Vilken pärs!

Vi har redan varit med om några riktigt nervpinande matcher under året som slutminuterna på Rambergsvallen och Borås Arena, men detta tog priset, men likaväl slutade denna måstematch också lyckligt!

I Allsvenskan handlar det ju inte om att vinna eller försvinna, för i nästa match har man en ny chans innan man når sista omgången. I inträdandet av Svenska Cupen är det dock helt andra förutsättningar. Det är de enda riktiga måstematcherna då det är vinna eller försvinna som gäller.

Mot ett division II-lag ska vi vinna, så är det bara, men rädslan inför den här matchen var ändå stor. Vi hade inte rosat marknaden i de senaste matcherna. Den dåliga konstgräsplanen skulle sänka tempot i vårt spel och mycket tydde på att Uddevalla skulle vara en svårare motståndare än många trott.

De tre delarna sammantaget gjorde att det här blev en tuff uppgift. Mycket tuff skulle det visa sig. Konstgräsmattan var av det gamla slaget som vi känner igen från Tipshallen i Jönköping till exempel. En tunn matta där allt gräs låg ner. Bollen rullade väldigt snabbt och vid minsta dålig touch studsade bollen iväg. Det är klart att hemmalaget bemästrade detta underlag bättre eftersom de tränar på det varje dag. Emellertid har IFK Uddevalla länge velat byta ut detta konstgräs.

De gånger de våra fick flyt i spelet med få tillslag och löpningar i fria ytor, visade sig klasskillnaden, men då hemmalaget lyckades stressa oss med sin höga press och vi gjorde tekniska misstag så var det jämna steg.

Vi hamnade olyckligt i tidigt underläge, redan efter 14 minuter. Anton Tinnerholm blev hårt ansatt på högerkanten och fick inte tillräcklig hjälp av Petrit Zhubi. Den misslyckade chansbrytningen av Anton innan målet var inte bra och eftersom våra mittbackar agerade passivt fick Samir Fehric drömyta att skära in från vänster. Gustav Jansson borde ha klarat skottet vid sin främre stolpe men gjorde det tyvärr inte.

Vi hade sedan en riktigt svag period, men fick bättre fart på både ben och boll i mitten på halvleken. Framåt var det dock fortfarande för uddlöst. Den senare delen av första akten var tempot och kvaliteten för låg för att tränga igenom.

Vi öppnade den andra halvleken piggare och kom på ett bättre sätt runt på kanterna. Redan efter tre minuter fick vi straff sedan Petrit Zhubi rivits ned till höger i straffområdet. Daniel Sjölund satte elvametaren säkert till vänster om målvakten.

Vi fortsatte att skapa tryck mot hemmamålet och efter ett bra anfall i den 62:a minuten spelade Kristian Bergström in bollen i straffområdet. Ricardo Santos bröstade ned bollen och kunde peta in 2–1.

Vi kontrollerade sedan matchen och skapade några bra lägen för ytterligare mål, men med tio minuter kvar blev det lite stressigt. Hemmalaget kunde flytta upp positionerna efter att de fått ett inkast. I den 82:a minuten fick Gustav Jansson en bakåtpassning från Erik Moberg och vår målvakt slog bollen olyckligt på en motståndare. Gustav räddade skottet men fick ingen hjälp på returen och Heidar Geir Juliusson kunde lyfta in 2–2.

Vi borde ändå ha avgjort tillställningen under full tid, men Petrit Zhubis avslut rensades undan på mållinjen och förlängning följde.

Det var väldigt nära att vi tog ledningen direkt. Petrit Zhubi spelade in bollen till vänster i straffområdet. Daniel Sjölund, lyfte bollen i insidan av den främre stolpen och bollen gick retsamt längs med mållinjen och förbi den andra stolpen.

I den andra förlängningskvarten sköt Daniel Sjölund ett bra skott i vänsterinnerläge, men målvakten räddade och Ricardo Santos nickade i stolpen.

Man var nära upplösningstillstånd, men det skulle alltså bli ännu värre. Nu var det straffsparkar som skulle fälla avgörandet…

Det började illa då hemmalagets Jesper Andreasson satte 3–2 hårt till vänster. Men Oscar Möller höll nerverna i styr och var också säker när han satte sin straff högt över den liggande målvakten fram till 3–3. Gustav Jansson tog sedan stor revansch och gjorde en bra räddning när han fällde sig säkert till vänster och motade Jeton Krasniqis skott. Dessvärre sköt Daniel Sjölund sin straff utanför den högra stolpen efter att målvakten gått åt samma håll. Glädjande nog brände Fredrik Brändén sin straff när han sköt högt över och Anton Tinnerholm satte 4–3 till höger om målvakten. Christian Nyberg sköt sin straff i ribbans ovansida och Kristian Bergström kunde sedan avgöra i den fjärde ronden och det gjorde han! Pligg satte bollen högt och säkert fram till 5–3 och det var en enorm glädje och lättnad som strömmade ur den, med puls över 200, skakande kroppen.

Minnena går tillbaka till straffsegern i kvartsfinalen hemma mot GAIS 2005 och sedan nådde vi hela vägen till finalen. Nu får vi hoppas att vi kan nå dit igen. Självklart måste vi upp i betydligt högre nivå spelmässigt, men nu har vi i varje fall den möjligheten. Eftersom både AIK och Kalmar är utslaget har vi större chans att åter bli toppseedat i gruppspelet som avgörs nästa vår.

Gustav Jansson fick alltså chansen i en tävlingsmatch för första gången sedan de tidigare cupmatcherna i år.  Det var olyckliga agerande vid båda baklängesmålen, men han revanscherade sig med några fina ingripanden och var riktigt bra i straffsparksläggningen. Räddningen var riktigt fin och att hemmalaget sköt två straffar över var säkert frukten av att Gustav stod kvar och inte slängde sig tidigt.

Anton Tinnerholm hamnade i lite tokig position på mellanhand då Petrit Zhubi låg väldigt högt upp i banan även när vi inte hade boll och Anton kom inte riktigt i rytm, men straffen var säkert inprickad.

Daniel Hallingström och Alberis da Silva hade lite problem med underlaget och kom under besvärlig press stundtals. Danne byttes ut efter känningar men det var mer en säkerhetsåtgärd och han ska vara disponibel till måndag.

Andreas Dahlén försökte följa med på vänsterkanten och gjorde ett stort jobb även om kvaliteten inte riktigt infann sig.

Petrit Zhubi fick chansen från start, vilket han ännu inte har fått i Allsvenskan. På höger mittfält kom han inte till sin rätta speciellt ofta, men det var han som blev fälld och vi fick straff i början på andra halvlek. När Petrit flyttades fram i anfallet blev det bättre fart på honom och det var väldigt nära att han avgjorde.

Mohammed Abubakari var tillbaka på innermittfältet och stod för ett bra arbete, men spelade med lite för små marginaler och antalet tekniska fel var av lite för hög grad.

Daniel Sjölund gjorde på nytt en stor arbetsinsats och var vår bästa spelare även om kvaliteten inte alltid var på topp. Straffen under ordinarie tid var bra slagen, men den i straffsparksläggningen slog han utanför. Det är dock alltid svårt att slå två straffar i en match.

Kristian Bergström hade svårt att komma in i matchen från början men gjorde det i den andra halvleken och när Pliggs vänster talade oftare, snabbare och med bättre adress höjdes kvaliteten på spelet.

Ricardo Santos gjorde det viktiga 2–1-målet efter en bra prestation, men det är klart att man begär mer. Ofta stod brassen på hälarna och kom för sent in i situationerna.

John Owoeri gynnades inte av underlaget då han inte hade mycket för sina djupledslöpningar. Bollarna försvann för snabbt på underlaget. John kom istället ned och hämtade boll och lyckades inte alltid i den vidare bollfördelningen.

Martin Christensen kom in istället för Owoeri, men spelade till höger på mittfältet. Det blev en injektion då vi fick ett starkare kantspel och fick in fler inlägg.

Erik Moberg ersatte Daniel Hallingström och gjorde ett okej inhopp, även om bakåtpassningen till Gustav Jansson innan 2–2-målet inte var den bästa.

Oscar Möller byttes in istället för Petrit Zhubi i början på den andra förlängningskvarten och tillförde en del med sitt huvudspel och satte en straff säkert.

Motståndarna IFK Uddevalla har säkert en bra chans att ta steget upp i division I och klara sig bra där. Laget försökte verkligen spela fotboll och låg inte bar lågt och försvarade sig. Vi som fåtal bortasupportrar blev välkomnade på ett fint sätt. Svenska Cupen ger oss supportrar möjlighet att komma till mindre arenor och mindre klubbar och den gemytliga stämningen kände vi så väl igen från Kopparvallen även om vi numera är en storklubb.

Spelmässigt var det här långt ifrån en stor match från vår sida, men det viktiga var förstås att ta sig vidare. Kalmar FF hade också en tuff cuprunda men de har haft en dags längre återhämtning än vad vi får. Å andra sidan föll ju KFF på straffar mot Torslanda och glädjen att vara vidare borgar förhoppningsvis att återhämtningen går snabbt inför måndagens allsvenska match på Kopparvallen. Segerns sötma vill vi ju så gärna få uppleva igen!

IFK Uddevalla – ÅFF 5–3 e str 2–2 e fng o f t (1–0)

1–0 (14) Samir Fehric

1–1 (49, straff) Daniel Sjölund

1–2 (62) Ricardo Santos (Kristian Bergström)

2–2 (82) Heidar Geir Juliusson

Straffsparksavgörandet

3–2 Jesper Andreasson

3–3 Oscar Möller

Miss Jeton Krasniqi (Gustav Jansson räddade)

Miss Daniel Sjölund

Miss Fredrik Brändén

4–3 Anton Tinnerholm

Miss Christian Nyberg

5–3 Kristian Bergström

Varning ÅFF: Daniel Sjölund.

Domare: Adnan Jukic, Falkenberg.

Publik: 1 200

Startelvan

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström (ut 72), Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Petrit Zhubi (F 58, ut 107), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

John Owoeri (ut 58), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 58 HM), Erik Moberg (in 72), Oscar Möller (in 107).

Ej inbytta ersättare

Jorge Hernandez, Allan Olesen, George Tanzi, Joel Rajalakso.