Som sjätte lag som degraderats ur Allsvenskan till Superettan lyckades vi alltså vända tillbaka direkt. Vi var favoriter och hade pressen på oss, men vi klarade det, vilket förstås är en fantastisk prestation.
När vi tog steget upp 2009 var det bara kärnan av supportrarna som verkligen trodde på att vi skulle avancera men nu var det helt annorlunda då folk inte bara trodde på det utan också krävde att vi skulle ta steget tillbaka till Allsvenskan direkt. Tidigare har det här med press varit någonting väldigt farligt och det ligger väl lite i jantelagens natur att inte våga tro att man är någonting. Men det är med stor glädje jag har sett en förändring i supportrarnas och de ledande inom föreningens attityd. Viljan har alltid funnits där men tron har det varit si och så med.
Tränarna har en väldigt starkt tro och höga krav, det märker jag när jag pratar med dem efter en kanonmatch. De står alltid med fötterna på jorden och hittar alltid förbättringspotential samtidigt som de vet hur farligt det är att sväva iväg då man lätt kommer ned på jorden igen.
Det är också härligt med en sådan spelare som Magnus Eriksson som kommer in och gör succé ute på planen och dessutom är väldigt ödmjuk och rannsakar sin egen insats med väldigt kritiska ögon. Kravbilden är enormt stor hos 21-åringen. Han vill och tror verkligen på det han gör och vill hela tiden göra det mycket bättre. Magnus har också sagt att han är väldigt tacksam för det ÅFF gör för honom och om han i framtiden lämnar föreningen så vill han verkligen att vår förening får bra betalt för honom. Det är verkligen sådana spelare som vi vill ha i Åtvidabergs Fotbollförening.
Thomas Olsson kom också tillbaka och visade inte bara sina kvaliteter och ledaregenskaper på planen utan han uppmuntrade också tron på laget. En del folk tyckte att han utryckte sig kaxigt genom att säga att IFK Göteborg inte var speciellt mycket bättre och att de i varje fall skulle få svårt på Kopparvallen. Ja, vi vann ju hemma mot Göteborg 2010, så i mina öron är det inga konstigheter, men det finns fortfarande en brygga att överväga att de där ”storlagen” inte är så märkvärdiga. Olsson tror att vår trupp räcker bra i Allsvenskan och att de allsvenska lagen är rädda för att komma till Kopparvallen. En spelare som har spelat 238 allsvenska matcher vet ju vad han pratar om.
Inga djupa dalar
Till skillnad från 2010, då vi hade en väldigt ojämn säsong med höga toppar och djupa dalar hade vi en mer jämn säsong 2011. Vi fick en kanonstart med två raka segrar men noterade sedan två raka förluster. Två förluster på rad noterade vi sedan aldrig mer under säsongen. Tre raka segrar följde i omgång 5–7, men sedan fick vi alvarliga problem med bortaspelet där fyra raka förluster noterades. Tack vare ett fint hemmaspel och en jämn serie var vi väl med i racet och under hösten förbättrades bortaspelet markant. Tack vare detta hade vi en kanonperiod med 26 tagna poäng av 30 möjliga på tio matcher. Under avslutningen vann vi sedan tre matcher och förlorade tre, vilket alltså räckte till ett allsvenskt avancemang med fyra poängs marginal.
Eftersom bortaspelet svek under våren pendlade vi kraftigt i tabellen från första till sjunde plats, men efter det stabiliserande spelet på hösten låg vi på allsvensk direktplats under hela den andra halvan av säsongen. Totalt sett låg vi på allsvensk direktplats under 20 omgångar. 4 gånger låg vi på allsvensk kvalplats och 6 gånger på placeringarna 4–7. Serieledningen innehade vi i 6 omgångar.
Varför kunde vi då infria förväntningarna?
Grunden var att satsningen i Allsvenskan inte var för hård som många andra lag har haft, därmed var vi inte nödgade att sälja spelare. Spelarmarknaden var dessutom svag. Vi hade också kontrakt med de flesta spelarna. Detta innebar att vi fick behålla spelarmaterialet på ett sätt som inget annat lag som degraderats från Allsvenskan till Superettan hade gjort tidigare. Vi har ett gäng där de allra flesta har spelat tillsammans under flera säsonger och dessutom med färsk allsvensk erfarenhet. Spelarna var därmed vana vid en hög kravbild och större fokus utifrån, förutom erfarenhet att möta svårare motståndare förstås. Magnus Eriksson var som sagt ett kanonförvärv och Thomas Olsson gjorde också sitt under hösten.
Tränarstaben var densamma genom hela uppbyggnadsperioden och seriespelet, till skillnad från 2010 då Daniel Wiklund fick lämna redan i inledningen av säsongen. Andreas Thomsson har dessutom funnits med som tränare sedan 2006 (assisterande fram till våren 2010) och har kunnat bygga på sina erfarenheter i samma förening. Niklas Egnell kom in som ny assisterande tränare med bland annat specialkunskaper om fysträningen och har bidragit på ett mycket bra sätt.
Inför den allsvenska säsongen hade vi de sämsta förutsättningarna av alla lagen, då det inte fanns någon spelplan att bedriva vettig träning på. Nu hade vi stället de bästa förutsättningarna av alla lag i Sverige, att bedriva fotbollsträning på Sveriges bästa konstgräs. Att träna och spela träningsmatcher på samma matta som seriematcherna sedan spelades på gav en enorm fördel. Med 37 inspelade poäng på Kopparvallen är vi det främsta hemmalaget i Superettans historia.
Organisationen i stort har också utvecklats genom spelet i Allsvenskan som också gav bättre förutsättningar. Stor kontinuitet har också genomsyrat föreningar på alla plan de senaste åren. Det vill säga i spelartruppen, ledarsidan, styrelsen och bland den övriga personalen, vilket är nog så viktigt för att nå framgång.
Förutsättningarna var alltså mycket bättre än 2010
Men det var ju också tvungna att omsättas på spelplanen och det gick ju vägen. När våra ledare väl vågade släppa tömmarna och återgå till 4–4–2 när det såg som mörkast ut hösten 2010 kom också framgångarna. Med samma typ av offensiva fotboll som vi hade spelat i Superettan, med hög press och bra satsning framåt började poängen plockas. Tyvärr tappade vi kraft i slutet av säsongen och stöp på målsnöret. Det goda spelet som presterades, främst på Kopparvallens nya konstgräs, togs dock med in i försäsongen.
När ytterligare en oerhört tuff vinter förstörde för många andra lag kunde vi i lugn och ro fortsätta träna på ett perfekt underlag. Från november månad fram till april kunde passningsspelet nötas in. Vi skulle bli ett ännu mer spelförande lag i Superettan och det får vi verkligen säga att vi blev, speciellt på Kopparvallen, där motståndarna hade stora problem att hänga med.
Eftersom vi kom från Allsvenskan och tappade få spelare blev vi seriefavoriter och motståndarna hade därmed respekt för oss från början och fick så ännu större respekt när vi började leverera på Kopparvallen.
När spelet flöt som bäst var det en fröjd att se bollen gå som på ett snöre mellan våra spelare: Inget onödigt kladd på bollen, bra fart redan genom backlinjen, fina precisa krossbollar, instick, snabba vändningar och bollar ut på kanterna, precisa spelvändningar och fina inlägg.
Här följer motståndartränarnas kommentarer efter matcherna på Kopparvallen:
”Ja, det var ingen bra start mot Åtvidaberg, som vi vet har ett självförtroende. Dom växte med det målet och var klart bättre än oss fram till Jesper blir skadad. Sedan jämnades matchen ut tycker jag… I första halvlek ska jag tillägga”, sade Qvidings Lars Ternström och skrattade efter 0–4.
”Det var en jättesvår match. Jag har själv tippat att Åtvidaberg ska ta en av de allsvenska platserna. Jag är jättenöjd med vår första halvlek där vi följer vår plan till punkt och pricka. I andra halvlek ligger vi lite lägre. Vi hade en cupmatch i veckan och hade inte orken att skapa målchanser och det vore vansinne att gå bort oss med ledning på bortaplan mot ett topplag. Jag är helnöjd med tre tunga poäng”, kommenterade degerforstränaren Patrik Werner efter 2–1-segern.
”Det var en lång eftermiddag. Starten blev ungefär som förväntat. Vi skulle hålla undan första 20–25 och sedan släppa på med vårt spel… I andra halvlek skulle vi tajta till det första 15 för att sedan jobba för en poäng men det var närmare tvåsiffrigt och det är bara att gratulera Åtvid till en bra prestation. Jag tror inte nåt allsvenskt lag hade gått härifrån med poäng med tio man” kommenterade Ängelholms tränare Joakim Persson på presskonferensen efter första förlusten, 0–5.
”De här statistikpapprena säger inte alltid så mycket men 7–1 i avslut på mål är tydligt. Vår offensiv över 90 minuter är ytterst blek. Det var därför vi gjorde de offensiva bytena. Med 1–0 i ryggen kunde Åtvid spela lite mer på resultatet och är svåra med de anfallare de har och med deras passningsspel. Vi var inte i närhetan av att kvittera”, kommenterar AIKs tränare Andreas Alm efter matchen, som annars förmedlar att satsningen på cupen varit den samma som på Allsvenskan.
Med Mohammed Bangura och Tetteh Bangura på topp mäktade solnalaget med ett avslut på mål och föll med 0–3. Just då kändes inte segern så märkvärdig men AIK slutade tvåa i Allsvenskan så det får ju anses som en riktig skalp.
”Vi visste att det skulle bli en väldigt svår match. Åtvidaberg är det absolut bästa laget vi har mött i år. Det är inget tvivel om det. De har ett mycket bra passningsspel och straffade oss. Det var tungt att gå in med 0–3 i halvtid men många lag har haft problem här. Vi började från noll och gjorde en bättre andra halvlek”, berättade Värnamos tränare Glenn Ståhl, efter förlusten med 2–5.
Vi hämtade upp 0–2 till 2–2 mot Ljungskile
”Vi är ganska nöjda. Vi leder efter 2–0 i paus och gör en mycket bra första halvlek. Andra halvleken blev jobbig. Åtvidaberg är ett mycket, mycket bra lag på deras konstgräs”, menade Ljungskiles tränare Bo Wålemark.
”Vi får matchen precis dit vi vill i första halvlek, men vi visste vad som komma skulle. Kristian Bergström kom in centralt och det small ganska ofta. Åtvidaberg är otroligt skickliga att behandla bollen”, ansåg den andre tränaren Örjan Glans.
”Sett över 90 minuter var Åtvidaberg det bättre laget. Vi hade bestämt att vi skulle spela vårt eget spel och hade ett bra passningsspel i början men efter de två snabba målen var det bara ett lag på banan och vi fick vara glada att det inte var 3–0 i paus. Vi gör ett gott försök i andra halvlek och vi gör 1–2 och hoppades på något mål men Åtvidaberg var också farliga på fasta situationer och omställningar”, sammanfattade Östertränaren Roar Hansen förlusten i Svenska Cupen med 1–2.
”Det kändes ungefär som vi trott. Åtvidaberg är ett bra lag och flyttar bollen snabbt och har många löpningar. Vi kommer inte riktigt upp i nivå och ger bort boll för enkelt. Vi klarar inte av att utnyttja de ytor som uppstår då de pressar oss högt. Det kändes ändå som vi var ganska farliga och vi hade många skott i och kring straffområdet. Andra halvleken såg ut ungefär som den första och vi får inget riktigt tryck förrän de sista fyra minuterna. Åtvidaberg vinner ändå rättvist”, summerade Assyriskas tränare Göran Marklund matchen efter förlust 0–2.
”Vi visste att det skulle bli en tuff match. Vi hade inte de bästa förutsättningarna då vi spelade seriematch i måndags. Vi får en tuff början men jobbar oss in i första halvlek. Vi gör några jobbiga misstag och Åtvidaberg skapar några bra målchanser, men vi har också en del chanser och fick mål precis innan paus. Det gjorde det lite lättare och vi försökte kyla ned lite i andra halvlek. Åtvidaberg har lite tryck på oss, men vår backlinje och målvakt tar bort det mesta av inläggen. Sedan får vi de här kontringslägena och gör till slut två mål. Det var inte vår bästa match men vår målsättning var att vinna matchen och gå till en historisk semifinal”, sammanfattade Örebros tränare Sixten Boström efter 3–0-segern.
”Åtvidabergs var klart bättre, skottstatistiken säger det mesta och vår målvakt Tommy Naurin var den enda som fick godkänt. Vi var så jävla energilösa. Jag har ingen förklaring till varför mer än att Åtvidaberg var bra. Det är bara att lyfta på hatten”, konstaterade Sundsvalls tränare Sören Åkeby efter 0–2 .
”Jag var jättenöjd när vi gick in i halvlek. Vi hade spelat bra och visste om Åtvids styrkor. Vi skulle hålla bollen inom laget, men gjorde det bara i tre och en halv minut, sedan fick vi trycke emot oss efter en frispark. Efter vår andra halvlek vinner Åtvid rättvist”, kommenterade BP:s tränare Roberth Björknesjö.
”Det är inte så mycket att säga utan siffrorna talar sitt tydliga språk. I första halvlek ligger vi för långt ifrån och Åtvidaberg får mycket tid med bollen och då är de bra. I andra halvlek skulle vi försöka ligga lite högre men vi möter ett väldigt bra lag. Åtvidaberg spelar fantastisk fin fotboll och vinner rättvist”, summerade Västerås tränare Erik Acar matchen.
”Grattis till Åtvidaberg för en välförtjänt seger. Vi hade en matchplan, som säkert alla lag har som kommer till Kopparvallen, att ha ett bra försvarsspel, men vi sjunker för djupt i andra halvlek. Vi var rädda för deras hörnor men nu gjorde de mål på andra sätt. Jag är stolt över vårt sätt att jobba och slita. Vi möter seriens bästa lag med ett bra passningsspel”, men det är oerhört bittert att förlora på två så sena mål, sade Jönköpings tränare och ex-ÅFFaren Hans Lindbom efter 1–2-förlusten.
”Det var en rättvis seger för Åtvidaberg vi kom inte upp i normal standard. Tyvärr gjorde Åtvidaberg 1–0 under vår dåliga första kvart. Vi hade en bra känsla när vi gick in i andra halvlek men den släcktes ganska snart när de gjorde 2–0 i den 52:a minuten. Vi hade ett friläge precis innan och hade chansen att nicka bort bollen. Jag är väldigt besviken på sättet vi släpper in målen och sedan fick Åtvidaberg chanser när vi blir lite desperata”, summerade Hammarbys tränare Roger Sandberg matchen.
Brages Hans Gren ämnade inte komma till presskonferensen efter förlust med 0–1.
”Vi förlorar mot ett bättre lag så det är inte så mycket att diskutera. Mot ett lag som utnyttjar hela planen så pass bra behöver man kunna stänga ytorna lite bättre. Sedan har vi två frilägen i första halvlek, ytterligare ett friläge i andra halvlek och ett skott i ribban. Om man ska vara nära ett så pass bra lag som Åtvidaberg måste man sätta sådana chanser, men ÅFF kunde också mycket väl ha gjort fler mål och det är bara att gratulera”, sade Falkenbergs tränare Thomas Askebrand efter matchen som FFF förlorade med 0–4 .
”Vi visste att det skulle vara en svår match och när vi saknade fem man var det extra svårt mot ett så pass bra lag”, sammanfattade Landskronas fåordige tränare Henrik Larsson efter 0–1.
”För det första får jag gratulera Åtvidaberg till seriesegern. Vi visste att det blå gänget var bra på hemmaplan. Vi har varit här förut i år och kunde inte riktigt charma publiken, utan valde att ligga rätt som Andreas gäng gjorde i Sundsvall. De blev kanske lite störda av att vi låg tajt på deras kanter och hade rätt mycket folk på mittfältet. Vi vann med 1–0 rättvist eller inte, men vi är glada för vår fjärdeplats”, sammanfattade Östers tränare Roar Hansen 1–0-segern.
Många av kommentarerna visar alltså på stor respekt samt att de erkänner att de förlorat mot ett bättre lag.
Som vår tränare Andreas Thomsson uttryckte sig innan säsongen:
”Det är bra att det är mycket upp till oss själva att sätta fart på bollen.”
Så var det också och de matcher som vi inte vann mot Degerfors, Ljungskile och Öster var det för lågt passningstempo. Vi var också för passiva i försvarsarbetet och otaktiska i cupmatchen mot Örebro där vi inte tog bort bollen på övertid i första halvlek och därmed hamnade i underläge. I samtliga matcher som vi inte vann hade vi också överläge i chanser. Effektiviteten är ju förstås också viktig.
Fantastiskt facit på Kopparvallen
Fyra matcher som vi inte vann betyder att vi segrade i alla de andra fjorton tävlingsmatcherna på Kopparvallen, vilket är ett helt fantastiskt facit. Lägg därtill tre segrar, en oavgjord och en förlust i träningsmatcherna och vi får följande tabellrad:
23 17 2 4 59 – 20 53 (+39)
Denna rad innebar 2,30 poäng/match
2,56 gjorde mål per match
0,87 insläppta mål per match
I seriespel har vi följande tabellrad på konstgräset (inklusive de sex avslutande matcherna i Allsvenskan 2010)
21 14 5 2 49 – 18 47 (+31)
Denna rad innebär 2,23 poäng/match
2,33 gjorde mål per match
0,86 insläppta mål per match
Vi har alltså utvecklats till ett mycket svårslaget lag på Kopparvallens fina konstgräs, vilket har varit grundläggande för det framgångsrika spelet. Det är med glädje jag har kunnat se att lagledningen stringent har följt sin spelidé rakt igenom hela säsongen. Det är lätt att börja ändra då det går emot. Mindre förändringar måste förstås kunna ske men om för stora görs tappas lätt rytmen bort.
Stark utveckling på flera plan
Det har varit ett väldigt utvecklande år och förberedande inför den allsvenska comebacken. Det är verkligen ingen slutprodukt, även om vi har kommit mycket långt, det är ett långsiktigt arbete att bygga upp det offensiva spelet ännu mer.
Under den gångna säsongen har det offensiva spelet varit i fokus och förhoppningsvis kan nu även det defensiva spelet utvecklas i rätt riktning. Det blev bättre under hösten även om det fanns brister i vissa matcher. Med bättre motståndare måste vi bli bättre och mer taktiskt slipade.
Att våra spelare har blivit bättre att leverera under press såg vi genom att vi lyckades vinna nio raka hemmamatcher trots stor press med segern borta i Sundsvall som kronan på verket.
När inte alla tekniska moment i spelet fungerar som de ska på grund av underlag eller press, så är det ett måste att plocka fram krigarmentaliteten och det var med glädje vi såg att det lönade sig i Falkenberg, Ljungskile och Sundsvall.
Lite olyckligt uttalades att vi var tvungna att göra första målet för att vinna och när vi inte gjorde det vann vi heller inte till en början, men sedan tog vi ikapp 0–2 till 2–2 hemma mot Ljungskile. Första vändningen kom i den 15:e omgången hemma mot Brommapojkarna då 0–1 blev 2–1. Borta mot Degerfors i omgång 19 vände vi också 0–1 till seger med 2–1. Samma visa var det i omgången efter hemma mot Jönköping och där kom vändningen väldigt sent, vilket är ett oförglömligt minne för oss alla. Även i matchen efter borta mot Värnamo var vi illa utan i 0–2 och 1–3-underläge, men vi lyckades få med oss 3–3. Denna fina moral som utvecklades under sommaren var också ett viktigt framgångsrecept.
Bortaspelet blev klart bättre
Ett aber under våren var annars bortaspelet. Med träning på ett perfekt underlag är det lätt att bli bekväm och det gäller att vara ännu mer noga på naturgräs, ändra lite smådetaljer som att vara mer vaksam vid bollmottagning, spela lite enklare och jobba mer i kampmomentet. Under vårsäsongen tränade i inte laget på naturgräs innan naturgräsmatcher. Med ett väldigt tätt spelschema var det svårt att få till träningarna och det finns en skaderisk vid byte av underlag. Höstens spelschema var dock bättre och med goda förberedelser blev också bortaspelet mycket bättre med segrar mot: Qviding, Degerfors, Ljungskile och Sundsvall; oavgjort mot Brommapojkarna och Värnamo; förlust mot Ängelholm och Assyriska. Summa summarum blev det 14 poäng på bortaplan under hösten vilket ger 1,75 poäng/match. Detta är ett mycket bra facit men 6 poäng under våren (0,86 poäng per match) var förstås alldeles för dåligt. Vi tar dock med oss höstens bättre resultat.
Hemmaspelet gav ett bra flöde av poäng under hela året, men vi var lite målgladare under våren, men samtidigt släppte vi in färre mål under hösten (endast 3 stycken).
Tabellraderna
Hemmatabellraden: 15 12 1 2 39–11 37 (+28)
Borttabellraden: 15 6 2 7 19–20 20 (-1)
Vårens tabellrad: 15 8 1 6 29 – 16 25 (+13)
Höstens tabellrad: 15 10 2 3 29 – 15 32 (+14)
Bra attityd
Som jag var inne på innan säsongen hade vi en bättre attityd och ödmjukhet inför uppgiften att ta oss tillbaka från Superettan än många andra lag. Vi hade varit med i Superettan förut och visste att det är en tuff serie. Många andra lag uppifrån har haft spelare som tagit för lätt på uppgiften. Ibland har det känts som om vi också var på väg att falla i fällen men på det stora hela har vi haft en bra attityd under säsongens matcher.
Det är inte så stor skillnad mellan lagen och spelarna i de bägge serierna och det vet vi nu. Västerås och Qviding höll inte klassen och Brage var också svagt under hösten. Alla andra lag ligger rätt nära de på under halvan av Allsvenskan. Värnamo till exempel har ett offensivt spel som mäter sig med många allsvenska lag men hade brister i defensiven. Det är små skillnader då de tvingades kvala sig kvar på 39 inspelade poäng. Ängelholm lyckades inte ta sig upp men var nära med ett starkt lag och några spetsspelare. Öster och Degerfors lurade i vassen men räckte inte till men kvaliteter finns dock för att störa allsvenska lag, och allsvenska lag åker inte till Ljungskile och plockar lätta poäng. Superettan har utvecklats. Jag är inte speciellt imponerad av de andra lagens kvaliteter men det innebär inte att de är dåliga, utan att kraven har höjts till god allsvensk klass.
Bra disciplin avstängningar
Precis som 2010 hade vi flera spelare som riskerade avstängning på slutet av säsongen, men vi klarade oss och hade ingen avstängd spelare under de sista fem omgångarna. Totalt sett drog vi på oss 45 varningar och 3 utvisningar vilket renderade i 11 avstängningar. Endast i en match hade vi två avstängda spelare samtidigt, hemma mot Västerås. Den klarade vi med bravur så det var rätt match att få dubbelavstängningen i.
Målen
Nu tittar vi närmare på hur målen har fallit. Det blev det bästa målåret någonsin i Superettan med hela 58 stycken fullträffar och samtidigt det bästa sedan 1972 då vi tog allsvenskt guld.
Gjorda mål
Sju mål gjordes efter hörna: Erik Moberg (Värnamo h, 3–0), Prince Eboagwu (Assyriska h, 1–0), Viktor Prodell (Brommapojkarna h, 1–1), Jesper Arvidsson (Brommapojkarna h, 2–1), Viktor Prodell (Västerås h 1–0), Daniel Hallingström (Degerfors b, 2–1) och Magnus Eriksson (Falkenberg h, 2–0).
Kristian Bergström slog alla de målgivande hörnorna (fyra från vänster och tre från höger). Tre av hörnorna, samtliga under våren, nickades in direkt efter den inslagna hörnan medan de andra fyra sattes i mål efter flera moment. Fyra hörnmål gjordes under våren och tre under hösten.
Fyra mål föll efter frispark: Prince Eboagwu (Falkenberg b, 2–0), Oscar Möller (Falkenberg b, 1–0),
Självmål (Brommapojkarna b, 1–0) och Kristian Bergström (Västerås h, 3–0).
Kristian Bergström slog de tre första frisparkarna, den första från vänster och de andra bakifrån. Haris Radetinac petade fram till Pliggs mål mot Västerås, men inget mål gjordes direkt på frispark precis som 2010.
Fem mål prickades in på straffspark: Magnus Eriksson satte sina tre straffar (Qviding h, 2–0; Qviding b, 2–0 och Landskrona h, 1–0). Jesper Arvidsson satte sina två (Värnamo h, 5–0 och Degerfors b, 1–1). Ingen straff missades. Fem straffar får anses som godkänt och visar att vi äntligen tar löpningarna in i straffområdet på rätt sätt. Oscar Möller blev tilldelade tre straffsparkar och Haris Radetinac två.
Inget föll efter inkast.
16 av de 58 målen tillkom på fasta situationer (8 under våren och 8 under hösten).
Gjorda spelmål
42 spelmål gjorde vi alltså varav ett självmål, Brommapojkarna b (1–0, efter Alberis da Silvas nick).
14 mål gjordes efter snabba omställningar från längre ned i banan:
Oscar Möller (Västerås b, 2–0), Kristian Bergström (Degerfors h, 1–1), Magnus Eriksson (Ängelholm h, 1-0), Anton Tinnerholm (Landskrona b, 1-1), Oscar Möller (Sundsvall h, 1-0), Anton Tinnerholm (Qviding b, 1-0), Magnus Eriksson (Qviding b, 3-1), Magnus Eriksson (Värnamo b, 1-2), Oscar Möller (Värnamo b, 2-3), Magnus Eriksson (Värnamo b, 3-3), Thomas Olsson (Hammarby h, 2-0), Kristian Bergström (Ljungskile b, 2-0), Oscar Möller (Falkenberg h, 1-0), Oscar Möller (Sundsvall b, 1-0).
Dessutom tillkom 6 mål efter bollbryt högt upp i banan:
Oscar Möller (Qviding h, 1–0), Magnus Eriksson (Qviding h, 3-0), Kristian Bergström (Värnamo h, 4-0), Magnus Eriksson (Hammarby h, 1-0), Oscar Möller (Hammarby h, 3-0), Magnus Eriksson (Brage h, 2-0)
22 av spelmålen gjordes efter mer etablerat spel:
Oscar Möller (Västerås b, 1–0), Viktor Prodell (Qviding h, 4-0), Haris Radetinac (Ängelholm h, 2-0), Viktor Prodell (Ängelholm h, 3-0), Magnus Eriksson (Ängelholm h, 4-0), (Ängelholm h, 5-0), Kristian Bergström (Värnamo h, 1-0), Magnus Eriksson(Värnamo h, 2-0), Anton Tinnerholm (Ljungskile h, 1-2), Daniel Swärd (Ljungskile h, 2-2), Viktor Prodell (Assyriska h, 2-0), Anton Tinnerholm (Landskrona b, 2-2), Kristian Bergström (Sundsvall h, 1-0), Oscar Möller (Brommapojkarna b, 2-0), Haris Radetinac (Västerås h, 2-0), Kristian Bergström (Västerås h, 4-0), Magnus Eriksson (Jönköping h, 1-1), Kristian Bergström (Jönköping h, 2-1), Kristian Bergström (Ljungskile b, 1-0), Oscar Möller (Brage h, 1-0), Oscar Möller (Falkenberg h, 3-0), Magnus Eriksson (Falkenberg 4-0).
Vi gjorde många snygga spelmål efter rena upprullningarna Viktors mål hemma mot Assyriska och Oscars mål hemma mot Falkenberg, vilket antal mål efter etablerat spel visar.
Under våren tillkom de flesta målen från vänsterkanten (13 styck) men under hösten var det en mer jämn fördelning. Totalt spelades spelmålen fram enligt följande: höger 12, centralt 10 och vänster 20. I allsvenskan gjordes istället fler mål från högerkanten under våren och den totala fördelningen var: höger 7, centralt 4 och vänster 5.
Många mål byggdes alltså upp av eget spel och ofta med fina spelvändningar och inlägg, varför målen inte bara uppkom från den kant som inlägget slogs ifrån. I Allsvenskan 2010 gjorde vi inte ett enda returmål, men på den punkten blev det nu bättre mes sed returmål, vilket visar på ett större uppoffrande spel för att få bollen i mål. Dessa problem har vi haft under många år men det går att förändra. Vi måste vara hetare framför mål som att gå på en tänkbar retur innan skottet kommer. Vi måste vara före i tanken annars är det för sent när målvakten väl tappar bollen. Varje match tappar motståndarmålvakten någon boll och då gäller det att vara där.
Noterbart i övrigt är att bara ett längre skott resulterade, Magnus Erikssons 2–0 hemma mot Falkenberg. Inget mål gjordes heller direkt på frispark. Vi måste bli bättre på distanskyttet.
Vi ökade andelen spelmål (42) kraftigt mot året i Allsvenskan (16).
Förändring spelmål 2011 mot 2011 (inom parentes)
Omställningar 14 (8)
Högt bollbryt 6 (3)
Etablerat spel 22 (4)
Insläppta mål
Vi släppte in 31 mål under säsongen.
Fem mål föll efter hörna: Öster b, 0–1; Ljungskile b, 2–1; Ängelholm b, 0–2, Assyriska b (0–1 och 0–2).
De fem hörnorna slogs från höger (sett från motståndarnas sida). Vi släppte in ett hörnmål under våren och fyra under hösten.
Inget mål föll efter frispark.
Ett mål har tillkom efter inkast: Värnamo b (0–1). Kastat från vänster (vår högersida)
Ett mål gjordes på straffspark (Qviding borta, 2-1).
Henrik Gustavsson släppte också in Mikael Ishaks straffreturretur hemma mot Assyriska och räddade ytterligare två straffar (hemma mot Qviding och Värnamo)
8 mål av de 31 målen släpptes alltså in efter fasta situationer, 2 på våren och 6 på hösten.
Vi vann allstå de fasta situationerna med 16-8, enligt följande fördelning. I allsvenskkan 2010 var fördelningen 16-13
Fasta situationer fördelning (inom parentes 2010 års siffror)
Hörnor: 7 – 5 (7 – 5)
Frisparkar: 4 – 0 (6 – 3)
Straffar: 5 – 2 (2 – 1)
Inkast: 0 – 1 (1 – 4)
Vi släppte alltså in färre mål på fasta situationer än i Allsvenskan vilket är naturligt med färre insläppta mål totalt sett, men trots betydligt fler gjorda mål 2011 gentemot 2010 lyckades vi inte förvalta de fasta situationerna bättre den gångna säsongen. Detta är förstås en viktig ingrediens som vi åter måste förbättra i Allsvenskan, då vi förmodligen får färre målmöjligheter.
Skottstatistiken från våra säsonger i Allsvenskan 2010 och Superettan 2011 visar på 253 avslut 2010 mot 393 under 2011. Det vill säga 36 % färre avslut i Allsvenskan. Träffsäkerheten i Allsvenskan var 12,6 % i mål mot 14,9 % i Superettan 2011.
Insläppta spelmål
Vi släppte in 23 spelmål under säsongen.
Vi släppte in 11 mål efter snabba omställningar: Degerfors h 0–1 (långboll vänster, svag bevakning); Jönköping b 0–1 (svag täckning vänster, inspel omarkerad), Värnamo h 5–1 (igenom centralt, ingen gick på); Brage b 0–1 (långboll centralt, ruff); Landskrona b 0–1 (bolltapp, inspel höger) och 2–3 (bolltapp, igenom centralt); Brommapojkarna b 2–1 (långboll, tumult framför mål); Degerfors b 0–1 (Långboll, passivitet skott centralt); Jönköping h 0–1 (igenom centralt); Värnamo b 1–3 (bolltapp, anfall centralt, pass); Hammarby h 3–1 (långboll från vänster igenom centralt, volley).
6 av dessa föll under våren och 5 under hösten.
Efter etablerat spel släppte vi in 12 mål: Degerfors h 0–2 (tappade centralt); Värnamo h 5–2 (lyftning centralt); Hammarby b 0–1 (dålig bevakning högerinner, skott) och 0–2 (inlägg vänster, omarkerad nick); Ljungskile h 0–1 (kanonskott krysset, fick ej bort bollen innan) och 0–2 (åkte slalom igenom centralt ingen gick på); Landskrona b 1–2 (inspel höger, självmål Steinar Strömnes som knuffats in i bollbanan); 0–1 Brommapojkarna h (igenom centralt, högerinner svag bevakning, passning närskott); Brommapojkarna b 2–2 (inspel höger, skarv); Värnamo b 0–2 (anfall vänstersidan, skott centralt); Ängelholm b 0–1 (skott utifrån, dålig press); Öster h 0–1 (spelar sig igenom centralt).
8 av dessa föll under våren och 4 under hösten.
Summa summarum visar att spelmålen släpptes in oftare under våren (14 stycken) än under hösten (9 stycken), vilket vittnar om ett bättre försvarsspel under hösten. Vid fasta situationer var det däremot tvärtom 2 mål under våren och 6 under hösten, vilket också vittnar om sämre koncentrationsgrad vid de fasta situationerna under höstyen.
I Allsvenskan 2010 släppte vi in 8 långskott, men nu var det som vanligt igen, då vi åter släppte in få långskott. Två stycken (hemma Ljungskile borta Ängelholm). Men viktigt att ta med sig till Allsvenskan är att sätta press på skytten vilket misslyckades även vid dessa två skott.
Var spelmålen uppkom ifrån förändrades också kraftigt från 2010 (höger: 18, centralt: 12 och vänster 8).
Nu blev facitet istället (höger: 4, centralt: 16 och vänster 3). Detta vittnar om att vi måste täppa till centralt inför den allsvenska comebacken.
Vi minskade andelen spelmål (23) kraftigt mot året i Allsvenskan (38).
Förändring spelmål 2011 mot 2011 (inom parentes)
Omställningar 11 (20)
Etablerat spel 12 (18)
Övrigt kring mål
Till skillnad från året i Allsvenskan var vi starka i slutet av matcherna då vi gjorde 7 mål sista fem minuterna (matchminut 86 och framåt) av matcherna. Under samma period släppte vi in 3 mål. Vi gjorde också många mål i början på andra halvlek och totalt sett tio fler mål under andra halvlek mot den första. När det gällde insläppta mål var det istället tvärtom då motståndarna gjorde fem fler mål i första halvlek än i andra. Det visar sig alltså att vi var starka i längden genom att trötta ut motståndarna.
Publik
Med spel i en lägre serie tappade vi förstås publik då snittet sjönk från 4 004 säsongen 2010 till 2 640 under 2011. Minskningen var därmed 1 364/match vilket innebär ett tapp på 34 %.
Året publiksnitt är ändå det främsta i näst högsta divisionen sedan 1963 och samtidigt bättre än det i Allsvenskan 1982. Precis som vanligt hade vi bättre publiksiffror under hösten.
Årets bästa publiksiffra var 4 814 i sista omgången mot Öster (0–1). Trots att det allsvenska avancemanget redan var klart var det en bättre publiksiffra än när vi säkrade det andra guldet 1973 hemma mot Örebro då det kom 3 612 personer till Kopparvallen. Året innan kom det 6 675 personer till Kopparvallen när första guldet säkrades efter 5–2 mot GAIS. Detta är också senaste gången det kom så pass mycket folk till vår hemmaarena för att bevittna den sista hemmamatchen för året.
Årets näst högsta publiksiffra var 4 615 mot Hammarby (3–1).
Vi kom femma i Superettans publikliga efter Hammarby, Sundsvall, Landskrona och Degerfors. Bortasnittet hamnade på 2 906 vilket var näst bäst efter Hammarbys.
Klacken
Tyvärr blev det färre anhängare i klacken gentemot året i allsvenskan, men vissa matcher var det riktigt bra drag och bortamatcherna mot Västerås, Jönköping, Brommapojkarna, Degerfors, Värnamo och Assyriska var vi riktigt många som gav laget vårt stöd. Trots att vi inte var så många i övriga matcher så fanns stödet där hela säsongen. I Allsvenskan hoppas jag på ännu mer tryck nu när ståplatserna försvinner på Kopparvallens långsida. Dessutom hoppas jag att vi blir fler som åker och stöttar de våra på bortaplan. Att läktarmotståndet inte är så skrämmande som folk kanske tror fick vi ju uppleva 2010.
TV-siffror visar att det finns ett stort intresse
På hemsidan [
mms.se] kan man gå in och se TV-siffrorna för olika program och då bland annat TV-sändningarna från Superettan på TV4 Sport.
från början hade vi inte så många TV-matcher men till slut blev det hela 12 TV-matcher. Totalt såg 795 000 våra matcher på TV vilket innebär ett snitt på 66 000 personer per sändning. Det kan tyckas vara lite, men Superettans sändningar är en av de program som har de största tittarsiffrorna i kanalen. Italienska seria A, har exempelvis lägre siffror om inte Zlatan spelar. Av de lag som visats mer än tre gånger (några lag hade matcher som var generellt viktiga för serien) hade vi näst bäst tittarsiffror i Superettan. Som väntat hade Hammarby flest tittare på sina matcher med ett snitt på 88 000 på deras 14 matcher. Men faktum är att det i etern låter som Hammarby har mångfalt fler tittare på sina matcher men skillnaden från våra matcher är inte mer än 33 %, vilket kan jämföras med vårt hemmasnitt på Kopparvallen på 2 640 mot Hammarby på Söderstadion på 7 953. På arenan har Hammarby 201 % fler åskådare än oss men på TV bara 33 % fler. Detta visar alltså att åtminstone ett av ”storlagen” är väldigt överskattat som TV-produkt samt att intresset för vårt lag är stort bland TV-tittarna.
Detta är naturligtvis inga konstiga siffror då vi verkligen är ett anrikt lag som många fastnat för och har bjudit på fantastisk fotbollsunderhållning under året.
Vilken resa vi har varit med om. Den kändes lång från degraderingen och då var det väl passande att få avsluta vägen tillbaka till Allsvenskan med en långresa till Sundsvall. Vi skulle ju ha mött Sundsvall i kvalet 2010 och det var med gråt i halsen man såg geflesupportrarna jubla på bortasektionen, där skulle ju vi ha varit. Men nu var vi där och fick verkligen jubla för vi är tillbaka!
Fortsättning följer i del VIII – Framtiden
