Tre mål framåt på sex matcher
var naturligtvis ett alldeles för klent facit men nu lossnade målskyttet och
det rejält. Med hela 5–1 besegrades jumbolaget Djurgårdens IF.
Jag hade det på känn att nu kunde islossningen komma. Efter alla
spelarförluster som motståndarlaget haft sedan förra året såg man tidigt varåt
det lutade och när sammanhållande försvarsspelare Jonna Toivo också lämnade
verkade DIF gå en tung säsong till mötes.
Det kändes oerhört tungt att vi fick lämna cupspelet efter att vi
slarvat mot Djurgården på Kopparvallen. Redan i den matchen skulle vi ha vunnit
med den marginal som behövdes mot ett passivt motståndarlag. Osannolikt nog har
DIF sedan tagit sig hela vägen till final. Men onsdagens match mot Örgryte var
av spelkvalitet som mellan två superettanlag där DIF med stor möda drog det
längsta strået. Självklart lider vi genom att vi inte tog vara på den fina
möjligheten att nå cupfinalen, men möjligheterna till framgång i allsvenska
mötet mot DIF var stor.
Mot ÖIS var det ett passivt Djurgården över hela banan där få spelare
tog de löpmeter som fodrades för att komma i rätt positioner. Kunde vi bara
hålla fart på bollen skulle vi ganska lätt kunna spela oss igenom till klara målchanser,
för spelytor fanns mellan alla lagdelar och alla spelare.
Det märktes att mycket stod på spel i Inledningen av matchen där båda
lagen slarvade mycket i passningsspelet men samtidigt var varken vi eller DIF
distinkta nog att utnyttja misstagen. Allteftersom tog vi bättre tag i matchen
och i den 19:e minuten kom det förlösande målet. Viktor Prodell stoppades bryskt av Mattias
Östberg, strax utanför straffområdet. Djurgårdsspelaren fick en varning och
Imad Zatara drämde in frisparken fram till 1–0, sedan Marc Pedersen försökt
rädda men ställde istället Kenneth Höie i målet, när han misslyckades få bollen
utanför målramen. Jag måste säga att det är märkligt att vissa vill få det till
självmål, i så fall skulle målvakterna göra självmål varje gång de är sist på
bollen vid försök till räddning.
I en period därefter fick Djurgården många frisparkar strax utanför
vårt straffområde och fick på så sätt ett tryck med hjälp av efterföljande
hörnor. Vi redde dock ut stormen med ett kontrollerat försvarsspel.
I den 36:e minuten kunde vi istället göra det mycket viktiga 2–0-målet.
Daniel Sjölund fångade upp bollen vid mittpunkten och spelade fram till
Kristian Bergström i innervänsterläge. Pligg spelade på två tillslag vidare
till Imad Zatara som använde tre snabba touch för att leverera bollen vidare
till Viktor Prodell, som prickade in bollen via den högra stolpen.
Det var sedan kul att se att vår spelare kunde vara taktiskt drivna
genom att spela av halvleken utan att riskera 2–0-ledningen till paus vilket
var nog så viktigt. Vi spelade egentligen inte speciellt bra i den första
halvleken men visade på den effektivitet som vi tidigare hade saknat. Utgångsläget
mot det pressade bortalaget var därmed förnämligt inför den andra halvleken
I andra halvlek fick vi sedan en flygande start genom 3–0 i den 48:e
minuten. Efter ett fint anfall på vänsterkanten där Daniel Sjölund spelade in
bollen, fick Imad Zatra ett bra läge men målvakten gjorde en kanonräddning med
sitt släpande ben. Bollen gick i en vid båge utanför straffområdet där Tom
Pettersson fångade in den och klippte in bollen via en djurgårdsspelares hjässa
som ställde Kenneth Höie i målet.
Målet avgjorde matchen och vi kunde spela ut Djurgården därefter. I den
61:a minuten ökade vi på till 4–0. Kristian Bergström spelade fram bollen till
Daniel Sjölund som avancerade in i banan och spelade bollen snett bakåt och
Imad Zatara kunde skjuta in 4–0 i det vänstra hörnet.
Bara två minuter senare föll 5–0. Tom Pettersson spelade ut bollen till
vänster och Viktor Prodell vinklade in bollen i det bortre hörnet.
5–0 redan i den 63:e minuten! Det kändes som det kunde rinna iväg till
en riktig storseger, men det blir ofta svårt att fortsätta ösa på när matcherna
är avgjorda. Alla vill fram och göra mål, men hemjobbet lämnades lite åt sidan.
Vi skapade flera heta lägen för att öka på ledningen men det blev
istället Djurgården som reducerade. Efter passivitet i försvarsspelet kunde
Simon Tibbling spela tillbaka i straffområdet till höger och Amandou Jawo
prickade in bollen i det främre hörnet.
Naturligtvis är vi ändå mycket nöjda med denna viktiga storseger som
verkligen visar att vi kan spela fotboll på samma vägvinnande sätt som förra
året, då vi också tog storsegrar mot Gefle 6–1 och Elfsborg 5–1 på
Kopparvallen. Dessförinnan hade vi inte gjort fem mål i någon allsvensk match
sedan 1974 (7–2 i sista omgången hemma mot Landskrona).
Henrik Gustavsson fick slita under en period med många frisparkar och
inlägg och gjorde det bra, men i övrigt var det ganska lugn. Fimpen släppte främre
hörnet vid reduceringen, men det målet får förhoppningsvis ingen betydelse.
Anton Tinnerholm hade problem med passningsspelet inledningsvis men
växte in i matchen och kom fram i offensiven riktigt bra i andra halvlek.
Tunneln på Jesper Arvidsson och jättelöpningen som höll på att resultera (lyftningen
gick utanför bortre stolpen) var styrkebesked.
Erik Moberg var lite passiv vid baklängesmålet, men det var det enda
att anmärka på en ny stark insats av motalasonen. Moberg befäster därmed sin
status som givet ankare med sin trygghet att styra försvaret rätt.
Daniel Hallingström har därmed fått värdefull avlastning i ansvaret och
stod också för en stabil insats.
Allan Olesen skötte sin uppgift väl när han kom in som vänsterback
istället för utvisade Andreas Dahlén mot Kalmar, men vänsterback är en lite avig
position för dansken. Det blev väl många felpass, men varför skulle
medsspelarna sätta honom i trängda lägen? Defensivt tätade Allan okej, men
nivån måste upp högre mot bättre motstånd.
Martin Christensen började mycket bra och tog en fantastisk hemlöpning
efter att Anton tappat bollen, men det gäller ju att slita för laget hela
matcherna. Martin fick lite för få bollar på djupet att jobba på för att han
skulle nyttjas bättre. Det var synd att han inte prickade in friläget, men vid
ett annat tillfälle, felvänd utanför straffområdet skulle han förstås ha spelat
tillbaka till Tom Petterson som hade fritt skottfält.
Oscar Möller bytte av Martin de sista minuterna och hade inga större
problem att hålla emot på sin högerkant.
Tom Pettersson började med en riktig indianare, men växte in i matchen
och gjorde oerhörd bytta genom sitt stora jobb på innermittfältet i båda riktningarna.
Tom ger gott stöd till våra mittbackar och offensivt låg 23-åringen bakom
mycket, gjorde dessutom ett mål och assisterade till ett.
Daniel Sjölund kan inte vara missnöjd med klubbytet och ägde mittens
rike tillsammans med Tom. Med sin trygga spelstil vann ålänningen mycket boll
och låg bakom de flesta av våra mål. Mot starkare motstånd behöver tempot höjas
ett snäpp men mot Djurgården höll han precis lagom fart på bollen. När Daniel
vågar skjuta mer så kommer också de egna målen.
Kristian Bergström följde upp den fina våren med en ny stark insats och
låg också bakom de flesta målen. Defensivt märktes det med tydlighet vad Pligg
betyder då han byttes ut. Vi hade inte alls samma trygghet på vår vänstersida
därefter.
Petrit Zhubi kom in på vänsterkanten och började precis som Martin
Christensen med en fin defensiv aktion, men måste också lära sig att te det
defensiva ansvaret under hela matchtiden. De offensiva initiativen var goda men
lite överarbetade.
Våra forwards har fått utså en del negativ kritik, men nu fick vi
verkligen utdelning på ett fantastiskt sätt genom två mål vardera av Imad
Zatara och Viktor Prodell.
Imad Zatara tog nu ytterligare ett steg som forward, där han hittade
allt mer rätt i löpningarna och fick utdelning på ett fantastiskt sätt genom
inblandning i fyra av målen. Två gjorde han själv, ett assisterade han och i
situationen innan Toms mål, var det ju Imad som var mycket nära att överlista
Kennet Höie.
Äntligen kunde också Viktor Prodell spräcka nollan genom sina två mål.
Proddan ”fixade” även frisparken fram till Imads frisparksmål. Efter en blek
inledning på matchen växte 25-åringen och agerade som tempohöjande
spelfördelare.
John Owoeri fick en perfekt match att debutera i men ville lite för
mycket för att göra mål. I friläge kom nigerianen med lite för hög fart när han
vek av åt vänster och kom därmed inte riktigt runt med foten och skottet gick
utanför. John visade åter på intressanta kvaliteter som antyder att han kommer
att bli en fin tillgång framöver, men vi får förstås ha lite tålamod.
Mohammed Abubakari satt på bänken men behövde aldrig komma in. Efter
att han slagit upp sin lårskada en gång är givetvis lagledningen, med all rätt,
extra försiktiga nu. Mot Öster kan han dock vara aktuell vilket även Alberis da
Silva kan vara. Dessutom borde verkligen Andreas Dahlén åter vara disponibel
efter sin felaktiga utvisning. Vi har det alltså gott ställt med bredden i
truppen.
I och med storsegern tog vi ett jättekliv upp i tabellen till
åttondeplats, men de flesta matcherna i omgången återstår. Trots att vi har
haft en svag säsongsinledning totalt sett har vi ändå bara tagit en poäng
mindre än i fjol efter sju omgångar. Förra året hade vi målskillnaden 14–14 efter
sju omgångar i år har vi 8–7. Trots att vi uppfattar det som att vi släppt in för
många enkla mål, så har vi alltså bara släppt in hälften så många som vid samma
tidpunkt i fjol.
På bortaplan har vi bara släppt in ett enda mål, i premiären mot Gefle.
Under de båda naturgräsmatcherna har vi alltså inte släppt in ett enda mål. Å
andra sidan har vi inte heller gjort något mål på bortaplan, men det är
verkligen dags på Myresjö Arena på måndagen den 13 maj. Se till att följa
bussresan till Östers nya arena. Läs mer om bussresan här
ÅFF – Djurgårdens IF 5–1 (2–0)
1–0 (19) Imad Zatara
2–0 (36) Viktor Prodell (Imad Zatara)
3–0 (48) Tom Pettersson
4–0 (61) Imad Zatara (Daniel Sjölund)
5–0 (63) Viktor Prodell (Tom Pettersson)
5–1 (81) Amandou Jawo
Varningar ÅFF: inga
Domare: Andreas Ekberg, Lund
Publik: 6 152
Övrig statistik
Bollinnehav 51 – 49
Avslut 15 – 9
Avslut på mål 8 – 4
Avslut i målställningen 0 – 0
Hörnor 3 – 7
Frisparkar 11 – 8
Offside 3 – 3
Utvisningar 0 – 0
Varningar 0 – 2
Startelvan
Henrik Gustavsson –
Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Allan Olesen –
Martin Christensen (ut 85), Tom Pettersson, Daniel Sjölund, Kristian
Bergström (ut 71) –
Imad Zatara (VM 71, ut 77), Viktor Prodell
Inbytta ersättare
John Owoeri (in 71 F), Petrit Zhubi (in 77 VM), Oscar Möller (in 85 HM),
Ej inbytta ersättare
Gustav Jansson, Mohammed Abubakari, Emmanuel Dogbe, Mattias Mete.
Självklart va det självmål! Djurgårdaren gjorde ju en sparkrörelse som fick bollen att gå i mål. Frisparken i sig va ju usel...
SvaraRaderaSå om målvakten gör en sparkrörelse och bollen går i mål så är det också självmål? Frisparken var hårt slagen och på mål.Det var alltså självklart inte självmål.
SvaraRaderaJa! Ibland är dina ögon lite alltför blå...
SvaraRaderaSå, om Zataras skott innan Tom gjorde 3-0 hade gått i mål efter att målvakten sparkat efter bollen i ett försök att rädda, så hade det varit självmål? Nej knappast. Nån som försöker rädda en boll från att gå i mål - målvakt eller utespelare gör inte självmål. Självmål gör man om bollen inte är på väg mot mål, av blå, röd, gul eller grön spelare. Solklart eller hur?
SvaraRaderaNej. Jag tycker man inte kan generalisera på det sättet. Gör man en benrörelse, s k benparad, för att förhindra ett mål så är det inte självmål. Men om man försöker göra en rensning som djurgårdaren gör vid 1-0 och på så sätt ställer sin målvakt så är det. Målvakten hade annars enkelt räddat Zataras "dåliga" frispark...
SvaraRaderaMen jag lovar dig Tobbe, jag blev lika glad över målet som om Zatara hade skruvat upp den i krysset!!!
Tobbe du som kan skriva kom igen nu och tyck till om den felaktiga utvisninge!! Ring upp Strömbergsson Disciplinnämden skapa debatt...vi vill inte att Bruket ska drabbas detta hade aldrig hänt i aik!!!!!
SvaraRaderaVi är av olika åsikter kring självmål eller inte och vi är ju inte de enda som har olika uppfattningar. Jag tycker dock att frisparken var rätt hård slagen och Höie kunde ha räddat. Jag är också säker på att han tagit Tom skott också om det inte tagit i huvudet på djurgårdsspelaren (jag såg bra bakom målet), men där snackar ingen om en dålig undanrensning som det faktiskt var. Nå väl Pedersens försök till att freda målet var riktigt dålig. Varför riskera att sparka bort bollen när han bara behövde täcka/valla bort bollen? Vi är dock tacksamma över detta.
SvaraRaderaJa, det är en fullständig skandal det här med Andreas Dahlén. Att döma fel kan alla göra, men att inte erkänna sitt misstag är så otroligt fegt. Att sedan disciplinnämnden kan gå på Strömbergssons utsaga är ännu värre. När de får chansen att rätta till en del av felaktigheten så tar de inte chansen. Det finns de som tycker att det är för mycket gnäll på domarna, men med det här agerandet kan varken domarna eller disciplinnämnden tas som seriösa!
SvaraRadera