Gudarna är emot oss

Vår tränare Roar Hansen utryckte, precis det jag kände efter den vidriga poängförlusten mot IFK Norrköping, att om det finns någon gud så är han sannerligen inte på vår sida. I den 93:e minuten bestals vi på två poäng efter det fasansfulla 1–1-målet.

Veckan sedan halmstadmatchen var besvärlig, då Mauricio Albornoz drog på sig en avstängning och två mittbackar i form av Daniel Hallingström och Alberis da Silva var borta sedan tidigare. Hampus Holmgren hade fortsatt problem med ett knä. Månz Karlsson var sjuk och Pontus Nordenberg åkte på en hjärnskakning.

De tre sistnämnda kom dock till spel, vilket bara innebar en förändring i startelvan gentemot matchen mot HBK. Hampus Holmgren spelade högerback och Sebastian Ramhorn flyttades in som mittback istället för Mauricio Albornoz.

Vi började matchen lite tveksamt och det var inget av lagen som övertygade inledningsvis. Norrköping har alltid varit ett fysisk lag, men efterhand stod vi upp i kampen. I den åttonde minuten borde dock John Owoeri stått emot bättre, för han är betydligt snabbare än allsvenskans oärligaste spelare i Andreas Johansson. Kristian Bergström slog en fin passning i djupet men Owoeri var inte tillräckligt tuff att gå den raka vägen mot mål utan tog vägen till vänster och att vi skulle få med oss en frispark eller straff av domaren Martin Strömbergsson var ju föga troligt.

I den 12:e minuten tappade Kristian Bergström bollen till vänster efter att en bortaspelare gått hårt fram. Nicklas Bärkroth slog in bollen framför mål, Månz Karlsson missade att nicka bort och Hampus Holmgren tappade bort Arnór Traustason vid den bortre stolpen, men Gustav Jansson svarade för en fantastisk räddning.

I den 28:e minuten slog Nicklas Bärkroth ett nytt inlägg från höger och Emir Kujovic var sopren vid bortre stolpen eftersom Sebastian Ramhorn tappade bort honom, som tur var gick nicken rakt på Gustav Jansson.

I den 33:e minuten tog vi ledningen efter ett fint omställningsmål. Gästerna hade ett inkast långt nere på vår planhalva på vår högersida. Tor Øyvind Hovda snodde bollen av Alexander Fransson. Kristian Bergström spelade ut bollen till höger där Simon Skrabb spelade fram till John Owoeri som satte fart in i banan och såg att Andreas Dahlén tagit en fin löpning till vänster och lade ut bollen. Målvakten David Mitov Nilsson missbedömde bollen och Dalle kunde runda honom och lägga in ledningsbollen högt invid den bortre stolpen.

Bortalaget blev frustrerat efter vårt ledningsmål och bara minuten senare höll John Owoeri på att gå fri, men stoppades bryskt med raka armar av Andreas Johansson. Det var helt ofattbart att IFK fick frispark istället för oss, men det hade ju uppstått problem då Strömbergsson samtidigt hade varit tvungen att ge Johansson rött kort för målchansutvisning-

Efter ledningen kunde vi spela på resultatet genom ett mer destruktivt spelsätt som IFK så ofta har spelat mot oss, när vi har fört spelet. IFK hade mycket boll, men vi låg tajt med laget och Norrköping är ju inte så bra på att dyrka upp täta försvar men de är farliga på inlägg. Vi fredade oss dock länge väl.

Månz Karlsson höll på att ställa till det rejält i den 40:e minuten då han tappade bollen och Emir Kujovic sprintade fri mot mål. Sebastian Ramhorn kom till undsättning och Kujovic fick lite sämre vinkel, men tvingade ändå Gustav Jansson till en bra räddning. Emir fick ett ännu bättre läge på returen men Gurra räddade mycket bra den gången också och när Kujovic avslutade för tredje gången var Andreas Dahlén räddande ängel på mållinjen.

Minuten senare räddade Hampus Holmgren på mållinjen efter en hörna och i andravågen visade Månz Karlsson styrka genom att nicka bort bollen.

I den 42:a minuten fick vi en bra möjlighet att öka på ledningen då Simon Skrabb elegant lyfte bollen felvänd till John Owoeri som satte fart. Nigerianen kom visserligen i dålig vinkel men om Skrabb satt full fart mot mål hade han kunnat få ett jätteläge, serverad av Owoeri.

Det kändes väldigt viktigt att hålla undan till paus. Trycket från bortalaget skulle kunna bli stort i den andra akten, men förhoppningen var att vi skulle kunna kontra in någon eller några bollar.

I den 49: minuten var det dags för ytterligare en IFK-spelare att få använda raka armar för att stöta bort en ÅFF-spelare. Denna gång var det David Boo Wiklander som klantade till det och missbedömde Simon Skrabbs fart och vräkte vår spelare över ända inne i straffområdet. Men det är bara motståndarna som får sådana straffsparkar mot oss och inte tvärtom.

Minuten senare var det dags för gävledomaren Martin Strömbergsson att kliva in i handlingen igen då han dömde en indirekt frispark inne i straffområdet då Månz Karlsson bedömdes ha passat hem till Gustav Jansson, då han bröt bollen. Som tur var sköt Daniel Sjölund i muren på den efterföljande frisparken.

I den 63:e minuten tog sig John Owoeri in fint från vänster men blev neddragen av Nicklas Bärkroth, utan åtgärd från domaren som stod två meter ifrån händelsen! Istället för ett fint frisparksläge åkte vi därmed på en omställning som vi dock redde ut efter vissa problem.

I den 66:e minuten fick Simon Skrabb iväg ett lurigt skott som smet strax utanför den högra stolpen och två minuter senare fick vi en frispark i bra läge, men Ammar Ahmed sköt högt över. Frisparken föregicks av att Filip Dagerstål fällt John Owoeri och strax innan undslapp han otroligt nog en varning efter fällningen av Kristian Bergström. Två gula hade inte varit helt fel.

IFK hade minitrycktryck mot oss under några minuter och Christoffer Nyman fick ett farligt läge i den 73:e minuten men sköt högt över.

Vi fick dock möjligheten att ställa om och Kristian Bergström slog en fin boll till Martin Christensen som, så när hittade Simon Skrabb framför mål, men bollen smet precis framför fötterna på Simon i den 76:e minuten. Minuten senare stegade John Owoeri in från vänster och avlossade ett bra skott mot den bortre stolpen som målvakten räddade och Martin Christensen sköt returen högt över.

I den 79:e minuten slarvade vi och Christoffer Nyman oroade, men Gustav Jansson var föredömligt ute och täckte av vinkeln.

Vi höll sedan ganska enkelt undan och i den 87:e minuten fick vi ett bra läge att öka på ledningen. Inhoppande Ajsel Kujovic tog emot en långboll fint och spelade ut till Simon Skrabb till vänster, som slog ett fint inlägg och det var så när att Ammar Ahmed styrde bollen in i mål förbi målvakten, men han nådde tyvärr inte riktigt bollen. Kort senare sprintade Ammar fram till vänster och fick ett gyllene läge att servera Martin Christensen framför mål, men valde att spela tillbaka och chansen rann ut i sanden.

I den 88:e minuten tacklade Alhaji Kamara Månz Karlsson i ryggen på samma sätt som han gjorde på Alberis da Silva vid fjolårets bortaderby, som han därefter avgjorde, men denna gång fick vi dock rättmätigt frispark. Kunde det vara ett tecken på vändpunkt? Nej då…

I den 89:e minuten osade det hett framför vårt mål efter hörna, men Gustav Jansson avvärjde, minuten senare svarade sedan Gurra för en fantastisk enhandsräddning på Alhaji Kamaras kvalificerade nick, men det blev ändå till sist Kamara som förstörde allting!

I den 93:e minuten slog Christoffer Nyman ett inlägg från höger (eftersom Pontus Nordenberg inte hjälpte Simon Skrabb att täcka bort inspelet) som Andreas Dahlén inte fick tillräckligt med skalle på för att knoppa iväg bättre än att Gentrit Citaku kunde ta emot och lägga in bollen framför mål, där Månz Karlsson och Sebastian Ramhorn tillät Alhaji Kamara stå fri och skjuta in det vedervärdiga kvitteringsmålet invid den främre stolpen.

Vi har fått många knivar i oss den här säsongen och den här vreds om ordentligt i hjärtat. Att i det läget höra en speaker vid namn Jonas Hallkvist inte mindre än tre gånger upprepa vilken ”härlig kväll” det hade varit är bara för mycket. Hur i hela världen kan någon vara så fullständigt likgiltig? Det är ytterst skrämmande, men är också en del i varför det hittills gått åt helvete i år, att det är för få som bryr sig och har passion för Åtvidabergs Fotbollförening! Och alla är inte heller östgötar, som Jonas tycktes tro innan match, men vi andra räknas väl inte?

Över 7 000 personer på Kopparvallen var bra, men det var många gästande medgångssupportrar (de var ju inte alls lika många i fjol). Men vi behöver ju mycket folk på alla matcherna om folk vill ha derbymatcher att gå på även nästa år?

Gustav Jansson slog tidigt ut en inspark över sidlinjen, men sedan var det slut med misstagen och Gurra visade att det inte var någon tillfällighet att han höll platsen mellan stolparna halva säsongen 2012. Vår målvakt svarade för flera fantastiska räddningar och var ute och täckte med sin storlek. Gurra inger också respekt hos motståndarna i höjdspelet.

Hur länge Henrik Gustavsson blir borta vet vi inte, men det känns också skönt med en rutinerad backup i form av Ludwig Bergström. Många tycks ha glömt vilka katastrofala följder vi drabbades av 1989 då Kjell Frisk bröt tummen, då det inte fanns någon backup.

Hampus Holmgren var tillbaka på högerbacksplatsen efter knäproblem och 19-åringen följde upp sin insats mot Malmö FF med en ny gedigen insats. Några gånger tappade han markeringen, men han räddade en boll på mållinjen och höll undan med sin ettriga spelstil.

Sebastian Ramhorn har direkt kastats in i hetluften. Kalmarlånet spelade högerback mot HBK men spelade nu mittback. 19-åringen var fel ute några gånger men stod väl upp och agerade tryggt för det mesta. Det är inte lätt att komma in på olika positioner i ett nytt försvar, men Sebastian har överraskat positivt.

Månz Karlsson hade några tokigheter för sig, som kunde ha ställt till det rejält, men agerade för det mesta bra och stod väl emot Emir Kujovic i huvudspelet.

Andreas Dahlén höll på att strula till det inledningsvis, men var sedan riktigt bra och fick förstås självförtroende efter sitt mål. Jag hann tänka att han skulle ha vågat gå iväg när Simon Skrabb fick bollen, men det var kanske bäst att Dalle avvaktade för att undvika bevakning. När fokus hos motståndarna hamnade på John Owoeri tog Dalle löpningen i perfekt tid för att runda målvakten och läckert hänga dit bollen. Dalle har varit nära sitt första allsvenska mål i vår tröja några gånger, bland annat hemma mot Peking 2013. Dahlén räddade också ett skott på mållinjen och svarade för flera viktiga brytningar.

Martin Christensen klev fram på ett fantastiskt fint sätt i närkampsspelet, som han inte har visat sedan i fjol, vilket var mycket glädjande. Offensivt firade han också sina triumfer även om vi inte fick ut så mycket av det i slutändan.

Ammar Ahmed spelade lite farligt några gånger, men jobbade bra med sitt täckspel och vann en hel del viktiga bollar på mitten. Ammar har ett bra dykskott som lämpade sig väl vid frisparken, men fick då tyvärr inte till det.

Tor Øyvind Hovda fick en mer defensiv uppgift för att stoppa gästernas attacker och stärka upp vårt orutinerade försvar. Hovda gjorde det bra i luftrummet och vann mycket boll, som innan vårt mål, men var annars inte så delaktig i speluppbyggnaden.

Kristian Bergström hade en del problem inledningsvis, då felprocenten var lite för hög, men gjorde sedan sitt jobb.

Simon Skrabb hade inte det rätta flytet i offensiven, men gav aldrig upp och kämpade väl defensivt, vilket är en positiv utveckling sedan uppehållet.

John Owoeri ställde till en del oreda för gästerna och drog uppmärksamheten till sig. Förarbetet till målet var gott. Att byta på grund av kramp innebär ett stort arbete, men att vila onside tillhör också det självklara.

Ajsel Kujovic bytte av Owoeri under knappa 20 minuter. Vi tappade Johns förmåga att med fart komma med boll, men fick in en targetspelare, som gjorde det bra men Ajsel fick själv inte någon bra möjlighet att oroa med huvudspelet i motståndarnas straffområde.

Pontus Nordenberg hoppade också in istället för Hampus Holmgren som fick kramp, men spelade vänsterback. Det är förstås inte helt optimalt att ändra och skifta platser i en backlinje i slutet av en match då alla är trötta, men inte mycket att göra något åt och Andreas Dahlén har ju flyttat över som högerback i tidigare matcher. Pontus borde ha hjälpt Simon Skrabb att stöta ut på Christoffer Nymans inlägg bättre innan det fasansfulla kvitteringsmålet.

Efter det vedervärdiga kvitteringsmålet begick Kenny Hildeby allsvensk debut som forward.

– Vi har visat karaktär rätt många gånger, att Norrköping skapade en del målchanser kanske man ändå ska förvänta sig av ett lag som slåss om SM-guld. I stora stunder var jag nöjd med första halvleken och Gustav Jansson gjorde ju en fantastisk dubbelräddning, kommenterade vår tränare Roar Hansen.

– I den andra halvleken hade de mycket boll men skapade inte så många målchanser. Det var mest i slutet som det hettade till. Jag har aldrig som tränare lidit så mycket med ett lag som jag gör med Åtvidaberg. Jag såg en konstig film om nån gud som kastade ner en colaflaska från himlen och ingen gud är på Åtvids sida, fortsatte Roar.

Pekings tränare Janne Andersson var som vanligt inte nöjd på mycket.

– Jag är inte som helhet nöjd med matchen. Åtvid fajtades och visade bra karaktär, men vi kunde ha varit lite tajtare och slog för tidiga bollar och de kunde därmed ligga på lite halvkontring. Jag är inte nöjd med resultatet men det var skönt att få ett sent mål.

Trots allt elände så tog vi in en pinne på Falkenberg, Halmstad och Örebro.

 – Det vore intressant att se hur den här gruppen skulle reagera om vi vinner en match. Vi får ta nya tag mot serieledare och ta en trea mot Göteborg istället. Vi längtar efter en trea och fortsätter jobba hårt. Vi bryter inte ihop utan det är ett jäkla go i truppen och kanske till sist får vi guden med oss, avslutade Roar Hansen presskonferensen.

Matchfakta

ÅFF – IFK Norrköping 1–1 (1–0)

1–0 Andreas Dahlén (John Owoeri)

1–1 Alhaji Kamara

Varningar ÅFF: Sebastian Ramhorn (1:a).

Domare: Martin Strömbergsson, Gävle.

Publik: 7 112

Övrig statistik

Bollinnehav 37 – 63

Avslut 6 – 19

Avslut på mål 3 – 11

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 2 – 8

Frisparkar 14 – 9

Offside 3 – 0

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 3

Startelvan

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren, Sebastian Ramhorn, Månz Karlsson, Andreas Dahlén (HB 81) –

Martin Christensen, Ammar Ahmed (ut 96), Tor Øyvind Hovda, Kristian Bergström – 

Simon Skrabb (VM 81), John Owoeri (ut 78).

Inbytta ersättare

Ajsel Kujovic (in 78 F), Pontus Nordenberg (in 81 VB), Kenny Hildeby (in 96 F).

Ej inbytta ersättare

Ludwig Bergström, Petter Gustafsson, David Lundgren, Mario Jelavic.

Bara kryss i sexpoängsmatchen

Vi klarade bara 0–0 i den superviktiga bottenmatchen mot Halmstads BK. Förutsättningarna var inte de bästa inför matchen med alla skador. I den första halvleken förde vi ändå spelet under långa stunder, men i den andra var vi ganska långt ifrån ett avgörande mål.

Till skillnad från kryssmatchen mot Malmö FF vaktade Gustav Jansson målet eftersom Henrik Gustavsson har problem med ryggen. Hampus Holmgren gjorde allsvensk debut mot MFF, men högerbacken tvingades avstå matchen mot HBK på grund av en lårskada. Lånet från Kalmar FF, Sebastian Ramhorn, spelade istället högerback.

Vi började matchen ganska lovande och i den tredje minuten höll Halmstads målvakt, Stojan Lukic, på att ställa till det för sig då han slog bollen rakt på John Owoeri, men fick turligt bollen rakt på sig i retur.

I den femte minuten avlossade Ammar Ahmed ett lurigt skott som Stojan Lukic räddade. På den efterföljande hörnan var vi nära att ta ledningen. Sebastian Ramhorn klippte till och bollen täcktes ut till vänster, där Månz Karlsson fick en bra möjlighet men stötte bollen utanför.

I den 13:e minuten slog Martin Christensen ett fint inlägg från höger men Mauricio Albornoz nickade strax över.

Vi fick det bollövertag som vi ville och kunde ganska enkelt spela in på Halmstads planhalva. Hemmalaget verkade också skakigt i bollbehandlingen. Däremot var vi inte tillräckligt resoluta med bollarna in framför mål och våra spelare vågade heller inte fylla på i straffområdet som vi hoppats.

Defensivt hade vi bra koll, men det kändes inte helt säkert då hemmalaget ställde om och vid inläggslägen. Efter en halvtimmes spel blev det farligt första gången men Gustav Jansson svarade för en fin räddning då James Keene sköt från vänster inne i straffområdet.

I den 41:a minuten slog Snorre Krogsgård ett inlägg från vänster och Junes Barney fick ett bra läge men han sköt högt över.

I den 45:e minuterna vinkade halmstadsspelarna för straff, men ingen avblåsning kom och vi kunde ställa om genom Martin Christensen, Kristian Bergström och John Owoeri. Den sistnämnde tog sig fint in från höger och fintade målvakten in i banan, men John sköt dessvärre rakt på Stojan Lukic, trots att luckan öppnades upp vid den främre stolpen. Simon Skrabb fanns också som ett alternativ framför mål.

Det skulle naturligtvis ha känts oerhört skönt att få det där målet – att vi någon gång ska få tillbaka i ett sådant fall som gått emot oss så många gånger, men så blev det tyvärr inte denna gång heller. Trots allt så var vi det bättre laget under den första halvleken även om vi släppte till lite mer bakåt under den sista kvarten. Kunde vi bara få större kvalitet i passningsspelet och våga gå för fullt när det fanns lägen, inte minst vid omställningar, så skulle det kunna gå vägen.

Inledningen av andra halvlek blev dock något helt annat än vi önskat, då vi slarvade och hamnade i brygga. Direkt var vi illa ute men Mauricio Albornoz svarade för en fin brytning på Snorre Krogsgård.

HBK fick tryck mot oss och i den 56:e minuten sköt Antonio Rojas precis utanför den vänstra stolpen. Fyra minuter senare skickade Eric Smith i väg ett lurigt studsande långskott som Gustav Jansson räddade. På den efterföljande hörnan blev det flipperspel framför vårt mål, men till sist gick hemmalaget offside genom Mohammed Ali Khan.

Vi kom tillbaka i mitten på halvleken och Kristian Bergström fick iväg ett skott i den 66:e minuten som målvakten räddade till hörna. Vi fick dubbla hörnor som båda var halvfarliga, men Kujovic hittade inte rätt med sin cykelspark på den andra hörnan.

I den 71:a minuten tog sig Martin Christensen in bra från höger, men skottet blev för svagt rakt på målvakten, då vi för en gång skull var med ordentligt för retur, genom John Owoeri.

I den 78:e minuten gjorde Gustav Jansson en fin räddning på Alexander Henningssons skott. HBK fick märkligt nog ändå en andra chans på frispark. Gurra boxade dock undan skottet från Christoffer Andersson.

I den 80:e minuten fick vi ett fint frisparksläge, en bit utanför straffområdet, men Ammar Ahmeds skott blev för löst och en enkel match för målvakten.

I den 84:e minuten var vi riktigt illa ute efter en hörna. Gustav Jansson lyckades inte boxa bort bollen tillräckligt bra men revanscherade sig gruvligt genom en fin fotparad när James Keene klippte till från vänster.

Minuten senare slog Månz Karlsson en för lös bakåtpassning. Gustav Jansson sparkade bort bollen men James Keene gick med full kraft in på vår målvakt utan någon som helst chans på bollen. Vi satte hjärtat i halsgropen men som tur var kunde Gustav Jansson resa sig. Och att det var Keene som svarade för den fula satsningen överraskar ingen…

I den 87:e minuten fick vi ett jätteläge, men John Owoeri slarvade på nytt med offsiden vilket betydde att Ajsel Kujovic frispelningsboll var förgäves. Kort senare byttes Owoeri ut, men hade inte speciellt bråttom, då vi måste gå för tre poäng!

Vi hade chanser att komma till skottlägen i slutet av matchen, precis som tidigare under matchen, men ingen vågade ta dem, utan våra spelare tittade mer efter spelalternativ åt sidan än att nypa till. De gånger vi fick igenom skott under matchen var de i de allra flesta fallen alldeles för svaga.

Hemmalaget hade naturligtvis gjort allt de kunde för att vinna med sitt sätt att spela fotboll på och hade vattnat ihjäl gräsmattan, vilket inte gjorde det lättare med balansen, men skott i väta brukar ju ändå vara en bra medicin.

Gustav Jansson hade inte stått i Allsvenskan sedan 0–3-matchen borta mot IFK Göteborg i september 2013 och det är inte helt enkelt att gå in och prestera direkt. Gurra gjorde det dock bra och höll nollan. Några gånger var han fel ute, men reparerade upp situationerna med fina parader. 29-åringen stod ju 14 startmatcher i Allsvenskan 2012 och har tidigare visat att han håller på den här nivån. Givetvis vill vi att Fimpen ska komma tillbaka så snabbt som möjligt, men Gustav är ett kompetent alternativ.

Det var trist att Hampus Holmgren inte kunde fortsätta efter en fin debutinsats mot Malmö, men Sebastian Ramhorn gjorde det bra efter förutsättningarna. Självklart är det inte lätt att gå in och spela som 19-åring i ett helt nytt lag, men han klarade situationerna genom att inte sväva ut mer än nödvändigt. Att utgå på grund av kramp visar också att man vill något.

Mauricio Albornoz och Månz Karlsson fortsatte i mittlåset. Några gånger såg det lite vanskligt ut då båda gick högt utan någon som föll ner bakom, precis som vi åkte på det andra baklängesmålet mot Malmö. Halmstad var dock inte tillräckligt bra för att utnyttja blottorna. På det hela har de båda gjort det bra tillsammans i de här två matcherna, även om Månz var illa ute några gånger på Örjans vall. I derbyt mot Norrköping tvingas dock lagledningen hitta en annan kombination då Albornoz är avstängd.

Andreas Dahlén och Kristian Bergström gjorde sitt jobb till vänster. Pligg hamnade lite lågt i andra halvlek då vi fick mer tryck emot oss, men var framme några gånger och oroade, med samma fina höjd på skottet som mot Malmö kunde vi ha kammat hem alla tre poängen.

På högerkanten försökte Martin Christensen bryta igenom men måste vara mer rädd om bollen. Det är bättre att skicka iväg ett dåligt skott utanför än att tråckla och bli av med bollen med livsfarlig kontring som följd.

Centralt köttade Tor Øyvind Hovda på bra och var därmed mycket värdefull. Ammar Ahmeds flinka ben gav oss ett övertag från början, men han behöver gå mer rakt framåt på mål i vissa lägen.

På topp verkar John Owoeri vara ur form. Några gånger löpte han i väg fint och jobbade, men efter varje misslyckande hängde han med huvudet och lufsade hem – istället för att kämpa sig tillbaka ur offsideläge.

Simon Skrabb spelade bara en halvlek. Finländaren gjorde inga enorma avtryck offensivt i den första akten, men bollarna nådde honom också sällan framför mål. Defensivt har Simon växt och det syntes att det fattades något i början på andra halvlek.

Ajsel Kujovic kom in istället för Simon Skrabb till den andra halvleken. 29-åringens huvudstyrka och targetspel är viktigt, men han verkar inte vara tränad för att orka springa och jobba lika mycket som skulle behövas.

Pontus Nordenberg kom in under de sista 20 minuterna och städade upp okej till vänster i backlinjen.

David Lundgren fick göra allsvensk debut då han bytte av John Owoeri under de sista minuterna och fick skottläge, men valde sidoalternativet.

Förutom oss och Gefle är det bara topplagen (exklusive Göteborg) som åkt på färre än två förluster efter uppehållet. Men med fem oavgjorda och en förlust så händer det ändå inte ett skit i tabellen, och att läget är status quo stämmer ju inte heller eftersom matcherna som är kvar att spela minskar.

Vi hade verkligen behövt en fullpoängare i den här sexpoängsmatchen, för att börja inhämtningen på lagen framför och för självförtroendet att vi kan vinna. Efter förutsättningarna var det ändå okej med kryss, kan man tycka, men förutsättningarna är ju de vi har och vi måste helt enkelt få bättre utdelning framöver!

Matchfakta

Halmstads BK – ÅFF 0–0

Varningar ÅFF: Mauricio Albornoz  (3:e, avstängd mot Norrköping).

Domare: Martin Strömbergsson, Gävle.

Publik: 4 089

Övrig statistik

Bollinnehav 47 – 53

Avslut 9 – 11

Avslut på mål 5 – 7

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 9 – 5

Frisparkar 6 – 12

Offside 2 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 2 – 1

Startelvan

Gustav Jansson –

Sebastian Ramhorn (ut 72), Mauricio Albornoz, Månz Karlsson, Andreas Dahlén (HB 72) –

Martin Christensen, Tor Øyvind Hovda, Ammar Ahmed, Kristian Bergström – 

Simon Skrabb (ut 46), John Owoeri (ut 88).

Inbytta ersättare

Ajsel Kujovic (in 46 F), Pontus Nordenberg (in 72 VB), David Lundgren (in 88 MM).

Ej inbytta ersättare

Gustaf Halvardsson, Lucas Öhrn, Kenny Hildeby.

Prövningens år fortsätter

Jag skrev i årskrönikan att det här året skulle bli en prövningens år, men inte i mina vildaste mardrömmar kunde jag se de vidriga syner som vi hittills har fått uppleva.

Innan säsongen var det ju givet att vi var tvungna att sänka förhoppningarna. Eftersom vi har levt över våra tillgångar de senaste åren har vi varit tvungna att strama åt med de ekonomiska utsvävningarna.

Med flera spetsspelare borta och en tunnare trupp kunde vi inte förvänta oss att spela samma fina passningsorienterande fotboll, utan det kändes som vi inte skulle ha lika mycket bollinnehav och istället behövde bli vassare på omställningsspelet och fasta situationer.

Backlinjen kände jag dock inte någon större oro över. Under hösten var det ju bara Allan Olesen som försvann av de mer ordinarie spelarna. Istället fick vi in rutinerade Martin Lorentzson från AIK som ett fullgott alternativ under våren och på hösten skulle Petter Gustafsson vara tillbaka och Hampus Holmgren skulle utmana om en högerbacksplats.

Daniel Hallingström har varit riktigt stabil de senaste åren och Månz Karlsson verkade vara på gång då han gjorde en helt okej höstsäsong. Nickstarka och rutinerade Alberis da Silva fanns ju också att tillgå i mittförsvaret, som kan vara riktigt bra i sina bästa stunder. Till vänster överraskade ju Pontus Nordenberg under hösten och det skulle bli en tuff konkurrenssituation med Andreas Dahlén.

Vad beträffar offensiven, så hade vi förutsättningar till omställningar, genom John Owoeris snabbhet och tillräcklig spelskicklighet för att leverera omställningsbollar till honom. Vid fasta situationer fanns dock vissa frågetecken. Vi hade inte ersatt Ricardo Santos egenskaper i huvudspelet. Det tar tid att kliva fram som en tongivande forward och Mario Jelavic var inte, och är fortfarande inte där.

Det är alltid intressant att försöka tyda linjerna i den första träningsmatchen. Även om det bara är en träningsmatch i vinterförhållande så försöker man alltid hitta nåt som tyder om hur säsongen kommer att bli. Vi spelade rätt bra fotboll mot Örebro på Kopparvallen, och känslan dök upp att: ”Vi kan nog ändå fortsätta vara ett spelande lag med kvalitet.”

Men så vände ÖSK vår ledning och vi låg under med 1–2, efter att vi tappat fokus och slarvat. En förbjuden tanke dök då upp: ”ska det bli ett sådant år, då vi spelar bra fotboll, men klantar till ett par gånger som förstör allt?”

Tyvärr får vi säga att farhågan har besannats så här långt.

Vi har trots allt gjort en del mål ändå. Den största bristen har istället varit försvarsspelet. Visst har vi tappat tunga namn på mittfältet som gjorde stor nytta defensivt och visst har vi gått bort oss på mittfältet och åkt på omställningar mot oss. Men faktum är ändå att vid de allra flesta fallen har vi haft hela backlinjen hemma för att reda upp situationerna, men vid många tillfällen har hela backlinjen tittat på bollföraren och glömt bort spelarna att markera alternativt zonerna att freda.

Det har varit för många individuella misstag som vi har åkt på baklängesmål på. Har vi då för dåliga spelare? Ja, för att komma på den övre halvan igen, men inte för att hänga kvar. Om många av spelarna hållit god allsvensk klass tidigare, så håller de naturligtvis åtminstone godkänd allsvensk klass i dag.  

Det är små marginaler i fotboll. Genom några segrar kan självförtroendet få sig en skjuts i rätt riktning och tajmingen i avgörande lägen, både defensivt och offensivt sitter, och man får in det rätta ”flytet” i spelet.

Under den här säsongen har vi inte haft tillstymmelse till flyt någon gång hittills.

Efter sommaruppehållet har trots allt vissa saker rättats till. Trots att vi fortsatt har fått skifta väldigt mycket i backlinjen, vilket givetvis är en del i problematiken, så har vi tätat till det bakåt. Detta har skett genom större fokus och noggrannhet, men också genom ett mycket större uppoffrande för föreningen, genom att bland annat fläka sig och täcka skott. Detta ska naturligtvis vara en självklarhet för varje fotbollspelare.

Själv tvekade jag aldrig att täcka skott, inte ens på en svinkall grusplan med frusna bollar. Att rutorna efter bollen syntes på låret två veckor efter det täckta skottet var inte ovanligt.

Det intressanta i kråksången är också att det inte spelar ingen roll vilka lag vi möter, utan det ser ungefär likadant ut i varje match. Det är jämna matcher mot alla, utom mot Malmö och Helsingborg på bortaplan. Mot skånelagen har vi också tidigare haft väldigt svårt på bortaplan även tidigare.

Det fasansfulla är dock att vi aldrig vinner jämna matcher och vi vinner inte ens när vi är det bättre laget. Om vi bara ser till efter uppehållet så har vi varit det bättre laget mot Halmstad, Gefle, Helsingborg och Malmö, men ändå bara fått med oss tre poäng i dessa matcher och frågan är då varför?

Enkelt sagt, så har vi tätat till bättre bakåt, men inte lyckats göra mål i den utsträckning som behövts. I de två senaste matcherna har vi dock släppt in två mål både mot HIF och MFF och det är förstås för mycket. Vi har dock fått straff emot oss i de båda matcherna, vilka båda har varit tveksamma. I liknande situationer i andra matcher blir det oftast inte straff och vid denna typ av situationer som motståndarna utövar mot våra spelare slipper motståndarlaget straff.

När John Owoeri hade vänt upp och ska vrida in 3–2 i den 64:e minuten så blåste domaren Johan Hamlin frispark till Kari Arnason. När Månz Karlsson mejas ned i situationen innan IFK Göteborg gjorde matchens enda mål så vågade inte Marcus Strömbergsson från Gävle döma bort målet och hemma mot Häcken fick inte Victor Sköld straff trots en ordentlig knuff i ryggen av Simon Sandberg, bara för att nämna ett par exempel. Kroppskontakten som John Owoeri hade mot Kari Arnasson var inte i närheten av samma dignitet.

Vid Helsingborgs första mål och Malmös andra mål gick vi dock bort oss rejält. Mot Malmö var det ändå frukten av att vi inte spelade med en helt samspelad backlinje, där Månz Karlsson stötte fram med för stor risk och att Mauricio Albornoz också gick på samma spelare. Andreas Dahlén fick därmed den i närmast hopplösa uppgiften ensam mot två kvalitativa malmöspelare i form av Vladimir Rodic och Nikola Djuric, eftersom Hampus Holmgren inte insåg faran tillräckligt tidigt för att hinna ned och stödja.

Rodic spelade i sidled och Henrik Gustavsson fick en mycket svår uppgift genom sidledsförflyttning och måltjuven Nikola Djuric lyfte in bollen vid den vänstra stolpen.

Upprinnelsen till målet var annars att vi hade en egen frispark som Mauricio Albornoz slog till höger och en något oengagerad Martin Christensen mötte inte bollen. Bollen slogs in på vår planhalva och Marre nickade fram bollen till Ammar Ahmed, som inte var tillräckligt distinkt och tappade bollen, vilket givetvis var extra förödande eftersom innermittfältspartnern Tor Øyvind Hovda var långt uppe i banan med tanke på att försöka skarva frisparken.

I de två senaste matcherna har vi skapat en hel del målchanser genom ett vägvinnande passningsspel, mot Helsingborg fick vi väldigt dålig utdelning, men mot Malmö fick vi fin utdelning i den första halvleken.

I den 26:e minuten tog vi ledningen. Martin Christensen kastade ett inkast från höger till Ammar Ahmed. Martin fick tillbaka bollen och avancerade in i banan och blev avväpnad, men efter flipperspel nådde bollen Kristian Bergström som fick perfekt läge rakt framför mål från sin position strax utanför straffområdet. Pligg fick på ett fint vänsterskott som skruvade sig ifrån målvakten Johan Wiland mot det vänstra krysset.

Bara minuten senare fick vi möjligheten att öka på, men Simon Skrabbs instick för att friställa John Owoeri i straffområdet blev tyvärr för hård.

I den 29:e minuten var det nära att MFF kvitterade efter en hörna, men Henrik Gustavsson var med på noterna och avvärjde när en omarkerad Nikola Djuric sköt vid den bortre stolpen.

Vi skulle istället göra 2–0. John Owoeri hade blivit fälld i en omställning och vi fick frispark från höger. Martin Christensen servade bra och vid den bortre delen av straffområdet sprintade Mauricio Albornoz fram bra och helt omarkerad språngnickade han in bollen till höger om målvakten.

Vi kunde sedan hålla undan ganska enkelt in till paus, men vi visste förstås att MFF skulle ge allt för att knappa in i den andra akten. Det gällde alltså att stå emot, men vi fick värsta tänkbara start, med en straff emot oss direkt. Visst kunde Andreas Dahlén tagit det lite varsammare, men denna typ av duell är ju så vanliga utan domares åtgärd, men vi klarade oss förstås inte.

Henrik Gustavsson gick åt rätt håll på straffen (höger) men Nikola Djuric var för högt för att Fimpen skull nå bollen.

Två minuter senare var vi nära att utöka ledningen igen. Efter en hörna skickade Martin Christensen in bollen i andravåg och Tor Øyvind Hovda duellerade med målvakten, men med tur kunde Johan Wiland få fingrarna på bollen.

I den 53:e minuten åkte vi istället på det otroligt jobbiga 2–2-målet efter slarv, och som Roar Hansen sade på presskonferensen så fanns en rädsla att vi skulle rasa ihop. Vi var också illa ute ett par gånger, men fick sedan mer energi och var närmast ett segermål, men John Owoeri fick alltså inte chansen i den 64:e minuten och Simon Skrabb sköt över i bra läge minuten senare.

Owoeri skar in bra från vänster i den 69:e minuten men sköt utanför den främre stolpen och i den 84:e minuten gjorde Henrik Gustavsson en fin räddning på Enoch Kofi Adus skott.

I den 91:a minuten märktes med tydlighet att vi inte har det rätta självförtroendet för att allt ska flyta på. Pontus Nordenberg avancerade bra i vänsterinnerläge och medspelarna hjälpte till att öppna ytan mot målet, men trots det fria skjutfältet, så riktades ändå Pontus blick åt sidan, med en meningslös sidledspassning till Ajsel Kujovic. Den sistnämnde slog ut bollen till Kristian Bergström till vänster, som förmodligen siktade på en sopren John Owoeri vid den bortre stolpen, men bollen blev tyvärr alldeles för hård.

Minuten senare anföll vi snabbt och Martin Christensen slog in bollen från höger. Andreas Dahlén stormade fram men hann precis inte fram för att styra in bollen i mål.

– En poäng är bättre än i fjol och man får inte fler poäng än vad man förtjänar, och vi förtjänade inte mer än en poäng, erkände Malmös tränare Åge Hareide efter matchen.

– Vi gör en bra första halvlek, eller egentligen en bra match överhuvudtaget, men man är alltid sämre än sin motståndare i någon del av matchen och då släppte vi in två mål. Vi reser oss och går för tre poäng. Jag är nöjd med spelarnas prestation, men det är som en gammal LP-skiva som går på repeat där vi inte får ett skit med oss, suckade vår tränare Roar Hansen.

Det har länge varit dags att sätta på en ny skiva, men det är naturligtvis jävligt frustrerande att vara så nära och ändå inte lyckas. Nu lyckades vi inte trots att vi hade en 2–0-ledning.

Det finns trots allt en del positiva delar som ger hopp om framtiden.

Henrik Gustavsson har gjort en bra säsong i målet, men sällan har räddningarna givit poäng.

Försvarsspelet har blivit bättre. Martin Lorentzson har totalt sett presterat sämre än vad vi förväntat oss, men ändå varit ganska stabil. Nu är han borta men Hampus Holmgren klev in och gjorde det bra. Visst kom han fel i position ibland, men han vågade framåt och var ettrig att vinna tillbaka bollen. ”En gång är ingen gång” sade Roar Hansen efter matcher och visst gäller det att inte sväva iväg utan att stå med fötterna på jorden.

Efter en svag vårsäsong har Månz Karlsson uppträtt stabilare efter uppehållet. Mauricio Albornoz har också gjort det bra som mittback mot Djurgården och Malmö, men en hel och frisk Daniel Hallingström behövs för kontinuitet.

Till vänster har Andreas Dahlén tagit plats efter uppehållet och är ett stabilare alternativ än Pontus Nordenberg

På mittfältet har vi fått den tuffe tvåvägsspelaren i Tor Øyvind Hovda som vi har saknat och om han får spela ihop sig tillsammans med Mauricio Albornoz så ska vi kunna bli ännu mer svårpasserade på mitten. Ammar Ahmed är en frejdig och ettrig spelare, men spelet med de små marginalerna kostar för mycket.

Martin Christensen har också fått ut mer av sitt spel efter en svag vårsäsong och Kristian Bergström gör alltid sitt jobb. Pliggs kloka värderingar gör att han klarar av att han inte längre är lika snabb.

På topp var Victor Sköld i andra tankar innan han försvann till IFK Göteborg och Simon Skrabb har tagit hans plats på ett bra sätt. Med mer speltid kommer förhoppningsvis det rätta flytet och målskyttet kan lossna.

John Owoeri har inte haft det rätta målflytet på sistone. John gör ändå mycket nytta genom att springa och riva upp ytor, men att inte ens orka jogga ur offside i slutet av matcher är förstås inte okej.

Genom införskaffandet av Ajsel Kujovic då har vi fått en ytterligare dimension att sätta in. Än så länge har inte den reslige anfallaren hittat riktigt rätt, men med mer speltid så kommer han ställa till mer oreda, men han måste samtidigt jobba mer för att suga in bollarna.

Förutom Hampus Holmgren så gjorde också Lucas Öhrn allsvensk debut med ett kort inhopp. 17-åringen har potential att bli en allsvensk spelare, men det är förstås ett stort steg.  

Jag citerar ogärna från det hållet men när grannklubben i länet åkte ur Allsvenskan 2008, sade dåvarande ordföranden Hans Lundin så här till Aftonbladet:

”Det är som man gått och väntat på en sjuk släkting som man visste skulle gå bort, som varit sjuk länge, men när det sedan händer så är det ändå fruktansvärt tungt.”

Vår gemensamma släkting har inte gått bort. Det är 12 omgångar kvar. Men tyvärr är det väldigt många som har vänt vår gemensamma sjukling ryggen och det är därför vi befinner oss i den situation vi är i nu. Valet är ditt – ingen annans. Vänder du föreningen ryggen eller inte?

Det går bra att vara inaktiv och gnälla på dem som jobbar och styr i föreningen, men de är bara där en kort tid. Åtvidabergs Fotbollförening är 108 år och något mycket större än enskilda individer. Det är naturligtvis fullt tillåtet att ha åsikter om de som bestämmer, men det är inte densamma som att vända föreningen ryggen, genom att inte längre gå på matcher och vara medlem!

Matchfakta

ÅFF – Malmö FF 2–2 (2–0)

1–0 (25) Kristian Bergström

2–0 (30) Mauricio Albornoz (Martin Christensen)

2–1 (47, straff) Nikola Djuric

2–2 (53) Nikola Djuric

Varningar ÅFF: Andreas Dahlén (2:a), Månz Karlsson (2:a).

Domare: Johan Hamlin, Bro.

Publik: 3 568

Övrig statistik

Bollinnehav 39 – 61

Avslut 9 – 7

Avslut på mål 5 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 6 – 9

Frisparkar 16 – 7

Offside 4 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 2 – 4

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Hampus Holmgren (ut 94), Mauricio Albornoz, Månz Karlsson, Andreas Dahlén (VM 69, HB 94) –

Martin Christensen, Tor Øyvind Hovda, Ammar Ahmed (ut 65), Kristian Bergström (MM 65) – 

Simon Skrabb (VM 65, ut 69), John Owoeri.

Inbytta ersättare

Ajsel Kujovic (in 65, F), Pontus Nordenberg (in 69 VB), Lucas Öhrn (in 94 HB).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, David Lundgren, Mario Jelavic, Kenny Hildeby.

Vi måste ta det här på allvar!

Vi slarvade åter bort viktiga poäng efter hemska 2–3 hemma mot Djurgårdens IF. Inte känns den vidriga förlusten bättre av att vi lyckades vända underläge till 2–1 för att sedan återigen tappa till en ny uddamålsförlust.

Vi började matchen förtroendeingivande och var spelförande genom ett vägvinnande passningsspel och spelvändningar. I den nionde minuten gick Victor Sköld i väg bra i djupled och spelade in bollen från vänster. John Owoeri fick ett jätteläge framför mål men missade tyvärr bollen.

Vi hade flera giftiga inspelsförsök där vi inte riktigt fick träff på bollen under den första delen av första halvlek. Defensivt hade vi också bra koll på Djurgården, men efterhand agerade vi mer passivt och i den 26:e minuten tilläts Nyasha Mushekwi nickskarva, men Henrik Gustavsson var med på noterna.

Det dröjde emellertid bara ett par minuter innan 0–1 föll efter ett inlägg från höger kortlinje av Kerim Mrabti nickade Nyasha Mushekwi bollen ut till Daniel Berntsen som tog ett par kliv in i banan och klippte in bollen vid den främre (vänstra) stolpen. Kort senare var Nyasha Mushekwi nära att peta in 0–2 men nådde som tur var inte inspelet från Kerim Mrabti.

Efter en tveksam period repade vi åter mod och vi hade en jättechans till en kvittering i den 32:a minuten. Victor Sköld stressade målvakten Kenneth Höie som fick bollen ifrån sig och bollen gick rakt ut till John Owoeri som fick öppet mål, men en försvarare han täcka undan i sista stund.

I andra halvlek fick vi en riktig smakstart med kvittering redan i den 48:e minuten. Ammar Ahmed slog en fin spelvändningsbill till höger där Martin Christensen avancerade in i banan och släppte ut bollen till John Owoeri som spelade in i straffområdet från höger. Martin Lorentzon vände om i straffområdet och spelade tillbaka till Kristian Bergström som via Emil Bergströms fot sköt in 1–1.

Matchen öppnade sedan upp sig. Vi spelade oss långt fram i banan och i den 63:e minuten bröt John Owoeri in från vänster men sköt utanför den bortre stolpen. Vi var dessvärre också oaktsamma i det defensiva arbetet och gästerna skapade några farliga lägen. Henrik Gustavsson storspelade dock och räddade avsluten från Nyasha Mushekwi, Daniel Berntsen, Kerim Mrabti och Alexander Faltsetas.

I den 62:a minuten kunde vi stället ta ledningen. Kristian Bergström bröt bollen i eget straffområde och efter fint samspel mellan Victor Sköld och Ruben Lameiras, spelade Ruben in bollen centralt in på Djurgårdens planhalva där Kristian Bergström lade en fantastisk boll i djupled till John Owoeri, som kyligt lyfte in 2–1 över målvakten.

Dessvärre varade inte ledningen mer än ett par minuter för i den 64:e minuten kunde en helt sopren Nyasha Mushekwi nick in Haris Radetinac inlägg från höger.

I den 67:e minuten slog John Owoeri ett inlägg från vänster mot den bortre stolpen. Martin Christensen klippte till på volley, målvakten räddade, men vi fick ingen hörna.

I den 70:e minuten drog Ammar Ahmed iväg ett fint skott mot den högra stolpen men Kenneth Höie gjorde en svettig räddning.

Matchen stod och vägde, men så i den 85:e minuten tilläts Nyasha Mushekwi åter vara helt ren framför mål och han nickade in det förödande 2–3-målet efter Tim Björkströms inlägg. Henrik Gustavsson var på bollen men kunde inte hindra den från att gå in via den vänstra stolpen.

I slutet skickade lagledningen fram allt vi hade och vi fick ett visst tryck, men Daniel Hallingströms nick i den 91:a minuten blev för brant för Simon Skrabb.

Jag har sett en hel del andra allsvenska lag så här i säsongsinledningen och det känns rent ut sagt förjävligt att vi med våra tekniska kvaliteter och förmåga att brodera fina anfall får så usel utdelning på det. Som en jämförelse är ju inte lag som Falkenberg och Halmstad i närheten av vad vi kan, men vad det går ut på är att vinna matcher.

Vi började bra mot Djurgården men så verkade vi plötsligt komma på att Haris Radetinac är i det andra laget och han är ju bra. Helt plötsligt fick han agera i ytan till höger, där vi var extremt passiva, första målet kom också därifrån.

Vi kom tillbaka innan paus men lyckades inte kvittera. Sedan fick vi en kanonstart på andra halvlek, efter ett långt anfall där vi tempoväxlade och hade för en gång den lilla turen att en styrning ställde målvakten.

Trots detta gick vi bort oss i försvarsspelet gång efter annan och det var Henrik Gustavsson som räddade oss kvar i matchen.

Vi gjorde sedan ett väldigt fint omställningsmål, men inte ens det hjälpte för att strida till sista blodsdroppen för att hålla vårt mål fritt från påhälsning. Helt sopren kunde Nyasha Mushekwi få knoppa in 2–2 två minuter senare och vi var tillbaka på ruta ett.

Vi spelade oss fram i banan på ett bra sätt flera gånger, men när vi hade möjlighet att slå inlägg, så skulle vi ta en runda till, blev av med läget och till och med bollen med en livsfarlig omställning som följd.

Fotboll är det allvarligaste som finns, men det verkar inte som flera av våra spelare förstår detta. Fotboll går ut på att göra mål och om man spelar snyggt på vägen, så är det förstås bra, för det är vägvinnande för att nå mål, men ibland verkar våra spelare vara så nöjda med att bara trilla runt, vilket obönhörligen straffade oss så fruktansvärt.

Vi började ju så bra i både offensiv och defensiv, men totalt sett kan naturligtvis ingen i backlinjen få godkänt. Och man kan ju undre hur vuxna allsvenska fotbollsspelare bara tittar på bollen och inte på sina motstånfare!

Martin Lorentzon var passiv till höger och Andreas Dahlén passiv till vänster. Daniel Hallingström började bra, men tappade också fokus. Månz Karlsson fick vare sig till det med passningsspelet eller markeringsspelet.

På mittfältet var Kristian Bergström dominant med ett mål och en assist och låg bakom mycket annat, med sitt positionsspel och löpvilja, men slarvade lite innan 2–3-målet.

Ammar Ahmed var också aktiv, men måsta fullfölja alla situationer och inte trampa så mycket på bollen.

Martin Christensen fick mycket boll och det verkade som han alltid skulle göra det lilla extra istället för att nöja sig med bra mottagningar och få till bra inlägg. Martin hade möjligheten att vräka in inlägg i den här matchen men gjorde det alltså inte.

Ruben Lameiras var också aktiv men spelade med farligt små marginaler och jobbade inte hem i defensiven så mycket som man måste i Allsvenskan.

Victor Sköld började bra med giftighet i sina djupledslöpningar och tuffhet i duellspelet, men föll mer bort i andra halvlek när det blev mycket hawaiispel.

John Owoeri försökte men kunde utnyttjat sin speed ännu mer och söka fler frisparkar. Målet var riktigt fint men visst skulle han gjort mål med öppen kasse redan i första halvlek.

Simon Skrabb kom in i den 65:e minuten istället för Ruben Lameiras och var pigg till en början, men konstrade sedan till det för mycket.

Pontus Nordenberg bytte av Martin Christensen med kvarten kvar men var inte tillräckligt aktiv i det defensiva spelet och fick inte utdelning på sin fysik i offensiven.

Alberis da Silva skickades upp på topp i slutet av matchen då Andreas Dahén utgick. Vi fick ett visst tryck men lyckades dessvärre inte kvittera.

Efter åtta spelade omgångar kan vi konstatera att den här allsvenska upptakten är den sämsta sedan 1978 då vi också bara hade fyra poäng efter åtta omgångar.

Nu gäller det att slicka såren under den dryga vecka innan det är dags för en mycket viktig match borta mot jumbon Örebro SK. Tveka inte utan häng med och stötta våra spelare i den här oerhört viktiga kampen. Läs mer om bussresan här

Matchfakta

ÅFF – Djurgårdens IF 2–3 (0–1)

0–1 (28) Daniel Berntsen

1–1 (48) Kristian Bergström (Martin Lorentzson)

2–1 (62) John Owoeri (Kristian Bergström)

2–2 (64) Nyasha Mushekwi

2–3 (85) Nyasha Mushekwi

Varning ÅFF: Ammar Ahmed

Domare: Markus Strömbergsson, Gävle.

Publik: 4 346

Övrig statistik

Bollinnehav 55 – 45

Avslut 7 – 11

Avslut på mål 4 – 9

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 7 – 3

Frisparkar 12 – 15

Offside 3 – 4

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Martin Lorentzson, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén (ut 88) –

Martin Christensen (ut 77), Ammar Ahmed, Kristian Bergström, Ruben Lameiras (ut 65, HM 77) –

Victor Sköld, John Owoeri.

Inbytta ersättare

Simon Skrabb (in 65 VM), Pontus Nordenberg (in 77 VM), Alberis da Silva (in 88 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Hampus Holmgren, David Lundgren, Mario Jelavic.

Vi fegade ur

Derbymatcher mot IFK Norrköping brukar sluta med att man sliter sitt hår och dessvärre blev det lika traumatiskt denna gång, då vi föll med 1–2. Visst kunde vi nått en pinne, men det sätt som vi uppträdde på var för ömkligt och speciellt i ett derby.

Oavsett vilken laguppställning och formation man spelar med måste varje spelare vara beredd att göra sitt jobb, visa aggressivitet och inte falla i passivitetens tecken. Men att från början ställa upp med många spelare i defensiv position signalerar tillbakadragelse och leder ofta till passiviet. Så har det tidigare varit i vår förenings historia ett otal gånger och tyvärr har inte tendensen varit ett dugg bättre i år. Försöket med 4–5–1 våren 2010 var på det stora inte lyckosamt och 4–2–3–1 i år har inte heller lyckats.

Efter att vi ändå börjat få ordning på spelet med 4–4–2 så ställde vi upp med en fembackslinje med två defensivt centrala spelare framför och med Martin Christensen som spets framför. Längst fram spelade vi med två forwards. Vår tränare Roar Hansen hade rätt i våra forwards satte för dålig press när Norrköping skulle börja bygga upp sina anfall, men vi måste ändå ha spelare som vågar gå fram och gå in i duellerna så väl för att vinna offensiva mark som att försvara. Det hade vi inte denna hemska dag.

Trots allt höll vi undan en dryg halvlek, men det var tack vare Henrik Gustavsson och en del flyt.

I den femte minuten fick vi dock ett bra läge. I efterdyningarna efter en hörna slog Kristian Bergström in bollen från höger. Victor Sköld fick chansen men nickade utanför.

I den nionde minuten slog Alberis da Silva ett riktigt blindpass och det var tur att Daniel Hallingström var på alerten och kunde avväpna Emir Kujovic.

I den 20:e minuten rev Månz Karlsson ned Christoffer Nyman i straffområdet och hemmalaget fick straff. Emir Kujovic sköt dock rakt på Henrik Gustavsson, men fick ett jätteläge på returen men avslutade utanför den högra stolpen.

I den 26:e minuten släpptes Christopher Telo fri men Henrik Gustavsson var med på noterna och var före på den bollen.

I den 31:a minuten kom Martin Christensen in bra i vänster innerläge men IFK-försvare nickade bort bollen.

I den 34:e minuten tappade Mauricio Albornoz bollen till Daniel Sjölund, som spelade fram till Emir Kujovic som sköt på Månz Karlsson och Henrik Gustavsson svarade för en jätteräddning till hörna.

Vi kom in i matchen lite bättre i slutet av halvleken och skapade några lägen.

Martin Christensen fick skottläge utanför straffområdet i den 38:e minuten men fick inte träff på bollen, som gick rakt upp i luften.

I den 40:e minuten fick Månz Karlsson ett jätteläge när han kom in vid den högra stolpen, men skulle göra ett moment till och tappade då bort möjligheten.

I den 42:a minuten gick vi till attack via efter ett fint kombinationsanfall. Christensen kom fram i vänsterinnerposition och lämnade bollen till John Owoeri som vek åt vänster och sköt ett bra skott men David Mitov Nilsson gjorde en vass räddning vid sin högra stolprot.

I den 46:e minuten var vi illa ute men Alberis da Silva kunde sno bollen av Christoffer Nyman i straffområdet.

Direkt i inledningen på den andra halvleken kom John Owoeri fram i bra läge i straffområdet till höger, men fick på ett svagt avslut utanför.

I den 54:e minuten anföll vi fint och John Owoeri spelade in från vänster, men David Boo Wiklander fick bort bollen framför Victor Sköld.

I den 55:e minuten skickade Norrköping upp en långboll på vänstersidan. Daniel Hallingström förlorade duellen med Christoffer Nyman som stormade fram till höger i vårt straffområde och spelade snett bakåt. Arnór Ingvi Traustason sköt direkt. Henrik Gustavsson svarade för en fin benparad, men fick tyvärr ingen hjälp med returen som Traustason därmed kunde pricka in via Alberis da Silva, som inte täckte tillräckligt bra.

Det tog emellertid bara sex minuter innan vi kvitterade. Martin Christensen slog en frispark från vänster. Bollen spelades ut ur straffområdet, men John Owoeri klippte till från höger, varvid bollen åter for ut till vänster där Martin Christensen skickade in bollen framför mål. Victor Sköld styrde, men målvakten räddade. Victor kunde dock sätta dit returen.

Vår forne Daniel Sjölund drog till utanför straffområdet men högt över i den 64:e minuten.

I den 70:e minuten tappade Martin Lorentzson bort bollen på vår högersida och bollen hamnade till slut hos Nikola Tkalcic som stegade in från höger men sköt långt utanför.

I den 74:e minuten kastade Andreas Dahlén ett vansinnigt inkast på egen planhalva (från vänster) rakt på Daniel Sjölund, som snabbt spelade fram till Emir Kujovic som spelade vidare till Christoffer Nyman som tilläts löpa parallellt med straffområdeslinjen till vänster och Emir Kujovic kunde ohotad gå fram och nypa till, bollen tog i den främre stolpen och returen rakade Christoffer Nyman enkelt in eftersom våra förvarare inte var på hugget.

Direkt efter målet byttes Simon Skrabb in istället för Martin Christensen. Kort efter kom också Ammar Ahmed in istället för Kristian Bergström. Vi satsade på forcering i slutet då Ruben Lameiras bytte med Månz Karlsson och Daniel Hallingström flyttades upp på topp.

Efter ett fint anfall i den 85:e minuten fick Ruben Lameiras chansen till vänster i straffområdet, men målvakten räddade. Minuten senare fick vi dock ett tungt avbräck då Mauricio Albornoz tvingad syna sitt andra gula kort och blev därmed utvisad.

I jakten på en kvittering uppstod blottor bakåt Men Emir Kujovic sköt utanför i den 90:e minuten och Christoffer Nyman lyfte utanför i den 94:e minuten.

Henrik Gustavsson kan verkligen inte lastas för förlusten för han gjorde flera strålande räddningar och räddade bland annat en straff. Formen på Fimpen är god, men det hjälpte dessvärre inte denna gång.

Martin Lorentzon konstrade åter till det och spelade med för små marginaler, vilket ju inte direkt underlättar för att vi ska våga gå fram med mer folk i anfallen. Martin var också märkbart passiv och ibland nonchalant i defensiven.

Andreas Dahlén har inte spelat någon match i Allsvenskan från start sedan premiären i Göteborg och han var allt lite ringrostig. Det blev för passivt och Dalle stötte inte fram så mycket som behövdes för att sätta press på hemmalagets spelare. Inkastet rakt till Daniel Sjölund blev också förödande.

Alberis da Silva spelade höger innerback, men lyckades inte speciellt bra vare sig genom att hålla position eller med passningsspelet. Vid det första målet var det märkligt att han inte fläkte sig för att täcka bort returläget och vid det andra tappade han helt fokus på Christoffer Nyman som bara hade att raka in stolpreturen.

Daniel Hallingström var tillbaka efter två matchers avstängning men inte heller han tycktes hitta rätt i den nya uppställningen, där våra tre innerbackar hamnade för passivt och ingen riktigt stötte fram. Danne var naiv i duellen med Totte Nyman vid det första målet.

Månz Karlsson hittade inte heller rätt och låg för långt ifrån sina motståndare, som vid straffen. Om Månz hade legat i rygg på Totte Nyman från början hade han inte kunnat vända om så enkelt och när han väl hann in i situationen så kom han fel in i den. Det var också märkligt att han överarbetade vårt målläge i den 40:e minuten.

Mauricio Albornoz har varit på gång en längre tid, men stod nu inte alls att känna igen, då han var nonchalant och slarvade med bollen felvänd. Med ett gult kort gäller det att passa sig, men Marre drog på sig en riktig slarvvarning som gör att vi inte bara tappade kraft i slutforceringen utan att han också är avstängd mot Djurgården.

Kristian Bergström försökte, men hade en hopplös uppgift. När hemmalaget vände spelet och våra ytterbackar var passiva var det hopplöst för våra mittfältare att hinna skifta sida. Offensivt fick inte Pligg så mycket utrymme.

Martin Christensen såg ut att trivas bättre i sin roll där han mer fritt fick springa framför våra två defensiva mittfältare, men för den skull saknade han inte defensiva uppgifter och där fuskade Dansken ibland. Framåt skapade han en del och låg bakom vårt mål, men borde med mer skärpa bidragit ännu mer.

John Owoeri i normalt slag hade varit en mardröm för Norrköping, men det var för trist att se honom så passiv. När han väl fick chansen att löpa ifrån så stannade han upp och vände tillbaka. Därmed kunde hemmalaget känna sig trygga.

Inte heller Victor Sköld vara på tå och gick inte för fullt in i situationerna. Eftersom IFK haft kortare tid för att ladda om inför derbyt var det extra viktigt att få dem att springa och ta ut sig, vilket gör en ännu mer besviken. Passiviteten mot Christoffer Nyman i förarbetet till det andra målet kostade oss poängen. Sköld ska dock ha plus för att han påpassligt satte kvitteringen.

Simon Skrabb byttes in istället för Martin Christensen men kom aldrig riktigt in i matchen.

Ammar Ahmed kom också in, istället för Pligg, och fördelade en del boll.

Ruben Lameiras kom in i den 82:a minuten och fick vårt enda riktiga läge i slutet av matchen men målvakten räddade.

Det känns förstås förjävligt att vi åkte på en ny vidrig uddamålsförlust och detta efter en riktigt svag insats där vi inte gav oss själva chansen att vinna. Mot ett, som vanligt, enkelspårigt och fysiskt Norrköping måste vi naturligtvis täta till defensivt, men det går inte att klara det utan att gå in i kampen och sätta press. Offensivt är det ju också lika klart att vi måste använda våra bättre egenskaper som teknik och kvickhet, men det gjorde vi inte och då gick det åt helvete.

Sedan måste jag lyft fram våra usla hörnor. Vi har vunnit hörnstatistiken de fyra senaste matcherna: 11–5 mot Falkenberg, 8–4 mot Hammarby, 7–2 mot AIK och 6–4 mot Norrköping. Alltså 32–15 i hörnor på dessa fyra matcher men ändå så skapar vi nästan ingenting. Oftast har hörnorna varit alldeles för dåligt slagna och fastnat på första försvarande gubbe, vilket inte bara är förödande för att vi inte gör några hörnmål utan även är livsfarligt för att åka på omställningar.

Nu väntar en dryg vecka innan nästa allsvenska drabbning – hemma mot Djurgården, då gäller det att hitta tillbaka till vinnarspåret igen!

Matchfakta

IFK Norrköping – ÅFF 2–1 (0–0)

1–0 (55) Arnór Ingvi Traustason

1–1 (61) Victor Sköld

2–1 (74) Christoffer Nyman

Utvisning ÅFF: Mauricio Albornoz (86, efter två varningar, avstängd mot Djurgården)

Varning ÅFF: Alberis da Silva

Domare: Michael Lerjeus, Skövde

Publik: 9 654

Övrig statistik

Bollinnehav 58 – 42

Avslut 19 – 5

Avslut på mål 9 – 3

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 4 – 6

Frisparkar 16 – 12

Offside 3 – 1

Utvisningar 0 – 1

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Martin Lorentzson, Alberis da Silva, Daniel Hallingström, Månz Karlsson (ut 82), Andreas Dahlén –

Mauricio Albornoz, Kristian Bergström (ut 76) –

Martin Christensen (ut 75) –

Victor Sköld, John Owoeri.

Inbytta ersättare

Simon Skrabb (in 75 OM), Ammar Ahmed (in 76 DM), Ruben Lameiras (in 82 VM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, David Lundgren, Mario Jelavic.