Pinsam insats på Rambergsvallen

Vi har lyckats hålla oss ifrån förnedrande förluster några år nu men på mardrömsarenan Rambergsvallen var det dags igen. Hemska 2–5 svider förstås oerhört, speciellt efter alla billiga mål som vi släppte in.

Rambergsvallen är helvetets plats på jorden för oss ÅFF-are och nu fick vi uppleva en ny plattmatch  på Hisingen. Inte sedan den svidande förlusten i seriefinalen i Superettan på Strandvallen borta mot Mjällby 2009 har vi skäppt in fem mål. Då föll vi med hela 1–6. Nu skrevs alltså förlustsiffrorna till 2–5.

Till skillnad från tidigare matcher var spelsystemet denna gång förändrat till 4–5–1 i första halvlek. Alberis da Silva utgorde mittlås tillsammans med Daniel Hallingström. Tom Pettersson flyttades ut till vänster och Jesper Arvidsson tog ett steg upp som vänstermittfältare. Mohammed Abubakari, Bruno Marinho och Kristian Bergström spelade centralt. Ensam på topp startade Oscar Möller medan Viktor Prodell började på bänken.

Jag kan inte påstå att jag blev speciellt förnöjsam över denna uppställning. När vi har spelat 4–5–1 tidigare, så har det tenderat att vi blivit passiva i press på motståndarnas planhalva samt att offensiven blivit väl uddlös. Bäst tycker jag 4–5–1 fungerar med en toppforward som har bra targetegenskaper, som kan ta emot en boll, hålla i för att låta mittfältarna storma fram och bli spelbara.

Nu spelade Oscar Möller på topp och han ska ju helst ha bollarna framför sig att löpa i djupled på. Häcken hade ett massivt bollövertag i den första halvleken och med en hög backlinje fanns det enorma ytor att slå löpbollar på Möller, men de kom aldrig.

Defensivt fungerade taktiken mycket bra i 36 minuter. Backlinjen hölls ihop och de tre centrala innermittfältarna Mohammed Abubakari, Bruno Marinho och Kristian Bergström stängde alla försök till genomrullning i mitten. Häckenspelarna blev paralyserade och tappade många bollar. Vi hade därmed flera kanonlägen att ställa om, men det hände ingenting.

Vi hade ett jätteläge när motståndaren var i obalans. Mot ett så pass bra lag som Häcken måste man utnyttja alla möjligheter och det var rent svagt att inte komma till ett enda omställningsläge under hela den första halvleken. Självklart kunde vi inte gå bort oss med massor av spelare, men när läget ges måsta man tro på det och gå för fullt med de mest offensiva spelarna.

Vi borde ändå ha gått till paus med ett mållöst resultat i varje fall, men efter obegripligt slarv i den 37:e minuten släpper vi in ett riktigt skitmål. Häcken fick en frispark på vår planhalva. Häckenspelarna tog god tid på sig att slå frisparken ändå gick Kristian Bergström en lång stund med ryggen mot bollen och när han tittade upp var det för sent. En helt omarkerad David Frölund kunde ta med sig bollen på högerkanten och slog ett inspel nere vid kortlinjen som en helt omarkerad René Makondele skickade in vid den bortre stolpen. Gustav Jansson var mycket nära att rädda men bollen gick retsamt in i mål.

Precis som mot Norrköping fick målskytten en riktig turträff, men upprinnelsen var så mycket lättare att avvärja för vår mest rutinerade spelare. Märkligt också att ingen annan i laget uppmärksammade vad som var på gång. Man känner själv skuld att vi inte skrek i mer ordentligt från läktaren.

Underläge borta mot ett Häcken som är duktiga att hålla i boll och kontraslå med snabba spelare, var verkligen inget drömscenario. Inför andra halvlek tvingades lagledningen satsa mer framåt och spelsystemet återgick till 4–4–2. Viktor Prodell kom in på topp bredvid Oscar Möller. Kristian Bergström flyttade ut på sin vänstermittfältsposition. Jesper Arvidsson tog hand om vänsterbacksplatsen och Tom Pettersson bildade mittlås tillsammans med Daniel Hallingström. Alberis da Silva byttes därmed ut.

Den positiva effekten kom direkt. De våra spelade runt som vanligt betydligt mer trygga i sina offensiva roller och vi tog över matchen helt de tio första minuterna. Centralt blev det mycket bättre rörlighet med Abubakari som hämtade boll lägre i banan och Bruno Marinho som forsade fram och fördelade boll snabbt. I första halvlek hämmades rörligheten av att de var tre centralt.

Redan efter fem minuter var det utjämnat. Kristian Bergström slog en hörna från höger och Mohammed Abubakari nickade in 1–1 vid den bortre stolpen.

Vi fortsatte att ha grepp om händelserna men verkade drabbas av hybris. Bruno Marinho har en tendens att trampa på bollen när det blir för ”lätt” att spela igenom . Så skedde också även denna gång och dessa sidledpet på två meter till en stillastående Mohammed Abubakari ger heller ingenting. Vi tappade därmed fart och spets i anfallsspelet och tappade också bollen på ett livsfarligt sätt som inte hemmalaget var sena att utnyttja.

Försvarsspelet som var så disciplinerat i början på matchen gjorde ett katastofalt arbete vid de fyra mål som släpptes in i andra halvlek.

Tom Pettersson värderade fel mot Norrköping och gick inte för en ordentilig resnsning innan baklängesmålet. Likadant var det nu. René Makondele snappade upp den förlupna bollen och spelade fram Waris Majeed, som helt omarkerad kunde komma fri in i straffområdet. Gustav Jansson räddade det första skottet, men hade ju inget för det eftersom våra försvarare med Jesper Arvidsson som närmaste man redan givit upp istället för att åtminståne försöka följa med för att rensa en eventuell retur. Så får det bara inte se ut! Waris satt därmed ohotad 2–1 i den 58:e minuten.

Sex minuter senare var det hösnsgård i vårt försvarsarbete efter ett inkast på högersidan. Imad Zatara var aldeles för passiv. Bruno Marinho följde inte med René Makondele och vi blev därmed underbemannade när Häcken låg med inte mindre än fyra spelare på linje framför mål. Anton Tinnerholm tvekade därmed att stöta ut på Kari Arkivuo, och när väl Anton försökte täcka inspelet var det för sent. Dessutom fick Daneil Hallingström två man emot sig eftersom inte Mohammed Abubakari följde med Nasiru Mohammed som klackade in bollen vid den främre stolpen. Gustav Jansson var inte heller på tårna och ska inte släppa främre stolpen så lätt. Men grundfelet var våra mittfältare som struntade i sin bevakning.

I den 70:e minuten avgjordes sedan matchen definitivt då Waris Majeed sprintade ifrån till höger, trots att han föll och tappade fart bemödade sig inte Tom Pettersson att följa med René Makondele som helt fristående enkelt kunde raka in 4–1.

I den 82:a minuten rann sedan Waris Majeed igenom på egen hand i vänsterinnerposition och rullade in förnedrande 5–1 vid den bortre stolpen. Anton Tinnerholm attackerade bakifrån men inte tillräckligt och med facit i hand var det väl lika bra, för hade han gått in hårdare hade det gula kortet varit oundvikligt och Anton hade därmed varit avstängd mot Malmö. Däremot var Tom Pettersson alldeles för passiv och täckte inte upp för Daniel Hallingström som skulle försöka stöta.

Mattias Mete bytte av Oscar Möller på topp och i den 91:a minuten tog han emot en boll av Imad Zatara, vände om inne i straffområdet och prickade in reduceringen fram till 2–5.

Det är bara att konstatera att vi har gjort årets två sämsta insatser mot Häcken. Göteborgslaget är ett bra lag, men det visste vi innan och det finns inga ursäkter för att släppa in fem mål. Precis som vi hade Häcken sex skott på mål men effektiviteten var en helt annan. Precis som på Kopparvallen behövde in Häcken förta sig för att vinna en klar seger och det känns förjävligt att vi låtit dem vinna så enkelt mot oss.

Självklart kan ingen av våra spelare få godkänt för denna usla insats och statistiken talar ju sitt tydliga språk där det inte delas ut ett enda kort och frisparksstatistiken måste vara någon form av rekord och frågan är om den är korrekt? Häcken fick tre frisparkar och vi sju! Det säger i varje fall något om hur tama vi var i närkamperna.

Vår tränare Andreas Thomsson menade att vi förmodligen hade släppt in många mål i den första halvleken om vi hade spelat som vanligt från start. Det får vi aldrig veta men jag tror att vi hade haft svårt att orka hela matchen geom att jaga i defensiven och dessutom inte kommit till alls i offensiven. Att vi tappade defensivt i andra halvlek handlade mer om en märkligt tam inställning. Vi har slagit Elfsborg med 5–1 med vårt ”vanliga” spel. Förvisso på vårt egna konstgräs, men så stor skillnad ska det inte behöva vara. Viktigare då att alla ger järnet i alla situationer oavsett spelmodell!

Gustav Jansson fick sannerligen ingen vidare hjälp denna hemska kväll men var inte heller själv riktigt alert som vi är vana att se honom.

I backlinjen klarar sig Alberis da Silva bäst eftersom han slapp uppleva den hemska andra halvleken.

Tom Pettersson tappade helt koncentrationen i den andra halvleken och det är bara att hoppas att han kommer tillbaka på banan igen under de två U21-landskamper som han är uttagen till under speluppehållet.

Daniel Hallingström försökte men har svårt att samla styrkorna när det går emot.

Jesper Arvidsson hittade inte alls sin roll som vänstermittfältare och var i den positionen defensivare än han normalt är som vänsterback. Passiviteten vid det andra målet ger heller inga pluspoäng.

Anton Tinnerholm försökte och jobbade men kvaliteten fanns inte denna gång.

Mohammed Abubakari är helt klart ett mycket fint tillskott och vill ha boll mycket, men ibland känns det som han tar lite för stor plats från våra andra spelare som inte tar för sig på samma sätt, vilket de måste lära sig. Med tiden kommer ghananen bli mer samspelt i vårt lag och förhoppningsvis prestera på en jämnare nivå.

Bruno Marinho måste också lära sig att anpassa sig till Mohammed på ett bra sätt som de tio första minuterna av andra halvlek men avslutningen var dessväre inget vidare och Bruno blev utbytt.

Kristian Bergström har inte kommit upp i sin kapacitet i de senaste matcherna och stod för en riktig fadäs vid första målet.

Imad Zatara började illa men kom snabbt upp på banan och visade att han kan gå in i dueller och arbeta defensivt, i den första halvleken det vill säga. avslutningen av den andra var däremot riktigt svag.

Oscar Möller visade med löpningar och kroppsspråk var han ville ha bollen men fick den inte och tappade energi. Möller nyttjades inte på rätt sätt utan fick ägna sig mer åt targetspel.

Viktor Prodell bänkades alltså för andra matchen i år och borde ha jobbat hårt för att visa att han vill vara med från start igen, men visade ingen vilja.

Mattias Mete kom in och visade på betydligt större vilja och ligger närmare en plats i startelvan. Bra också att Mattias fick göra ett mål, hans tredje totalt i år.

Efter två seriematcher utan speltid hoppade Tobias Nilsson in men gjorde inget större avtryck i ett hopplöst läge.

Efter en fin omstart efter EM-uppehållet fanns stora förhoppningar om att vi skulle vara med och slåss om medaljerna och en Europaleaguematch, men efter endast fyra poäng på de sex senaste matcherna känns det avlägset i dagsläget. Men vi har ju chansen kvar via Svenska Cupen. Det allsvenska kontraktet är inte heller säkrat och det gäller att vi ger allt för varje poäng! 

Nu väntar landslagsuppehåll och nästa match spelas hemma mot Malmö FF måndag den 17 september. Uppehållet kommer lämpligt för att de två nya spelarna Martin Christensen och Diego Silva ska kunna tränas in i laget och spetsa truppen.

Matchfakta

BK Häcken – Åtvidabergs FF 5–2 (1–0)

1–0 (37) René Makondele

1–1 (50) Mohamed Abubakari (Kristian Bergström)

2–1 (58) Waris Majeed

3–1 (64) Nasiru Mohammed

4–1 (70) René Makondele

5–1 (82) Waris Majeed

5–2 (91) Mattias Mete (Imad Zatara)

Varningar ÅFF: inga 

Domare: Martin Strömbergsson, Gefle.

Publik: 3 407

Övrig statistik

Avslut totalt 9 – 10

Avslut på mål 6 – 6

Hörnor 3 – 6

Frisparkar 3 – 7

Bollinnehav 55 – 45

Offside 1 – 0

Varningar 0 – 0

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva (ut 46), Tom Pettersson (MB 46) –

Imad Zatara, Mohammed Abubakari, Bruno Marinho (ut 80), Kristian Bergström (VM 46), Jesper Arvidsson (VB 46) –

Oscar Möller (ut 67).

Inbytta ersättare: Viktor Prodell (in 46 F), Mattias Mete (in 67 F), Tobias Nilsson (in 80).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Allan Olesen, Erik Moberg, Amir Suljic.