Sista bittra minnet från Råsunda

Även vår sista match på Råsunda slutade med en försmädlig förlust, men nu är det slut på lidandet.

Jag har bara bittra minnen från Råsunda men förhoppningen var att vi skulle få med en fin avslutande minnesbild från skräckarenan, så blev det dessvärre inte och det känns skönt att hela rasket ska rivas.

Efter avstängning på Daniel Hallingström och skada på Bruno Marinho tvingades lagledningen till förändringar. Oron fanns om Alberis da Silva verkligen var klar för att gå in från start. På innermittfältet tappade vi vår kreatör och högt pressande Bruno Marinho och med facit i hand var det den tyngsta bördan. Tobias Nilsson är inte samma kreatör och inte lika kvick men gjorde ändå på det hela en okej insats. Brunos egenskaper saknades dock.

Även matchen på Kopparvallen blev en tuff historia men på Råsunda med naturgräs fick AIK ännu mer utdelning på sitt destruktiva sätt att spela fotboll, med mycket kamp och spelförstörelse för motståndarlaget. Detta är naturligtvis en ingrediens som ingår i fotboll och som man måste kunna hantera. Och man kan ju se det som ett tecken av respekt att det så kallade storlaget tog till medel som flera lag i Superettan.

Till skillnad från matchen på Råsunda för två år sedan kom våra grabbar ut med ett helt annat självförtroende till matchen. 2010 äntrade skräckslagna pojkar arenan och den första närkampen vann Oscar Möller när han byttes in efter en timmes spel. Säkert fanns detta i eftertanke då Möller spelade från start till höger på mittfältet istället för Petrit Zhubi som ansågs väga för lätt, med all rätta.

Denna gång var vi med i kampen från början och vi var det bättre laget från start med en del fina mållägen på fasta situationer och via omställningslägen. I den senare kategorin löpte Kristian Bergström in bra från vänsterkanten. Första gången strandade inspelet på en hemmaförsvarare och kanske därför valde han själv att gå på avslut vid det andra tillfället, då Viktor Prodell också fanns att tillgå framför målet. Vinkeln var inte den bästa och skottet gick dessvärre rakt på målvakten Ivan Turina.

Det är extra svårt att nå framgång i en fysisk match på bortaplan mot ett så kallat storlag, då domaren Andreas Ekberg inte tvekade att dra kortet till Tom Pettersson men minuten senare höll han ostskivan inne då Magnus Eriksson blev rejält kapad. Likadant var det på Kopparvallen, men där var tryggheten bland de våra större att rulla runt och till sist orkade inte AIK stå emot längre. Att matchen spelades på naturgräs påverkade inte vårt spel i någon högre utsträckning då mattan var i gott skick, men i en sådan här jämn match är det detaljerna som styr.

Att vi släppte in matchens enda mål precis innan paus på hörna kändes mycket onödigt. Vi borde ha fått bort bollen i det läget. Men det låg liksom lite i luften då vi slarvade strax innan målet och AIK kom fram och kunde etablera ett visst tryck.

När vi skulle trycka på för en kvittering i andra halvlek så kom vi stundtals fram i goda anfall både på kanterna och centralt, men ofta blev det lite för stressigt då löpvägarna inte togs tydligt och passningar slogs bort. Jag måste dock berömma de våra för att de aldrig gav upp utan hela tiden försökte i kampen.

AIK är ett svårt lag att bemästra i underläge, men laget är inte så märkvärdigt i övrigt och nog borde de våra ha kunnat lugna ner spelet lite och rullat runt för att hitta luckorna. Nu blev våra framstötar för lätta att ta bort inne i straffområdet. Kreatören Bruno Marinho hade behövts för att vi skulle etablerat ett mer långvarigt tryck mot AIK-målet.

Gustav Jansson hade inte mycket att göra åt hörnan som föranledde målet. I övrigt gjorde Gurra en bra och stabil insats. Vår målvakt visade också på självförtroende genom att finta bort en AIK-spelare.

Anton Tinnerholm hade skadeproblem i veckan men svarade på nytt för en stark uppoffrande insats och försökte verkligen gå på offensiven. 21-åringen höll spänningen in i det sista när han hann hem för att täcka skott i slutet och behöll bollen inom laget.

Tom Pettersson har växt in i laget på allvar efter uppehållet med fin auktoritet och god spelförmåga, men var fel man att nästan komma i friläge i andra halvlek i omställningen efter en hörna. Och det var dessvärre Toms snedspark som öppnade för Martin Lorentzsons mål.

Alberis da Silva höll fint hela matchen. Att det fattas lite i tajming är naturligt eftersom han inte spelat en match sedan 23 maj (förutom tre minuter i träningsmatchen mot Gefle). Huvudstyrkan var viktig och brassen var trygg i övrigt. Med mer matchtid kommer det där extra som han visade så många gånger under våren.

Med Daniel Hallingström tillgänglig efter sin avstängning blir det nu stenhård konkurrens om mittbacksplatserna.

Jesper Arvidsson slarvade ett par gånger innan hörnmålet, vilket visar på hur viktigt det är att värdera lägena. Ändå ett bra jobb av Jeppe som kämpade in i det sista för att forcera från vänsterkanten. Jeppe var nära på en frispark, men borde släppt fler till Tobias Nilsson.

Oscar Möller gjorde nytta med sin energi på den ovana högermittfältsplatsen men missade lite för mycket i förstatouch och passningar. Möller fick bästa kvitteringsläget i andra halvlek men kom fel till bollen och sköt högt över.

Tobias Nilsson fick äntligen chansen på sin favoritposition på det centrala mittfältet. Tobias är inte Bruno vilket innebar att Tobbe och Amir Suljic hamnade lite för mycket i linje och ofta lite för långt ned. Tobbe vann en hel del viktiga dueller, men förstatouchen höll på att ställa till det flera gånger och stannade upp vårt spel. Fotarbetet måste övas upp för att vara mer på tå. Tobbe borde ha tagit frisparkarna från vänsterpositionen.

Amir Suljic gjorde en mycket bättre bortamatch än i Sundsvall, men egenskaperna lyfter mer med Bruno Marinho som högt forcerande. Amir blev utbytt med skadekänning, vilken förhoppningsvis inte är allvarlig.

Kristian Bergström visade att han kan ta tag i matcher trots bortaplan mot ett så kallat storlag. Pligg tog ännu mer ansvar i andra halvlek och kom in mer centralt i banan för att speeda på. Kristian slog några fina passningar i omställningslägen som borde ha resulterat bättre och han sprang som vanligt väldigt mycket.

Magnus Eriksson var tillbaka i sin moderklubbs kula, blev precis som på Kopparvallen hårt tagen och fick inte många öppna lägen. Mange slet hela tiden och försökte, men kunde ha försökt löpa ifrån sin bevakning och släppt bollen lite snabbare.

Viktor Prodell försökte också, men borde ha löpt mycket mer för att kunna få mer boll.

Mattias Mete var en pigg injektion när han kom in men förstatouchen lyckades inte alltid, vilket är väldigt viktigt då det var trångt med utrymme när AIK backade hem.

Efter sex startmatcher i rad hoppade Petrit Zhubi kom in. Han vågade aldrig riktigt utmana men behöll bollen i spel. Hade Petrit spelat från start hade vi nog haft svårare att stå emot i defensiven, men hemma på Kopparvallen behöver vi Petrit igen från start.

Alain Junior Ollé Ollé fick också, efter sex matcher utan speltid, några minuter för en sista satsning framåt, men hann inte få speciellt mycket uträttat.

Vi är bättre än AIK men bevisade det inte denna gång. Nu väntar tre matcher mot bottenlag innan landslagsuppehållet och då gäller det att vara på tå för att vi ska få ett gott avstamp ned till de jagande lagen. Först ut är hemmamatch mot jumbon Örebro på fredag, sedan väntar nästjumbon GAIS borta och Syrianska, strax över strecken, också på bortaplan.

Matchfakta

AIK – Åtvidabergs FF 1–0 (1–0)

1–0 (43) Martin Lorentzson

Varning ÅFF: Tom Pettersson (1:a). 

Domare: Anders Ekberg, Lund.

Publik: 9 231

Övrig statistik

Avslut totalt 17 – 7

Avslut på mål 4 – 3

Hörnor 8 – 5

Frisparkar 17 – 16

Bollinnehav 49 – 51

Offside 3 –3

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Alberis da Silva, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Oscar Möller (F 65, ut 70), Tobias Nilsson (HM 65, MM 73, ut 90), Amir Suljic (ut 73), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell

Inbytta ersättare: Mattias Mete (in 70 F), Petrit Zhubi (in 73 HM), Alain Junior Ollé Ollé (in 90 MM).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Allan Olesen, Andreas Johansson, Emmanuel Dogbe.