Tobbes Inlägg byter forum

Vad får man egentligen tycka och tänka?

Ja, det är en fråga som man ständigt ställs för som skribent. För mig personligen är det viktigt att man har rätt att utrycka sina egna tankar om saker och ting. Det är också en demokratisk rättighet som vi alla har. Däremot är det inte entydigt vem som för en förenings talan. Svaret är ju att det kan ingen göra eftersom en förening består av ett flertal medlemmar, som alla har sina åsikter. I de offentliga delarna som en förening uttalar sig i bör därför värderingar vara av en mer försiktig art. Men samtidigt måste alla medlemmar få möjlighet att utrycka sina tankegångar. Detta har dock många svårt att se skillnad på även om man noggrant uttrycker att det man skriver inte hänger ihop med klubbens officiella uttalanden utan är ens egna ord.

Då diskussioner har uppkommit om mina inläggs lämplighet på den officiella sidan har jag beslutat att flytta mina inlägg till denna extern blogg.

Jag har alltid stått för det jag skrivit och kommer så också att göra även i fortsättningen. Det är min bestämda övertygelse att det jag skriver är för Åtvidabergs Fotbollförenings bästa och historiken finns självklart kvar på officiella sidan sidan gällande tidigare inlägg.

tisdag 18 augusti 2015

Gudarna är emot oss

Vår tränare Roar Hansen utryckte, precis det jag kände efter den vidriga poängförlusten mot IFK Norrköping, att om det finns någon gud så är han sannerligen inte på vår sida. I den 93:e minuten bestals vi på två poäng efter det fasansfulla 1–1-målet.

Veckan sedan halmstadmatchen var besvärlig, då Mauricio Albornoz drog på sig en avstängning och två mittbackar i form av Daniel Hallingström och Alberis da Silva var borta sedan tidigare. Hampus Holmgren hade fortsatt problem med ett knä. Månz Karlsson var sjuk och Pontus Nordenberg åkte på en hjärnskakning.

De tre sistnämnda kom dock till spel, vilket bara innebar en förändring i startelvan gentemot matchen mot HBK. Hampus Holmgren spelade högerback och Sebastian Ramhorn flyttades in som mittback istället för Mauricio Albornoz.


Vi började matchen lite tveksamt och det var inget av lagen som övertygade inledningsvis. Norrköping har alltid varit ett fysisk lag, men efterhand stod vi upp i kampen. I den åttonde minuten borde dock John Owoeri stått emot bättre, för han är betydligt snabbare än allsvenskans oärligaste spelare i Andreas Johansson. Kristian Bergström slog en fin passning i djupet men Owoeri var inte tillräckligt tuff att gå den raka vägen mot mål utan tog vägen till vänster och att vi skulle få med oss en frispark eller straff av domaren Martin Strömbergsson var ju föga troligt.

I den 12:e minuten tappade Kristian Bergström bollen till vänster efter att en bortaspelare gått hårt fram. Nicklas Bärkroth slog in bollen framför mål, Månz Karlsson missade att nicka bort och Hampus Holmgren tappade bort Arnór Traustason vid den bortre stolpen, men Gustav Jansson svarade för en fantastisk räddning.

I den 28:e minuten slog Nicklas Bärkroth ett nytt inlägg från höger och Emir Kujovic var sopren vid bortre stolpen eftersom Sebastian Ramhorn tappade bort honom, som tur var gick nicken rakt på Gustav Jansson.

I den 33:e minuten tog vi ledningen efter ett fint omställningsmål. Gästerna hade ett inkast långt nere på vår planhalva på vår högersida. Tor Øyvind Hovda snodde bollen av Alexander Fransson. Kristian Bergström spelade ut bollen till höger där Simon Skrabb spelade fram till John Owoeri som satte fart in i banan och såg att Andreas Dahlén tagit en fin löpning till vänster och lade ut bollen. Målvakten David Mitov Nilsson missbedömde bollen och Dalle kunde runda honom och lägga in ledningsbollen högt invid den bortre stolpen.

Bortalaget blev frustrerat efter vårt ledningsmål och bara minuten senare höll John Owoeri på att gå fri, men stoppades bryskt med raka armar av Andreas Johansson. Det var helt ofattbart att IFK fick frispark istället för oss, men det hade ju uppstått problem då Strömbergsson samtidigt hade varit tvungen att ge Johansson rött kort för målchansutvisning-

Efter ledningen kunde vi spela på resultatet genom ett mer destruktivt spelsätt som IFK så ofta har spelat mot oss, när vi har fört spelet. IFK hade mycket boll, men vi låg tajt med laget och Norrköping är ju inte så bra på att dyrka upp täta försvar men de är farliga på inlägg. Vi fredade oss dock länge väl.

Månz Karlsson höll på att ställa till det rejält i den 40:e minuten då han tappade bollen och Emir Kujovic sprintade fri mot mål. Sebastian Ramhorn kom till undsättning och Kujovic fick lite sämre vinkel, men tvingade ändå Gustav Jansson till en bra räddning. Emir fick ett ännu bättre läge på returen men Gurra räddade mycket bra den gången också och när Kujovic avslutade för tredje gången var Andreas Dahlén räddande ängel på mållinjen.

Minuten senare räddade Hampus Holmgren på mållinjen efter en hörna och i andravågen visade Månz Karlsson styrka genom att nicka bort bollen.

I den 42:a minuten fick vi en bra möjlighet att öka på ledningen då Simon Skrabb elegant lyfte bollen felvänd till John Owoeri som satte fart. Nigerianen kom visserligen i dålig vinkel men om Skrabb satt full fart mot mål hade han kunnat få ett jätteläge, serverad av Owoeri.


Det kändes väldigt viktigt att hålla undan till paus. Trycket från bortalaget skulle kunna bli stort i den andra akten, men förhoppningen var att vi skulle kunna kontra in någon eller några bollar.

I den 49: minuten var det dags för ytterligare en IFK-spelare att få använda raka armar för att stöta bort en ÅFF-spelare. Denna gång var det David Boo Wiklander som klantade till det och missbedömde Simon Skrabbs fart och vräkte vår spelare över ända inne i straffområdet. Men det är bara motståndarna som får sådana straffsparkar mot oss och inte tvärtom.

Minuten senare var det dags för gävledomaren Martin Strömbergsson att kliva in i handlingen igen då han dömde en indirekt frispark inne i straffområdet då Månz Karlsson bedömdes ha passat hem till Gustav Jansson, då han bröt bollen. Som tur var sköt Daniel Sjölund i muren på den efterföljande frisparken.

I den 63:e minuten tog sig John Owoeri in fint från vänster men blev neddragen av Nicklas Bärkroth, utan åtgärd från domaren som stod två meter ifrån händelsen! Istället för ett fint frisparksläge åkte vi därmed på en omställning som vi dock redde ut efter vissa problem.

I den 66:e minuten fick Simon Skrabb iväg ett lurigt skott som smet strax utanför den högra stolpen och två minuter senare fick vi en frispark i bra läge, men Ammar Ahmed sköt högt över. Frisparken föregicks av att Filip Dagerstål fällt John Owoeri och strax innan undslapp han otroligt nog en varning efter fällningen av Kristian Bergström. Två gula hade inte varit helt fel.

IFK hade minitrycktryck mot oss under några minuter och Christoffer Nyman fick ett farligt läge i den 73:e minuten men sköt högt över.

Vi fick dock möjligheten att ställa om och Kristian Bergström slog en fin boll till Martin Christensen som, så när hittade Simon Skrabb framför mål, men bollen smet precis framför fötterna på Simon i den 76:e minuten. Minuten senare stegade John Owoeri in från vänster och avlossade ett bra skott mot den bortre stolpen som målvakten räddade och Martin Christensen sköt returen högt över.

I den 79:e minuten slarvade vi och Christoffer Nyman oroade, men Gustav Jansson var föredömligt ute och täckte av vinkeln.

Vi höll sedan ganska enkelt undan och i den 87:e minuten fick vi ett bra läge att öka på ledningen. Inhoppande Ajsel Kujovic tog emot en långboll fint och spelade ut till Simon Skrabb till vänster, som slog ett fint inlägg och det var så när att Ammar Ahmed styrde bollen in i mål förbi målvakten, men han nådde tyvärr inte riktigt bollen. Kort senare sprintade Ammar fram till vänster och fick ett gyllene läge att servera Martin Christensen framför mål, men valde att spela tillbaka och chansen rann ut i sanden.

I den 88:e minuten tacklade Alhaji Kamara Månz Karlsson i ryggen på samma sätt som han gjorde på Alberis da Silva vid fjolårets bortaderby, som han därefter avgjorde, men denna gång fick vi dock rättmätigt frispark. Kunde det vara ett tecken på vändpunkt? Nej då…

I den 89:e minuten osade det hett framför vårt mål efter hörna, men Gustav Jansson avvärjde, minuten senare svarade sedan Gurra för en fantastisk enhandsräddning på Alhaji Kamaras kvalificerade nick, men det blev ändå till sist Kamara som förstörde allting!

I den 93:e minuten slog Christoffer Nyman ett inlägg från höger (eftersom Pontus Nordenberg inte hjälpte Simon Skrabb att täcka bort inspelet) som Andreas Dahlén inte fick tillräckligt med skalle på för att knoppa iväg bättre än att Gentrit Citaku kunde ta emot och lägga in bollen framför mål, där Månz Karlsson och Sebastian Ramhorn tillät Alhaji Kamara stå fri och skjuta in det vedervärdiga kvitteringsmålet invid den främre stolpen.


Vi har fått många knivar i oss den här säsongen och den här vreds om ordentligt i hjärtat. Att i det läget höra en speaker vid namn Jonas Hallkvist inte mindre än tre gånger upprepa vilken ”härlig kväll” det hade varit är bara för mycket. Hur i hela världen kan någon vara så fullständigt likgiltig? Det är ytterst skrämmande, men är också en del i varför det hittills gått åt helvete i år, att det är för få som bryr sig och har passion för Åtvidabergs Fotbollförening! Och alla är inte heller östgötar, som Jonas tycktes tro innan match, men vi andra räknas väl inte?

Över 7 000 personer på Kopparvallen var bra, men det var många gästande medgångssupportrar (de var ju inte alls lika många i fjol). Men vi behöver ju mycket folk på alla matcherna om folk vill ha derbymatcher att gå på även nästa år?


Gustav Jansson slog tidigt ut en inspark över sidlinjen, men sedan var det slut med misstagen och Gurra visade att det inte var någon tillfällighet att han höll platsen mellan stolparna halva säsongen 2012. Vår målvakt svarade för flera fantastiska räddningar och var ute och täckte med sin storlek. Gurra inger också respekt hos motståndarna i höjdspelet.

Hur länge Henrik Gustavsson blir borta vet vi inte, men det känns också skönt med en rutinerad backup i form av Ludwig Bergström. Många tycks ha glömt vilka katastrofala följder vi drabbades av 1989 då Kjell Frisk bröt tummen, då det inte fanns någon backup.


Hampus Holmgren var tillbaka på högerbacksplatsen efter knäproblem och 19-åringen följde upp sin insats mot Malmö FF med en ny gedigen insats. Några gånger tappade han markeringen, men han räddade en boll på mållinjen och höll undan med sin ettriga spelstil.

Sebastian Ramhorn har direkt kastats in i hetluften. Kalmarlånet spelade högerback mot HBK men spelade nu mittback. 19-åringen var fel ute några gånger men stod väl upp och agerade tryggt för det mesta. Det är inte lätt att komma in på olika positioner i ett nytt försvar, men Sebastian har överraskat positivt.

Månz Karlsson hade några tokigheter för sig, som kunde ha ställt till det rejält, men agerade för det mesta bra och stod väl emot Emir Kujovic i huvudspelet.

Andreas Dahlén höll på att strula till det inledningsvis, men var sedan riktigt bra och fick förstås självförtroende efter sitt mål. Jag hann tänka att han skulle ha vågat gå iväg när Simon Skrabb fick bollen, men det var kanske bäst att Dalle avvaktade för att undvika bevakning. När fokus hos motståndarna hamnade på John Owoeri tog Dalle löpningen i perfekt tid för att runda målvakten och läckert hänga dit bollen. Dalle har varit nära sitt första allsvenska mål i vår tröja några gånger, bland annat hemma mot Peking 2013. Dahlén räddade också ett skott på mållinjen och svarade för flera viktiga brytningar.


Martin Christensen klev fram på ett fantastiskt fint sätt i närkampsspelet, som han inte har visat sedan i fjol, vilket var mycket glädjande. Offensivt firade han också sina triumfer även om vi inte fick ut så mycket av det i slutändan.

Ammar Ahmed spelade lite farligt några gånger, men jobbade bra med sitt täckspel och vann en hel del viktiga bollar på mitten. Ammar har ett bra dykskott som lämpade sig väl vid frisparken, men fick då tyvärr inte till det.

Tor Øyvind Hovda fick en mer defensiv uppgift för att stoppa gästernas attacker och stärka upp vårt orutinerade försvar. Hovda gjorde det bra i luftrummet och vann mycket boll, som innan vårt mål, men var annars inte så delaktig i speluppbyggnaden.

Kristian Bergström hade en del problem inledningsvis, då felprocenten var lite för hög, men gjorde sedan sitt jobb.


Simon Skrabb hade inte det rätta flytet i offensiven, men gav aldrig upp och kämpade väl defensivt, vilket är en positiv utveckling sedan uppehållet.

John Owoeri ställde till en del oreda för gästerna och drog uppmärksamheten till sig. Förarbetet till målet var gott. Att byta på grund av kramp innebär ett stort arbete, men att vila onside tillhör också det självklara.


Ajsel Kujovic bytte av Owoeri under knappa 20 minuter. Vi tappade Johns förmåga att med fart komma med boll, men fick in en targetspelare, som gjorde det bra men Ajsel fick själv inte någon bra möjlighet att oroa med huvudspelet i motståndarnas straffområde.

Pontus Nordenberg hoppade också in istället för Hampus Holmgren som fick kramp, men spelade vänsterback. Det är förstås inte helt optimalt att ändra och skifta platser i en backlinje i slutet av en match då alla är trötta, men inte mycket att göra något åt och Andreas Dahlén har ju flyttat över som högerback i tidigare matcher. Pontus borde ha hjälpt Simon Skrabb att stöta ut på Christoffer Nymans inlägg bättre innan det fasansfulla kvitteringsmålet.

Efter det vedervärdiga kvitteringsmålet begick Kenny Hildeby allsvensk debut som forward.


– Vi har visat karaktär rätt många gånger, att Norrköping skapade en del målchanser kanske man ändå ska förvänta sig av ett lag som slåss om SM-guld. I stora stunder var jag nöjd med första halvleken och Gustav Jansson gjorde ju en fantastisk dubbelräddning, kommenterade vår tränare Roar Hansen.

– I den andra halvleken hade de mycket boll men skapade inte så många målchanser. Det var mest i slutet som det hettade till. Jag har aldrig som tränare lidit så mycket med ett lag som jag gör med Åtvidaberg. Jag såg en konstig film om nån gud som kastade ner en colaflaska från himlen och ingen gud är på Åtvids sida, fortsatte Roar.

Pekings tränare Janne Andersson var som vanligt inte nöjd på mycket.
– Jag är inte som helhet nöjd med matchen. Åtvid fajtades och visade bra karaktär, men vi kunde ha varit lite tajtare och slog för tidiga bollar och de kunde därmed ligga på lite halvkontring. Jag är inte nöjd med resultatet men det var skönt att få ett sent mål.


Trots allt elände så tog vi in en pinne på Falkenberg, Halmstad och Örebro.


 – Det vore intressant att se hur den här gruppen skulle reagera om vi vinner en match. Vi får ta nya tag mot serieledare och ta en trea mot Göteborg istället. Vi längtar efter en trea och fortsätter jobba hårt. Vi bryter inte ihop utan det är ett jäkla go i truppen och kanske till sist får vi guden med oss, avslutade Roar Hansen presskonferensen.



Matchfakta
ÅFF – IFK Norrköping 1–1 (1–0)
1–0 Andreas Dahlén (John Owoeri)
1–1 Alhaji Kamara
Varningar ÅFF: Sebastian Ramhorn (1:a).
Domare: Martin Strömbergsson, Gävle.
Publik: 7 112

Övrig statistik
Bollinnehav 37 – 63
Avslut 6 – 19
Avslut på mål 3 – 11
Avslut i målställningen 0 – 0 
Hörnor 2 – 8
Frisparkar 14 – 9
Offside 3 – 0
Utvisningar 0 – 0
Varningar 1 – 3

Startelvan
Gustav Jansson –
Hampus Holmgren, Sebastian Ramhorn, Månz Karlsson, Andreas Dahlén (HB 81) –
Martin Christensen, Ammar Ahmed (ut 96), Tor Øyvind Hovda, Kristian Bergström – 
Simon Skrabb (VM 81), John Owoeri (ut 78).

Inbytta ersättare
Ajsel Kujovic (in 78 F), Pontus Nordenberg (in 81 VB), Kenny Hildeby (in 96 F).

Ej inbytta ersättare

Ludwig Bergström, Petter Gustafsson, David Lundgren, Mario Jelavic.

1 kommentar:

  1. Är du seriös i din analys ??
    Ser även ut som du finns runt åff som förening . Jag hoppas du vet Vad du gör men även skriver i stundens het . För om inte så borde du sparka dig själv än att dra ner åff i dina uttalanden .

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.