Årskrönika 2011 – VI ÄR TILLBAKA – del VI – Spelartruppen!

I den sjätte delen tittar vi närmare på spelartruppen och dess lagdelar.

Utförlig spelarstatistik finns här: [Spelarstatistik 2011] (under vänstermenyns ”Statistik” på officiella sidan). 

Målvakterna

Henrik Gustavsson gjorde på det stora hela en ny stabil säsong och vaktade målet vid samtliga seriematcher och räddade 74 % av skotten. Med den räddningsfrekvensen var Fimpen åttonde målvakt i Superettan (av de som spelat fler än tre matcher). Räddningsprocenten var densamma som vid avancemanget 2009. I Allsvenskan 2010 räddade 35-åringen 72 % av skotten. Siffror säger inte allt men visar att Fimpen håller bra i Allsvenskan. Henrik Gustavsson har spelat 397 serie- och kvalmatcher och är främst i föreningens historia i och med detta. Detta innebär förstås också ovärderlig rutin för hela truppen. När det gäller straffräddningar så har jag redogjort för det i en speciell artikel läs här: [Straffräddaren Henrik Gustavsson]. Under året räddade Henrik Gustavsson tre av fyra straffar i seriespelet, men tvingades släppa in returen på en av dem. Höjdspelet har också blivit allt bättre och i närspelet håller han svensk toppklass. 

Gustav Jansson närmar sig Fimpen och gjorde en bra insats i Svenska Cupen hemma mot Öster (2–1) men fick inga chanser i Superettan. Bara 25-åringen fortsätter att jobba på oförtrutet och är noggrann, så kommer chanserna.  Med sina 195 centimeter har Jansson fin räckvidd och jobbar han hårt med fotarbetet ske det kunna bli riktigt bra. Gurra har dessutom fina ledaregenskaper som bådar gott inför framtiden.

Kommentarer om målvakterna

Gustav Jansson har förvisso inte provat på seriespel ännu men har ändå utvecklats sedan vi var i Allsvenskan senast och Henrik Gustavsson är en av landets mest rutinerade målvakter. Vi har alltså bra förutsättningar på målvaktssidan inför den allsvenska comebacken.

Försvaret

Vi har högt ställda förväntningar på vårt försvarsspel i och med de starka kort vi har på backsidan. Förutsättningarna under 2011 var bättre än 2010, då en hel och frisk Anton Tinnerholm utvecklades till den naturliga högerback som vi hade hoppats på. Daniel Hallingström kunde därmed användas på sin bästa position som mittback. Detta var också nödvändigt då Alberis da Silva och Erik Moberg var skadade under olika perioder. Jesper Arvidsson var kvar på vänsterbacksplatsen och Steinar Strömnes var med som backup under hela säsongen. Andreas Johansson fick chansen en match medan Eric Jangholm Melin aldrig vara nära speltid.

Den vanligaste försvarsuppställningen under våren var Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg och Jesper Arvidsson. De spelade sju matcher tillsammans från start under våren, men ingen under hösten. Efter Erik Mobergs skada återtog Alberis da Silva sin ordinarie plats som mittback och spelade åtta matcher tillsammans med Tinnerholm, Hallingström och Arvidsson.

Anton Tinnerholm fick ett bakslag i karriären 2010 efter sin svåra lunginflammation men kom tillbaka fint och fick ett stort genombrott. 20-åringen tog en ordinarie plats och spelade 25 matcher från start. Brokindssonen är vår mest naturlige högerback som vågar ta sats framåt, och är även duktig som högermittfältare. På det stora hela skötte han sig alldeles utmärkt och är en man för U21-landslaget. Anton gjorde också sina första mål under säsongen och under seriespelet blev det fyra stycken. Tinnerholm spelade också fram till ett mål. Anton är en ettrig spelare som är jobbig att möta och det finns fortfarande en klar utvecklingspotential i den här killen. Kan han bara vara ännu mer noggrann i defensiven ska det kunna bli ett bra allsvenskt år.

Daniel Hallingström flyttades in på sin favoritposition som mittback, vilken han inte varit ordinarie som sedan 2006. 30-åringen levererade därmed på ett bättre sätt än tidigare, och 2010 i synnerhet, och var i mitt tycke den bäste försvarsspelaren under säsongen. Daniel är tryggare centralt och hans ledaregenskaper kommer bättre till pass där, vilket är extra viktigt i Allsvenskan. 28 matcher i Superettan startade Danne under säsongen och har totalt medverkat i 297 seriematcher. Denna rutin är förstås viktig att ha med sig i Allsvenskan. Danne nickade in det viktiga avgörande målet borta mot Degerfors (2–1). Daniel kan ibland vara lite passiv och backa istället för att stöta framåt, men är bättre på att attackera som mittback.

Erik Moberg har varit vår bäste försvarare totalt sett sedan han kom från Motala AIF 2008 och aldrig varit petad, men han har inte riktigt stått upp mot de högt ställda förväntningarna sedan våren 2010. Under den gångna hösten drabbades dessutom 25-åringen av en efterhängsen lårskada. Erik var helt ur spel i sju matcher men kom tillbaka med inhopp i slutet och fick därmed vara med om de avgörande matcherna, vilket han förstås var värd. 18 seriematcher från start blev det under säsongen och Moberg nickade in tre mål, varav ett i seriespelet (hemma mot Värnamo). Erik kan bli passiv men är en trygg spelare när omgivningen gör sitt arbete och han visar då stor pondus i huvudspelet samt följsamhet och brytsäkerhet i markspelet.

Jesper Arvidsson avverkade sin femte säsong som vänsterback och har som helhet varit ett lyft för vår förening. Till det mest positiva hör de offensiva egenskaperna när 27-åringen tar sats framåt och hittar rätt med sina inlägg. 27 startmatcher blev det under säsongen, tre mål (varav två på straff) samt sju assist. I det defensiva arbetet har Jesper blivit stabilare genom åren, våren var svajig men på hösten agerade Jeppe mer vårdat. Jesper skötte sig bra i Allsvenskan senast och ska med en tryggare omgivning kunna göra det ännu bättre nu, men det gäller att hela tiden vara fokuserad och inte ge avkall på koncentrationen. Arvidsson har också skaffat en lägenhet i Åtvidaberg för att slippa dagspendla till Stockholm vilket förstås också är till det bättre.

Alberis da Silva fick större delen av vårsäsongen förstörd på grund av en fotskada orsakad av en ful och totalt onödig eftersläng av Hasse Berggren i en U21-match borta mot Gefle. Efter Erik Mobergs skada återtog dock 27-åringen sin mittbacksplats. Brassen behöver kontinuitet och agerade precis som i Allsvenskan 2010 för ojämnt. Kanoninsatser blandades med mindre bra insatser. Under säsongen blev det 16 startmatcher som mittback. För att Alberis ska konkurrera om en mittbacksplats när alla är friska måste han bli mer koncentrerad och därmed jämnare i sitt spel. Annars är Alberis en perfekt parhäst till Danne eller Moberg, då han i fin form går framåt och visar styrka i huvudspelet medan någon av de två andra täcker upp bakom.

Steinar Strömnes lyckades inte riktigt slå sig in i laget sedan han kom från Norska Lyn sommaren 2010. En del skadeproblem störde men 24-åringen kunde inte konkurrera även när han var hel och frisk men vikarierade förtjänstfullt när någon av de övriga spelarna var indisponibla. 9 matcher från start (flest som högerback) och 8 inhopp blev det under året. Steinar är en trygg spelare, men har tyvärr inte utvecklats som vi hoppats genom att ta ytterligare ett steg att våga mer. Norrmannen fick inte förlängt kontrakt och letar ny klubb och det ska nog gå bra då han har tillräckliga kvaliteter för att spela högt upp i seriesystemet. 39 matcher blev det i ÅFF varav 28 seriematcher.

Andreas Johansson hoppade in istället för Jesper Arvidsson hemma mot Qviding och gjorde det bra, men fick sedan inte chansen. Att Ante skulle debutera redan den gångna säsongen får ändå ses som en bonus för honom och om 20-åringen jobbar på och är fokuserad kommer det nya chanser. Grebokillen måste dock bli lite rappare, våga mer i offensiven och inte vända hem så ofta som han har gjort i U21-matcherna.

Eric Jangholm Melin fick 2010 förstört av en fotskada och 21-åringen var inte nära att få träda in i Superettan igen under säsongen. Det blev dock sju matcher 2009. Under 2011 blev det endast tre matcher på bänken utan att komma in och totalt bara en match (i träningsspelet mot Norrköping). Eric fick inget förlängt kontrakt och får därmed hitta en annan klubb, vilken förhoppningsvis blir någon i de högre divisionerna för grabben är en bra lagspelare och har potential på sikt. 13 matcher blev det i ÅFF varav 7 seriematcher.

Kommentarer om försvaret

Vi släppte in 31 mål under säsongen vilket var 5 färre än när vi gick upp 2009 och 20 färre än i Allsvenskan 2010. Facitet var godkänt men nog var det väl många enkla mål som släpptes in och i Allsvenskan måste de enkla och elementära misstagen decimeras.  

9 mål gjordes av backar (Anton Tinnerholm 4, Jesper Arvidsson 3, samt Daniel Hallingström och Erik Moberg ett vardera). Försvararna svarade också för 8 assist (Jesper Arvidsson 7 och Anton Tinnerholm 1). Motsvarande siffror för 2010 var 5 mål och 3 assist från våra försvarare, vilket innebär en fördubbling av poäng.

Två försvarsspelare lämnar alltså föreningen och hittills är en ny spelare klar.

Det ska bli intressant att följa Tom Pettersson som är ny från FC Trollhättan. 21-åringen har spelat mittback på ett bra sätt under den senaste tiden men tidigare spelat på innermittfältet, bland annat mot oss under 2009 års möten. Tom är kraftfull med sina 190 centimeter, har bra passningsfötter med vänsterfoten som den bästa. Pettersson skulle därmed vara ett alternativ som vänsterback, där Jesper Arvidsson behöver större konkurens än tidigare. Förhoppningsvis kan också Andreas Johansson komma närmare Jesper.

Mittback är annars Tom värvad som och min förhoppning, utan att ännu veta, är att han är en sådan typ som törs gå på och attackera. Därmed skulle vi ha två spelare som konkurerar om den mer styrande positionen (Erik Moberg eller Daniel Hallingström) och Alberis da Silva och Tom Pettersson som i första hand konkurerar om den mer framstötande och attackerade rollen.

Anton Tinnerholm hoppas vi förstås ska utvecklas ytterligare och det finns det ju verkligen fog för. I dagsläget finns den största konkurrensen från Daniel Hallingström, men en mer renodlad högerback skulle behövas för att skapa ytterligare konkurrens.

För en gångs skull behövde ingen mittfältare plockas ned i backlinjen, vilket ändå vittnar om en bra bredd. Spelarna har också hållit sig i skinnet och vi har inte fått flera förvarsspelare avstängda samtligt vilket är nog så viktigt. Totalt var det bara fyra gånger som någon av våra försvarsspelare drabbades av avstängningar, vilket visar på bra disciplin samtidigt som det kan antyda lite för stor försiktighet att gå in i kampen.

Det finns en trygghet i backlinjen genom att de flesta varit med flera säsongen; Daniel Hallingström (sedan 2002), Jesper Arvidsson (2007), Erik Moberg (2008), Alberis da Silva och Anton Tinnerholm (2009). Kvintetten kan därmed varandra väl, vilket ger trygghet som är extra viktigt i det bakersta ledet och speciellt viktigt då Allsvenskan ställer högre krav.

Mittfältet

Jämfört med det allsvenska året var mittfältet ännu bättre trots att samma spelare ingick under våren. Förbättringen skedde genom att spelet kunde grundläggas redan från november på Sveriges finaste konstgräsplan. Några spelare levererade inte riktigt som vi hade hoppats men andra tog istället kliv framåt. Och under hösten förstärktes mittfältet av hemvändaren Thomas Olsson.

Haris Radetinac, Bruno Marinho och Kristian Bergström spelade kontinuerligt under säsongen, medan den andra centrala positionen skiftade. Christoffer Karlsson var den som oftast spelade på den defensiva mittfältspositionen och spelade sex matcher från start tillsammans med den nämnda trion. Amir Suljic spelade också en hel del matcher (sju tillsammans med den mest frekventa trion) och under hösten höll Thomas Olsson platsen när han var skadefri och spelade fyra matcher från start tillsammans med Haris, Bruno och Pligg.

Prince Eboagwu, Pontus Karlsson och Viktor Prodell startade också matcher på mittfältet medan Besart Kalludra och Axel Konradsson var utan speltid i seriespelet.

Haris Radetinac som var 2010 års främste spelare hade vi förväntat oss mer av under säsongen, men han var alldeles för ojämn. Poängmässigt blev det två mål och nio assist på 27 startmatcher. Målskörden var för klen men delad trea i Superettans assistliga var förstås bra. Haris var bättre under hösten än under våren vilket sex assist under hösten visar. Defensivt var det dock för många plumpar i protokollet, med svag koncentration i flera matcher. När det drog ihop sig mot slutet skärpte dock 26-åringen till sig. Nio varningar var i mesta laget (bara två spelare drog på sig fler kort i serien). Det verkade som Haris hade svårt att ladda om i Superettan och jag tror att han åter hade lyft sig i Allsvenskan om han stannat kvar i klubben. Men så blir det inte då Radetinac lämnar för Mjällby. Haris spelade 205 matcher i föreningen och gjorde 23 mål, varav 145 seriematcher och 16 seriemål. ”Jag kommer inte att gå till någon annan svensk klubb” sade Haris till Peter Mildaeus på Corren. Se här: [Mildeaus fotbollsblogg]. Haris sjönk alltså så lågt att han ljög. 

Christoffer Karlsson fick en fotskada under hösten 2010 som också har stört under den gångna säsongen men han är nu opererad och vi får verkligen hoppas att det blir bra. Stoffa är beroende av kontinuitet för att få flyt i spelet och det har han inte fått sedan skadan. 23-åringen var ordinarie under våren men fick sedan mest agera inhoppare. Totalt blev det 14 startmatcher i Superettan och 2 assist. Christoffer har sina främsta kvaliteter i det defensiva spelet med tufft närkampsspel. Passningsspelet måste dock upp i en jämnare nivå för att Karlsson ska få mer speltid.

Bruno Marinho kom igång sent efter en axeloperation och gjorde bara två inhopp i försäsongens träningsmatcher. De tre första seriematcherna började brassen också på bänken, men var sedan given från start. Sju varningar och en utvisning var dock i mesta laget och renderade tre matchers avstängning. Bruno missade också en match på grund av hjärnskakning och det blev därmed 23 startmatcher. Trots att 27-åringen bara svarade för en assist så gjorde han sin främsta säsong i ÅFF, då han låg bakom många av anfallen i ett tidigare skede. Defensivt är han också en ettrig bollvinnare som är bra på att sätta hög press. Bruno är en tempohöjande spelare som är viktig i Allsvenskan, speciellt för att hålla fart på bollen.

Kristian Bergström gjorde ett stort jobb i Allsvenskan 2010 men fick inte ut sin fulla potential i det offensiva spelet (2 mål och 6 assist). Pligg var väl inte någon jättebeundrare när konstgräset anlades, men under den här säsongen verkade han få en nytändning och var en av våra absolut bästa spelare. På det snabbare och jämnare underlaget kunde 37-åringen briljera med sitt passningsspel när omgivningen också bättre var med på noterna. Trots utgångsläget från vänster blev det 8 mål och 10 assist, vilket innebar en andraplats i assistligan och en sjätteplats i Superettans poängliga. Kristian sprang mest av alla spelarna i Allsvenskan 2010 med över 13 kilometers löpning i de flesta matcherna. Den gångna säsongen såg Bergström ännu piggare ut och kommer med en bättre omgivning bli ännu vassare i Allsvenskan.

Amir Suljic tog ett stort steg framåt hösten 2010 och det var inte helt ologiskt att han efter detta skulle få ett litet bakslag med mindre speltid. 22-åringen startade de tre första matcherna och sex matcher under sommaren. När Thomas Olsson kom in i laget blev det åter mindre speltid men efter Olssons skada började Amir de två sista matcherna. Totalt blev det 11 matcher från start. Amir visade bland annat mot AIK och i avgörandet mot Sundsvall att kapaciteten finns där med tuffhet och tryggt spel och vi får hoppas att han plockar fram det oftare när det nu åter blir dags för allsvenskt spel.

Thomas Olsson kom alltså äntligen hem till moderklubben efter 13, 5 år i IFK Norrköping, Malmö FF och IFK Göteborg. Med sin rutin och ledaregenskaper var han en viktig pusselbit till det allsvenska återtåget. Thomas har haft en skadefylld karriär redan från hans debutsäsong i division III 1993, men nog hade vi hoppats på mer speltid. 35-åringen startade 8 av 12 matcher, men byttes ut i 6 av dem och hemma mot Falkenberg höll inte låret länge. Det gick fort på konstgräset men lugnet, tuffheten i närkamperna och passningskvaliteten bidrog på ett bra sätt. Det blev också en fullträff hemma mot Hammarby. Visst skulle det ha varit kanon om Thomas följt med upp i Allsvenskan men Olsson kände själv att det började gå lite för fort och med skadeproblemen fanns ju en uppenbar risk att speltiden skulle blivit knapp. Ett tränarjobb med juniorer i IFK Göteborg lockade och vem vet, kanske dyker han upp som tränare i vårt lag i framtiden? Hur som helst känns det fint att han kom tillbaka och gjorde vad han kunde för att vi åter skulle ta steget upp. 162 matcher och 15 mål blev det i moderklubben varav 105 seriematcher och 10 seriemål.

Prince Eboagwu spelade 10 matcher från start i Allsvenskan men i Superettan blev det bara 3 startmatcher. Prince fick lite speltid redan under hösten 2010 och ville bort men hittade ingen annan klubb och var därmed inte helt motiverad under säsongen. Det gick oftast för långsamt och bollbehandlingen var nonchalant. De tre startmatcherna spelade 25-åringen under juni och nickade då in det viktiga 1–0 målet hemma mot Assyriska och gjorde dessförinnan mål borta mot Falkenberg. Prince gjorde också en bra match borta mot Brage, vilket fick upp ögonen för borlängeklubben och nigerianen kommer därmed att spela för Brage under den kommande säsongen. 50 matcher och 5 mål blev det i ÅFF varav 28 seriematcher och 5 seriemål.

Pontus Karlsson fick knappt med speltid i Allsvenskan (12 matcher) och i Superettan blev det nu bara 2 inhopp, hemma mot Ängelholm och hemma mot Västerås. 28-åringen lånades sedan ut till samarbetsklubben BK Kenty i division II och det blir ingen fortsatt karriär i ÅFF. Det blev ett lite trist avsked, men vi får tacka för allt Pontus har gjort för sin moderklubb som han varit trogen under hela sin karriär. Pontus har spelat 347 matcher och gjort 71 mål varav 230 serie- och kvalmatcher och 43 seriemål, vilket verkligen vittnar av nyttan vi haft av Karlssons insatser.

Besart Kalludra var ny i A-truppen inför säsongen men förhoppningen om det där extra klivet uteblev. Besse spelade kontinuerligt i U21-laget och satt på bänken i Superettan tre gånger men fick inte komma in. Tre träningsinhopp gjorde 19-åringen. Karriären fortsätter nu i division II-klubban Motala AIF där Kalludra säkerligen kommer bidra med sin fina teknik och förhoppningsvis höjer han också sitt tempo i spelet. Besart spelade 3 matcher för ÅFF, varav inga seriematcher.

Axel Konradsson var ny i A-truppen 2010 men 20-åringen, som är en egen produkt, drogs under hela säsongen med sitt skadade knä och kunde inte spela en minut. Därmed blir det tyvärr ingen förlängning i ÅFF. Axel spelade 8 matcher för vår klubb varav inga seriematcher.

Kommentarer om mittfältet

12 mål gjordes av mittfältare (Kristian Bergström 8, Haris Radetinac 2, Prince Eboagwu och Thomas Olsson ett vardera). Mittfältarna svarade också för 22 assist (Kristian Bergström 10, Haris Radetinac 9, Christoffer Karlsson 2 och Bruno Marinho 1). Motsvarande siffror för 2010 var 10 mål och 21 assist från våra mittfältare, alltså nästan lika bra i den högsta serien.

Hela sex mittfältare lämnar nu och två nya är hittills klara.

Tobias Nilsson har vi förstås stora förväntningar på. Efter fem säsonger i Superettan med Falkenberg och förtroende på det centrala mittfältet tog 26-åringen ett stort steg framåt under den gångna säsongen. Tobias vann Superettans assistliga med 12 målgivande passningar och gjorde dessutom 2 mål. Självklart är Nilsson värd, och kvalificerad för, att spela i Allsvenskan. Att han gör det i vår klubb ska vi förstås vara tacksamma för. Tobias har spelat både ytter- och innerback samt yttermittfältare, men är tänkt att spela centralt i vilken position han också utvecklats starkt under säsongen. Det är en rejäl spelare som är 186 centimeter lång.

När det gäller fasta situationer så har vi varit lite enkelspåriga då Kristian bergström med få undantag lagt de allra flesta hörnorna och frisparkarna. Med en fin högerfot får vi nu ett bredare spektrum och kan förhoppningsvis bli giftigare på fasta situationer.

Tanken lär vara att Tobias, Christoffer och Amir i första hand ska fajtas om den defensiva mittfältspositionen. Tom Pettersson kan också vara aktuell. Huruvida Tobias är den där spelaren som ligger högt i press vet jag ännu inte men jag förmodar att vi behöver antingen Bruno Marinho eller Kristian Bergström framför någon av trion för bästa konstellation.

Petrit Zhubi kommer precis som Tom Pettersson från FC Trollhättan, men har tidigare spelat i Oddevold. 23-åringen är en snabb och teknisk kantspelare som utvecklats starkt under den gångna säsongen och gjorde 8 mål i division I. Petrit spelade också i Superettan 2010. Zhubi kan spela både till höger och vänster och känns i dagsläget mest aktuell på högerkanten eftersom Haris lämnat.

Anton Tinnerholm är ett alternativ på högersidan, men visst behövs någon mer renodlad högermittfältare som kan konkurera med Petrit. Ytterligare två ytterspelare eftersöks och det ska bli intressant att se ved det kan bli. Även vänsterkanten behöver en spelare för att konkurera med Kristian Bergström, som dessutom kan behövas centralt.

Anfallet

Paulus Roiha som gjorde flest mål för oss i Allsvenskan (7 stycken) fick lämna klubben och Magnus Eriksson kom istället. I övrigt var forwardsbesättningen densamma, vilket bettydde ett år med allsvensk rutin. Förhoppningen var stor på ett gott målskytte och vår tränare Andreas Thomsson satte upp ett mål på 25 mål från forwards. Magnus Eriksson och Oscar Möller såg ut att bli radarparet på förhand och så blev det också då de spelade tillsammans 22 matcher från start. Viktor Prodell var närmaste ersättare och Daniel Swärd gjorde också en hel del inhopp. Även Haris Radetinac startade en match på topp, borta mot Degerfors.

Magnus Eriksson hade vi stora förväntningar på innan säsongen då han gjorde 11 mål i Superettan för seriens absoluta jumbo. Med fler chanser hoppades vi på en ännu bättre målskörd i vårt lag. Så blev det också, precis som i Väsby satte Mange 16 % av avsluten i mål, men kom oftare till avslut hos oss (94 stycken) och gjorde därmed 15 mål. Branimir Hrgota (Jönköping) 18 och Peter Samuelsson (Degerfors) 17 var de enda som gjorde fler. Det blev också 7 assist och Magnus vann därmed Superettans poängliga (men den officiella statistiken missade två assist). Magnus gjorde 5 mål under de första 7 matcherna men hade sedan måltorka i 10 matcher innan produktionen kom i gång igen och då ordentligt med 10 mål på 11 matcher. Tre av målen föll efter straffar. 21-åringen gjorde alltså succé inte bara som målskytt utan som framspelare och hårt jobbande forward som mötte, höll i och bäddade för andra. Mange passade också perfekt in i föreningen och blev snabbt en i gänget. 29 startmatcher blev det under säsongen. Enda gången som Eriksson började på bänken var i bortamatchen mot Degerfors, vilket var extra anmärkningsvärt eftersom han äntligen spräckte sin måltorka med två mål borta mot Qviding i matchen dessförinnan. Naturligtvis kan vi inte ha samma krav på poängutdelning i Allsvenskan men nog finns det fog att tro att Mange kommer att ligga bakom väldigt många mål i Allsvenskan också.

Oscar Möller har historiskt sett fått målskyttet att stämma betydligt bättre på hösten än under våren och så blev det även denne säsong med 5 mål under våren och 7 under hösten. Med totalt 12 mål var det bästa målsäsongen för 24-åringen. Möller spelade också fram till 3 mål. De tidigare knäproblemen dök upp igen under säsongen men han fick bukt med dem i slutet av säsongen och levererade då på ett bra sätt med 6 mål under de 10 avslutande matcherna. Med Magnus Eriksson vid sin sida fick Möller ännu fler lägen med sina banbrytande djupledslöpningar och de båda kunde precis som Mats Haglund och Henric Karlsson stressa till sig bollarna med hög press. Oscar ska nu kunna leverera riktigt bra i Allsvenskan från början, nu när han vet vad det handlar om och får spela forward vilket han inte gjorde mer en match från start våren 2010 (vid första segern mot IFK Göteborg).

Viktor Prodell har fått finna sig i att vara tredjeforward sedan sommaren 2010, men levererade ändå med 6 mål i seriespelet och 6 i cupspelet under säsongen. De sista 13 matcherna var dock Viktor mållös men fick då mindre speltid. 23-åringen medverkade i alla 30 matcherna men bara 10 från start. Hemma mot Ängelholm startade Viktor till vänster på mittfältet, vilket gick bra. I vissa matcher kan det vara bra om Prodell får chansen på mittfältet. Viktor är otroligt skicklig att hålla i bollen och kunde han bara höja tempot i sitt spel och löpa mer så skulle han utvecklas enormt.

Daniel Swärd har tagit små steg varje år men inte tillräckligt stora och konkurrensen har varit hård. 21-åringen gjorde 12 inhopp under året och sina 2 första seriemål (hemma mot Ängelholm och hemma mot Ljungskile) samt ett mål i Svenska Cupen (mot Karlslund). Under hösten blev det dock bara 4 inhopp. Potentialen finns helt klart och karriären fortsätter nu i division II-laget Motala AIF. Swärd kommer bidra med fin bollbehandling men behöver lära sig att gå in för fullt i alla tänkbara situationer och höja tempot i sitt spel. Daniel spelade 45 matcher och gjorde 5 mål för ÅFF varav 21 seriematcher (samtliga inhopp) och 2 mål.

Kommentarer om anfallet

Andreas Thomssons mål inte bara uppfylldes utan det överträffades, då våra forwards gjorde hela 35 mål (Magnus Eriksson 15, Oscar Möller 12, Viktor Prodell 6 och Daniel Swärd 2). Anfallarna svarade också för 10 assist (Magnus Eriksson 7 och Oscar Möller 3).

Motsvarande siffror för 2010 var 16 mål och 4 assist från våra forwards, vilket vittnar om en kraftig förbättring.

Daniel Swärd lämnar alltså men ersätts av en av Superettans främsta målskyttar under säsongen.

Mattias Mete gjorde precis som Magnus Eriksson många mål i ett bottenlag som åkte ur. 12 mål blev det för Västerås SK, vilket alltså är ett mål mer än Magnus mäktade med i Väsby. Mattias hade en något högre träffprocent 18 % av avsluten i mål mot Magnus 16 %, vilket innebar att Mete sköt färre skott än vad Magnus gjorde under sitt år i Väsby. Med samma utveckling som för Magnus så har vi ett riktigt trevligt år framför oss.

Mattias Mete är precis som Oscar Möller en hårt jobbande spelare som gärna går på djupet och 24-åringarna ska då kunna kampera om den ena anfallspositionen medan Magnus Eriksson och Viktor Prodell konkurerar om den andra forwarsplatsen som en mer mötande spelare.

Våra fyra forwards har tillsammans gjort hela 45 mål i Superettan under den gångna säsongen och det ska bli intressant att se hur många de gör i Allsvenskan 2012!

Fortsättning följer i del VII - Sammanfattning. 

Årskrönika 2011 – VI ÄR TILLBAKA – del V – Avgörandet!

Fem omgångar återstod och vi hade ett fortsatt bra slagläge, trots förlusten i sexpoängsmatchen mot Ängelholm. Nu skulle vi se till att knyta ihop säcken!

Propagandafotboll på Kopparvallen

Omg: 26 ÅFF – Falkenbergs FF 4–0

Sundsvall satte press på oss genom att bortabesegra Brommapojkarna med 3–1 i fredagens ångestladdade TV-match. Det gällde nu att vi snabbt kom upp på banan igen efter debaclet i Ängelholm. Och det gjorde vi med besked!

Trots att Thomas Olsson tvingades kliva av redan i matchinledningen bjöd de våra på rena propagandafotbollen när spelet väl började lossna.

I den 20:e minuten var det dags att spräcka målnollan. Kristian Bergström slog en djupledsboll, som Oscar Möller på sitt karaktäristiska sätt tog emot och med styrka gick förbi sin bevakare och iskallt satte bollen bakom målvakten Stojan Lukic.

Tvåan kom i den 29:e minuten. Magnus Eriksson fångade in bollen efter en hörna, gjorde bort ett par gubbar och dundrade urläckert in ett dykskott invid det bortre hörnet.

Vi hade fler chanser att öka på i den första halvleken utan att lyckas. I den andra halvleken rullade de våra verkligen ut, från kant till kant och hittade instick i djupet både på kanterna och mellan inner- och ytterbackarna. I den 54:e minuten såg Kristian Bergström ut att kunna skjuta bollen i mål men Oscar Möller kom i vägen och bollen gick i ribban.

Det avgörande 3–0-målet kom dock kort senare efter en riktig uppvisning. Kristian Bergström slog ett stick som Jesper Arvidsson stormade fram på och direkt slog in bollen framför mål där Oscar Möller styrde in bollen i öppet mål.

Magnus Eriksson tvingade målvakten till en bra räddning i den 80:e minuten innan han definitivt punkterade matchen i den 83:e minuten. Oscar Möller spelade snett bakåt och Magnus tog sig elegant förbi sin bevakare och satte iskallt 4–0.

Det var en otroligt skön seger som inte blev sämre av att Ängelholm åkte på däng med 0–3 borta mot Jönköping. Därmed var vi åter i topp. två poäng före både Giffarna och ÄFF.  Degerfors tappade även två poäng borta mot Landskrona (0–0) och de hade därmed åtta poäng upp till oss med tolv pinnar kvar att spela om.

Ny tung bortaförlust mot Assyriska

Omg: 27 Assyriska FF – ÅFF 2–0

Omgången började med att Sundsvall fullständigt körde över Ängelholm i toppmatchen på Norrporten Arena. Med hela 6–0 vann Giffarna. Vi hade därmed ett utmärkt läge att rycka ifrån Ängelholm.

Assyriska borta har dock alltid varit en mardröm att möta, med idel förluster i seriesammanhang. Denna gång kändes det dock annorlunda där vi visat bra form och vi hade ett mäkta publikstöd. Assyriska hade dessutom tre raka förluster och negativ kvalplats var farligt nära. Varje match är dock unik…

Vi började matchen ganska förtroendeingivande och hade ett klart övertag, men det där sista i fart och kvalitet saknades. Kristian Berghström fick en jättemöjlighet i öppet läge, men sköt dessvärre rakt på målvakten Oscar Berglund. Vi hade kontroll på matchen men började oförsvarligt fuska i noggrannheten och bjöd på så vis helt onödigt in Assyriska i matchen.

Och efter 25 minuter var det färdigt efter en hörna. Vi var inte alls med inne i boxen och Henrik Gustavsson kom alldeles för sent in i situationen och Kyle Konwea kunde därmed enkelt nicka in Stefan Batans hörna, från höger.

Assyriska fick då den där extra energin som vi absolut inte fick bjuda dem på, samtidigt vek våra spelare ner sig och slutade springa. Det fanns ytor på kanterna under hela matchen men vid lägen att blomma ut blev våra ytterspelare kvar centralt och det var därmed ingen fart på spelet. Det blev också en ond cirkel då vi inte vågade ta bättre offensiv position eftersom vi så enkelt blev av med bollen genom undermålig bollbehandling och passningskvalitet.

En ljusning skymtade i början på andra halvlek, men under hela matchen var det för svag hunger för att göra mål. I den 53:e minuten hade vi annars ett fint anfall där Magnus Eriksson slog en lite för djup boll till Oscar Möller. Målvakten räddade men kom ur spel när Möller, på returen, slog ett inlägg till Kristian Bergström som hade helt öppet mål, men inte vågade gå in för fullt eftersom det fanns en försvarare som inte ville att det skulle bli mål.

Denna situation var lite signifikativ för matchen. Om man inte törs offra sig för att göra mål, då vinner man heller inga matcher.

När sedan Assyriska gjorde ännu ett mål efter hörna i den 72:a minuten var det nattsvart. Stefan Batan slog åter hörnan från höger. Henrik Gustavsson kom åter fel och Mikael Ishak kunde styra in bollen. Bruno Marinho hade en bra chans att sparka undan bolluslingen men missade.

Tre minuter senare fick Haris Radetinac en förträfflig möjlighet att ta oss in i matchen, med bollen framför fötterna bara några meter från mål. Tyvärr saknades den rätta offerviljan även här och precis som Imad Chhadeh missade borta mot AIK på stopptid 2005, missade nu också Haris läget. Det blev bara en liten fjös som målvakten enkelt kunde plocka. Sedan var det nattsvart.

Vi tappade serieledningen till Sundsvall som var en poäng före oss, men hade fortfarande två poäng tillgodo på Ängelholm. Degerfors hemmabesegrade Värnamo med 2–0 och var därmed fem poäng efter oss med nio poäng kvar att spela om.

Pressen stor men nionde raka hemmasegern bärgades

Omg: 28 ÅFF – Landskrona BoIS 1–0

Omgång 28 inleddes med en hemsk TV-match då Ängelholm hur enkelt som helst hemmabesegrade ett uruselt Öster med 3–0. Jag trodde verkligen att växjölaget, som visat stegrande form, skulle ta chansen att hänga på i kvalstriden. Med facit i hand hade ett kryss i denna match räckt för allsvenskt kvalspel. Men nu var de borta. ÄFF klev istället förbi oss och satte därmed en enorm press. Sundsvall borta väntade i nästa match och då ville vi verkligen inte ligga efter.

Man fick kalla kårar vid tanken på förgående år, då vi tack vara hemmastyrkan programenligt slog Djurgården och Trelleborg i slutet av säsongen, men klarade sedan bara 0–0 hemma mot Häcken.

Det var otroligt nervöst innan matchen mot Landskrona, som också hade visat på bra form på senare tid. Landskrona värvade målvakten Ivo Vazgec som inte fick förlängt kontrakt av Jönköpings Södra och vips började 25-åringen storspela. På de åtta raka matcherna utan förlust som Landskrona hade släppte bara Ivo in två mål. Vi som var på Kopparvallen förstod varför. Målvakten svarade för den ena kanonräddningen efter den andra, men fick till slut ge sig på straff.

Oscar Möller blev neddragen i straffområdet. Magnus Erikssons straff var inte speciellt välslagen men gick ändå i mål till vår stora lättnad. Om vi inte hade fått straffen vet i sjutton om vi hade klarat det här. Visst Ivo Vazgec gjorde en ny stormatch men skotten gick där han nådde dem eller utanför.

Det syntes att det var en väldigt viktig match och att det närmade sig avgörandet. De våra rullade runt väldigt bra men vågade inte riktigt sätta högre fart, ta avslut, sticka in bollarna och slå inlägg under långa perioder. Det siktades lite för länge och bortaspelarna hann få fram ett ben. Vi borde alltså ha skapat ännu fler målchanser men kladdade runt lite för mycket enligt mitt tycke.

När Landskrona fick Fredrik Liverstam utvisad efter två varningar i den 75:e minuten borde vi ha utnyttjat läget och jagat ett eller två mål för att säkra segern. Det blev passivt efter utvisningen i stället för att utnyttja den extra ytan som gavs. En 1–0-ledning är alltid skör, det kan studsa illa på något ben vid ett inlägg och sedan kan det vara färdigt. Det var ett lite högt spel men det gick vägen och det var underbart skönt. Det var riktigt starkt av grabbarna att lyfta sig från den bleka insatsen i Södertälje. Vi hade nu nio raka hemmasegrar med den sammanlagda målskillnaden på 22–4.

Jag hade dagen innan våndats över att Degerfors tagit ifatt ett 0–3-underläge till 3–3 under slutskedet borta mot Brommapojkarna, men det hade nu ingen betydelse då minst en kvalplats var säkrad. På kvalplatsen återfanns Ängelholm som var två poäng och 19 mål efter oss. Sundsvall vann tyvärr borta mot Falkenberg med 4–2 och ledde serien en poäng och sju plusmål bättre än oss. Nu var vi verkligen framme vid en avgörande seriefinal!

Uppståndelsen!

Omg: 29 GIF Sundsvall – ÅFF 0–1

Dagen innan vår match uppe i Sundsvall riktades alla blickar mot Finnvedsvallen. Värnamo, som kämpade för att undvika negativt kval mötte Ängelholm på hemmaplan. En seger för Värnamo skulle betyda att Sundsvall i praktiken var klart för Allsvenskan och att vi också skulle bli det om vi klarade en pinne på Norrporten Arena. En seger för Ängelholm skulle däremot sätta enorm press på oss. Då skulle vi vara tvungna att ta poäng mot Sundsvall för att ha det hela i egna händer.

Totalt dyngsur av svett satt jag, eller snarare for omkring som en galning, framför teven på söndagen då Värnamo mötte Ängelholm. Jag var i upplösningstillstånd då Mikael Dahlgren prickade in en straff för bortalaget i den 64:e minuten, men som tur var fick också hemmalaget en straff bara tre minuter senare. Det var knappt man vågade titta men Gheorge Andronic satte säkert 1–1, vilket också blev slutresultatet. Det var en oerhört stor lättnad och tårarna sprutade. Nu skulle vi i varje fall ha det hela i egna händer oavsett vad som hände i Sundsvall. Och kunde vi vinna mot Giffarna, ja då skulle allt vara klappat och klart.

Det var lite Flashbacks som dök upp från 2009 då Väsby vann borta mot Sundsvall, vilket öppnade för vårt avgörande på Skytteholm mot Vasalund. Skulle vi kunna lyckas igen? Ja, det kändes verkligen så även om jag inte vågade känna efter riktigt, men visst kändes det riktigt bra då Sundsvall tog ut det hela i förskott på sin hemsida med klara tröjor. Dessa tröjor bar sedan de som sålde matchprogram. På arenan var hemmalagets stolar klädda med löpsedlar ”Grattis Giffarna Allsvenskan 2012”. Sådant brukar straffa sig… De våra satte också upp en sådan löpsedel i vårt omklädningsrum.  Snacka om tändvätska!

Tillbaka på Norrporten Arena visste jag vad som skulle vänta. Två år tidigare hade jag trampat omkring på läktaren fram och tillbaka utan att stå still en endaste sekund och nu var jag mentalt förberedd på samma pina. För en pina blev verkligen matchen.

Jag hade hoppats att vi skulle ha bollen mer och kunna spela ut på ett bättre sätt, men det var ett tungt bakslag när jag fick reda på att Thomas Olsson inte skulle starta på grund av en uppslagen bristning på baksidan av låret. Jag ångrade djupt att jag skrev att han skulle vara oerhört viktig i den här matchen för att täta till mellan vårt försvar och mittfält. Som supporter tar man som bekant på sig allt som går emot laget, skrockfull som man är.

Nu kom Amir Suljic in och gjorde det bra vilket vittnar om att han har växt som spelare eftersom det var en så viktig match och han inte hade spelat kontinuerligt dessförinnan. Hela laget kämpade förövrigt förtjänstfullt och när det gällde positionsspelet kändes vi ändå rätt trygga genom att vara täta centralt både i bredd och djup.

I den 16:e minuten bröt Daniel Hallingström en boll inne i eget straffområde till Anton Tinnerholm som slog en lång fin lyra på djupet där Magnus Eriksson sprintade och spelade in bollen framför mål. Haris Radetinac mötte bollen, bollen tog på försvarare och gick till Oscar Möller som fick kalasläge framför mål. Hjärtat stannade och tiden stod stilla. Men så vaknade man till liv. Ett liv av glädje. En oerhörd glädje. Möller gjorde mål! Euforin gick inte att ta miste på!

Fantastiskt roligt att målet kom på en sådan omställning som jag efterlyst med en boll mot hörnflaggan. Att det skulle bli matchens enda mål var svårt att tro i det läget och ännu svårare efter att Fredrik Holster prickat ribban och Ari Skulason skjutit i stolproten. Sundsvall hade också ett otal möjligheter efter inlägg och fasta situationer.

Efter första halvlek kändes det som att vi antingen var tvungna att flytta fram positionerna eller kontra in ytterligare ett mål. Om det fortsatte som i första halvlek kunde det ju inte hålla. Efter alla matcher jag varit med om genom åren försöker jag tränga bort vad som sker om det står sig till slutsignalen. I denna match får jag säga att jag lyckades rätt bra och fullt fokus rådde inför nästkommande situation. Dessa situationer duggade också tätt, alldeles för tätt för en nervositet som inte var av denna jord.

Den värsta var när bollen dansade omkring framför vårt mål flera gånger och jag inte såg var bollen tog vägen. Man bara bävade för att folk skulle börja jubla, men som tur var höll vi undan även den gången…

Det hann faktiskt gå till den 85:e minuten innan jag inte kunde hålla emot längre. Det liksom bara steg nerifrån fötterna, som de krampkänningar jag fick flera gånger under matchen, upp igenom kroppen och in i huvudet. Det där ruset som antyder att någonting riktigt stort kunde vara på väg. Allsvenskan var inte långt bort nu, men ett mål kunde ju komma så lätt och de sista minuterna var man i ett tillstånd som inte går att komma till i någon annan situation än denna.

Under stopptiden höll vi bättre tag i bollen men till sist drog vi på oss en onödig frispark precis utanför straffområdet. Det var knappt man vågade titta när Ari Skulason stegade fram. BORT, BORT, BORT… JAAAAAAAAAAAAAA, han sköt utanför. Och efter ytterligare femtielva BORT blåste domaren Lars Olsson från Umeå äntligen av matchen.

Det var så ofantligt stort att det inte gick att ta in eller att få utlopp för all den glädje och lättnad som man kände, men det blev ju ändå rätt mycket eufori om jag säger så…

Med andra ord – det var fullständigt underbart!

Vi skulle bara tillbaka – Och vi klarade det!

Resan hem den långa vägen från Sundsvall var hur lätt som helst och de tunga tårarna från 2010 kom nu istället från glädjens källa.

Seriesegrare trots förlust

Omg: 30 ÅFF – Östers IF 0–1

Precis som 2009 kunde vi på ett betydligt mer avslappnat sätt se fram mot den sista omgången. Avancemanget var klappat och klart och det som återstod var kampen om seriesegern. Villkoren var att vi var tvungna att vinna om Sundsvall också vann borta mot Jönköping. Om Giffarna däremot inte vann på Stadsparksvallen skulle vi vinna Superettan även vid förlust mot Öster.

Även om hungern säkert fanns där att pricka in en tionde raka seger på Kopparvallen och bjuda till inför storpubliken på 4 814 personer (flest under säsongen), så låste det sig. Fokusen fanns där inte från början. Det skulle trixas och fixas för att bjuda publiken på grannlåt, men klackarna fastnade på motståndare och istället för att gå på avslut skulle det passas in på mållinjen. Oscar Möller fick exempelvis ett kanonläge fri i straffområdet men passade Magnus Eriksson, som fick bollen bakom sig och chansen rann ut i sanden.

Det blev istället Öster som tog ledningen i den 19:e minuten. Alberis da Silva var inte tillräckligt vaksam och stötte fram på fel sida om Freddy Söderberg, som vände inåt och frispelade Obie Etie Ikechukwu, som var solklart offside, men spelet fortgick och syrianskalånet kunde lägga in bollen till höger om Henrik Gustavsson.

Öster sjönk allt djupare och ställde upp med två täta led som täppte till från kant till kant. Vårt speltempo i passningsspelet var allt för långsamt för att få till spelvändningar och djupledsspelet var obefintligt. Öster gjorde ett mycket bra försvarsspel men det finns alltid ytor. Det fanns flera tillfällen att chippa över bollarna bakom backlinjen för att rusa på, men den rätta viljan att springa på djupet fanns inte och inte heller den kvicka tanken att skicka i väg bollarna när någon väl tog en löpning.

Fasta situationer gav heller ingenting och det var inte heller så intressant att jobba hem efter alla bolltapp.

Andra halvlek och avslutningen på matchen i synnerhet var bättre, med mer vilja och högre passningstempo, men fortfarande var det för mycket kladd på bollen istället för att ösa på mot mål.

Vi hade inte heller någon tur med domaren Dragan Banjac från Huddinge. Vi fick alltså ett offsidemål emot oss och Haris Radetinac fick ingen straff. Men det är svårare att få straff när man inte direkt samlat på sig pluspoäng under matchen hos domaren… Oscar Möller var också på väg mot ett friläge men tyvärr lät inte domaren spelet fortgå.

Närmast ett mål vara annars i den 66:e minuter då Viktor Prodell sköt i stolpen och Kristian Bergström tvingade målvakten Joakim Wulff till en kanonräddning på returen.

Eftersom Sundsvall tappade sin ledning borta mot Jönköping till förlust med 1–2 spelade inte förlusten någon roll utan vi vann serien ändå.  Besvikelsen över förlusten lade sig därmed väldigt snabbt.

Fortsättning följer i del VI - Spelartruppen

Årskrönika 2011 – VI ÄR TILLBAKA – del IV – Sommaren

Efter två veckors matchuppehåll såg vi fram mot en spännande höstsäsong där det kändes som om vi hade ett jätteläge i och med att vi inte hade nått full kapacitet ännu i den stenhårda serien.

Äntligen poäng på bortaplan, men det borde varit tre

Omg: 16 IF Brommapojkarna – ÅFF 2–2

Efter fyra raka bortaförluster såg vi äntligen ut att ta en viktig trepoängare på bortaplan. I mitten på första halvlek hade vi nämligen en 2–0-ledning på Grimsta IP.

I den 17:e minuten slog Kristian Bergström en frispark ur högerinnerposition och Alberis da Silva nickade mot den bortre stolpen. Bollen hade gått utanför men hemmalagets mittback Nicklas Carlsson lyckades på något konstigt vis få bollen i eget mål. Sex minuter senare spelade Magnus Eriksson fram till Oscar Möller som ökade på till 2–0 då han elegant vände bort flera BP-försvarare och satte bollen bakom Kristoffer Nordfeldt i BP-målet.

Vi hade sedan bra kontroll på händelserna men i den 58:e minuten blev Oscar Möller utvisad av domaren Antti Kanerva från Olofstorp, som inte hade någon bra dag. Men utvisningen var väldigt onödig efter att Oscar protesterade till sig två gula kort.

Utvisningen blev matchavgörande. BP reducerade i den 71:a minuten genom Mauricio Albornoz, efter att vi inte lyckats få bort bollen och Albornoz var framme igen i den 79:e minuten efter ett högerinlägg och därmed var det utjämnat till 2–2. Det var sedan inte långt borta att kvällen slutat med en riktig katastrof, men det blev i varje fall en pinne.

Trots poängtappet passerade vi Degerfors upp till andraplatsen.

Stensäker hemmaseger

Omg: 17 ÅFF – Västerås SK 4–0

Matcher mot sämre motstånd som Västerås är alltid oroliga, men vi behövde aldrig oroa oss för utdelningen kom redan i den elfte minuten. Kristian Bergström slog in en hörna från vänster. Daniel Hallingström nickade men bollen gick vidare till Haris Radetinac som klippte till på volley och Viktor Prodell bröstade in 1–0.

2–0 kom i den 31:a minuten. Magnus Eriksson spelade en bra boll till höger där Haris Radetinac kom in med hög fart, blev av med bollen men kämpade den tillbaka och tryckte in bollen i mål. 3–0 föll bara några minuter in på andra halvlek på frispark strax utanför straffområdet till höger. Haris Radetinac petade bollen till Kristian Bergström som klippte in bollen lågt vid den främre stolpen. Christian Caulker i bortamålet var på bollen men kunde inte rädda.

I den 65:e minuten avgjorde Kristian Bergström när han prickade in 4–0 och blev därmed tvåmålskytt. Haris Radetinac spelade in från höger och Kristian Bergström sköt. Via en försvarare gick bollen i en båge över Sierra Leones landslagsmålvakt.

Seger även i Göteborg

Omg: 18 Qviding FIF – ÅFF 1–3

Göteborg och Valhalla väckte otäcka känslor inför mötet med det lila jumbolaget som hade spelat täta matcher på det odugliga konstgräset tidigare. Matchen utvecklades också till en nervpärs då vi gjorde en av årets sämre matcher. Vi fick förvisso en drömstart när Anton Tinnerholm stormade fram på högerkanten och kunde trycka in ledningsbollen ur snäv vinkel i den 19:e minuten, efter växelspel med Haris Radetinac.

I den 57:e minuten sköt Magnus Eriksson in 2–0 på straff sedan Haris Radetinac blivit nedriven. Men det dröjde bara tre minuter innan hemmalaget också fick en straff och den satte Hannes Sahlin bakom Henrik Gustavsson. Det var riktigt virrigt efter målet och Qviding kunde mycket väl ha kvitterat men i den 83:e minuten frispelades Magnus Eriksson av Haris Radetinac och Mange rullade in det förlösande 3–1-målet.

Trots en spelmässigt svag insats var det starkt av laget att grisa till sig tre viktiga poäng. Något ryck i tabellen blev det dock inte då övriga toppkonkurrenter också hade fått fart under vingarna.

Bortaseger även i toppmatch

Omg: 19 Degerfors IF – ÅFF 1–2

Vi hade gjort vår plikt och tagit sex poäng mot de två bottenlagen men nu väntade en tuffare uppgift mot Degerfors på Stora Valla. Precis som vi hade DIF 32 poäng och det var därmed en mycket viktig sexpoängsmatch.

Efter 13,5 år i andra föreningar kom Thomas Olsson äntligen tillbaka på lån från IFK Göteborg. Jag hade det på känn att 35-åringen skulle spela från start. Så blev det och visst bidrog Olsson till att lyfta laget.

Vi hade greppet om matchen från start, men precis som på Kopparvallen chockade DIF med ett snabbt mål. Efter slarv fick Niklas Klingberg fritt skottläge och kunde ge hemmalaget ledningen redan i den femte minuten, på ett skott som Henrik Gustavsson borde ha tagit.

De våra malde dock på och kunde vända på steken i den andra halvleken. Fem minuter in på andra halvlek blev Haris Radetinac hårt tagen i straffområdet och Jesper Arvidsson klev fram och satte elvametaren säkert invid stolpen.

Lyckan var sedan total då Daniel Hallingström nickade in 2–1 i den 70:e minuten. Kristian Bergström slog en hörna från höger. Bollen hamnade hos Magnus Eriksson som tog emot, ryckte till vänster och slog kalasinlägget som Daniel Hallingström förvaltade på bästa sätt.

Med den viktiga vändningen visades att vi inte behövde göra det första målet och att de våra även kunde ta segrar på naturgräs. Vi drog också ifrån DIF med tre pinnar, men Ängelholm och Sundsvall ångade på. Differensen ned till tredjeplatsen och Giffarna var därmed noll poäng och tre mål.

Makalös vändning

Omg: 20 ÅFF – Jönköpings Södra IF 2–1 

I matchen mot Jönköping skulle vi ta revansch från vårens debacle på Stadsparksvallen, men det såg ut att bli en ny mycket tung förlust. Efter passivt försvarsarbete kom Andreas Tegström igenom centralt och satte 0–1 i den 16:e minuten.

Vi dominerade matchbilden kraftigt speciellt andra halvan av andra halvlek, men det tycktes vara omöjligt att få in bollen bakom Niklas Helgesson i bortamålet. Men nio sekunder innan full tid fick vi äntligen hål på gästerna. Oscar Möller fick bollen till höger i straffområdet. Med styrka och kraft ryckte han och slog bollen snett inåt bakåt efter att ha tunnlat en motståndare. Magnus Eriksson satte foten till och tunnlade också en motståndare och bollen for in i nätmaskorna. Vilken enorm glädje att vi äntligen fick hål på Jönköping.

Nu skulle vi i varje fall kunna få en pinne, men tänk om vi kunde göra ett mål till! Då vore det ju hela fulländat. Kristian Bergström var målmedveten och var inte nöjd utan ville ha mer. Bollen spelades fram till Magnus Eriksson som med styrka höll i bollen, vände om och slog en genial och samtidigt helt perfekt boll i en 180-gradersomvändning. Pligg kom helt fri och tvekade inte. Med högern vek han in segermålet i det bortre hörnet. Vilken glädje – den går på intet sätt att beskriva, alla for omkring som om de var fullständigt tokiga av segerrus och hela Kopparvallen kokade.

Det var tredje gången på de sex senaste matcherna som vi vände ett underläge till seger och aldrig någonsin hade jag varit med om att vi vänt en match så sent. Man fick Flashbacks till 2009 då vi gjorde mål i slutminuterna borta mot Norrköping, hemma mot Assyriska och borta mot Vasalund, när vi säkrade avancemanget. Det kändes verkligen som om detta var ett avstamp för ett nytt avancemang och vändningen gav gott självförtroende till våra spelare.

Triumfen blev inte sämre av att Sundsvalls svit på sju raka segrar spräcktes med en 1–3-förlust borta mot Ljungskile. Vi drog därmed ifrån det tredjeplacerade norrlandslaget med tre poäng. Eftersom Degerfors bara klarade 1–1 borta mot Assyriska hade vi ett försprång till fjärdeplatsen på fem poäng.

Slarvigt men fin moral

Omg: 21 IFK Värnamo – ÅFF 3–3

Precis som i de två tidigare matcherna fick vi en riktigt dålig start också på Finnvedsvallen. Efter ovaksamhet vid ett inkast kunde Bujar Ferizi göra första målet i den 24:e minuten och bara två minuter senare var uppförsbacken ännu brantare då Vlado Zlojutro dundrade in 0–2 via ett förvararben upp i krysset. Även vid det andra målet var det stor passivitet bland de våra när IFK anföll på vänsterkanten.

Trots chocken kom vi tillbaka och fick en livsviktig reducering i den 36:e minuten. Anton Tinnerholm stormade fram på högerkanten efter samspel med Haris Radetinac och slog ett lågt inspel som Magnus Eriksson prickade in.

I andra halvlek tog vi tag i matchen men efter slarv av den högre skolan kunde hemmalaget spela igenom och 1–3 var ett faktum då Vlado Zlojutro satte bollen i den 64:e minuten. Det var sedan ytterst nära att matchen definitivt avgjordes men osannolikt nog sköt Vlado Zlojutro i ribban från bara några meters avstånd.

De våra repade dock mod och i den 77:e minuten anföll vi mycket snyggt med klapp-klapp-spel på vänsterkanten. Daniel Hallingström slog en snabb frispark efter en offsideavblåsning långt ned på egen planhalva. Kristian Bergström fick bollen och hittade en mötande Oscar Möller som direktskarvade ut till Jesper Arvidsson. Möller vände om och sprintade i djupled medan Jesper slog bollen till Magnus Eriksson som direktskarvade perfekt in i Oscars löpväg. Möller hade bara att vinkla in bollen invid den bortre stolpen. Jublet hann knappt lägga sig för 52 sekunder senare var det dags igen. Värnamo försökte spela upp bollen på vår högerkant men Anton Tinnerholm och Thomas Olsson pressade gemensamt till sig bollen. Thomas spelade sedan en boll i djupet till Christoffer Karlsson som störtade fram centralt och hittade Kristian Bergström som direktskarvade fram till Magnus Eriksson. Mange vände elegant in mellan två försvarare, kom fri och rullade kyligt in 3–3 med "fel" fot invid den vänstra stolpen.

Vilken glädje bland oss 200–300 ÅFF-are på plats. Från uträknade till kvittering. Hemmalaget såg rejält skärrat ut och det fanns tid att få in ett fjärde mål, men domaren Kristoffer Karlsson från Göteborg blåste sönder matchen och gav bara hemmalaget frisparkar efter målen. Vi fick därmed aldrig någon rytm för att pressa för ett segermål.

Tack vare att Sundsvall mycket sensationellt spelade 2–2 hemma mot Västerås höll vi avståndet till medelpadingarna på tre poäng. Degerfors föll hemma mot serieledande Ängelholm med 1–3 och var därmed sex poäng efter oss. ÄFF som var uppe i 13 raka matcher utan förlust var tre pinnar före oss.

Klar seger inför storpublik

Omg: 22 ÅFF – Hammarby IF 3–1

Det fanns en viss oro att vi skulle bli lite skakiga i nästa möte mot Hammarby. Inte för att Bajen var bra men för att de är ett av de största föreningarna, sett till omsättning och antal supportrar. På Söderstadion hade vi uppträtt mycket svagt, men nu skulle det bli andra bullar.

De våra rullade på från början och då hängde gästerna helt enkelt inte med. Thomas Olsson vann bollen i den 13:e minuten, höll rutinerat i och hittade Haris Radetinac till höger. Haris slog sedan ett perfekt skärande inspel som Magnus Eriksson via försvararben kunde trycka in. Målet gav andrum.

Vi började också den andra halvleken med bravur och 2–0 föll i den 52:a minuten. Henrik Gustavsson räddade när Max Forsberg kom farligt fri från vänstersidan och vi ställde om snabbt. Haris Radetinac slog ett inlägg från höger som nickades bort, men Magnus Eriksson fick en fot på bollen och hann precis hejda sig i nästa moment då Thomas Olsson kom störtande i bättre läge. Hemvändaren gjorde inget misstag utan dundrade in bollen. Detta var första seriemålet i ÅFF sedan frisparken i slutskedet fram till 3–3 hemma mot Motala AIF 1996.

Matchavgörande 3–0 kom i den 64:e minuten. Kristian Bergström bröt bollen högt upp i banan och spelade fram till Oscar Möller som avancerade, såg ut att tappa läget men vände om och placerade in bollen med vänstern.

Paulinho Guará reducerade med en direktvolley på ett långt uppspel i den 77:e minuten, men närmare än så kom inte stockholmarna inför den fina publiksiffran 4 615.

Övriga topplag vann förutom Degerfors som föll med 0–1 borta mot Ljungskile. Därmed var avståndet ned till LSK och DIF under kvalstrecket upp i hela nio poäng.

Fantastiskt härlig kämpaseger

Omg: 23 Ljungskile SK – ÅFF 1–2

Ljungskile hade allstå hängt på i toppstriden efter 13 poäng av 15 möjliga på de sista fem matcherna och hade nu en chans att knappa in ytterligare. LSK borta är en match man alltid bävar för då det alltid har varit svårt att vinna i Ljungskile. Denna gång blev jag så pass sjuk att jag inte ens kunde åka dit. Mina närmaste kan intyga att jag inte mår direkt bra för att missa en sådan viktig match…

Det påminde om 2009 då jag, väldigt sjuk, följde en superviktig match mellan Ljungskile och Assyriska, vilken till vår stora lycka slutade oavgjort. Det var en god minnesbild som jag tog med mig framför teven.

Åter fick vi en fin start med ett ledningsmål i den 18:e minuten. Efter ett inkast höll vi bollen inom laget i en minut och 14 passningar. Bruno Marinho slog en fin crossboll från höger till Jesper Arvidsson på den andra kanten. Jeppe slog sedan ett inlägg som Kristian Bergström plockade ned och lyfte in bollen med högern i det bortre hörnet. Underbart!

Psykologiskt viktigt gjorde vi 2–0 precis innan halvtid efter en snabb omställning. Haris Radetinac fick fint läge men fick ingen bra träff på bollen. Målvaktsreturen kom dock rakt ut till Kristian Bergström som inte gjorde något misstag.

Vi hade rätt bra koll på händelserna i första halvlek men i den andra tappade vi initiativet. Efter en timmes spel slog Richard Nilsson en markhörna från höger som vi inte var med på och Joakim Runnemo kunde skjuta in 1–2 inne i straffområdet.

Mot slutet blev trycket allt värre mot vårt mål med inlägg och fasta situationer och det såg lite panikartat ut. Svetten sprutade där jag for omkring framför teven och det var olidligt nervöst när bollar matades in framför mål och vara nära att trilla in flera gånger om. När sedan domaren blåste av var det som att en tung sten föll från hjärtat och tårarna kom. Vilken lättnad! Och vilka oerhört viktiga poäng. Kan man vinna sådana här matcher så är oerhört mycket vunnet.

Dagen efter tappade Ängelholm två poäng efter 2–2 borta mot Assyriska och vi var därmed bara en pinne efter skåningarna. Det var mycket nära att Assyriska vann då de ledde med 2–0 men ÄFF gjorde två sena mål och kvitterade i den 94:e minuten.

Sundsvall spelade också 2–2 hemma mot Värnamo och därmed hade vi fem sköna poäng tillgodo på Giffarna på kvalplats.

Tionde raka utan förlust

Omg: 24 ÅFF – IK Brage 2–0

Efter 15 raka matcher utan förlust föll till sist Ängelholm i TV-derbyt hemma mot Landskrona med 1–2, till vår stora förtjusning. Vi hade därmed chansen att gå upp i topp, men det var lite oroligt då alla krävde att vi skulle betvinga dalagänget som visade på dalande form.

Bortalaget stretade också emot med alla medel, även hårda som domaren Kristoffer Karlsson från Göteborg tillät. Vi rullade runt lite för mycket och vågade inte ta avslut i bra lägen. Närmast i den första halvleken var Oscar Möller med ett skott i ribban och ett skott rakt på målvakten Gerhard Andersson i friläge.

I början på andra halvleken fick man hjärtat i halsgropen då Robbin Selin stegade fram och sköt i insidan av den högra stolpen och bollen smet ut vid den vänstra stolpen.

Sedan var det dags för Brages målvakt att storspela. Först gjorde han en akrobatisk räddning när Daniel Hallingström nickade efter hörna. Magnus Erikssons skott från vänster avvärjde också målvakten. Men i den 65:e minuten fick han äntligen resignera. Efter kalabalik framför bragemålet där bollen tog i ribban två gånger slog Oscar Möller en stående cyckelspark in i mål vid den bortre stolpen. Vilken glädje! Helt obeskrivbart!

Vi hade sedan flera fina lägen att avgöra matchen, men det dröjde till den 91:a minuten innan det förlösande 2–0-målet föll. Jesper Arvidsson bröt och spelade fram till Magnus Eriksson som helt fri visade kyla genom att rulla in bollen förbi en framrusande Gerhard Andersson.

Det var en stor lättnad att vi klarade av ytterligare en viktig trepoängare som tog oss upp i topp för första gången sedan omgång 9. Vi var därmed uppe i tio matcher utan förlust. Åtta av dem var fullpoängare och den sammanlagda målskillnaden var 25–11

Tyvärr vände Sundsvall borta mot Hammarby till seger med 3–1, men vi behöll ändå avståndet till Sundsvall på fem poäng och sju måls bättre målskillnad. Med sex matcher kvar bettydde detta i praktiken att Giffarna var tvungna att vinna två matcher fler än oss för att passera. Ängelholm var två poäng efter och båda dessa huvudkonkurrenter skulle också mötas. Men först var det vår tur att möta ÄFF.

Oerhört tungt bakslag i seriefinalen

Omg: 25 Ängelholms FF – ÅFF 2–0

Seriefinalen borta mot sensationslaget Ängelholms FF kunde ge ett utmärkt avstamp inför avslutningen, men då krävdes förstås ett bra resultat. Vi vann hemmamatchen mot Ängelholm med hela 5–0 och tyvärr gick våra spelare in i fällan och trodde att det skulle bli en enkel seger på nytt. 

Det började inte bra då Jesper Arvidsson fick kasta in handuken vilket ledde till förändringar på ytternacksplatserna. Anton Tinnerholm bytte till vänsterkanten och Steinar Strömnes kom in som högerback. Genom detta tappade vi det offensiva kantspelet och när vi dessutom bjöd på det första målet som föll i den 20:e minuten blev det en rejäl uppförsbacke.

Anton Tinnerholm upphävde offsiden i förstaläget och sedan var vi inte med och täckte ytan framför vårt straffområde. Jonas Lindh kunde stega fram med en joggande Christoffer Karlsson bakom sig och ingen av våra mittbackar stötte fram. Ängelholmsspelaren fick därmed fritt utrymme att pricka in bollen vid den vänstra stolpen. Just sådana mål släppte vi flertalet gånger i inledningen på allsvenskan 2010 och det borde vi ha lärt oss läxan av.

Det var inte lättspelat i en hård vind och sedan kom också regnet. Ängelholm var ett svårspelat lag på sitt hemmagräs där de fick mer tid med bollen. Det gick inte fort men de hade ett ganska säkert passningsspel och kunde därmed flytta fram positionerna och låsa fast bollen.

När vi väl kunde nypa bollen och fick lägen så stämde det inte riktigt i samspelet med löpningarna och passningarna och anfallen strandade genom för många moment på bollen. Defensivt tappade vi efter det insläppta målet och hade inte kontroll på Ängelholms kontraattacker och det kändes inte heller stabilt när inläggen kom in i boxen.

Tyvärr lyckades vi inte utnyttja hemmalagets tröghet i de bakre leden vid omställningslägen genom att vi var för obeslutsamma. Vi skapade ändå ett flertal chanser för att kunna få ett oavgjort resultat och till och med ha vunnit matchen.

Det var smått osannolikt att inte Haris Radetinac fick Kristian Bergströms inspel i mål, men ett försvararben räddade precis. Oturen grinade oss också i ansiktet när Alberis da Silva nickade Kristian Bergströms frispark i stolpen och den amerikanske målvakten Matthew Pyzdrowski fick bollen rakt i famnen.

Det kunde mycket väl ha blivit en pinne men vi släppte in ytterligare ett mål efter hörna. Daniel Hallingström såg ut att kunna komma först när bollen gick ut åt vänster men vågade inte stöta fram och när bollen lyftes över på andra sidan var vi inte alls med. Björn Westerblad lyfte in bollen framför mål som Sebastian Andersson kunde stöta in i den 84:e minuten. Det var en mycket tung resa hem från Skåne!

Samtidigt slog Sundsvall tillbaka Brage med hela 5–0 på hemmaplan. Giffarna hade därmed ätit upp hela vårt försprång på sju mål vad beträffande målskillnaden och var bara två poäng efter. Dessutom tappade vi ju serieledningen till Ängelholm som smet förbi med en pinnes marginal. Degerfors tog en storseger med hela 6–1 hemma mot Jönköping och utgjorde därmed också ett hot då de var sex poäng efter oss.

Fortsättning följer i del V - Avgörandet

Årskrönika 2011 – VI ÄR TILLBAKA – del III – Vårsäsongen

Efter en bra försäsong där vi kunde förbereda oss väl på Sveriges bästa konstgräsplan fick vi en kanonstart på seriespelet, via två klara segrar mot nykomlingar.

Omg: 1 Västerås – ÅFF 0–2

Västerås SK besegrades i premiären med 2–0 efter två mål av Oscar Möller. Efter en lite försiktig inledning på matchen kom vi fram allt mer och i den 35:e minuten tog vi ledningen. Kristian Bergström slog inlägget som Möller säkert nickade in i den 35:e minuten och Jesper Arvidsson slog den öppnande passningen till västervikarns andra mål i den 65:e minuten. Efter målen rullade de våra säkert av matchen och vi släppte inte till ett enda avslut på mål, vilket vittnar om en stabil seger.

Omg:2 ÅFF – Qviding FIF 4–0

Spelet nådde inga högre nivåer i hemmapremiären mot Qviding FIF, men det viktigaste var att vi vann matchen. Och det med hela 4–0. Oscar Möller gjorde 1–0 redan i den nionde minuten efter att vänsterskottet tagit på en försvarare och in i mål. Det var Christoffer Karlsson som jobbade till sig bollen och assisterade. I minut 34 blev Möller nedsparkad i straffområdet och Magnus Eriksson rullade in den efterföljande straffsparken. Kort senare fick även bortalaget straff men Henrik Gustavsson räddade Fuad Hysenis skott.

I den 63:e minuten rullade Magnus Eriksson in 3–0 efter frispelning av Haris Radetinac. 4–0 fastställde inhopparen Viktor Prodell på retur efter Haris Radetinac´ skott i den 92:a minuten.

Trots den klara segern fanns det många människor som gnällde att det var för dåligt. Visst det var ingen strålande insats spelmässigt men motståndet bjöd inte upp till dans. 6–0 på de inledande två matcherna, full pott och serieledning var ju ett strålande facit.

Tung svacka efter fin start

Omg: 3 ÅFF – Degerfors IF 1–2

Mot Degerfors tog tyvärr sviten på sju raka tävlingsmatcher utan förlust på Kopparvallen (varav sex i Allsvenskan) slut. DIF tog ledningen redan i den fjärde minuten genom Peter Samuelsson. Efter ett passivt försvarsspel från vår sida kunde skyttekungen sätta bollen trots en svag mottagning. Vi såg ut att ta över matchen genom Kristian Bergströms kvittering i den 34:e minuten (efter passning från Oscar Möller), men redan innan paus tog åter DIF ledningen då Eric Jernberg placerade in 1–2 efter ny passivitet i försvarsarbetet. Trots många fina målchanser (vi vann avsluten med 22–8) kammade vi noll. Totalt sett var det en för svag inställning i kampmomentet som avgjorde.

Förhoppningen var att alla berörda parter förstod att vi var tillbaka i Superettan och att det var oerhört viktigt att kriga för poängen som gäller i den här serien allt som oftast.

Svenska Cupen

Omg: 2 Karlslunds IF – ÅFF 0–4

Vi trädde in i Svenska Cupen mot division III-laget Karlslunds IF (som sedan avancerade till division II). Vi vann med klara 4–0 efter tre mål av Viktor Prodell och ett av Daniel Swärd. Prodell spräckte målnollan i den 19:e minuten. Daniel Hallingström sköt och Prodell styrde in bollen i mål. Precis innan paus gjorde Viktor 2–0. Haris Radetinac frispelade Viktor Prodell, som rundade målvakten och satte bollen säkert i mål. 3–0 satte inhopparen Daniel Swärd efter att Kristian Bergström spelat fram i den 71:a minuten. I slutet av matchen gjorde Viktor Prodell sitt tredje mål framspelad av Daniel Swärd. Matchen nådde inga större höjder men det handlade ju bara om att gå vidare.

Omg: 4 Jönköpings Södra IF – ÅFF 1–0

Märkligt nog verkade det som vi blev tagna på sängen av planens beskaffenhet och att Jönköpings Södra IF skulle spela hårt och tufft. När dessutom domaren Bojan Pandzic från Hisings Backa tillät detta, blev det ännu värre. Med nio kort slutade eländet. Vi fick tre ostskivor och Bruno Marinho två. Trots att vi var en man mindre från minut 38, var vi sedan det klart bättre laget och borde ha vunnit matchen. Men matchen gavs bort dessförinnan när Fredrik Fendrich gjorde matchens enda mål redan i den 18:e minuten efter väldigt svagt försvarsarbete och inlägg från vänster.

Två säkra segrar följdes alltså upp med två mindre smickrande förluster i seriespelet. Vi föll därmed ned till femte plats och pressen var stor inför mötet med överraskningslaget Ängelholms FF som obesegrat ledde serien.

Hög allsvensk klass

Omg: 5 ÅFF – Ängelholms FF 5–0

Nu visade vi emellertid på en oerhörd styrka genom att vinna med hela 5–0!

När vi nu åter hittade tillbaka till fint rull hängde inte gästerna med och redan i den 19:e minuten blev rutinerade mittbacken Marcus Lindberg målchansutvisad efter att Oscar Möller dragits ned.

Denna match spelade Kristian Bergström centralt på mittfältet, men trots succén fick sedan inte Pligg åter chansen som mittmitt igen. Pligg spelade fram till Magnus Erikssons läckra 1–0-mål i den 37:e minuten då Mange vände bort ett par gubbar på kortlinjen och placerade in bollen. I andra halvlek utnyttjade vi sedan det numerära överläget till max och spelade fotboll av hög allsvensk klass. Med tre mål på tre och en halv minut avgjordes matchen.

Christoffer Karlsson spelade fram till Haris Radetinac, som vek in från höger och hängde in 2–0 i det bortre krysset. Knappa två minuter senare, efter ett kanonanfall, spelade Haris Radetinac in från höger och Viktor Prodell satte 3–0 från nära håll. Kort senare var det dags igen. Efter ett anfall med många avslut spelade Jesper Arvidsson in bollen till Magnus Eriksson som framför målet satte 4–0. Inhopparen Daniel Swärd satte avslutande 5–0 efter retur på sin egen nick.

Nu hade vi visat vad vår förening var kapabel till, vilket förstärktes några dagar senare i Svenska Cupen.

Svenska Cupen

Omg: 3 ÅFF – AIK 3–0

Nu var det dags för revansch mot allsvenska AIK, som var ett av många lag som vi slarvade bort det allsvenska kontraktet emot 2010. Följdriktigt tog vi ledningen. I den 24:e minuten slog Bruno Marinho ett fint inlägg som Viktor Prodell nickade in vid den bortre stolpen. AIK försökte men vårt försvarsarbete denna dag var mycket bra och i slutskedet avgjorde vi matchen genom två mål. Magnus Eriksson spelade fram till inhopparen Oscar Möller som elegant vände bort sina motspelare och satte 2–0. Kristian Bergström prickade sedan ribban och Haris Radetinac skickade in returen fram till slutresultatet 3–0. Avslutsstatistiken var 17–5 varav 7–1 på mål, så det var inget snack om att segern var rättvis.

Kämpaseger

Omg: 6 Falkenbergs FF – ÅFF 0–2

Att en reaktion kunde ske borta mot Falkenbergs FF var inte oväntat och den första halvtimmen var riktigt svag. Det var enda gången under vårsäsongen som vi hade lite flyt och inte släppte in något mål trots att vi inte var med. Vi segrade till slut med 2–0 efter att Oscar Möller vräkt sig fram och nickat in Haris Radetinac´ boll i det främre krysset i den 38:e minuten.

I slutskedet blev Tobias Nilsson utvisad efter att vårdslöst ha sparkat ned Haris. Hemmaspelarna var inte med på den efterföljande frisparken som Kristian Bergström skickade in och Prince Eboagwu kunde nicka in 2–0.

Med segern avancerade vi till Allsvensk kvalplats.

Målproduktionen fortsatte

Omg: 7 ÅFF – IFK Värnamo 5–2

Tredje raka segern i Superettan (och fjärde inklusive cupen) bärgades via 5–2 hemma mot IFK Värnamo. Återigen presterade vi bländande anfallsfotboll. Efter en kvart klippte Kristian Bergström in 1–0 efter inspel av Magnus Eriksson. Magnus Eriksson satte sedan 2–0 i den 43:e minuten efter framspelning av Bruno Marinho. Innan paus hann också Erik Moberg nicka in 3–0 på Kristian Bergströms hörna.

I början på andra halvlek kom Kristian Bergström helt fri och lyfte in 4–0 och efter en timmes spel värktes Oscar Möller ned i straffområdet och Jesper Arvidsson satte den efterföljande straffen fram till 5–0.

Tyvärr slappnade vi av i försvarsarbetet i slutet och Henrik Gustavsson tvingades rädda en straff från Joel Löw i den 65:e minuten. Två minuter senare rann Loret Sadiku igenom och placerade in 5–1. På stopptid kunde sedan Freddy Winsth springa i djupet och lobbnicka in 5–2 över Fimpen. Anton Tinnerholm blev utvisad i den 80:e minuten varför avslutningen blev speciellt jobbig.

Med segern avancerade vi upp till andra plats, endast en poäng efter Assyriska, som annars öppnat riktigt starkt.

Svag insats mot Bajen

Omg: 8 Hammarby IF – ÅFF 2–0

Det kändes som ett bra läge att åka upp till Söderstadion för viktigt bortamöte med Hammarby. För första gången skulle vi mäta oss mot en av förhandsfavoriterna, men likt 2010 års elände på Råsunda mot AIK verkade de våra tagna av stundens allvar och svarade för säsongens dittills sämsta insats. Vi mäktade med ett skott på mål och förlorade med 0–2.

Vi såg ut att ta ledningen i den 25:e minuten men Oscar Möllers mål dömdes tveksamt bort för offside. Strax innan paus fick Maic Sema enkelt vandra in från höger och placera in sitt första mål och det andra nickade han in helt omarkerad i den 61:a minuten.

Trots nederlaget låg vi kvar på andra plats.

Poängtapp även på Kopparvallen 

Omg: 9 ÅFF – Ljungskile SK 2–2

Bara tre dagar senare väntade hemmamatch mot Ljungskile SK. Tyvärr fortsatte eländet i den första halvleken som var ännu svagare än de båda på Söderstadion. Underläge med 0–2 innebar en oerhört tuff uppförsbacke.

Det dröjde bara drygt åtta minuter innan det första baklängesmålet föll. Förvisso ett kanonskott i krysset strax utanför straffområdet av Alexadar Kitic men försvarsarbetet dessförinnan och täckningen var riktigt svag. Alexander Mellqvist åkte sedan lätt slalom igenom centralt utan att någon av våra spelare gick in ordentligt i kampen. 0–2 var allstå ett faktum efter 36 minuter.

Scenförändringen var sedan total i den andra akten. I första halvlek hade vi bara ett avslut på mål men i andra åtta stycken. Två av dem gick i mål. Anton Tinnerholm vräkte sig fram och nickade in Jesper Arvidssons inlägg i den 58:e minuten och två minuter senare satte Daniel Swärd 2–2 på retur efter Viktor Prodells avslut. 

Det var allstå gott om tid att även få in ett tredje mål, men otroligt nog kunde LSK hålla undan trots flera högklassiga chanser.

Poängen räckte trots allt för att gå upp i serieledningen, men det var oerhört jämnt då en kvartett i täten hade 16 poäng.

Svenska Cupen

Åttondelsfinal ÅFF – Östers IF 2–1

Ytterligare tre dagar senare väntade åttondelsfinal i Svenska Cupen hemma mot Öster. Efter ett par tunga starter var det nu vår tur att ta kommandot redan från början och Viktor Prodell slog till två gånger om genom att sätta två returer i den 22 och 23:e minuten. Det första målet kom efter Anton Tinnerholms inlägg och det andra efter Jesper Arvidssons skott. Vi hade därefter kontroll på matchen och det kändes lite onödigt att Daniel Petersson kunde reducera efter friläge i den 70:e minuten och skapa spänning i slutet, men det var aldrig någon riktig fara och vi var därmed glädjande nog klara för kvartsfinal.

Målmissarnas eftermiddag 

Omg: 10 IK Brage – ÅFF 1–0  

Seriespelet fortsatte med match borta mot Brage i omgång 10 och det skulle bli en oerhört smärtsam upplevelse. Vi spelade nämligen högklassig fotboll de 25 första minuterna, men gjorde inte mål. Magnus Erikssons lobb i undersidan på ribban och studs på mållinjen i den fjärde minuten var verkligen värd ett bättre öde, men det var bara början på missade målchanser. Efterhand slappnade vi av när bollen inte ville in och Brage kontrade in matchens enda mål i den 27:e minuten. Efter en långboll tog sig Johan Eklund ojuste fram mot Daniel Hallingström och prickade in bollen.

Domaren Per Melin från Stockholm hamnade fortsatt i fokus efter att Prince Eboagwus kvittering felaktigt blåstes bort för offside i mitten på andra halvlek. Vi hade ändå flera klara chanser för att kunna vända matchen men fick alltså inte ens en pinne i denna vidriga tillställning.

Genom den oerhört tunga förlusten gjorde vi något slags rekord genom att vi föll från första till sjunde plats på bara en omgång.

Styrkebesked mot seriefavorit

Omg: 11 ÅFF – Assyriska FF 2–1

Tre poäng framför låg nästa motståndare Assyriska och det var naturligtvis en pressad situation för de våra, men åter visade de styrka när det som mest behövdes och vi vann med 2–1. Första halvleken var inte bländande och gästerna tilläts komma fram några gånger men vi hade också chanser och efter hörna från Kristian Bergström nickade Prince Eboagwu in 1–0 i den 35:e minuten.

Stärkta av målet lade sedan de våra i en växel extra i andra halvlek men det dröjde till den 76:e minuten innan 2–0-målet äntligen föll. Jesper Arvidsson och Kristian Bergström hade lekstuga till vänster och till sist kunde Jesper hitta Kristian med en chipp på djupet och Pligg serverade Viktor Prodell med en hård boll, som Prodell vackert skarvade in i bortre.

Lite onödigt fick Assyriska en straff i slutet sedan Anton Tinnerholm tagit med handen. Henrik Gustavsson räddade sin tredje straff under vårsäsongen men kunde dessvärre inte hindra straffskytten Mikael Ishak från att sätta sin egen retur.

Med segern gick vi åter förbi Assyriska att studsade upp till tredje plats.

Tung cupsorti

Svenska Cupen

Kvartsfinal ÅFF – Örebro SK 0–3

Cupkvartsfinalen mot Örebro kom nu lägligt, då vi hade det lite lugnare med matcher medan ÖSK hade ett riktigt tätt program. Men ÖSK hade centrallinjen intakt med ordinarie målvakt, försvar och Nordin Gerzic som ändå är ett starkare kort än någon av de spelare som finns i Superettan.

Vi skulle ändå ha avancerat till semifinal men föll med 0–3 efter två sena mål. Mål nummer ett kom efter hörna, då Haris Radetinac inte valde att ta bort bollen på stopptid av den första halvleken. Magnus Wikström kunde därmed nicka in 0–1. Dessförinnan hade vi fina chanser bland annat genom Magnus Erikssons stolpskott.

I den andra halvleken pressade vi på mot bortamålet men fick ingen utdelning och på stopptid avgjorde i stället ÖSK med två mål. 0–2 gjorde Tommy Wirtanen och 0–3 Robin Staf efter en solklar offside.

Som flera matcher denna vår var vi det bättre laget rent spelmässigt men slarv i försvarsarbetet i kombination med ineffektivitet i avsluten fällde oss åter. Vi hade verkligen chansen att gå hela vägen i cupen och det känns därför extra tungt att vi åkte ur.

Riktigt svagt 

Omg: 12 Landskrona BoIS – ÅFF 3–2

Känslan blev ju inte direkt bättre på väg hem från Landskrona. På förhand var det här en av de absolut svåraste matcherna under våren, men BoIS hade inte alls svarat upp mot förväntningarna och hade ännu inte tagit någon trepoängare på Landskrona IP. Men nu kom den första eftersom vi föll med 2–3 efter den dittills svagaste insatsen.

Vi skänkte bort det första målet genom bolltapp på mitten av Prince Eboagwu och assisterande domaren Henrik Svensson missade offsiden i anfallet som Fredrik Svanbäck avslutade genom att raka in 0–1. Vi kom in i matchen bättre och Anton Tinnerholm kvitterade med ett behärskat skott i den 29:e minuten på retur efter Jesper Arvidssons inspel från vänster. Onödigt släppte vi dock förbi hemmalaget i den 37:e minuten, då vi åter gick bort oss på vänsterkanten och bollen kom in framför målet. Väl där fick Steinar Strömnes en kraftig knuff in i bollbanan av Ajsel Kujovic varvid bollen studsade på norrmannen och i mål. Ofattbart nog blåste inte domaren Lars Olsson från Umeå bort målet.

Vi såg ändå ut att kunna knipa minst en pinne då vi kom igång bättre med spelet i andra halvlek och efter en timmes spel föll 2–2. Jesper Arvidsson spelade snett bakåt till Anton Tinnerholm som behärskat placerade bollen till vänster om målvakten.

Märkligt nog sjönk kvaliteten igen och det var inte helt ologiskt att hemmalaget drog det längsta strået av två för dagen svaga lag. Det avgörande 2–3-målet föll i den 88:e minuten efter att vi tappat boll i offensivt läge och lämnat en vidöppen gata centralt. Mathias Andersson kunde sedermera sätta bollen i mål.

Nu sjönk vi åter i tabellen, ned till sjätte plats.

Kanoninsats mot Giffarna

Omg: 13 ÅFF – GIF Sundsvall 2–0

Återigen var pressen stor inför ett nytt hemmamöte, mot GIF Sundsvall. Det var ytterligare en förhandsfavorit som inte lyckats i säsongsinledningen, men som på hemmaplan måste besegras. Nu tog sig de våra dock riktigt i kragen och visade upp ett mycket stabilt spel. Mest nöjd var man över att det inte var naiv satsning framåt utan det säkrades defensivt i första hand vilket också öppnade för en bra och varierad offensiv.

Efter en halvtimme fick vi äntligen in det första målet. Magnus Eriksson slog ett inlägg från vänster som Oscar Möller plockade ned och prickade in vid den bortre stolpen. Vi borde ha avgjort matchen tidigt i den andra halvleken men det dröjde till den 85:e minuten innan det förlösande 2–0-målet föll. Kristian Bergström slog ett inlägg från vänster och Viktor Prodell höll sig framme och nickade in bollen.

Avslutsstatistiken 17–4 varav 10–0 på mål talade sitt tydliga språk att segern var välförtjänt och vittnade om en mycket bra defensiv.

Vi studsade åter upp till tredje plats och jag trodde verkligen att vi skulle slippa lågvattenmärkena framledes. Men så blev det inte alls.

Uruselt 

Omg: 14 Östers IF – ÅFF 1–0

Helt obegripligt föll vi ned i usel kvalitet på Värendsvallen och gjorde den sämsta matchen på flera år. Tack vare att vi inte mötte något av de bättre lagen (ÖIF var bättre under hösten) stannade nederlaget vid 0–1.

Målet föll naturligtvis efter tafatta ingripanden då den låga lösa hörnan kunde nickas in av en helt fristående Mario Vasilj i den 17:e minuten. Henrik Gustavsson skulle naturligtvis plockat bort den bollen direkt. Vi mäktade med ett skott på mål under hela matchen och släppte samtidigt till nio skott på mål (flest under säsongen). Det man var mest arg på efter matchen var att de våra inte ens såg ut att försöka och då kan man inte vinna några matcher oavsett motstånd.

Vi föll åter till sjätteplatsen och pressen kändes nu än värre att kunna plocka en nya trea hemma mot ytterligare en förhandsfavorit – Brommapojkarna.

Uppe på banan igen

Omg: 15 ÅFF – IF Brommapojkarna 2–1

Denna gång såg det dock ut som vi skulle få stanna kvar i dyn från Värendsvallen. För den första halvleken var svag. Passiviteten var stor när Serge-Junior Martinsson Ngouali tog sig in från höger och bollen gick sedermera fram till Miiko Albornoz som kunde pricka in 0–1 långt inne i straffområdet, eftersom Haris Radetinac inte följde med vänsterbacken in i straffområdet.

Vi var därmed riktigt illa ute, men man måste då prisa de våra att ta sig samman och de gjorde en betydligt bättre andra halvlek och skapade chanser för en kvittering. I den 65:e minuten var det äntligen dags. Erik Moberg fick ingen bra träff med huvudet efter Kristian Bergströms hörna från vänster, men bollen snappades upp av Amir Suljic som skickade in den framför mål och vid bortre stolpen dök Viktor Prodell upp och nickade in 1–1.

Efter en ny hörna i den 81:a minuten hade vi vänt matchen. Kristian Bergström slog in bollen och Jesper Arvidsson nickade in 2–1 via ribban.

Trepoängaren innebar att vi åter var uppe på kvalplats. Vändningen var det första under året och var nog så viktig att bära med sig inför hösten.

Summering av vårsäsongen

Tack vare ett bra hemmaspel hängde vi väl med i den oerhört täta serien där Ängelholm och Degerfors toppade på 26 poäng. Aldrig tidigare i Superettans historia har en serieledare i halvtid knåpat ihop så få poäng. Våra 25 poäng räckte därmed för en tredjeplats.

Det som oroade var bortaspelet där vi bara vann två av sju bortamatcher (mot Västerås och Falkenberg). Vi avslutade vårsäsongen med fyra raka bortaförluster mot Hammarby, Brage, Landskrona och Öster och hade dessförinnan även förlorat mot Jönköping.

Hemmaspelet var däremot mycket bra. Precis som vi trodde hängde motståndarna inte med och vi tappade bara fem poäng (tre mot Degerfors och två mot Ljungskile). Därmed hade vi spelat ihop 19 av 24 möjliga poäng på Kopparvallen med en målskillnad på finfina 23–8.

Totalt sett hade vi en målskillnad på 29–16 efter 15 matcher. Aldrig tidigare i Superettan hade vi gjort så många mål och aldrig hade vi släppt in färre mål i Superettan.

På det stora hela hade vi klarat vårsäsongen okej även om vi hade några riktiga djupdykningar mot Hammarby, Landskrona och Öster. Trots dessa borde vi ha vunnit mot Degerfors, Jönköping, Ljungskile och Brage.

Förhoppningen var att vi skulle få lite tillbaka retroaktivt under hösten, då fler bortamatcher var på konstgräs och att vi förhoppningsvis hade lärt oss vad som gällde på bortaplan överlag och även anpassa spelet till naturgräs.

Fortsättning följer i del IV - Sommaren

Årskrönika 2011 – VI ÄR TILLBAKA - del II – Försäsongen

Ett lag som degraderas från en högre serie brukar råka ut för manfall, men inte Åtvidabergs FF anno 2011. Sett till antal startspelare hade inget lag som flyttats ned från Allsvenskan till Superettan tappat så få spelare (9 %).

Vi fick ett snabbt besked genom ett mycket högklassigt förvärv den 26 november – Magnus Eriksson från Väsby. 20-åringen hade gjort 11 mål för Superettans jumbolag Väsby och skulle förstås få fler möjligheter att göra mål i vår förening.

Alla våra egna spelare som vi verkligen ville ha kvar stannade. Jesper Arvidsson såg ut att försvinna men även vänsterbacken blev kvar. Och nu som vår egen spelare. Därmed bestod spelartruppen helt av egna spelare. Minst en lånad spelare hade vi annars haft sedan samarbetet med Djurgården inleddes 2003. Förvisso lånade vi in Thomas Olsson hösten 2011, men helårslånen är nu historia.

Nyförvärv inför säsongen:

Andreas Johansson, försvarare, uppflyttad från Tipselit (Grebo IK 2005)

Besart Kalludra, mittfältare, uppflyttad från Tipselit (Skeninge IK 2008)

Magnus Eriksson, forward, Väsby United

Två spelare ur Tipselit lyftes upp i A-truppen samt meriterade anfallaren Magnus Eriksson. Inte sedan 1970 då Roland Sandberg gjorde 11 mål för Kalmar FF i den näst högsta divisionen har vi införskaffat en sådan målspottare från en elitklubb. Ralf Edström gjorde bara 4 mål i Degerfors 1971 innan han kom till oss. Reine Almqvist satte 6 strutar för IFK Göteborg 1972 (också det i näst högsta divisionen) innan han blev vår spelare. Vi tog alltså två SM-guld utan forwardsförvärv från Allsvenskan, vilket säkert är en nyhet för många. Vi får be att återkomma till ämnet senare i krönikan.

Förluster:

Paulus Roiha (28 matcher i AS, 11 inbytta), KuPS Kuopio (Fin)

Johan Niklasson (9 matcher i AS, 3 inbytta), Jönköpings Södra IF

Emil Herge (3 matcher i AS, 2 inbytta), Vimmerby IF (utlånad, sedan utgående kontrakt)

Dejan Doslic (7 matcher i AS, 6 inbytta), Värmbols FC

Glenn Roberts (13 matcher i AS, 8 inbytta, 1 mål), Ålesunds FK (tillbaka efter lån)

Paulus Roiha gjorde förvisso flest mål i Allsvenskan men karriären led mot sitt slut och i dag är det ingen som är besviken för att vi istället valde att satsa på Magnus Eriksson. Paulus hade fortsatta skadeproblem under 2011 och spelade bara fyra matcher för KuPS innan han avslutade sin karriär.

Johan Niklasson har tidigare varit en stöttespelare men på grund av skadeproblem på senare år fick mittbacken allt mindre speltid och han lämnade för Jönköpings Södra och ska nästa säsong spela för IFK Värnamo.

Glenn Roberts lånads in från norska Ålesund hösten 2010, men tillförde inte tillräckligt och återbördades till Ålesund. Anfallaren gick sedan direkt till Tippeligaenklubben Sarpsborg 08.

De fyra förlorade spelarnas matchsumma var 60 allsvenska matcher varav 30 startmatcher och 8 mål.

Motsvarande siffror för 2010 var 18 matcher i Superettan varav 9 startmatcher och 2 mål.

Spelaromsättningen har alltså hållits på en väldigt låg nivå och manskapet har därmed kunnat spelas samman. Med bibehållen trupp och perfekta träningsmöjligheter kunde ett eget vägvinnande offensivt passningsspel börja övas in redan i november. Jag var inne på det redan i förra årskrönikan att vi skulle kunna lyckas öva in ett spel som Elfsborg om vi bara trodde på det. Det var som natt och dag till skillnad från det allsvenska året där vi fick sämsta tänkbara förutsättningar med få kvalitativa pass på fullstor plan och ett evigt flackande för att hitta spelbara planer. Med en månads senare seriestart gavs också möjligheten till mer tid för att utveckla spelet.

Träningsmatcherna

Vi hade ett betydligt bättre upplägg vad gäller träningsmatcherna inför säsongen gentemot 2010, då det var lite för svagt motstånd. Nu började vi istället mot tre allsvenska lag.

Kalmar FF – ÅFF 2–2

Vi fick en flygande start på träningsspelet med bra spel och en 2–0-ledning efter den första halvtimmen. Amir Suljic skickade upp det första målet i nättaket på retur i den nionde minuten (efter Magnus Erikssons skott). Magnus Eriksson frispelade sedan Pontus Karlsson, som gjorde 2–0 i den 22:a minuten. Efter slarv i vårt bakre led reducerade Abiola Dauda i den 32:a minuten och i början på andra halvlek kvitterade vår forne Ricardo Santos efter ett nytt tveksamt agerande av vårt försvar. På det stora hela visade matchen ändå att vi låg väl framme.

ÅFF – IFK Norrköping 1–1

Den 5 februari var det rekordtidig premiär på Kopparvallens utmärkta konstgräs. Cirka 1 000 personer kom för att se derbyt mot Norrköping. Vi började matchen lite tveksamt men tog snart över och Kristian Bergström sköt in 1–0 i den 18:e minuten efter schabbel av IFK-försvaret. Vi dominerade matchbilden under slutet på första halvlek och början på andra halvlek, men sedan kom gästerna tillbaka och gjorde 1–1 efter inspel från vänsterkanten och Imad Khalili som målskytt. Oavgjort var ett rättvist resultat och summa summarum var det en nya skaplig insats.

GAIS – ÅFF 2–0

Matchen borta mot GAIS gav en varning vad som händer om man inte är på tå. Det var ingen bra match från vår sida där framförallt passningsspelet fallerade på det dåliga konstgräset på Valhalla IP. Hemmalaget var inte heller bra men något bättre. Båda målen föll i början på andra halvlek. Eric Bassombeng satte det första målet i den 56:e minuten efter inlägg från höger och fyra minuter senare stod backlinjen lite högt, GAIS spelade sig igenom och Amadaiya Rennie satte det andra målet.

ÅFF – Degerfors IF 5–2

Förlusten i Göteborg gav en väckarklocka inför mötet med seriekonkurrenten Degerfors. DIF saknade några viktiga mittfältare och hade inte en chans när de våra trampade gasen i botten. Hög allsvensk klass redan i februari bådade gott!

Vi fick en smakstart med två snabba mål med Kristian Bergström som skarprättare båda gångerna (minut 4 och 6). Magnus Eriksson slog ett fint instick till det första och Christoffer Karlsson spelade fram till det andra. I den 23:e minuten ökade Oscar Möller på till 3–0 efter frispelning av Haris Radetinac. Fyra minuter senare blev Christophe Lallet utvisad och värmlänningarna fick inte plocka in någon mer gubbe.

Erik Moberg nickade in 4–0 på Jesper Arvidssons kalasinlägg i den 48:e minuten och för 5–0 i den 52:a minuten svarade Haris Radetinac med en nick ribba in framnickad av Magnus Eriksson. Tyvärr tappade de våra av på takten och Alexander Andersson reducerade två gånger om i den 67:e och 80:e minuten. Men matchen som helhet gav ett fint besked om vår kapacitet.

ÅFF – Assyriska FF 0–2

Mot förväntade toppkonkurrenten Assyriska kom vi ned på jorden igen och gjorde precis som mot GAIS en riktigt blek insats där den rätta viljan tycktes saknas och det såg väldigt lojt ut. 0–1 föll i den 19:e minuten då Jimmie Augustsson satte bollen ur friläge. Början på andra halvleken var något bättre men vi fick inte in bollen på de chanser som skapades och istället gjorde bortalaget 0–2 efter en timmes spel, då Mikael Ishak rakade in bollen i öppet mål efter inspel från vänster. Matchen var ytterligare en varning vad som sker om man inte är på tå, även om södertäljelaget visade på bra takter.

Efter matchen väntade en veckas träningsläger i turkiska Side där det också spelades en träningsmatch.

FC Dynamo Bryansk – ÅFF 0–0

Matchen mot ryska andraligalaget (slutade sedan sexa) blev en brutal historia där vi hade tur som inte fick någon spelare skadad. Dynamo fick Pavel Ignatowicz utvisad i den första halvleken och för oss fick Steinar Strömnes syna det röda kortet, men ersättare tilläts. Chansmässigt var det jämnt men den fetaste möjligheten fick ryssarna. Henrik Gustavsson räddade dock straffsparken från Vitrysslands främste landslagskytt genom tiderna, Maksim Romashchenko.

ÅFF – Jönköpings Södra IF 4–0

Hemma i Sverige igen väntade åter en seriekonkurrent i form av Jönköping.  Vi tog tag i matchen från början och efter ett fult påhopp av Christer Persson på Haris Radetinac var vi en man mer på banan från minut 22. Anton Tinnerholm rullade, ur snäv vinkel, in 1–0 i den 37:e minuten.

I den andra halvleken tog vi sedan över totalt. I den 55:e minuten slängde sig Oscar Möller fram på Kristians Bergströms fina inlägg och nickade in 2–0. Minuten senare avancerade Christoffer Karlsson med styrka och bestämdhet centralt och dunkade in 3–0.

I den 65:e minuten var Haris Radetinac på väg igenom centralt, men blev hårt tagen av Tommy Thelin och vår före detta spelare blev utvisad. I den 76:e minuten fick sedan Magnus Eriksson äntligen göra sitt första ÅFF-mål, på straff sedan han själv blivit fälld. Avslutningen på matchen blev lite avslagen, men de våra visade åter vilken oerhört hög kapacitet laget besitter när gasen trycks i botten.

Mjällby AIF – ÅFF 2–1

Vi fick en bra genomkörare på naturgräs på Strandvallens B-plan. Vi var inte riktigt med från början och David Löfquist dundrade in första målet redan i den åttonde minuten. Allt eftersom kom vi in i matchen allt mer och Oscar Möller svarade för ett riktigt klassmål, efter skarv från Magnus Eriksson, då han dundrade in 1–1 i nättaket strax innan paus.

Vi började riktigt bra i andra halvlek men lyckades inte få in bollen och tio minuter före slutet avgjorde istället hemmalaget genom Daniel Nicklasson, som kom igenom centralt och avslutade vårdat.

ÅFF – Motala AIF 5–0

I genrepet ställdes vi mot Motala som var nykomling i division I. Det skilde alltså bara en division men i spelet skiljde flera klasser där bortalaget aldrig gavs någon chans. Det var gasen i botten från början. Jesper Arvidsson gjorde 1–0 på straff i den 11:e minuten, sedan Oscar Möller blivit nedriven. Fyra minuter senare ökade Oscar Möller på till 2–0 framspelad av Magnus Eriksson.

I den 28:e minuten slog Anton Tinnerholm in bollen från höger och John Erlandsson stötte bollen i eget mål. Bara minuten senare drogs ett riktigt mönsteranfall upp på högersidan där Haris Radetinac hittade Anton Tinnerholm djupt ned vid kortlinjen. Anton serverade sedan för Magnus Eriksson som bara hade att rulla in 4–0.  

De våra slog sedan av på takten men kontrollerade matchen. Det dröjde till den 72:a minuten innan det femte målet kom. Kristian Bergström slog en fin hörna från vänster som Erik Moberg snyggt nickade in i det bortre hörnet.

[Se spelarstatistik från träningsmatcherna 2011 här] (klicka i bilden om den är suddig)

Summering av försäsongen

Resultatmässigt noterade vi tre segrar (Degerfors 5–2, Jönköping 4–0 och Motala 5–0), tre oavgjorda (Kalmar 2–2, Norrköping 1–1 och Dynamo Bryansk 0–0) och tre förluster (GAIS 0–2, Assyriska 0–2 och Mjällby 1–2).

Eftersom vi mötte fyra allsvenska lag var det ändå ett bra facit och trots att de sämsta insatserna skedde mot GAIS och Assyriska så var vi på intet sätt chanslösa i de matcherna. Precis som väntat kändes det som vi var betydligt bättre förberedda inför seriepremiären än säsongen innan. Spelet hade utvecklats med ett välvårdat passningsspel som vi inte hade upplevt så tidigt på året under någon tidigare säsong.

Fortsättning följer i del III - Vårsäsongen