vi haft denna säsong var det verkligen vår tur att få lite hjälp med målet, som ändå var frukten av en väldigt fin och snabb omställning. Skölds yttersida var tämligen läcker och John var centimetrar från att själv stöta in bollen och helt klart upphovet till att Solheim var tvungen att vräka sig fram.

Kalmar som oväntat fått en ny chans och bjudits in i matchen, tappade åter den målmässiga kontakten och orkade inte samla nya krafter, samtidigt som vi spelade smart, krympte ytorna och rullade boll. Bortalagets försök handlade mest om längre bollar in i vårt straffområde där våra spelare jobbade fint för varandra och stängde butiken. Vi fick också några fina omställningslägen för att punktera matchen, men 3–1 dög gott denna fina sommarkväll.


Henrik Gustavsson hade inte allt för mycket att göra och kände sig mycket tryggare bakom backlinjen än i tidigare matcher. Vid målet fick han dock inte mycket hjälp och hann inte ut för att täcka av skottvinkeln tillräckligt mot måltjuven Måns Söderqvist.

Allan Olesen klarade sig mycket bättre än mot Elfsborg. Några gånger var dansken illa ute, men jobbade tillbaka mycket bättre än i Borås och redde ut situationerna. Dessutom fick han mycket bättre hjälp av landsmannen Martin Christensen. Genom fint hemjobb hamnade vi ofta i två mot en-lägen i det defensiva arbetet generellt sett, vilket var oerhört kul att se. Vi kan ju spela bra försvarsspel om alla bara bjuder till!

Daniel Hallingström hade denna gång en tryggare uppgift att hålla ihop backlinjen, vilket lyckades bra förutom vid målet som vi släppte till alldeles för enkelt. Denne var stark i huvudspelet, följsam och resolut i sina ingripanden.

Månz Karlssons undannickningar sitter inte alltid klockrent, men det skedde inga större missöden och smålänningen visade på ett fint fajterhjärta för att freda vårt mål. Den här matchen var ett steg i rätt riktning.

Andreas Dahlén tog också ett jättekliv framåt mot de senaste matcherna och stängde vår vänsterkant med fin hjälp av Kristian Bergström. Plumpen var att han tappade bort Måns Söderqvist helt vid baklängesmålet.

Martin Christensen har i sina bästa stunder visat väldigt fina kvaliteter som högerbreddare, med sin kvickhet och teknik är han ett ständigt hot så länge han utnyttjar farten och får till inläggen och inspelen. Det som har saknats för att bli en komplett spelare av hög allsvensk klass är det defensiva arbetet och målskyttet. I denna match lyckades han med båda aspekterna. Det fina hemjobbet gladde och de två målen gladde ännu mer. Det var en fröjd att se dansken spela fotboll denna eftermiddag!

Med Mohammed Abubakari tillbaka på det centrala mittfältet blev det mycket svårare för motståndarna att tränga igenom vårt lag. Mommo är duktig på att positionera sig och är bestämd i närkamperna när han har rätt aggressivitet, vilket han nu hade. Dessutom löpte han bättre än på senare tid och satte igång anfallsspelet.

Tom Pettersson fick gå upp ytterligare ett snäpp från defensiv mittfältare till mer tvåvägsmittfältare. Det fanns en farhåga att Mommo och Tom skulle hamna för lågt, då båda har defensiva drag, men jag upplevde inte alls det problemet mot Kalmar. Istället fick Tom mer ut av sin energi genom möjligheten att fullfölja sina attacker över hela banan. Ibland kom Pettersson lite för snabbt in i situationerna och det blev lite fel, men hellre attackerande spelare än passiva i min mening. Ofta var attackerna lyckade och gav inte Kalmar lugn att bygga upp sitt spel. Tom räddade också ett mål på mållinjen och slog några fina passningar som föranledde omställningar.

För mig är det glasklart. Mittfältsduon bör få fortsatt förtroende mot Göteborg, men vågar lagledningen ställa över Daniel Sjölund?

Kristian Bergström har inte riktigt räckt till i defensiven på sistone, men nu visade han den ultimata inställningen genom att på sitt karakteristiska sätt borra ner huvudet och köra. Upprinnelsearbetet innan vårt första mål är anmärkningsvärt bra av vår 40-åring. Förutom den snabba fina passningen till Owoeri vid 1–0-målet levererade Pligg ytterligare en hel del snabba kvalitativa djupa bollar. Det var bara det där efterlängtade målet som saknades. Läget var synnerligen bra i den 54:e minuten (mitt framför mål) men träffen ingen vidare, men målet kommer.

Med Ricardo Santos tillbaka fick vi ytterligare en dimension i spelet som vi nyttjade väl några gånger. Med brassens nickstyrka kunde vi skapa målchanser bara genom att slå en långboll som Santos nickskarvade till John Owoeri. Santos breddande löpning till höger öppnade också för Martin Christensens 1–0-mål. Eter en känning tvingades dock Santos utgå i början på andra halvlek, då han inte kunde ta ut de viktiga löpningarna. Förhoppningsvis är det ingen större fara.

John Owoeri svarade för en smått otrolig insats, vilket var riktigt roligt att se. Nigerianen såg ut att kunna springa hur mycket som helst och kunde på helt egen hand skaka om hela kalmarförsvaret och skapa målchanser. Det vara bara målet som saknades, men han låg i högsta grad bakom alla tre. Kan Owe bara prestera i närheten av den här insatsen fortsättningsvis så kommer den här säsongen sluta på ett bra sätt.

Victor Sköld hoppade in tidigt på andra halvlek istället för Ricardo Santos. Sköld har inte samma styrka i huvudspelet men bidrog istället med god energi och fina löpningar. Förarbetet till 3–1-målet var riktigt fint och Victor ställde även i övrigt till med oreda för kalmarförsvaret. Passiviteten innan vårt baklängesmål var minuset.

Alberis da Silva gjorde efterlängtad comeback (efter fyra matchers frånvaro) när han kom in som städgumma i de bakre regionerna i slutet. Brassen agerade lugnt och säkert och stångade bort många av de höjdbollar som Kalmar skickade in. Det känns väldigt positivt att Alberis är tillbaka.

Joel Rajalakso har visat sig värdefull att kasta in med pigga ben mot ett tröttkört motståndarlag, med lite flyt kunde Joel ha sprintat igenom och fått möjlighet att punktera matchen, men fortsätter han jobba så kommer han snart att göra sitt första allsvenska mål.


Peter Swärdh bedyrar vikten av att många spelare är på väg tillbaka. Träningarnas intensitet och kvalitet ökar förstås och konkurrenssituationen stegras. Peter menar att framgångarna därmed kommer även på bortaplan om vi jobbar på oförtrutet. På hemmaplan har vi visat upp en god stabilitet. 0–3 matchen mot AIK är enda fadäsen. Våra 20 inspelade poäng på hemmaplan överträffar endast Elfsborg, som tagit 22 pinnar på Borås Arena.

Mot Kalmar FF spelade vi mer varierat. Med längre bollar blir motståndarna långt som lag och det skapas stora ytor för oss. Dessutom gör det oss oberäkneliga, när vi blandar med kortpassningsspel och spelvändningar. Får vi dessutom ledningen och kan utnyttja vår bollskicklighet att rulla bollen så kan vi vila med boll samtidigt som frustrerade motståndare får jaga. Sådant kan också skapa numerära överlägen då motspelare övertänder och blir utvisade om det finns domare som vågar dra upp det röda kortet, men tidigare utlandsproffs får ju tyvärr göra lite mer än andra innan de får sina kort.

Innan vi tar ny sats på bortaplan väntar ny hemmamatch på Kopparvallen redan på onsdag mot IFK Göteborg. Vi har gruvlig revansch att fodra efter den minst sagt nesliga 0–5-förlsuetn på Gamla Ullevi i våras. IFK har uppträtt mänskligt på senare tid och har dessutom matchas tufft i Allsvenskan och Europa League, så sent som i torsdags spelade de i Portugal och i kväll möter de Malmö på bortaplan. Kan vi fortsätta mata bollar i djupled på en pigg John Owoeri så kommer kamraterna från Göteborg också få det väldigt jobbigt på Kopparvallen!


Matchfakta
ÅFF – Kalmar FF 3–1 (1–0)
1–0 (36) Martin Christensen (John Owoeri)
2–0 (56) Martin Christensen
2–1 (61) Måns Söderqvist
3–1 (65) Självmål
Varningar ÅFF: Daniel Hallingström (2:a)
Domare: Glenn Nyberg, Borlänge.
Publik: 4 033

Övrig statistik
Bollinnehav 53 – 47
Avslut 8 – 6
Avslut på mål 4 – 4
Avslut i målställningen 0 – 0 
Hörnor 3 – 0
Frisparkar 17 – 18
Offside 3 – 2
Utvisningar 0 – 0
Varningar 1 – 3

Startelvan
Henrik Gustavsson –
Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –
Martin Christensen (ut 81), Mohammed Abubakari, Tom Pettersson, Kristian Bergström – 
Ricardo Santos (ut 52), John Owoeri (ut 87).

Inbytta ersättare
Victor Sköld (in 52 F, HM 81), Alberis da Silva (in 81 MB), Joel Rajalakso (in 87 F).

Ej inbytta ersättare
Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, David Lundgren. Emmanuel Dogbe. 

måndag 4 augusti 2014

Nytt skitmål gav oss inte chansen

Tyvärr har Elfsborg lagom hittat formen igen till vårt möte och det var givetvis en svår uppgift. Men vi kan konstatera att vi åker dit efter ett nytt svagt försvarsspel.

Lagledningen valde att ställa upp med en mer defensiv uppställning än tidigare (4–1–4–1). Tom Pettersson spelade som balansspelare mellan backlinjen och mittfältet. Månz Karlsson flyttades därmed in som mittback igen. Allan Olesen tog hand om högerbacksplatsen. Mohammed Abubakari spelade inte på grund av känningar och Emmanuel Dogbe spelade istället centralt på mittfältet tillsammans med Daniel Sjölund. På topp spelade John Owoeri ensam.

Detta var en naturlig åtgärd av flera anledningar. Elfsborg spelar med tre centrerade mittfältare och offensiva ytterbackar. I och med vårt rent svaga försvarsspel tidigare, så var det nästan ett måste att tillföra en extra åtgärd för att täta till i de bakre leden. När dessutom Ricardo Santos var avstängd, minskade alternativen framåt.

Efter att Elfsborg haft ett väldigt stort bollinnehav och enkelt kunde spela sig in på vår planhalva, blev det ändå lite frustrerat från deras sida då vi gjorde det trångt för dem att spela igenom. Vi hade dock ingen klockren defensiv, då vi inte låg tillräckligt tätt på bollförande motståndare. Att vi lyckades avväpna hemmalaget var mer frukten av att väldigt många spelare fanns framför vårt mål, som kunde reparera skadorna, men detta krävda också enorm kraft i hettan. Att vi inte låg närmare inpå Anders Svensson, som fick väldigt god tid på sig att fördela boll, skulle visa sig vara förödande.

Det syntes tidigt att Elfsborg ville utnyttja glappet mellan Andreas Dahlén och Månz Karlsson, som ibland var för stort. I den 23:e minuten tappade Andreas Dahlén fokus för ett ögonblick, vilket Johan Larsson utnyttjade då han störtade fram på djupet och Dalle kom på efterkälken. Det var egentligen otroligt att Lasse Nilsson missade nicken vid bortre stolpen. Lasse var helt sopren eftersom Allan Olesen helt tappade markeringen.

Offensivt kom vi ingen stans under den första halvtimmen. När vi fick lägen att slå en boll på djupet var John Owoeri alldeles för ensam och bollarna slogs med svag kvalitet. I den 33:e minuten anföll vi dock bra centralt. Kristian Bergström slog ett instick bakom Elfsborgs backlinje, men aningens för hårt. Målvakten Kevin Stuhr Ellegaard hann därmed aningen före Daniel Sjölund i fritt läge.

I den 35:e minuten kunde vi tyvärr inte hålla igen längre. Allan Olesen slog en riktig indianare in i banan och Elfsborg kunde ställa om på vår planhalva efter att Lasse Nilsson snappat upp bollen och spelat in till Anders Svensson som fick bollen centralt och kunde runda en passiv Tom Pettersson. Viktor Claesson var väldigt tydlig vad han ville med sin position, men trots detta fick han helt ohotad gå emellan våra mittbackar Månz Karlsson och Daniel Hallingström. Per Frick fanns ett snäpp länge bort, men honom borde Andreas Dahlén tagit och Månz borde stött in på Viktor som han såg perfekt hela tiden eftersom Anders Svenssons instick kom från det hållet. På andra sidan kunde även Allan Olesen visat en betydligt tydligare aggressivitet och därmed kunde Daniel Hallingström tagit ett kliv in för att tajta till det ytterligare. Nu fick istället Viktor fri lejd in mot målet. Henrik Gustavsson var ute på bollen, men den gick i en vid båge över vår målvakt och retfullt in i mål.

Det är fruktansvärt att åter se oss släppa in ett sådant här skitmål efter ett otroligt slarvigt uppspel och kommunikationen är alldeles för svag för att vi ska kunna hjälpa varandra att freda vårt mål.

Efter att ha legat så lågt, var det inte lätt att ställa om för att jaga på i offensiven. Det kändes som vi var tvungna att hålla undan till paus för att försöka förändra matchbilden i den andra halvleken i jakten på en kvittering.

Det hände dock inte mycket efter paus och vårt försvarsspel blev ännu sämre och vi kunde ha åkt på ännu fler mål i baken. Men så länge som vi bara låg under med 0–1 hade vi ju chansen. I den 61:a minuten byttes Victor Sköld in istället för John Owoeri, men han var också för ensam. I den 72:a minuten fick Victor sällskap av Joel Rajalakso när vi gick över till 4–4–2, men kvaliteten till forwards var för svag och vi hade på tok för dålig påfyllnad av mittfältsspelare för att störa Elfsborg på riktigt. Det är alltid en balansgång hur mycket man ska attackera, men nog tycker jag det hade varit värt chansen att skicka upp ytterligare någon spelare som varit stark på huvudet för att försöka låsa fast bollen högt i banan. Passningsspelet, både det korta och det långa var dock undermåligt och åtgärden kanske därmed inte hade hjälpt.


Henrik Gustavsson klev fram och svarade för flera fina räddningar inte minst i den andra halvleken. Fimpen var även på målet, men lyckades inte styra den över. Det man möjligen kan klaga på är att han inte lyckades styra markeringen verbalt av Viktor Claesson innan målet.

Allan Olesen spelade åter högerback och kunde med sin rutin klara ut en hel del situationer, men han såg stundtals väldigt seg ut och tappade också en hel del boll, vilket blev förödande i och med baklängesmålet.

Daniel Hallingström försökte hålla ihop det manstarka försvaret (sett till det numerära antalet), men det var inte helt enkelt när elfsborgarna stormade fram från alla håll och kanter. Tyvärr kom Danne snett när Viktor Claesson stormade fram vid målet och det såg segt ut några gånger även i övrigt.

Månz Karlsson var tillbaka som mittback och gjorde det klart bättre än mot BP, utan att imponera. Månz var lite osäker på sin position och måste kommunicera bättre med sin omgivning, inte minst med Andreas Dahlen när en kvalitetsspelare som Johan Larsson stormar fram. Trots att Månz tidigt borde ha sett vad som var på gång kom han alldeles för sent in på Viktor Claesson vid målet.

Andreas Dahlén var också bättre än mot BP, vilket i och för sig inte säger så mycket, men han var lite hetare in i duellerna och kom även fram några gånger offensivt efter att Pontus Nordenberg byttes in i slutet.

Tom Pettersson flyttade fram ett snäpp och spelade mellan innerbackarna och bakom innermittfältarna. Tom jobbade och slet väl, men fladdrade mycket och kom fel till bollen många gånger. Passningskvaliteten var inte heller den bästa. Helt lätt är det dock inte för Pettersson som spelat på olika positioner i varje match sedan comebacken. Tom blev också fälld i omställningsläge, men Anders Svensson får som vanligt fördel och slapp den solklara varningen av domaren Michael Lerjéus.

Martin Christensen fick inte mycket att jobba på i offensiven och värderade tokigt när han fick bollen. När lägena är så få måste han spela enklare och inte dribbla tills han blir av med bollen. Den defensiva insatsen var inte heller bra.

Det var väldigt olyckligt att Mohammed Abubakari inte kunde spela. Lagledningen valde som en säkerhetsåtgärd att vila Mommo, vilket kan ha varit ett mycket klokt val. Eftersom Daniel Sjölund är avstängd i nästa match, så är det viktigt att Abubakari kan spela mot Kalmar på lördag.

Emmanuel Dogbe klev istället in från start, för första gången i år. Som bekant spelade Dogbe från start borta mot Elfsborg även i fjol och gjorde det bra, men då var han i bättre form. I dagsläget är inte Dogbe bra och slarvade bort många bollar i passningsspelet, samtidigt som han var för vek i defensiven. Någon energi tillförde inte heller ghananen i offensiven.

Daniel Sjölunds insats gjorde inte heller någon glad. Det såg ånyo väldigt segt och okoncentrerat ut. Dajja brukar skanna av sin omgivning väl innan han får bollarna, men nu gjorde han inte ens det. Bara vid några tillfällen blixtrade han till, vilket naturligtvis inte är acceptabelt av en spelare som har så mycket högre kvaliteter. Han är fortfarande anställd av oss och måste förstå att han måste göra sitt jobb!

Kristian Bergström hade ingen rolig dag. Pligg hamnade långt ner från början och orkade inte gå med i djupet, utan letade mål att slå bollar på vilka var mycket få och passningskvaliteten var inte heller den bästa.

John Owoeri spelade ensam på topp, men fick inga bollar att löpa på i djupet och det var även för svag kvalitet i de bollarna han fick möta. När Owe väl hade bollen under kontroll, var det få medspelare som befann sig i spelbar offensiv position.

Victor Sköld kom in med pigga ben och sprang i djupet, men var också för ensam. Victor har heller inte det rätta flytet för tillfället, för att på egen hans skapa lägen. Han var på väg en gång med dömdes felaktigt bort för offside.

Joel Rajalakso kom in i den 72:a minuten för att försöka spetsa till våra anfall tillsammans med Victor Sköld. Joel hade pigga ben, men kunde ha löpt ännu mer. Tyvärr var inte kvaliteten i bollbehandlingen den bästa.

Pontus Nordenberg kom också in och stärkte vänstersidan i slutet av matchen, men tillförde inte så mycket och fick en märklig frispark emot sig, när han bara stod still och motspelaren var för vek när han sprang in i Pontus.


Efter förlusten har vi hela 11 poäng upp till Elfsborg på fjärdeplats och den förväntade toppkänningen är allt mer avlägsen. Samtidigt kryper bottenlagen allt närmare. Vi kunde ha förlorat den här matchen med 0–5 om Elfsborg varit effektivare. Efter tätt spel med matcher också i Europa League gick inte heller Elfsborg för fullt utan bevakade sin ledning, vilket säger mycket om hur illa det här var.

Vi måste uppträda mycket mer aggressivt mot motståndarna och kommunicera mycket bättre. Det är inte ens ansvar att det går åt helvete, utan alla måste bidra för att vi ska uppträda mycket mer stabilt! Närmast väntar två mycket viktiga hemmamatcher mot Kalmar FF på lördag och IFK Göteborg onsdagen därefter. Och som ÅFF:are är det vår plikt att vara på plats och stötta som publik, så se till att dra med er alla ni känner på matcherna.


Matchfakta
IF Elfsborg – ÅFF 1–0 (1–0)
1–0 (35) Viktor Claesson
Varningar ÅFF: Daniel Sjölund (6:e, avstängd mot Kalmar), Emmanuel Dogbe (1:a).
Domare: Michael Lerjéus, Skövde.
Publik: 6 218

Övrig statistik
Bollinnehav 58 – 42
Avslut  15 – 5
Avslut på mål 6 – 2
Avslut i målställningen 0 – 0 
Hörnor 6 – 1
Frisparkar 9 – 5
Offside 1 – 4
Utvisningar 0 – 0
Varningar 0 – 2

Startelvan
Henrik Gustavsson –
Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –
Tom Pettersson,–
Martin Christensen (ut 80), Emmanuel Dogbe (VM 72, HM 80), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 72) – 
John Owoeri (ut 61).

Inbytta ersättare
Victor Sköld (in 61 F), Joel Rajalakso (in 72 F), Pontus Nordenberg (in 80 VM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, George Tanzi, David Lundgren.

måndag 28 juli 2014

Usel start bakom poängtappet

Vi hade ett jätteläge att knipa sex poäng i dubbelmötet mot ett tröttkört Brommapojkarna, men genom att ge motståndarlaget två bonusmål den första halvleken orkade vi bara utjämna till 2–2.

Brommapojkarna har spelat fyra matcher de senaste torsdagarna i Europa League och dessutom spelat tre allsvenska matcher under helgerna, medan våra spelare bara spelat tre allsvenska matcher. Trots det var aggressiviteten och duellspelet under all kritik i den första halvtimmen. Det var hemmalaget som var klart hetare.

I offensiv riktning tyckte vissa spelare att det var roligt att agera, men det saknade helt spets. Defensivt togs inte alls hemjobbet och i luftduellerna var vi totalt chanslösa. Det kändes livsfarligt varje gång som BP lyfte fram bollen och våra spelare blev passiva och därmed överspelade.

Vi fick en mardrömsstart då BP tog ledningen redan i den sjunde minuten.

Efter tryck från BP lyftes bollen ut i vänster innerposition där Gustav Sandberg Magnusson lyfte in bollen. Tom Pettersson nådde inte bollen och Andreas Dahlén kunde inte heller stoppa Nicklas Bärkroth inlägg från höger i straffområdet. Eftersom vi helt tappat markeringen på Dardan Rexhepi kunde denne helt sopren nicka in 0–1. Tom Pettersson kom tillbaka och försökte rädda, men lyckades inte styra bollen utanför mållinjen. Månz Karlsson hade Dardan från början men var tvungen att gå ut och stöta på Gustav Sandberg Magnusson (vilket han gjorde halvdant). Martin Christensen hade möjlighet att gå in i rygg på Dardan, men gjorde det inte och sade heller inte till Daniel Hallingström att ta Dardan. Månz Karlsson såg också tidigt varåt det lutade, men skrek inte heller till på Danne. Självklart skulle vår lagkapten också ha orienterat sig bättre och tagit markeringen på Rexhepi. Vi släppte alltså in ytterligare ett sådant här horribelt mål, som inte får ske!

Vi fick trots allt ett gyllene läge att kvittera. I den 23:e minuten vrickade Daniel Sjölund elegant bollen fram till Martin Christensen som avancerade centralt och slog fram bollen (lite för hårt), John Owoeri fick därmed bollen lite för långt ifrån sig, men fick ändå ett jätteläge. Tyvärr petade han inte bollen till höger om målvakten utan försökte det svårare alternativet att lobba, men sköt högt över.

I den 27:e minuten var uppförsbacken än värre. Serge-Junior Martinsson Ngouali slog en långboll som Tom Pettersson lätt hade tagit och han fullföljt sin förflyttning, men tyvärr gjorde Tom det fatala misstaget att inte ha orienterat läget. Förmodligen trodde han det var lugnt och att Fimpen skulle ta bollen därbakom. Men att BP har en av allsvenskans snabbaste spelare i Nicklas Bärkroth har säkert inte undgått någon, och denne smet han bakom Tom och låste bollen i livsfarligt läge. Andreas Dahlén såg tidigt vad som var på gång, men vår kommunikation i den första halvleken var urusel. Dalle blev också för mycket bolltittande och hamnade för långt från den enda faran, förutom Bärkroth då som Tom Pettersson bevakade. Dahlen blev därmed en enkel uppgift för Petrovic att vända bort och han prickade in bollen bakom en chanslös Henrik Gustavsson. Tom Pettersson offrade sig för att hjälpa till att täcka men hann precis inte fram.

Efter en halvtimmes spel började vi i varje fall få lite mer stadga, höll i bollen utan att slarva för mycket, även om det var livsfarligt när Månz Karlsson kastade ett inkast mitt in i banan och Gustav Sandberg Magnusson tvingade Henrik Gustavsson till en bra räddning vid den främre stolpen.

I den 43:e minuten fixade John Owoeri en hörna. Martin Christensen skickade in bollen och Daniel Hallingström skarvade in 1–2 vid den främre stolpen. Det var fantastiskt skönt att få det där målet strax innan paus. Det fanns därmed goda förhoppningar om att vi åtminstone skulle få med oss en pinne hem.

Vi började också den andra akten bra utan att få till pricken över i:et, men fortfarande var vi stundtals svajiga i försvarsarbetet och Henrik Gustavsson fick göra en strong räddning bär Jesper Karlström tilläts avsluta i den 52:a minuten.

I den 62:a minuten kunde vi så äntligen kvittera. Mohammed Abubakari vann bollen på egen planhalva och bröstade tillbaka bollen till Daniel Hallingström som spelade fram bollen till Kristian Bergström. Pligg hittade i sin tur Daniel Sjölund, som från mittlinjen avancerade och hittade Martin Christensen i högerinnerposition. Martin ryckte ifrån sin bevakare och serverade en perfekt chipp in till Ricardo Santos som visade sin stora styrka genom att vräka sig fram och nicka in 2–2. Underbart!

Vi hade också gott om tid att kunna vända matchen och vinna, och precis efter målet skar Victor Sköld in från vänster men målvakten Davor Blazevic räddade. Vi hade ytterligare några bra anfall med möjligheter till inspel från högerinnerposition, men inspelen från Kristian Bergström, Joel Rajalakso och Allan Olesen var inte tillräckligt kvalitativa.

Vi hade ett fortsatt stort bollövertag därefter, men tappade ork i värmen och såg ut att vara mer rädda om poängen än att våga gå för en trea. Det var därmed en chansfattig avslutning på matchen. Det var trist att vi slutade slå bollar på djupet, som ju också är säkrare än att bolla centralt tills bollen tappas bort.

Vi har slarvat bort många poäng i årets Allsvenskan. Nu kom vi i varje fall tillbaka efter mardrömsstarten och fick med en pinne hem. Men för att det här ska bli en trevlig höst, så måste vi komma tillrätta med försvarsspelet. Förutsättningarna underlättas förstås inte av att Anton Tinnerholm lämnat oss och de naturligare ersättarna Petter Gustafsson och Hampus Holmgren är skadade. Alberis da Silva är tyvärr också skadad och konkurrensen om mittbacksplatserna är därmed också sämre.

Denna gång spelade Månz Karlsson högerback, vilket inte var speciellt lyckat. Månz är förstås inte van att spela högerback. Karlsson kom ofta på efterkälken, men jobbade i varje fall för att komma tillbaka och avvärja lägena så gott han förmådde.

Daniel Hallingström var den i backlinjen som försökte hålla ihop det och gjorde förtjänstfulla utryckningar för att freda vårt mål från fler besök, främst i den andra halvleken. Danne får ta på sig det första målet efter den markeringsmissen, men gjorde själv det viktiga reduceringsmålet strax innan paus.

Tom Pettersson var tillbaka på sin rätta position som vänsterinnerback och man kan inte klaga på den energi som Tom tillförde, men kvaliteten måste naturligtvis bli mycket bättre. Många misstag begicks och att han inte fullföljde vid det andra målet var förödande.

Andreas Dahlén var tillbaka på vänsterbacksplatsen, men det gjorde inte vår vänstersida starkare. Dalle var passiv och blev för enkel att passera.

Allan Olesen hoppade in som högerback de sista 20 minuterna och ersatte en tröttkörd Månz Karlsson. Allan är nog trots allt det bästa alternativet som högerback för tillfället.

Henrik Gustavsson hade inte mycket att göra på målen, men borde ha kommunicerat bättre med sin backlinje. I övrigt svarade Fimpen för några fina räddningar.

Martin Christensen fick fortsatt förtroende på höger mittfält, men var ofta på språng centralt. Defensivt blev det förstås inte lättare för Månz, när Martin drog iväg. Kvaliteten i inläggen och hörnorna var ojämn, men två assist ska han naturligtvis ha plus för.

Mohammed Abubakari vann en hel del boll på mitten och satte igång spelet, men tempot kunde ha varit bättre.

Daniel Sjölunds svek påverkar naturligtvis hela laget och alla ÅFF:are. En övergång till den föreningen är naturligtvis inte acceptabel och kraven på att Dajja ska prestera är väldigt hög om han nu blir kvar under hösten. Mot BP svarade Daniel för en del grannlåt, men var fanns energin och farten?

Kristian Bergström låg som vanligt bakom det mesta i vår offensiv, men blev ofta överspelad i defensiven.

John Owoeri försökte komma loss, men fick inte alls samma utrymme som på Kopparvallen, mycket förstås beroende på att BP tog en tidig ledning. Nigerianen fick ändå ett jätteläge men värderade tyvärr fel i avslutet.

Ricardo Santos var anonym större delen av matchen och vann inte speciellt många luftdueller i början av matchen, men så slog han till som en sann målskytt och nickade in 2–2-målet med pondus. Därmed har Ricardo gjort goda 7 mål i årets Allsvenskan och ligger på delad sjätteplats i Allsvenskans skytteliga. Mot Elfsborg blir det tyvärr inga mål eftersom han är avstängd på grund av tre varningar.

Victor Sköld hoppade in istället för John Owoeri och ställde till en del oreda för BP-försvaret i inledningen av sitt inhopp, men hade som vanligt inget flyt med domarna. Mot Elfsborg får han förhoppningsvis chansen från start, att sänka sin gamla klubb.

Joel Rajalakso byttes också in, istället för Martin Christensen. Raja kom med bra fart några gånger, men måste vara mer beslutsam för att få iväg avsluten.

I och med poängen, klev vi om IFK Norrköping och återfinns på åttonde plats, men det är bara fem poäng ned till Mjällby på kvalplats och sex till Halmstad på nedflyttningsplats.

På söndag fortsätter Allsvenskan med ny bortamatch. Denna gång mot Elfsborg, som återfinns åtta poäng före oss. Tveka inte utan följ med på bussresan till Borås Arena. Mer info om resan kommer på officiella hemsidan senare.


Matchfakta
IF Brommapojkarna – ÅFF 2–2 (2–1)
1–0 (  7) Dardan Rexhepi
2–0 (27) Gabriel Petrovic
2–1 (43) Daniel Hallingström (Martin Christensen)
2–2 (62) Ricardo Santos (Martin Christensen)
Varningar ÅFF: Ricardo Santos (3:e, avstängd mot Elfsborg), Allan Olesen (1:a).
Domare: Markus Strömbergsson, Gefle.
Publik: 933

Övrig statistik
Bollinnehav 40 – 60
Avslut  10 – 10
Avslut på mål 5 – 3
Avslut i målställningen 0 – 0 
Hörnor 2 – 10
Frisparkar 8 – 6
Offside 4 – 1
Utvisningar 0 – 0
Varningar 0 – 2

Startelvan
Henrik Gustavsson –
Månz Karlsson (ut 71), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Andreas Dahlén –
Martin Christensen (ut 79), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 
John Owoeri (ut 58), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare
Victor Sköld (in 58), Allan Olesen (in 71), Joel Rajalakso (in 79).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, Emmanuel Dogbe, David Lundgren.