Nu får det vara nog med ”hedersamma förluster”

Vi förlorade dessvärre för tredje matchen i följd. 1–2 skrevs förlustsiffrorna till på Gamla Ullevi mot IFK Göteborg.

Vad är en hedersam förlust egentligen? ”Men dom mötte ju ett bra lag så det är ju okej med en förlust” tänker en del.  ”Det var ju nästan att dom fick med sig en poäng. Det var ju bra gjort att vara nära” menar några andra.

För det första saknas tillräckligt med engagemang och känsla för Åtvidabergs Fotbollförening för de personer som betecknar ÅFF som dom. Som ÅFF-supporter är man ju självklart medlem i ÅFF och då är det ”vi” vinner och ”vi” förlorar. För det andra är så är det alltid ett misslyckande att förlora. Det vill säga det är aldrig hedervärt att förlora. För det tredje IFK Göteborg var inte bra.

På Strandvallen fällde en horribel utvisning och några individuella misstag oss. Mot Helsingborg var åter individuellt svaga aktioner vid baklängesmålen förödande. Mot Göteborg var det likadant. Vi var inte på tå och förutsåg inte faran förrän det var för sent.

Det kändes självklart redan innan match att det inte skulle bli en tillknäppt historia. Det stod ju klart redan på försäsongen att vi inte skulle bli ett tråkigt lag att bevittna för den neutrale beskådaren. Det vill säga det skulle bli många mål i de matcher vi medverkar i. Vi har levt upp till detta epitet genom att ha gjort flest mål (14 stycken) och släppt in flest (11 stycken). Göteborg å sin sida har sina klart främsta egenskaper i offensiven medan defensiven är svag och för att vara ett lag som satsar på guld har de det tunt ställt med försvarsspelare.

Matchinledningen började också med ett böljande spel där de båda lagen kom fram i omställningarna efter att motståndarna slarvat bort bollar. Det kändes oroligt när vi tappade bort bollen på mittfältet och hemmalaget satsade framåt på bred front, men IFK var långsamt i sitt passningsspel och vi hann ned på rätt sida.

Göteborg å sin sida slarvade långt ned på sin planhalva och vi fick till skänks flera möjligheter från deras givmilda backlinje. Men då drabbades vi som många gånger tidigare av syndromet ”Så enkelt kan det ju inte vara – det är ju inte riktigt juste att skicka bollen i mål efter att ha fått den till skänks”.

De resoluta besluten för att utnyttja bollerövringen fanns alltså inte och lägena kladdades bort.

Istället kändes det som vi allt mer tappade täckning när hemmalaget ställde om och det första baklängesmålet var signifikativt. Att bli av med bollen 90 meter från vårt mål kan väl inte vara farligt? Nä, det ska det ju inte behöva vara, men står man på hälarna, inte har fokus och inte tar jobbet kan det bli farligt. Och det blev det. Mycket farligt. Ett inlägg blev för kort och IFK ställde om snabbt. Jesper Arvidsson blev överspelad. Tobias Nilsson gjorde samma ödesdigra misstag som Jesper Arvidsson mot Helsingborg, att gå på bollvinst med liten chans att lyckas varvid Stefan Selakovic fick fri gata till höger. Kristian Bergström låg före Hannes Stiller i sin löpduell men hade ingen koll på honom in i strafformrådet och Stiller var obevakad när han stötte in bollen vid främre stolpen. Alberis da Silva försökte täcka av vinkeln in mot Tobias Hysén som Daniel Hallingström bevakade och Allan Olesen hade andravågen att tänka på.

Att släppa in ett mål precis innan paus var illa nog, men att släppa in två får bara inte ske! Men det gjorde det alltså. Vi hade tidigare lite slarvigt skänkt bort hörnor till Göteborg och nu gjorde Anton Tinnerholm det åter. IFK bibehåll trycket efter hörnan från vänster, vände spelet på högerkanten, där Jesper Arvidsson inte lyckades stoppa Erik Salomonsson från att slå ett inspel. Kristian Bergström var inte heller på hugget och täckte inte av vinkeln. Alberis da Silva följde med Tobias Hysén, men landslagsmannen skarvade vidare till Hannes Stiller som väl enkelt kunde vändra och peta in bollen invid den bortre stolpen. Daniel Hallingström var för passiv i det agerandet.

Uppförsbacken inför den andra halvleken var därmed väldigt stor. IFK med en krävande publik med sig levde upp till guldaspirantstatus under de inledande fem minuterna på andra halvlek och Tobias Hysén kunde ha punkterat matchen men nicken tog som tur var i stolpen.

Vi tog sedan över spelet mer och mer. I den 53:e minuten fick vi ett kanonfrisparksläge rakt framifrån precis utanför straffområdet. Med normalt sett, kvalitativa höger- och vänsterfötter, är det inte lätt för motståndarmålvakten. Men denna gång var det inga problem för John Alvbåge då frisparken från Kristian Bergström var riktigt svag. Lös och mitt i målet.

Efter en dryg halvtimme utgick Allan Olesen och Bruno Marinho, medan Petrit Zhubi och Oscar Möller kom in. Med 4–3–3 och nämnda byten fick vi mer att säga till om i offensiven och Oscar Möller blev nedvräkt utanför straffområdet i den 68:e minuten. Kjetil Waehler fick därmed sitt andra gula kort och blev utvisad. Jesper Arvidsson klippte till på frisparken och John Alvbåge tappade in bollen i mål.

Underbart! Vilken scenförändring. Det kändes verkligen som om vi skulle få med oss poäng och till och med kunnat vända matchen. Med förmågan att rulla boll och hitta rätt med spelvändningar är vi ett väldigt bra lag i numerärt överläge, men det visade vi tyvärr inte denna gång. Petrit Zhubi breddade bra till höger men fick för sällan bollen och Jesper Arvidsson till vänster försöktes hittas instörtande bakom IFKs backlinje, men det krävs millimeterprecision i passnings- och mottagningsmomentet och det hade vi inte denna becksvarta dag. Många bollar slogs rakt in i gröten och de var ofta för korta, vilket innebar att vi inte kom till många avslut.

Hade vi istället spelat enkelt och matat ut bollar på kanterna så hade mängder av inlägg kunnat skickas in och då hade vi säkerligen gjort åtminstone ett mål. Tålamod är bra att ha, men att bara spela i sidled för att sedan slå en boll in i gröten ger inte ett skit.

Jag tycker helt klart att vi slarvade bort jätteläget till poäng och det är alldeles för många poäng som gått oss ur händerna de sista matcherna.

Det är svårt att lasta Henrik Gustavsson för målen och faktum är att Fimpen bara gjorde två räddningar. Fler skott på mål hade inte det överskattade hemmalaget.

Alberis da Silva var klart bäst i backlinjen och dominerade med sitt huvudspel, men Daniel Hallingström föll tillbaka i passivitet som ofta i Allsvenskan 2010. Allan Olesen spelade denna gång högerback och hade som vanligt lite svårt att hänga med i svängarna, men tätade ändå till ganska bra tillsammans med Anton Tinnerholm, som spelade högermittfältare. Anton började riktigt bra och var ett ständigt orosmoment när han störtade fram.

Båda målen kom från Jesper Arvidssons kant och det är naturligtvis inte bra. Men vid första målet fanns det ju gått om andra spelare som kunde ha räddat upp situationen. Fotboll är ju ett lagspel. Frisparksmålet visar dock att jeppe är viktig med sin vänstertass.

Kristian Bergström har inte levt upp till de högt ställda förväntningarna på sistone. Precisionen i de fasta situationerna och passningarna i övrigt har inte nått upp till den höga nivå vi är vana vid. Pligg har också kommit bort i spelet i sin innerposition och vi har tappat vänsterkanten både offensivt och defensivt.

Innermittfältet i de två senaste matcherna har varit det som jag trott på innan säsongen, men Tobias Nilsson och Bruno Marinho har inte spelat många matcher ihop (inkluderat träningsmatcherna). Det finns alltså mer att hämta här när de fått chansen att spela ihop sig.

Bruno Marinho kom tillbaka till Sverige alldeles för sent efter sin vistelse i Brasilien i vintras, vilket han och vi får lida av nu. Bruno har ännu inte nått upp i fjolårets form och slog för många passningar i sidled på Ullevi.

Tobias Nilsson måste jobba mer med fotarbetet för att få kvickare fötter och därmed komma in i situationerna snabbare. När motståndaren väl är nära är Tobbe tuffa att möta, men det gäller att komma nära. Passningskvaliteten är också för ojämn, vilket beror på att han tar lite för lång tid på sig i bollbehandling och att sikta. Millimeterprecisionen behövs inte alltid. Många gånger har vi hav av ytor att lägga bollarna på, men haven krymper snabbt om bollarna inte slås i tid.

Petrit Zhubi kom in på högermittfältet sista halvtimmen och visst har 23-åringen en del att lära, som i slutskedet då han låg före Hannes Stiller men ändå släppte honom förbi och det var väldigt nära 1–3. Men Petrit lär sig om han får speltid och eftersom vi inte har några naturliga kantspringare på mittfältet i övrigt så är Zhubi ett viktigt vapen med sina kvicka fötter, bra inlägg och skott. Det måste vi nyttja, speciellt hemma på konstgräset.

Viktor Prodell började bra och vann många långbollar som han sög in och vi kunde hålla trycket, men Proddan orkade inte hålla fokus uppe hela matchen och jobbade allt mindre på de svårare bollarna.

Magnus Eriksson slet på i vanlig stil men körde ner huvudet för mycket och kladdade fast bollen för ofta.

Oscar Möller var en pigg injektion när han kom in och visar att man kommer långt med framfusighet att gå fullt in på alla bollar hur svåra de än är, som i offrandet till frisparken som bjöd in oss i matchen.

Alain Junior Ollé Ollé fick bara några minuter och hann då förstås inte visa så mycket.

Om vi ska ta fram något positivt ur det här så var det i varje fall att de våra försökte rulla boll på en för dagen bra naturgräsplan, vilket är bra att ta med sig i framtiden. Vi är inte bara ett konstgräslag, men hemma på Kopparvallen ska vi förstås vara ännu bättre och för att Häcken ska besegras på onsdag måste tempot upp i passningsspelet och de individuella misstagen måste slipas bort genom hundraprocentig koncentration matchen igenom!

Matchfakta

IFK Göteborg – Åtvidabergs FF 2–1 (2–0)

1–0 (41) Hannes Stiller

2–0 (46) Hannes Stiller

2–1 (69) Jesper Arvidsson

Utvisning IFKG: Kjetil Waehler (68, efter två varningar) 

Varning ÅFF: Tobias Nilsson (1:a), Magnus Eriksson (1:a)

Domare: Andreas Ekberg, Lund.

Publik: 11 855

Övrig statistik

Avslut totalt 11 – 12

Avslut på mål 4 – 6

Avslut i målställningen 1 – 0

Hörnor 7 – 7

Frisparkar 12 – 13

Bollinnehav 54 – 46

Offside 5 – 0

Varningar 2 – 2

Utvisningar 1 – 0

Laget

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen (ut 62), Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Anton Tinnerholm, Tobias Nilsson, Bruno Marinho (ut 62), Kristian Bergström (ut 90) –

 Magnus Eriksson, Viktor Prodell.

Inbytta ersättare: Petrit Zhubi (in 62 HM), Oscar Möller (in 62 F), Alain Junior Ollé Ollé (in 90 VM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Christoffer Karlsson, Tom Pettersson, Mattias Mete.