Efter ett väldigt
turbulent år är vi naturligtvis väldigt tacksamma över vad vi har presterat sportsligt
och till den kommande säsongen ser vi ut att kunna få en helt annan kontinuitet
i laget. Den trista, men absolut nödvändiga, frågan är dock om vi har råd med
detta?
Totalt sett använde vi oss av 23 spelare i Superettan under
säsongen. Åtta av dessa hade medverkat i en eller flera av våra allsvenska
matcher 2015. Sex av dessa hade medverkat i tio matcher eller fler, men bara
tre hade medverkat i hälften eller fler av de allsvenska matcherna: Henrik
Gustavsson, Månz Karlsson och Ammar Ahmed.
Vi hade tappat 75 % av den totala matchsumman (om man räknar
i hopp samtliga spelares matcher), 96 % av de gjorda målen samt 95 % av
assisten. I dessa siffror är Henrik Gustavsson medräknad som truppspelare under
säsongen, vilket han inte var när säsongen startade.
Att vi tappade så många spelare (19 stycken som hade
medverkat i Allsvenskan) på bara en säsong, har aldrig tidigare inträffat i
föreningens historia.
Av de nya spelarna hade fyra allsvenska erfarenheter:
Jonathan Asp, Simon Helg, Shkodran Maholli och Björn Westerblad. Ytterligare
en, Jens Jakobsson hade erfarenhet från Superettan.
Övriga tio hade ingen erfarenhet av elitfotboll och hälften
av dem hade inte ens spelat A-lagsfotboll tidigare.
Jon Birkfeldt, Joakim Juhlin, Mahmoud Eid, Simon
Alexandersson och Fredrik Alm hade spelat A-lagsfotboll i lägre divisioner.
Alberto Catenacci, Kevin Deeromram, Samuel Holm, Marijan
Cosic och Adrian Petersson, hade däremot inte gjort det. Till denna kategori
kan vi ju också nästan lägga Simon Marklund och Lucas Öhrn, som bara hade gjort
var sitt inhopp i Allsvenskan 2015.
Mycket stark
utveckling utifrån förutsättningarna
Utifrån dessa förutsättningar, och det kaos som rådde runt
omkring, var det en fantastisk utveckling vi såg av spelartruppen, både som
lag, men också individuellt.
Av de yngsta tog ju Kevin Deeromram och Alberto Catenacci
jättekliv, men Simon Marklund, Marijan Cosic och Samuel Holm utvecklades också
starkt.
I ”mellankategorin” av fortfarande unga spelare med inga
eller ringa erfarenhet av elitspel tog Shkodran Maholli, Mahmoud Eid och Simon
Alexandersson jättekliv, men Hampus Holmgren, Sebastian Ramhorn och Jon
Birkfeldt utvecklades också starkt.
Även i den ”äldre” kategorin med mer erfarenhet av elitspel
utvecklades också Björn Westerblad, Ammar Ahmed och Simon Helg kraftigt under
säsongens gång.
Utvecklingen har skett främst i det offensiva spelet och
under kommande säsong hoppas vi givetvis på en stark utveckling i defensiven. Det
finns goda förhoppningar om detta eftersom vi har behållit de flesta spelarna
och genom kontinuitet har vi möjlighet att bygga upp en gemensam spelidé hur vi
ska agera i försvarsspelet, vilket givetvis inkluderar samtliga spelare.
– Jag tror vi tjänar
på sikt att vi ändå har släppt lite på tyglarna och låtit entusiasmen flöda och
inte alltid pekat med hela handen, berättade Roar Hansen på medlemsmötet
den 25 augusti.
Roar Hansen och Andreas Thomsson har därefter också varit
tydliga med att det framöver blir mer fokus på försvarsspelet, nu när
förutsättningarna är bättre för det.
Truppen 2017
På målvaktssidan är Gustav Jansson mycket glädjande kvar och
tillsammans med utespelarna ska vi kunna skapa en större trygghet. Gustaf
Halvardsson finns också som målvaktbackup.
Både i backlinjen och på mittfältet har vi en slagsida åt
höger, där alternativen är många. Däremot är de färre till vänster och vi
kommer nog få se en högerfotad vänsterback emellanåt.
För Hampus Holmgren, Jon Birkfeldt och Johan Ramhorn är det
naturligt att spela högerback, men de två sistnämnda kan också spela mittback.
Centralt är ju också Alberto Catenacci och Sebastian Ramhorn starka alternativ,
med unge Adrian Petersson som backup. Till vänster är Jonathan Asp vår
naturlige vänsterback.
På mittfältet blir det intressant att se vem av Simon
Marklund, Marijan Cosic, Samuel Holm eller Joakim Juhlin, som tar kommandot.
Eller kliver Simon Alexandersson åter ut till höger igen? Alexandersson är
förstås ett hett alternativ högre upp i banan, det är även Marklund och Holm medan
Juhlin är ett alternativ på en defensivare position centralt.
Centralt har vi starka kort i Björn Westerblad och Jens
Jakobsson. I den sistnämndes fall önskar vi förstås en fin utveckling nu när
han får vara med från början. Just en sådan utvecklingskurva har vi också sett
på flera av våra sommarförvärv, där Ricardo Santos är det främsta exemplet på
senare år. Det blir också mycket intressant att se om Fredrik Holster lever upp
till de högt ställda förväntningarna att ersätta Ammar Ahmed på ett bra sätt.
Till vänster är naturligtvis Simon Helg given på förhand. Utmanare
om mittfältsplatser är även Oliver Bohlin Westman och Fredrik Alm. Den
sistnämnde är också ett alternativ på topp.
På topp är Emil Bellander den mest utpräglade
forwardsspelaren, medan Simon Alexandersson har breddat sitt register.
Samtidigt söker vi efter en ersättare för Shkodran Maholli, vilket spelartyp
det kan bli tal om påverkar säkert om vi kommer fortsätta spela 4–1–4–1 (eller
liknande kombination) eller om vi går tillbaka till 4–4–2 (som vi ändå spelade
några matcher under hösten).
Vi har tappat många
mål
Om vi inte förlorar någon mer spelare så innebär det att vi
har tappat 30 % av matchsumman i Superettan (37 % av startmatcherna) och hela
63 % av målen. Även om siffrorna inte är i närheten av omsättningen inför förra
säsongen så har vi tappat en hel del matcher, men på får spelare. Vi har också
tappat tre av våra största målskyttar som svarade för samtliga av våra 33
”tappade” mål, genom Shkodran Maholli (15), Ammar Ahmed (10) och Mahmoud Eid
(8).
Vi ersatte ändå Eids målskytte på ett fint sätt under
hösten. Med en fortsatt utveckling på många fötter, tror jag att fler målskyttar
kan kliva fram och avlasta, men det är klart att det är tufft att komma upp
till 53 mål igen. Sätter vi försvarsspelet bättre och decimerar antalet
insläppta mål rejält, så är ju det ännu mer värt i slutändan.
Ekonomin måste gå
ihop
Jag hoppas verkligen inte att det är någon som undgått att
vi levt långt över våra tillgångar under 2016, men med tanke på vissa
kommentarer behövs nog ändå ett förtydligande.
Men vadå, på
medlemsmötet den 1 december pekade ju styrelsen på ett överskott på 21 000
kronor vid årets slut, så då är ju allt grönt eller?
Nej, det är det förstås inte då minst 5,5 miljoner (det kan
vara ännu mer) har tillkommit efter extra ordinära intäkter, enligt följande:
Uefa Solidarity Payment
|
2 364 000
|
Bidragsgivare
|
1 175 000
|
Spelarförsäljningar
|
1 000 000
|
Extra SEF-stöd
|
492 000
|
Insamlingen
|
281 000
|
Ungdomsbonus
|
250 000
|
Totalt
|
5 562 000
|
Jag vet inte det exakta beloppet för spelarförsäljningarna,
men det är rimligt att tro att den faktiska summan är runt en miljon. Det extra
SEF-stödet härrör från att vår tabellplacering var fyra platser bättre än
budgeterat. Detta är beräknat från 2014 års siffror. Beloppet kan därmed
variera något, men summa summarum rör det sig knappast om någon stor
förändring.
Ja, men skit samma.
Vi gick ju ändå plus under 2016, så vad är problemet?
Det är just denna frågeställning som är problemet!
Det räcker ju inte att vi räddades av ett antal gynnsamma
faktorer under 2016. Vi vill ju naturligtvis fortsätta att leva under 2017,
under 2018 och oändligt många år till. Det är ju det som är det allra
viktigaste att föreningens existens inte hotas!
Det behövs naturligtvis ingen Einstein för att räkna ut att
pengar inte kommer fortsätta att ramla ned från himlen som de gjorde under 2016.
Man behöver inte heller vara ekonomiprofessor för att förstå att kostnaderna
kommer att öka ännu mer under 2017!
Den enkla ekvationen klart mindre intäkter och klart större
kostnader innebär naturligtvis ett gigantiskt underskott!
Stort bortfall av
intäkter 2017
Av de extra ordinära intäkter som jag listat kan vi bara
budgetera med avtalade pengar från eventuella bidragsgivare/mecenater, redan
klara spelarförsäljningar samt eventuellt en något högre placering i Superettan
än tia.
De övriga intäkterna kan vi inte budgetera med. Vi vet att
vi inte får ett öre från Uefa Solidarity Payment under 2017, av den enkla
anledningen att vi inte spelade i Allsvenskan 2016. Lika solklart är det då att
vi fick ta del av detta fantastiska, och helt nödvändiga tillskott, tack vare
att vi spelade i Allsvenskan 2015. Någon tacksamhet för att vi spelade i
Allsvenskan 2015, och på så vis fick ta del av dessa livsviktiga pengar, har
dock aldrig den nuvarande styrelsen riktat.
Krasst sett kunde vi alltså tappa 5,5 miljoner i intäkter. Vi
hoppas dock att bidragsgivare fortsätter att skjuta till och förhoppningen är
ju också att den redan klara försäljningen av Shkodran Maholli bidrar en bit på
vägen genom att Roar Hansen har fått större mandat som Manager. Vi fick dock
inte mycket för Mahmoud Eid trots att det var 1,5 år kvar på avtalet, men det
bidrog naturligtvis att han mer eller mindre såldes ut på grund av den ytterst
prekära ekonomiska situationen. Däremot så verkar folk se helt annorlunda på
läget nu, tack vare alla extra ordinära intäkter och då blir också
förhandlingsläget ett annat, när man inte tycks vara tvungen att sälja.
Dessvärre är det bara en skenbar bild av läget.
Kostnaderna har skjutit
i höjden
På årsmötet den 29 februari visade styrelsen upp en
minusbudget på 675 000 kronor. Kostnadssidan från den budgeten spräcktes
med ytterligare 3 749 000 (sett till den prognos vi fick på
medlemsmötet den 1 december).
På medlemsmötet den 1 december visade också klubbchefen
Mattias Persson upp siffror på att extra pengar hade investerats i spelartruppen.
Bara sedan medlemsmötet den 25 augusti fram till medlemsmötet 1 december
redovisades en ökning i investering i spelartruppen på 845 000 kronor
(sett fram till årsskiftet).
Det är därmed verifierat att spelarlönerna för 2017 kommer
att vara avsevärt högre än under 2016. Det är ju också glasklart att det blir
dyrare. Att förlänga spelaravtal blir alltid dyrare, med undantag om man har
ramlat ur en serie eller något extra ordinärt med spelare om är på väg nedåt på
ålderns höst. Denna typ av extra ordinära spelare är dock väldigt sällsynta. De
spelare vi har i truppen nu är istället på väg framåt i sin utveckling och
därmed blir de förstås också dyrare.
Även utanför själva spelartruppen har lönekostnaderna
utökats.
På medlemsmötet den 25 augusti berättade kassören Leif
Hansson:
– Vi har dock
tillfälliga kostnader för 2016 på 1,8 miljoner (personalkostnader och ÅPG) som
ej drabbar oss 2017. Det var ju en del personalavgångar som kostade.
Owoeripengarna på 500 000 behöver vi inte betala igen,
men att vi ska ”tjäna” in 1,3 miljoner i lönekostnader, är förstås inte
möjligt, med tanke på de nyanställningar som har gjorts.
Gigantisk
sponsorbudget
För att täppa igen den stora ekonomiska luckan som uppstår
under 2017 har klubbledningen valt att öka sponsorbudgeten till 10,3 miljoner
kronor!
På årsmötet den 29 februari var sponsorbudgeten för 2016 som
bekant 6 875 000 kronor. På medlemsmötet den 25 augusti berättade vår
kassör Leif Hansson att budgeten istället var 5 700 000. Efter
påpekande om den stora differensen, förtydligade Leif att pengarna däremellan (1 175 000)
var ett bidrag och inte skulle ses som sponsring.
På medlemsmötet den 1 december var dessa 1 175 000
återigen tillbakaflyttade som sponsorpengar och kallades då istället för
”riktad sponsring”. Detta innebar att sponsorpengen som visades upp den 1
december var 5 924 000. Exkluderat bidraget på 1 175 000
blir summan 4 749 000 att jämföra med den sponsorsumma som presenterades
den 25 augusti på 4 700 000.
Exklusive Bidrag
|
Inklusive Bidrag
|
Bidrag
|
|
Budget 2016
|
6 875 000
|
6 875 000
|
|
Prognos 25/8
|
4 700 000
|
5 875 000
|
1 175 000
|
Prognos 1/12
|
4 749 000
|
5 924 000
|
1 175 000
|
Differens, Budget - 1/12
|
-2 126 000
|
-951 000
|
Hur man än ser på det är det långt upp till budgeten på
6 875 000 kronor, men detta år ska budgeten ändå upp med ytterligare
3 425 000, vilket innebär en ökning med 117 % om vi utgår från det
belopp vi fick in via sponsring (4 749 000). Om vi utgår från sponsringen
inklusive bidraget (5 924 000) blir ökningen 74 %.
Hur vi än räknar så är den förväntade ökningen oerhört
kraftig. På medlemsmötet påvisades att 4,4 miljoner redan var mer eller mindre säkrade
och däri ingick bidragspengar från mecenater. Om detta är korrekt innebär det
ändå att 5,9 miljoner saknas, vilket alltså är 1,15 miljoner mer än vad vi fick
in i sponsorpengar 2016. Självklart ingår också en hel del av sponsorpengarna
från 2016 i de klara för 2017, däribland XL Bygg. Låt säga att Mecenater går in
med 2,2 miljoner och Sponsring via flerårsavtal också är 2,2 miljoner. I så
fall måste vi öka sponsringen på befintliga sponsorer, alternativt hitta nya i storleksordningen
3,35 miljoner, vilket i så fall innebär en ökning med 71 %.
Exklusive Bidrag
|
Inklusive Bidrag
|
Bidrag
|
|
Prognos 1/12
|
4 749 000
|
5 924 000
|
|
Budget 2017
|
8 100 000
|
10 300 000
|
2 200 000
|
Förväntad ökning
|
3 351 000
|
4 376 000
|
|
Procentuell ökning
|
71%
|
74%
|
Det är alltså en mycket tuff uppgift och frågan är om det
finns någon förening i världen som ökat sin sponsorbudget så kraftigt utan att
den har avancerat i seriesystemet?
Det måste väl i så fall handla om något alldeles extra
ordinärt.
Effektivitet
På medlemsmötet berättade vår klubbchef Mattias Persson, och
visade presentationsmaterial om sponsringen och dess effektivitet för 2015,
2016 och den förväntade effektiviteten 2017.
Mattias ville påvisa att det var högre effektivitetsgrad
2016 än 2015. Jag har inte alla siffror för 2015, men väl dem för 2014.
Under 2014 betalades hyra för ÅFF Center i Linköping och vi hade
högre kostnader för LED. Avtalet för LED-skärmarna var uppgjort att betala
hyreskostnader på tre år, för att sedan köpa ut LED-skärmarna för cirka ett
halvt årshyresbelopp. Det har köpts till skärmar i olika omgångar och på så
sätt har kostnaderna för dem sjunkit undan för undan. Nu återstår endast underhållet
för dem.
Trots att vi betalade nämnda kostnader, så hade vi 2014 en
resurskostnad på 36 % (sponsorkostnader/sponsorintäkter).
Under 2016 var den reella resurskostnaden 44 %.
Självklart har jag tagit med löner (inklusive sociala
avgifter med mera) och allt annat som rör sponsringen för 2014. Vad Mattias har
tagit med 2016 vet jag inte mer än att han hade lagt in bidraget (som Roar
Hansen ordnade via sina kontakter). Bidraget har jag därmed självklart exkluderat,
eftersom ingen marknadspersonal har arbetet med detta. Jag har dock inte
exkluderat de sponsrade pengarna till träningslägret eftersom jag inte vet
beloppet. Spelare och ledare ordnade sponsorpengarna till träningslägret vilka
har konterats som sponsorpengar.
För 2017 visade Mattias upp siffror på att resurskostnaden
bara ska vara 23 %, men då har han återigen räknat in bidrag från mecenater på
intäktssidan. På kostnadssidan har han räknat med en ökning med 294 500
kronor, vilket innebär en ökning med 14 %.
Bidragspengar borde naturligtvis inte vara med i denna
uträkning och dessutom har säljresursen, ökats från en 95%-ig tjänst till 180%,
vilket rimligtvis bör belasta kostnadssidan med ett betydande belopp.
Återigen behöver man inte vara någon ekonomiprofessor för
att se att Mattias siffror är felaktiga och orimliga. Ökar man försäljningen
ökar förstås också kostnaderna för produkterna. Att få till en 85%-ig tjänst
för 294 500 skulle innebära en månadslön på cirka 16 000. Det är
förstås inte trovärdigt.
Föreningen kommer
alltid i första hand
En budget för 2017 efterfrågades på medlemsmötet den 1
december, men någon budget för hela föreningen fick vi inte se. Vi kan dock
konstatera att den blir oerhört tuff att få ihop, vilket naturligtvis mycket
beror på den turbulens vi haft i vår förening på senare år.
Som jag har berättat i olika krönikor och skrivelser i tio
års tid, så är skillnaden oerhört stor i ekonomier mellan Allsvenskan och
Superettan.
En anpassning till den lägre serien var därmed fullständigt
nödvändig och det borde förstås alla ha varit införstådda med. Detta för att kunna
vara förberedd att verkligen optimera resurserna. Däri ingår givetvis att
nyttja den kunskap som har investerats i personalen och säkerställa en
kvalitativ överlämning från dem som tvingas sluta till dem som får ta över. Det
är naturligtvis inte helt lätt, men genom transparens och kommunikation är det
naturligtvis möjligt.
Att arbeta i en förening är inte som ett vanligt arbete. Många
tar ut en betydligt lägre lön än vad de hade kunnat få på ett annat arbete och
många arbetar mycket mer än de ordinarie timmarna eftersom de brinner för
föreningen i fråga. Därmed är det naturligtvis lättare att komma fram till en
lösning via tydlig kommunikation, än vid ett annat arbete där själva jobbet och
pengarna är betydligt mer styrande. Arbetar man inom en förening så hamnar
givetvis föreningens väl och ve i första hand.
Därmed är det också givetvis fullständigt ovidkommande om
man är anställd i föreningen eller inte. Finns inte ekonomiska förutsättningar
för att behålla alla anställda så är det ju inga konstigheter. Vem eller vilka
som är anställda är naturligtvis också irrelevant, bara uppgifterna sköts på
ett optimalt sätt efter förutsättningarna.
Om man brinner för föreningen, så lämnar man ju givetvis
inte föreningen bara för att man inte är anställd längre. Plikten som medlem
finns givetvis kvar så länge man lever. Detta innebär ju givetvis att ÅFF
prioriteras högre än att vara alla till lags. Precis som vi försöker skydda
våra barn från faror, försöker vi skydda vår älskade förening. Det är givetvis
en naturlag.
Kansliet blev
uteslutet
Under den korta tid som Sverre Moum var kassör under 2014
var det självklart att samtliga inom organisation involverades i det ekonomiska
budgetarbetet. När Sverre sedan, mycket tråkigt nog hoppade av på det sätt han
gjorde, var det dock slut med att försöka lösa problemen tillsammans. Transparensen
och kommunikationen upphörde nästan helt från styrelsens sida till de anställda
och inte heller kunde de anställda nå fram med sin kommunikation till
styrelsen. På detta sätt går det naturligtvis inte att bedriva en verksamhet.
Sammanfattande kan man säga att uppsägningar var tvungna att
ske, men de gjordes på fel sätt, vilket har kostat och kommer kosta oss även i
framtiden. Sedan kostade det också att bygga upp nytt och i detta fall har
också flera personer fallit bort på vägen. Självklart går det inte att skildra
detta förfarande med ett mildare uttryck än kaos. I annat fall har man ju inte
velat ta till sig vad som försiggått i vår kära förening under de senaste åren!
Och de ideella i matchorganisationen
blev misskrediterade
Organisatoriskt har vi naturligtvis oerhört mycket att tacka
alla ideellt arbetande vid matchevenemangen. Det är ju tack vare dem som vi har
kunnat genomföra våra hemmamatcher. Det är ett sammansvetsat gäng där de flesta
har arbetat väldigt många år inom föreningen. Dessa personer kräver så lite
tillbaka. De gnäller inte utan är nöjda att göra en insats för föreningens
bästa. Därmed borde det vara solklart för alla att det ville väldigt mycket
till för att kioskvärdinnorna skulle gå till pressen den 4 november.
Läs artikeln i Corren: http://www.corren.se/sport/arenapersonal-hoppar-av-aff-om4366384.aspx
Måste ges rätt
förutsättningar
Den 5 januari skrev Martin Carlsson-Wall en artikel i
IdrottensAffärer.se. Martin är Associate Professor, docent och chef för Center
for Sports and Business, vid Handelshögskolan i Stockholm. Tillsammans med sina
forskarkollegor har han kommit fram till en del intressanta synpunkter, förvisso
självklara, men ändå tänkvärda.
Martin menar att för stort fokus läggs på spelarna och att
kansliet, som är en viktig del av kärnan hamnar i skymundan. Dessutom måste
kansliet ges förutsättningar och kravsättas samt att långsiktighet måste
finnas.
Martin skriver också:
”Hittills har aldrig
någon pratat om talangutveckling i relation till sin kanslipersonal!
Varför är det så?
Varför är vi överens om att det finns tydliga samband mellan ekonomiska muskler
och idrottsprestation samtidigt som vi ofta bortser från kansliets centrala
roll för att skapa ekonomiska muskler?”
Eftersom vi har varit, och fortfarande ändå är, på en hög
nivå tävlar vi som bekant med kombattanter som i många fall har bättre
ekonomiska förutsättningar än oss. Detta innebär att budgeten för
personalstyrkan på kansliet är mindre än motståndarnas. Genom detta är det underförstått
att resurserna måste optimeras bättre och styrelsen måste vara ännu tätare
involverade tillsammans med kanslipersonalen än i de så kallade storklubbarna.
Det är just punkten att få förutsättningar som är jätteviktig. Det är ju bara då
man kan kravsätta.
Det finns förvisso utbildningar för klubbchefer och
liknande, men det är en oerhört komplex värld att jobba administrativt inom en
idrottsförening, så den enda riktiga utbildningen är att få erfarenhet i en
elitklubbs kansli. Samtidigt gäller förstås då att styrelsen måste vara
närvarande för att kunna fatta rätt beslut.
Konsekvensanalys
innan förändring
Självklart måste det finnas en vilja att förändra till det
bättre, men det är förstås omöjligt utan att först göra en konsekvensanalys för
att kunna bemöta den starka kultur som finns inom en idrottsförening.
En del nydanande har upphandlats centralt genom SEF. Det har
länge varit på tal om en gemensam digitalisering av svensk fotboll, efter
förebilder från ligorna i Holland och Norge, där vår förening givetvis haft
representanter som varit del av detta. Under 2014 togs beslutet om ett
gemensamt CRM-system, WI-FI på arenorna, gemensamt biljettsystem och
POS-system. Dessa delar är alltså inget som den nuvarande styrelsen har arbetet
fram, men bland annat på grund av bindande avtal ska det först nu tas i bruk
fullt ut.
Förhoppningen är givetvis att vi precis som övriga
elitföreningar kan dra nytt av den gemensamma digitaliseringen. Det är förstås
inte gratis utan tas av de gemensamma SEF-pengarna och vi kommer förmodligen
inte se någon omedelbar effekt, utan detta är mer långsiktigt där vi säkerligen
skulle få en större utväxling av det i Allsvenskan.
Ekonomin knappast på
första plats längre
För att styra Åtvidabergs Fotbollförening måste det finnas
en affärsmässighet som är anpassad till våra förutsättningar. Eftersom denna
inte infunnit sig under de senaste väldigt turbulenta åren, har oron gnagt mest
hela tiden över vår väldigt utsatta ekonomiska situation.
Det som jag finner som oerhört skrämmande är att väldigt
många ser så nonchalant på ekonomi. Styrelsen, genom främst Magnus Andersson,
klargjorde för ett år sedan att ekonomin kommer på första och andra plats. Även
i skrivelser var inställningen att budgetarbetet skulle ske med stor
försiktighet. Med tanke på dessa uttalanden fann jag det mycket märkligt att vi
fick se en budget på årsmötet den 29 februari som uppenbarligen var orimlig att
uppfylla.
Trots det här oerhört besvärliga ekonomiska året, så dundrar
ledningen på med skenande kostnader och en sponsorbudget som saknar motstycke i
övertro. Det är så långt ifrån en försiktighetsprincip det går att komma!
Sporten har räddat
oss hittills
Vi får vara oerhört glada att vi var kvar i Allsvenskan 2015
och på så sätt fick ta det av ”Uefa Solidarity Payment”-pengarna. Det är ju
också genom rätt rekryteringar och vidareutveckling av spelare som vi räddat
oss kvar i elitfotbollen. Det har dessutom skett med råge, vilket innebär mer
SEF-pengar in än budgeterat. De unga spelarnas utveckling har gett oss ungdomsbonus
samt att vi kunnat sälja spelare. Sportens ledare har också ordnat finansiering
av flera av spelarna genom goda kontakter, bland annat genom nämnda bidrag. Vi måste
givetvis i första hand vara oerhört tacksamma mot bidragsgivaren!
Insamlingen på 281 000 är den enda post av de extra
ordinära intäkterna som inte härrör från sporten.
Vi kan därmed konstatera att sporten har genererat 5 281 000
av dessa extra ordinära intäkter. Utan dessa hade årets resultat (enligt
prognos 1 december) hamnat på ett underskott på 5 260 000 kronor!
Sporten har alltså räddat oss från en fullständig katastrof!
Samtidigt så har naturligtvis sporten kostat mer än vad vi
hade råd med, men det är ju varken tidigare sportchefens eller tränarnas fel.
Sporten har följt direktiven från styrelsen och utifrån sina förutsättningar
arbetet mycket väl, vilket är det som de ska kravsättas efter.
Därmed borde det vara glasklart för alla att det är styrelsen
som är helt ansvariga för den ekonomiska hanteringen och det är de som ska
kravsättas!
Vi kan inte blunda
lägre
Sportsligt sett ser det bra ut inför 2017 men vad hjälper
det när det ekonomiska läget är oerhört utsatt! Det står utom allt tvivel att
vi måste ha hjälp av mecenater för att klara säsongen. Det finns också
mecenater som är villiga att ställa upp med väldigt stora belopp, men
självfallet vill de att pengarna ska göra nytta och inte bara läggas på toppen
av ett stort svart slukhål som drar med sig allt i fallet.
Det måste finnas en ledning som klarar av att sköta
Åtvidabergs Fotbollförening på ett affärsmässigt sätt efter vår kultur och våra
förutsättningar. Därmed är det nu hög tid att dra upp huvudet ur sanden, se sig
själv i spegeln och gå till handling för ÅFFs bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.