Sammanfattning Allsvenskan i sin helhet 2013 – Del II

Efter att övre halvan presenterats följer här kommentarer kring den undre halvan, samt för de två nykomlingarna.

IFK Norrköping svarade i fjol för en sensationell femteplats men kunde som väntat inte matcha den placeringen. Laget liknade Göteborg, om än av lägre klass, med två innermittfältare som är tuffa att möta. Andreas Johansson (4 mål och 1 assist) och Lars Krogh Gerson (4 mål) är inga stora kreatörer men de skapar trygghet för lagbygget och är jobbiga att möta. Under våren spelade Gunnar Heidar Thorvaldsson (9 mål och 5 assist) och Imad Khalili (7 mål och 2 assist) på topp och de båda låg bakom nästan alla målen. Men båda lämnade; Thorvaldsson till turkiska Konyaspor och Khalili till Helsingborg.

Trots det enorma tappet lyckades IFK hålla sig undan nedflyttningsstriden. Målskyttet fördelades på fler spelare under hösten och 21-åringarna Isaac Kiese Thelin (4 mål och 5 assist) och Christoffer Nyman (4 + 3), producerade skapligt under hösten. Christopher Telo svarade för nio poäng (5 + 4).

Martin Smedberg-Dalence svarade för 3 mål och 8 assist men återvänder till IFK Göteborg till nästa säsong. Det blir intressant att se vad Norrköping hittar för nytillskott under vintern. Det lär behövas en del för att upprepa niondeplatsen.

Trots att vi var tämligen överlägsna i den första halvleken på Nya Parken hade vi bara med oss kryss i paus och efter en jämna andra akt föll vi med 1–2. Även på Kopparvallen föll vi (1–3) i en jämn tillställning där domaren Michael Lerjéus bidrog till förlusten genom flera matchavgörande domslut.

BK Häcken var fjolårets stora överraskning som till näst sista omgången var med och stred om guldet. Till sist blev det ändå en hedrande andraplats, vilket med råge är främsta placering i föreningens historia. Den här säsongen blev betydligt besvärligare. Fjorårets poäng- och skyttekung Waris Majeed (23 mål och 9 assist) kunde inte ersättas. Moestafa El Kabir från Mjällby svarade visserligen för 12 mål och 2 assist men var skadad under en stor del av hösten. René Makondele har svarat för många poäng sedan han kom till Häcken och denna säsong blev det 7 mål och 8 assist. Martin Ericsson var inte lika framgångsrik i poängprotokollet i år men svarade ändå för 5 mål och 4 assist.

Häcken låg ett tag risigt till men redde upp situationen och säkrade precis som vi kontraktet med tre omgångar kvar.

Förra året gjorde bollklubben hela 67 mål men i år stannade målskörden på 36 fullträffar. Ifjol var Häcken väldigt framgångsrikt med sin höga press och återerövrade ofta bollarna högt upp i banan. Därmed belastades inte försvarsspelet speciellt hårt. Denna säsong saknades också reslige mittbacken Tom Söderberg (Elfsborg). Till skillnad mot fjolåret hamnade BKH allt oftare i underläge och fick jaga mål, varvid det blev öppnare bakåt. 41 mål var dock bara 5 fler insläppta än under fjolåret.

För första gången sedan 1985 lyckades vi vinna på Rambergsvallen, med 2–0 efter en disciplinerad insats. I epilogen på Kopparvallen slutade den svängiga matchen 2–2.

Blir då Häcken fågel eller fisk nästa säsong? Den frågan känns svår att besvara. Stora kvaliteter finns verkligen i både teknik och fart samt talanger i form av 18-årige Simon Gustafsson (2 mål + 4 assist) och 17-årige VM-bronsspelaren Carlos Strandberg (3 + 1).

Mjällby AIF har haft en ganska god kontinuitet under flera år men denna säsong har omsättningen på spelare varit stor och laget befinner sig därmed i en generationsväxling. MAIF överraskade de flesta stort under inledningen på säsongen. Mjällby låg faktiskt trea med 16 poäng inspelade poäng efter 9 omgångar, men vi tog då ner dem på jorden efter 3–0 på Kopparvallen.

Succémittbackslånet från Malmö, Jasmin Sudic, åkte på en korsbandsskada och återvände till Malmö. Vår forne Haris Radetinac (3 mål och 6 assist) lämnade under sommaren till förmån för Djurgården. Trots tappen hängde MAIF länge med på den övre halvan men efter en svag avslutning med fem förluster på de sex sista matcherna sjönk Mjällby till elfte plats. Någon riktig fara för kontraktet var det dock inte, men listerlänningarna måste vända trenden för att inte denna epok i Allsvenskan ska sluta redan nästa år.

Efter Peter Swärdh tillträdde Anders Torstensson som tränare, men han fick inte förtroendet säsongen ut.

Nyförvärvet från Trelleborgs FF, Kristian Haynes, inledde strålande med 7 mål på de 11 första matcherna och blev bäste poängspelare med 10 mål och 4 assist. Pär Ericsson var skadad under våren men gjorde 8 mål under hösten. Veteranen Marcus Ekenberg fortsatte leverera med 5 mål och 5 assist. Craig Henderson kom tillbaka fint efter en korsbandsskada. Nya zeeländaren svarade för 5 mål och 2 assist i Allsvenskan och ingår i Nya Zellands VM-playofftrupp, men efter 1–5 borta mot Mexico lär det inte bli något VM-slutspel för 26-åringen.

I den yngre upplagan av Mjällby återfinns intressante 21-årige mittbacken Gbenga Arokoyo samt jämngamla mittfältarna Andreas Blomqvist och Robin Strömberg.

För första gången sedan 1999 lyckades vi vinna på Strandvallen vi höstens störtsköna 1–0-seger.

Gefle IF går nästa år in i sin nionde raka säsong i Allsvenskan, vilket är en enorm bedrift av en klubb med begränsade ekonomiska medel. Tränaren Pelle Olsson har hängt med under hela denna allsvenska epok. 4–4–2-systemet var så väl inpräntat att klubben gjorde en video på ämnet för att haussa intresset inför säsongen. I premiären föll vi med 0–1 efter en blek insats på Strömvallen.

Under Gefles mest framgångsrika period under sommaren anammades dock 4–3–3. GIF vände 0–3 från bortaplan till en sammanlagd 4–3-seger i Europa League mot cypriotiska Anorthosis Famagusta i Sundsvall och spelade av farten bort Malmö med 2–0 hemma på Strömvallen med samma spelsystem. Kort därefter nådde vi bara 1–1 hemma mot det formstarka gästrikslaget.

Trots att GIF bara förlorade en av tolv allsvenska matcher under sommaren kom inte lyftet i tabellen. De andra bottenlagen plockade också poäng och Gefle noterade för många kryss. Eter några förluster under hösten var GIF illa ute, men en bra spurt räddade kontraktet, som säkrades i den näst sista omgången.

Jakob Orlov blev främste poängspelare med 8 mål och 7 assist. Simon Lundevall (5 + 7) och Johan Oremo (8 + 2) var inte mycket sämre. Alexander Faltsetas (3 + 3) gjorde också mycket nytta på mittfältet, liksom Mikael Dahlberg (4 + 1) med sitt huvudspel.

Anders Wikström kom tillbaka i mittförsvaret och bidrog till att stärka defensiven de 19 matcher han kunde spela. I målet inleddes generationsväxlingen då Emil Hedvall fick chansen i 7 matcher, bland annat i båda matcherna mot oss, vilket kom väl till pass eftersom Mattias Hugosson nu slutar.

Gefle behåller säkert stommen till nästa säsong men vad händer om Pelle Olsson lämnar? som det ryktas om.

IF Brommapojkarna kom sensationellt bäst av de tre nykomlingarna och slapp undan kvalspelet tack vare krysset i ödesmatchen borta mot Halmstad. Att BP förutsågs ha sämst chanser att hålla sig kvar var inte märkligt i och med att de tappade två så pass starka poängspelare. Pablo Pinones Arce (18 mål och 8 assist) gick till Öster och Nabil Bahoui (15 mål och 6 assist) knep AIK.

BP hade det besvärligt under våren och släppte in mängder av mål på bortaplan. Vi vann också tämligen enkelt med 4–1 på Kopparvallen. Under sensommaren tätades försvarsspelet till på ett betydligt bättre sätt och BP började vinna hemma på Grimsta. Bottenkollegorna började också plocka poäng och det var inte förrän efter tre raka segrar som BP fick en lucka ned till strecken.

Efter en rätt intetsägande 0–0 match mot oss på Grimsta såg kontraktet ut att vara i hamn, men Halmstad spurtade bra samtidigt som BP kammade noll mot topplagen Malmö och AIK. Därmed blev det spännande in i det sista.

Mauricio Albornoz har aldrig tidigare varit någon riktigt stor poängspelare men klev fram när det som mest behövdes med 10 mål och 6 assist. Andreas Erikssons (6 mål och 3 assist) insatser var också en avgörande faktor till det förlängda kontraktet, men på grund av skada saknades Ante i slutskedet av säsongen.

Värt att tillägga är också att Andreas Haddad (5 mål och 2 assist) lämnade för Hammarby under sommaren, vilket understryker att BP alltid lyckas fylla på med andra lovande spelare så som 19-årige mittbacken Jacob Une Larsson; 18-årige mittfältaren Jesper Karlström och 21-årige anfallaren Gustav Sandberg Magnusson (3 mål och 2 assist).

BP har svarat för en strong prestation och kan med ett års erfarenhet säkert vara med och kriga om fortsatt allsvenskt spel även nästa säsong. Om det vill sig väl med Sveriges ranking i Fair Play, blir det europaspel för första gången i klubbens historia. BP kom nämligen trea i Allsvenskans Fair Play efter Göteborg och Malmö (som redan är kvalificerade för europaspel). Likt Gefle i år kan alltså BP spela i Europa League nästa år.

Halmstads BK återvände till allsvenskan efter bara ett år i Superettan, precis som vi gjorde 2011. Till skillnad från oss kom HBK dock ”bara” trea i fjolårets Superettan. I kvalspelet besegrades GIF Sundsvall med sammanlagt 6–4. Till skillnad från BP behöll HBK sina bästa poängspelare. Gudjón Baldvinsson gjorde 16 mål och svarade för 5 assist i Superettan. Mikael Boman var inte mycket sämre med 13 mål och 3 assist. Anfallsparet levererade också bra i Allsvenskan och stod bakom 22 av HBKs 32 mål: Mikael Boman (9 mål och 4 assist) och Gudjón Baldvinsson (5 mål och 4 assist).

Det goda anfallsparet till trots, hade HBK ett kämpigt år som nykomling och låg på kvalplats eller nedflyttningsplats under nästan hela säsongen. Efter 1–0 hemma mot AIK i omgång 21 såg det lovande ut, men fem förluster på sex matcher följde och läget var därmed prekärt inför de tre avslutande matcherna, då laget låg på nedflyttningsplats. Efter segrar hemma mot Mjällby (1–0) och borta mot Häcken (3–1) kopplade HBK grepp om kvalplatsen. Seger i epilogen hade till och med inneburit att Halmstad sluppit kvalspelet, men 2–2 hemma mot BP räckte inte för att kliva förbi pojkarna.

I kvalspelet ställdes Halmstad åter mot Sundsvall. Efter 1–1 på Norrporten Arena var HBK illa ute på Örjans Vall i underläge 0–1 men på fyra minuter i andra halvlek vände HBK efter två mål av Mikael Boman.

Vi tog bara en pinne mot HBK. Vi borde ha avgjort efter första halvlek på Örjans Vall, men klarade bara 0–0 efter att vi tappat kommandot i andra halvlek. Ett stort övertag hade vi även på Kopparvallen men föll med olycksaliga 0–1 under sommaren.

Halmstad har verkligen svarat för en jätteprestation de två senaste åren. När vi åkte ur Allsvenskan 2010 tog vi 29 poäng och fick behålla nästan hela truppen. HBK tog bara 14 poäng i Allsvenskan 2011 och tappade massor av spelare. Det nya lagbygget har gjort det bra och utvecklingspotential finns. Vänsterbacken Oliver Silverholt har verkligen slagit igenom under hösten. 19-åringen har därmed tagit plats i det svenska U21-landslaget. Rickard Magyar är en intressant mittback som 22 år ung, men med fyra år som ordinarie, redan känns redo för större sammanhang.

Valmir Berisha har ännu inte debuterat i Allsvenskan men spås en mycket ljus framtid efter att 17-åringen vunnit skytteligan i U17-VM med 7 mål när Sverige tog ett historiskt brons häromveckan. En sådan spelare blir givetvis svår att behålla för HBK.

Östers IF förutspåddes ha de bästa förutsättningarna av nykomlingarna, men blev i stället sämst av de tre och det blev en direkt retur till Superettan. I Superettan i fjol ångade Öster på i stor stil och var obesegrat de 18 första matcherna. Eftersom endast tre av matcherna slutade med kryss, låg vägen öppen mot ett allsvenskt avancemang. Att ÖIF avslutade fjolåret som ett mittenlag i Superettan, gjorde inget utan seriesegern var ändå ett faktum. Möjligen var det ändå en fingervisning om vad som komma skulle, likt när Norrköping gjorde en liknande resa i Superettan 2007 men åkte ur med dunder och brak 2008.

Emellertid började Öster riktigt bra i den allsvenska comebacken under ledning av vår tidigare spelare och tränare Andreas Thomsson. Åtta poäng på de fyra första matcherna blev det, men sedan följde en svängig säsong med mest motlut. Efter sex raka matcher utan förlust under sensommaren såg kontraktet ut att kunna räddas, men därefter följde fem raka förluster. Det raset lyckades inte vända skutan på rätt köl med tre avslutande kryss. Inför slutrundan var ÖIF tvunget att besegra Djurgården samtidigt som Halmstad skulle kamma noll mot BP, men båda matcherna slutade med kryss och degraderingen var ett faktum.

Öster såg på pappret ut att vara ett lag som borde hållit sig kvar. Laget tappade inga ordinarie spelare och förstärkte med några starka namn som också levererade. Forwarden Pablo Piñones Arce, från BP blev målbäst med nio fullträffar. Vänstermittfältaren Vlado Zlojutro (från Värnamo) svarade för sex mål och en assist. Mittfältarna Josef Elvby (Häcken) och Kenny Pavey (Ljungskile) tog också plats i startelvan.

Vi tog full pott mot växjölaget efter 1–0 på Myresjöhus Arena och hela 4–0 på Kopparvallen. Vi dominerade båda matcherna kraftigt.

Det faktum att det gått fort framåt i seriesystemet spelade säkert in på bakslaget. Så sent som 2009 spelade föreningen i division I. Nu blir det till att ta nya tag i Superettan.

Syrianska FC har varit nederlagstippade sedan de kom upp i Allsvenskan till säsongen 2011, men har ändå lyckats klara sig kvar. Denna gång tog det dock tvärstopp. Summa summarum blev det bara 14 poäng och målskillnaden stannade på hemska 25–64. Poängen var densamma som HBK noterade 2011, men målskillnaden var sämre. GAIS tog bara 12 poäng i fjol, men dessförinnan får vi gå tillbaka till 1979 och IS Halmia för att hitta ett sämre resultat i Allsvenskan (poäng/match).

Stora spelaromsättningar har präglat Syrianska och för att spara likvida medel har föreningen tvingats hålla en tunn trupp över vintermånaderna och värvat nya spelare sent på våren. Denna filosofi är dock vansklig. Utan en bra försäsongsträning ökar skaderiskerna. SFC har hamnat i onda cirklar och tvingats spela med halvskadade spelare eftersom laget samtidigt haft en smal trupp.

Syrianska hängde med skapligt inledningsvis och tog dubbla segrar hemma mot Norrköping (3–1) och borta mot Djurgården 1–0 i omgång 5 och 6. Sedan gick det dock utför. Sedan omgång 13 belade SFC slag på jumboplatsen och 22 raka matcher utan seger följde innan vi åkte på den fasansfulla 1–4-minan på Södertälje Fotbollsarena. SFC hade dock ingen nytta av de trepoängen för redan i den 26:e omgången var det definitivt över efter 1–2 hemma mot Brommapojkarna. Hemma på Kopparvallen vann vi med 1–0 under sommaren.

Dinko Felic blev poängbäst med 5 mål och 3 assist. Lånet från Djurgården och Joels storebror, Sebastian Rajalakso svarade för 4 mål och 2 assist. Vi lånade ut Mattias Mete till Syrianska under hösten och han gjorde 3 mål varav 2 mot oss under den hemska söndagen i slutet av oktober.

En tuff resa väntar för Syrianska i Superettan, men laget har kraftsamlat förr.

Öster och Syrianska ersätts av Falkenberg och Örebro.

Falkenbergs FF har kämpat länge i Superettan och jag minns att jag samtalade med deras ordförande Lars-Eric Nilsson vid ett tillfälle. Jag sade då: ”Jobbar man enträget på i Superettan så lyckas man förr eller senare ta steget upp i Allsvenskan. Det kommer ni också göra om ni fortsätter lika bra som ni har gjort med era begränsade ekonomiska medel.” Lars-Eric höll med. En stark tro på det man håller på med är en förutsättning för att lyckas, men att FFF skulle ta steget upp redan 2013 föreföll väldigt oväntat.

FFF kvalade nämligen för att behålla sitt superettankontrakt förra året och tack vare att Johan Svahn prickade in en frispark i kvalet hemma mot BK Forward blev det fortsatt elitspel. Hallänningarna tappade målvakten Stojan Lukic till Halmstad men ersatte med duktige Otto Martler från Lund som höll nollan 14 gånger (räddningsfrekvens: 82 %). Falkenberg tappade också försvararen Anton Lans till Elfsborg samt de tongivande mittfältarna Christoffer Carlsson (Hammarby) och Marcus Översjö (GAIS).

Trots förlusten av den viktiga kvartetten levererade FFF verkligen. Målskyttet var imponerande med hela 63 fullträffar. Victor Sköld låg bakom hela 29 av dem (20 mål och 9 assist) och det är förstås oerhört glädjande att 24-åringen spelar med oss nästa år.

Vänstermittfältaren Niclas Eliasson vann Superettans assistliga med 11 målgivande passningar, men spelar i AIK nästa säsong. Högerbacken Danny Ervik kom från Örgryte inför säsongen men spelar nästa år för Mjällby.

Tvillingbröderna Anton och Calle Wede har tidigare spelat i Elfsborg och de båda tog stora framsteg under säsongen, speciellt Calle som svarat för 4 mål och 6 assist under hösten. Under hösten lånades också Per Frick in från Elfsborg och gjorde succé med 7 mål och 2 assist. Innermittfältaren Johan Svahn noterades för 5 mål och 7 assist.

Adam Eriksson har också utvecklats till en bra vänsterback. De nämnda spelarna har bra fart i benen, vilket också präglat Falkenbergs offensivlusta genom säsongen, men ”silly season” har alltså börjat tufft och succétränaren Hans Eklund lotsar nästa år Kalmar. Mycket arbete återstår för att Falkenberg ska ha en allsvensk trupp färdig till nästa säsong, samtidigt som Falkenbergs IP måste rustas upp rejält.

Örebro SK lyckades precis som vi och Halmstad ta sig tillbaka till Allsvenskan direkt. Trots att ÖSK var akterseglat i allsvenskan i fjol avslutade laget med heder och var obesegrat de fem sista omgångarna. Det gav förhoppningar inför satsningen att komma tillbaka direkt. ÖSK skiftade väldigt många spelare i startelvorna under fjolåret och många spelare lämnade inför den här säsongen.

Örebro började säsongen bra och låg med i toppen under hela säsongen. Endast tre förluster noterades men efter hela tio kryss dröjde det ändå till sista omgången innan det allsvenska avancemanget säkrades via 1–0 borta mot Ljungskile.

Örebrokillen Oscar Jansson (moderklubb Karlslunds IF) kom tillbaka till Sverige efter spel i England och Irland och målvakten höll nollan 11 gånger. Shpetim Hasani (12 mål och 3 assist), Karl Holmberg (10 mål och 1 assist) samt Ahmed Yasin (6 mål 0ch 6 assist) utgjorde en vass offensiv trio under säsongen.

Vår tidigare innermittfältare Tobias Nilsson gick till Örebro inför säsongen. Tobias höll en ordinarie plats under sommaren men var skadad under de sista matcherna. Totalt blev det 17 matcher varav 13 från start i Superettan.

Under hösten tillkom Daniel Gustavsson från AIK och från IFK Göteborg återvände innermittfältaren Nordin Gerzic.

ÖSK släppte bara in 21 mål under säsongen och har tyvärr förstärkt försvarslinjen med vår tidigare mittback Erik Moberg inför comebacken i Allsvenskan, men om det räcker för nytt kontrakt återstår att se. 

Sammanfattning Allsvenskan i sin helhet 2013 - Del I

Tidigare skrev jag en artikel på officiella sidan om en historisk tillbakablick. Den 30 oktober 1993 tog vi äntligen ett steg uppåt i seriesystemet. Efter tre tunga degraderingar; 1982 från Allsvenskan, 1989 från näst högsta serien och 1991 från division II, lämnade vi hemska division III och var tillbaka i tvåan.

Jag minns dagen som i går och jag var naturligtvis överlycklig. Det var den klart bästa stunden i mitt 20-åriga liv. Men gladare skulle jag bli. Det var jag fullständigt övertygad om. Jag har blivit hånad ett otal gånger för min tro på mitt älskade lag. För mig var det självklart att vi skulle tillbaka till eliten och inte ”bara” till näst högsta nivån utan till den högsta – Allsvenskan.

Om jag då blickat framåt 20 år i tiden och kunnat konstatera, att jag nu har bevittnat samtliga av våra 90 allsvenska matcher live i början på 2010-talet, så hade jag ändå häpnat. Det är ju otroligt stort att Allsvenskan har blivit en vardag för oss. Vi har placerat oss bland de åtta främsta i landet två år i rad. Förutom oss är det bara Malmö, AIK, Göteborg och Elfsborg som placerat sig på övre halvan de båda senaste säsongerna. Men självklart vill man alltid ha mer. Det är ju det som är sporren. Och är man inte taggad till tusen för att alltid bli bättre, kan fallet komma snabbt.

I enstaka matcher fick vi se hur illa det kan gå som borta mot Syrianska. Å andra sidan visade hemmamatchen mot Helsingborg veckan innan hur otroligt bra vi kan vara trots att vi levererat stjärnspelare vidare till Belgien.

Malmö FF kammade alltså hem guldet. Vi får ta åt oss en del av äran eftersom det var vi som formade och satte fart på Magnus Erikssons karriär på allvar. Magnus hade en fin säsong i Superettan och Väsby innan han kom till oss 2011, och i ett spelförande topplag utvecklades Magnus ytterligare. Att 23-åringen skulle storma fram i Allsvenskan 2012 visste vi också.

Det tog sedan stopp i belgiska KAA Gent. En så pass sprallig och social kille som Magnus passade inte in i en klubb där han inte fick förtroendet. Det tålamodet har inte Eriksson. Tillbaka i Sverige och MFF började forwarden leverera direkt, men hade några svackor under våren. Hösten blev dock rena succén med 19 poäng på de 16 sista matcherna (8 mål och 11 assist). Till sist vann Eriksson Allsvenskans poängliga överlägset med 25 poäng (11 mål och 14 assist). De tre närmast efterföljande noterade 18 poäng (Tobias Hysén, Kennedy Igobananike och Mattias Lindström). Mange vann också assistligan och kom sexa i skytteligan.

Magnus Eriksson är det yttersta beviset för kvaliteten i vårt lag och vårt sätt att vidareutveckla spelare. Mange spelade i U21-landslaget som representant för vår klubb i fjol och nu är det dags för A-landslaget.

Självklart klarade inte Mange guldet själv. Jag hade svårt att tro på MFF innan säsongen, men det kändes inte som att något lag var tillräckligt bra för att vara given favorit. MFF vågade satsa ungt och även om det såg lite valpigt ut stundtals, så var den individuella skickligheten och offensivlustan tillräckligt stark för att övervinna det ibland naiva försvarsspelet, som hemma mot Häcken och som borta mot Wigan i Europa League.

MFF har förutsättningar att utveckla det unga spelarmaterialet och med mer taktiskt drivenhet kan Malmö bli det första svenska laget som kvalificerar sig för Champions Leagues gruppspel på 14 år. Många trodde att guldet såldes då Manges flyfotade lekkamrat Tokelo Rantie (7 mål och 1 assist) lämnade men MFF hade tålamod med tidigare skadedrabbade återvändaren Guillermo Molins som gjorde åtta mål på elva matcher och fantastiska fem fullträffar under de tre sista matcherna. Jiloan Hamad stannade dock säsongen ut och svarade för 8 mål och 7 assit, men har nu lämnat för tyska Hoffenheim.

I inbördes möten mot MFF lyckades vi inte alls. I vår hemmapremiär var vi med till paus men tappade sedan allt och föll med 1–3. Vi hade chansen att gå upp i serieledning på Swedbank Stadion, men vi föll med hemska 0–4 i toppmötet.

AIK tog överraskande hem det stora silvret och kvalificerade sig därmed till Europa League nästa säsong. Det såg inte alls ljust ut i början på säsongen (bara två segrar på de åtta första matcherna), men därefter blev det bara tre förluster. MFF var dock tillräckligt starkt för att hålla undan. Solnalaget gjorde en mycket oväntad vinstlott genom att de fick rejäl fart på Kennedy Igobananike. Nigerianan kom från frysboxen i Djurgården, men gjorde succé med världens cyckelspark och noterades totalt för 14 mål och 4 assist. Nye brommapojken Nabil Bahoui (7 mål och 8 assist) var också ett fint tillskott i det nya väldigt offensiva AIK.

Fjolårets sommarförvärv Henok Goitom (8 mål och 7 assist) samt Martin Kayongo-Mutumba (2 mål och 11 assist), som tidigare hade väldigt djupa dalar, levererade också på en hög nivå. Costa Ricas VM-spelare, Celso Borges, fortsatte att leverera på en hög nivå (8 mål och 3 assist). AIKs överskattade backlinje fick det tufft när övriga laget bestod av väldigt offensiva spelare, men klarade sig ändå bra när AIK likt Häcken, förra året, stormade fram och knäckte motståndarna. Per Karlsson var en klart bidragande orsak till att AIK klarade defensiven. Och det var såklart i ÅFF som PK fick fart på karriären och han debuterade då i U21-landslaget. 27-åringen har redan provat på A-landslaget och kan slå sig in på riktigt framöver.

Duktige målvakten Ivan Turina (81 % i räddningsfrekvens) gick tragiskt bort efter fem matcher. Kyriakos Stamatopoulos var inte en lika bra ersättare men klarade sig ändå bra och höll nollan i nio matcher.

Vi tog säsongens första seger hemma mot AIK (1–0), men 2–3-förlusten på Friends Arena var mycket bitter, efter två riktiga slarvmål. Till råga på allt föll förlustmålet på stopptid. Med fortsatt kontinuitet kan Solnalaget bli giftiga även nästa år. Kapacitet finns även att ta sig till Europa Leagues gruppspel.

IFK Göteborg klev upp på medaljplats efter att ha slutat sjua för tredje året i rad. Efter den misslyckade storsatsningen i fjol gick IFK tillbaka till sitt mer enkla och fysiska spel. Jakob Johansson (5 mål och 2 assist) och Philip Haglund (7 mål och 1 assist) är varken stora tekniker eller kreatörer, men de är tuffa att möta och vann ofta kampen om mitten. IFK var vasst i sitt omställningsspel med mycket speed. Sam Larsson utvecklades starkt (4 mål och 8 assist). Lasse Vibe var ett kvickt tillskott under hösten (2 mål och 6 assist) och Robin Söder kom starkt tillbaka efter skada (9 mål och 2 assist).

Landslagsforwarden Tobias Hysén hittade åter målen med 14 fullträffar och svarade dessutom för fyra assist. Efter sviktande målvaktsspel hittade John Alvbåge tillbaka till sin trygghet och höll tillsammans med Henrik Gustavsson nollan flest gånger i Allsvenskan (12). Märkligt nog återtog även ytterbacken Adam Johansson en plats i A-landslaget och återfinns i VM-kvaltruppen mot Portugal. Hysén skulle också vara med men han är skadad.

Tillskillnad från de senaste åren fick Göteborg en kanonstart och det var först i den femte omgången som Oscar Möller spräckte målnollan, men det hjälpte dessvärre inte då vi föll med 1–2 på Kopparvallen. Första förlusten kom i stället i omgång 7 borta mot AIK (1–3). IFK hängde sedan länge med i guldstriden, men en svag avslutning grusade förhoppningarna, med bara en poäng i omgång 26–29. I avslutningen besegrades lyckligtvis Norrköping hemma med 2–0, som därmed bäddade för vår åttondeplats och en plats i Europa League för Göteborg.

Med dagens trupp känns inte IFK tillräckligt bra för att nå Europa Leagues gruppspel och på sikt måste blåvitt bli ett mer spelförande lag för att återta positionen som främsta klubb i landet och kunna utmana i Europa igen. På Gamla Ullevi åkte vi på en tung 0–3-förlust efter en svag insats.

Kalmar FF har klarat en generationsväxling riktigt bra. I fjol hade laget många nya spelare och klarade inte riktigt omställningen, men denna säsong hade KFF större kontinuitet och då kom också framgångarna efter en stark höst. På de sista tio matcherna noterade KFF bara en förlust (hemma mot Djurgården 1–2).

Båda våra möten med Kalmar slutade mållöst, vilket var en bedrift på bortaplan efter Andreas Dahléns horribelt dömda utvisning. Vi dominerade spelbilden på Kopparvallen men var för uddlösa mot ett defensivt KFF, som säkrade extra efter två raka förluster dessförinnan. Totalt sett var också Kalmar Allsvenskans bästa defensiva lag med klart minst insläppta mål (26 stycken). Bra målvaktsspel bakom ett disciplinerat försvarsspel låg bakom den goda defensiven.

Etrit Berisha (81 % i räddningsfrekvens) lämnade för italienska Lazio under hösten, men Lars Cramer (80 % i räddningsfrekvens) stängde igen på ett lika bra sätt. Duon var tillsammans med Ivan Turina främst i Allsvenskan sett till räddningsfrekvens.

Flera ungdomar fick chansen i KFF under säsongen. I poängprotokollet svarade 20-årige Måns Söderqvist för 9 poäng (5 mål och 4 assist). 18-årige Melker Hallberg gjorde 4 mål och spelade fram till 3. Under hösten återvände David Elm och blev främste målskytt i KFF med 6 fullträffar, på 11 matcher.

Kalmar är utslaget ur Svenska Cupen men når ändå Europa League om Göteborg vinner Svenska Cupen nästa vår. Med ytterligare ett års erfarenhet bland de unga spelarna finns det förutsättningar för att KFF kan stabilisera sig högt upp i tabellen även nästa säsong. Efter elva raka säsonger lämnar Nanne Bergstrand över tränarrodret till succétränaren Hans Eklund från Falkenberg.

Helsingborgs IF genomgick en märklig förvandling genom säsongen. Under våren var laget klart bäst, vräkte in mål och höll tätt i defensiven. 34–11 var då målskillnaden. Under hösten var inte HIF bättre än tia och noterade 27–30 i målskillnad. Därmed var det bara Syrianska som släppte in fler mål under hösten. Kan två spelare betyda så mycket? Tydligen är det så även om det inte var hela sanningen. Både Alejandro Bedoya (gick till franska FC Nantes) och May Mahlangu (skadad under hösten) satte hög press och likt Häcken i fjol kunde HIF avväpna motståndarna högt upp i banan under våren, men under hösten kunde motståndarna hitta förbi och utnyttja blottorna i det mer offensivt balanserade skånelaget.

Alejandro Bedoya svarade för 5 mål och 4 assist innan han lämnade. Ersättaren i form av återvändaren Imad Khalili från Norrköping var riktigt lyckad offensivt med 8 mål och 2 assist. Anfallaren vann därmed allsvenskans skytteliga med 15 mål (varav 7 i Norrköping). David Accam (10 mål + 3 assist), Mattias Lindström (9 + 9), Robin Simovic (8 + 3) och Álvaro Santos (5 + 4) såg också till att HIF var allsvenskans målgladaste gäng med totalt 61 fullträffar.

På Olympia, under sommaren, föll vi som vanligt med 0–3 men hemma på kopparvallen under hösten tog vi revansch och vann istället med 3–0. HIF hade samma startelva i båda matcherna, med skillnaden av att nämnde Bedoya och Mahlangu saknades, till förmån för Arnor Smarason och Imad Khalili.

Målvakten Pär Hansson vaktade målet i VM-kvalmatchen hemma mot Färöarna (2–0) men hade i övrigt ingen toppsäsong (70 % i räddningsfrekvens). Efter årets tapp är frågan hur HIF kan resa sig till nästa säsong?

IF Elfsborg var regerande mästare och satsade hårt på att lyckas ta sig in i Champion Leagues gruppspel, men det gick inte alls. Mohamed Bangura lånades från skotska Celtic och svarade för 6 mål och 4 assist i Allsvenskan, men boråslaget hoppades på mycket mer. Mittbacken Tom Söderberg, från Häcken, blev inte heller den goda förstärkning som IFE hoppats. Stefan Ishizaki svarade visserligen för hela 12 assist men har varit betydligt bättre i spelet under tidigare säsonger.

Tidigare yttermittfältaren Johan Larsson visade dock att han mognat som högerback och svarade dessutom för 5 mål och 2 assist. A-landslaget nästa? Återvändande James Keene (efter lån till Djurgården) gjorde succé från början men det blev totalt bara 5 fullträffar. Lasse Nilsson blev istället lagets främste målskytt med 9 fullträffar (samt tre assist).

Anders Svensson svarade bara för en poäng i år (en assist) men gjorde ändå mycket nytta för laget. I landslaget är Anders alltjämt en viktig kugge och har passerat Thomas Ravellis landslagsrekord. 37-åringen är uppe i hela 147 A-landskamper och har gjort 21 mål.

Efter 25 raka matcher hemma på Borås Arena utan förlust i Allsvenskan, bröt vi sviten efter en oerhört disciplinerad uppgift och vann med 1–0. Hemma på Kopparvallen slutade sommarreturens toppmöte 1–1. Vi har därmed tagit 8 poäng av Elfsborg de senaste två åren.

Trots misslyckandet i Allsvenskan och kvalificeringen till Champions League nådde Elfsborg gruppspelet i Europa League där det däremot tog stopp i en grupp som annars såg klart överkomlig ut. Får Elfsborg ordning på styrkorna för att åter fajtas om guldet 2014?

Djurgårdens IF hade en otroligt stor omsättning av spelare inför säsongen och det var därmed inte oväntat att laget skulle starta svagt, men så svagt var oväntat. På de första sju matcherna tog DIF bara en poäng och noterades för hemska 2–19 i målskillnad. Första hemmamatchen bröts efter inkastade föremål och Mjällby (som ledde med 1–0) tillskrevs senare segern med 3–0. Vår forne tränare Magnus Pehrsson avgick efter hot. Allt såg med andra ord ytterst allvarligt ut.

Nye tränaren Per-Mathias Högmo fick dock fart på DIF. Sett till de 23 senaste matcherna kom DIF trea i Allsvenskan med 43 poäng och 36–25 i målskillnad.

Amadou Jawo lånades från Elfsborg och fick ett oväntat stort lyft med 12 mål och 1 assist. Dessutom växte han och gjorde ett stort arbete för laget. Erton Fejzullahu levererade däremot inte som föreningen hoppats men det blev 7 mål och 3 assist.

Vår tidigare vänsterback Jesper Arvidsson tog en ordinarie plats även i DIF, men blev sedan skadad och tog inte tillbaka startplatsen. Totalt blev det 15 matcher varav 9 från start och 1 assist i Allsvenskan. Vår tidigare högerytter Haris Radetinac anslöt till DIF från Mjällby under hösten och spelade 10 matcher varav 5 från start och gjorde ett mål. Aleksandar Prijovic var ett lyckat höstförvärv från Norge som gjorde 5 mål och 2 assist på 10 matcher. Andreas Johansson gjorde det allt eftersom bra på innermittfältet (4 mål och 2 assist).

Djurgårdens sjundeplats var totalt sett en överraskning för mig, men laget tog sig samman och en del intressanta ungdomar tog ett steg så som 18-årige mittfältaren Daniel Amartey. Ghananen klev fram som mittback rejält under hösten. Med större kontinuitet i leden kan DIF nå övre halvan även nästa år. Vi krossade DIF med 5–1 på Kopparvallen under våren men föll på nya Tele 2 Arena med 0–2 under hösten.

Åtvidabergs FF kom på åttonde plats. Vi fick en svag start med fem poäng på de sex första matcherna (3–6 i målskillnad), men sedan var vi formstarkast i hela Allsvenskan med sju segrar på nio matcher med målskillnaden 18–7. Vi klarade dock inte av att hänga på toppstriden och efter bara tre poäng på sju matcher (4–13 i målskillnad) sjönk vi på samma sätt i tabellen som ifjol. Till skillnad från i fjol kom vi dock snabbare ur svackan och avslutade godkänd med 11 poäng på 8 matcher med målskillnaden 12–11.   

Magnus Eriksson försvann visserligen efter 20 matcher i fjol men Mohammed Abubakari, Martin Christensen och Imad Zatara tillkom. Denna trio blev viktiga kuggar under denna säsong. Imad Zatara flyttades upp på topp och blev främste målskytt med 9 fullträffar, samt noterades för 3 assist.

Daniel Sjölund (6 mål och 5 assist) var ett starkt tillskott på innermittfältet som växte ytterligare under säsongen. Kristian Bergström fortsatte som tongivande spelare och poängspelare med 5 mål och 8 assist (femma i Allsvenskans assistliga).

Även i år tappade vi en forward till Belgien. Efter 7 mål på 16 matcher lämnade Viktor Prodell för belgiska Mechelen. Förvararen/mittfältaren Tom Pettersson hamnade också i Belgien (OH Leuven). Ricardo Santos motsvarade inte förhoppningarna som ersättare (ett mål och en assist) men vi hoppas givetvis på större framgång nästa säsong liksom för John Owoeri (3 mål). Det blir stor skillnad för båda dessa att vara med från början av en försäsong.

Det blir spännande att följa en av vår förenings mest intressanta nyförvärv genom historien då Superettans överlägsne mål & poängklubb med 20 mål och 29 poäng ansluter nästa säsong. Det handlar förstås om Victor Sköld från Falkenberg.

En åttondeplats var förstås sämre än vad vi hoppats på men efter att vi var näst sämsta lag under hösten fick vi nöja oss med en upprepad åttondeplats. Nästa säsong är förhoppningen att vi får en jämnare kurva, inte släpper in så många mål efter simpla misstag och kan avancera i tabellen.

Förutom dessa misstag i enskilda matcher hade vi ett väl fungerande försvarsspel och det är trist att inte Erik Moberg vill vara med på den fortsatta satsningen utan att han istället väljer nykomlingen Örebro. Vi höll flest nollor i hela Allsvenskan, 13 stycken. Henrik Gustavsson svarade för 12 av dessa nollor, vilket var främst tillsammans med Göteborgs John Alvbåge.

En betydligt mer utförlig sammanfattning av årets säsong kommer senare i min årskrönika och innan dess hoppas jag kunna presentera intressant statistik på officiella sidan.

Andra halvan av den allsvenska sammanfattningen presenteras i del II

Med Victor visar vi vägen mot högre höjder

Det är förstås för tidigt att säga om Victor Sköld kommer att axla sin namne Prodell eller Magnus Erikssons mantlar, men att potentialen är enormt stor efter succén i Falkenberg råder det ingen som helst tvekan om!

Det mesta i livet kretsar förstås kring ÅFF men jag har också alltid varit intresserad av svensk fotboll i allmänhet. Att försöka ha koll på motståndare och dess spelare tror jag är en del i att försöka skaffa sig en viss kontroll. Som fanatisk supporter är ju det man kan påverka begränsat men genom vetskapen om hur vissa saker förhåller sig försöker man skaffa sig en gnutta trygghet inför matcherna. Jag tror att det är ett fenomen som sker hos många av oss supportrar. Vi vill ta reda på så mycket som möjligt. För min del genomspeglas det av kartläggningarna av motståndarna på officiella sidan inför matcherna.

När vi har spelat i Allsvenskan så har förstås fokus hamnat på den serien och det är vi ju naturligtvis överväldiga över! Det är i Allsvenskan som vi hör hemma och där livet får sin mening.

Mediabevakningen av Superettan blir dock allt större, vilket är glädjande för svensk fotboll. Jag skulle önska att jag kunde se fler matcher i Superettan på TV, men man får prioritera här i livet och jag brukar inte hinna med så många matcher.

2010 spelade vi äntligen i Allsvenskan efter 28 års lång frånvaro från högsta ligan. Det året blev det inte speciellt mycket tittande på Superettan, men jag kommer ihåg en match i omgång 25. Jag zappade in på sändningen från Vilundavallen mellan Väsby och Hammarby. Väsby var klart akterseglat i botten men Hammarby kämpade för sin upprättelse. Det syntes dock inte i den här matchen (Väsby vann med 3–1). En spelare på topp utmärkte sig, betydligt mer än när vi ställdes mot honom året innan.

Många forwards har en tendens att vara bekväma av sig när det gäller jobb utan boll och att återerövra boll, men nummer 10 i väsbytröjan kunde på egen hand sysselsätta hela hammarbyförsvaret och det var det som fick mig att fortsätta att titta på matchen. Fascinationen när Magnus Eriksson slet och kämpade, med fart och kvalitet, och dessutom gjorde mål fick mig att önska att: honom skulle vi ha!

Eftersom Magne var AIKs spelare och gjorde succé (11 mål och 4 assist) i ett begränsat lag som Väsby, som slutade klart sist i Superettan, var dock inte förhoppningarna stora att vi skulle kunna plocka den mycket lovande 20-åringen.

När det fasansfulla sedan blev ett faktum och vi åkte ur så var det sannerligen inte lätt att motivera sig för nästa andetag, men den 28 november 2010 hölls en presskonferens på Kopparvallen och vem var det inte som presenterade, om inte Magnus Eriksson!

Hoppet spirades åter och näven knöts i byxan. Vi skulle tillbaka! Kanonförvärvet sände också dessa signaler till omgivningen, medan många AIK-are var upprörda att deras klubb släppt det stora löftet.

Redan på presskonferensen visade Magnus en stor målmedvetenhet. Ynglingen var på det klara att ÅFF inte var någon slutstation utan istället en fin språngbräda vidare i karriären. För att nå vidare skulle han dock göra allt för laget. Mange visste att det inte fanns några genvägar för att lyckas.

Vi vet alla hur det gick. Vi tog omgående steget tillbaka till Allsvenskan och Magnus Eriksson var en nyckelspelare både avancemangsåret 2011 och första delen av den framgångsrika allsvenska comebacken. Även om vår form sviktade mot slutet så fortsatte Mange att göra mål.

Även om framgångarna uteblev i KAA Gent har vi fått ytterligare en verifikation på vilken klass han håller efter en hel säsong i Allsvenskan. Som överlägsen vinnare av den allsvenska poängligan med 25 poäng (11 mål och 14 assist) bidrog den numera 23-årige forwarden starkt till Malmös SM-guld. Mange spelade i U21-landslaget när han tillhörde oss och nu torde A-landslaget vänta runt hörnet. Självklart har Mange oerhört mycket att tacka Åtvidabergs FF för.

Alla spelare som har gjort bra ifrån sig i Superettan lyckas inte i Allsvenskan. Mattias Mete gjorde 12 mål för bottenlaget Västerås SK i Superettan 2012 och värvades sedan till vår klubb, men fick aldrig det där lyftet. Konkurrensen var hård att försöka peta succéparet från 2011, Magnus Eriksson och Oscar Möller. När sedan Viktor Prodell stormade fram blev det inte lättare. Trots att Mange lämnade blev det inte lättare för Mattias, som inte slog sig in i startelvan. Viktor Prodell var given under denna vårsäsong. Imad Zatara flyttades upp på topp och började leverera riktigt bra. Mattias Mete har en hög kapacitet och är en killer i boxen, men i spelet i övrigt når han tyvärr för sällan upp i hög nivå med för svag arbetskapacitet.

Inför den här säsongen var vi många som hoppades att vi kunde knyta till oss fjolårets målspruta i Superettan, Robin Simovic, som gjorde 17 mål för Ängelholm. Att det skulle bli svårt att locka över den dåvarande 21-åringen stod dock tidigt klart, eftersom ÄFF haft ett samarbete med Helsingborg under många år. Det finns de som pekar på att Simovic varit ett misslyckande i HIF. Men de är inte med i matchen. Självklart kan man inte kräva att ett ungt förvärv ska göra lika mål under sin första säsong i Allsvenskan som i Superettan. Robin var superhet under våren med sju mål och två assist. I ett lag som mer eller mindre föll ihop under hösten gick det sedan betydligt tyngre, men åtta mål och tre assist är ändå ett bra facit för en 22-årig allsvensk debutant. Som en jämförelse är vi nöjda med Imad Zataras poängskörd på nio mål och tre assist. Trots sin storlek (198 cm) har Robin bra kontroll på sina fötter och kan få sitt stora allsvenska genombrott nästa år.

Den här säsongen fick en 24-åring från Alingsås upp farten i Superettan på västkusten. Tom Petterssons och Petrit Zhubis tidigare klubbkamrat svarade för en hel del poäng i FC Trollhättan i Superettan 2010 och division I 2011. Dessförinnan fick han en fin fotbollsutbildning i Elfsborg. Många spelare från boråsklubbens akademi har utvecklats fint, även om de nödvändigtvis inte har blommat ut i Elfsborg. I Falkenberg har flera tidigare elfsborgskillar fått fart på sina karriärer.

För Victor var premiäråret i Falkenberg 2012 helt okej med sju mål och fem assist, men denna säsong fullkomligt exploderade målskyttet. Den tidigare yttermittfältaren mognade som forward på allvar och noterades för fantastiska 20 mål och 9 assist under säsongen. Därmed var Victor Sköld en väldigt stor anledning till att Falkenbergs FF vann Superettan och nästa år spelar i Allsvenskan.

Ryktena om vår klubbs tidiga intresse för målsprutan väckte naturligtvis även mitt intresse att kolla upp anfallarens kvaliteter. Dock kändes det tveksamt om vi verkligen kunde knyta till oss honom eftersom Falkenberg var på väg att gå upp i Allsvenskan.

Speciellt imponerad blev jag när jag såg Victor i det viktiga derbyt hemma mot Varberg. Inte bara för att Sköld gjorde båda målen och mycket vackert nickade in segermålet på stopptid. Sköld visade då på stort självförtroende, mötte boll, rörde sig smart och visade fint spelsinne genom att hitta sina lagkamrater när han kom med fart rättvänd. Tekniken och farten är riktigt bra och trots att han inte är så lång, är han ändå stark och tuff i nickduellerna. Han gör sig ”lång” genom att vara smart, med bra tajming och tacklar motståndaren i rätt ögonblick.

Victor Sköld är ingen nickspecialist, även om han gjorde båda målen med huvudet mot Varberg, utan gör sina flesta mål genom att vara påpasslig i straffområdet.

Se Victors målkavalkad här

Under denna säsong har vi kommit fram till många fina lägen med inlägg från båda kanterna och fasta situationer, men killern inne i boxen har saknats, som hugger på allt. Med Viktor Sköld känns det som vi kan nyttja Martin Christensens förmåga att slå sin gubbe och skicka in inlägg på ett bättre sätt.

Kristian Bergström kommer också fortsätta att leverera fina bollar från andra kanten och förhoppningsvis blir vi ”hetare” att trycka in bollen efter fasta situationer.

Naturligtvis kommer vi att ha en oerhört stor nytta av Viktors löpvillighet och när FFF säkrade avancemanget hemma mot Ängelholm så iklädde han sig i stället framspelarens roll till de två sista målen efter fina prestationer.

Likt Magnus Eriksson jobbar också Viktor Sköld hårt för laget, vilket är nog så viktigt. Han kommer också passa in hos oss genom att han har tempot i kroppen. Falkenberg spelade i år en fartfylld fotboll, speciellt i omställningsspelet där det fanns en hel del kvalitativa spelare som kunde leverera ett distinkt och vägvinnande passningsspel. Övergången till vår klubb torde därmed vara smidig.

Victor Sköld är mycket mer än en god målskytt som därför kommer att lyckas i Allsvenskan och att han kommer göra det i vår tröja är naturligtvis fantastiskt. Men det är klart att en klubb som vår är oerhört attraktiv för de spelare som verkligen vill något med sina fotbollskarriärer.

Under många, många år levererade vi inga spelare till utlandet men på bara ett år har tre spelare fortsatt sina karriärer i Belgien. Magnus har kommit tillbaka till svensk fotboll och gjort dundersuccé. Tom Pettersson är utlånad och gör också succé i OH Leuven, medan Viktor Prodell tålmodigt jobbar på i Mechelen.

Efter att jag träffat vårt kanonförvärv försämrades inte direkt bilden av honom. Victor verkar vara en skön ödmjuk kille som är väldigt tacksam att ha kommit till Fotbollens Mecka. Han har båda fötterna på jorden och verkar samtidig trygg i sig själv. Balansen i fokus och avslappning mellan träning och match är nog så viktig för att lyckas.

Skölds goda karaktär visade sig under hösten. Trots att han visste att han skulle till oss gjorde han det otroligt bra i Falkenberg, genom att inte fundera så mycket på vad som komma skulle utan fokuserade sig på nuet. Det är en väldigt bra egenskap för att inte segla iväg i tanken och därmed tappa fokus.

Bara tre spelare har gjort fler mål under en säsong i Superettan genom tiderna än Victor Sköld gjorde i år. Stefan Bärlin (2003 i Västerås SK) och Göran Marklund (2004 i FC Café Opera) svarade båda för 23 fullträffar. Daniel Nannskog gjorde 2001 21 mål för Landskrona BoIS.

Aldrig någonsin har vi värvat en spelare som gjort så många mål i näst högsta divisionen men att begära att Victor ska göra 20 mål även i Allsvenskan, kan vi förstås inte, men han kommer att bli en väldigt stor tillgång. Alla forwards har målsvackor men Victor är en spelare som kommer att göra väldigt mycket nytta även när han får dem.

Att vi kan värva en spelare av den här kalibern är fantastiskt och visar att vi inte är en liten klubb utan en storklubb, vilket vi måsta känna oss bekväma i. Startskottet i uppbyggnaden för högre höjder har inletts!

Varmt välkommen in i ÅFF-familjen Victor!

Hedervärd avslutning förde upp oss på övre halvan

Vi lyfte från debaclet i Södertälje och 2–2 hemma mot BK Häcken i epilogen räckte för att upprepa fjolårets åttondeplats. Vi kan därmed glädjas åt två hemmamatcher i Svenska Cupens gruppspel i mars i satsningen mot Europa League.

På förhand kändes det som vi skulle få uppleva en fartfylld epilogmatch på Kopparvallen. Ofta kan sådana här matcher i sista omgången, som ”bara” gäller placeringar i mittskiktet, bli rätt avslagna historier. Efter att båda lagen svarat för svaga insatser i näst sista matchen, Häcken 1–3 hemma mot Halmstad och vi hemska 1–4 borta mot Syrianska, fanns en stor revanschlusta att avsluta snyggt.

I första halvlek var farten i spelet helt okej men inledningsvis skapades inga heta chanser. Under den andra delen av första halvlek började det hetta till. Trots att var det mållöst i paus.

I andra halvlek kom sedan islossningen och det var vi som började målskyttet efter en fin inledning på den andra akten, med fyndigt vägvinnande passningsspel

I den 50:e minuten tog vi ledningen efter en fin omställning. Martin Christensen spelade in bollen från höger till Mohammed Abubakari som hittade Daniel Sjölund centralt. Dajja stormade fram centralt och hittade ut till vänster där Kristian Bergström störtade fram i innerläge och klippte in bollen invid den bortre stolpen.

Vi hade sedan en sämre period och i den 56:e minuten kvitterade Häcken efter att de fått tryck emot oss. Leonard Zuta slog in bollen i straffområdet till vänster, där Anton Tinnerholm helt tappat bort Martin Ericsson som spelade snett bakåt och Rene Makondele skickade in 1–1. Rene Makondele var helt sopren eftersom Mohammed Abubakari inte följde med i löpningen.

Vi replikerade dock i den 59:e minuten. Erik Moberg tog bollen i eget straffområde, bröt ut till höger och slog en fin lyra till Oscar Möller som elegant tog emot bollen, vände om och slog en väl avvägd boll i djupet. John Owoeri, i offsideposition, släppte bollen. Kristian Bergström såg ut att fastna men kunde sticka bollen förbi David Frölund och John kunde snappa upp bollen och rulla in 2–1. 

Matchen fortsatte med ett öppet spel med chanser åt båda håll.

Erik Moberg svarade för en fin brytning i den 63:e minuten, annars hade vi fått ett friläge emot oss. Två minuter senare kom Oscar Möller fri efter att ha snappat upp en andraboll, men sköt strax utanför den bortre stolpen.

I den 69:e minuten var Henrik Gustavsson bra ute och avvärjde ett anfall och två minuter senare var han på styva linan igen. Martin Ericsson sökte straff och fick den när han föll mellan Erik Moberg och Mohammed Abubakari i straffområdet. Fimpen gick åt rätt håll (höger) och räddade Moestafa El Kabirs elvametare med en mycket kvalificerad enhandsräddning.

I den 74:e minuten fick Häcken ett nytt bra läge men Rene Makondele sköt över. Två minuter senare frestade Imad Zatara med ett bra skott, som tvingade målvakten till en svettig räddning. I den 77:e minuten var det åter Häckens tur att skapa en het chans men Simon Gustavsson sköt utanför.

I den 83:e minuten anföll vi fint på högersidan. Imad Zatara och Anton Tinnerholm hade ett fint samarbete till höger. Anton Tinnerholm slog in bollen snett inåt vid kortlinjen och Imad Zatara klippte bollen klockrent i ribban. Två minuter senare nickade Joel Rajalakso men Källqvist kunde rädda. Daniel Sjölund vann bollen kort senare, men kom för nära Christoffer Källqvist, som avvärjde.

I den 87:e minuten kvitterade istället Häcken. Efter en spelvändning kunde Björn Anklev sprinta in från höger och klippte in 2–2. Dessvärre tappade Andreas Dahlén bort Anklev vid bortre stolpen.

Minuten senare fick Kristian Bergström ett liknande läge som han gjorde 1–0 på, men denna gång gick skottet tyvärr över.

Henrik Gustavsson räddade sin andra straff för året, hemma mot Elfsborg knep han ju även Mohammed Banguras elvametare. Jag återkommer senare i veckan på officiella sidan med uppdaterad straffstatistik från vår fantastiska målvakt. Fimpen svarade för några fina räddningar men fick dålig hjälp vid baklängesmålen.

Anton Tinnerholm lyfte sig förstås väldigt mycket från matchen i Södertälje, men var lite passiv och låg för långt ifrån sin spelare och vid 1–1-målet tappade han helt position. Offensivt kom Anton fram riktigt bra under perioder.

Erik Moberg var lite nonchalant inledningsvis, men svarade för några riktigt fina brytningar oh tog ett jättesteg framåt jämfört med senast.

Alberis da Silva slarvade en del i passningsspelet men tog nu fram den aggressivitet som helt saknades mot Syrianska. Brassesparken som räddade framför vårt mål i slutet av första halvlek var mästerlig.

Andreas Dahlén skötte sin uppgift okej och var också inblandad i offensiven. Även om den sista kvaliteten saknades. Tappet på Björn Anklev vid 2–2-målet drar dock ned betyget.

Martin Christensen hade några fina räder och inlägg men kom inte upp i den goda nivån, som vi har sett honom nå tidigare.

Mohammed Abubakari var lite nonchalant emellanåt och missade en del i passningsspelet, men han jobbade sig in i matchen och var viktig i duellspelet genom sina bollvinter.

Daniel Sjölund kom också tillbaka starkt från den svaga insatsen i Södertälje, vann mycket boll, hade fart i benen och satte upp tempot i passningsspelet. Assisten till Pliggs mål kom efter fint förarbete av Sjölund.

Kristian Bergström förlängde kontraktet även över nästa år häromdagen och det är vi givetvis mycket nöjda över. Förutom en fin insats som tvåvägsspelare, så gjorde han ett mål och assisterade till det andra. Brytningen när Moestafa El Kabir störtade in i straffområdet i första halvlek gick inte heller av hackor. Pligg slutade femma i Allsvenskans assistliga med åtta målgivande framspelningar.

Precis som förra hemmamatchen startade Oscar Möller och John Owoeri på topp.

Oscar Möller fick knappt med speltid under våren men har startat sju av de åtta senaste matcherna i Allsvenskan. Precis som mot HIF fick vi se den ”gamla” Möller, med fulla satsningar i löpningarna och tuffhet i duellerna. Ibland gick han för hårt fram, men hellre det än den passivitet han visade i Södertälje. Emellanåt blev det dock lite lojt även i denna match. Det var synd att inte Möller lyckades klippa in friläget i den 65:e minuten, men förarbetet till 2–1-målet var riktigt snyggt.

John Owoeri hade också betydligt mer spring i benen än när han kom in mot Syrianska, vilket var roligt att se, men dessvärre kom han inte loss speciellt ofta och blev av med en hel del bollar. Offsiden blev också för många. Desto viktigare var det att han släppte bollen i offsideläge och kunde snappa upp bollen efter att Kristian Bergström kämpat bollen i läge för John som satte 2–1.

Imad Zatara kom in och snurrade friskt. Lite väl mycket blev det emellanåt, men han behöll bollen i spel och vara nära att göra sitt tionde allsvenska mål med ett vasst skott som tvingade Christoffer Källqvist till en vass räddning samt ett knallhårt skott i ribban.

Joel Rajalakso fick göra sitt andra allsvenska inhopp och denna gång blev det 20 minuter. Med pigga kvicka ben rev han om en del på Häckens planhalva men tyvärr lyckades han inte komma loss. En skaplig nick mot mål blev ingen större match för målvakten och ett försvararben hindrade Joel från friläge i den 89:e minuten.

Allan Olesen fick också några minuter. Allan förlängde också glädjande nog kontraktet häromdagen. Tidigare under sommaren såg det inte alls bra ut men dansken har tagit sig samman under hösten. Vi hade problem på vår högersida och Allan skulle hjälpa Anton att täppa till, men kort efter kom Häcken istället igenom på andra sidan när Björn Anklev kvitterade till 2–2.

Efter den genomusla matchen mot Syrianska var det viktigt att avsluta på ett hedervärt sätt och det gjorde vi. Det var fart och fläkt i passningsspelet och det fanns en vilja i både defensiv och offensiv riktning. Förvisso slarvade vi en del och fuskade en del i det defensiva arbetet, men Häcken ville också mycket och är ett passningsskickligt lag, som man måste vara på tå för att stoppa.

Främst var det förstås viktigt att avancera så högt som möjligt i tabellen och efter syrianskadebaclet var ju åttonde plats den bästa placeringen vi kunde nå. IFK Norrköping hamnade i 0–2-underläge borta mot IFK Göteborg efter hemmamål i den 54:e och 71:a minuten. Förvisso tappade Blåvitt ett 2–0-överläge hemma mot Gefle i sista omgången för tre år sedan, som fick katastrofala följder för oss, men med en plats i Europa League i potten kändes det tryggare denna gång. Till slut hade vi till och med råd att förlora med ett mål och ändå vara före Norrköping.

Om man blickar tillbaka är det förstås en besvikelse att vi inte kunde förbättra fjolårets åttondeplats. Vi hade ett bättre lag denna säsong än i fjol. Förhoppningarna var också goda efter vårsäsongen då vi hade spelat ihop 26 poäng. Vi har alltså bara tagit 14 poäng på 15 matcher under hösten vilket inte är godkänt. Under hösten har bara Syrianska tagit färre poäng än oss. Precis som förra året ”räddade” vi höstsäsongen någorlunda på slutet. I år med 11 poäng på de 8 senaste matcherna.

Att tappa tongivande spelare mitt i säsongen är inte lätt för någon förening och under höstsäsongerna är det ännu viktigare att ha breda spelartrupper, då spelarna är mer slitna och avstängningarna duggar tätare. Det är svårt att spela in nya spelare mitt under en säsong. Vi såg ju exempelvis Martin Christensens och Imad Zataras utveckling den här säsongen när de var med från början i jämförelse med deras prestationer när de kom in mitt under säsongen, medan Mohammed Abubakari levererade direkt.

Att förlora spelare mitt under säsongen är dock något vi måste lära oss leva med. Ekonomiskt sett är det än så länge en omöjlighet för oss att behålla spelare som Magnus Eriksson och Viktor Prodell.

Förhoppningsvis kan årets säsongsförvärv John Owoeri och Ricardo Santos få ett lyft nästa säsong. Vi har också haft flera andra nya ansikten denna säsong som kan lyfta sig extra nu när de varit med en säsong i Fotbollens Mecka.

ÅFF – BK Häcken 2–2 (1–1)

1–0 (50) Kristian Bergström (Daniel Sjölund)

1–1 (56) Rene Makondele

2–1 (59) John Owoeri (Kristian Bergström)

2–2 (87) Björn Anklev

Varningar ÅFF: inga

Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg.

Publik: 3 106

Övrig statistik

Bollinnehav 52 – 48

Avslut  12 – 17

Avslut på mål 5 – 8

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 3 – 4

Frisparkar 17 – 15

Offside 5 – 3

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 3

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Erik Moberg, Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 57), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Oscar Möller (ut 84), John Owoeri (ut 73),

Inbytta ersättare

Imad Zatara (in 57 HM, F 84), Joel Rajalakso (in 73 F), Allan Olesen (in 84 HM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, Hampus Holmgren, Emmanuel Dogbe.

En omgång kvar

Kontrasterna är stora. Det kan vi konstatera efter toppinsatsen mot Helsingborg och magplasket mot Syrianska, men vi har fortfarande i egna händer att upprepa fjolårets åttondeplats.

Besvikelsen är förstås oerhört stor efter den genomusla insatsen i Södertälje. Vid seger hade vi haft en god chans att sluta sexa, eftersom både Elfsborg och Djurgården tappade poäng, men nu är chansen dessvärre borta att förbättra fjolårets åttondeplats.

Hade vi ”bara” förlorat med två mål mot SFC hade vi fortfarande legat kvar på åttonde plats, men eftersom vi föll med tre mål smet Norrköping förbi på fler gjorda mål. Eftersom Mjällby vann med 2–1 hemma mot IFK Göteborg kan vi sluta så pass illa som på en elfteplats, vilket till varje pris måste undvikas!

Som bekant måste vi vara bland de tio främsta för att kunna se fram mot två hemmamatcher vid vårens gruppspel i Svenska Cupen. Om dagens tabell även blir sluttabell, skulle det innebära att vi skulle möta Gefle hemma * i den sista gruppspelsmatchen. Spelar vi kryss mot Häcken kommer vi som sämst nia och vi tar hem åttondeplatsen om Norrköping förlorar borta mot Göteborg.

Om Mjällby vinner borta mot Kalmar har vi ändå råd att förlora med ett mål mot Häcken för att sluta bland de tio främsta, men om vi förlorar med två mål smiter Häcken om på fler gjorda mål.

Självklart siktar vi istället på seger och vinner vi med fler mål än vad Norrköping gör i Göteborg så tar vi åttondeplatsen och får i så fall möta laget som slutar på trettonde plats * i Allsvenskan i sista gruppspelsomgången av Svenska Cupen. Kommer vi tia får vi möta elvan * i sista gruppspelsomgången på Kopparvallen.

* Den 10 november spelar Elfsborg borta mot Kristianstads FF i Svenska Cupens andra omgång. Vinner Kristianstad ändras förutsättningarna och även det elfte laget i Allsvenskan får två hemmamatcher, men då vill det till en skräll av högre mått. Svenska Cupen är ju boråslagets enda chans att komma ut i Europa igen nästa år.

Trots Göteborgs skrala resultat på sistone har Blåvitt allt att spela för i kamratmötet mot Norrköping. Tredjeplatsen som de innehar ger som bekant en eftertraktad plats i Europa League.

Vid kryss på Gamla Ullevi kan Helsingborg smita förbi. HIF möter AIK på bortaplan, där AIK redan har säkrat andraplatsen.

Om Göteborg förlorar kan även Kalmar blanda sig in i leken. KFF tar då tredjeplatsen vid seger hemma mot Mjällby samtidigt som Helsingborg tappar poäng på Friends Arena.

Om tvåan eller trean vinner Svenska Cupen nästa vår, så får även fyran en plats i Europa League. Hamnar Kalmar trea så kan dock inte fyran få en plats i Europa League, eftersom både AIK och Kalmar är utslagna ur Svenska Cupen.

Hur som helst har både Norrköping och Mjällby bortamatcher mot lag som har Europa Leagueplatser att spela om.

Malmö FF säkrade som bekant guldet efter gårdagens 2–0-seger på Borås Arena. Mjällby och Gefle säkrade sina allsvenska kontrakt efter BPs förlust mot AIK i lördags (0–6).

Spännande in i det sista blir det för de tre nykomlingarna. Halmstad ser ut att klara sig kvar utan kval, vilket såg väldigt avlägset ut för bara ett par omgångar sedan. Efter två raka segrar mot Mjällby och Häcken har dock HBK det hela i egna händer, men då krävs seger även i ödesmatchen mot Brommapojkarna. Hemma på blöttunga Örjans Vall är HBK favoriter mot konstgräslaget från Bromma. För BP gäller det att ta en poäng för att undvika kval, men de kan inte längre åka ur direkt, vilket kan gynna gästerna för HBK kan fortfarande åka ur direkt. Om Halmstad förlorar går Öster om i händelse av seger hemma mot Djurgården, om ÖIF vinner med två måls marginal eller HBK förlorar med två måls marginal.

Ett scenario kan alltså utspela sig att Öster leder med 2–0 mot Djurgården och det är kryssläge på Örjans Vall. HBK måste då göra mål för att klara sig utan kval, men kan inte satsa allt framåt med risk att istället släppa in mål och åka ur direkt.

Östers läge är alltså prekärt trots kvitteringen borta mot Norrköping (1–1), men under har ju skett förr.

Från Superettan har vi ännu inte fått några nya lag till nästa års Allsvenskan. Falkenberg tycktes kunna säkra avancemanget med en 2–0-ledning borta mot Degerfors och en man mer på banan. DIF kom fock ifatt till 2–2. På stopptid fick dock FFF straff, vilken missades!

Kampen lever därmed in i sista omgången på lördag vilka två lag som går direkt upp och vilket som får kvala av trion Falkenberg, Örebro och Sundsvall.

För Falkenberg räcker en poäng hemma mot sexan Ängelholm. Trean Sundsvall är förvisso bara två poäng efter FFF, men har 11 måls sämre målskillnad. Tvåan Örebro har samma målskillnad som Falkenberg men är en poäng efter.

Örebro spelar borta mot nian Ljungskile på blöttunga Skarsjövallen och Sundsvall spelar borta mot Landskrona, som förmodligen måste vinna för att undvika negativ kvalplats. Värnamo går annars förbi om de besegrar Örgryte hemma på Finnvedsvallen. ÖIS måste å andra sidan vinna för att ha chansen att kval sig kvar. Vid kryss för Landskrona kan även Varberg gå om. Hallänningarna möter avhängda Brage på bortaplan. Giffarna möter med andra ord ett heltaggat Landskrona.

Omgång 30 i sin helhet

Söndag 3 november

15.00 Öster – Djurgården

15.00 Kalmar – Mjällby    

15.00 Gefle – Elfsborg

15.00 AIK – Helsingborg

15.00 Halmstad – Brommapojkarna

15.00 Åtvidaberg – Häcken

15.00 Malmö – Syrianska

15.00 Göteborg – Norrköping

Nedan följer läget i tabellen samt vilka matcher som lagen har kvar. Den blåmarkerade är bottenmatch.

		Po	mål	+/-	omg 30
1.	MFF	60	53-29	+24	SFC h
2.	AIK	55	52-31	+21	HIF h
3.	IFKG	51	47-31	+16	IFKN h
4.	HIF	49	60-39	+21	AIK b
5.	KFF	49	33-25	+8	MAIF h
6.	IFE	43	47-34	+13	GIF b
7.	DIF	43	37-43	-6	ÖIF b
8.	IFKN	39	45-45	0	IFKG b
9.	ÅFF	39	35-35	0	BKH h
10.	BKH	36	35-39	-4	ÅFF b
11.	MAIF	36	45-45	0	KFF b
12.	GIF	34	34-40	-6	IFE h
13.	BP	31	31-52	-21	HBK b
14.	HBK	30	30-44	-14	BP h
15.	ÖIF	27	26-42	-16	DIF h
16.	SFC	14	25-61	-36	MFF b