Livsfarligt med hedersamma förluster

Vi åkte på en oerhört smärtsam förlust hemma mot GIF Sundsvall med 2–3. Eter bedrövligt spel hamnade vi i 0–2-underläge. Vi höll på att komma tillbaka, men när vi hade bud på ett 2–2-mål släppte vi istället in 1–3 och 2–3 föll för sent för att vi skulle hinna ikapp.

Jag hatar alla förluster och även hedersamma förluster. Men det finns dem som tycker att det är okej med lite hedersamma förluster. ”Men vi spelade ju bra” kan man höra folk säga. Men så är det ju inte. Man spelar inte bra om man förlorar, så enkelt är det ju. Man kan aldrig vara nöjd över en förlust.

Sedan finns det självklart delar i spelet som kan vara bra trots en förlust. Det ger inga poäng i den matchen men ger förhoppningar om framtiden. Det räcker dock inte med förhoppningar utan arbetet måste göras också.

Vår ”hedersamma förlust” borta mot IFK Göteborg kopplades ihop med nykomlingen GIF Sundsvalls pladask i premiären mot Malmö och vips skulle vi vinna enkelt över Giffarna. Totalt livsfarligt naturligtvis.

I Göteborg föll vi på uselt försvarsspel vid ett tillfälle, vid den frisparken som resulterade i mål. Nu när vi inte mötte ett förväntat topplag på bortaplan, så fallerade samtliga spelare på planen i sitt defensiva arbete. Vår tränare Roar Hansen har poängterat hur viktigt det var att stå upp med minst lika bra inställning som mot Göteborg i försvarsarbetet, men det var katastrofalt dåligt. Det var rent pinsamt att se hur svag inställning våra spelare hade till den livsviktiga uppgiften.

Vi gjorde två mål vilket ska räcka för att vinna på hemmaplan, men det gjorde det inte eftersom vi släppte in tre bedrövliga mål.

Vi fallerade i försvarsjobbet i ett flertal andra situationer även utöver målen, men det första målet i den 28:e minuten var katastrofalt, där vi hade flera chanser att få bort bollen, men misslyckades totalt. En sådan rutinerad spelare som Martin Lorentzson borde verkligen ha stoppat anfallet, men vi förlorade tre nickdueller i rad. Adam Chennoufi tilläts sedan vända om inne i straffområdet och trä bollen mellan Martin Lorentzon och Månz Karlsson. Pa Dibba spelade in bollen från vänster kortlinje nära stolpen. Robbin Sellin förlängde bollen (eftersom Lorentzon inte stängde av spelvägen) mot den högra stolpen. Alberis da Silva försökte sparka bort bollen men missade och en helt omarkerad Johan Eklund kunde raka in 0–1. Pontus Nordenberg hade ingen som helst koll målskytten, som var Pontus markeringsuppgift.

Under försäsongen har vi släppt in många mål efter hörnor och eländet har fortsatt i Allsvenskan. Hörnan i den 38:e minuten gick från vänster över Martin Lorentzon men kom i Månz Karlssons zon, men Månz var inte i närheten att få bort bollen. Och Martin Christensen tappade totalt bort markeringen på Joakim Nilsson som tog fart bakifrån och enkelt skarvade in bollen via den främre stolproten. Förr hade man spelare som tog första och andra stolpen, vilket i det här fallet hade stoppat målet, om vi haft en spelare vid främre stolpen som enkelt sparkat bort bollen.

Vi bjöds in i matchen i den 43:e minuten. Kristian Bergström lyfte en boll från mittpunkten, som Simon Skrabb skarvade till John Owoeri, till höger om halvmånen utanför straffområdet. Owoeri såg ut att tappa läget, men tryckte in 1–2 via den bortre stolpen.

I paus utgick Mauricio Albornoz som hade känningar i ett ben. Victor Sköld kom in och vi spelade mer 4–4–2. Vi fick omgående tryck mot Sundsvalls mål med högre fart och bättre kvalitet i spelvändningarna.  Trycket eskalerade och till sist fick vi en riktigt fet kvitteringschans i den 51:a minuten. Bara några meter från mål fick Victor Sköld inte riktigt med sig bollen, efter en fin boll av Martin Christensen, men fick ändå ett bra läge att peta in bollen men Tommy Naurin svarade tyvärr för en bra räddning.

Vi tappade trycket efter den chansen, spelet hackade och Sundsvall kontrade farligt. I den 76:e minuten tryckte vi upp vår högersida. Martin Lorentzon var långt upp och Månz Karlsson avancerade också en bra bit in på Sundsvalls planhalva, när han slog en svag passning. Joakim Nilsson slog en lång boll till Johan Eklund som smugit sig ut i den blottade ytan. Månz Karlsson såg faran för sent och hade inte tillräcklig fart för att hinna tillbaka. Ammar Ahmed var för sent in i rygg på Eklund som kunde skarva ut till Pa Dibba, som tog fart från vänster sidlinje. Alberis da Silva hade inte flyttat ut tillräckligt mycket och kunde inte hindra Pa Dibbas framfart. Månz Karlsson hann dock upp honom, men gav sig på att chansbryta istället för att försöka följa med och minimera vinkeln. Pa Dibba kom därmed helt ren med Henrik Gustavsson, men Fimpen täckte inget vidare och Pa Dibba satte bollen mitt i målet, trots att han sköt till höger (under) om Fimpen.

I den 81:a minuten satsade vi åter på forceringsspel (precis som mot Göteborg) när Alberis da Silva gick ut och Mario Jelavic kom in. Vi fick tryck på slutet med en 3–4–3-uppställning. I den 84:e minuten var vi riktigt nära en kvittering, då nyss inbytte Ruben Lameiras kom in fint från höger och spelade in bollen framför mål. Dessvärre rullade bollen precis förbi Victor Skölds fötter när han skulle stöta bollen i mål.

I den 87:e minuten kom så reduceringen. Martin Christensen slog ett inlägg från höger som Martin Lorentzon nickskarvade vidare och Mario Jelavic nickade in 2–3. Dessvärre fick vi sedan ingen mer chans att kvittera och mycket märkligt nog lades bara till två stopptidsminuter av domaren Mohammed Al-Hakim.

Henrik Gustavsson hade en otacksam uppgift, men borde täckte inte målet tillräckligt bra vi 1–3-målet.

Martin Lorentzon vill utanför landets gränser, men efter den här insatsen lär inte klubbarna stå på kö. Martin spelade med små marginaler i Göteborg, men han klarade av det för det mesta, det gjorde han dock inte denna gång. Slarv, hafs och passiv i duellspelet var han istället. Plus dock för nickassisten till målet.

Månz Karlsson spelade högerinnerback denna gång, vilket normalt passar honom bäst, men det var märkligt att se kontrasten från matchen i Götet. Mot IFK vågade Månz och satte huvudspelet. Nu vara han passiv och det var inte ofta nickarna gick till rätt adress.

Alberis da Silva gjorde årsdebut i Allsvenskan, efter Daniel Hallingströms avstängning, men i en osäker omgivning kom inte heller Alberis till sin rätta. Han var för passiv och var inte lika dominant i huvudspelet som vi är vana att se honom.

Pontus Nordenberg fick chansen efter att Andreas Dahlén insjuknat i halsfluss. Farhågan om försäsongens koncentrationsproblem, slog dessvärre in, då Pontus uppträdde nonchalant och tappade totalt bort markeringen vid det första målet.

Mauricio Albornoz har haft en kurva uppåt men förhoppningen om en stabil nivå, som håller i längden, sjönk då Marre svarade för en riktigt svag första halvlek. Till viss del kanske det berodde på problem med ett ben, men det kan ändå inte ursäkta slarvet och passiviteten.

Ammar Ahmed kom mest i ingenmansland och när han fick bollen, så tappade han den åter ofta.

Martin Christensen försökte hitta rätt med sina inlägg, vilket stundtals lyckades, men sammantaget gjorde han ingen bra match och var för svag i det defensiva arbetet. Det här var tredje matchen i rad som han totalt tappade markeringen på en hörna som vi släppte in mål på!

Kristian Bergström är en rutinerad spelare att luta sig mot, men när inte ens han visade vägen, var det illa. Det såg segt ut och han tappade ovanligt många bollar.

Simon Skrabb visade lite av de takter, som han presterade vid inhoppet på Gamla Ullevi, men i det stora hela var det inte heller någon större match av finländaren och speciellt nte i det defensiva spelet.

John Owoeri gjorde mål, vilket är oerhört viktigt, han sprang och jobbade en hel del, men kan ju så mycket bättre och tog inte i det där sista som så väl behövs i ett flertal situationer.

Victor Sköld kom in med ny energi i andra halvlek, vilket inledningsvis gav effekt, men han borde förstås satt chansen i början på andra halvlek och var ju så när att peta in bollen i den 84:e minuten. Jag har efterlyst två mer renodlade forwards, men formen har varit så där på Victor, men får han bara förtroendet så kan han nog blomma ut i år.

Mario Jelavic kom in med tio minuter kvar och gjorde väl inte så mycket mer än målet, men fotboll går ju ut på att göra mål och det är självklart bra för en forward att få göra sitt första allsvenska mål i sin nya klubb.

Ruben Lameiras stod för en blek figur i Göteborg, men var en injektion när han kom in, även om han var fortsatt vek i duellerna. Ruben var nära assist i den 84:e minuten. Eller försökte han sig på ett eget avslut?

Att uppträda så pass svagt i en sådan här viktig match, hemma mot ett lag som vi definitivt ska ha bakom oss i tabellen är verkligen inte acceptabelt. Vi ska också ha i åtanke att Sundsvall hade en dags kortare vila än vi och hade en lång resa, vilket ytterligare försvagar den här usla insatsen.

Nu måste vi bara upp på banan igen och på måndag väntar ett Kalmar FF, där vår förre tränare Peter Swärdh också haft sina problem. Nu är det dags att visa att vi kan resa oss bäst!

Häng med bussresan till Guldfågeln Arena – läs mer om resan här

Matchfakta

ÅFF – GIF Sundsvall 2–3 (1–2)

0–1 (28) Johan Eklund

0–2 (38) Joakim Nilsson

1–2 (43) John Owoeri (Simon Skrabb)

1–3 (76) Pa Dibba

2–3 (87) Mario Jelavic (Martin Lorentzon)

Varning ÅFF: Pontus Nordenberg

Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping.

Publik: 3 384

Övrig statistik

Bollinnehav 55 – 45

Avslut 8 – 11

Avslut på mål 6 – 9

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 5 – 8

Frisparkar 11 – 7

Offside 1 – 6

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Martin Lorentzson, Alberis da Silva (ut 81), Månz Karlsson, Pontus Nordenberg –

Mauricio Albornoz (ut 46), Ammar Ahmed –

Martin Christensen, Kristian Bergström, Simon Skrabb (ut 83) –

John Owoeri.

Inbytta ersättare

Victor Sköld (in 46 F), Mario Jelavic (in 81 F), Ruben Lameiras (in 83 VM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Hampus Holmgren, Bruno Marinho, David Lundgren.