Manges underbara pärla räddade poängen

Historien från vårens derby upprepade sig och Magnus Eriksson tackade för sin tid i vår klubb genom att smälla in kvitteringen till 1–1 i den 89:e minuten.

Det kändes innan matchen att det var extra viktigt att vi skulle hålla farten på bollen för att komma förbi Norrköpings tuffa och hårt arbetande innermittfältare Andreas Johansson och Lars Krogh Gerson. Nyckeln skulle vara att Bruno Marinho och Mohammed Abubakari stod för ett högt uppdrivet tempo och att de anförde en aggressiv press när vi inte ägde bollen.

För att vi ska hålla farten uppe är det dock viktigt med måltavlor för passningarna, men i det avseendet rörde sig våra forwards Viktor Prodell och Magnus Eriksson för lite både i djup- och sidled. Yttrarna Kristian bergström och Imad Zatara var också för lättlästa och ingen större match att markera. Passningarna gick därmed ofta på felvänd spelare som dessutom höll i bollen för länge och spelet stannade upp ytterligare.

Inledningen var dock lovande och vi hade några skapliga chanser att ta ledningen utan att lyckas och det kändes riktigt snöpligt att IFK tog ledningen på ett riktigt skitmål i den 32:a minuten. vi fick inte bort bollen ordentligt efter tryck från IFK. Tom Pettersson lyckades inte med sin rensning och bollen skickades in i straffområdet från vänster. Jesper Arvidsson var inte tillräckligt påpasslig och Christoffer Nyman fick ett litet försprång och lyckades turligt nog få in bollen i mål mellan benen på Gustav Jansson och retfullt precis innanför den högre stolpen.

I den andra halvleken fick vi allt större bollinnehav och nyttjade kanterna bättre med spelvändningar, men det gick fortfarande för långsamt. Även om vi ofta kom långt ned på Norrköpings planhalva blev det sälland riktigt farligt eftersom både boll och spelare transporterades för långsamt och inläggen var för missriktade.

Under hela matchen blev det också för många misstag i passningsspelet i överlag, vilket gav Norrköping möjlighet att ställa om.  Vi kunde därmed ha åkt på ett baklängesmål om det velat sig riktigt illa, men Gustav Jansson svarade för en matchavgörande räddning när Imad Khalili bröt in från höger i den 84:e minuten.

Men så i den 89:e minuten skulle Magnus Eriksson ta avsked på bästa sätt. Magnus snodde åt sig bollen strax utanför eget straffområde och tog sats. Mattias Mete, Oscar Möller och Viktor Prodell öppnade upp framför och Magnus bara fortsatte och fortsatte. Strax utanför straffområdet klippte sedan Eriksson till med vänstern och inför ett enormt jubel borrade sig den efterlängtade kvitteringsbollen upp i det högra krysset. Det var sannerligen en värdig avslutning för Magnus Eriksson som stannar på elva allsvenska mål i Allsvenskan anno 2012. Nu väntar en fortsatt karriär i belgiska KAA Gent.

Det var inte annat än jag minns tillbaka till en match när jag själv spelade i Blackstad hemma mot Storsjö för ett antal år och kilo(!) sedan. Som högerback snodde jag bollen långt nere i eget straffområde till höger och sprintade i väg uppåt banan. Han som jag snodde bollen av gav efterhand upp jakten på en återerövring, vilket gav mig extra energi. Jag tog mig förbi ett par motståndare vid mittlinjen och Hans Andersson sa åt mig att fortsätta då han med en löpning åt höger öppnade ytan framför mig. Till slut kände jag mig så trött så det var dags att avsluta anfallet. Jag klippte till och det var en härlig känsla att se dykskottet segla in i det bortre krysset. Men känslan var naturligtvis inget emot att se Manges parkträff.  

Magnus Eriksson gjorde ingen större avslutningsmatch innan målet, men med tanke på att det var hans sista match för den här sejouren (vi hoppas förstås att han kommer tillbaka en dag) kändes det inte troligt att han skulle bytas ut. Att bytet uteblev är vi förstås tacksamma för.

Både Mattias Mete och Oscar Möller byttes in ändå och det känns fint att våra tränare verkligen vågade satsa framåt för en kvittering. Mete och Möller hann inte visa så mycket men löpningarna de gjorde tillsammans med Viktor Prodell, brett och djupt öppnade ju för Manges kanonskott.

Självklart kommer både Mattias Mete och Oscar Möller att lyfta sig för att kämpa om den plats som Magnus Eriksson lämnar efter sig. Ingen av dem har samma kvaliteter som Mange och det är klart att det är en väldigt kännbar förlust.

Viktor Prodell visade på några fina löpningar i matchinledningen men blev sedan för stillastående och tappade också för mycket boll. Det var verkligen synd att bollen studsade upp på armen i den 36:e minuten för lobben i mål var verkligen läcker.

Det känns i dagsläget inte osannolikt att vi får se både Oscar Möller och Mattias Mete från start på topp om inte Viktor Prodell arbetar hårdare i fortsättningen.

Målvaktskampen har också hårdnat allt mer. Jag hinner sälland se speciellt mycket av träningarna men det jag har sett är att det har blixtrat om Henrik Gustavsson och Gustav Jansson under veckan. Det känns kanonbra att ha två så pass kompetenta burväktare. Gustav hade otur på målet. I övrigt hade han inte allt för många svåra situationer att bemästra, men svarade för ett par fina räddningar. Däremot fick Gurra en del svåra bakåtpassningar och även om spelet med fötterna blivit klart bättre så är Fimpen fortfarande vassare i det avseendet.

Försvarsspelet var aningen svajigt denna kväll. Tom Pettersson var ute och seglade vid några tillfällen, medan Daniel Hallingström stod kvar och det blev lite ihåligt. Anton Tinnerholm och Jesper Arvidsson tog sig fram på kanterna allt mer i den andra halvleken, men inte lika resolut och med samma fart som när vi spelar på topp. Försvarsmässigt var det inte heller helt synkat med mittblocket.

Våra innermittfältare går en ljus framtid till mötes. Mohammed Abubakari och Bruno Marinhos samarbete blir allt bättre och de är oerhört jobbiga att möte med sin ettriga och aggressiva spelstil. Men i vissa hänseenden är de lite för lika. Båda gillar att ha boll mycket. I och med att de har samma roll uppstår ibland tveksamheter vad de ska göra med bollen och tempot sjunker. Lite mer driv i passningsspelet ut på kanterna är önskvärt för att dyrka upp en motståndare som mer bygger sitt spel på andras misstag än att försöka odla ett eget vägvinnande spel.

Mohammed Abubakari har väldigt snabbt växt in i vårt lag och visade nu ytterligare en dimension genom att helt på egen hand vinna tillbaka bollen hårt ansatt av flera spelare. Det är denna geneskap som vi har saknat tidigare. Kommer bara passningsspelet upp ett snäpp i kvalitet kommer han bli ett av de främsta sommarförvärven i Allsvenskan i år.

Bruno Marinhos spelstil är också energikrävande och brassen orkar ofta inte en hel match. Denna gång byttes han ut innan bränslet var helt slut, vilket förstås var av godo. Passningsprocenten var dock inte tillräckligt bra.

Kristian Bergström mötte ofta boll och kom felvänd. Det är givetvis bra att möta men ibland måste det komma djupledslöpningar också. Pligg var också lite för passiv i närkamperna denna kväll.

Det var tur att Imad Zatara värvades då Petrit Zhubi dessvärre är borta i uppemot två månader på grund av en fraktur på nyckelbenet. Imads kvickhet på högerkanten är viktig, men precis som Petrit är han så pass snabb och teknisk så att han skulle kunna utmana sin bevakare oftare och ta sig förbi på utsidan med fler inlägg som följd.

Alberis da Silva hoppade in i slutet, vilket var förnuftigt. Visst ville vi få in ytterligare ett mål men fyra forwards på plan samtidigt kunde ha kostat oss alla poängen trots kvitteringen.

Sammantaget var det här ingen stor match och det känns trist att vi inte kunde spela ut för då hade inte gästerna mäktat med att stå emot med sin destruktiva spelstil, men moralen att komma igen ska förstås hyllas. De våra ger aldrig upp och vi kommer alltid tillbaka. Härligt!

Redan på fredag väntar Häcken på Rambergsvallen. Det är förstås en väldigt tuff uppgift men samtidigt oerhört inspirerande. Bollklubben komer dock att bjuda upp till dans på ett helt annat sätt än våra senaste motståndare, vilket kommer att skapa omställningslägen för oss och har vi bara fokus att utnyttja dessa ska vi kunna lyckas.

Matchfakta

Åtvidabergs FF – IFK Norrköping 1–1 (0–1)

0–1 (32) Christoffer nyman

1–1 (89) Magnus Eriksson

Varning ÅFF: Viktor Prodell (1:a), Mattias Mete (1:a) 

Domare: Jonas Eriksson, Sigtuna.

Publik: 8 600

Övrig statistik

Avslut totalt 12 – 11

Avslut på mål 6 – 5

Hörnor 1 – 5

Frisparkar 19 – 10

Bollinnehav 54 – 46

Offside 7 – 2

Varningar 2 – 3

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 91), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Imad Zatara (ut 68), Mohammed Abubakari, Bruno Marinho (ut 81), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell (ut 91).

Inbytta ersättare: Mattias Mete (in 68 F), Oscar Möller (in 81 F), Alberis da Silva (in 91 HB).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Allan Olesen, Tobias Nilsson, Amir Suljic.

Skönt cupavancemang

Vi hoppades på ett tryggt avancemang utan att vi skulle få slita allt för mycket med förlängning och andra svårigheter. Önskan gick i uppfyllelse när vi i stort sätt avgjort tillställningen efter den första akten med en 3–0-ledning. Ställning stod sig sedan tiden ut.

Jag hade väntat hårdare motstånd av Skövde AIK (topplag i division I Södra) som jag trodde skulle ha stor vilja och energi från start, men vi sattes aldrig på några större prov. Skövde spelade naivt genom att hålla backlinjen väldigt högt och vi kom gång på gång igenom med många frilägen.

Det var riktigt skönt att Oscar Möller på ett enkelt sätt kunde rulla in bollen i den nionde minuten då han, efter en fin boll av Mohammed Abubakari, kom fri från halva plan och eftersom målvakten Mirza Kalijundzic var passiv var det en enkel match att rulla in 1–0. Men visst borde Möller ha gjort något mer mål efter ytterligare två frilägen redan i den första halvleken.

Jobbigt har det varit för Viktor Prodell och jobbigt var det också i början på matchen då Proddan brände två frilägen. Men efter Mohammed Abubakaris kalashörna från vänster nickade Viktor in 2–0 i den 38:e minuten efter fint häng och beslutsamhet vid den bortre stolpen. Minuten senare förvaltade sedan Viktor frispelningen från Kristian Bergström på bästa sätt genom att rulla in 3–0 via den bortre (vänstra ) stolpen.

I den andra halvleken skapade vi inte någon riktig målchans och Andreas Thomsson berättade att det var meningen att vi skulle vara professionella och spela av matchen. Inte mig emot. Avancemanget var förstås det viktigaste, även om det hade varit kul om vi gjort något mål i den andra halvleken också.

I den första halvleken spelade vi stundtals bra fotboll med snabbt och vägvinnande passningsspel och segerreceptet var djupledsbollar bakom Skövdes backlinje. Det ska också sägas att planen inte var helt lättspelad med en del ojämnheter och en matta med ganska långt gräs. Försvarsspelet var också tryggt och hemmalaget gavs aldrig någon riktig chans att komma in i matchen.

Det var kul att Henrik Gustavsson fick hålla nollan i sin första A-lagsmatch sedan matchen hemma mot Häcken i början på maj. Fimpen sattes inte på några större prov förrän i slutskedet då han räddade ett avslut från nära håll, men var ändå delaktig i spelet med fötterna .

Anton Tinnerholm hade inga större svårigheter att hålla rent på sin kant och fick flera tillfällen att avancera på högerkanten.

Daniel Hallingström anpassade nickduellerna på ett bra sätt mot store Mårten Gustavsson och höll även ihop försvaret väl.

Det var bra att Alberis da Silva också fick speltid, då det har blivit mindre av den varan sedan Tom Petterson kommit in på allvar. Brassen klarade sig bra utan att glänsa.

Tom Pettersson spelade denna gång till vänster och det är bra att Tom får speltid på vänsterkanten för att vara beredd då Jesper Arvidsson inte är disponibel. Tom stötte också fram några gånger på kanten. Efter att Tom spelade hela U21-landskampen mot Rumänien i veckan var det naturligt att han fick vila sista 20 minuterna.

Imad Zatara fick chansen från start i A-laget för första gången och visade på goda offensiva kvaliteter med snabbhet och teknik i den första halvleken. Han provades aldrig riktigt i defensiven, men kunde gått in lite mer resolut i duellerna, speciellt i den andra akten. Helt klart har ändå Petrit Zhubi fått konkurrens på den högra mittfältsplatsen.

Mohammed Abubakari och Bruno Marinho fick chansen att spela ihop sig ytterligare på innermittfältet, vilket är positivt för framtiden. Båda svarade för ett fint defensivt arbete, med hög press på bollförarna. Mohammed stod dock för lite för många missade passningar men svarade också för två assist. Frispelningen till Oscar Möllers 1–0-mål var riktigt elegant och hörnan fram till Prodells 2–0 var väl slagen.

Med Mohammed vid fasta situationer kan vi förhöja kvaliteten. Precis som Tobias Nilsson slår Abubakari hårdare och flackare hörnor än Kristian Bergström.

Kristian Bergström svarade ånyo för ett stort arbete på sin vänsterkant, vann boll högt och frispelade våra forwards flera gånger. Skärpan i de fasta situationerna var dock inte den bästa.

Efter fyra matcher utan målkänning fick nu äntligen Viktor Prodell göra mål igen. Två gånger om dessutom. Ett hörnmål på nick och en bra djupledslöpning och vass avslutning via stolpen, var två fina mål, som är fint att ta med sig inför fortsättningen.

Det bar också viktigt att Oscar Möller fick rikligt med speltid på sin klart bästa position som forward. U21-spelet har gått lite i stå, nu när det var mer allvar och Oscar dessutom gjorde ett fint frilägesmål fick han extra energi,som så väl behövs i höst.

Petrit Zhubi hoppade in på topp istället för Oscar Möller, men kom inte riktigt till även om han vara nära att helt på egen hand ta sig igenom vid ett tillfälle.

Erik Moberg gjorde glädjande nog A-lagscomeback efter ett halvårs frånvaro. Moberg hade inga större problem att hålla rent på sin vänsterkant och var delaktig i passningsspelet framåt.

Amir Suljic bytte av Bruno Marinho i slutet och spelade kontrollerat.

Magnus Eriksson fanns på bänken men behövde inte hoppa in. Det fanns liksom ingen anledning att riskera nåt. Om vi däremot hade legat under hade han säkert bytts in.

Lottningen till gruppspelet i Svenska Cupen kommer preliminärt att avgöras i december. De 32 kvarvarande lagen kommer då att fördelas i åtta grupper á fyra lag, där lagen seedas efter tabellplacering. Gruppspelet avgörs under mars månad. Om vi når en placering på den övre halvan i Allsvenskan får vi två hemmamatcher i gruppspelet och möter den svåraste konkurrenten, på förhand, hemma i sista omgången. Detta under förutsättning att vi inte möter två lag utanför elitfotbollen, vilket inte är sannolikt eftersom det krävs att minst fem av de sex kvarvarande allsvenska lagen, som ännu inte har spelat sin match i omgång två, blir utslagna.

Läs mer om Svenska Cupens reglemente här

Med möjlighet till två matcher hemma på Kopparvallens konstgräs har vi goda förutsättningar att nå kvartsfinalen och når vi bara dit kan vi gå hela vägen mot en efterlängtad cuptitel och spel i Europa League. Att det går att nå europacupspel den vägen vet vi med cupfinal 2005 och uefacupspel 2006.

Men nu kan vi lägga cupspelet åt sidan för i år och inrikta oss på Allsvenskan. Nästa måndag återstartar seriespelet igen med derbymatch hemma mot IFK Norrköping. Det finns fortfarande ståplatsbiljetter kvar. Har du inte skaffat din biljett ännu så är det läge att göra detta.

Matchfakta

Skövde AIK – Åtvidabergs FF 0–3 (0–3)

0–1 (  9) Oscar Möller (Mohammed Abubakari)

0–2 (38) Viktor Prodell (Mohammed Abubakari)

0–3 (39) Viktor Prodell (Kristian Bergström)

Varningar ÅFF: inga 

Domare: Antii Kanerva, Olofstorp

Publik: 590

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Tom Pettersson (ut 77) –

Imad Zatara, Mohammed Abubakari, Bruno Marinhio (ut 84), Kristian Bergström –

Viktor Prodell, Oscar Möller (ut 72).

Inbytta ersättare: Petrit Zhubi (in 72), Erik Moberg (in 77), Amir Suljic (in 84).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Allan Olesen, Emmanuel Dogbe, Magnus Eriksson. 

Moralen räddade ny poäng

Visst skulle vi ha tagit tre poäng mot Syrianska men med tanke på 0–2-underläget får vi ändå vara tacksamma för poängen, eftersom vi kom ikapp till 2–2.

Även om vi har haft problem borta mot Assyriska så är Syrianska ett helt annat lag och vi har aldrig förlorat mot dem på bortaplan och gjorde det alltså inte nu heller. Det blev en lite märklig matchbild där vi var det bättre laget nästan hela matchen igenom men ett par olycksminuter försatte oss i ett mycket besvärligt läge.

Vi hade bra kontroll på matchen inledningsvis, men sedan satte Syrianska allt mer tryck och fick längre anfall mot oss. Redan efter en kvarts spel tog vi dock över taktpinnen och skapade tryck mot syrianskamålet.

Efter en frispark tog syrianskamålvakten Dwayne Miller bollen utanför straffområdet, men utan åtgärd från domaren Bojan Pandzic från Hisings Backa. Syrianska kunde istället ställa om snabbt och vi hann inte tillbaka i rätt positioner. Efter inlägg från Johan Arneng från vänster kunde Admir Aganovic sprinta in från höger och nicka in bollen invid den vänstra stolpen. Anton Tinnerholm blev lite passiv i duellen och Aganovic kunde enkelt komma över Anton och hänga in bollen. Gustav Jansson kunde också ha varit mer alert och boxat bort innan bollen nådde Admirs panna.

Nu var det inte nog med eländet för bara två minuter senare anföll hemmalaget på vår högersida och Suleyman Sleyman skickade in ett inlägg mot bortre stolpen. Anton Tinnerholm var förstås het att få bort bollen framför Yussef Saleh, efter missen vid första målet. Men att han var för het och att det skulle sluta illa såg vi direkt där bakom målet och istället för att komma vid sidan av målet gick bollen rakt upp i bortre krysset utan chans för Gustav Jansson.

De våra samlade dock ganska snabbt mod och tog över matchen igen. I den 33:e minuten blev Magnus Eriksson fälld tio meter utanför straffområdet och tog själv hand om frisparken. Mange fick på en riktig rackarrökare men i riktning rakt mot Dwayne Miller, men målvakten tappade in skottet över sig.

Det var oerhört viktigt att få målet så pass tidigt, vilket tog oss in i matchen och det fanns ju därmed gott om tid att utjämna.

Kristian Bergström slog en lurig frispark mot främre stolpen och Loay Chanko en strax över innan halvleken var slut.

Främst under våra sämsta perioder i halvleken kändes det som vi för lätt blev stressade och bolltappen var många. Kanterna utnyttjades för svagt och på en del livsfarliga bollar i sidled på mitten kunde Syrianska ställa om. Petrit Zhubi hade det också tungt på högerkanten där han ofta fastnade på sin motståndare och blev av med bollen. Petrit måste lära sig att täcka bollen mer med kropp och utnyttja farten. Vid ett bra tillfälle i slutet på halvleken var han före sin motståndare men vände ändå hem.

Ett byte kändes helt naturligt och det blev Mattias Mete som kom in i stället för Petrit. Mete gick upp på topp och Magnus Eriksson tog en lite lägre utgångsposition bakom Mete och Viktor Prodell. Bruno Marinho tog därmed lite mer ansvar på högerkanten. Förändringen fick önskad effekt då vi fick övertaget på mitten och därifrån kunde spela som vanligt med längre anfall och fina spelvändningar, genom detta kom vi fram till flera fina målchanser och det blev tryggare i defensiven.

Det blev ju också ett succéinhopp för Mattias Mete som började mycket bra och kvitterade redan i den 53:e minuten. Efter en frispark av Gustav Jansson, nickduell av Viktor Prodell och syrianskaspelare damp bollen ner hos Magnus Eriksson som knäade fram bollen. Mattias Mete kunde därefter vackert volleyskjuta in 2–2 i det bortre hörnet.

Det kändes verkligen som om vi skulle kunna vända matchen och chanser saknades verkligen inte. Magnus Eriksson fick tre fina möjligheter. I den 57:e minuten anföll vi väldigt fint och Mete klackade till sist fram till Mange som fick drömläge att skruva in ledningsbollen med vänstern men fick för tam träff rakt på Miller. I den 70:e minuten skapade sig U21-landslagsmannen ett nytt fint läge mitt framför mål, men sköt dessvärre utanför. I den 82:a minuten stegade Magnus in fint från höger och fick på en bra träff mot främre krysset men målvakten räddade.

Mattias Mete var också väldigt nära att göra sitt andra mål. Han vann boll på ett bra sätt strax utanför straffområdet och fick på en kanonträff rakt mot högra krysset (vi stod precis bakom mål och såg riktningen perfekt). Dessvärre stod Dwayne Miller för sin kanske svettigaste räddning för året och tippade till hörna.

Kristian Bergström fick också på en bra träff mot främre krysset efter att han kommit in fint från vänster men åter var Miller omutlig.

Syrianska hade inte många rena lägen, men det var oroligt hela tiden då de fick hårt och fult in på Gustav Jansson vid fasta situationer, men Gurra stod pall på ett mycket bra sätt. I slutskedet skämde stora delar av hemmapubliken ut sig och dryga böter är att vänta med inkastade föremål och innan matchen kastades även in smällare.

Vi borde kunnat nyttja turbulensen för Jesper Arvidsson tog verkligen ut de sista krafterna och vann en höjdduell perfekt och skarvade bollen mot mål, men ingen av våra spelare fanns tyvärr där för att kunna forcera in segermålet.

Förändringen till ett mer 4–3–3-liknande system föll väl ut. Vi har ju spelat på detta sätt under slutskedet på matcher tidigare för att jaga mål, vilket ofta har lyckats, men inte i en hel halvlek.

Kan det vara idé att spela så från start?

Ja, i vissa matcher och beroende på vilka spelare som är i form kan det mycket väl vara aktuellt, men mot de bättre lagen kan det bli väl tufft. Vår högerkant blev lite tunn då Anton Tinnerholm fick klara mycket ensam i korridoren och Syrianska anföll en hel del på denna kant.

Jag finner det lite märkligt att en del uttrycker att det var rättvis med ett oavgjort resultat när vi har övertag i stort sett hela matchen och hade tio avslut på mål, medan Syrianska bara hade ett! En del beskyller oss nästan för vår effektivitet, men att göra två mål på ett avslut på mål – det är effektivitet!

Gustav Jansson kunde varit lite mer aktiv vid det första målet men hade svårt att stoppa det andra. Det här blev en mycket tuff fysisk match för Gurra då Dinko Felic och ersättaren Alexander Michel gick väldigt hårt åt vår målvakt, men Gustav stod pall på ett mycket bra sätt och var riktigt stabil i andra halvlek.

Anton Tinnerholm hade några riktigt olyckliga minuter, men 21-åringen har ett starkt psyke och skakade av sig detta. Det blev några bolltapp för mycket, men skönt att han fick spela hela matchen för att visa sin kompetens.

Daniel Hallingström spelade lite för långsamt under en period och vi kom under press, men spelade upp sig och var resolut och trygg i duellerna.

Tom Pettersson fick oftast ta hand om 198 cm långe Dinko Felic och han gjorde det bra. 22-åringen var som vanligt väldigt aktiv och fick också med sig några värdefulla frisparkar.

Jesper Arvidsson spelade säkrare än vanligt och slog hellre bollen till inkast än att dribbla i utsatta lägen, även om det blev några bolltapp för mycket. Jesper kom med en hel del i offensiven.

Mohammed Abubakari går från klarhet till klarhet. Ghananen gjorde en riktigt bra halvlek mot GAIS och nu fick vi se honom i en hel match. Med spelsinnet och den funktionella tekniken (vägvinnande utan att överarbeta) skapar 26-åringen en fin trygghet och han är tuff i duellerna. Den fina högerfoten skapar möjligheter i offensiven, även om det denna dag blev lite för många bolltapp.

Bruno Marinho var tillbaka efter en matchs avstängning och speciellt under den andra halvleken såg vi nyttan med hans kvicka steg och tempo i passningsspelet som också höll en högre kvalitet än i den första halvleken.

När Mohammed och Bruno fått spela ihop sig mer på innermittfältet så känns det som att detta kommer att bli riktigt bra, med den trygge Mohammed som understöd till hårt pressande Bruno.

Kristian bergström kämpade som vanligt troget på vänsterkanten och hade en hel del kvalitet med sin vänstertass även om några bollar slarvades bort. Med Tobias Nilsson på bänken slog Pligg samtliga fasta situationer. Vi hade åtta hörnor och många fler fina frisparkslägen. Vi måste kunna utnyttja dessa bättre och ha mer fart på inläggen. Mohammed Abubakaris fina högerfot måste kunna användas mer för detta ändamål.

Magnus Eriksson har gjort det riktigt bra i Allsvenskan och frisparksmålet var det sjätte målet efter EM-uppehållet och det tionde totalt. Både som toppforward och som lite mer bakom fungerade Mange riktigt bra och var hela tiden aktiv med bollen. Det var bara ett mål till som saknades. Det ska verkligen bli kul att följa Mange i U21-landslaget mot Rumänien på onsdag.

Viktor Prodell har gjort fem mål efter EM-uppehållet och tolv totalt men inget på de fyra senaste matcherna. Denna gång fick inte Prodell många lägen men gjorde en hel del nytta ändå med sin bollskicklighet, men han måste löpa mer för att få fler möjligheter.

Att vi redan har två målskyttar som gjort tio mål eller fler i Allsvenskan är ju helt fantastiskt, Prodell ligger tvåa och Mange delad tre i den allsvenska skytteligan. Båda ligger dessutom tvåa i den allsvenska poängligan med 14 poäng. Endast 1972–1974 har vi haft två tvåsiffriga målskyttar i högsta serien.

Mattias Mete har legat före Oscar Möller en tid. Det har han visat i U21-spelet och nu visade han det i Allsvenskan genom sin bästa insats för året, med ett vackert mål och ett skott som var värt att gå i mål, samt bra arbete i övrigt. Nu är det dags för 25-åringen att spela från start.

Oscar Möller bytte av Prodell sista kvarten men kom aldrig riktigt till i offensiven men gjorde ett förtjänstfullt arbete i defensiven.

Matchen var den femte kryssmatchen på de sex senaste bortamatcherna och totalt den tredje oavgjorda i följd.

Nyförvärvet Imad Zatara fick inte plats i 18-mannatruppen, vilket visar vilken enorm bredd vi har i truppen. Med slitna spelare och avstängningar kommer den breda truppen att behövas och ger oss förhoppningar om en bra slutplacering i tabellen, men det krävs fortfarande mycket arbete för att vi ska lyckas.

Närmast väntar match borta mot Skövde AIK i Svenska Cupen på söndag och det är viktigt att fullt fokus ligger på denna match för att vi ska vara med när cupen fortsätter i mars nästa år.

Matchfakta

Syrianska FC – Åtvidabergs FF 2–2 (2–1)

1–0 (23) Admir Aganovic

2–0 (25) Självmål (Anton Tinnerholm)

2–1 (62) Magnus Eriksson

2–2 (53) Mattias Mete (Magnus Eriksson)

Varning ÅFF: Mohammed Abubakari 

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.

Publik: 1 799

Övrig statistik

Avslut totalt 5 – 13

Avslut på mål 1 – 10

Hörnor 3 – 8

Frisparkar 12 – 28

Bollinnehav 48 – 52

Offside 5 – 5

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson (MM 46), Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 46), Mohammed Abubakari, Bruno Marinhio (HM 46), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (MM 46), Viktor Prodell (ut 79).

Inbytta ersättare: Mattias Mete (in 46 F), Oscar Möller (in 79).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Alberis da Silva, Allan Olesen, Tobias Nilsson, Amir Suljic.

Det känns verkligen som en förlust

Vi fick bara 2–2 borta mot jumbolaget GAIS och efter det stora spel- och chansövertaget är det så klart en stor besvikelse.

Innan säsongen hade det känts helt okej med fyra inspelade poäng och 2–2 på bortaplan, men efter göteborgslagets svaga insatser var det förstås bara seger som gällde på Gamla Ullevi. När vi dessutom spelmässigt var överlägsna våra motståndare och en felaktig straff fäller avgörandet känns det förstås förjävligt!

Sammansättningen av vårt innermittfält har varit debatterat under året och till denna match framtvingades en förändring då Bruno Marinho var avstängd och Amir Suljic magmuskelskada förvärrades genom att han spelade hela matchen mot Örebro och han var därmed inte disponibel.

In kom istället Mohammed Abubakari. Det ghananska nyförvärvet imponerade vid tisdagens U21-match och lyfte sig extra nu när det var allvar i Allsvenskan. Över hundra matcher i grekiska ligan ger förstås värdefull rutin från en europeisk högsta liga. 26-åringen har ett fint rörelsemönster och kommer rätt in i situationerna genom sitt goda positionsspel. Han gör sig spelbar för sina lagkamrater, är rejäl i närkamperna och har en fin passningsfot med högertassen. Sist men inte minst är han trygg med bollen. I och med detta blev också Tobias Nilsson tryggare i sin lite mer offensivare vilket passade Tobbe bra, med framgång i passningsspelet och många bollvinster.

Att vinna ”mittens rike” är oftast framgångsreceptet för att man ska få ett spelövertag och vi lyckades med detta direkt. Från mitten kunde vi sedan anfalla på båda kanterna och centralt. Vårt första mål var också frukten av våra innermittfältare, då Mohammed slog en listig boll fram till Tobias Nilsson, som i sin tur slog en fin chip fram till Magnus Eriksson som ur snäv vinkel från vänster skickade in 1–0 mellan benen på Dime Jankolovski.

Tyvärr lyckades vi inte sätta någon mer boll trots fina målchanser och tempot i passningsspelet gick ned en aning eftersom det gick så enkelt att manövrera ut motståndet. Tappade vi bollen fick vi också snabbt tillbaka den.

GAIS var helt under isen och det syntes verkligen att det var ett pressat jumbolag som inte hade självförtroende. Man kanske kan tycka att man ska vara nöjd med den första halvleken eftersom vi hade fullständig kontroll på matchen, men som luttrad supporter vet man hur skör en ettmålsledning kan vara oberoende ut hur spelet ser ut.

Tyvärr tvingades Mohammed Abubakari utgå i paus på grund av en lårskada. Alberis da Silva kom då in som mittback och Tom Pettersson flyttades upp ett snäpp på innermittfältet. Tom gjorde en helt okej insats även i den andra halvleken, men väntade lite för länge i sin spelfördelning ut på kanterna. Tom gav inte heller samma trygga effekt på Tobias Nilsson, som efter en riktigt bra första halvlek föll tillbaka allt mer och kom för sent in i viktiga dueller.

GAIS kunde därmed få lite mer att säga till om, men vi var fortfarande det klart bättre laget och fick möjligheten till omställningar då hemmalaget försökte flytta upp positionerna.

Dessvärre nyttjade vi inte ett antal fina chanser och GAIS kunde mycket snöpligt kvittera efter en hörna, som uppkom efter att vi tappat kraft i duellerna på innermittfältet. Märkligt nog tog de våra inte varning efter den första hörnan där Peter Ijeh var nära att nicka in bollen. Vid den andra hörnan fick Ijeh fritt utrymme att nicka in 1–1. Visst kom Gustav Jansson helt snett ut i sitt försök till utboxning, men det var inte heller någon av våra spelare som med bestämdhet höll emot den forne skyttekungen på rätt sida. Med så pass nickstarka spelare som Alberis da Silva, Tom Pettersson och Jesper Arvidsson ska vi lyckas betydligt bättre på en sådan hörna.

De våra kraftsamlade dock direkt och satte ett väldigt tryck mot GAIS-målet. Det tog bara två minuter innan vi var i ledarbåset igen. Jesper Arvidsson avancerade in i banan från vänster och slog ett fint stick i djupet som Magnus Eriksson löpte med och klippte in 2–1 invid den främre stolpen.

Vi hade sedan flera mycket goda chanser att punktera matchen med ett 3–1-mål, men lyckades inte och det kändes väldigt oroligt. Ett mål kan komma så lätt och nu fick GAIS det till skänks – av domaren Stefan Johannesson från Stocksund.

Det kändes som Stefan kom in i matchen snett från början med sena avblåsningar och en väldigt ojämn nivå. Denna problematik brukar drabba oerfarna domare, men nu pratar vi om en FIFA-domare.

Magnus Eriksson och Jonas Olsson skulle slå undan en höjdnoll, men Olsson missade och sparkade istället Magnus. Flera sekunder efter situationen, efter att buroppen från hemmaklacken eskalerat, pekade domaren på straffpunkten. Det var oerhört svagt att inte bestämma sig från början utan att låta sig påverkas av publiken!

                                                   

Jeffrey Aubynn, stegade fram och satte straffen säkert invid den högra stolpen. Gustav Jansson gick åt rätt håll men kunde inte nå bollen.

Det har varit motigt med domsluten i de två senaste matcherna och inte blev det bättre av att domarkåren friade när vår forne Richard Ekunde tog med hand i straffområdet kort senare.

Både denna match och den mot Örebro häromsistens skulle vi dock ha avgjort långt tidigare. Det är direkt svagt att inte utnyttja chanserna bättre. Varför vi inte gör det beror mycket på att beslutsamheten saknas i de avgörande momenten – gå på eget avslut eller hitta annan spelare i bättre position.

Gustav Jansson är förstås inte nöjd med insatsen vid det första målet, då han kom helt fel och missade bollen. I övrigt blev det en lugn afton och det var därför tufft att släppa in två mål. Med straffexperten Henrik Gustavsson har vi större chans att klara en straff, men den här gången var den så välplacerad invid stolpen så den hade förmodligen inte heller Fimpen klarat.

Anton Tinnerholm gjorde det som vanligt bra till höger och fick en fin korridor att samarbeta med Petrit Zhubi på, men avsluten höll inte samma klass som i Superettan. Defensiven var klockren i första halvlek, men lite mer nonchalant i den andra akten.

Daniel Hallingström gav ett mycket säkert intryck i den första halvleken och han följde med så fint när han täckte ut till höger i slutet av första halvlek, men åkte ändå på en obegriplig varning. Ostskivan hämmade honom naturligtvis att gå in i duellerna och det blev en lite mer avvaktande andra halvlek.

Tom Pettersson gjorde en fin och trygg första halvlek, med undantag för en indianare i inledningen. Det är inte lätt att byta position mitt i matchen men 22-åringen är en kompetent innermittfältare också.

Jesper Arvidsson var denna gång mer aktsam i sin defensiv och svarade för många uppoffrande åtgärder för att hålla bort GAIS i den andra akten. Offensivt fick också Jeppe agera flitigt i korridoren tillsammans med Kristian Bergström och Jesper svarade för ett fint förarbete till 2–1-målet.

Petrit Zhubi fick ett snabbt övertag på oerfarne vänsterbacken Malkolm Moenza och borde verkligen satt 2–0 efter att fått tillbaka bollen av Magnus Eriksson, men kom lite för snabbt in i bollen och sköt utanför öppet mål. Petrit fick även chansen att avgöra i andra halvlek men lyckades inte sätta pricken över i:et. Kul dock att se en aktiv inställning till det defensiva arbetet från början även om det inte höll speltiden ut.

Innermittfältet har behandlats tidigare.

Kristian Bergström trivdes i den här typen av match där vi hade mycket boll och många spelalternativ, men glömde bort att Imad Zatara hade bytts in i slutet.

Viktor Prodell har haft det tungt med målskyttet på sistone. Denna gång fanns flera fina lägen att sätta dit bollen och på sin egen retur sköt han högt över när han bara kunnat rulla bollen fram till en fristående Petrit Zhubi. Proddan gör ändå ett nyttigt arbete som bollmottagare men kunde göra sig ännu mer spelbar på djupet.

Magnus Eriksson svarade för två riktigt fina mål och var giftig hela tiden, även om han trampade bort någon boll i trötthetens tecken i slutet. Ett bra jobb i övrigt genom att hela tiden vara aktiv och med nio mål ligger han delad femma i Allsvenskan skytteliga och fyra i poängligan med tolv poäng.

Alberis da Silva kom alltså in som mittback till den andra halvleken och gjorde det okej, men behöver kontinuitet för att nå samma fina nivå som i våras, konkurrensen är dock stenhård.

Allan Olesen var åter tillbaka efter sin magmuskelskada och täckte som vanligt upp som högerback i slutet, men kunde ha varit lite mer resolut och snabbare i anfallsdelen.

Imad Zatara, vårt andra sommarförvärv, kom in som vänstermittfältare i slutet, men fick knappt några bollar att arbete med, märkligt nog. För när han väl fick bollen så hittade han sig fram med god teknik. Detta kan bli en fin tillgång framöver. Bytet av Zatara kom först efter att vi släppt in 2–2 vilket är märkligt då Tobias varit tröttkörd betydligt tidigare.

Vi får ta med oss att vi hade ett betydligt bättre spel på bortaplan än tidigare och vågade spela ut, men man får aldrig känna sig för säker utan måste jobba hårt för att försöka stänga sådana här matcher tidigare. Nu blev det lite för nonchalant och det straffade sig alltså. Det är väldigt svårt att se att den här pinnen kan vara till någon nytta för GAIS, för som de spelat tidigare och i denna match är det ett lag som skulle få kämpa för att hålla sig kvar i Superettan. Det är små marginaler i svensk fotboll eftersom de kom femma i Allsvenskan i fjol.

Trots allt har vi inte låtit bottenlagen knappa in på oss, men vi hoppas och tror förstås på en bättre placering än att ”bara” hänga kvar. Nästa lördag är det dags för en ny bortamatch, mot Syrianska, som vi har sex poäng till godo på.

Tveka inte utan anmäl dig till bussresan, läs mer om den här

Matchfakta

GAIS – Åtvidabergs FF 2–2 (0–1)

0–1 (15) Magnus Eriksson (Tobias Nilsson)

1–1 (60) Peter Ijeh

2–1 (62) Magnus Eriksson (Jesper Arvidsson)

2–2 (84, straff) Jeffrey Aubynn

Varning ÅFF: Daniel Hallingström (4:e). 

Domare: Stefan Johannesson, Stocksund.

Publik: 3 119

Övrig statistik

Avslut totalt 8 – 20

Avslut på mål 4 – 8

Hörnor 4 – 9

Frisparkar 12 – 10

Bollinnehav 45 – 55

Offside 1 – 2

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 72), Daniel Hallingström, Tom Pettersson (MM 46), Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 72), Mohammed Abubakari (ut 46), Tobias Nilsson (ut 84), Kristian Bergström (MM 84) –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell.

Inbytta ersättare: Alberis da Silva (in 46 MB), Allan Olesen (in 72 HB), Imad Zatara (in 84 VM).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Andreas Johansson, Mattias Mete, Oscar Möller.

Två bortslarvade poäng

Efter fyra raka segrar på Kopparvallen klarade vi bara 1–1 mot Örebro SK.

Sådana här matcher som mot tabelljumbon Örebro är alltid vanskliga då en falsk villfarelse kan smyga sig in att vi ska kunna vinna utan att alla gör sitt allra yttersta. Det var också precis vad som skedde. Vi hade full kontroll i inledningen av matchen, skapade chanser och många tänkte säkert att det var en knapp tidsfråga innan målen skulle komma. Det gjorde de inte. Våra spelare blev för säkra eftersom vi så enkelt dominerade matchbilden totalt. Passningar slarvades bort med många av våra spelare framför bollen, hemjobbet togs inte och våra försvarare fick en högst oangenäm uppgift att underbemannade försöka stoppa när sprintande örebroare stormade fram.

Det kändes så oerhört onödigt att släppa in ÖSK som var helt under isen inledningsvis. Bortalaget förmådde inte slå många passningar rätt i rad. Många enkla bollar slogs över sidlinjen och många direkt till våra spelare.

Tack vare att vi gick ned oss, kunde Örebro hitta mer rätt i passningsspelet och hotade med omställningarna. Det var tur att vi höll nollan till pausen.

I andra halvlek fick vi den start som vi så gärna ville ha med ett snabbt ledningsmål. Kristian Bergström slog en finfin hörna från höger som damp ned vid den bortre stolpen och Tom Petterson bokfördes för målet i kamp med Daniel Bamberg.

Målet gav självförtroende och känslan ”att vi fixar det här”. Vi hade full kontroll på matchen rullade ut ÖSK i ett högre tempo och hittade lägen för att skapa målchanser, men ytterligare mål uteblev. Målchanserna överarbetades och i stället för att ta avslut i ett tidigare läge skulle det spelas in på mållinjen.  

Vi är det mest effektiva laget i Allsvenskan (mål/avslut), men det beror inte bara på effektivitet. Det är också ett resultat att vi, till skillnad mot andra lag, tar väldigt få avslut från distans. Från längre håll är det förstås svårare att göra mål, men om man skjuter tillräckligt många skott så blir det ändå mål till sist.

På Kopparvallen har vi tidigare klarat oss utan att avslut från längre avstånd, men denna gång tappade vi två poäng på överdrivet kladdande med bollen.

Det märktes redan en stund innan kvitteringsmålet att vi inte lärt oss av misstaget i första halvlek. ÖSK släpptes åter in i matchen efter passningsspel utan tanke och med för små marginaler. Örebro lyckades därmed etablera längre anfall och hotade för en kvittering.

Ändå såg det ut att ordna sig då vi behöll trycket efter en frispark i den 76:e minuten. Petrit Zhubi var väldigt företagsam och vann tillbaka bolen, tog sig in från vänster, avancerade in centralt och spelade ut till Kristian Bergström som slog ett perfekt inlägg från höger. Viktor Prodell mötte med pannan och nickade in 2–0. I varje fall trodde alla det, utom ett fåtal och en av dem var den assisterande domaren Tobias Wärn från Motala.  Om det var offside, så måste det ha varit med minsta marginal. I första halvlek svarade Wärn för flera tveksamma domslut när örebroare kom fria, vilket inte direkt gjorde det hela bättre.

Direkt på insparken kontraslog ÖSK och de våra var disorienterade. Det gick dock långsamt och det fanns gott om tid att komma i position. Daniel Bamberg kom in från höger. Magnus Eriksson försökte stoppa honom bakifrån medan Bruno Marinho och Amir Suljic var passiva och låg på linje. En av den, lämpligtvis Amir eftersom han låg närmast, skulle stött och Bruno legat kvar som understöd. Bollen gick nu mellan de två till en helt fristående Valdet Rama, eftersom Petrit Zhubi inte bemödade sig att ta markering. Tom Pettersson var tvungen att stöta på bollföraren och Valdet valde då att spela ut till Marcus Astvald som var fri på utsidan av Jesper Arvidsson. Jeppe hade nämligen inte under någon gång ens kastat ett getöga på sin motståndare, vilket är oförsvarbart. På ett väldigt enkelt sätt borde Jesper lagt sig på rätt sida och då hade vi säkerligen vunnit matchen. Nu kunde istället Marcus avsluta direkt och satte 1–1 invid den bortre stolpen.

I matchens absoluta slutsekunder borde vi fått ett jätteläge för kvittering och den här gången var det ingen tvekan om att assisterande domaren Tobias Wärn lyfte flaggan felaktigt. Om man stannar TV-bilden så ser man att Kristian Bergström helt klart är onside när Jesper Arvidsson slår bollen på djupet. Mattias Mete, Tobias Nilsson och Anton Tinnerholm fanns alla som öppna måltavlor i straffområdet, men fick aldrig chansen.

Om det är någon som undrade varför det buades från ståplats så var det när Tobias Wärn gick av planen. Men nog borde vi vunnit detta på egen hand. Att släppa in ÖSK i första halvlek var illa nog men att inte dra lärdom och göra det igen i andra halvlek var riktigt illa. Det var också frukten av att vi inte använde vår breda trupp. Både Amir Suljic och Bruno Marinho har haft skadeproblem under veckan och det var naturligt att de inte skulle orka hela matchen, speciellt eftersom det blev så mycket hawaiispel. Vi tappade tydligt på mitten sista kvarten, både i det defensiva arbetet och när det gäller att fylla på i offensiven.

Bruno Marinho utgick först i den 88:e minuten till förmån för Tobias Nilsson. Likaså byttes tröttkörde Viktor Prodell ut för sent. Vi hade fina omställningslägen och bollarna var bra slagna men Viktor orkade inte. En pigg Mattias Mete hade kunnat avgöra men kom också in först i den 88:e minuten.

Bruno Marinho gav spelet en extra dimension i våra bra perioder, i första delen av båda halvlekarna, men överarbetade också en del i bollbehandlingen och tappade en del boll. Dessvärre är Bruno avstängd mot GAIS efter sin tredje varning. Amir Suljic spelade hela matchen och det är bara att konstatera att insatserna från de två senaste matcherna måste upp i en högre nivå för att han ska ingå i startelvan. Vi har en så pass bred trupp så det finns alternativ.

Förhoppningsvis blir Mohammed Abubakari och Imad Zatara spelklara till nästa match borta mot GAIS på lördag för att skapa fler möjligheter.

Petrit Zhubi måste också bli mer skärpt i det defensiva arbetet och överhuvudtaget måste våra spelare vrida mer på huvudet för att ha koll på sin gubbe. I offensiven måste också Zhubi använda sin fart bättre för att komma förbi, nu blir det lite för stillastående och då är det lätt att bli passiv och passningar slås bort som skedde för ofta denna gång.

Kristian Bergström jobbade bra för laget och hade åter bra precision i sitt passningsspel, men väntade lite för länge vid några tillfällen.

På topp kan vi precis som på Råsunda begära lite mer av Magnus Eriksson och Viktor Prodell. Lite fler löpningar för att öppna upp ytor och hjälpa trängda backar att hitta uppspelsvägar, vore önskvärt.

Viktor Prodell har inte kommit rätt i avsluten på sistone, förutom vid nicken som tyvärr inte godkändes. Några gånger slog Proddan hål i luften vilket vi inte är vana att se honom göra.

Magnus Eriksson hade en sämre förstatouch än vanligt och tappade på så vis bot en del bollar och mållägen, men han jobbade som vanligt hårt.

Mattias Mete knackar på dörren till startelvan med ett par inhopp på sistone och mer energi än Oscar Möller i U21-spelet. Möller fick nu ingen speltid alls, men hade behöv komma in och rusa mot tröttkörda örebroare.

Tre byten är dock maximum även om vi hade behövt flera denna kväll.

Backlinjen gjorde på det hela en bra match. De lägen som Örebro fick var oftast uppkomsten av bolltapp högre upp i banan, men några gånger blev det passivt.

Tom Pettersson har verkligen tagit chansen och växt ut till en jätte i försvaret. Det är härligt att se att han med bestämdhet vågar stötta upp och vinna boll både i markspelet och i luften (oövervinnlig). Dessutom sker brytnickarna till rätt adress och vänsterfoten är en mycket god passningsfot. Fortfarande återstår lite i värdering av situationer, men de blir bättre med mer rutin. Tom har börjat bygga en framtida framgångsrik karriär på rätt sätt genom att våga tro på sitt sätt att spela. Det är en bra början som borde leda till U21-landslagsspel.

Anton Tinnerholm tror också på sig själv och vågar. Värderingen av olika typer av situationer blir allt bättre och bättre. Ibland blir det fel men övervägande är de gånger då han framgångsrikt bryter och vi kan kontraslå. U21-landslaget borde också här snart vara en realitet.

Daniel Hallingström fick en otacksam uppgift några gånger då Tom Pettersson tvingades stöta åt vänster och Danne blev kvar ensam, med sin rutin klarade Danne av det bra, men var lite passiv vid några tillfällen.

Jesper Arvidsson började bra och kom framgångsrikt fram på vänsterkanten, men i slutet av matchen blev det nonchalant och även innan kvitteringsmålet låg Jeppe på fel sida av sin markering några gånger och jobbade inte hem tillräckligt.

Alberis da Silva kom in på den ovana positionen som högerback i slutet, då vi redan släppt in kvitteringen. Vi spelade inte bra under den perioden men Alberis gjorde det okej.

Erik Moberg spelade en timme i U21-laget i veckan och konkurrensen om mittbacksplatserna hårdnar allt mer, vilket är riktigt roligt.

Gustav Jansson kan inte lastas för målet och gjorde på nytt en stabil insats, där han svarade för några säkra räddningar och klarade luftspelet bra.

Att bara klara 1–1 hemma mot tabelljumbon Örebro är naturligtvis ett misslyckande. Vare sig i den här matchen eller i tidigare matcher hade ÖSK räckt för någon högre placering i Superettan.

Men om det velat sig riktigt illa hade vi tappat alla poängen. Med pinnen tog vi ett steg upp i tabellen till sjätte plats, men övriga sju matcher i omgången återstår. Vi behåller avståndet på 14 poäng ned till Örebro, som klev förbi GAIS i botten på tabellen. Just GAIS är nästa motståndare på bortaplan nästa lördag. Tveka inte utan anmäl dig till bussresan till Gamla Ullevi.

Läs mer om bussresan här

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Örebro SK 1–1 (0–0)

1–0 (46) Tom Pettersson (Kristian Bergström)

1–1 (77) Marcus Astvald

Varning ÅFF: Bruno Marinho (3:e, avstängd mot GAIS). 

Domare: Jonas Eriksson, Sigtuna.

Publik: 4 420

Övrig statistik

Avslut totalt 10 – 11

Avslut på mål 5 – 6

Hörnor 11 – 5

Frisparkar 13 – 8

Bollinnehav 11 – 10

Offside 3 – 3

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 79), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 79), Amir Suljic, Bruno Marinho (ut 88), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell (ut 88).

Inbytta ersättare: Alberis da Silva (in 79 HB), Tobias Nilsson (in 88 MM), Mattias Mete (in 88 F).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Andreas Johansson, Alain Junior Ollé Ollé, Oscar Möller.

Sista bittra minnet från Råsunda

Även vår sista match på Råsunda slutade med en försmädlig förlust, men nu är det slut på lidandet.

Jag har bara bittra minnen från Råsunda men förhoppningen var att vi skulle få med en fin avslutande minnesbild från skräckarenan, så blev det dessvärre inte och det känns skönt att hela rasket ska rivas.

Efter avstängning på Daniel Hallingström och skada på Bruno Marinho tvingades lagledningen till förändringar. Oron fanns om Alberis da Silva verkligen var klar för att gå in från start. På innermittfältet tappade vi vår kreatör och högt pressande Bruno Marinho och med facit i hand var det den tyngsta bördan. Tobias Nilsson är inte samma kreatör och inte lika kvick men gjorde ändå på det hela en okej insats. Brunos egenskaper saknades dock.

Även matchen på Kopparvallen blev en tuff historia men på Råsunda med naturgräs fick AIK ännu mer utdelning på sitt destruktiva sätt att spela fotboll, med mycket kamp och spelförstörelse för motståndarlaget. Detta är naturligtvis en ingrediens som ingår i fotboll och som man måste kunna hantera. Och man kan ju se det som ett tecken av respekt att det så kallade storlaget tog till medel som flera lag i Superettan.

Till skillnad från matchen på Råsunda för två år sedan kom våra grabbar ut med ett helt annat självförtroende till matchen. 2010 äntrade skräckslagna pojkar arenan och den första närkampen vann Oscar Möller när han byttes in efter en timmes spel. Säkert fanns detta i eftertanke då Möller spelade från start till höger på mittfältet istället för Petrit Zhubi som ansågs väga för lätt, med all rätta.

Denna gång var vi med i kampen från början och vi var det bättre laget från start med en del fina mållägen på fasta situationer och via omställningslägen. I den senare kategorin löpte Kristian Bergström in bra från vänsterkanten. Första gången strandade inspelet på en hemmaförsvarare och kanske därför valde han själv att gå på avslut vid det andra tillfället, då Viktor Prodell också fanns att tillgå framför målet. Vinkeln var inte den bästa och skottet gick dessvärre rakt på målvakten Ivan Turina.

Det är extra svårt att nå framgång i en fysisk match på bortaplan mot ett så kallat storlag, då domaren Andreas Ekberg inte tvekade att dra kortet till Tom Pettersson men minuten senare höll han ostskivan inne då Magnus Eriksson blev rejält kapad. Likadant var det på Kopparvallen, men där var tryggheten bland de våra större att rulla runt och till sist orkade inte AIK stå emot längre. Att matchen spelades på naturgräs påverkade inte vårt spel i någon högre utsträckning då mattan var i gott skick, men i en sådan här jämn match är det detaljerna som styr.

Att vi släppte in matchens enda mål precis innan paus på hörna kändes mycket onödigt. Vi borde ha fått bort bollen i det läget. Men det låg liksom lite i luften då vi slarvade strax innan målet och AIK kom fram och kunde etablera ett visst tryck.

När vi skulle trycka på för en kvittering i andra halvlek så kom vi stundtals fram i goda anfall både på kanterna och centralt, men ofta blev det lite för stressigt då löpvägarna inte togs tydligt och passningar slogs bort. Jag måste dock berömma de våra för att de aldrig gav upp utan hela tiden försökte i kampen.

AIK är ett svårt lag att bemästra i underläge, men laget är inte så märkvärdigt i övrigt och nog borde de våra ha kunnat lugna ner spelet lite och rullat runt för att hitta luckorna. Nu blev våra framstötar för lätta att ta bort inne i straffområdet. Kreatören Bruno Marinho hade behövts för att vi skulle etablerat ett mer långvarigt tryck mot AIK-målet.

Gustav Jansson hade inte mycket att göra åt hörnan som föranledde målet. I övrigt gjorde Gurra en bra och stabil insats. Vår målvakt visade också på självförtroende genom att finta bort en AIK-spelare.

Anton Tinnerholm hade skadeproblem i veckan men svarade på nytt för en stark uppoffrande insats och försökte verkligen gå på offensiven. 21-åringen höll spänningen in i det sista när han hann hem för att täcka skott i slutet och behöll bollen inom laget.

Tom Pettersson har växt in i laget på allvar efter uppehållet med fin auktoritet och god spelförmåga, men var fel man att nästan komma i friläge i andra halvlek i omställningen efter en hörna. Och det var dessvärre Toms snedspark som öppnade för Martin Lorentzsons mål.

Alberis da Silva höll fint hela matchen. Att det fattas lite i tajming är naturligt eftersom han inte spelat en match sedan 23 maj (förutom tre minuter i träningsmatchen mot Gefle). Huvudstyrkan var viktig och brassen var trygg i övrigt. Med mer matchtid kommer det där extra som han visade så många gånger under våren.

Med Daniel Hallingström tillgänglig efter sin avstängning blir det nu stenhård konkurrens om mittbacksplatserna.

Jesper Arvidsson slarvade ett par gånger innan hörnmålet, vilket visar på hur viktigt det är att värdera lägena. Ändå ett bra jobb av Jeppe som kämpade in i det sista för att forcera från vänsterkanten. Jeppe var nära på en frispark, men borde släppt fler till Tobias Nilsson.

Oscar Möller gjorde nytta med sin energi på den ovana högermittfältsplatsen men missade lite för mycket i förstatouch och passningar. Möller fick bästa kvitteringsläget i andra halvlek men kom fel till bollen och sköt högt över.

Tobias Nilsson fick äntligen chansen på sin favoritposition på det centrala mittfältet. Tobias är inte Bruno vilket innebar att Tobbe och Amir Suljic hamnade lite för mycket i linje och ofta lite för långt ned. Tobbe vann en hel del viktiga dueller, men förstatouchen höll på att ställa till det flera gånger och stannade upp vårt spel. Fotarbetet måste övas upp för att vara mer på tå. Tobbe borde ha tagit frisparkarna från vänsterpositionen.

Amir Suljic gjorde en mycket bättre bortamatch än i Sundsvall, men egenskaperna lyfter mer med Bruno Marinho som högt forcerande. Amir blev utbytt med skadekänning, vilken förhoppningsvis inte är allvarlig.

Kristian Bergström visade att han kan ta tag i matcher trots bortaplan mot ett så kallat storlag. Pligg tog ännu mer ansvar i andra halvlek och kom in mer centralt i banan för att speeda på. Kristian slog några fina passningar i omställningslägen som borde ha resulterat bättre och han sprang som vanligt väldigt mycket.

Magnus Eriksson var tillbaka i sin moderklubbs kula, blev precis som på Kopparvallen hårt tagen och fick inte många öppna lägen. Mange slet hela tiden och försökte, men kunde ha försökt löpa ifrån sin bevakning och släppt bollen lite snabbare.

Viktor Prodell försökte också, men borde ha löpt mycket mer för att kunna få mer boll.

Mattias Mete var en pigg injektion när han kom in men förstatouchen lyckades inte alltid, vilket är väldigt viktigt då det var trångt med utrymme när AIK backade hem.

Efter sex startmatcher i rad hoppade Petrit Zhubi kom in. Han vågade aldrig riktigt utmana men behöll bollen i spel. Hade Petrit spelat från start hade vi nog haft svårare att stå emot i defensiven, men hemma på Kopparvallen behöver vi Petrit igen från start.

Alain Junior Ollé Ollé fick också, efter sex matcher utan speltid, några minuter för en sista satsning framåt, men hann inte få speciellt mycket uträttat.

Vi är bättre än AIK men bevisade det inte denna gång. Nu väntar tre matcher mot bottenlag innan landslagsuppehållet och då gäller det att vara på tå för att vi ska få ett gott avstamp ned till de jagande lagen. Först ut är hemmamatch mot jumbon Örebro på fredag, sedan väntar nästjumbon GAIS borta och Syrianska, strax över strecken, också på bortaplan.

Matchfakta

AIK – Åtvidabergs FF 1–0 (1–0)

1–0 (43) Martin Lorentzson

Varning ÅFF: Tom Pettersson (1:a). 

Domare: Anders Ekberg, Lund.

Publik: 9 231

Övrig statistik

Avslut totalt 17 – 7

Avslut på mål 4 – 3

Hörnor 8 – 5

Frisparkar 17 – 16

Bollinnehav 49 – 51

Offside 3 –3

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Alberis da Silva, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Oscar Möller (F 65, ut 70), Tobias Nilsson (HM 65, MM 73, ut 90), Amir Suljic (ut 73), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell

Inbytta ersättare: Mattias Mete (in 70 F), Petrit Zhubi (in 73 HM), Alain Junior Ollé Ollé (in 90 MM).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Allan Olesen, Andreas Johansson, Emmanuel Dogbe.

Oerhörd styrka

Fjärde raka hemmasegern och sjunde raka matchen utan nederlag är ett faktum efter 2–0-segern i toppmötet mot AIK.

Det var känslosamt inför matchen mot AIK, då vi oerhört smärtsamt tvingades lämna Allsvenskan efter epilogen 2010 som slutade 1–1. Precis då som nu fanns också matchen Göteborg – Gefle på anslagstavlan. Även denna gång kvitterade Gefle på Gamla Ullevi, men där stannar liknelserna.

Viktor Prodell brände i matchen innan ett upplagt läge på Strandvallen, kvitterade till 1–1 mot AIK men missade det avgörande läget som skulle föra oss till kval. Men nu missar inte Viktor Prodell. 3–0-segern mot AIK i cupen i fjol var nog viktigare än vad många anat (Proddan svarade för första målet). Den bevisade att vi var riktigt bra redan då och nu är vi ännu bättre. Och gårdagens nya triumf var egentligen odiskutabel.

Trots en tuff avslutning på den första halvan av Allsvenskan, så hade jag en förhoppning om fem poäng på de tre avslutande matcherna, en pinne mot Elfsborg, en uppe i Sundsvall och tre hemma mot AIK. Skulle vi bara få med oss tre poäng från dessa matcher så skulle det ändå vara godkänt. Nu blev det så mycket bättre och vi tog sju poäng på dessa matcher med en målskillnad på 10–4!

Det är bara att konstatera att vi har kommit tillbaka mycket starkt efter de femraka förlusterna. Vi har sedan dess vunnit fyra raka matcher hemma på Kopparvallen; 1–0 mot Syrianska, 3–0 mot Kalmar, 5–1 mot Elfsborg och 2–0 mot AIK. Den sammanlagda målskillnaden på 11–1 imponerar väldeliga. Dessutom har vi kryssat tre raka bortamatcher 1–1 mot Djurgården, 2–2 mot Norrköping och 3–3 mot Sundsvall.

Med våra framgångar har respekten för oss ökat, speciellt på Kopparvallen. AIK har överhuvudtaget prioriterat sitt defensiva arbete i år och tänkte inte gå bort sig på Kopparvallen. Taktiken var klar att störa med hög aggressiv press, på gränsen till det tillåtna och ibland över. Tidigare år hade de våra börjat gnälla mer på domarna och vikt ned sig, men till skillnad från hemmamatchen mot Häcken, hittade våra spelare ytor bakom första pressen och kunde på så vis behålla lugnet och spela vidare.

Förhoppningen var att gästerna skulle tröttna då den höga pressen inte bar frukt. Men det blev ändå lite frustrerat då Daniel Hallingström fick matchens första varning. AIK borde ha fått gult kort av domaren Martin Strömbergsson tidigare, då det fanns flera situationer för att sätta nivån på matchen genom en ostskiva. Dessutom skulle vi haft en frispark innan situationen när Danne fick gult kort eftersom Bruno Marinho fick en armbåge i huvudet.

Vi tappade sedan en del av den aggressivitet på bollhållaren som var så bra de inledande 25 minuterna, där AIK inte tilläts få till några längre anfall. Men nu kunde gästerna etablera mer tryck och det var tur att Helgi Danielsson nickade utanför i kalasläge framför mål i den 32:a minuten.

I början på andra halvlek höll dock ett missförstånd mellan Daniel Hallingström och Gustav Jansson på att ställa när Robin Quaison hann emellan, men vi klarade sedan situationen. Varefter började vi komma fram mer med snabbare anfall och nyttjade de ytor på kanterna som öppnade sig. Den sista skärpan fanns dock inte i det avgörande momentet och AIK hade också några möjligheter.

Det kändes lite som att matchen stod och vägde men så i den 75:e minuten anföll vi bra på högerkanten. Daniel Hallingström slog en långboll som AIK inte fick bort. Viktor Prodell spelade vidare till Petrit Zhubi och fick tillbaka bollen till höger. Prodell slog sedan ett väldigt fint inlägg som Magnus Eriksson språngnickade in i det främre hörnet.

Magnus Eriksson gjorde sedan ett fint nummer när han kom in från vänster kortlinje, spelade snett bakåt och nyss inbytte Tobias Nilsson fick läget, men en försvarare hann precis täcka undan skottet.

2–0 kom ändå ganska snabbt. I den 80:e minuten tog Magnus Eriksson emot en långboll, fick den lite för långt ifrån sig men återvann den med stor styrka och Viktor Prodell kom stormande och tog med sig bollen och placerade in bollen urläckert via den bortre stolpen.

Så fullständigt underbart! Det kändes oroligt så länge det stod 0–0. Ett mål kan ju komma från ingenstans men nu åkte vi inte på något utan gjorde det själva och efter 2–0 orkade inte gästerna mobilisera krafterna och vi höll enkelt undan till en ny fantastisk triumf.

Den starka tron och tålamodet gör oss oerhört svårslagna. På bortaplan har vi hamnat i svåra underlägen men ändå tagit oss därifrån med poäng efter sena kvitteringar. På hemmaplan har vi ofta tagit en tidig ledning. Nu gjorde vi det inte men jobbade på oförtrutet och till sist orkade inte AIK längre. Vi blev giftigare och giftigare framåt i den andra halvleken och till sist kunde inte gästerna stå emot längre. Det är ett riktigt styrkebesked mot ett av Allsvenskans försvarsstarkaste lag.

Samtidigt var vår egen defensiv i det närmaste klockren och två superheta anfallare i Viktor Prodell och Magnus Eriksson gör oss till ett väldigt komplett fotbollslag.

Gustav Jansson visade åter efter en lite mindre bra insats i Sundsvall att han är en av Allsvenskans främsta målvakter. Någon tappad boll och missförstånd med Danne i början på andra halvlek skedde, men Gurra var bra ute och avvärjde med pondus i straffområdet i slutet på första halvlek och var mycket säker i den andra halvleken.

Anton Tinnerholm växer allt mer i och med att han håller en hög nivå under allt längre perioder. 21-åringen stod för ett mycket fint arbete och ger sig aldrig vare sig defensivt eller offensivt.

Daniel Hallingström gjorde också en bra match och satte en högre press in i motståndarna än tidigare, vilket är nog så viktigt mot kvalificerade motståndare. Trist dock med varningen, men avstängningarna kommer ju förr eller senare och det gäller att inte få för många på en gång.

Tom Pettersson hade en svacka i början på matchen mot Sundsvall men höll nu en mycket hög och jämn nivå, bra i sitt attackspel och lugn i passningsspelet.

Jesper Arvidsson var inte lika framträdande som vanligt på Norrprten Arena men var nu tillbaka i gott slag, med fint defensivt arbete och fina djupledsbollar och inlägg.

Petrit Zhubi växer allt mer in i kostymen som högerbreddare och det finns helt klart ytterligare utvecklingspotential, där han kan utnyttja sin snabbhet ännu mer och bli säkrare i sitt positionsspel defensivt.

Amir Suljic hade en svag inledning i Sundsvall men tog nu ett jättekliv upp i nivå, med en helt annan aggressivitet i närkamperna, spelbarheten och passningskvaliteten var också god.

Bruno Marinho gjorde på nytt en mycket stark match som tvåvägsmittfältare på mittfältet där han låg bakom mycket av offensiven samtidigt som han med kvickhet och målmedvetenhet vann mycket boll. Brassen tvingades dock utgå på grund av känning men förhoppningsvis är det inget allvarligt.

Kristian Bergström tog också ett kliv upp jämfört med matchen i Sundsvall, med större delaktighet i spelet och en oerhörd arbetsinsats, genom att löpa väldigt mycket för att täcka ytor.

Sedan har vi vårt anfallspar som nu gjort 19 mål tillsammans, vilket är fler än samtliga AIKs spelare har gjort (18 stycken). Viktor Prodell har gjort 12 av våra mål, vilket är dubbelt så många mål som han tidigare gjort under en hel säsong i Superettan! Det vill säga att han har gjort fyra gånger så många mål per match och dessutom i en högre serie. Det är en fullständigt makalös bedrift och Proddan ligger tvåa i såväl den allsvenska skytteligan som poängligan. Viktor Prodell har gjort mål fem matcher i rad (sju stycken). Magnus Eriksson har gjort mål tre matcher i rad och totalt sju stycken (sexa i den allsvenska skytteligan).

Viktor Prodell var inte lika framgångsrik i första halvlek och löpte då inte lika mycket som vi sett honom göra tidigare. Även i andra halvlek var det en situation där han kunde ha fått ett friläge om han löpt ur offside när Magnus Eriksson snappade ut en svag inspark från Ivan Turina, men i övrigt svarade Proddan som vanligt för mycket grannlåt framåt. Säsongens andra assist och påpassligheten att löpa rätt och trycka in 2–0-målet var avgörande.

Magnus Eriksson blev väldigt hårt tagen, framförallt i den första halvleken och det märks verkligen att han mognat. Förra året gnällde han mycket vid liknande situationer, men nu bet han ihop och bara körde på och när AIK inte orkade stå emot i andra halvlek utnyttjade Mange tillfället med sitt fina nickmål och starkt förarbete till Prodells mål. Med tre assist ligger Mange fyra i den allsvenska poängligan.

Tobias Nilsson kom in istället för Bruno Marinho på sin rätta plats på innermittfältet och lyfte sig från tidigare matcher med ett gott inhopp, bra positionsspel och passningsspel. Tobbe var också nära att göra sitt första allsvenska mål, men en försvarare täckte undan skottet i sista stund.

Allan Olesen har ofta kommit in och säkrat upp på högerbacksplatsen i slutet av matcherna och gjorde det även denna gång, utan några problem. Allan spelade mittback mot Helsingborg och kan på nytt få chansen då Daniel Hallingström är avstängd. Alberis da Silva är förvisso tillbaka i träning men om han redan kan gå in från start är ännu osäkert.  Moberg är också tillbaka i träning men efter så lång tids frånvaro dröjer det naturligtvis innan han är i matchform.

Christoffer Karlsson fick spela de sista minuterna, vilken var en fin gest då han nu ska lånas ut till Varbergs BoIS i Superettan. Stoffa har gjorde ett mycket gott arbete för sin moderklubb och är bara 24 år. Mer speltid på A-lagsnivå behöver han förstås än de två inhopp han gjort i år. Självklart hoppas vi på att Stoffa kommer tillbaka i gott slag.

Att Per Karlsson var bäst hos gästerna säger mycket om vilken fin miljö Åtvidabergs FF är för att utvecklas till klasspelare. Det var ju hos oss under 2007 som PK fick fart på sin karriär.

Detta var den fjärde raka hemmasegern och genom den passerade vi AIK och ligger inför omgångens fyra återstående matcher på en fin fjärdeplats, endast en pinne efter tvåan Malmö. Vi har också gjort flest mål i Allsvenskan och de 32 målen är lika många som vi gjorde under hela det allsvenska året 2010, trots att vi bara spelat en halv säsong! Sju segrar har vi också tagit vilket är lika många som under hela 2010. På hemmaplan har vi varit mycket framgångsrikt med 18 inspelade poäng och en fin målskillnad på fina 20–8. Därmed är vi det tredje bästa hemmalaget efter Malmö och Elfsborg.

Tabellraderna efter halva säsongen de tre senaste säsongerna

AS 2010	16	Åtvidabergs FF	15	3	4	8	14 - 24	-10	13
SE 2011	3	Åtvidabergs FF	15	8	1	6	29 - 16	+13	25
AS 2012	4	Åtvidabergs FF	15	7	3	5	32 - 23	+9	24

Som synes har vi gått betydligt bättre än förra säsongen i Allsvenskan och faktiskt bara tagit en poäng mindre än i fjol i Superettan. Vi har också gjort fler mål än någon tidigare säsong i Superettan. Faktum är att vi inte har gjort så många mål/match efter en halv säsong sedan 1993, 24 mål på 11 matcher i division III. I elitfotbollen får vi gå tillbaka till guldåret 1973 för att finna fler mål/match efter en halv säsong (31 mål på 13 matcher). Guldåren 1972 och 1973 gjorde vi 34 respektive 33 mål efter 15 matcher, vi har alltså nästan gjort lika många mål nu.

Publiksiffran måste också nämnas – 7 621 är en fantastisk siffra som visar att intresset för vårt lag är riktigt stort och bjuder på grannlåt. Det är den bästa siffran sedan derbyt mot Norrköping 2007 som lockade 8 761 personer till Kopparvallen.

Nästa söndag spelar vi åter mot AIK, men då på Råsunda. Häng med på bussresan, läs mer om den här.

Matchfakta

Åtvidabergs FF – AIK 2–0 (0–0)

1–0 (75) Magnus Eriksson (Viktor Prodell)

2–0 (81) Viktor Prodell (Magnus Eriksson)

Varning ÅFF: Daniel Hallingström (3:e, avstängd i returen mot AIK). 

Domare: Martin Strömbergsson, Gävle.

Publik: 7 621

Övrig statistik

Avslut totalt 10 – 6

Avslut på mål 6 – 2

Hörnor 8 – 4

Frisparkar 13 – 8

Bollinnehav 52 – 48

Offside 4 – 1

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 79), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 79), Amir Suljic, Bruno Marinho (ut 73), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (ut 88), Viktor Prodell

Inbytta ersättare: Tobias Nilsson (in 73 MM), Allan Olesen (in 79 HB), Christoffer Karlsson (in 88 MM)

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete, Oscar Möller.

Moralen räddade poängen

Vi har sett det förut – att den starka moralen i vår trupp har tagit oss ur svåra situationer. För tredje bortamatchen i följd klarade vi en pinne genom att göra ett sent mål och 3–3 borta mot GIF Sundsvall kändes nästan som en seger.

Jag riktigt kände spänningen i luften inför och på väg upp till Sundsvall. Vi har fått uppleva ett par fantastiska matcher på Norrporten Arena, som 2009 när vi tog ett stort avgörande steg mot Allsvenskan via 2–1-segern i toppmatchen. Och i fjol förstås då vi säkrade avancemanget till Allsvenskan i seriefinalen som vi vann med 1–0.

Minnena är starka från Norrporten Arena, men denna gång såg de ut att bli väldigt bistra. Regnet började vräka ned precis vid matchstart och det kändes som vi spolads ner i avloppsbrunnen. De våra var nämligen inte alls med i matchinledningen och Giffarna stormade fram alldeles för enkelt. 

Vi var inte med på innermittfältet och i mittförsvaret i början på matchen och redan i den andra minuten kom Fredrik Holtser in bakom vår backlinje efter att Amir Suljic och Tom Pettersson agerat passivt mot Pa Dibba och Holtser. Från sin position lite till höger kunde Fredrik kruta in 1–0 i det bortre krysset.

Det fortsatte att se passivt och virrigt ut och i den sjunde minuten var det färdigt igen. Amir Suljic satte alldeles för sen och tam press på Roger Risholt och Jesper Arvidsson tappade sin markering på Simon Helg, som fick bollen. Tom Pettersson försökte täcka skott men hann inte och Helg klippte till. Gustav Jansson var på bollen men kunde inte hålla den utanför sin vänstra stolpe.

Det kändes fruktansvärt tungt att skänka bort två mål så lätt och man befarade att hela matchen skulle vara körd. Efter chocken och regnets upphörande kom vi dock in i matchen bättre och kunde hålla i bollen på Sundsvalls planhalva stundtals, men skapade inte de där heta chanserna. Närmast var Daniel Hallingström och Tom Pettersson som oroade efter hörna respektive frispark. Det kändes dock som vi skulle ha chansen trots att spelet inte flöt på och flera spelare underpresterade. Vi har vassa forwards som kan göra det på egen hand och kunde vi bara få in en boll så skulle vi ju vara med i matchen.

Målet kom också i den 37:e minuten efter en riktigt fin prestation från Magnus Eriksson då han från passning av Anton Tinnerholm störtade in från höger, tunnlade Stefan Ålander och sköt in reduceringen via Marcus Danielsson. Målet hade liknelser från det som tog oss upp i Allsvenskan, på samma arena, på samma kant och med Anton som framspelare längs kanten och Magnus som mottagare. Skillnaden var att Mange nu slutförde anfallet själv.

Vi fick lite mer flyt i spelet med längre anfall och efter tryck kunde vi utnyttja ännu ett läge precis innan paus. Tom Pettersson stötte fram bra centralt på en misslyckad hemmarensning och slog en hög bredsidevolley fram till Anton Tinnerholm som kom från höger centralt och spelade fram till Viktor Prodell, som tryckte in den viktiga kvitteringen.

Fantastiskt underbart! Trots den minst sagt usla starten var det utjämnat redan innan paus. Vi gick därmed in i pausen med en betydligt skönare känsla än Sundsvall, som om det velat sig riktigt illa kunde ha gjort fler mål innan vi gjorde våra mål.

Som väntat fick de våra bättre självförtroende i den andra halvleken och vi tog över matchen utan att skapa de där heta lägena. Det kändes som båda lagen inte vågade lika mycket i andra halvlek och bollen behölls inom laget med inte allt för högt tempo. Det vill säga att lagen ville försäkra sig om att inte gå bort sig i onödan efter den omvälvande första halvleken.

Förhoppningarna var ändå rätt goda att vi med tålamod till sist skulle peta in ett ledningsmål, men mot slutet av matchen såg det ut som att vi blev för rädda om den poäng vi hade och de våra backade hem. Sundsvall fick tryck på oss och världen rasade samman i den 85:e minuten då Fredric Jonsson slog ett hårt inlägg från höger som Johan Eklund nickade in 3–2 via den bortre stolpen, efter alldeles för svag bevakning av Allan Olesen. Gustav Jansson kunde också ha gått ut och boxat bort inlägget som gick nära mål.

Var, då allt förgäves trots allt och 60 tunga mil hem?

Nej, för Oscar Möller byttes in direkt och vi fick tryck mot hemmamålet. I den 89:e minuten kastade Jesper Arvidsson ett inkast från vänster. Kristian Bergström tog emot och lyfte in en fin boll till Oscar Möller i straffområdet, som höll emot bra och stötte fram bollen till Viktor Prodell, som tryckte in 3–3. Fullständigt fantastiskt att stå bakom målet och få uppleva denna eufori, som ett uppvaknande från mörkret.

Det var dock otäckt in i det sista då Johan Eklund fick ytterligare en möjlighet men nickade som tur var precis utanför den bortre stolpen.

Det var en oerhört stor lättnad när slutsignalen gick. En poäng på förhand var bra. Med tanke på hur viktigt det är att inte förlora på bortaplan mot de lag som vi definitivt ska kunna ha bakom oss i sluttabellen. Med tanke på hur matchen såg ut och att vi hamnade i underläge så känns poängen ännu mer skön. Det är en enorm styrka att aldrig ge upp utan komma igen och kunna ta poäng utan att spela på topp.

Gustav Jansson fick en olycklig start på matchen. Det första målet var inget att göra något åt men det andra borde han ha kunnat rädda och det såg även lite darrigt ut även i övrigt, men han revanscherade sig snart och ingav ett allt tryggare intryck, förutom vid det tredje målet.

Anton Tinnerholm var en av våra bättre spelare denna dag. Han fick ingen vidare hjälp av Petrit Zhubi i defensiven, men klarade det ändå bra och spelade fram till våra två första mål.

Tom Pettersson fick ingen bra inledning på matchen, men spelade upp sig med ett bra huvudspel och stötte fram mycket bra med sin boll fram till 2–2-målet.

Daniel Hallingström var också lite passiv inledningsvis, men med sin rutin tog han tag i försvarsarbetet som fältherre, lugnade ner spelet och vann luftduellerna.

Jesper Arvidsson hade inte sin bästa dag och vi hade överhuvudtaget problem på vår vänstersida, där Jeppe inte kom fram lika ofta i offensiven.

Kristian Bergström stod inte heller att känna igen. De där extra löpmeterna togs inte och adressen på bollarna gick ofta fel. Passningen fram till Oscar Möller vid 3–3-målet var dock excellent.

Amir Suljic fungerar bra när hela laget spelar bra, men när det går emot så har han svårt att ta fram krafterna. Inledningen av matchen var inte bra, då Amir inte gjorde sig spelbar när vi hade bollen och var alldeles för passiv när vi inte hade bollen. En bättre andra halvlek blev det, men Suljic kan betydligt bättre vilket han måste visa för att ingå i startelvan.

Bruno Marinho föll också tillbaka och var inte lika ettrig på motståndarna som vi är vana att se, men med mer eget spel växte han och låg bakom mycket när vi började få ordning på spelet i andra halvlek.

Petrit Zhubi är likt, Amir Suljic, bra när vi för spelet men när det går emot måste han lära sig att bli mer aktiv genom att möta boll och störa motståndarna. I andra halvlek kom Petrit fram flera gånger på kanten men forwards kom inte rätt på inläggen.

Magnus Eriksson var den ende spelaren som var riktigt aktiv från början och det var verkligen välförtjänt att han fick trycka in sitt sjätte mål för säsongen efter en fin prestation. Därmed ligger Mange sexa i den allsvenska skytteligan. Lite oftare kunde dock Magnus ha släppt bollen.

Viktor Prodell. Ja, vad ska man säga om hans målskytte? Sju mål under vårsäsongen var ett mycket bra facit, skulle han fortsätta under hösten? Ja, det kan man verkligen säga. Efter två mål mot Elfsborg och ytterligare två mot Sundsvall är Proddan uppe i 11 totalt och ligger därmed tvåa i allsvenskans skytteliga endast en boll efter Häckens Waris Majeed. Målen på Norrporten Arena var ytterligare frukten av att springa sig till rätt plats även i det övriga spelet klarade sig Viktor bra och har skaffat sig en stor respekt från sina motspelare. 11 mål på 13 matcher är ett fullständigt fantastiskt facit i Allsvenskan. Ingen spelare i ÅFFs historia har gjort lika många mål efter 14 allsvenska omgångar, men Roland Sandberg gjorde också 11 mål efter 14 omgångar 1971 och 1972. Om Viktor fortsätter att producera så här blir det givetvis svårt att behålla honom, men eftersom han har kontrakt även över nästa år får vi hoppas att vår ledning tar rejält betalt. Siffror under 10 miljoner kronor kan inte vara aktuellt.

Oscar Möller är också en kompetens anfallare och hans korta inhopp gav fin utdelning. Möller visade direkt bra energi och bäddade fint för 3–3-målet. Därmed har det blivit tre assist i årets Allsvenskan, trots knappt med speltid.

Tobias Nilsson kom in på innermittfältet, men efter inhoppet sjönk vi allt djupare ned mot eget mål.

Allan Olesen kom in som högerback och agerade länge tryggt, men var passiv vid 3–3-målet.

I Superettan förra året hade vi tagit 22 poäng och gjort 27 mål efter 14 matcher. I Allsvenskan har tagit 21 poäng efter 14 omgångar och gjort makalösa 30 gjorda mål, vilket är flest mål i hela Allsvenskan, ett mer än Häcken som i eftermiddag spelar borta mot AIK. Solnalaget möter vi också på Kopparvallen på lördag i en hyperintressant toppmatch i den jämna tabellen. Det är många som ångrar att de inte såg matchen mot Elfsborg, men nu finns inga ursäkter – alla till Kopparvallen!

Ni har väl också sett att det går en bussresa till returmötet på Råsunda den 22:a juli, så se till att hänga på och stötta laget.

Matchfakta

GIF Sundsvall – Åtvidabergs FF 3–3 (2–2)

1–0 (  2) Fredrik Holster

2–0 (  7) Simon Helg

2–1 (37) Magnus Eriksson (Anton Tinnerholm)

2–2 (44) Viktor Prodell (Anton Tinnerholm)

3–2 (85) Johan Eklund

3–3 (89) Viktor Prodell (Oscar Möller)

Varning ÅFF: inga. 

Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg.

Publik: 4 621

Övrig statistik

Avslut totalt 12 – 8

Avslut på mål 7 – 6

Avslut i målställningen 1 – 1

Hörnor 4 – 4

Frisparkar 12 – 11

Bollinnehav 51 – 49

Offside 1 – 0

Varningar 1 – 0

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 74, ut 85), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 74), Amir Suljic (ut 74), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell

Inbytta ersättare: Allan Olesen (in 74 HB), Tobias Nilsson (in 74 MM), Oscar Möller (in 85 F).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Andreas Johansson, Christoffer Karlsson, Mattias Mete.