Nu måste skärpning till!

Om vi ändå var nära att ta poäng i de tre föregående förlusterna så kan man inte direkt säga samma sak efter kollapsen mot Häcken då vi föll med hela 0–3.

Efter de motigheter som varit på sistone tyckte jag annars att vi började matchen helt okej. Det gick inte fort men det viktigaste var att hitta känslan i passningsspelet, för på Kopparvallen ska verkligen bollen göra jobbet. Efterhand skulle vi öka tempot för att skapa luckor i djupet, men så blev det dessvärre inte. Vi började slarva med enkla passningar och det berodde inte på att motståndet var bra, utan ofta tappades bollen bort när ingen motståndarspelare hotade. Häcken är ett hyggligt lag och överraskade genom att få till en taktiskt fulländad match, men det var ju inte heller speciellt svårt…

Om vi spelat som mot Gefle hade vi vunnit. Men Gefle är ju ett sämre motstånd säger någon? Ja, visst är det så och passningstempot anpassades till motståndet, men vi har sett ett högre passningstempo i andra matcher i Superettan i fjol. När vi når detta tempo och flyt i passningsspelet så finns det ingen motståndare i det här landet som står pall på Kopparvallen. Men samtidigt, som det såg ut i går så blir det heller inga poäng mot något av lagen i Superettan. Så illa var det.

Även om Häcken fick mer att säga till om så skapade de bara en riktig målchans i den första halvleken, men den gjorde de inte mål på! För målet som föll i den 25:e minuten kom inte efter någon målchans. Jag har nämnt det många gånger förut – Spela tills bollen är död! Nu gjorde inte Anton Tinnerholm det. Han trodde att bollen skulle gå ut över kortlinjen. Men det räcker inte att tro. Speciellt inte efter en tung period där vi måste vara extra noga och speciellt inte precis vid vårt eget mål!

Waris Majeed lurade bort Anton och eftersom övriga ÅFF:are också slutat att spela kunde René Makondele raka bollen i mål. Redan innan bollen flög i en hög lyra till Waris var det ett otroligt passivt spel från vår sida.  

Målet smärtade oerhört och man led all helvetes kval på läktaren. Tyvärr verkade spelarna känna samma sak och de är ju också människor. Men de kan åtminstone rikta sin ilska åt att ta revansch på planen, men istället blev det otroligt ängsligt och ett spel av usel kvalitet. Tur då att Häcken var rätt nöjda i ledning och inte gick för knock.

Ett skapligt försök gjordes i den andra halvleken och de våra fick i gång bra rull innan Magnus Eriksson kom till skott i vänsterinnerposition, men skottet gick tyvärr utanför. Istället kunde Häcken ställa om snabbt direkt på insparken. Christoffers Källqvist långa boll nickskarvade 178 cm långe René Makondele, medan den 6 cm längre Daniel Hallingström var passiv i situationen. Bruno Marinho störde också genom att först backa ned och såg ut att gå in i duellen men sedan gick han av någon anledning framåt. Bollen gick mot Andreas Drugge. Anton Tinnerholm tappade helt fokus på Dominic Chatto, vilket gjorde att Alberis da Silva fick ta täckning för det öppna passningsalternativet istället för att stöta fram på skytten. Jesper Arvidsson i sin tur var inte heller på tå. Drugge fick därmed all tid i världen för att ladda med sitt dykskott. Säkerligen var också Henrik Gustavsson hämmad av sin magmuskelskada och han nådde inte bollen. Ovanligt dock att Fimpen står så långt ut i denna typ av situation.

Uppförsbacke avdelning gigantisk alltså!

Tobias Nilsson och Viktor Prodell byttes ut och Petrit Zhubi och Oscar Möller kom in. Dubbelbytet gav en injektion genom ett bättre djupledsspel, men fortfarande blev det något moment för mycket varför vi inte kom till riktiga målchanser. Närmast en reducering var Jesper Arvidsson med en frispark strax utanför straffområdet men målvakten lyckades med tur och skicklighet rädda.

I den 74:e minuten tvingades Henrik Gustavsson bryta efter sin magmuskelskada som han kände av redan i den första halvleken. Gustav Jansson gjorde därmed allsvensk debut.

I den 87:e minuten punkterades matchen definitivt. Daniel Hallingström stötte på fel sida efter en långboll, Waris Majeed spelade tillbaka till René Makondele och Waris kunde sedan enkelt glida förbi Danne och kom helt fri. Gustav Jansson blev stillastående och det var bara att vika in bollen till höger om Gurra för Majeed.

Fiaskot var därmed fulländat. Häcken behövde inte ens förta sig för att vinna. Det man är mest förbannad på är att viljan saknades. Om det går emot måste det väl ändå finnas ett revanschsug att bättra sig? Att springa är det mest grundläggande men efter 0–1 var det ofattbart att se alla stå och gömma sig, gå med ryggen mot bollen utan någon vilja att få bollen. Det fanns lägen att blomma ut med löpningar ut mot kanterna, men precis som i de senaste matcherna var många spelare för bekväma. Defensivt var det också mycket passivt där ingen av våra spelare var tillräckligt aggressiva för att stöta i ryggen på sina motståndare.

Andreas Thomsson anmodade våra rutinerade spelare att visa vägen innan matchen men det gjorde de inte. Likt de senaste matcherna var det först när vi var riktigt illa ute som de våra började löpa. Vi kom också fram i bra lägen men varför skulle det överarbetas? När vi skapar så får målchanser är det ju av yttersta vikt att klippa till i förstaläget.

Henrik Gustavsson hade åter bara fyra skott mot sig och släppte in två av dem. Det andra skottet hade förmodligen inte Fimpen släppt in om han varit skadefri. Vi får verkligen hoppas att Fimpen snart kan medverka igen, men det känns mycket tveksamt redan på söndag mot Malmö. Det gäller alltså att Gustav Jansson tar chansen. Gurra hann med två bra avvärjningar, men sålde sig för lätt vid 0–3-målet.

Backlinjen hade åter problem. Daniel Hallingström försökte att hålla ihop det men var inte tillräckligt fokuserad vid uppkomsten av andra och tredje målet. Alberis da Silva hade mycket boll men måste transportera den snabbare. Att sätta fart på bollen i backlinjen är det enklaste sättet för att driva på vårt anfallsspel.

Anton Tinnerholm hade ingen rolig dag och det var fler gånger än vid 0–1-målet som han var snett ute. Jesper Arvidsson blev för stillastående och det var, som vanligt, först i slutet som han kom fram i banan.

Kristian Bergström fastnade åter i innerposition och visade inte vägen genom diagonallöpningar ut mot kanten.

Amir Suljic var tillbaka efter att par matchers frånvaro på grund av sjukdom men var alldeles för passiv. Var fanns viljan att gå in i duellerna? En situation på stopptid var signifikativ för matchen. Amir fick bollen rakt framför mål strax utanför straffområdet. Det var fritt skottfält, bara att dra bollen på mål. Vad gjorde Amir då? Jo, han tittade efter ett passningsalternativ till vänster utan en tanke att titta mot målet. Målsättningen med fotboll är ju att få in bollar framför motståndarnas mål, inte att få dem därifrån. Det är ju inte konstigt att vi inte gjorde mål i den här matchen.

Bruno Marinho glimtade till stundtals när han transporterade boll snabbt, men kom ofta på mellanhand och slarvade bort bollar.

Tobias Nilsson var inte vän med bollen denna fruktansvärda kväll, som jag nämnt tidigare – jobba med fotarbetet.

Det är märkligt att Petrit Zhubi inte får chansen från start. Trollhättangrabben gjorde förvisso inget kanoninhopp, men det var åter ett svårt läge att komma in i. Viljan att löpa på kanten hade vi dock behövt från början när alla andra stod stilla.

Viktor Prodell leder fortfarande den allsvenska skytteligan (nu tillsammans med René Makondele och Waris Majeed) med fem mål, men det går inte att leva på det som varit. Proddan som tidigare i vår har visat på ett bättre och kvickare steg har blivit allt mer stillastående på sistone och det duger förstås inte.

Magnus Eriksson tar inte heller löpningar som förut och kladdar fast bollarna.

Oscar Möller däremot har tillfört med sina inhopp de senaste matcherna och just de banbrytande, uppoffrande löpningarna behöver vi i fortsättningen.

Fyra serieförluster i rad har vi inte noterat sedan hösten 2006, då uefacupspelet tog på krafterna i en tunn trupp. Vi redde upp den situationen och det ska vi göra nu också när vi har en betydligt bredare trupp att nyttja!

Trots den svaga insatsen hade vi boll 44 % mer än Häcken i denna match, men det ger ju inte ett skit om det inte resulterar i målchanser. Borta mot Malmö FF på söndag är det ingen som kräver att vi ska vara det spelförande laget och om vi ska kunna göra mål på omställningar krävs det snabba spelare som är beredda att springa livet ur sig. Dessa spelare ska ingå i startelvan. De som inte ställer upp på detta får följa matchen vid sidan av!

 Matchfakta

Åtvidabergs FF – BK Häcken  0–3 (0–3)

0–1 (25) René Makondele

0–2 (54) Andreas Drugge

0–3 (87) Waris Majeed

Varning ÅFF: Magnus Eriksson (2:a), Alberis da Silva (1:a)

Domare: Martin Strömbergsson, Gävle

Publik: 3 620

Övrig statistik

Avslut totalt 11 – 10

Avslut på mål 4 – 5

Avslut i målställningen 0 – 0

Hörnor 8 – 4

Frisparkar 14 – 8

Bollinnehav 59 – 41

Offside 0 – 3

Varningar 2 – 3

Laget

Henrik Gustavsson (ut 74) –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson (ut 57), Amir Suljic, Bruno Marinho, Kristian Bergström –

 Magnus Eriksson, Viktor Prodell (ut 57).

Inbytta ersättare: Petrit Zhubi (in 57 HM), Oscar Möller (in 57 F), Gustav Jansson (in 74 Mv).

Ej inbytta ersättare: Allan Olesen, Tom Pettersson, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete.