Fruktansvärd smärta

Det kändes som vi skulle ha ett mycket bra läge att besegra Malmö FF. Trots att skåningarna jagade guld är de långtifrån av samma klass som för två år sedan. Då hade vi inte kommit lika långt i utvecklingen som nu, men gjorde en stormatch mot MFF på Kopparvallen och var så när att plocka alla tre poängen men åkte på ett snöpligt baklängesmål i slutminuterna.

På Swedbank Stadion gjorde vi ingen stor match i våras men var ändå oerhört nära poäng efter Oscar Möllers sena kvitteringsmål. Dessvärre nickade Mathias Ranégie in ett segermål för de himmelsblå med bara sekunder kvar av matchen.

 Ranégie som också gjorde det första målet har nyligen lämnat MFF och med honom har di blåe tappat en dimension i sitt spel. Dessutom gjorde Malmö en svag prestation senast mot Mjällby där de verkligen inte agerade som ett lag i slutet på matchen och försvarsspelet darrade betänkligt.

Bara vi skulle få igång vårt vanliga rull och sätta chanserna så skulle vi vinna denna match. Men så blev det inte. De våra fick aldrig det rätta flytet och felpassningarna, från båda lagen, var alldeles för många. Konstgräsmatttan har genomgått en rengöring och fler gummikulor har lagts på, vilket förklarar den sämre bollbehandlingen, då underlaget är förändrat. Dessvärre skedde den senaste åtgärden så sent som i torsdags, vilket innebar att vi inte fick samma fördel som i tidigare matcher, även om det på sikt kommer att gynna oss.

Att Malmö dessutom fick tillåtelse att träna på Kopparvallen dagen innan är också märkligt och ger dåliga signaler både till egna spelare och supportrar, att man inte gör precis allt för att vinna. Malmö såg dock ut att ha vissa problem med underlaget och nådde aldrig någon högre nivå i den här matchen. Därför känns det extra enerverande att vi inte ens klarade en poäng i den här matchen.

Vi började matchen ganska förtroendeingivande även om för många misstag begicks som Malmö kunde nyttja för att ställa om. Lägena som MFF skapade klarades dock av på ett bra sätt och de två fetaste chanserna i den första halvleken hade vi. I den 25:e minuten höll Imad Zatara i bollen bra till höger och slog ett inlägg mot mål där inte mindre än tre av våra spelare stormade fram mot bollen. Viktor Prodell var mycket nära att stöta bollen i mål, men den smet retsamt förbi.

I den 34:e minuten frispelade Mohammed Abubakari fram till Mattias Mete i vänsterinnerposition, men Johan Dahlin fick precis fingrarna på bollen och stryrde bollen strax utanför.

Fyra minuter senare gjorde kom Henrik Gustavsson ut bra och gjorde en fin räddning när Daniel Larsson stormade fram i högerinnerläge.

I den andra halvleken var MFF mer bollförande till en början och Henrik Gustavsson gjorde en riktigt bra räddning i den 62:a minuten då Tokelo Rantie kom fri i straffområdet efter slarv från Bruno Marinho som tappade bollen. Efter den den efterföljande hörnan kunde vi ställa om. Jesper Arvidsson slog en lång boll från vänster som Viktor Prodell förlängde till nyss inbytte Oscar Möller som stormade fram. Viktor löpte vidare bra och tog position framför målet men Oscar gick på avslut men sköt dessvärre i gaveln.

 I den 74:e minuten tvingades Henrik Gustavsson kapitulera då domaren Michael Lerjéus hittade en straffspark då Tokelo Rantie föll i straffområdet. Straffen var lika pinsamt dömd som den borta mot GAIS och dessa felaktiga domslut har alltså kostat oss tre poäng, minst ska tillägas för vi kanske till och med hade vunnit matchen om vi inte släppt in det där målet.

Situationen skulle dock aldrig ha uppstått för Tom Pettersson hade bara att täcka av utrymmet mot kortlinjen mot en felvänd motståndare, men begick generalmisstaget att positionera sig helt galet och passivt. Inte heller backde Jesper Arvidsson upp för att säkra med understöd och därför fick Tokelo Rantie upp farten. För att undvika att stoppas av Jesper Arvidsson (som tillslut kom till undsättning) försökte han på sig en 90-graders vändning men farten var för hög och han vred till foten, tappade balansen och föll handlöst på axeln som gick ur led. Oturligt nog föll sydafrikanen över Jesper och katastrofen var ett faktum. Domarinsatsen från Michael Lerjéus var svag genom hela matchen där han inte gav gult kort till en malmöspelare direkt och det så kallade ”storlaget” fick med sig väldigt många domslut med sig, ofta efter sena beslut, vilket i högsta grad signalerar osäkerhet. Men tydligen var han bergsäker på att det var straff…

Henrik Gustavsson gick åt rätt håll (höger) men kunde dessvärre inte nå Ricardinhos hårda och välplacerade straffspark.

Vi hade ett ganska bra tryck i slutet av matchen och skapade tre bra lägen för en kvittering. I den 80:e minuten fick Kristian Bergström ett jätteläge att klippa till med högern men valde istället att spela ut bollen till Martin Christensen till höger, fick tillbaka bollen och ett bra volleyläge. Men skottet gick högt över.

Minuten senare slog Anton Tinnerholm ett bra inlägg från höger som Viktor Prodell sånär skarvade in vid den bortre stolpen men bollen smet utanför.

I den 86:e minuten slog Kristian Bergström en frispark från höger och bollen gick sedermera till Jesper Arvidsson som frästade med en bicykleta men bollen gick dessvärre precis utanför den högra stolpen.

Trots att vi inte gjorde någon större match var vi värda minst en pinne. Stundtals hotade vi i djupledsspelet men många bollar slogs bort utan den rätta precisionen. Spelvändningarna som varit vårt signum satt inte heller som vanligt, därtill var farten för låg och bollbehandlingen för svag.  Det är viktigt att våra ytterbackar får till det med teknik och passningskvalitet i det sistnämnda fallet men både Anton Tinnerholm och Jesper Arvidsson slog för många snedsparkar.

Daniel Hallingström gjorde en bra första halvlek och vågade stöta upp i ryggen i duellerna utan att bli för passiv. Danne uppträdde allmänt tryggt och det var trist att han tvingades utgå i paus efter ljumskproblem. Alberis da Silva kom in istället och är naturligtvis en högst kompetent ersättare men det inte lätt att hoppa in i en backlinje och brassen behöver kontiniutet för att prestera max. Minus för att Alberis drog på sig ett onödigt kort och därmed är avstängd mot Kalmar. Två av våra mittbackar kan därmed vara borta om inte Danne tillfrisknar.

Tom Pettersson hade stora problem i andra halvlek mot Häcken men kom upp på banan genom två stabila U21-landskamper. På det hela gjorde han det bra mot Malmö, men det räcker ju inte när koncentrationen inte hölls uppe under matchens alla 94 minuter. Redan innan slarvet innan straffen, i en tidigare situation, så stannade Tom upp och flaxade för att bollen skulle vara ute utan att den ens var på linjen. Vi släppte in ett sådant mål hemma mot Häcken och sådana misstag får vi bara inte bjuda på.

Imad Zatara var jag lite tveksam till efter matchen i Skövde, då han inte gick in i duellerna tillräckligt och inte tog hemjobbet. Men första halvleken mot Häcken och den första halvleken även mot Malmö var riktigt förtroendeingivande både i defensiv och offensiv riktning. Men ändå övergläsdes han av danska nyförvärvet Martin Christensen, som på 20 minuter visade teknik av Prodell-klass men med bättre fart och bra inlägg. Detta känns som ett riktigt bra tillskott inför slutspurten.

Mohammed Abubakari är också ett riktigt bra tillskott med fint arbete och tuffhet i defensivan och kvalité med högertassen, men denna kväll blev det för många bortslagna bollar. I den senare jangern spelade Bruno Marinho denna kväll med alldeles för små marginaler flera gånger vilket öppnade för livsfarliga lägen för Malmö. Värderingen måste bli bättre.

Kristian Bergström gjorde på det hela en bra match, med bättre kvalitet på de fasta situationerna än på sistone och drev på slutforceringen bra när han flyttades in centralt. Men visst skulle Pligg ha placerat in högerläget han fick istället för att passa vidare.

Mattias Mete fick äntligen chans från start för första gången i Allsvenskan, vilket han var väl värd efter an allt stigande formkurva. 25-åringen har fått det att stämma allt mer med löpningar och teknik samt jobbar hårdare. Men det behövs mer matchtid för att han ska slå igenom fullt ut. Mete fick ett jätteläge men mottagningen blev lite för svag och istället för öppet läge att skruva in bollen i bortre hörnet med högerfoten fick han ta ett svårare avslut, som ändå var sånär att resultera. Mattias mattades dock och byttes ut.

Oscar Möller kom in och stärkt av två mål på de två senaste matcherna mot MFF, var han sugen på det tredje och höll på att trycka in bollen direkt efter en patenterad djupledslöpning, men visst borde han försökt få in bollen till en fristående Viktor Prodell. Proddan löpte med väldigt fint i det anfallet, men måste löpa oftare och vara på tå hela tiden, då kommer också målen.

Många vill göra det väldigt enkelt för sig i alla lägen och menar att vårt anfallsspel är obefintligt utan Magnus Eriksson. Naturligtvis är Mange en mycket bra spelare på många sätt, inte mist som puchande med sin inställning. Men att anfallsspelet har klickat på sistone beror inte bara på at Magnus har lämnat oss.

Mattias Mete och Oscar Möller måste få chansen att spela in sig efter knappt med speltid. Dessutom har ju Viktor Prodell spelat fem matcher tillsammans med Mange sedan serien vände utan att göra mål, vilket förtydligar att Proddan inte är i bästa form. Men snart lossnar det igen. Proddan hade en svacka under våren också innan han sprutade in sju mål på fem matcher. Mange hade också en svacka under våren med sex matcher utan mål och förra året var han mållös i tio matcher innan produktionen satte igång igen.

Jag hade på känn att Henrik Gustavsson åter skulle få ställa sig mellan stolparna. Inte för att Gustav Jansson gjorde det dåligt utan tvärtom har Gurra gjort det mycket bra, men det är tufft att komma in som ny och spela på högsta nivå och Fimpen har kommit tillbaka starkt efter skadan. Att Henrik kom in just i denna match tror jag dock berodde på motståndet. Med två snabba forwards i Daniel Larsson och Tokelo Rantie är det viktigt med en snabb målvakt som kan avvärja frilägen och där är Fimpen en av landets allra främsta. Utan Ranégie var också Malmös hot i luftrummet, där Gustav är starkare, inte oroväckande. Fimpen tog hand om förtroendeuppdraget på bästa sätt med flera fina ageranden och utrusningar. Det var bara för tråkigt att han inte fick hålla nollan utan åkte på en feldömd straff.

Åtta matcher återstår och vi ska plocka många poäng på dessa matcher. Bara vi samtliga tror på det så kommer vi klara det. Men det kommer att krävas hårt jobb av samtliga.  

Tack vare att Häcken bortabesegrade Gefle med 2–0 har vi fortfarande sex poäng ned till gästrikarna på kvalplats. Den allsvenska kampen fortsätter på söndag borta mot Kalmar FF. Tveka inte utan häng på bussresan till nya Guldfågeln Arena. Läs mer om resan här

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Malmö FF 0–1 (0–0)

0–1 (74, straff) Ricardinho

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (3:e, avstängd mot Kalmar), Tom Pettersson (2:a).

Domare: Michael Lerjéus, Skövde.

Publik: 4 637

Övrig statistik

Avslut totalt 13 – 8

Avslut på mål 6 – 5

Hörnor 6 – 4

Frisparkar 11 – 10

Bollinnehav 51 – 49

Offside 4 – 3

Varningar 2 – 2

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström (ut 46), Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Imad Zatara (VM 73), Mohammed Abubakari, Bruno Marinho (ut 73), Kristian Bergström (MM 73) –

Viktor Prodell, Mattias Mete (ut 62).

Inbytta ersättare: Alberis da Silva (ut 46), Oscar Möller (in 62 F), Martin Christensen (in 73, HM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Allan Olesen, Erik Moberg, Amir Suljic.

Pinsam insats på Rambergsvallen

Vi har lyckats hålla oss ifrån förnedrande förluster några år nu men på mardrömsarenan Rambergsvallen var det dags igen. Hemska 2–5 svider förstås oerhört, speciellt efter alla billiga mål som vi släppte in.

Rambergsvallen är helvetets plats på jorden för oss ÅFF-are och nu fick vi uppleva en ny plattmatch  på Hisingen. Inte sedan den svidande förlusten i seriefinalen i Superettan på Strandvallen borta mot Mjällby 2009 har vi skäppt in fem mål. Då föll vi med hela 1–6. Nu skrevs alltså förlustsiffrorna till 2–5.

Till skillnad från tidigare matcher var spelsystemet denna gång förändrat till 4–5–1 i första halvlek. Alberis da Silva utgorde mittlås tillsammans med Daniel Hallingström. Tom Pettersson flyttades ut till vänster och Jesper Arvidsson tog ett steg upp som vänstermittfältare. Mohammed Abubakari, Bruno Marinho och Kristian Bergström spelade centralt. Ensam på topp startade Oscar Möller medan Viktor Prodell började på bänken.

Jag kan inte påstå att jag blev speciellt förnöjsam över denna uppställning. När vi har spelat 4–5–1 tidigare, så har det tenderat att vi blivit passiva i press på motståndarnas planhalva samt att offensiven blivit väl uddlös. Bäst tycker jag 4–5–1 fungerar med en toppforward som har bra targetegenskaper, som kan ta emot en boll, hålla i för att låta mittfältarna storma fram och bli spelbara.

Nu spelade Oscar Möller på topp och han ska ju helst ha bollarna framför sig att löpa i djupled på. Häcken hade ett massivt bollövertag i den första halvleken och med en hög backlinje fanns det enorma ytor att slå löpbollar på Möller, men de kom aldrig.

Defensivt fungerade taktiken mycket bra i 36 minuter. Backlinjen hölls ihop och de tre centrala innermittfältarna Mohammed Abubakari, Bruno Marinho och Kristian Bergström stängde alla försök till genomrullning i mitten. Häckenspelarna blev paralyserade och tappade många bollar. Vi hade därmed flera kanonlägen att ställa om, men det hände ingenting.

Vi hade ett jätteläge när motståndaren var i obalans. Mot ett så pass bra lag som Häcken måste man utnyttja alla möjligheter och det var rent svagt att inte komma till ett enda omställningsläge under hela den första halvleken. Självklart kunde vi inte gå bort oss med massor av spelare, men när läget ges måsta man tro på det och gå för fullt med de mest offensiva spelarna.

Vi borde ändå ha gått till paus med ett mållöst resultat i varje fall, men efter obegripligt slarv i den 37:e minuten släpper vi in ett riktigt skitmål. Häcken fick en frispark på vår planhalva. Häckenspelarna tog god tid på sig att slå frisparken ändå gick Kristian Bergström en lång stund med ryggen mot bollen och när han tittade upp var det för sent. En helt omarkerad David Frölund kunde ta med sig bollen på högerkanten och slog ett inspel nere vid kortlinjen som en helt omarkerad René Makondele skickade in vid den bortre stolpen. Gustav Jansson var mycket nära att rädda men bollen gick retsamt in i mål.

Precis som mot Norrköping fick målskytten en riktig turträff, men upprinnelsen var så mycket lättare att avvärja för vår mest rutinerade spelare. Märkligt också att ingen annan i laget uppmärksammade vad som var på gång. Man känner själv skuld att vi inte skrek i mer ordentligt från läktaren.

Underläge borta mot ett Häcken som är duktiga att hålla i boll och kontraslå med snabba spelare, var verkligen inget drömscenario. Inför andra halvlek tvingades lagledningen satsa mer framåt och spelsystemet återgick till 4–4–2. Viktor Prodell kom in på topp bredvid Oscar Möller. Kristian Bergström flyttade ut på sin vänstermittfältsposition. Jesper Arvidsson tog hand om vänsterbacksplatsen och Tom Pettersson bildade mittlås tillsammans med Daniel Hallingström. Alberis da Silva byttes därmed ut.

Den positiva effekten kom direkt. De våra spelade runt som vanligt betydligt mer trygga i sina offensiva roller och vi tog över matchen helt de tio första minuterna. Centralt blev det mycket bättre rörlighet med Abubakari som hämtade boll lägre i banan och Bruno Marinho som forsade fram och fördelade boll snabbt. I första halvlek hämmades rörligheten av att de var tre centralt.

Redan efter fem minuter var det utjämnat. Kristian Bergström slog en hörna från höger och Mohammed Abubakari nickade in 1–1 vid den bortre stolpen.

Vi fortsatte att ha grepp om händelserna men verkade drabbas av hybris. Bruno Marinho har en tendens att trampa på bollen när det blir för ”lätt” att spela igenom . Så skedde också även denna gång och dessa sidledpet på två meter till en stillastående Mohammed Abubakari ger heller ingenting. Vi tappade därmed fart och spets i anfallsspelet och tappade också bollen på ett livsfarligt sätt som inte hemmalaget var sena att utnyttja.

Försvarsspelet som var så disciplinerat i början på matchen gjorde ett katastofalt arbete vid de fyra mål som släpptes in i andra halvlek.

Tom Pettersson värderade fel mot Norrköping och gick inte för en ordentilig resnsning innan baklängesmålet. Likadant var det nu. René Makondele snappade upp den förlupna bollen och spelade fram Waris Majeed, som helt omarkerad kunde komma fri in i straffområdet. Gustav Jansson räddade det första skottet, men hade ju inget för det eftersom våra försvarare med Jesper Arvidsson som närmaste man redan givit upp istället för att åtminståne försöka följa med för att rensa en eventuell retur. Så får det bara inte se ut! Waris satt därmed ohotad 2–1 i den 58:e minuten.

Sex minuter senare var det hösnsgård i vårt försvarsarbete efter ett inkast på högersidan. Imad Zatara var aldeles för passiv. Bruno Marinho följde inte med René Makondele och vi blev därmed underbemannade när Häcken låg med inte mindre än fyra spelare på linje framför mål. Anton Tinnerholm tvekade därmed att stöta ut på Kari Arkivuo, och när väl Anton försökte täcka inspelet var det för sent. Dessutom fick Daneil Hallingström två man emot sig eftersom inte Mohammed Abubakari följde med Nasiru Mohammed som klackade in bollen vid den främre stolpen. Gustav Jansson var inte heller på tårna och ska inte släppa främre stolpen så lätt. Men grundfelet var våra mittfältare som struntade i sin bevakning.

I den 70:e minuten avgjordes sedan matchen definitivt då Waris Majeed sprintade ifrån till höger, trots att han föll och tappade fart bemödade sig inte Tom Pettersson att följa med René Makondele som helt fristående enkelt kunde raka in 4–1.

I den 82:a minuten rann sedan Waris Majeed igenom på egen hand i vänsterinnerposition och rullade in förnedrande 5–1 vid den bortre stolpen. Anton Tinnerholm attackerade bakifrån men inte tillräckligt och med facit i hand var det väl lika bra, för hade han gått in hårdare hade det gula kortet varit oundvikligt och Anton hade därmed varit avstängd mot Malmö. Däremot var Tom Pettersson alldeles för passiv och täckte inte upp för Daniel Hallingström som skulle försöka stöta.

Mattias Mete bytte av Oscar Möller på topp och i den 91:a minuten tog han emot en boll av Imad Zatara, vände om inne i straffområdet och prickade in reduceringen fram till 2–5.

Det är bara att konstatera att vi har gjort årets två sämsta insatser mot Häcken. Göteborgslaget är ett bra lag, men det visste vi innan och det finns inga ursäkter för att släppa in fem mål. Precis som vi hade Häcken sex skott på mål men effektiviteten var en helt annan. Precis som på Kopparvallen behövde in Häcken förta sig för att vinna en klar seger och det känns förjävligt att vi låtit dem vinna så enkelt mot oss.

Självklart kan ingen av våra spelare få godkänt för denna usla insats och statistiken talar ju sitt tydliga språk där det inte delas ut ett enda kort och frisparksstatistiken måste vara någon form av rekord och frågan är om den är korrekt? Häcken fick tre frisparkar och vi sju! Det säger i varje fall något om hur tama vi var i närkamperna.

Vår tränare Andreas Thomsson menade att vi förmodligen hade släppt in många mål i den första halvleken om vi hade spelat som vanligt från start. Det får vi aldrig veta men jag tror att vi hade haft svårt att orka hela matchen geom att jaga i defensiven och dessutom inte kommit till alls i offensiven. Att vi tappade defensivt i andra halvlek handlade mer om en märkligt tam inställning. Vi har slagit Elfsborg med 5–1 med vårt ”vanliga” spel. Förvisso på vårt egna konstgräs, men så stor skillnad ska det inte behöva vara. Viktigare då att alla ger järnet i alla situationer oavsett spelmodell!

Gustav Jansson fick sannerligen ingen vidare hjälp denna hemska kväll men var inte heller själv riktigt alert som vi är vana att se honom.

I backlinjen klarar sig Alberis da Silva bäst eftersom han slapp uppleva den hemska andra halvleken.

Tom Pettersson tappade helt koncentrationen i den andra halvleken och det är bara att hoppas att han kommer tillbaka på banan igen under de två U21-landskamper som han är uttagen till under speluppehållet.

Daniel Hallingström försökte men har svårt att samla styrkorna när det går emot.

Jesper Arvidsson hittade inte alls sin roll som vänstermittfältare och var i den positionen defensivare än han normalt är som vänsterback. Passiviteten vid det andra målet ger heller inga pluspoäng.

Anton Tinnerholm försökte och jobbade men kvaliteten fanns inte denna gång.

Mohammed Abubakari är helt klart ett mycket fint tillskott och vill ha boll mycket, men ibland känns det som han tar lite för stor plats från våra andra spelare som inte tar för sig på samma sätt, vilket de måste lära sig. Med tiden kommer ghananen bli mer samspelt i vårt lag och förhoppningsvis prestera på en jämnare nivå.

Bruno Marinho måste också lära sig att anpassa sig till Mohammed på ett bra sätt som de tio första minuterna av andra halvlek men avslutningen var dessväre inget vidare och Bruno blev utbytt.

Kristian Bergström har inte kommit upp i sin kapacitet i de senaste matcherna och stod för en riktig fadäs vid första målet.

Imad Zatara började illa men kom snabbt upp på banan och visade att han kan gå in i dueller och arbeta defensivt, i den första halvleken det vill säga. avslutningen av den andra var däremot riktigt svag.

Oscar Möller visade med löpningar och kroppsspråk var han ville ha bollen men fick den inte och tappade energi. Möller nyttjades inte på rätt sätt utan fick ägna sig mer åt targetspel.

Viktor Prodell bänkades alltså för andra matchen i år och borde ha jobbat hårt för att visa att han vill vara med från start igen, men visade ingen vilja.

Mattias Mete kom in och visade på betydligt större vilja och ligger närmare en plats i startelvan. Bra också att Mattias fick göra ett mål, hans tredje totalt i år.

Efter två seriematcher utan speltid hoppade Tobias Nilsson in men gjorde inget större avtryck i ett hopplöst läge.

Efter en fin omstart efter EM-uppehållet fanns stora förhoppningar om att vi skulle vara med och slåss om medaljerna och en Europaleaguematch, men efter endast fyra poäng på de sex senaste matcherna känns det avlägset i dagsläget. Men vi har ju chansen kvar via Svenska Cupen. Det allsvenska kontraktet är inte heller säkrat och det gäller att vi ger allt för varje poäng! 

Nu väntar landslagsuppehåll och nästa match spelas hemma mot Malmö FF måndag den 17 september. Uppehållet kommer lämpligt för att de två nya spelarna Martin Christensen och Diego Silva ska kunna tränas in i laget och spetsa truppen.

Matchfakta

BK Häcken – Åtvidabergs FF 5–2 (1–0)

1–0 (37) René Makondele

1–1 (50) Mohamed Abubakari (Kristian Bergström)

2–1 (58) Waris Majeed

3–1 (64) Nasiru Mohammed

4–1 (70) René Makondele

5–1 (82) Waris Majeed

5–2 (91) Mattias Mete (Imad Zatara)

Varningar ÅFF: inga 

Domare: Martin Strömbergsson, Gefle.

Publik: 3 407

Övrig statistik

Avslut totalt 9 – 10

Avslut på mål 6 – 6

Hörnor 3 – 6

Frisparkar 3 – 7

Bollinnehav 55 – 45

Offside 1 – 0

Varningar 0 – 0

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva (ut 46), Tom Pettersson (MB 46) –

Imad Zatara, Mohammed Abubakari, Bruno Marinho (ut 80), Kristian Bergström (VM 46), Jesper Arvidsson (VB 46) –

Oscar Möller (ut 67).

Inbytta ersättare: Viktor Prodell (in 46 F), Mattias Mete (in 67 F), Tobias Nilsson (in 80).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Allan Olesen, Erik Moberg, Amir Suljic.

Manges underbara pärla räddade poängen

Historien från vårens derby upprepade sig och Magnus Eriksson tackade för sin tid i vår klubb genom att smälla in kvitteringen till 1–1 i den 89:e minuten.

Det kändes innan matchen att det var extra viktigt att vi skulle hålla farten på bollen för att komma förbi Norrköpings tuffa och hårt arbetande innermittfältare Andreas Johansson och Lars Krogh Gerson. Nyckeln skulle vara att Bruno Marinho och Mohammed Abubakari stod för ett högt uppdrivet tempo och att de anförde en aggressiv press när vi inte ägde bollen.

För att vi ska hålla farten uppe är det dock viktigt med måltavlor för passningarna, men i det avseendet rörde sig våra forwards Viktor Prodell och Magnus Eriksson för lite både i djup- och sidled. Yttrarna Kristian bergström och Imad Zatara var också för lättlästa och ingen större match att markera. Passningarna gick därmed ofta på felvänd spelare som dessutom höll i bollen för länge och spelet stannade upp ytterligare.

Inledningen var dock lovande och vi hade några skapliga chanser att ta ledningen utan att lyckas och det kändes riktigt snöpligt att IFK tog ledningen på ett riktigt skitmål i den 32:a minuten. vi fick inte bort bollen ordentligt efter tryck från IFK. Tom Pettersson lyckades inte med sin rensning och bollen skickades in i straffområdet från vänster. Jesper Arvidsson var inte tillräckligt påpasslig och Christoffer Nyman fick ett litet försprång och lyckades turligt nog få in bollen i mål mellan benen på Gustav Jansson och retfullt precis innanför den högre stolpen.

I den andra halvleken fick vi allt större bollinnehav och nyttjade kanterna bättre med spelvändningar, men det gick fortfarande för långsamt. Även om vi ofta kom långt ned på Norrköpings planhalva blev det sälland riktigt farligt eftersom både boll och spelare transporterades för långsamt och inläggen var för missriktade.

Under hela matchen blev det också för många misstag i passningsspelet i överlag, vilket gav Norrköping möjlighet att ställa om.  Vi kunde därmed ha åkt på ett baklängesmål om det velat sig riktigt illa, men Gustav Jansson svarade för en matchavgörande räddning när Imad Khalili bröt in från höger i den 84:e minuten.

Men så i den 89:e minuten skulle Magnus Eriksson ta avsked på bästa sätt. Magnus snodde åt sig bollen strax utanför eget straffområde och tog sats. Mattias Mete, Oscar Möller och Viktor Prodell öppnade upp framför och Magnus bara fortsatte och fortsatte. Strax utanför straffområdet klippte sedan Eriksson till med vänstern och inför ett enormt jubel borrade sig den efterlängtade kvitteringsbollen upp i det högra krysset. Det var sannerligen en värdig avslutning för Magnus Eriksson som stannar på elva allsvenska mål i Allsvenskan anno 2012. Nu väntar en fortsatt karriär i belgiska KAA Gent.

Det var inte annat än jag minns tillbaka till en match när jag själv spelade i Blackstad hemma mot Storsjö för ett antal år och kilo(!) sedan. Som högerback snodde jag bollen långt nere i eget straffområde till höger och sprintade i väg uppåt banan. Han som jag snodde bollen av gav efterhand upp jakten på en återerövring, vilket gav mig extra energi. Jag tog mig förbi ett par motståndare vid mittlinjen och Hans Andersson sa åt mig att fortsätta då han med en löpning åt höger öppnade ytan framför mig. Till slut kände jag mig så trött så det var dags att avsluta anfallet. Jag klippte till och det var en härlig känsla att se dykskottet segla in i det bortre krysset. Men känslan var naturligtvis inget emot att se Manges parkträff.  

Magnus Eriksson gjorde ingen större avslutningsmatch innan målet, men med tanke på att det var hans sista match för den här sejouren (vi hoppas förstås att han kommer tillbaka en dag) kändes det inte troligt att han skulle bytas ut. Att bytet uteblev är vi förstås tacksamma för.

Både Mattias Mete och Oscar Möller byttes in ändå och det känns fint att våra tränare verkligen vågade satsa framåt för en kvittering. Mete och Möller hann inte visa så mycket men löpningarna de gjorde tillsammans med Viktor Prodell, brett och djupt öppnade ju för Manges kanonskott.

Självklart kommer både Mattias Mete och Oscar Möller att lyfta sig för att kämpa om den plats som Magnus Eriksson lämnar efter sig. Ingen av dem har samma kvaliteter som Mange och det är klart att det är en väldigt kännbar förlust.

Viktor Prodell visade på några fina löpningar i matchinledningen men blev sedan för stillastående och tappade också för mycket boll. Det var verkligen synd att bollen studsade upp på armen i den 36:e minuten för lobben i mål var verkligen läcker.

Det känns i dagsläget inte osannolikt att vi får se både Oscar Möller och Mattias Mete från start på topp om inte Viktor Prodell arbetar hårdare i fortsättningen.

Målvaktskampen har också hårdnat allt mer. Jag hinner sälland se speciellt mycket av träningarna men det jag har sett är att det har blixtrat om Henrik Gustavsson och Gustav Jansson under veckan. Det känns kanonbra att ha två så pass kompetenta burväktare. Gustav hade otur på målet. I övrigt hade han inte allt för många svåra situationer att bemästra, men svarade för ett par fina räddningar. Däremot fick Gurra en del svåra bakåtpassningar och även om spelet med fötterna blivit klart bättre så är Fimpen fortfarande vassare i det avseendet.

Försvarsspelet var aningen svajigt denna kväll. Tom Pettersson var ute och seglade vid några tillfällen, medan Daniel Hallingström stod kvar och det blev lite ihåligt. Anton Tinnerholm och Jesper Arvidsson tog sig fram på kanterna allt mer i den andra halvleken, men inte lika resolut och med samma fart som när vi spelar på topp. Försvarsmässigt var det inte heller helt synkat med mittblocket.

Våra innermittfältare går en ljus framtid till mötes. Mohammed Abubakari och Bruno Marinhos samarbete blir allt bättre och de är oerhört jobbiga att möte med sin ettriga och aggressiva spelstil. Men i vissa hänseenden är de lite för lika. Båda gillar att ha boll mycket. I och med att de har samma roll uppstår ibland tveksamheter vad de ska göra med bollen och tempot sjunker. Lite mer driv i passningsspelet ut på kanterna är önskvärt för att dyrka upp en motståndare som mer bygger sitt spel på andras misstag än att försöka odla ett eget vägvinnande spel.

Mohammed Abubakari har väldigt snabbt växt in i vårt lag och visade nu ytterligare en dimension genom att helt på egen hand vinna tillbaka bollen hårt ansatt av flera spelare. Det är denna geneskap som vi har saknat tidigare. Kommer bara passningsspelet upp ett snäpp i kvalitet kommer han bli ett av de främsta sommarförvärven i Allsvenskan i år.

Bruno Marinhos spelstil är också energikrävande och brassen orkar ofta inte en hel match. Denna gång byttes han ut innan bränslet var helt slut, vilket förstås var av godo. Passningsprocenten var dock inte tillräckligt bra.

Kristian Bergström mötte ofta boll och kom felvänd. Det är givetvis bra att möta men ibland måste det komma djupledslöpningar också. Pligg var också lite för passiv i närkamperna denna kväll.

Det var tur att Imad Zatara värvades då Petrit Zhubi dessvärre är borta i uppemot två månader på grund av en fraktur på nyckelbenet. Imads kvickhet på högerkanten är viktig, men precis som Petrit är han så pass snabb och teknisk så att han skulle kunna utmana sin bevakare oftare och ta sig förbi på utsidan med fler inlägg som följd.

Alberis da Silva hoppade in i slutet, vilket var förnuftigt. Visst ville vi få in ytterligare ett mål men fyra forwards på plan samtidigt kunde ha kostat oss alla poängen trots kvitteringen.

Sammantaget var det här ingen stor match och det känns trist att vi inte kunde spela ut för då hade inte gästerna mäktat med att stå emot med sin destruktiva spelstil, men moralen att komma igen ska förstås hyllas. De våra ger aldrig upp och vi kommer alltid tillbaka. Härligt!

Redan på fredag väntar Häcken på Rambergsvallen. Det är förstås en väldigt tuff uppgift men samtidigt oerhört inspirerande. Bollklubben komer dock att bjuda upp till dans på ett helt annat sätt än våra senaste motståndare, vilket kommer att skapa omställningslägen för oss och har vi bara fokus att utnyttja dessa ska vi kunna lyckas.

Matchfakta

Åtvidabergs FF – IFK Norrköping 1–1 (0–1)

0–1 (32) Christoffer nyman

1–1 (89) Magnus Eriksson

Varning ÅFF: Viktor Prodell (1:a), Mattias Mete (1:a) 

Domare: Jonas Eriksson, Sigtuna.

Publik: 8 600

Övrig statistik

Avslut totalt 12 – 11

Avslut på mål 6 – 5

Hörnor 1 – 5

Frisparkar 19 – 10

Bollinnehav 54 – 46

Offside 7 – 2

Varningar 2 – 3

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 91), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Imad Zatara (ut 68), Mohammed Abubakari, Bruno Marinho (ut 81), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell (ut 91).

Inbytta ersättare: Mattias Mete (in 68 F), Oscar Möller (in 81 F), Alberis da Silva (in 91 HB).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Allan Olesen, Tobias Nilsson, Amir Suljic.

Skönt cupavancemang

Vi hoppades på ett tryggt avancemang utan att vi skulle få slita allt för mycket med förlängning och andra svårigheter. Önskan gick i uppfyllelse när vi i stort sätt avgjort tillställningen efter den första akten med en 3–0-ledning. Ställning stod sig sedan tiden ut.

Jag hade väntat hårdare motstånd av Skövde AIK (topplag i division I Södra) som jag trodde skulle ha stor vilja och energi från start, men vi sattes aldrig på några större prov. Skövde spelade naivt genom att hålla backlinjen väldigt högt och vi kom gång på gång igenom med många frilägen.

Det var riktigt skönt att Oscar Möller på ett enkelt sätt kunde rulla in bollen i den nionde minuten då han, efter en fin boll av Mohammed Abubakari, kom fri från halva plan och eftersom målvakten Mirza Kalijundzic var passiv var det en enkel match att rulla in 1–0. Men visst borde Möller ha gjort något mer mål efter ytterligare två frilägen redan i den första halvleken.

Jobbigt har det varit för Viktor Prodell och jobbigt var det också i början på matchen då Proddan brände två frilägen. Men efter Mohammed Abubakaris kalashörna från vänster nickade Viktor in 2–0 i den 38:e minuten efter fint häng och beslutsamhet vid den bortre stolpen. Minuten senare förvaltade sedan Viktor frispelningen från Kristian Bergström på bästa sätt genom att rulla in 3–0 via den bortre (vänstra ) stolpen.

I den andra halvleken skapade vi inte någon riktig målchans och Andreas Thomsson berättade att det var meningen att vi skulle vara professionella och spela av matchen. Inte mig emot. Avancemanget var förstås det viktigaste, även om det hade varit kul om vi gjort något mål i den andra halvleken också.

I den första halvleken spelade vi stundtals bra fotboll med snabbt och vägvinnande passningsspel och segerreceptet var djupledsbollar bakom Skövdes backlinje. Det ska också sägas att planen inte var helt lättspelad med en del ojämnheter och en matta med ganska långt gräs. Försvarsspelet var också tryggt och hemmalaget gavs aldrig någon riktig chans att komma in i matchen.

Det var kul att Henrik Gustavsson fick hålla nollan i sin första A-lagsmatch sedan matchen hemma mot Häcken i början på maj. Fimpen sattes inte på några större prov förrän i slutskedet då han räddade ett avslut från nära håll, men var ändå delaktig i spelet med fötterna .

Anton Tinnerholm hade inga större svårigheter att hålla rent på sin kant och fick flera tillfällen att avancera på högerkanten.

Daniel Hallingström anpassade nickduellerna på ett bra sätt mot store Mårten Gustavsson och höll även ihop försvaret väl.

Det var bra att Alberis da Silva också fick speltid, då det har blivit mindre av den varan sedan Tom Petterson kommit in på allvar. Brassen klarade sig bra utan att glänsa.

Tom Pettersson spelade denna gång till vänster och det är bra att Tom får speltid på vänsterkanten för att vara beredd då Jesper Arvidsson inte är disponibel. Tom stötte också fram några gånger på kanten. Efter att Tom spelade hela U21-landskampen mot Rumänien i veckan var det naturligt att han fick vila sista 20 minuterna.

Imad Zatara fick chansen från start i A-laget för första gången och visade på goda offensiva kvaliteter med snabbhet och teknik i den första halvleken. Han provades aldrig riktigt i defensiven, men kunde gått in lite mer resolut i duellerna, speciellt i den andra akten. Helt klart har ändå Petrit Zhubi fått konkurrens på den högra mittfältsplatsen.

Mohammed Abubakari och Bruno Marinho fick chansen att spela ihop sig ytterligare på innermittfältet, vilket är positivt för framtiden. Båda svarade för ett fint defensivt arbete, med hög press på bollförarna. Mohammed stod dock för lite för många missade passningar men svarade också för två assist. Frispelningen till Oscar Möllers 1–0-mål var riktigt elegant och hörnan fram till Prodells 2–0 var väl slagen.

Med Mohammed vid fasta situationer kan vi förhöja kvaliteten. Precis som Tobias Nilsson slår Abubakari hårdare och flackare hörnor än Kristian Bergström.

Kristian Bergström svarade ånyo för ett stort arbete på sin vänsterkant, vann boll högt och frispelade våra forwards flera gånger. Skärpan i de fasta situationerna var dock inte den bästa.

Efter fyra matcher utan målkänning fick nu äntligen Viktor Prodell göra mål igen. Två gånger om dessutom. Ett hörnmål på nick och en bra djupledslöpning och vass avslutning via stolpen, var två fina mål, som är fint att ta med sig inför fortsättningen.

Det bar också viktigt att Oscar Möller fick rikligt med speltid på sin klart bästa position som forward. U21-spelet har gått lite i stå, nu när det var mer allvar och Oscar dessutom gjorde ett fint frilägesmål fick han extra energi,som så väl behövs i höst.

Petrit Zhubi hoppade in på topp istället för Oscar Möller, men kom inte riktigt till även om han vara nära att helt på egen hand ta sig igenom vid ett tillfälle.

Erik Moberg gjorde glädjande nog A-lagscomeback efter ett halvårs frånvaro. Moberg hade inga större problem att hålla rent på sin vänsterkant och var delaktig i passningsspelet framåt.

Amir Suljic bytte av Bruno Marinho i slutet och spelade kontrollerat.

Magnus Eriksson fanns på bänken men behövde inte hoppa in. Det fanns liksom ingen anledning att riskera nåt. Om vi däremot hade legat under hade han säkert bytts in.

Lottningen till gruppspelet i Svenska Cupen kommer preliminärt att avgöras i december. De 32 kvarvarande lagen kommer då att fördelas i åtta grupper á fyra lag, där lagen seedas efter tabellplacering. Gruppspelet avgörs under mars månad. Om vi når en placering på den övre halvan i Allsvenskan får vi två hemmamatcher i gruppspelet och möter den svåraste konkurrenten, på förhand, hemma i sista omgången. Detta under förutsättning att vi inte möter två lag utanför elitfotbollen, vilket inte är sannolikt eftersom det krävs att minst fem av de sex kvarvarande allsvenska lagen, som ännu inte har spelat sin match i omgång två, blir utslagna.

Läs mer om Svenska Cupens reglemente här

Med möjlighet till två matcher hemma på Kopparvallens konstgräs har vi goda förutsättningar att nå kvartsfinalen och når vi bara dit kan vi gå hela vägen mot en efterlängtad cuptitel och spel i Europa League. Att det går att nå europacupspel den vägen vet vi med cupfinal 2005 och uefacupspel 2006.

Men nu kan vi lägga cupspelet åt sidan för i år och inrikta oss på Allsvenskan. Nästa måndag återstartar seriespelet igen med derbymatch hemma mot IFK Norrköping. Det finns fortfarande ståplatsbiljetter kvar. Har du inte skaffat din biljett ännu så är det läge att göra detta.

Matchfakta

Skövde AIK – Åtvidabergs FF 0–3 (0–3)

0–1 (  9) Oscar Möller (Mohammed Abubakari)

0–2 (38) Viktor Prodell (Mohammed Abubakari)

0–3 (39) Viktor Prodell (Kristian Bergström)

Varningar ÅFF: inga 

Domare: Antii Kanerva, Olofstorp

Publik: 590

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Tom Pettersson (ut 77) –

Imad Zatara, Mohammed Abubakari, Bruno Marinhio (ut 84), Kristian Bergström –

Viktor Prodell, Oscar Möller (ut 72).

Inbytta ersättare: Petrit Zhubi (in 72), Erik Moberg (in 77), Amir Suljic (in 84).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Allan Olesen, Emmanuel Dogbe, Magnus Eriksson. 

Moralen räddade ny poäng

Visst skulle vi ha tagit tre poäng mot Syrianska men med tanke på 0–2-underläget får vi ändå vara tacksamma för poängen, eftersom vi kom ikapp till 2–2.

Även om vi har haft problem borta mot Assyriska så är Syrianska ett helt annat lag och vi har aldrig förlorat mot dem på bortaplan och gjorde det alltså inte nu heller. Det blev en lite märklig matchbild där vi var det bättre laget nästan hela matchen igenom men ett par olycksminuter försatte oss i ett mycket besvärligt läge.

Vi hade bra kontroll på matchen inledningsvis, men sedan satte Syrianska allt mer tryck och fick längre anfall mot oss. Redan efter en kvarts spel tog vi dock över taktpinnen och skapade tryck mot syrianskamålet.

Efter en frispark tog syrianskamålvakten Dwayne Miller bollen utanför straffområdet, men utan åtgärd från domaren Bojan Pandzic från Hisings Backa. Syrianska kunde istället ställa om snabbt och vi hann inte tillbaka i rätt positioner. Efter inlägg från Johan Arneng från vänster kunde Admir Aganovic sprinta in från höger och nicka in bollen invid den vänstra stolpen. Anton Tinnerholm blev lite passiv i duellen och Aganovic kunde enkelt komma över Anton och hänga in bollen. Gustav Jansson kunde också ha varit mer alert och boxat bort innan bollen nådde Admirs panna.

Nu var det inte nog med eländet för bara två minuter senare anföll hemmalaget på vår högersida och Suleyman Sleyman skickade in ett inlägg mot bortre stolpen. Anton Tinnerholm var förstås het att få bort bollen framför Yussef Saleh, efter missen vid första målet. Men att han var för het och att det skulle sluta illa såg vi direkt där bakom målet och istället för att komma vid sidan av målet gick bollen rakt upp i bortre krysset utan chans för Gustav Jansson.

De våra samlade dock ganska snabbt mod och tog över matchen igen. I den 33:e minuten blev Magnus Eriksson fälld tio meter utanför straffområdet och tog själv hand om frisparken. Mange fick på en riktig rackarrökare men i riktning rakt mot Dwayne Miller, men målvakten tappade in skottet över sig.

Det var oerhört viktigt att få målet så pass tidigt, vilket tog oss in i matchen och det fanns ju därmed gott om tid att utjämna.

Kristian Bergström slog en lurig frispark mot främre stolpen och Loay Chanko en strax över innan halvleken var slut.

Främst under våra sämsta perioder i halvleken kändes det som vi för lätt blev stressade och bolltappen var många. Kanterna utnyttjades för svagt och på en del livsfarliga bollar i sidled på mitten kunde Syrianska ställa om. Petrit Zhubi hade det också tungt på högerkanten där han ofta fastnade på sin motståndare och blev av med bollen. Petrit måste lära sig att täcka bollen mer med kropp och utnyttja farten. Vid ett bra tillfälle i slutet på halvleken var han före sin motståndare men vände ändå hem.

Ett byte kändes helt naturligt och det blev Mattias Mete som kom in i stället för Petrit. Mete gick upp på topp och Magnus Eriksson tog en lite lägre utgångsposition bakom Mete och Viktor Prodell. Bruno Marinho tog därmed lite mer ansvar på högerkanten. Förändringen fick önskad effekt då vi fick övertaget på mitten och därifrån kunde spela som vanligt med längre anfall och fina spelvändningar, genom detta kom vi fram till flera fina målchanser och det blev tryggare i defensiven.

Det blev ju också ett succéinhopp för Mattias Mete som började mycket bra och kvitterade redan i den 53:e minuten. Efter en frispark av Gustav Jansson, nickduell av Viktor Prodell och syrianskaspelare damp bollen ner hos Magnus Eriksson som knäade fram bollen. Mattias Mete kunde därefter vackert volleyskjuta in 2–2 i det bortre hörnet.

Det kändes verkligen som om vi skulle kunna vända matchen och chanser saknades verkligen inte. Magnus Eriksson fick tre fina möjligheter. I den 57:e minuten anföll vi väldigt fint och Mete klackade till sist fram till Mange som fick drömläge att skruva in ledningsbollen med vänstern men fick för tam träff rakt på Miller. I den 70:e minuten skapade sig U21-landslagsmannen ett nytt fint läge mitt framför mål, men sköt dessvärre utanför. I den 82:a minuten stegade Magnus in fint från höger och fick på en bra träff mot främre krysset men målvakten räddade.

Mattias Mete var också väldigt nära att göra sitt andra mål. Han vann boll på ett bra sätt strax utanför straffområdet och fick på en kanonträff rakt mot högra krysset (vi stod precis bakom mål och såg riktningen perfekt). Dessvärre stod Dwayne Miller för sin kanske svettigaste räddning för året och tippade till hörna.

Kristian Bergström fick också på en bra träff mot främre krysset efter att han kommit in fint från vänster men åter var Miller omutlig.

Syrianska hade inte många rena lägen, men det var oroligt hela tiden då de fick hårt och fult in på Gustav Jansson vid fasta situationer, men Gurra stod pall på ett mycket bra sätt. I slutskedet skämde stora delar av hemmapubliken ut sig och dryga böter är att vänta med inkastade föremål och innan matchen kastades även in smällare.

Vi borde kunnat nyttja turbulensen för Jesper Arvidsson tog verkligen ut de sista krafterna och vann en höjdduell perfekt och skarvade bollen mot mål, men ingen av våra spelare fanns tyvärr där för att kunna forcera in segermålet.

Förändringen till ett mer 4–3–3-liknande system föll väl ut. Vi har ju spelat på detta sätt under slutskedet på matcher tidigare för att jaga mål, vilket ofta har lyckats, men inte i en hel halvlek.

Kan det vara idé att spela så från start?

Ja, i vissa matcher och beroende på vilka spelare som är i form kan det mycket väl vara aktuellt, men mot de bättre lagen kan det bli väl tufft. Vår högerkant blev lite tunn då Anton Tinnerholm fick klara mycket ensam i korridoren och Syrianska anföll en hel del på denna kant.

Jag finner det lite märkligt att en del uttrycker att det var rättvis med ett oavgjort resultat när vi har övertag i stort sett hela matchen och hade tio avslut på mål, medan Syrianska bara hade ett! En del beskyller oss nästan för vår effektivitet, men att göra två mål på ett avslut på mål – det är effektivitet!

Gustav Jansson kunde varit lite mer aktiv vid det första målet men hade svårt att stoppa det andra. Det här blev en mycket tuff fysisk match för Gurra då Dinko Felic och ersättaren Alexander Michel gick väldigt hårt åt vår målvakt, men Gustav stod pall på ett mycket bra sätt och var riktigt stabil i andra halvlek.

Anton Tinnerholm hade några riktigt olyckliga minuter, men 21-åringen har ett starkt psyke och skakade av sig detta. Det blev några bolltapp för mycket, men skönt att han fick spela hela matchen för att visa sin kompetens.

Daniel Hallingström spelade lite för långsamt under en period och vi kom under press, men spelade upp sig och var resolut och trygg i duellerna.

Tom Pettersson fick oftast ta hand om 198 cm långe Dinko Felic och han gjorde det bra. 22-åringen var som vanligt väldigt aktiv och fick också med sig några värdefulla frisparkar.

Jesper Arvidsson spelade säkrare än vanligt och slog hellre bollen till inkast än att dribbla i utsatta lägen, även om det blev några bolltapp för mycket. Jesper kom med en hel del i offensiven.

Mohammed Abubakari går från klarhet till klarhet. Ghananen gjorde en riktigt bra halvlek mot GAIS och nu fick vi se honom i en hel match. Med spelsinnet och den funktionella tekniken (vägvinnande utan att överarbeta) skapar 26-åringen en fin trygghet och han är tuff i duellerna. Den fina högerfoten skapar möjligheter i offensiven, även om det denna dag blev lite för många bolltapp.

Bruno Marinho var tillbaka efter en matchs avstängning och speciellt under den andra halvleken såg vi nyttan med hans kvicka steg och tempo i passningsspelet som också höll en högre kvalitet än i den första halvleken.

När Mohammed och Bruno fått spela ihop sig mer på innermittfältet så känns det som att detta kommer att bli riktigt bra, med den trygge Mohammed som understöd till hårt pressande Bruno.

Kristian bergström kämpade som vanligt troget på vänsterkanten och hade en hel del kvalitet med sin vänstertass även om några bollar slarvades bort. Med Tobias Nilsson på bänken slog Pligg samtliga fasta situationer. Vi hade åtta hörnor och många fler fina frisparkslägen. Vi måste kunna utnyttja dessa bättre och ha mer fart på inläggen. Mohammed Abubakaris fina högerfot måste kunna användas mer för detta ändamål.

Magnus Eriksson har gjort det riktigt bra i Allsvenskan och frisparksmålet var det sjätte målet efter EM-uppehållet och det tionde totalt. Både som toppforward och som lite mer bakom fungerade Mange riktigt bra och var hela tiden aktiv med bollen. Det var bara ett mål till som saknades. Det ska verkligen bli kul att följa Mange i U21-landslaget mot Rumänien på onsdag.

Viktor Prodell har gjort fem mål efter EM-uppehållet och tolv totalt men inget på de fyra senaste matcherna. Denna gång fick inte Prodell många lägen men gjorde en hel del nytta ändå med sin bollskicklighet, men han måste löpa mer för att få fler möjligheter.

Att vi redan har två målskyttar som gjort tio mål eller fler i Allsvenskan är ju helt fantastiskt, Prodell ligger tvåa och Mange delad tre i den allsvenska skytteligan. Båda ligger dessutom tvåa i den allsvenska poängligan med 14 poäng. Endast 1972–1974 har vi haft två tvåsiffriga målskyttar i högsta serien.

Mattias Mete har legat före Oscar Möller en tid. Det har han visat i U21-spelet och nu visade han det i Allsvenskan genom sin bästa insats för året, med ett vackert mål och ett skott som var värt att gå i mål, samt bra arbete i övrigt. Nu är det dags för 25-åringen att spela från start.

Oscar Möller bytte av Prodell sista kvarten men kom aldrig riktigt till i offensiven men gjorde ett förtjänstfullt arbete i defensiven.

Matchen var den femte kryssmatchen på de sex senaste bortamatcherna och totalt den tredje oavgjorda i följd.

Nyförvärvet Imad Zatara fick inte plats i 18-mannatruppen, vilket visar vilken enorm bredd vi har i truppen. Med slitna spelare och avstängningar kommer den breda truppen att behövas och ger oss förhoppningar om en bra slutplacering i tabellen, men det krävs fortfarande mycket arbete för att vi ska lyckas.

Närmast väntar match borta mot Skövde AIK i Svenska Cupen på söndag och det är viktigt att fullt fokus ligger på denna match för att vi ska vara med när cupen fortsätter i mars nästa år.

Matchfakta

Syrianska FC – Åtvidabergs FF 2–2 (2–1)

1–0 (23) Admir Aganovic

2–0 (25) Självmål (Anton Tinnerholm)

2–1 (62) Magnus Eriksson

2–2 (53) Mattias Mete (Magnus Eriksson)

Varning ÅFF: Mohammed Abubakari 

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.

Publik: 1 799

Övrig statistik

Avslut totalt 5 – 13

Avslut på mål 1 – 10

Hörnor 3 – 8

Frisparkar 12 – 28

Bollinnehav 48 – 52

Offside 5 – 5

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson (MM 46), Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 46), Mohammed Abubakari, Bruno Marinhio (HM 46), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (MM 46), Viktor Prodell (ut 79).

Inbytta ersättare: Mattias Mete (in 46 F), Oscar Möller (in 79).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Alberis da Silva, Allan Olesen, Tobias Nilsson, Amir Suljic.

Det känns verkligen som en förlust

Vi fick bara 2–2 borta mot jumbolaget GAIS och efter det stora spel- och chansövertaget är det så klart en stor besvikelse.

Innan säsongen hade det känts helt okej med fyra inspelade poäng och 2–2 på bortaplan, men efter göteborgslagets svaga insatser var det förstås bara seger som gällde på Gamla Ullevi. När vi dessutom spelmässigt var överlägsna våra motståndare och en felaktig straff fäller avgörandet känns det förstås förjävligt!

Sammansättningen av vårt innermittfält har varit debatterat under året och till denna match framtvingades en förändring då Bruno Marinho var avstängd och Amir Suljic magmuskelskada förvärrades genom att han spelade hela matchen mot Örebro och han var därmed inte disponibel.

In kom istället Mohammed Abubakari. Det ghananska nyförvärvet imponerade vid tisdagens U21-match och lyfte sig extra nu när det var allvar i Allsvenskan. Över hundra matcher i grekiska ligan ger förstås värdefull rutin från en europeisk högsta liga. 26-åringen har ett fint rörelsemönster och kommer rätt in i situationerna genom sitt goda positionsspel. Han gör sig spelbar för sina lagkamrater, är rejäl i närkamperna och har en fin passningsfot med högertassen. Sist men inte minst är han trygg med bollen. I och med detta blev också Tobias Nilsson tryggare i sin lite mer offensivare vilket passade Tobbe bra, med framgång i passningsspelet och många bollvinster.

Att vinna ”mittens rike” är oftast framgångsreceptet för att man ska få ett spelövertag och vi lyckades med detta direkt. Från mitten kunde vi sedan anfalla på båda kanterna och centralt. Vårt första mål var också frukten av våra innermittfältare, då Mohammed slog en listig boll fram till Tobias Nilsson, som i sin tur slog en fin chip fram till Magnus Eriksson som ur snäv vinkel från vänster skickade in 1–0 mellan benen på Dime Jankolovski.

Tyvärr lyckades vi inte sätta någon mer boll trots fina målchanser och tempot i passningsspelet gick ned en aning eftersom det gick så enkelt att manövrera ut motståndet. Tappade vi bollen fick vi också snabbt tillbaka den.

GAIS var helt under isen och det syntes verkligen att det var ett pressat jumbolag som inte hade självförtroende. Man kanske kan tycka att man ska vara nöjd med den första halvleken eftersom vi hade fullständig kontroll på matchen, men som luttrad supporter vet man hur skör en ettmålsledning kan vara oberoende ut hur spelet ser ut.

Tyvärr tvingades Mohammed Abubakari utgå i paus på grund av en lårskada. Alberis da Silva kom då in som mittback och Tom Pettersson flyttades upp ett snäpp på innermittfältet. Tom gjorde en helt okej insats även i den andra halvleken, men väntade lite för länge i sin spelfördelning ut på kanterna. Tom gav inte heller samma trygga effekt på Tobias Nilsson, som efter en riktigt bra första halvlek föll tillbaka allt mer och kom för sent in i viktiga dueller.

GAIS kunde därmed få lite mer att säga till om, men vi var fortfarande det klart bättre laget och fick möjligheten till omställningar då hemmalaget försökte flytta upp positionerna.

Dessvärre nyttjade vi inte ett antal fina chanser och GAIS kunde mycket snöpligt kvittera efter en hörna, som uppkom efter att vi tappat kraft i duellerna på innermittfältet. Märkligt nog tog de våra inte varning efter den första hörnan där Peter Ijeh var nära att nicka in bollen. Vid den andra hörnan fick Ijeh fritt utrymme att nicka in 1–1. Visst kom Gustav Jansson helt snett ut i sitt försök till utboxning, men det var inte heller någon av våra spelare som med bestämdhet höll emot den forne skyttekungen på rätt sida. Med så pass nickstarka spelare som Alberis da Silva, Tom Pettersson och Jesper Arvidsson ska vi lyckas betydligt bättre på en sådan hörna.

De våra kraftsamlade dock direkt och satte ett väldigt tryck mot GAIS-målet. Det tog bara två minuter innan vi var i ledarbåset igen. Jesper Arvidsson avancerade in i banan från vänster och slog ett fint stick i djupet som Magnus Eriksson löpte med och klippte in 2–1 invid den främre stolpen.

Vi hade sedan flera mycket goda chanser att punktera matchen med ett 3–1-mål, men lyckades inte och det kändes väldigt oroligt. Ett mål kan komma så lätt och nu fick GAIS det till skänks – av domaren Stefan Johannesson från Stocksund.

Det kändes som Stefan kom in i matchen snett från början med sena avblåsningar och en väldigt ojämn nivå. Denna problematik brukar drabba oerfarna domare, men nu pratar vi om en FIFA-domare.

Magnus Eriksson och Jonas Olsson skulle slå undan en höjdnoll, men Olsson missade och sparkade istället Magnus. Flera sekunder efter situationen, efter att buroppen från hemmaklacken eskalerat, pekade domaren på straffpunkten. Det var oerhört svagt att inte bestämma sig från början utan att låta sig påverkas av publiken!

                                                   

Jeffrey Aubynn, stegade fram och satte straffen säkert invid den högra stolpen. Gustav Jansson gick åt rätt håll men kunde inte nå bollen.

Det har varit motigt med domsluten i de två senaste matcherna och inte blev det bättre av att domarkåren friade när vår forne Richard Ekunde tog med hand i straffområdet kort senare.

Både denna match och den mot Örebro häromsistens skulle vi dock ha avgjort långt tidigare. Det är direkt svagt att inte utnyttja chanserna bättre. Varför vi inte gör det beror mycket på att beslutsamheten saknas i de avgörande momenten – gå på eget avslut eller hitta annan spelare i bättre position.

Gustav Jansson är förstås inte nöjd med insatsen vid det första målet, då han kom helt fel och missade bollen. I övrigt blev det en lugn afton och det var därför tufft att släppa in två mål. Med straffexperten Henrik Gustavsson har vi större chans att klara en straff, men den här gången var den så välplacerad invid stolpen så den hade förmodligen inte heller Fimpen klarat.

Anton Tinnerholm gjorde det som vanligt bra till höger och fick en fin korridor att samarbeta med Petrit Zhubi på, men avsluten höll inte samma klass som i Superettan. Defensiven var klockren i första halvlek, men lite mer nonchalant i den andra akten.

Daniel Hallingström gav ett mycket säkert intryck i den första halvleken och han följde med så fint när han täckte ut till höger i slutet av första halvlek, men åkte ändå på en obegriplig varning. Ostskivan hämmade honom naturligtvis att gå in i duellerna och det blev en lite mer avvaktande andra halvlek.

Tom Pettersson gjorde en fin och trygg första halvlek, med undantag för en indianare i inledningen. Det är inte lätt att byta position mitt i matchen men 22-åringen är en kompetent innermittfältare också.

Jesper Arvidsson var denna gång mer aktsam i sin defensiv och svarade för många uppoffrande åtgärder för att hålla bort GAIS i den andra akten. Offensivt fick också Jeppe agera flitigt i korridoren tillsammans med Kristian Bergström och Jesper svarade för ett fint förarbete till 2–1-målet.

Petrit Zhubi fick ett snabbt övertag på oerfarne vänsterbacken Malkolm Moenza och borde verkligen satt 2–0 efter att fått tillbaka bollen av Magnus Eriksson, men kom lite för snabbt in i bollen och sköt utanför öppet mål. Petrit fick även chansen att avgöra i andra halvlek men lyckades inte sätta pricken över i:et. Kul dock att se en aktiv inställning till det defensiva arbetet från början även om det inte höll speltiden ut.

Innermittfältet har behandlats tidigare.

Kristian Bergström trivdes i den här typen av match där vi hade mycket boll och många spelalternativ, men glömde bort att Imad Zatara hade bytts in i slutet.

Viktor Prodell har haft det tungt med målskyttet på sistone. Denna gång fanns flera fina lägen att sätta dit bollen och på sin egen retur sköt han högt över när han bara kunnat rulla bollen fram till en fristående Petrit Zhubi. Proddan gör ändå ett nyttigt arbete som bollmottagare men kunde göra sig ännu mer spelbar på djupet.

Magnus Eriksson svarade för två riktigt fina mål och var giftig hela tiden, även om han trampade bort någon boll i trötthetens tecken i slutet. Ett bra jobb i övrigt genom att hela tiden vara aktiv och med nio mål ligger han delad femma i Allsvenskan skytteliga och fyra i poängligan med tolv poäng.

Alberis da Silva kom alltså in som mittback till den andra halvleken och gjorde det okej, men behöver kontinuitet för att nå samma fina nivå som i våras, konkurrensen är dock stenhård.

Allan Olesen var åter tillbaka efter sin magmuskelskada och täckte som vanligt upp som högerback i slutet, men kunde ha varit lite mer resolut och snabbare i anfallsdelen.

Imad Zatara, vårt andra sommarförvärv, kom in som vänstermittfältare i slutet, men fick knappt några bollar att arbete med, märkligt nog. För när han väl fick bollen så hittade han sig fram med god teknik. Detta kan bli en fin tillgång framöver. Bytet av Zatara kom först efter att vi släppt in 2–2 vilket är märkligt då Tobias varit tröttkörd betydligt tidigare.

Vi får ta med oss att vi hade ett betydligt bättre spel på bortaplan än tidigare och vågade spela ut, men man får aldrig känna sig för säker utan måste jobba hårt för att försöka stänga sådana här matcher tidigare. Nu blev det lite för nonchalant och det straffade sig alltså. Det är väldigt svårt att se att den här pinnen kan vara till någon nytta för GAIS, för som de spelat tidigare och i denna match är det ett lag som skulle få kämpa för att hålla sig kvar i Superettan. Det är små marginaler i svensk fotboll eftersom de kom femma i Allsvenskan i fjol.

Trots allt har vi inte låtit bottenlagen knappa in på oss, men vi hoppas och tror förstås på en bättre placering än att ”bara” hänga kvar. Nästa lördag är det dags för en ny bortamatch, mot Syrianska, som vi har sex poäng till godo på.

Tveka inte utan anmäl dig till bussresan, läs mer om den här

Matchfakta

GAIS – Åtvidabergs FF 2–2 (0–1)

0–1 (15) Magnus Eriksson (Tobias Nilsson)

1–1 (60) Peter Ijeh

2–1 (62) Magnus Eriksson (Jesper Arvidsson)

2–2 (84, straff) Jeffrey Aubynn

Varning ÅFF: Daniel Hallingström (4:e). 

Domare: Stefan Johannesson, Stocksund.

Publik: 3 119

Övrig statistik

Avslut totalt 8 – 20

Avslut på mål 4 – 8

Hörnor 4 – 9

Frisparkar 12 – 10

Bollinnehav 45 – 55

Offside 1 – 2

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 72), Daniel Hallingström, Tom Pettersson (MM 46), Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 72), Mohammed Abubakari (ut 46), Tobias Nilsson (ut 84), Kristian Bergström (MM 84) –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell.

Inbytta ersättare: Alberis da Silva (in 46 MB), Allan Olesen (in 72 HB), Imad Zatara (in 84 VM).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Andreas Johansson, Mattias Mete, Oscar Möller.

Två bortslarvade poäng

Efter fyra raka segrar på Kopparvallen klarade vi bara 1–1 mot Örebro SK.

Sådana här matcher som mot tabelljumbon Örebro är alltid vanskliga då en falsk villfarelse kan smyga sig in att vi ska kunna vinna utan att alla gör sitt allra yttersta. Det var också precis vad som skedde. Vi hade full kontroll i inledningen av matchen, skapade chanser och många tänkte säkert att det var en knapp tidsfråga innan målen skulle komma. Det gjorde de inte. Våra spelare blev för säkra eftersom vi så enkelt dominerade matchbilden totalt. Passningar slarvades bort med många av våra spelare framför bollen, hemjobbet togs inte och våra försvarare fick en högst oangenäm uppgift att underbemannade försöka stoppa när sprintande örebroare stormade fram.

Det kändes så oerhört onödigt att släppa in ÖSK som var helt under isen inledningsvis. Bortalaget förmådde inte slå många passningar rätt i rad. Många enkla bollar slogs över sidlinjen och många direkt till våra spelare.

Tack vare att vi gick ned oss, kunde Örebro hitta mer rätt i passningsspelet och hotade med omställningarna. Det var tur att vi höll nollan till pausen.

I andra halvlek fick vi den start som vi så gärna ville ha med ett snabbt ledningsmål. Kristian Bergström slog en finfin hörna från höger som damp ned vid den bortre stolpen och Tom Petterson bokfördes för målet i kamp med Daniel Bamberg.

Målet gav självförtroende och känslan ”att vi fixar det här”. Vi hade full kontroll på matchen rullade ut ÖSK i ett högre tempo och hittade lägen för att skapa målchanser, men ytterligare mål uteblev. Målchanserna överarbetades och i stället för att ta avslut i ett tidigare läge skulle det spelas in på mållinjen.  

Vi är det mest effektiva laget i Allsvenskan (mål/avslut), men det beror inte bara på effektivitet. Det är också ett resultat att vi, till skillnad mot andra lag, tar väldigt få avslut från distans. Från längre håll är det förstås svårare att göra mål, men om man skjuter tillräckligt många skott så blir det ändå mål till sist.

På Kopparvallen har vi tidigare klarat oss utan att avslut från längre avstånd, men denna gång tappade vi två poäng på överdrivet kladdande med bollen.

Det märktes redan en stund innan kvitteringsmålet att vi inte lärt oss av misstaget i första halvlek. ÖSK släpptes åter in i matchen efter passningsspel utan tanke och med för små marginaler. Örebro lyckades därmed etablera längre anfall och hotade för en kvittering.

Ändå såg det ut att ordna sig då vi behöll trycket efter en frispark i den 76:e minuten. Petrit Zhubi var väldigt företagsam och vann tillbaka bolen, tog sig in från vänster, avancerade in centralt och spelade ut till Kristian Bergström som slog ett perfekt inlägg från höger. Viktor Prodell mötte med pannan och nickade in 2–0. I varje fall trodde alla det, utom ett fåtal och en av dem var den assisterande domaren Tobias Wärn från Motala.  Om det var offside, så måste det ha varit med minsta marginal. I första halvlek svarade Wärn för flera tveksamma domslut när örebroare kom fria, vilket inte direkt gjorde det hela bättre.

Direkt på insparken kontraslog ÖSK och de våra var disorienterade. Det gick dock långsamt och det fanns gott om tid att komma i position. Daniel Bamberg kom in från höger. Magnus Eriksson försökte stoppa honom bakifrån medan Bruno Marinho och Amir Suljic var passiva och låg på linje. En av den, lämpligtvis Amir eftersom han låg närmast, skulle stött och Bruno legat kvar som understöd. Bollen gick nu mellan de två till en helt fristående Valdet Rama, eftersom Petrit Zhubi inte bemödade sig att ta markering. Tom Pettersson var tvungen att stöta på bollföraren och Valdet valde då att spela ut till Marcus Astvald som var fri på utsidan av Jesper Arvidsson. Jeppe hade nämligen inte under någon gång ens kastat ett getöga på sin motståndare, vilket är oförsvarbart. På ett väldigt enkelt sätt borde Jesper lagt sig på rätt sida och då hade vi säkerligen vunnit matchen. Nu kunde istället Marcus avsluta direkt och satte 1–1 invid den bortre stolpen.

I matchens absoluta slutsekunder borde vi fått ett jätteläge för kvittering och den här gången var det ingen tvekan om att assisterande domaren Tobias Wärn lyfte flaggan felaktigt. Om man stannar TV-bilden så ser man att Kristian Bergström helt klart är onside när Jesper Arvidsson slår bollen på djupet. Mattias Mete, Tobias Nilsson och Anton Tinnerholm fanns alla som öppna måltavlor i straffområdet, men fick aldrig chansen.

Om det är någon som undrade varför det buades från ståplats så var det när Tobias Wärn gick av planen. Men nog borde vi vunnit detta på egen hand. Att släppa in ÖSK i första halvlek var illa nog men att inte dra lärdom och göra det igen i andra halvlek var riktigt illa. Det var också frukten av att vi inte använde vår breda trupp. Både Amir Suljic och Bruno Marinho har haft skadeproblem under veckan och det var naturligt att de inte skulle orka hela matchen, speciellt eftersom det blev så mycket hawaiispel. Vi tappade tydligt på mitten sista kvarten, både i det defensiva arbetet och när det gäller att fylla på i offensiven.

Bruno Marinho utgick först i den 88:e minuten till förmån för Tobias Nilsson. Likaså byttes tröttkörde Viktor Prodell ut för sent. Vi hade fina omställningslägen och bollarna var bra slagna men Viktor orkade inte. En pigg Mattias Mete hade kunnat avgöra men kom också in först i den 88:e minuten.

Bruno Marinho gav spelet en extra dimension i våra bra perioder, i första delen av båda halvlekarna, men överarbetade också en del i bollbehandlingen och tappade en del boll. Dessvärre är Bruno avstängd mot GAIS efter sin tredje varning. Amir Suljic spelade hela matchen och det är bara att konstatera att insatserna från de två senaste matcherna måste upp i en högre nivå för att han ska ingå i startelvan. Vi har en så pass bred trupp så det finns alternativ.

Förhoppningsvis blir Mohammed Abubakari och Imad Zatara spelklara till nästa match borta mot GAIS på lördag för att skapa fler möjligheter.

Petrit Zhubi måste också bli mer skärpt i det defensiva arbetet och överhuvudtaget måste våra spelare vrida mer på huvudet för att ha koll på sin gubbe. I offensiven måste också Zhubi använda sin fart bättre för att komma förbi, nu blir det lite för stillastående och då är det lätt att bli passiv och passningar slås bort som skedde för ofta denna gång.

Kristian Bergström jobbade bra för laget och hade åter bra precision i sitt passningsspel, men väntade lite för länge vid några tillfällen.

På topp kan vi precis som på Råsunda begära lite mer av Magnus Eriksson och Viktor Prodell. Lite fler löpningar för att öppna upp ytor och hjälpa trängda backar att hitta uppspelsvägar, vore önskvärt.

Viktor Prodell har inte kommit rätt i avsluten på sistone, förutom vid nicken som tyvärr inte godkändes. Några gånger slog Proddan hål i luften vilket vi inte är vana att se honom göra.

Magnus Eriksson hade en sämre förstatouch än vanligt och tappade på så vis bot en del bollar och mållägen, men han jobbade som vanligt hårt.

Mattias Mete knackar på dörren till startelvan med ett par inhopp på sistone och mer energi än Oscar Möller i U21-spelet. Möller fick nu ingen speltid alls, men hade behöv komma in och rusa mot tröttkörda örebroare.

Tre byten är dock maximum även om vi hade behövt flera denna kväll.

Backlinjen gjorde på det hela en bra match. De lägen som Örebro fick var oftast uppkomsten av bolltapp högre upp i banan, men några gånger blev det passivt.

Tom Pettersson har verkligen tagit chansen och växt ut till en jätte i försvaret. Det är härligt att se att han med bestämdhet vågar stötta upp och vinna boll både i markspelet och i luften (oövervinnlig). Dessutom sker brytnickarna till rätt adress och vänsterfoten är en mycket god passningsfot. Fortfarande återstår lite i värdering av situationer, men de blir bättre med mer rutin. Tom har börjat bygga en framtida framgångsrik karriär på rätt sätt genom att våga tro på sitt sätt att spela. Det är en bra början som borde leda till U21-landslagsspel.

Anton Tinnerholm tror också på sig själv och vågar. Värderingen av olika typer av situationer blir allt bättre och bättre. Ibland blir det fel men övervägande är de gånger då han framgångsrikt bryter och vi kan kontraslå. U21-landslaget borde också här snart vara en realitet.

Daniel Hallingström fick en otacksam uppgift några gånger då Tom Pettersson tvingades stöta åt vänster och Danne blev kvar ensam, med sin rutin klarade Danne av det bra, men var lite passiv vid några tillfällen.

Jesper Arvidsson började bra och kom framgångsrikt fram på vänsterkanten, men i slutet av matchen blev det nonchalant och även innan kvitteringsmålet låg Jeppe på fel sida av sin markering några gånger och jobbade inte hem tillräckligt.

Alberis da Silva kom in på den ovana positionen som högerback i slutet, då vi redan släppt in kvitteringen. Vi spelade inte bra under den perioden men Alberis gjorde det okej.

Erik Moberg spelade en timme i U21-laget i veckan och konkurrensen om mittbacksplatserna hårdnar allt mer, vilket är riktigt roligt.

Gustav Jansson kan inte lastas för målet och gjorde på nytt en stabil insats, där han svarade för några säkra räddningar och klarade luftspelet bra.

Att bara klara 1–1 hemma mot tabelljumbon Örebro är naturligtvis ett misslyckande. Vare sig i den här matchen eller i tidigare matcher hade ÖSK räckt för någon högre placering i Superettan.

Men om det velat sig riktigt illa hade vi tappat alla poängen. Med pinnen tog vi ett steg upp i tabellen till sjätte plats, men övriga sju matcher i omgången återstår. Vi behåller avståndet på 14 poäng ned till Örebro, som klev förbi GAIS i botten på tabellen. Just GAIS är nästa motståndare på bortaplan nästa lördag. Tveka inte utan anmäl dig till bussresan till Gamla Ullevi.

Läs mer om bussresan här

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Örebro SK 1–1 (0–0)

1–0 (46) Tom Pettersson (Kristian Bergström)

1–1 (77) Marcus Astvald

Varning ÅFF: Bruno Marinho (3:e, avstängd mot GAIS). 

Domare: Jonas Eriksson, Sigtuna.

Publik: 4 420

Övrig statistik

Avslut totalt 10 – 11

Avslut på mål 5 – 6

Hörnor 11 – 5

Frisparkar 13 – 8

Bollinnehav 11 – 10

Offside 3 – 3

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 79), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 79), Amir Suljic, Bruno Marinho (ut 88), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell (ut 88).

Inbytta ersättare: Alberis da Silva (in 79 HB), Tobias Nilsson (in 88 MM), Mattias Mete (in 88 F).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Andreas Johansson, Alain Junior Ollé Ollé, Oscar Möller.

Sista bittra minnet från Råsunda

Även vår sista match på Råsunda slutade med en försmädlig förlust, men nu är det slut på lidandet.

Jag har bara bittra minnen från Råsunda men förhoppningen var att vi skulle få med en fin avslutande minnesbild från skräckarenan, så blev det dessvärre inte och det känns skönt att hela rasket ska rivas.

Efter avstängning på Daniel Hallingström och skada på Bruno Marinho tvingades lagledningen till förändringar. Oron fanns om Alberis da Silva verkligen var klar för att gå in från start. På innermittfältet tappade vi vår kreatör och högt pressande Bruno Marinho och med facit i hand var det den tyngsta bördan. Tobias Nilsson är inte samma kreatör och inte lika kvick men gjorde ändå på det hela en okej insats. Brunos egenskaper saknades dock.

Även matchen på Kopparvallen blev en tuff historia men på Råsunda med naturgräs fick AIK ännu mer utdelning på sitt destruktiva sätt att spela fotboll, med mycket kamp och spelförstörelse för motståndarlaget. Detta är naturligtvis en ingrediens som ingår i fotboll och som man måste kunna hantera. Och man kan ju se det som ett tecken av respekt att det så kallade storlaget tog till medel som flera lag i Superettan.

Till skillnad från matchen på Råsunda för två år sedan kom våra grabbar ut med ett helt annat självförtroende till matchen. 2010 äntrade skräckslagna pojkar arenan och den första närkampen vann Oscar Möller när han byttes in efter en timmes spel. Säkert fanns detta i eftertanke då Möller spelade från start till höger på mittfältet istället för Petrit Zhubi som ansågs väga för lätt, med all rätta.

Denna gång var vi med i kampen från början och vi var det bättre laget från start med en del fina mållägen på fasta situationer och via omställningslägen. I den senare kategorin löpte Kristian Bergström in bra från vänsterkanten. Första gången strandade inspelet på en hemmaförsvarare och kanske därför valde han själv att gå på avslut vid det andra tillfället, då Viktor Prodell också fanns att tillgå framför målet. Vinkeln var inte den bästa och skottet gick dessvärre rakt på målvakten Ivan Turina.

Det är extra svårt att nå framgång i en fysisk match på bortaplan mot ett så kallat storlag, då domaren Andreas Ekberg inte tvekade att dra kortet till Tom Pettersson men minuten senare höll han ostskivan inne då Magnus Eriksson blev rejält kapad. Likadant var det på Kopparvallen, men där var tryggheten bland de våra större att rulla runt och till sist orkade inte AIK stå emot längre. Att matchen spelades på naturgräs påverkade inte vårt spel i någon högre utsträckning då mattan var i gott skick, men i en sådan här jämn match är det detaljerna som styr.

Att vi släppte in matchens enda mål precis innan paus på hörna kändes mycket onödigt. Vi borde ha fått bort bollen i det läget. Men det låg liksom lite i luften då vi slarvade strax innan målet och AIK kom fram och kunde etablera ett visst tryck.

När vi skulle trycka på för en kvittering i andra halvlek så kom vi stundtals fram i goda anfall både på kanterna och centralt, men ofta blev det lite för stressigt då löpvägarna inte togs tydligt och passningar slogs bort. Jag måste dock berömma de våra för att de aldrig gav upp utan hela tiden försökte i kampen.

AIK är ett svårt lag att bemästra i underläge, men laget är inte så märkvärdigt i övrigt och nog borde de våra ha kunnat lugna ner spelet lite och rullat runt för att hitta luckorna. Nu blev våra framstötar för lätta att ta bort inne i straffområdet. Kreatören Bruno Marinho hade behövts för att vi skulle etablerat ett mer långvarigt tryck mot AIK-målet.

Gustav Jansson hade inte mycket att göra åt hörnan som föranledde målet. I övrigt gjorde Gurra en bra och stabil insats. Vår målvakt visade också på självförtroende genom att finta bort en AIK-spelare.

Anton Tinnerholm hade skadeproblem i veckan men svarade på nytt för en stark uppoffrande insats och försökte verkligen gå på offensiven. 21-åringen höll spänningen in i det sista när han hann hem för att täcka skott i slutet och behöll bollen inom laget.

Tom Pettersson har växt in i laget på allvar efter uppehållet med fin auktoritet och god spelförmåga, men var fel man att nästan komma i friläge i andra halvlek i omställningen efter en hörna. Och det var dessvärre Toms snedspark som öppnade för Martin Lorentzsons mål.

Alberis da Silva höll fint hela matchen. Att det fattas lite i tajming är naturligt eftersom han inte spelat en match sedan 23 maj (förutom tre minuter i träningsmatchen mot Gefle). Huvudstyrkan var viktig och brassen var trygg i övrigt. Med mer matchtid kommer det där extra som han visade så många gånger under våren.

Med Daniel Hallingström tillgänglig efter sin avstängning blir det nu stenhård konkurrens om mittbacksplatserna.

Jesper Arvidsson slarvade ett par gånger innan hörnmålet, vilket visar på hur viktigt det är att värdera lägena. Ändå ett bra jobb av Jeppe som kämpade in i det sista för att forcera från vänsterkanten. Jeppe var nära på en frispark, men borde släppt fler till Tobias Nilsson.

Oscar Möller gjorde nytta med sin energi på den ovana högermittfältsplatsen men missade lite för mycket i förstatouch och passningar. Möller fick bästa kvitteringsläget i andra halvlek men kom fel till bollen och sköt högt över.

Tobias Nilsson fick äntligen chansen på sin favoritposition på det centrala mittfältet. Tobias är inte Bruno vilket innebar att Tobbe och Amir Suljic hamnade lite för mycket i linje och ofta lite för långt ned. Tobbe vann en hel del viktiga dueller, men förstatouchen höll på att ställa till det flera gånger och stannade upp vårt spel. Fotarbetet måste övas upp för att vara mer på tå. Tobbe borde ha tagit frisparkarna från vänsterpositionen.

Amir Suljic gjorde en mycket bättre bortamatch än i Sundsvall, men egenskaperna lyfter mer med Bruno Marinho som högt forcerande. Amir blev utbytt med skadekänning, vilken förhoppningsvis inte är allvarlig.

Kristian Bergström visade att han kan ta tag i matcher trots bortaplan mot ett så kallat storlag. Pligg tog ännu mer ansvar i andra halvlek och kom in mer centralt i banan för att speeda på. Kristian slog några fina passningar i omställningslägen som borde ha resulterat bättre och han sprang som vanligt väldigt mycket.

Magnus Eriksson var tillbaka i sin moderklubbs kula, blev precis som på Kopparvallen hårt tagen och fick inte många öppna lägen. Mange slet hela tiden och försökte, men kunde ha försökt löpa ifrån sin bevakning och släppt bollen lite snabbare.

Viktor Prodell försökte också, men borde ha löpt mycket mer för att kunna få mer boll.

Mattias Mete var en pigg injektion när han kom in men förstatouchen lyckades inte alltid, vilket är väldigt viktigt då det var trångt med utrymme när AIK backade hem.

Efter sex startmatcher i rad hoppade Petrit Zhubi kom in. Han vågade aldrig riktigt utmana men behöll bollen i spel. Hade Petrit spelat från start hade vi nog haft svårare att stå emot i defensiven, men hemma på Kopparvallen behöver vi Petrit igen från start.

Alain Junior Ollé Ollé fick också, efter sex matcher utan speltid, några minuter för en sista satsning framåt, men hann inte få speciellt mycket uträttat.

Vi är bättre än AIK men bevisade det inte denna gång. Nu väntar tre matcher mot bottenlag innan landslagsuppehållet och då gäller det att vara på tå för att vi ska få ett gott avstamp ned till de jagande lagen. Först ut är hemmamatch mot jumbon Örebro på fredag, sedan väntar nästjumbon GAIS borta och Syrianska, strax över strecken, också på bortaplan.

Matchfakta

AIK – Åtvidabergs FF 1–0 (1–0)

1–0 (43) Martin Lorentzson

Varning ÅFF: Tom Pettersson (1:a). 

Domare: Anders Ekberg, Lund.

Publik: 9 231

Övrig statistik

Avslut totalt 17 – 7

Avslut på mål 4 – 3

Hörnor 8 – 5

Frisparkar 17 – 16

Bollinnehav 49 – 51

Offside 3 –3

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Alberis da Silva, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Oscar Möller (F 65, ut 70), Tobias Nilsson (HM 65, MM 73, ut 90), Amir Suljic (ut 73), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell

Inbytta ersättare: Mattias Mete (in 70 F), Petrit Zhubi (in 73 HM), Alain Junior Ollé Ollé (in 90 MM).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Allan Olesen, Andreas Johansson, Emmanuel Dogbe.