Vi är många som haft
en besvärlig tid under flera veckor, men efter vår största seger genom tiderna
mot Östers IF känner vi en oerhörd glädje och lättnad. Med hela 4–0 lades
växjölaget på rygg.
Det pratades mycket om Östers starka form och vår svaga form
inför matchen. Perfekt. Nu var det dags att vända trenderna!
Det kändes som vilotiden från matchspel skulle göra oss gott.
Tid för eftertanke fanns för att komma upp på rätt spår och vara taggade till
tusen för att visa att vi är mycket bättre än de senaste matcherna visat.
Trots att Öster hade en bra trend var jag inte jätterädd för
Andreas Thomssons mannar. Laget hade gjort det bra men visade ändå vissa
begränsningar i teknik och bollbehandling. En viktig kugge i mittbacken Månz Karlsson
var också avstängd. Jag hade förhoppningar om att Juan Robledo skulle ersätta i
mittlåset och så blev det. Chilenaren förtjänar respekt i huvudspelet med sina
202 cm, men han har inte fått mycket speltid och har visat sig ha svårt att
hänga med på konstgräs. Det visade sig också att blottor uppstod hos gästerna
omgående.
Många vill säkert framhäva att Öster var ju så svagt och att
det var därför som vi vann enkelt. Men jag vill hävda att ÖIF åkte på årets
största förlust i Allsvenskan beroende på att vi var riktigt bra. I förra
hemmamatchen mot Kalmar FF inledde vi på ett liknande sätt med stor
bolldominans, men skillnaden var att nu flöt passningsspelet på ännu lite
snabbare och vi kom bättre fram i djupled, skapade chanser och framför allt
gjorde mål!
Efter ett inkast av Kristian Bergström i den 33:e minuten
vek Daniel Sjölund in från vänster och spelade in till Imad Zatara, som från
sin position strax utanför straffområdet säkert prickade in bollen höger.
Trots allt kändes det jobbigt in i paus. Vi ledde ju bara
med 1–0. Vi hade stora chanser för fler mål och Martins Christensens skott, som
via en österspelare, tog i stolpen var verkligen värd ett bättre öde.
Det var då oerhört skönt att vi kunde öka på till 2–0 tre
minuter in på andra halvlek. Anton Tinnerholm drev upp bollen med fart och
hittade Martin Christensen, som såg först ut att tappa bollen nere vid den
högra hörnflaggan men fick ändå in inlägget. Juan Robledo nickade bort bollen
men inte bättre än att Kristian Bergström kunde snappa upp den till vänster och
elegant lobba in 2–0 mot den bortre stolpen.
Det kändes därefter tryggt och i den 66:e minuten ryckte vi
ännu närmare en efterlängtad trepoängare. Daniel Sjölund tog vara på en
österutspark, slog fram bollen till Oscar Möller, fick tillbaka den och slog en
bra boll i djupet till Kristian Bergström, som smög fram fint till vänster och
spelade in bollen till Imad Zatara. Imad prickade in 3–0 till vänster om
målvakten Joakim Wulff.
Ricardo Santos byttes in och i den 81:a minuten fick han en
rejäl knuff i straffområdet av Mario Vasilj med båda händerna i ryggen, precis
som Ricardo skulle upp och nicka i bra läge framför mål. Domaren Jonas Eriksson
kunde inte göra annat än att blåsa straff. Daniel Sjölund satte elvametaren
säkert till vänster och Joakim Wulf gick åt andra hållet.
Minuten senare blev Ricardo Santos kapad av Joakim Wulff i
straffområdet och den andra straffen var ett faktum. Vår meste A-lagsspelare
genom tiderna – Henrik Gustavsson – med över 600 matcher fick chansen att göra
sitt första mål. Fimpen sköt dock elvametaren utanför, vilket naturligtvis var
tråkigt. Fimpen är verkligen värd att få göra ett mål, men att vi vann med 4–0
hade nog de flesta köpt innan matchen…
Jag tycker det är pinsamt att en del anser att det var fel
att Fimpen skulle slå straffen. Dels är det aldrig lätt att slå två straffar i
en match. Daniel Sjölund satte exempelvis den första i cupmatchen mot IFK
Uddevalla men missade i straffsparksläggningen. Men framför allt, när man leder
med 4–0 och får en straffspark så är ett unikum som Fimpen värd att få chansen
att göra ett allsvenskt mål. Nu missade Henrik möjligheten men det kunde ju vem
som helst ha gjort, speciellt när Joakim Wulff gick åt rätt håll och därmed
”pressade” ut straffen.
Vi har gjort bra delar i flera av de sju matcherna som vi
noterat utan seger, speciellt hemma mot Elfsborg, borta mot AIK och hemma mot
Kalmar, men nu höll vi högre passningstempo och hade bättre kvalitet i
passningsspelet över mycket längre perioder och blev därmed också mycket
giftigare i våra lägen.
Defensivt var det också mycket stabilare med större trygghet
både individuellt och som kollektiv att hjälpa varandra. Vi hade släppt in
många enkla mål på senare tid som var fallet av många individuella misstag, men
nu var det glädjande nog få misstag. Totalt sett har vi också hållit nollan i
hela tio matcher, vilket är främst i hela Allsvenskan.
Henrik Gustavsson var tillbaka i målet efter sin skada och
höll sin nionde nolla. Endast Kalmars straffskytt Etrit Berisha (ja, han är
målvakt) och Göteborgs John Alvbåge har hållit nollan lika många gånger. Fimpen
hade bra hjälp av försvaret denna match och ställdes inte på så många svåra
prov, men de moment han gjorde var bra och även spelet med fötterna var av god
kvalitet, utom vid straffen förstås.
Anton Tinnerholm hade en fin resa och kunde relativt enkelt
hålla undan på sin kant, samtidigt som han kunde understödja en löpvillig
Martin Christensen på ett bra sätt.
Daniel Hallingström stod för en säker insats och kunde till
och med rå på Juan Robledo i höjdduellerna. Trist dock med varningen som gör
att Danne är avstängd mot Djurgården. Domaren Jonas Eriksson tillät dessförinnan
mycket, men tyvärr inte vid den situationen.
Erik Moberg spelade med lite för små marginaler inledningsvis,
som kunde ha straffat sig men agerade sedan som den klippa han var under den
framgångsrika sommarperioden, med styrka i luftrummet, följsamhet samt lugnt
och bra passningsspel.
Andreas Dahlén lyfte sig också genom att vara aggressivare
på sin motståndare och interagerade bättre i samspelet med övriga medspelare.
Martin Christensen gjorde sin främsta insats i ÅFF-tröjan,
vilket förstås var väldigt glädjande. Dansken har haft en stigande formkurva
och nu fick han ett rejält övertag på rutinerade Patrik Bojent (136 allsvenska
matcher) redan från start. Tidigare fick Martin inte ut så mycket av sina
överstegsfinter, men nu utnyttjar han farten bättre och kommer fram med många
och kvalitativa inlägg. Christensen fick också i väg några giftiga avslut och
åtminstone ett var värt att resultera.
Mohammed Abubakari lyfte sitt passningsspel en nivå och
gjorde ett mycket stort jobb på innermittfältet med många viktiga bollvinster.
Mommo spelade också lite enklare än i de senaste matcherna, vilket höjde tempot
i spelet.
Daniel Sjölund gjorde en jättematch på innermittfältet och
fungerade fint tillsammans med Mohammed Abubakari. Dajja fanns nästan överallt
och löste även svåra situationer effektfullt genom att snabbt ställa om från
bollvinst till anfall, vilket ytterligare höjde tempot. Ålänningen stod för ett
fint förarbete både till det andra och tredje målet. Straffen satt dessutom
säkert.
Kristian Bergström kom nu tillbaka på ett väldigt fint sätt
och det var ett elegant lobbmål han skickade in. Löpviljan, spelintelligensen
och passningskvaliteten fick nu Pligg utrymme för och assisterade bland annat
fint till Imads 3–0-mål.
Oscar Möller fick chansen från startför första gången sedan
hemmapremiären mot Malmö och det var riktigt roligt att se västervikssonens
löpningsräder som gav vårt spel en ytterligare dimension. Oscar ordnade
inkastet som vi gjorde 1–0 på och fanns med i förspelet till 3–0. Även om inte
allt satt på sin plats banade han väg för andra genom sin offervilja. Med
fortsatt förtroende kan det bli ännu bättre mot Djurgården.
Imad Zatara hade inledningsvis lite svårt att hitta rätt i
löpningarna, men så slog han till med ett behärskat skott och vi var i ledning
för första gången sedan toppmatchen mot Elfsborg. Det andra målet uppkom ur ett
liknande läge framför straffområdet och avslutet var lika säkert inprickat.
Målen förhöjde självförtroendet även i spelet i övrigt och Imad släppte bollen
snabbare och enklare än i de senaste matcherna. Med åtta mål sammanlagt är
Zatara delad nia i Allsvenskans skytteliga.
Ricardo Santos fick alltså börja på bänken för första
gången, vilket förhoppningsvis får honom att ta i ännu mer i löpningarna. Det
var inte illa att vara upphovet till två straffsparkar, varav vi förvaltade en,
vilket ger hopp om fram tiden.
Petrit Zhubi hoppade in på högerkanten i ett tacksamt läge
och borde fått en straff med sig. Petrit var också nära att peta in en boll
mellan benen på Joakim Wulff.
John Owoeri hoppade också in men fick bara några minuters
speltid.
Till nästa match mot Djurgården är alltså Daniel
Hallingström avstängd, men Alberis da Silva bör kunna gå in och göra ett lika
bra jobb.
Genom de tre poängen har vi nu fått ett ännu större andrum
nedåt i tabellen och inte minst visat att vi fortfarande kan spela riktigt fin
och effektiv fotboll. Kan vi fortsätta spela så här är det inte många som rår
på oss. Med det självförtroende som denna seger ger så är förhoppningarna goda
att vi kan avsluta Allsvenskan Anno 2013 på ett fint sätt!
Närmast väntar två bortamatcher. Först ut är alltså Djurgården
på nya Tele 2 Arena nästa söndag.
Tveka inte att anmäla dig till bussresan.
ÅFF – Östers IF 4–0
(1–0)
1–0 (32) Imad Zatara (Daniel Sjölund)
2–0 (48) Kristian Bergström
3–0 (66) Imad Zatara (Kristian Bergström)
4–0 (82, straff) Daniel Sjölund
Varningar ÅFF: Daniel Hallingström (3:e, avstängd mot
Djurgården).
Domare: Jonas Eriksson, Sigtuna.
Publik: 4 202
Övrig statistik
Bollinnehav 61 – 39
Avslut 12 – 5
Avslut på mål 8 – 1
Avslut i målställningen 1 – 0
Hörnor 12 – 9
Frisparkar 12 – 10
Offside 2 – 1
Utvisningar 0 – 0
Varningar 1 – 1
Startelvan
Henrik Gustavsson –
Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas
Dahlén –
Martin Christensen (ut 76), Mohammed Abubakari, Daniel
Sjölund, Kristian Bergström –
Imad Zatara (HM 69), Oscar Möller (ut 87)
Inbytta ersättare
Ricardo Santos (in 69), Petrit Zhubi (in 76), John Owoeri
(in 87).
Ej inbytta ersättare
Gustav Jansson, Alberis da Silva, Allan Olesen, Joel
Rajalakso.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.