Inte tillräckligt bra helt enkelt

Den regerande mästaren Helsingborg var en tuffare nöt att knäcka än de lag vi har mött tidigare och det krävdes därmed en bra insats, men speciellt bra blev det bara under korta perioder och det räckte tyvärr inte och vi föll med 1-2.

Vi fick inte de bästa förutsättningarna då Amir Suljic insjuknade under natten och därmed tingades lagledningen förändra på mittfältet. Tränartrojkan gjorde en järv aktion genom att sätta in Allan Junior Ollé Ollé på högerkanten. Ollé började förvisso okej och oroade helsingborgarna från högerkanten, men bromsade samtidigt upp vårt signum på Kopparvallen – det fartfyllda spelvändningsspelet. För mycket kladd på bollen och med en position för långt in i banan gjorde att vi inte fick samma förflyttning på motståndarlaget som när det flyter på. Därtill var också mottagningsfasen för långsam och passningarna för lösa.

Ändå är det många utomstående som anser att vår inledning var bra, vilket är ett bevis på att vi är mycket bra när vi väl får till det.

Men det kändes som vi inte riktigt vågade och trodde på vår offensiv. När Helsingborg ställde om trodde de fullt ut på det och det gick undan. Efter inlägg från kanterna, främst högerkanten genom Mattias Lindström, uppkom farliga situationer.

Signifikativt var när Anton Tinnerholm efter ett HIF-anfall stormade fram, knep bollen av en motståndare på högerkanten och störtade fram. Ingen förutom Magnus Eriksson trodde att Anton kunde vinna bollen och det utmärkta omställningsläget kunde därmed inte utnyttjas optimalt. Vi har sett detta flera gånger och våra spelare måste vara mer skarptögda för att kunna vrida upp i maxlöpningar från mittfältet i dessa lägen.

Helsingborg fick mer att säga till om ju längre halvleken led och det kändes skönt att vi inte hade släppt in något mål i den första halvleken. HIF hade en hel del bra lägen efter att vi hade svårt att hänga med i deras omställningar.

I början på andra halvlek blev sedan bollbehandlingen och passningsspelet ännu sämre och bortalaget kunde med framgång pressa högt. Det var nära flera gånger om men det första målet kom från något som inte ska behöva betecknas som en målchans. En rutinerad spelare som Allan Olesen borde ha kastat ett getöga var han hade Erik Sundin, men gjorde det först när Sudden redan var utom räckhåll. Sundin kunde därmed enkelt måtta in Mattias Lindströms inlägg, där Allan enkelt kunde ha nickat bort bollen över Sundin ut i ofarlig yta för Jesper Arvidsson att ta hand om.

Målet tände dock till de våra. Kristian Bergström visade vägen genom att på sitt karakteristiska sätt, när han är revanschsugen, borra ner och köra järnet i löpningarna. Det blev betydligt bättre fart på spelet och äntligen trodde de våra på sin egen förmåga i offensiven. Detta gav utdelning tämligen omgående efter ett mycket fint omställningsmål. Jesper Arvidsson slog en lång boll som Magnus Eriksson tog emot och fördelade vidare till Kristian Bergström som löpt med upp bra på vänsterkanten.  Pligg serverade in fint till Viktor Prodell som skarvade in 1–1.

Just sådana här mål gjorde vi många i fjol i Superettan och de går förstås hem även i Allsvenskan om farten, tron och precisionen i de avgörande momenten är goda.

Tyvärr drabbades vi av övermod efter målet. Jesper Arvidsson hade en riktigt bra period innan genom att ha vunnit varenda nickduell och hållit rent på sin kant. För att gå till direkt motattack mot HIF chansade därför Jeppe att hinna före Mattias Lindström som siste man på vänsterkanten, men sådana chanser får man inte ta och den misslyckades. Tobias Nilsson insåg faran för sent och stod på hälarna. När Tobbe väl fick fart på fötterna var det för sent. Om han däremot varit mer skarpsynt hade han hunnit ned för att täcka av vinkeln. Nu kunde istället Mattias Lindström storma fram och hade flera alternativ i straffområdet. Det var därmed inte helt enkelt att markera för våra försvarare och åter höll sig Erik Sundin framme och stötte in 1–2.

Det var väldigt tungt att få det målet i baken när vi var på gång. Vi fick börja om från början igen för att försöka nå en kvittering. Helsingborg backade hem allt mer och vi hade bättre fart i passningsspelet, men kvaliteten var för svag och många fina lägen slogs bort.

Oscar Möller kunde gjort mål vid första bollkontakten efter sitt inhopp men det blev ingen fart på nicken. Med tio minuter kvar fick vi ett mycket bra frisparksläge på nästan exakt samma ställe som Jesper gjorde mål på mot GAIS och vid samma mål, men den här gången gick skottet rakt i muren.

På stopptid hade vi sedan ett enormt tryck mot HIF-målet med fem hörnor på stopptid. Bollen dansade på mållinjen flera gånger men ville bara inte in. Närmast var det när Viktor Prodell lobbade, lyftningen blev dock för lös, men Oscar Möller såg ut att kunna forcera in bollen men Walid Atta hann precis få undan bollen.

Henrik Gustavsson kom snett på en hörna och tappade bollen i första halvlek och det var tur att Daniel Nordmark sköt i ribban, annars kan inte Fimpen lastas för målet. I övrigt gjorde Gustavsson en hel del fina ingripanden och det märks att han blivit allt bättre i luftrummet.

Backlinjen tvingades alltså åter till förändring och det är dags för domarna att inse hur mycket de förstör genom sitt kortviftande med dåliga grunder. Jag tror inte att vi hade förlorat mot HIF om Alberis da Silva fått spela denna match. Brassen hade exempelvis stångat bort bollen som Sundin gjorde 0–1 på.

Backlinjen är den känsligaste lagdelen att förändra på då samspelet är a och o samt att det bakom denna endast finns en målvakt som kan rädda misstag.

I ett längre perspektiv är det dock av godo att vi har kunnat spela med olika försvarskonstellationer. Våra spelare blir mer trygga i sina roller och med varandra när vi väl tvingas till förändringar. Allan Olesen gjorde en i övrigt okej insats och kommer att bli bättre ju längre säsongen lider.

Daniel Hallingström är också beroende av trygghet och slog bort för många bollar, men jobbar alltid hårt och försöker behålla lugnet.

Anton Tinnerholm försöker hela tiden stöta framåt men med Ollé Ollé framför blev det en tuff uppgift denna dag, både offensivt och defensivt.

Jesper Arvidsson vill också alltid gå framåt och det var riktigt synd att den felaktiga värderingen, innan 1–2-målet förstörde när Jeppe var riktigt på gång.

Det känns i nuläget för vanskligt att spela med Alain Junior Ollé Ollé från start mot ett kvalificerat motstånd, vilket hämmade både vår offensiv och defensiv.

Jag var besviken på att inte Petrit Zhubi kom in mot Mjällby senast och efter ytterligare en bra insats i U21 borde i mitt tycke Petrit startat i stället för Ollé Ollé. Visst är Zhubi ingen ”färdig” spelare, men han är kvick, springer mycket och försöker verkligen. Det finns helt klart utvecklingspotential i den killen och redan i dag är han steget före Ollé Ollé. Trollhättanförvärvet fick i varje fall göra allsvensk debut med sitt inhopp i ett svårt läge och klarade sig helt okej.

Tobias Nilsson klev in på sin rätta plats på innermittfältet, där han gjorde en hel del nytta, men steget behöver bli kvickare. Bruno Marinho har ett kvickt steg och är jobbig att möta men passningskvaliteten är stundom ett problem, som i denna match. Med mycket hawaiispel blev det också svårt att inta bra position i det långa laget för våra innermittfältare och motståndarna i form av Ardian Gashi och May Mahlangu utgör Allsvenskans främsta innermittfält. 

Kristian Bergström kom inte upp i sin kapacitet under stor del av matchen och slog bort fler passningar än vanligt, men visade vägen i slutskedet med engagemang och fart. Assisten till målet var med millimeterprecision.

Viktor Prodell var tillbaka efter knäskada, men kom inte till speciellt ofta. Starkt dock att pricka in ytterligare en boll och därmed leder Proddan den allsvenska skytteligan ensam på fem bollar (på fyra spelade matcher) att jämföra med två mål i Allsvenskan 2010 på 30 matcher.

Magnus Eriksson jobbade och slet som vanligt och gjorde ett fint förarbete till målet, men behöver bättre uppbackning från mittfältet för att komma ännu bättre till sin rätta.

Oscar Möller kunde ha blivit hjälte direkt då han kom in, men det där rätta självförtroende verkar saknas då Möller i fjol hade vräkt sig fram och nickat in läget han fick direkt, men nicken alldeles blev för lös. Däremot hade Oscar verkligen varit värd att forcera in 2–2 efter Prodells lobb mot målet, men Atta han som sagt emellan.

Helsingborg var bra defensivt men hade vi spelat lika bra som mot Gefle hade de ändå inte hängt och vi hade vunnit relativt enkelt. Så bra kan vi alltså vara.

Helsingborgs tränare Conny Carlsson menade på presskonferensen att hans lagmaskin ännu inte är i full gång efter flera nya ansikten i laget. Detsamma kan man ju också säga för vår egen del, vilket vittnar om att vi ska kunna få till den här säsongen riktigt bra. Vi har ändå kommit en bra bit på vägen genom att vi varit väl med i samtliga matcher, gjort 13 mål och tagit 9 poäng. Detta att jämföra med 0 mål och 2 poäng efter fem matcher 2010.

Närmast väntar ett mycket pressat IFK Göteborg på Gamla Ullevi nästa lördag. Häng bussresan för att stötta de våra. 

Läs mer om resan här

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Helsingborgs IF 1–2 (1–2)

0–1 (65) Erik Sundin

1–1 (68) Viktor Prodell (Kristian Bergström)

1–2 (70) Erik Sundin 

Varning ÅFF: Bruno Marinho (2:a).

Domare: Tobias Matsson, Karlstad.

Publik: 4 219

Övrig statistik

Avslut totalt 9 – 13

Avslut på mål 5 – 3

Avslut i målställningen 0 – 2

Hörnor 7 – 11

Frisparkar 5 – 9

Bollinnehav 53 – 47

Offside 2 – 1

Varningar 1 – 2

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Allan Olesen, Jesper Arvidsson –

Alain Junior Ollé Ollé (ut 67), Tobias Nilsson, Bruno Marinho (ut 73), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell.

Inbytta ersättare: Petrit Zhubi (in 67 HM), Oscar Möller (in 73 F).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Andreas Johansson, Christoffer Karlsson, Tom Pettersson, Mattias Mete.