Sammanfattning Allsvenskan i sin helhet 2013 – Del II

Efter att övre halvan presenterats följer här kommentarer kring den undre halvan, samt för de två nykomlingarna.

IFK Norrköping svarade i fjol för en sensationell femteplats men kunde som väntat inte matcha den placeringen. Laget liknade Göteborg, om än av lägre klass, med två innermittfältare som är tuffa att möta. Andreas Johansson (4 mål och 1 assist) och Lars Krogh Gerson (4 mål) är inga stora kreatörer men de skapar trygghet för lagbygget och är jobbiga att möta. Under våren spelade Gunnar Heidar Thorvaldsson (9 mål och 5 assist) och Imad Khalili (7 mål och 2 assist) på topp och de båda låg bakom nästan alla målen. Men båda lämnade; Thorvaldsson till turkiska Konyaspor och Khalili till Helsingborg.

Trots det enorma tappet lyckades IFK hålla sig undan nedflyttningsstriden. Målskyttet fördelades på fler spelare under hösten och 21-åringarna Isaac Kiese Thelin (4 mål och 5 assist) och Christoffer Nyman (4 + 3), producerade skapligt under hösten. Christopher Telo svarade för nio poäng (5 + 4).

Martin Smedberg-Dalence svarade för 3 mål och 8 assist men återvänder till IFK Göteborg till nästa säsong. Det blir intressant att se vad Norrköping hittar för nytillskott under vintern. Det lär behövas en del för att upprepa niondeplatsen.

Trots att vi var tämligen överlägsna i den första halvleken på Nya Parken hade vi bara med oss kryss i paus och efter en jämna andra akt föll vi med 1–2. Även på Kopparvallen föll vi (1–3) i en jämn tillställning där domaren Michael Lerjéus bidrog till förlusten genom flera matchavgörande domslut.

BK Häcken var fjolårets stora överraskning som till näst sista omgången var med och stred om guldet. Till sist blev det ändå en hedrande andraplats, vilket med råge är främsta placering i föreningens historia. Den här säsongen blev betydligt besvärligare. Fjorårets poäng- och skyttekung Waris Majeed (23 mål och 9 assist) kunde inte ersättas. Moestafa El Kabir från Mjällby svarade visserligen för 12 mål och 2 assist men var skadad under en stor del av hösten. René Makondele har svarat för många poäng sedan han kom till Häcken och denna säsong blev det 7 mål och 8 assist. Martin Ericsson var inte lika framgångsrik i poängprotokollet i år men svarade ändå för 5 mål och 4 assist.

Häcken låg ett tag risigt till men redde upp situationen och säkrade precis som vi kontraktet med tre omgångar kvar.

Förra året gjorde bollklubben hela 67 mål men i år stannade målskörden på 36 fullträffar. Ifjol var Häcken väldigt framgångsrikt med sin höga press och återerövrade ofta bollarna högt upp i banan. Därmed belastades inte försvarsspelet speciellt hårt. Denna säsong saknades också reslige mittbacken Tom Söderberg (Elfsborg). Till skillnad mot fjolåret hamnade BKH allt oftare i underläge och fick jaga mål, varvid det blev öppnare bakåt. 41 mål var dock bara 5 fler insläppta än under fjolåret.

För första gången sedan 1985 lyckades vi vinna på Rambergsvallen, med 2–0 efter en disciplinerad insats. I epilogen på Kopparvallen slutade den svängiga matchen 2–2.

Blir då Häcken fågel eller fisk nästa säsong? Den frågan känns svår att besvara. Stora kvaliteter finns verkligen i både teknik och fart samt talanger i form av 18-årige Simon Gustafsson (2 mål + 4 assist) och 17-årige VM-bronsspelaren Carlos Strandberg (3 + 1).

Mjällby AIF har haft en ganska god kontinuitet under flera år men denna säsong har omsättningen på spelare varit stor och laget befinner sig därmed i en generationsväxling. MAIF överraskade de flesta stort under inledningen på säsongen. Mjällby låg faktiskt trea med 16 poäng inspelade poäng efter 9 omgångar, men vi tog då ner dem på jorden efter 3–0 på Kopparvallen.

Succémittbackslånet från Malmö, Jasmin Sudic, åkte på en korsbandsskada och återvände till Malmö. Vår forne Haris Radetinac (3 mål och 6 assist) lämnade under sommaren till förmån för Djurgården. Trots tappen hängde MAIF länge med på den övre halvan men efter en svag avslutning med fem förluster på de sex sista matcherna sjönk Mjällby till elfte plats. Någon riktig fara för kontraktet var det dock inte, men listerlänningarna måste vända trenden för att inte denna epok i Allsvenskan ska sluta redan nästa år.

Efter Peter Swärdh tillträdde Anders Torstensson som tränare, men han fick inte förtroendet säsongen ut.

Nyförvärvet från Trelleborgs FF, Kristian Haynes, inledde strålande med 7 mål på de 11 första matcherna och blev bäste poängspelare med 10 mål och 4 assist. Pär Ericsson var skadad under våren men gjorde 8 mål under hösten. Veteranen Marcus Ekenberg fortsatte leverera med 5 mål och 5 assist. Craig Henderson kom tillbaka fint efter en korsbandsskada. Nya zeeländaren svarade för 5 mål och 2 assist i Allsvenskan och ingår i Nya Zellands VM-playofftrupp, men efter 1–5 borta mot Mexico lär det inte bli något VM-slutspel för 26-åringen.

I den yngre upplagan av Mjällby återfinns intressante 21-årige mittbacken Gbenga Arokoyo samt jämngamla mittfältarna Andreas Blomqvist och Robin Strömberg.

För första gången sedan 1999 lyckades vi vinna på Strandvallen vi höstens störtsköna 1–0-seger.

Gefle IF går nästa år in i sin nionde raka säsong i Allsvenskan, vilket är en enorm bedrift av en klubb med begränsade ekonomiska medel. Tränaren Pelle Olsson har hängt med under hela denna allsvenska epok. 4–4–2-systemet var så väl inpräntat att klubben gjorde en video på ämnet för att haussa intresset inför säsongen. I premiären föll vi med 0–1 efter en blek insats på Strömvallen.

Under Gefles mest framgångsrika period under sommaren anammades dock 4–3–3. GIF vände 0–3 från bortaplan till en sammanlagd 4–3-seger i Europa League mot cypriotiska Anorthosis Famagusta i Sundsvall och spelade av farten bort Malmö med 2–0 hemma på Strömvallen med samma spelsystem. Kort därefter nådde vi bara 1–1 hemma mot det formstarka gästrikslaget.

Trots att GIF bara förlorade en av tolv allsvenska matcher under sommaren kom inte lyftet i tabellen. De andra bottenlagen plockade också poäng och Gefle noterade för många kryss. Eter några förluster under hösten var GIF illa ute, men en bra spurt räddade kontraktet, som säkrades i den näst sista omgången.

Jakob Orlov blev främste poängspelare med 8 mål och 7 assist. Simon Lundevall (5 + 7) och Johan Oremo (8 + 2) var inte mycket sämre. Alexander Faltsetas (3 + 3) gjorde också mycket nytta på mittfältet, liksom Mikael Dahlberg (4 + 1) med sitt huvudspel.

Anders Wikström kom tillbaka i mittförsvaret och bidrog till att stärka defensiven de 19 matcher han kunde spela. I målet inleddes generationsväxlingen då Emil Hedvall fick chansen i 7 matcher, bland annat i båda matcherna mot oss, vilket kom väl till pass eftersom Mattias Hugosson nu slutar.

Gefle behåller säkert stommen till nästa säsong men vad händer om Pelle Olsson lämnar? som det ryktas om.

IF Brommapojkarna kom sensationellt bäst av de tre nykomlingarna och slapp undan kvalspelet tack vare krysset i ödesmatchen borta mot Halmstad. Att BP förutsågs ha sämst chanser att hålla sig kvar var inte märkligt i och med att de tappade två så pass starka poängspelare. Pablo Pinones Arce (18 mål och 8 assist) gick till Öster och Nabil Bahoui (15 mål och 6 assist) knep AIK.

BP hade det besvärligt under våren och släppte in mängder av mål på bortaplan. Vi vann också tämligen enkelt med 4–1 på Kopparvallen. Under sensommaren tätades försvarsspelet till på ett betydligt bättre sätt och BP började vinna hemma på Grimsta. Bottenkollegorna började också plocka poäng och det var inte förrän efter tre raka segrar som BP fick en lucka ned till strecken.

Efter en rätt intetsägande 0–0 match mot oss på Grimsta såg kontraktet ut att vara i hamn, men Halmstad spurtade bra samtidigt som BP kammade noll mot topplagen Malmö och AIK. Därmed blev det spännande in i det sista.

Mauricio Albornoz har aldrig tidigare varit någon riktigt stor poängspelare men klev fram när det som mest behövdes med 10 mål och 6 assist. Andreas Erikssons (6 mål och 3 assist) insatser var också en avgörande faktor till det förlängda kontraktet, men på grund av skada saknades Ante i slutskedet av säsongen.

Värt att tillägga är också att Andreas Haddad (5 mål och 2 assist) lämnade för Hammarby under sommaren, vilket understryker att BP alltid lyckas fylla på med andra lovande spelare så som 19-årige mittbacken Jacob Une Larsson; 18-årige mittfältaren Jesper Karlström och 21-årige anfallaren Gustav Sandberg Magnusson (3 mål och 2 assist).

BP har svarat för en strong prestation och kan med ett års erfarenhet säkert vara med och kriga om fortsatt allsvenskt spel även nästa säsong. Om det vill sig väl med Sveriges ranking i Fair Play, blir det europaspel för första gången i klubbens historia. BP kom nämligen trea i Allsvenskans Fair Play efter Göteborg och Malmö (som redan är kvalificerade för europaspel). Likt Gefle i år kan alltså BP spela i Europa League nästa år.

Halmstads BK återvände till allsvenskan efter bara ett år i Superettan, precis som vi gjorde 2011. Till skillnad från oss kom HBK dock ”bara” trea i fjolårets Superettan. I kvalspelet besegrades GIF Sundsvall med sammanlagt 6–4. Till skillnad från BP behöll HBK sina bästa poängspelare. Gudjón Baldvinsson gjorde 16 mål och svarade för 5 assist i Superettan. Mikael Boman var inte mycket sämre med 13 mål och 3 assist. Anfallsparet levererade också bra i Allsvenskan och stod bakom 22 av HBKs 32 mål: Mikael Boman (9 mål och 4 assist) och Gudjón Baldvinsson (5 mål och 4 assist).

Det goda anfallsparet till trots, hade HBK ett kämpigt år som nykomling och låg på kvalplats eller nedflyttningsplats under nästan hela säsongen. Efter 1–0 hemma mot AIK i omgång 21 såg det lovande ut, men fem förluster på sex matcher följde och läget var därmed prekärt inför de tre avslutande matcherna, då laget låg på nedflyttningsplats. Efter segrar hemma mot Mjällby (1–0) och borta mot Häcken (3–1) kopplade HBK grepp om kvalplatsen. Seger i epilogen hade till och med inneburit att Halmstad sluppit kvalspelet, men 2–2 hemma mot BP räckte inte för att kliva förbi pojkarna.

I kvalspelet ställdes Halmstad åter mot Sundsvall. Efter 1–1 på Norrporten Arena var HBK illa ute på Örjans Vall i underläge 0–1 men på fyra minuter i andra halvlek vände HBK efter två mål av Mikael Boman.

Vi tog bara en pinne mot HBK. Vi borde ha avgjort efter första halvlek på Örjans Vall, men klarade bara 0–0 efter att vi tappat kommandot i andra halvlek. Ett stort övertag hade vi även på Kopparvallen men föll med olycksaliga 0–1 under sommaren.

Halmstad har verkligen svarat för en jätteprestation de två senaste åren. När vi åkte ur Allsvenskan 2010 tog vi 29 poäng och fick behålla nästan hela truppen. HBK tog bara 14 poäng i Allsvenskan 2011 och tappade massor av spelare. Det nya lagbygget har gjort det bra och utvecklingspotential finns. Vänsterbacken Oliver Silverholt har verkligen slagit igenom under hösten. 19-åringen har därmed tagit plats i det svenska U21-landslaget. Rickard Magyar är en intressant mittback som 22 år ung, men med fyra år som ordinarie, redan känns redo för större sammanhang.

Valmir Berisha har ännu inte debuterat i Allsvenskan men spås en mycket ljus framtid efter att 17-åringen vunnit skytteligan i U17-VM med 7 mål när Sverige tog ett historiskt brons häromveckan. En sådan spelare blir givetvis svår att behålla för HBK.

Östers IF förutspåddes ha de bästa förutsättningarna av nykomlingarna, men blev i stället sämst av de tre och det blev en direkt retur till Superettan. I Superettan i fjol ångade Öster på i stor stil och var obesegrat de 18 första matcherna. Eftersom endast tre av matcherna slutade med kryss, låg vägen öppen mot ett allsvenskt avancemang. Att ÖIF avslutade fjolåret som ett mittenlag i Superettan, gjorde inget utan seriesegern var ändå ett faktum. Möjligen var det ändå en fingervisning om vad som komma skulle, likt när Norrköping gjorde en liknande resa i Superettan 2007 men åkte ur med dunder och brak 2008.

Emellertid började Öster riktigt bra i den allsvenska comebacken under ledning av vår tidigare spelare och tränare Andreas Thomsson. Åtta poäng på de fyra första matcherna blev det, men sedan följde en svängig säsong med mest motlut. Efter sex raka matcher utan förlust under sensommaren såg kontraktet ut att kunna räddas, men därefter följde fem raka förluster. Det raset lyckades inte vända skutan på rätt köl med tre avslutande kryss. Inför slutrundan var ÖIF tvunget att besegra Djurgården samtidigt som Halmstad skulle kamma noll mot BP, men båda matcherna slutade med kryss och degraderingen var ett faktum.

Öster såg på pappret ut att vara ett lag som borde hållit sig kvar. Laget tappade inga ordinarie spelare och förstärkte med några starka namn som också levererade. Forwarden Pablo Piñones Arce, från BP blev målbäst med nio fullträffar. Vänstermittfältaren Vlado Zlojutro (från Värnamo) svarade för sex mål och en assist. Mittfältarna Josef Elvby (Häcken) och Kenny Pavey (Ljungskile) tog också plats i startelvan.

Vi tog full pott mot växjölaget efter 1–0 på Myresjöhus Arena och hela 4–0 på Kopparvallen. Vi dominerade båda matcherna kraftigt.

Det faktum att det gått fort framåt i seriesystemet spelade säkert in på bakslaget. Så sent som 2009 spelade föreningen i division I. Nu blir det till att ta nya tag i Superettan.

Syrianska FC har varit nederlagstippade sedan de kom upp i Allsvenskan till säsongen 2011, men har ändå lyckats klara sig kvar. Denna gång tog det dock tvärstopp. Summa summarum blev det bara 14 poäng och målskillnaden stannade på hemska 25–64. Poängen var densamma som HBK noterade 2011, men målskillnaden var sämre. GAIS tog bara 12 poäng i fjol, men dessförinnan får vi gå tillbaka till 1979 och IS Halmia för att hitta ett sämre resultat i Allsvenskan (poäng/match).

Stora spelaromsättningar har präglat Syrianska och för att spara likvida medel har föreningen tvingats hålla en tunn trupp över vintermånaderna och värvat nya spelare sent på våren. Denna filosofi är dock vansklig. Utan en bra försäsongsträning ökar skaderiskerna. SFC har hamnat i onda cirklar och tvingats spela med halvskadade spelare eftersom laget samtidigt haft en smal trupp.

Syrianska hängde med skapligt inledningsvis och tog dubbla segrar hemma mot Norrköping (3–1) och borta mot Djurgården 1–0 i omgång 5 och 6. Sedan gick det dock utför. Sedan omgång 13 belade SFC slag på jumboplatsen och 22 raka matcher utan seger följde innan vi åkte på den fasansfulla 1–4-minan på Södertälje Fotbollsarena. SFC hade dock ingen nytta av de trepoängen för redan i den 26:e omgången var det definitivt över efter 1–2 hemma mot Brommapojkarna. Hemma på Kopparvallen vann vi med 1–0 under sommaren.

Dinko Felic blev poängbäst med 5 mål och 3 assist. Lånet från Djurgården och Joels storebror, Sebastian Rajalakso svarade för 4 mål och 2 assist. Vi lånade ut Mattias Mete till Syrianska under hösten och han gjorde 3 mål varav 2 mot oss under den hemska söndagen i slutet av oktober.

En tuff resa väntar för Syrianska i Superettan, men laget har kraftsamlat förr.

Öster och Syrianska ersätts av Falkenberg och Örebro.

Falkenbergs FF har kämpat länge i Superettan och jag minns att jag samtalade med deras ordförande Lars-Eric Nilsson vid ett tillfälle. Jag sade då: ”Jobbar man enträget på i Superettan så lyckas man förr eller senare ta steget upp i Allsvenskan. Det kommer ni också göra om ni fortsätter lika bra som ni har gjort med era begränsade ekonomiska medel.” Lars-Eric höll med. En stark tro på det man håller på med är en förutsättning för att lyckas, men att FFF skulle ta steget upp redan 2013 föreföll väldigt oväntat.

FFF kvalade nämligen för att behålla sitt superettankontrakt förra året och tack vare att Johan Svahn prickade in en frispark i kvalet hemma mot BK Forward blev det fortsatt elitspel. Hallänningarna tappade målvakten Stojan Lukic till Halmstad men ersatte med duktige Otto Martler från Lund som höll nollan 14 gånger (räddningsfrekvens: 82 %). Falkenberg tappade också försvararen Anton Lans till Elfsborg samt de tongivande mittfältarna Christoffer Carlsson (Hammarby) och Marcus Översjö (GAIS).

Trots förlusten av den viktiga kvartetten levererade FFF verkligen. Målskyttet var imponerande med hela 63 fullträffar. Victor Sköld låg bakom hela 29 av dem (20 mål och 9 assist) och det är förstås oerhört glädjande att 24-åringen spelar med oss nästa år.

Vänstermittfältaren Niclas Eliasson vann Superettans assistliga med 11 målgivande passningar, men spelar i AIK nästa säsong. Högerbacken Danny Ervik kom från Örgryte inför säsongen men spelar nästa år för Mjällby.

Tvillingbröderna Anton och Calle Wede har tidigare spelat i Elfsborg och de båda tog stora framsteg under säsongen, speciellt Calle som svarat för 4 mål och 6 assist under hösten. Under hösten lånades också Per Frick in från Elfsborg och gjorde succé med 7 mål och 2 assist. Innermittfältaren Johan Svahn noterades för 5 mål och 7 assist.

Adam Eriksson har också utvecklats till en bra vänsterback. De nämnda spelarna har bra fart i benen, vilket också präglat Falkenbergs offensivlusta genom säsongen, men ”silly season” har alltså börjat tufft och succétränaren Hans Eklund lotsar nästa år Kalmar. Mycket arbete återstår för att Falkenberg ska ha en allsvensk trupp färdig till nästa säsong, samtidigt som Falkenbergs IP måste rustas upp rejält.

Örebro SK lyckades precis som vi och Halmstad ta sig tillbaka till Allsvenskan direkt. Trots att ÖSK var akterseglat i allsvenskan i fjol avslutade laget med heder och var obesegrat de fem sista omgångarna. Det gav förhoppningar inför satsningen att komma tillbaka direkt. ÖSK skiftade väldigt många spelare i startelvorna under fjolåret och många spelare lämnade inför den här säsongen.

Örebro började säsongen bra och låg med i toppen under hela säsongen. Endast tre förluster noterades men efter hela tio kryss dröjde det ändå till sista omgången innan det allsvenska avancemanget säkrades via 1–0 borta mot Ljungskile.

Örebrokillen Oscar Jansson (moderklubb Karlslunds IF) kom tillbaka till Sverige efter spel i England och Irland och målvakten höll nollan 11 gånger. Shpetim Hasani (12 mål och 3 assist), Karl Holmberg (10 mål och 1 assist) samt Ahmed Yasin (6 mål 0ch 6 assist) utgjorde en vass offensiv trio under säsongen.

Vår tidigare innermittfältare Tobias Nilsson gick till Örebro inför säsongen. Tobias höll en ordinarie plats under sommaren men var skadad under de sista matcherna. Totalt blev det 17 matcher varav 13 från start i Superettan.

Under hösten tillkom Daniel Gustavsson från AIK och från IFK Göteborg återvände innermittfältaren Nordin Gerzic.

ÖSK släppte bara in 21 mål under säsongen och har tyvärr förstärkt försvarslinjen med vår tidigare mittback Erik Moberg inför comebacken i Allsvenskan, men om det räcker för nytt kontrakt återstår att se.