Del III – Försommaren

Efter tre raka segrar var bortaförlusterna mot GAIS och framförallt mot Syrianska ett tydligt tecken på att vi inte skulle sväva iväg.

Omg 9

ÅFF – AFC United 4–0

Det fanns en hel del att jobba på och i inledningen mot pigga topplaget AFC såg det fortsatt ganska rostigt ut, men sedan brakade vi loss ordentligt!

I den 8:e minuten slog vi till med ett omställningsmål som hette duga!

AFC hade ett inkast långt nere vid vår högra hörnflagga, men vi pressade bra och Hampus Holmgren kunde vinna bollen strax utanför vårt straffområde till höger, vända om och spela fram till Simon Helg, som klackade vidare. Mahmoud Eid slog sedan direkt en djupledsboll som Shkodran Maholli satte högsta fart på i vänsterinnerposition. Erik Figueroa fick dock ut benet och stoppade attacken, men bara tillfälligt, för Shkodran hämtade bollen till vänster och slog ett kanonfint inlägg. Mahmoud Eid hade tagit en jättelöpning in i straffområdet och avslutade mycket säkert med en bredsidesvolley invid den vänstra stolpen.

Vi satte hög press direkt på gästernas avspark och plockade av dem bollen efter 14 sekunder. Via en frispark och ett inkast på högersidan flyttade vi fram positionerna och stressade AFC föredömligt till misstag genom ett mycket bra och aggressivt presspel, inte minst genom Simon Marklund. Detta fick till följd att en AFC-spelare tog det märkliga beslutet att helt felvänd skicka hem en hög lyra hem till den orutinerade och debuterande målvakten Cem Alpek, som tog beslutet att sparka bort bollen istället för att nicka/brösta bort den. Shkodran Maholli såg tidigt att det här kunde bli något och hann därmed före målvakten och nickade över denne och in i det övergivna målet. Det hade bara gått 2 minuter och 24 sekunder mellan målen och vi hade fantastiska 2–0 redan innan matchklockan passerat 10 minuter!  

Men det var ju inte slut med detta utan vi fortsatte att ösa på! Och i den 23:e minuten var det dags igen. Det var härligt att se hur vi jobbade hem med hela laget. Vi låg på dem som iglar, vilket tvingade AFC att börja om och sedan avväpnade vi dem på nytt, denna gång genom Jonathan Asp. Efter 11 passningar fick Hampus Holmgren möjligheten när han störtade in i straffområdet från höger. Efter hopslag med en kamperande motståndare gick bollen i en lagom avvägd både över målvakten och dök ned i den bortre gaveln tätt intill stolpen. Simon Marklund stod för det fina insticket från höger in i straffområdet.

Vi gjorde en helt fantastisk halvlek av hög allsvensk klass. Det var nästan ofattbart. Det passiva uppträdandet mot Syrianska var hel förbytt. Nu jobbade till och med de spelare hem för fullt som även tidigare haft vissa problem att ta det defensiva jobbet. Det var totalfotboll av den dignitet vi har blivit bortskämda med under ett antal gånger i Allsvenskan under detta decennium!

Inför den andra halvleken kunde förmodas att gästerna skulle försöka rivstarta. Även om vi inte fortsatte med champagnefotbollen så blev det ingen anstormning emot oss. Vi tog snart tag i taktpinnen igen och efter en timmes spel var 4–0 ett faktum!

Vi bröt återigen gästernas anfallsförsök högt upp på vår planhalva tack vare en fin aggressiv press genom främst Simon Marklund och Ammar Ahmed. 12 passningar följde sedan där vi utnyttjade hela AFCs planhalva, men vi inledde det reella hotet från högersidan när Ammar Ahmed, Simon Marklund och Björn Westerblad höjde passningstempot. Björn avancerade i högerinnerläge, men den tolfte passningen gick inte fram till Shkodran i straffområdet utan Erik Figueroa fick fram en fot. Men vad gjorde det när bollen kom perfekt till Mahmoud Eid som från 24 meter satte till en säker bredsida och bollen smet skönt in tätt intill den högra stolpen.

Vi spelade sedan av matchen på ett mycket fint sätt och det gick ju ännu enklare sedan Erik Figueroa blev utvisad efter sitt andra gula kort i den 79 minuten.

Vi kom därmed tillbaka till fantastiska höjder efter djupdykningen i Södertälje. Från årets dittills klart sämsta match till den klart bästa. Det visade sig ju sedan att det här var den främsta insatsen under hela säsongen. Och att vi gjorde den prestationen mot ett blivande allsvenskt lag gjorde ju inte saken sämre.

Omg 10

ÅFF – IFK Värnamo 1–0

Efter urladdningen mot AFC fanns det en farhåga om ett nytt bakslag. Vi började också svagt hemma mot Värnamo men åt oss in i matchen efterhand, även om vi hade förtvivlat svårt att hitta fram till klara målchanser. I mitten på halvleken tog dock gästerna initiativet, efter att vi slarvade för mycket. Vi stod dock pall i försvarslinjen, även om vi levde farligt i slutet av den första akten där Värnamo tryckte på med sin tyngd.

Vi hade en ganska kraftig medvind i den första halvleken och det var en besvikelse att vi inte kunde nyttja den. Det fanns också en rädsla att det fysiska motståndarlaget skulle nyttja vinden bättre, som vi dessvärre fick bevittna både i Varberg och i Södertälje.

Vi började också den andra halvleken svagt, men så hände det där underbara som kan inträffa, som vi verkligen inte var vana vid. Att vi slog till och gjorde mål på vårt första riktiga bra anfall!

Målet i den 49:e minuten bjöd på flera fina komponenter, som kampvilja, fokus, fart och precision. Upphovet till målet var en inspark från Gustav Jansson. Gurra fick tillbaka bollen av Sebastian Ramhorn och slog en lång boll upp i mittcirkeln, där Björn Westerblad var stark i luftrummet. Värnamo plockade upp nickskarven men tack vare ett mycket bra presspel av Simon Marklund kunde vi återvinna bollen snabbt. Månz Karlsson slog en fin boll centralt till Shkodran Maholli som vände om och spelade ut till vänster. Simon Helg satte där fart och slog in ett fint inlägg i straffområdet dit Shkodran löpt bra och satte säkert bollen invid den högra stolpen med en bredsidesvolley.

Vi fick förstås energi av målet och spelade okej halvvägs in i halvleken. Sedan blev det åter mer Värnamo, även om vi fortsatte med ett bra försvarsspel i backlinjen – med några undantag. Gästarena fick matchbilden dit de ville. När vi inte satte upp tempot, så hann de komma in i press och det blev mycket kamp. Men det räckte att vi satte fart en gång den här matchen och sådana här grissegrar är också riktigt sköna!

Efter tio omgångar hade vi faktiskt exakt samma tabellrad som 2011 i Superettan (när det gäller vunna, oavgjorda och förlorade matcher): 5 – 1 – 4 = 16 poäng.

De två raka hemmasegrarna gav återvunnen mark i tabellen. Vi avancerade till fjärde plats, vilket var årets främsta placering. Vi var två poäng efter Sirius på kvalplats och sex före Frej och Ängelholm på de negativa kvalplatserna.

Omg 11

Dalkurds FF – ÅFF 5–0

Inför den svåra bortamatchen mot den hemmastarka nykomlingen Dalkurd FF, var uppfattningen given att vi var tvungna att lyfta den spelmässiga kvaliteten jämfört med matchen mot Värnamo. DFF hade precis som vi spelat ihop till 16 poäng och kom att förbli obesegrat hemma på Domnarvsvallen.

Dessvärre uppträdde vi märkligt nonchalant, både i det defensiva arbetet, men också i offensiven. Dalkurd spelade efter en 3–5–2-uppställning och vi visste att det skulle finnas ytor att operera på, vilket vi även såg i början på matchen. Vi hade några möjligheter inledningsvis, men vi nyttjade dem inte. Sedan gick det väldigt fort utför…

I den 15:e minuten åkte vi på det första baklängesmålet. Vi borde ha fått en frispark, men istället fick hemmalaget ett inkast med sig på egen planhalva långt upp till vänster. Dalkurd tog god tid på sig att vända spelet till höger. Efter ett väldigt passivt agerande från vår sida fick Ahmed Awad fritt utrymme till vänster om halvmånen (utanför straffområdet) att vrida in bollen i det bortre krysset.

Endast fyra minuter senare ökade Dalkurd på sin ledning efter straff. Återigen släppte vi in mål efter en egen fast situation. Vi slarvade bort en egen frispark och efter ett mycket passivt agerande kunde Dalkurd ställa om centralt. Till sist rev Månz Karlsson ned Mirkan Aydin till höger i straffområdet. Hemmaspelaren föll lätt, men han var inte i direkt livsfarligt läge och det kändes väldigt onödigt att vi drog på oss en straff där.

Mirkan Aydin lade själv straffen och skulle vänta ut Gustav Jansson, men vår målvakt stannade kvar länge och var så när att ta den relativt svåra straffen som gick till höger om honom. Gurra fick dock inte den riktigt farten när han kastade sig, för att kunna hindra bolluslingen från att smita in.

Efter denna chock med två snabba mål var hemmalaget väldigt nöjt med att bara rulla runt och de tog inte några risker, medan vi såg uppgivna ut trots att det inte ens hade gått 20 minuter av matchen. Men värre skulle det bli!

Tremålsunderläge var dessvärre ett faktum i den 35:e minuten. Vi slarvade ut bollen till ett inkast på Dalkurds planhalva och uppträdde sedan makalöst passivt. I ett beskedligt tempo kunde hemmalaget rulla runt och efter ett inlägg från höger av Predrag Randelovic vek vi ned oss fullständigt i straffområdet. Jalid Kerkich Amar nickade fram till Mirkan Aydin som med en halvträff retsamt kunde toffla in bollen invid den högra stolpen.

Efter den katastrofala första halvleken var inte förhoppningarna direkt goda att vi skulle få med oss några poäng från Borlänge. Ridån gick definitivt ned i början på den andra akten. I den 52:a minuten gjorde nämligen Dalkurd 4–0. Vi gick återigen bort oss efter ett inkast. Passiviteteten från vår sida var återigen ytterst påtaglig och Rawez Lawan fick gott om tid att frispela Ahmed Awad, som ur klar offsideposition rundade Gustav Jansson och petade in bolluslingen. Målet godkändes och vi hade alltså inte heller domarna med oss denna hemska dag.

Innan katastrofen var över gjorde hemmalaget ytterligare ett mål. Detta var det fjärde målet i denna match som vi släppte in efter motståndarnas inkast! I vår uppgivna passivitet tilläts Dalkurd rulla runt och efter inlägg från vänster av Alexander Ekblad kunde en helt sopren Mirkan Aydin, i sin position inne i straffområdet, volleyskjuta in bollen via den vänstra stolpen och in i mål. Därmed fullbordade han sitt hattrick i den 78:e minuten.

Bergochdalbanan under de senaste omgångarna slutade alltså denna gång med en riktigt svidande kraschlandning i Dalarna, när vi svarade för säsongens dittills sämsta insats.

Omg 12

ÅFF – Halmstads BK 1–1

Inför det exallsvenska mötet hemma mot Halmstad, stod en hel del prestige på spel. Medan HBK var favorittippat, så var vi som bekant starkt nederlagstippad av de så kallade experterna. Poängen i alla matcher är givetvis det viktigaste, men denna gång fanns det också en extra vilja att visa vad vi förmådde mot serieledaren och samtidigt krympa avståndet till dem.

Efter debaclet i Borlänge, tog vi oss åter upp på en mycket hög nivå och spelade ut Halmstad långa stunder av den första halvleken. Vi skapade också flera goda möjligheter för att ta ledningen men lyckades dessvärre inte överlista målvakten Stojan Lukic. De bästa chanserna hade Shkodran Maholli, mot sin tidigare klubb, med bland annat två nickar över i bra läge och en nick i stolpen från bara någon meters håll. 

I den 14:e minuten sträckte Sebastian Ramhorn ut för att försöka förhindra en målchans för HBK, men fastnade i den slitna konstgräsmattan och slet av korsbandet i ena knäet. Därmed var vår främste back borta resten av säsongen, vilket naturligtvis var ett väldigt stort avbräck för oss.

Vi borde haft ledningen i paus, men i början på andra halvlek var det istället gästerna som oroade genom bland annat en nick i ribbans undersida av Alexander Berntsson. Vi kom dock tillbaka med besked genom att ta ledningen på straff i den 56 minuten!

Vi vann bollen efter bra aggressivitet, men det första anfallsförsöket strandade på Halmstads planhalva. Vi kom dock i en ny våg efter att Björn Westerblad fint spelat fram till Ammar Ahmed centralt, som hittade Mahmoud Eid, som direkt skarvade vidare. Simon Marklund tog emot och avancerade centralt och lyfte fram bollen i straffområdet. Shkodran Maholli satte fart, men blev nedriven av Alexander Henningsson. Straffen var så solklar att inte ens Lars Olsson från Umeå kunde undvika från att blåsa. Domaren hade dessförinnan agerat mycket svagt. Ammar Ahmed tog hand om straffen. Stojan Lukic gick åt rätt håll men var ändå chanslös, då bollen satt hårt och tätt intill den vänstra stolproten.

Dessvärre höll vår ledning endast i fyra minuter. Vi släppte också in målet på ett oerhört bittert sätt. Vi hade nämligen en hörna till vänster men bara 30 sekunder efter att Ammar Ahmed slagit in den framför HBK-målet var bollen inne i vårt eget mål! Vi behöll bollen i andravågen efter hörnan, men Simon Helg tappade onödigt bort den på vår vänstersida. HBK kunde därmed ställa om blixtsnabbt genom Adnan Kojic, Alexander Ruud Tveter och Sead Haksabanovic. Den sistnämnde störtade mot friläge från halva plan. Hampus Holmgren och Jonathan Asp hann till undsättning men kunde dessvärre inte hindra ynglingen från att skjuta in kvitteringen i det högra krysset.

Det kändes lite stressat efter att vi tappat ledningen, och spelat hackade en aning, men vi var fortsatta klart giftigare än gästerna och mot slutet hade vi bra tryck mot HBK-målet. Vi borde då ha avgjort matchen.  Bland annat var Shkodran helt ensam med målvakten men sköt rakt på Stojan från 6 meters håll.

Det kändes verkligen som en tung förlust efter matchen. Totalt sett var vi klart bättre än de serieledande gästerna, men vi tappade två poäng på grund av att vi inte var tillräckligt effektiva, samt att vi bjöd HBK på ett riktigt skitmål.

Omg 13

Ängelholms FF – ÅFF 0–3

Borta mot bottenlaget Ängelholm stod viktiga poäng på spel. Vi började dock mycket svagt den första kvarten och det osade hett några gånger. Vi var väldigt passiva, tappade boll och Ängelholm kunde kötta på med fysisk energi. Sedan kom vi in i matchen utan att för den delen spela bra. Vi agerade för hafsigt och slarvigt för att utnyttja de blottor som ÄFF hade. I slutet av halvleken tog hemmalaget över igen och ÄFF fick ett gyllene läge att ta ledningen innan paus. Ja, de fick möjligheten av domaren Fredrik Klitte, som kom några kilometer från Ängelholm. Vi stod i perfekt vinkel för att se att Ryan Finley snubblade på sig själv i den 44:e minuten. Alberto Catenacci var en halvmeter från Finley! Ändå blåste domaren straff. Det är den mest pinsamma straff jag någonsin har sett. Skandal!

Rättvisa skipades dock då Vlado Zlojutro slog straffen en bra bit över det vänstra krysset, men Gustav Jansson ska också ha beröm för att han stod kvar länge och sedan gick åt rätt håll, vilket säkert stressade straffskytten.

Det var naturligtvis skönt att vi hade 0–0 in i paus, men vi hade haft en stark medvind med oss i den första akten som vi inte alls nyttjade. Därmed fanns en oro att ÄFF skulle dra nytta av medvinden i den andra halvleken med sitt mer energirika spel. Vinden svängde dock av lite mer i sidled och mojnade efterhand.

Vi klev upp bättre i andra halvlek och i den 48 minuten var det givet att vi skulle få spela med en man mer på banan när Shkodran Maholli revs ned av Patrick Dyrestam rakt framför mål och närmaste spelare befann sig 10 meter bakom de två. Men det osannolika inträffade! Domaren blåste frispark, men gav bara Dyrestam gult kort! Att han inte dömde målchansutvisning i den situationen, ja det finns ju inte på kartan, men så skedde alltså!

ÄFF var sedan nära att ta ledningen men Christian Ljungbergs skott efter hörna tog i ribban i den 56 minuten. Istället var det vi som gjorde det viktiga ledningsmålet fem minuter senare. Vi ställde om blixtsnabbt efter ett inkast mitt på vår egen planhalva till vänster. Kevin Deeromram kastade in bollen och 11 sekunder senare var bollen över mållinjen. Björn Westerblad tog emot inkastet avancerade lite och slog en mycket fin djupledsboll, som Mahmoud Eid utnyttjade på bästa sätt genom att ta emot bollen och gå till vänster om Johan Eiswohld, in i straffområdet. Eid avslutade sedan med ett rappt hårt skott till vänster om målvakten Carl Lindell. 

Målet gav oss den tryggheten i spelet som vi behövde, vi hade sedan bra kontroll på händelserna och vi borde ha utökat ledningen. Det var därmed otroligt tungt att vi åkte på en andra straff emot oss i den 81:a minuten! Denna gång var det dock inte mycket att säga något om när Alberto Catenacci fällde Ryan Finley.

Denna gång fick Petar Petrovic chansen från straffpunkten. Återigen stod Gustav Jansson kvar länge, gick sedan åt rädd håll – vänster (från skyttens håll) och räddade fint.  Straffen var inte helt välslagen, men hård. Det var naturligtvis helt fantastiskt att Gurra klarade två straffar!

Vi kontrollerade fortsatt händelserna och ökade på ledningen i slutskedet. I den 88:e minuten gjorde vi 2–0 på ett liknande sätt som vi gjorde det första målet – inkast från egen planhalva, snabb avslutning och kliniskt avslut. Det tog denna gång bara 9 sekunder från att Jonathan Asp kastade in bollen (från egen planhalva till höger) till Shkodran Maholli otroligt vackert pangade in bollen rakt upp i det vänstra krysset. Shkodran tog själv emot inkastet och svarade för ett fint nummer när han avancerade in centralt och avlossade bössan fem meter utanför straffområdet.

Vi hann med även ett tredje mål innan matchen var slut, i den 94:e minuten. Vi hade kontroll på händelserna efter vår egen inspark och vi fick två frisparkar med oss efter att Ammar Ahmed och Marijan Cosic blivit neddragna på mittplan. Efter den första anfallsvågen därefter återvann Jonathan Asp bollen till höger. Ammar Ahmed och Simon Helg opererade sedan vägvinnande till höger. Helg avancerade in i banan utanför straffområdet och lyfte in bollen i straffområdet. Marijan Cosic nickade elegant bollen till vänster och Mahmoud Eid skickade vackert in 3–0 direkt på volley invid den högra stolpen.

Det var fantastiskt starkt att vinna med 3–0 trots att det såg illa ut i första halvlek, och vi höll alltså nollan trots två straffar emot oss!

Omg 14

ÅFF – IK Frej Täby 0–1

Vi vill naturligtvis få en fin avslutning på vårsäsongen när vi på Kopparvallen tog emot Frej. Vi började också positivt, men snart märktes det att vi blivit lite övermodiga efter framgångarna på hemmaplan (vi hade fem raka matcher utan förlust på Kopparvallen). Vi tog inte jobbet i defensiven fullt ut, vilket var extra märkligt då Täbylaget hade besegrat Halmstad med 5–2 i omgången dessförinnan. 

Redan i den 17:e minuten hamnade vi i underläge på grund av att vi inte tog det defensiva jobbet på allvar. Frej kunde utnyttja vår passivitet och etablerade spel på vår planhalva. Vi klarade den första anfallsvågen från höger, men när bortalaget på nytt anföll via högerkanten, så var vi inte alls med. Ohotad kunde Jakob Glasberg måtta inlägg från höger och lika ostörd kunde Joakim Runnemo styra in bollen framför mål. Gustav Jansson var på bollen med armen men den tog oturligt hårt i ribban och studsade ned innanför mållinjen.

Målet gav inte direkt någon positiv energi och gjorde inte heller bortalaget offensivare. Vi ägde mycket boll, men vi spelade för tempofattigt och slarvigt för att skapa feta målchanser.

I den andra halvleken ökade vi tempot även om vi långtifrån spelade någon strålande fotboll, men vi hade ett enormt spelövertag. Vi var dock för obeslutsamma för att skapa de mängder av chanser som vi borde ha nått fram till efter övertaget. Trots allt borde vi ändå ha kvitterat och tagit ledningen med tanke på de chanser vi ändå skapade.

Vi hade också en boll inne från Mahmoud Eid, men som dessvärre dömdes bort via en mycket tveksam offside. Vi blev också bestulna på en straff i den 70:e minuten då Simon Alexandersson vräktes omkull i straffområdet, men domaren Patrik Eriksson från Gävle friade ofattbart nog!

Nej, det var sannerligen inte vår dag. Eftersom bortamatchen mot Örgryte flyttades på framtiden, efter en fadäs av hemmalaget som inte förutsåg att IFK Göteborgs chanser att spela Europa League på angiven dag var stor, så skulle vi få lida i sviterna av denna vidriga förlust till serien återstartade igen.

När den 14 omgången var slutspelad låg vi på sjunde plats med 7 poäng upp till allsvensk kvalplats och AFC United. Lika många poäng var det till negativ kvalplats och Assyriska. Vi föll sedan ned till åttonde plats efter att omgång 15 spelats, med undantag för vår match borta mot ÖIS.

Fortsättning följer i del IV – Sommaren