Usel start bakom poängtappet

Vi hade ett jätteläge att knipa sex poäng i dubbelmötet mot ett tröttkört Brommapojkarna, men genom att ge motståndarlaget två bonusmål den första halvleken orkade vi bara utjämna till 2–2.

Brommapojkarna har spelat fyra matcher de senaste torsdagarna i Europa League och dessutom spelat tre allsvenska matcher under helgerna, medan våra spelare bara spelat tre allsvenska matcher. Trots det var aggressiviteten och duellspelet under all kritik i den första halvtimmen. Det var hemmalaget som var klart hetare.

I offensiv riktning tyckte vissa spelare att det var roligt att agera, men det saknade helt spets. Defensivt togs inte alls hemjobbet och i luftduellerna var vi totalt chanslösa. Det kändes livsfarligt varje gång som BP lyfte fram bollen och våra spelare blev passiva och därmed överspelade.

Vi fick en mardrömsstart då BP tog ledningen redan i den sjunde minuten.

Efter tryck från BP lyftes bollen ut i vänster innerposition där Gustav Sandberg Magnusson lyfte in bollen. Tom Pettersson nådde inte bollen och Andreas Dahlén kunde inte heller stoppa Nicklas Bärkroth inlägg från höger i straffområdet. Eftersom vi helt tappat markeringen på Dardan Rexhepi kunde denne helt sopren nicka in 0–1. Tom Pettersson kom tillbaka och försökte rädda, men lyckades inte styra bollen utanför mållinjen. Månz Karlsson hade Dardan från början men var tvungen att gå ut och stöta på Gustav Sandberg Magnusson (vilket han gjorde halvdant). Martin Christensen hade möjlighet att gå in i rygg på Dardan, men gjorde det inte och sade heller inte till Daniel Hallingström att ta Dardan. Månz Karlsson såg också tidigt varåt det lutade, men skrek inte heller till på Danne. Självklart skulle vår lagkapten också ha orienterat sig bättre och tagit markeringen på Rexhepi. Vi släppte alltså in ytterligare ett sådant här horribelt mål, som inte får ske!

Vi fick trots allt ett gyllene läge att kvittera. I den 23:e minuten vrickade Daniel Sjölund elegant bollen fram till Martin Christensen som avancerade centralt och slog fram bollen (lite för hårt), John Owoeri fick därmed bollen lite för långt ifrån sig, men fick ändå ett jätteläge. Tyvärr petade han inte bollen till höger om målvakten utan försökte det svårare alternativet att lobba, men sköt högt över.

I den 27:e minuten var uppförsbacken än värre. Serge-Junior Martinsson Ngouali slog en långboll som Tom Pettersson lätt hade tagit och han fullföljt sin förflyttning, men tyvärr gjorde Tom det fatala misstaget att inte ha orienterat läget. Förmodligen trodde han det var lugnt och att Fimpen skulle ta bollen därbakom. Men att BP har en av allsvenskans snabbaste spelare i Nicklas Bärkroth har säkert inte undgått någon, och denne smet han bakom Tom och låste bollen i livsfarligt läge. Andreas Dahlén såg tidigt vad som var på gång, men vår kommunikation i den första halvleken var urusel. Dalle blev också för mycket bolltittande och hamnade för långt från den enda faran, förutom Bärkroth då som Tom Pettersson bevakade. Dahlen blev därmed en enkel uppgift för Petrovic att vända bort och han prickade in bollen bakom en chanslös Henrik Gustavsson. Tom Pettersson offrade sig för att hjälpa till att täcka men hann precis inte fram.

Efter en halvtimmes spel började vi i varje fall få lite mer stadga, höll i bollen utan att slarva för mycket, även om det var livsfarligt när Månz Karlsson kastade ett inkast mitt in i banan och Gustav Sandberg Magnusson tvingade Henrik Gustavsson till en bra räddning vid den främre stolpen.

I den 43:e minuten fixade John Owoeri en hörna. Martin Christensen skickade in bollen och Daniel Hallingström skarvade in 1–2 vid den främre stolpen. Det var fantastiskt skönt att få det där målet strax innan paus. Det fanns därmed goda förhoppningar om att vi åtminstone skulle få med oss en pinne hem.

Vi började också den andra akten bra utan att få till pricken över i:et, men fortfarande var vi stundtals svajiga i försvarsarbetet och Henrik Gustavsson fick göra en strong räddning bär Jesper Karlström tilläts avsluta i den 52:a minuten.

I den 62:a minuten kunde vi så äntligen kvittera. Mohammed Abubakari vann bollen på egen planhalva och bröstade tillbaka bollen till Daniel Hallingström som spelade fram bollen till Kristian Bergström. Pligg hittade i sin tur Daniel Sjölund, som från mittlinjen avancerade och hittade Martin Christensen i högerinnerposition. Martin ryckte ifrån sin bevakare och serverade en perfekt chipp in till Ricardo Santos som visade sin stora styrka genom att vräka sig fram och nicka in 2–2. Underbart!

Vi hade också gott om tid att kunna vända matchen och vinna, och precis efter målet skar Victor Sköld in från vänster men målvakten Davor Blazevic räddade. Vi hade ytterligare några bra anfall med möjligheter till inspel från högerinnerposition, men inspelen från Kristian Bergström, Joel Rajalakso och Allan Olesen var inte tillräckligt kvalitativa.

Vi hade ett fortsatt stort bollövertag därefter, men tappade ork i värmen och såg ut att vara mer rädda om poängen än att våga gå för en trea. Det var därmed en chansfattig avslutning på matchen. Det var trist att vi slutade slå bollar på djupet, som ju också är säkrare än att bolla centralt tills bollen tappas bort.

Vi har slarvat bort många poäng i årets Allsvenskan. Nu kom vi i varje fall tillbaka efter mardrömsstarten och fick med en pinne hem. Men för att det här ska bli en trevlig höst, så måste vi komma tillrätta med försvarsspelet. Förutsättningarna underlättas förstås inte av att Anton Tinnerholm lämnat oss och de naturligare ersättarna Petter Gustafsson och Hampus Holmgren är skadade. Alberis da Silva är tyvärr också skadad och konkurrensen om mittbacksplatserna är därmed också sämre.

Denna gång spelade Månz Karlsson högerback, vilket inte var speciellt lyckat. Månz är förstås inte van att spela högerback. Karlsson kom ofta på efterkälken, men jobbade i varje fall för att komma tillbaka och avvärja lägena så gott han förmådde.

Daniel Hallingström var den i backlinjen som försökte hålla ihop det och gjorde förtjänstfulla utryckningar för att freda vårt mål från fler besök, främst i den andra halvleken. Danne får ta på sig det första målet efter den markeringsmissen, men gjorde själv det viktiga reduceringsmålet strax innan paus.

Tom Pettersson var tillbaka på sin rätta position som vänsterinnerback och man kan inte klaga på den energi som Tom tillförde, men kvaliteten måste naturligtvis bli mycket bättre. Många misstag begicks och att han inte fullföljde vid det andra målet var förödande.

Andreas Dahlén var tillbaka på vänsterbacksplatsen, men det gjorde inte vår vänstersida starkare. Dalle var passiv och blev för enkel att passera.

Allan Olesen hoppade in som högerback de sista 20 minuterna och ersatte en tröttkörd Månz Karlsson. Allan är nog trots allt det bästa alternativet som högerback för tillfället.

Henrik Gustavsson hade inte mycket att göra på målen, men borde ha kommunicerat bättre med sin backlinje. I övrigt svarade Fimpen för några fina räddningar.

Martin Christensen fick fortsatt förtroende på höger mittfält, men var ofta på språng centralt. Defensivt blev det förstås inte lättare för Månz, när Martin drog iväg. Kvaliteten i inläggen och hörnorna var ojämn, men två assist ska han naturligtvis ha plus för.

Mohammed Abubakari vann en hel del boll på mitten och satte igång spelet, men tempot kunde ha varit bättre.

Daniel Sjölunds svek påverkar naturligtvis hela laget och alla ÅFF:are. En övergång till den föreningen är naturligtvis inte acceptabel och kraven på att Dajja ska prestera är väldigt hög om han nu blir kvar under hösten. Mot BP svarade Daniel för en del grannlåt, men var fanns energin och farten?

Kristian Bergström låg som vanligt bakom det mesta i vår offensiv, men blev ofta överspelad i defensiven.

John Owoeri försökte komma loss, men fick inte alls samma utrymme som på Kopparvallen, mycket förstås beroende på att BP tog en tidig ledning. Nigerianen fick ändå ett jätteläge men värderade tyvärr fel i avslutet.

Ricardo Santos var anonym större delen av matchen och vann inte speciellt många luftdueller i början av matchen, men så slog han till som en sann målskytt och nickade in 2–2-målet med pondus. Därmed har Ricardo gjort goda 7 mål i årets Allsvenskan och ligger på delad sjätteplats i Allsvenskans skytteliga. Mot Elfsborg blir det tyvärr inga mål eftersom han är avstängd på grund av tre varningar.

Victor Sköld hoppade in istället för John Owoeri och ställde till en del oreda för BP-försvaret i inledningen av sitt inhopp, men hade som vanligt inget flyt med domarna. Mot Elfsborg får han förhoppningsvis chansen från start, att sänka sin gamla klubb.

Joel Rajalakso byttes också in, istället för Martin Christensen. Raja kom med bra fart några gånger, men måste vara mer beslutsam för att få iväg avsluten.

I och med poängen, klev vi om IFK Norrköping och återfinns på åttonde plats, men det är bara fem poäng ned till Mjällby på kvalplats och sex till Halmstad på nedflyttningsplats.

På söndag fortsätter Allsvenskan med ny bortamatch. Denna gång mot Elfsborg, som återfinns åtta poäng före oss. Tveka inte utan följ med på bussresan till Borås Arena. Mer info om resan kommer på officiella hemsidan senare.

Matchfakta

IF Brommapojkarna – ÅFF 2–2 (2–1)

1–0 (  7) Dardan Rexhepi

2–0 (27) Gabriel Petrovic

2–1 (43) Daniel Hallingström (Martin Christensen)

2–2 (62) Ricardo Santos (Martin Christensen)

Varningar ÅFF: Ricardo Santos (3:e, avstängd mot Elfsborg), Allan Olesen (1:a).

Domare: Markus Strömbergsson, Gefle.

Publik: 933

Övrig statistik

Bollinnehav 40 – 60

Avslut  10 – 10

Avslut på mål 5 – 3

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 2 – 10

Frisparkar 8 – 6

Offside 4 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Månz Karlsson (ut 71), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 79), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 

John Owoeri (ut 58), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Victor Sköld (in 58), Allan Olesen (in 71), Joel Rajalakso (in 79).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, Emmanuel Dogbe, David Lundgren.

Äntligen var viljan tillbaka!

Efter tre svaga insatser efter sommaruppehållet, inklusive träningsmatchen i Västervik, så kom vi tillbaka och tog tre mycket viktiga poäng via 3–2 hemma mot IF Brommapojkarna.

Det känns förstås oerhört skönt att vi kunde vinna matchen hemma mot jumbon Brommapojkarna. Pressen har varit stor efter de minst sagt undermåliga insatserna på sistone, där vi har släppt in mängder av mål efter rent uselt försvarsagerande.

Efter BPs täta matchande i Allsvenskan och i Europa League, var det förstås viktigt att hålla fart på trasan för att trötta ut motståndarna. Det lyckades vi också med i den första halvleken. Äntligen fanns det spring i benen och vi kom fram fint i djupled. John Owoeri var på språng hela tiden och gav inte BP-försvaret en lugn stund. De våra jobbade återigen för varandra på planen både med offensiva löpningar och i defensiven med understöd.

Vi hittade tillbaka till vårt fina hemmaspel och hade ett väldigt stort bollinnehav i den första halvleken (61–39). Gästerna är annars ett lag som vill ha mycket boll, men vi lät dem jaga när vi hittade rätt i passningsspelet. Vi lyckades flytta BP-laget både i djupled och sidled och fann därmed ytor att skapa lägen på. Ricardo Santos var mannen för dagen att utnyttja dessa lägen, med hela tre mål!

Trots många fina lägen dröjde det till den 25:e minuten innan vi tog ledningen. Daniel Sjölund vann bollen efter att BPs målvakt Davor Blazevic inspark. Kristian Bergström slog en boll på djupet till Ricardo Santos som tog emot till vänster. Santos spelade tillbaka bollen till Tom Pettersson. Ricardo fick tillbaka bollen och slog en fin spelvändningsboll till höger. Martin Christensen tog emot och stegade in i banan och slog ett fint inlägg in i straffområdet. Ricardo löpte in bra, tog emot bollen, vände om och sköt. Målvakten räddade, men Santos kunde pricka in returen fram till 1–0. Underbart! Äntligen fick vi ledningen i en match och hemma på Kopparvallen är vi väldigt starka i ledning, med förmågan att hålla i bollen.

Minuten senare var det nära en nära kvittering, då Pontus Åsbrink vände bort Allan Olesen två gånger, men han sköt som tur var över från nära håll.

Vi var dock det klart bättre laget i den första akten och i den 37:e minuten blev Daniel Sjölund fult kapad på vänsterkanten, men Tim Björkström fick bara en varning av domaren Glenn Nyberg från Borlänge, som märkligt nog också dömde hemmamatchen mot BP i Svenska Cupen tidigare i år.

Efter frisparken rullade vi runt i backlinjen och bollen gick till Henrik Gustavsson som lyfte upp bollen till Kristian Bergström på vänsterkanten. Pligg spelade tillbaka bollen till Tom Pettersson, som slog bollen framåt till Ricardo Santos som skarvade vidare till John Owoeri. John spelade tillbaka till Pligg, som slog en boll på djupet. Owoeri tog emot och skar in i straffområdet. Det första inspelet stoppades, men John fick ett nytt läge och då lade han in ett perfekt inlägg. Ricardo Santos tog först en löpning ner mot målet, men vände smart tillbaka och öppnade upp på ett fint sätt för målnicken fram till 2–0.

Det var fantastiskt skönt med även ett andra mål och resten av halvleken höll vi i bollen mycket bra och hade lägen att utöka ledningen. Vi borde haft ledningen i paus med 3–0 eller 4–0 och därmed avgjort matchen redan där.

I början av andra halvlek fick vi istället ett jätteläge att göra 3–0. En BP-spelare sköt bollen på en lagkamrat och John Owoeri fick fri lejd mot målet när han skar in från höger. Ricardo Santos löpte också med bra framför mål, men John valde att gå på eget avslut, vilket var bra men målvakten Davor Blazevic storspelade den här dagen och höll Owoeri utanför målprotokollet.

Istället kom rädslan när BP reducerade i den 49:e minuten. BP ställde om efter att vi tappat bollen i ett anfall. Kristian Bergströms inlägg från vänster blev för kort och BP kunde kontraslå. Efter en spelvändningsboll av Nicklas Bärkroth tog Pontus Åsbrink fart från vänster och fick fritt utrymma att lätta in 2–1 i det bortre krysset. Allan Olesen var först ensam mot Åsbrink och backade och backade, men sedan fick Daniel Hallingström möjligheten att undsätta men kom inte i tillräcklig press och Pontus fick alldeles för mycket tid för sitt avslut. Efter det första målet i Malmö litade inte Henrik Gustavsson på att försvarsspelarna skulle täcka den främre stolpen och Fimpen befann sig därmed för mycket till höger. Därmed hann han inte till den bortre stolpen.

Kvaliteten i vårt spel sjönk och BP fick råg i ryggen utan att för den skull skapa speciellt mycket. Vi hade däremot några möjligheter att öka på ledningen men Kristian Bergström sköt över och John Owoeri tröttnade och löpte inte fram till första stolpen när Daniel Sjölund serverade perfekt från vänster.

Vi skulle egentligen inte ha behövt göra något mer mål utan bara hålla undan vilket vi till stora delar inte hade några större problem med, men så slets hjärtat ur bröstet i den 79:e minuten!

Vi hade inkast på BPs planhalva till vänster. Tom kastade till Joel Rajalakso som missade Kristian Bergström och i stället slog bollen till BP-inkast. Efter ett snabbt inkast avancerade Nicklas Bärkroth på högerkanten och spelade fram bollen till Gustav Sandberg Magnusson som skickade in bollen i straffområdet. Mauricio Albornoz förlängde och bollen damp ned hos nyss inbytte Christian Kouakou som obehindrat kunde vända om och rulla in 2–2 på en boll som retsamt smet in vid den vänstra stolpen. Mohammed Abubakari var ytterst nära att få en tå på bollen och styra den utanför, men nådde inte och det gjorde inte Henrik Gustavsson heller. Det fanns många felande länkar vid målet där löpningarna i hemjobbet inte togs på rätt sätt och i hönsgården i straffområdet blev Allan Olesen för passiv att gå in i rygg på Christian Kouakou.

Det kändes fullständigt osannolikt. Matchen skulle ju varit avgjort för länge sedan, men nu hade vi helt tappat ledningen och risken fanns att vi skulle förlora alla poängen! Fullständigt vedervärdigt var det med andra ord!

Vi kom dock tillbaka. I den 84:e minuten fälldes Daniel Sjölund till höger om straffområdet av Martin Falkeborn. Kristian Bergström lyfte in bollen, som nickades bort men Joel Rajalakso klippte till. Bollen stannade på Ricardo Santos som kunde vända om och lyfta in 3–2 precis framför oss. JAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!! Fullständigt underbart, när allt kändes så hopplöst, så kom vi tillbaka och kunde på nytt ta ledningen!

Det var oerhört nervösa slutminuter, men på det hela taget höll vi undan ganska enkelt och kan andas ut! Hjärtat är på plats igen. Efter den här motiga säsongen var det verkligen vår tur att få vinna efter ett sent segermål och ingen kan säga annat än att det var en mycket rättvis seger.

Trepoängaren betyder att vi får ett visst andrum för de jagande lagen och betyder också oerhört mycket för moralen.

Henrik Gustavsson fick släppa in två bollar och noterades därmed bara för en räddning enligt statistiken, men Fimpen var långt ute och avvärjde bra några gånger och satte igång spelat bra.

I backlinjen tvingades vi till förändringar då Petter Gustafsson åter fått problem med en baksida och Andreas Dahlén var sjuk. Dessutom har Alberis da Silva problem med en fot och var inte heller disponibel.

Allan Olesen gick därmed in som högerback och klarade sig på det hela okej, men var illa ute några gånger som vid båda målen.

Daniel Hallingström var tillbaka som höger innerback och blev därmed tryggare och gav understöd till Allan på ett naturligt sätt. Danne svarade för några riktigt fina brytningar, men kunde stöttat Allan bättre vid det första baklängesmålet.

Månz Karlsson spelade åter vänsterinnerback och gjorde det bättre än vid tidigare matcher, med lite snabbare och säkrare passningsspel, men var illa ute på det andra målet.

Tom Pettersson gjorde comeback efter ett års utlåning till belgiska OH Leuven. 24-åringen gjorde en fin insats i U21-laget som mittback i veckan och även om han nu spelade vänsterback var det kul att åter se Toms fina egenskaper i Allsvenskan, med sin aggressivitet och tempohöjande passningsspel med vänsterfoten. Ibland kom Tom lite väl högt i sin position, även om det säkerligen fanns en tanke med detta, vilket BP kunde utnyttja för kontring för kvicke Nicklas Bärkroth.

Martin Christensen var tillbaka på höger mittfält och gjorde på det stora hela en bra match. Med gott om spring i benen gjorde dansken ett okej jobb defensivt och kom fram bra på högerkanten och skickade in inlägg, som fram till 1–0-målet. Men många gånger blev det lite för mycket trixande, vilket stannade upp anfallen och tog energi. Ibland är de snabba direkta inläggen det bästa.

Mohammed Abubakari stred som vanligt tappert på innermittfältet och dominerade tillsammans med Daniel Sjölund kraftigt i den första halvleken, men hade inte samma framgång i den andra akten. Mommo var klart aktivare än i Malmö och Sjölund såg ut att vara tillbaka i gammalt gott slag, men jag skulle fortfarande önska att Dajja tog egna avslut oftare.

Kristian Bergström fick en allt mer central roll då Daniel Sjölund hämtade boll lågt i banan. Pligg trivs i denna roll och hittade bra samarbeten med omgivningen. I den andra halvleken slog också Pligg en fin boll mellan ytter- och innerback som vi saknat. Sjölund löpte med bra men Owoeri var inte framme på första stolpen. Kristian var även i övrigt aktiv med ett bra passningsspel.

Det var väldigt kul att se John Owoeris löpvilja redan från början. Självklart borde han ha gjort något eller några mål, men han svarade ändå för en hel del bra avslut som tvingade målvakten till kvalificerade räddningar.  Jag räknade till inte mindre än fem fina lägen bara i första halvlek och tre i den andra, men på den sista möjligheten kom inte Owoeri ända fram mot första stolpen där Sjölund serverade fint. Det blev i varje fall en fin assist till Santos 2–0-mål.

Ricardo Santos har fått mycket kritik för sin orörlighet på sistone och nog var han lite seg att ta sig ur offsiden flera gånger, men att göra tre mål i Allsvenskan är förstås helt fantastiskt! Brassen var piggare i löpningarna och agerade med självförtroende i duellspelet där han med sin goda fysik höll undan sina motståndare och levererade boll med ackuratess. De tre målen var frukten av att löpa på in i rätt yta, precis som en patenterad måltjuv gör. Nu är det bara att hoppas att produktionen fortsätter för Ricardo.

Victor Sköld började denna gång på bänken men kom in sista halvtimmen i stället för en trött John Owoeri. Victor slet på bra och spelade även till höger på mittfältet (när Joel kom in). Sköld fick ett jätteläge att punktera matchen efter 3–2-målet, men åter räddade Davor Blazevic.

Joel Rajalakso gjorde årsdebut i Allsvenskan då han bytte av en trött Martin Christensen sista kvarten. Joel sprang sin vana trogen väl på topp och hans skott gick fram till Ricardo Santos segermål. Det var naturligtvis väldigt kul för Joel att i högsta grad bidra till segern.

I och med de tre poängen är vi hela 12 poäng före BP och har 7 poäng tillgodo på Mjällby, på den allsvenska kvalplatsen, samtidigt som vi har visst häng på lagen framför oss i tabellen. Hemma på Kopparvallen har vi nu spelat ihop 17 poäng. Inget annat lag i Allsvenskan har tagit fler, men på bortaplan har vi bara tagit två pinnar och det är nu god tid att öka på den skörden rejält.

Inför returen på Grimsta IP på söndag ska BP åka till Belfast för möte med Crusaders I Europa League. Efter 4–0 på hemmaplan ska det vara en formsak att gå vidare, men matchen ska spelas och nordirländarna vill nog inte bli förnedrade igen, vilket kan innebära tuffa tag och en resa med allt vad det innebär tar också kraft.

BP har haft sin backlinje i stort sett intakt under säsongen men tvingas avvara högerbacken (normalt sett) Tim Björkström på grund av avstängning. Men självklart gäller det för oss att göra vårt arbete för att kunna bärga en ny trepoängare. Återsamla kraft och med återfunnen energi sätta högsta fart från början och förhoppningsvis fortsätta producera mål och bli ännu tajtare i defensiven. Tveka inte att följa med på bussresan. 
Läs mer om resan och hur du anmäler dig här

Matchfakta

ÅFF – IF Brommapojkarna 3–2 (2–0)

1–0 (25) Ricardo Santos (Martin Christensen)

2–0 (38) Ricardo Santos (John Owoeri)

2–1 (49) Pontus Åsbrink

2–2 (79) Christian Kouakou

3–2 (85) Ricardo Santos (Joel Rajalakso)

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund (5:e).

Domare: Glenn Nyberg, Borlänge.

Publik: 2 918

Övrig statistik

Bollinnehav 57 – 43

Avslut  16 – 7

Avslut på mål 9 – 3

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 6 – 2

Frisparkar 14 – 11

Offside 5 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Tom Pettersson –

Martin Christensen (ut 76), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 

John Owoeri (ut 63), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Victor Sköld (in 63, HM 76), Joel Rajalakso (in 76 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, Emmanuel Dogbe, David Lundgren. 

Så här får det bara inte se ut!

Alla förluster är fruktansvärt smärtsamma historier och att förlora på det sättet som vi gjorde i Malmö är ännu värre. Att vinna mot en allsvensk serieledare på bortaplan är inte lätt, men man måste alltid tro på att det är möjligt och göra allt i sin makt för att ge det chansen.

Vi hade en bra chans mot Malmö, som darrat när säsongen startade om mot underskattade jumbon BP (1–1). Dessutom har skåningarna ett annalkande Champions League-kval att tänka på. MFF är till dags dato inte alls oövervinnligt. Lagets största stjärna, Guillermo Molins, som gjort åtta mål och tre assist är långtidsskadad och borta resten av säsongen. De två backklipporna Miiko Albornoz och Pontus Jansson är sålda. MFF har därmed en mycket tunnare trupp innan nyförvärven blir spelklara när transferfönstret öppnar den 15 juli. Malmö har ändå en stark startelva, men viktige innermittfältaren Simon Thern tvingades utgå efter 11 minuter och mittbacken Filip Helander kastade in handduken efter 28 minuter. Med relativt oprövade kort som Erdal Rakip, Pawel Cibicki och Johan Hammar kunde MFF ändå hålla undan enkelt, vilket är ett stort svaghetstecken från vår sida. Det ska också sägas att MFF långt ifrån gjorde någon bra match utan de vann lätt utan att behöva förta sig.

Efter alla skitmål som vi släppt in den här säsongen, och även mot AIK senast, så var förhoppningen att vi verkligen skulle vara noggranna i passningsspelet för att inte åka på omställningar, men vad hände? Jo passningsspelet var stundtals riktigt svagt och det inte bara på motståndarnas planhalva utan också på egen planhalva!

Att inte värdera bättre på egen planhalva borta mot Malmö FF är fullkomligt obegripligt! På grund av detta oerhörda slarv kunde vi åkt på två mål i baken redan innan MFF gjorde sitt första mål. Inte nog med att vi tappade bort bollar. Våra spelare jobbade inte hem, tappade totalt bort markering och var passiva för att stöta.

Aggressiviteten fanns överhuvudtaget inte någonstans på banan! Varken i försvarsjobbet eller i offensiven.

Att slå bort passningar kan ju ske, men att inte ta i allt vad tygen håller borta mot serieledaren! Det är helt horribelt. Inspirationsfaktorn att stjälpa Malmö måste ju varit maximal!

Att spela fotboll i Åtvidabergs Fotbollförening är ett fantastisk privilegium! Många skulle göra vad som helst för att spela allsvensk fotboll och att göra det i en förening där så många jobbar så otroligt hårt för att det ska vara möjligt att bedriva allsvensk fotboll, måste vara oerhört hedrande. Självklart önskar man att spelarna dras med i den kulturen som alltid har funnits att prestera på topp trots att vi får slå ur underläge i så många hänseenden!

Det är denna urkraft som måste till nu. Vi har ett mycket bra grundspel och stundtals trillade vi boll på ett bra sätt mot Malmö och hade 46 % av bollinnehavet. Men! Det behöver inte vara så jävla snyggt alla gånger! En öppnande djupledsboll på fria ytor att springa livet ur sig på, ett snabbt inlägg mot forwards som tar uppoffrande löpningar och mittfältare som fyller på i andravåg, kan skapa betydligt fler målchanser och mål. Och blir det inte mål gäller det naturligtvis att återerövra bollen. Lyckas vi inte på offensiv planhalva gäller det att ge allt för att jobba hem. Att vila på rätt sida bollen har alla lärt sig sedan de var små, men ofta ser en del av våra professionella spelare (för det är de) inte ut att ha anammat detta.

Vi skänkte bort två mål till Malmö, men hade chansen att komma igen genom ett mål. Omställningslägen fanns men inte ens med säkra överlappningarna på kanterna vågade vi trycka fram. Jag menar vad finns att riskera? Slås bara bollen ut på fri yta på kanten, så är inkast det värsta som kan hända vid normalt förfarande. Men när våra ytterbackar försökte följa med upp, så började vi peta in bollar i mitten för att sedan bli av med densamma. Detta är naturligtvis helt oförståeligt! Att spela svårare bollar med högre riskfaktor när spelet inte stämmer rimmar väldigt illa med hur det borde vara.

0–3-målet i början på andra halvlek kom också väldigt olyckligt när vi skulle försöka förändra matchbilden, men åter fick MFF spela igenom för enkelt. Petter Gustavsson hamnade ensam med Emil Forsberg och kunde inte stå emot.

När MFF sedan slutade spela fick vi ett allt större bollövertag, men borde ha kommit till många fler målchanser med ett rakare, distinktare och kraftfullare spel. I slutet verkade våra spelare nöjda med 0–3 eftersom de höll i bollen istället för att i varje fall försöka göra ett mål, vilket var oerhört olustigt att se. Att sedan stå och skratta på planen i underläge med 0–3 visar ju också på hur viktigt det tydligen är att prestera i ÅFF!

Det finns många som tycker synd om Brasilien för deras svaga avslutning på VM-slutspelet, men inte känns det bättre för oss. Om någon påstår något annat är det bara kvalificerat skitsnack och visar bara att de inte förstå hur det känns för oss ÅFF:are!

Vi hade verkligen kunnat vara med i toppen i år. Det har vi utan tvekan haft trupp till, men vi har släppt in för många enkla mål och på senare tid har offensiven klickat rejält. Vi har helt enkelt underpresterat rejält!

Ricardo Santos började väldigt piggt i våras, men är nu väldigt orörlig. När bollarna nådde honom i Malmö vann Santos mycket i luften, men vad hjälpte det när det inte fanns någon som offrade sig för andrabollarna.

John Owoeri har fått sina chanser, men har agerat för ojämnt och divalaterna senast mot AIK var inte roliga att se. Mot MFF fick han inte chansen alls.

Victor Sköld försöker för det mesta, men saknar det rätta flytet. När han väl lyckas suga in bollarna blir han ändå av med trasan eftersom han fortfarande är lite naiv och inte täcker bollen tillräckligt väl. Att Sköld blev utbytt berodde naturligtvis på att Peter ville stoppa blödningen för att matchen inte skulle vara körd innan första halvlek var slut. Detta var naturligtvis ett klokt val. Hade vi fortsatt spelat på samma sätt hade risken ökat för ett tredje mål redan innan paus. Viktor spelade högermittfältare i defensiven innan han blev utbytt, men är ingen naturlig mittfältare och bytet till Martin Christensen kändes logiskt.

Christensen hade vissa framgångar på kanten med den nya energin, men jag skulle gärna ha velat se tidigare inlägg.

Imad Zatara spelade återigen för sig själv och inte som en spelare i laget. Han skickade i väg 50-metersskott på måfå och tog inte hemjobbet, vilket var riktigt trist att se.

Kristian Bergström försökte i vanlig ordning men hamnade på mellanhand när han fick agera i blindo.

Mohammed Abubakari vann en hel del boll i den ytan han befann sig, men löpte alldeles för lite.

Daniel Sjölund körde också fast, var inte lika aggressiv som vi är vana att se honom och var allmänt seg i löpningar och i bollkontakterna.

Emmanuel Dogbe kom in på innermittfältet och tillförde ny energi och slog även några fina bollar, men i det stora hela uträttades inte mycket i ett svårt läge.

Petter Gustafsson spelade åter högerback då Anton Tinnerholm lämnat oss till förmån för just Malmö FF. Det är givetvis trist att Anton lämnar, men bättre att få något för honom nu än ingenting efter säsongen. För det är väl ingen som tvekar på att Anton skulle gått som bosmanspelare, utan att vi fått ett öre i övergångssumma om han kunnat?

Jag blev allt lite orolig när jag såg Petters spel mot Norrköping på Bökensved. Gustafsson löpte inte hem tillräckligt, kom i fel position och stötte därmed tokigt. Därmed blev han överspelad. Detsamma skedde tyvärr nu, vilket skedde vid det första målet. Hade Petter positionerat sig väl kunde han stött fram och avväpnat Forsberg i ett tidigare läge. Vid tvåan var Petter i position men vågade ändå inte stöta. Att bolluslingen tog på honom var förstås otur, men det gäller att eliminera riskerna och täcka av så stor vinkel som möjligt och om man stött ordentligt, så hade risken minskat för ett andra mål. PG var även illa ute i svängarna vid det tredje målet. Med mer matchtid hoppas vi på en betydligt bättre aggressivitet.

Efter den okej insatsen mot AIK fick Månz Karlsson åter chansen som högerinnerback trots att Daniel Hallingström var tillbaka. Peter Swärdh berättade efter matchen att tankarna på detta skifte har funnits även tidigare, men efter matchen mot AIK kändes det naturligt att prova detta nu. Skiftet fick till följd att Månz kom i bättre utgångsposition, men Karlsson gjorde ändå många misstag och täckte svagt tillsammans med Petter Gustafsson vid det första målet. Månz fick en smäll och tvingades vila de sista 20 minuterna.

In kom istället Allan Olesen, som inte hade några större problem i defensiven i avslutningen då Malmö hade slutat spela.

Daniel Hallingström såg ut att bli hämmad av att spela till vänster och vi kände inte alls igen Dannes spel, med tveksamt passningsspel och utan den pondus som vi vant oss vid.

Andreas Dahlén gjorde inte heller någon bra insats utan var fortsatt väldigt passiv. Att bli stillastående mot rörliga motståndare är livsfarligt. Dalle tappade exempelvis helt markeringen när Magnus Eriksson fick jätteläge i matchinledningen.

Henrik Gustavsson kunde ha gjort det bättre på fösta målet, men det var naturligt att lita på att Petter och Månz skulle täcka första stolpen. Vid tvåan kunde inte Fimpen göra något och vid trean räddade ju Henrik det första lägen, men dessvärre gick returen rakt ut till Emil Forsberg. Fimpen gjorde ytterligare några bra ingripanden, men samspelet med backlinjen fungerade inte.

Peter Swärdh klargjorde med tydlighet att insatsen inte var acceptabel, trots att vi mötte serieledaren på bortaplan. Till alla som tycker det var okej förklarade han, det som vi flesta också förstått att sådana här insatser inte räcker mot något lag i Allsvenskan. Det är nu verkligen dags för en rejäl rannsakning – att så här får det bara inte se ut. Ska man spela i Åtvidabergs Fotbollförening så ska man inte bara spela i ÅFF utan för ÅFF. Vår 107-åriga förening är så mycket större än de spelare som lånar tröjorna under några år!

Till den livsviktiga matchen mot BP nästa söndag är åter Alberis da Silva disponibel efter avstängning och Tom Pettersson torde också vara klar för spel. Detta är förstås mycket positivt, då det behövs bättre konkurrens i de bakre leden.

Mot Brommapojkarna nästa söndag gäller det att alla som iträder sig den heligaste tröjan av alla tar sin uppgift på största absoluta allvar. BP är ett underskattat lag som i sina bästa stunder är mycket svåra att bemästra, det fick vi mycket smärtsamt uppleva i våras när vi tvingades lämna Svenska Cupen.

Självklart är det positivt för svensk fotboll att BP gick vidare i Europa League och de får en match extra i benen innan mötet på Kopparvallen. Men! Och åter Men! Förra året mötte vi Gefle i en liknande situation men bjöd in gästerna genom att spela gåfotboll! Detta får absolut inte ske nu! Revanschlustan efter den här usla insatsen måste vara enorm. Med fart, fläkt och aggressivitet faller även de andra bitarna på plats och det är det enda som gäller nu för att komma upp på banan igen!

Matchfakta

Malmö FF – ÅFF 3–0 (2–0)

1–0 (14) Emil Forsberg

0–2 (28) Emil Forsberg

0–3 (49) Emil Forsberg

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Stefan Johannesson, Täby.

Publik: 9 336

Övrig statistik

Bollinnehav 54 – 46

Avslut  17 – 5

Avslut på mål 10 – 1

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 8 – 4

Frisparkar 7 – 11

Offside 4 – 3

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 0

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Petter Gustafsson, Månz Karlsson (ut 67), Daniel Hallingström, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 55), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (MM 36, VM 55) – 

Victor Sköld, Ricardo Santos (ut 36).

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 36 VM, HM 55), Emmanuel Dogbe (in 55 MM), Allan Olesen (in 67 MB).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, John Owoeri, Joel Rajalakso.

Vi gav upp

Vi hade sammanlagt 6–0 i de tre senaste hemmamötena med AIK, men nu föll vi med hela 0–3 efter att vi återigen släppt in för enkla mål.

Vi började ganska bra och vi var mycket nära att ta ledningen i den sjunde minuten efter en spelvändning. Daniel Sjölund tog emot på vänsterkanten och spelade fram till John Owoeri som skickade in bollen framför mål. Victor Sköld mötte för att stöta in bollen vid den främre stolpen men exÅFF-aren Per Karlsson täckte undan i sista stund.

Men det var istället AIK som tog ledningen och det redan efter 13 minuter, då AIK fick sin första hörna. Bollen skickades in från höger och helt ohotad kunde Per Karlsson lätta in bollen framför mål där en lika ohotad Martin Lorentzson kunde kasta sig fram och språngnicka in 0–1.

I hemmamötena mot AIK sedan 2011 har vi gjort det första målet, men nu fick vi alltså jobba i uppförsbacke. Vi tappade också initiativet i matchen och Henrik Gustavsson gjorde en bra räddning på Eero Markkanens långskott i den 27:e minuten.

Vi kom dock tillbaka efter en halvtimmes spel. John Owoeri kom fri men hastade i väg en för lös lobb som Patrik Carlgren räddade enkelt. Imad Zatara fanns också med som ett alternativ till höger. Kort senare vräkte sig Victor Sköld fram och målvakten sköt bollen på Victor, som tyvärr inte hade någon tur med studsen.

I den 36:e minuten avancerade Månz Karlsson nästan enda fram till straffområdet, men blev tveksam vilket alternativ han skulle välja och skottet gick utanför.

I den andra halvleken höll vi på att få en riktig kalldusch direkt när Nabil Bahoui lyfte bollen, men Henrik Gustavsson fick en hand på bollen och styrde den i ribban. Därefter började vi ta över allt mer och hade bollen i vår ägo.

I den 48:e minuten skickade Imad Zatara iväg ett bra skott men målvakten stod rätt placerad och räddade.

I den 59:e minuten var dock Carlgren chanslös, men det hjälpte inte för Imad Zataras skott från vänster tog i ribbans undersida vid det vänstra krysset och studsade retsamt tillbaka in i banan.

Plötsligt i den 63:e minuten stack AIK upp. Vi såg ut att ha omställningen under kontroll, men Nabil Bahoui lyckades hitta in nedanför Alberis da Silva och förbi Henrik Gustavsson och gjorde det mycket tunga 0–2-målet.

I den 71:a minuten lobbade Kristian Bergström elegant från vänster men Patrik Carlgren svarade för en jätteräddning vid bortre krysset.

I den 84:e minuten nickade Alberis Da Silva in bollen framför mål efter hörna. Ricardo Santos slängde sig fram men lyckades inte nå fram för att styra bollen i mål.

Vi lyckades dock inte komma närmare och i den 92:a minuten avgjordes matchen definitivt. Nabil Bahoui tilläts sprinta helt obevakad på högersidan och spelade in bollen framför mål där en sopren Henok Goitom kunde trycka in 0–3 i öppen bur.

I den 95:e minuten fick Kristian Bergström på ett bra volleyskott som dök ned, men även denna gång räddade målvakten och vi fick inte ens ett tröstmål.

Förlusten är den största på Kopparvallen sedan vi föll med 0–3 hemma mot Häcken den 2 maj 2012.

Även om vi spelade jämt med AIK och fick jobba i underläge så fanns det en hel del som saknades, som kvaliteten i passningsspelet. AIK spelade med låga utgångspositioner efter ledningsmålet. Vi hittade stundom rätt genom bra spelvändningar och skapade lägen. Men allt för ofta hade vi svårt att komma igenom på djupet och fastnade med för korta inspel med farliga omställningar som påföljd. Just på en sådan omställning gjorde också AIK 0–2 och därefter såg det uppgivet ut även om vi hade några feta lägen att reducera. Så enkelt får vi bara inte vika ned oss!

Henrik Gustavsson kan inte lastas för nederlaget, men var ute lite tokigt några gånger, kom på mellanhand och kunde ha gjort det bättre på det tredje målet.

Backlinjen hittade inte riktigt rätt. Andreas Dahlén hade stundom stora problem på sin kant och vågade inte stöta ut utan behöll en innerposition. Med de fria ytorna som gavs var det ju inte svårt att anfalla för Nabil Bahoui & Co.

Anton Tinnerholm var tillbaka på andra kanten och gav vår offensiv ytterligare en dignitet, men visst har vi sett Anton göra betydligt bättre matcher speciellt i defensiven där han tappade fokus på första och tredje målet.

Månz Karlson fick chansen att spela höger innerback efter Daniel Hallingströms avstängning och gjorde det för det mesta bra. Månz lär få fortsatt förtroende eftersom, men som vänster innerback, då Alberis da Silva nu istället är avstängd. Alberis var som vanligt stark i huvudspelet men hade problem i djupledslöpningarna. Det såg ut som han hade bra koll när Nabil Bahoui sprang igenom, men brassen hängde ändå inte med och 0–2 var ett förödande faktum.

Imad Zatara spelade till höger på mittfältet och sprang en hel del, men hittade inte rytmen och kladdade för mycket med bollen. Skottet i ribban var dock värd ett mycket bättre öde.

Mohammed Abubakari visade ett fajterhjärta som fler borde anamma. Mommo fanns överallt. Städade och hämtade boll långt ned i backlinjen samt fördelade och stötte fram i offensiven. Passningsspelet var dock inte alltid det bästa och för stora riskmoment togs ibland i bollbehandlingen på detta sätt tappade vi bollen innan 0–2-målet.

Daniel Sjölund hade också sina ljusa stunder men hade ofta svårt att hitta fram med sina passningar och såg inte ut att ha den rätta energin.

Kristian Bergström jobbade på i vanlig ordning även om det inte räckte till i defensiven alla gånger. Framåt hade Pligg några avslut som kunde ha resulterat.

Victor Sköld försökte på topp men hade svårt att komma loss, blev hårt tagen och fick inte mycket med sig av domaren.

John Owoeri gjorde inte heller det vi hoppats på och gick som vanligt offside för ofta. Vid ett tillfälle tog han också väldigt lång tid på sig att ta sig ur offsideläge trots att vi vann tillbaka bollen och kom i en andravåg. Sådana latheter har vi verkligen inte råd med!

Martin Christensen kom in i stället för Imad Zatara, med ny energi och fick in en del inlägg, men vi nådde inte önskat resultat på dem.

Ricardo Santos hoppade in i stället för John Owoeri och stångades i luftrummet, men var för orörlig.

Nu gäller det att skaka av sig den här fruktansvärt tunga förlusten. Vi gav upp alldeles för enkelt. Samtliga spelare på planen måste visa ett mycket större fajterhjärta i den finaste och ärofylldaste tröjan som finns att bära! Borta mot Malmö FF förstår säkert alla att, det krävs att ta fram det där lilla extra för att ta en efterlängtad seger i Malmö. Säkert är MFF revanschsuget efter den svaga insatsen borta mot BP (1 – 1), men samtidigt är de säkert lite oroade att tappa mark precis som överlägsna serieledarna Elfsborg 2012 (även om de vann till slut) och Helsingborg 2013 har gjort.

Matchfakta

ÅFF – AIK 0–3 (0–1)

0–1 (14) Martin Lorentzson

0–2 (63) Nabil Bahoui

0–3 (92) Henok Goitom

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (3:e, avstängd mot Malmö), John Owoeri (2:a), Månz Karlsson (4:e).

Domare: Andreas Ekberg, Lund.

Publik: 6 028

Övrig statistik

Bollinnehav 58 – 42

Avslut  14 – 16

Avslut på mål 7 – 8

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 5 – 7

Frisparkar 14 – 8

Offside 5 – 0

Utvisningar 0 – 0

Varningar 3 – 0

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Månz Karlsson, Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 60), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 

Victor Sköld, John Owoeri (ut 60).

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 60 HM), Ricardo Santos (in 60 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Petter Gustafsson, Pontus Nordenberg, Emmanuel Dogbe.