Vårkrönika – En bra vårsäsong bäddar för hösten

Del V – Motståndarna

Inför det stundande EM-slutspelet i Ukraina och Polen återfinns tre allsvenska spelare i den svenska truppen: målvakten Pär Hansson (Helsingborg), mittfältaren Anders Svensson (Elfsborg) och anfallaren Tobias Hysén (Göteborg).

1. IF Elfsborg 30 poäng, målskillnad: 22–7 +15

Elfsborg har de senaste åren alltid nämnts som en av guldfavoriterna men efter triumfen 2006 har de inte nått hela vägen igen. Efter åtta år med framgångsrike tränaren Magnus Haglund byttes han ut mot välmeriterade Jörgen Lennartsson. Smålänningen har utvecklat en stark defensiv organisation hos boråslaget. Elfsborg som ibland har överdrivit sitt kortpassningsspel har därmed blivit lite rakare och effektivare. Tio vinster (samtliga på konstgräs) är ett makalöst facit så här långt. De enda poängförlusterna är på naturgräs i Helsingborg och Malmö. Stefan Ishizaki har oväntat nog klivit fram som den störste målskytten med mål från alla möjliga håll. sex fullträffar har noterats och i Örebro satte 30-åringen bollen från egen planhalva. Det vill mycket till för att stoppa knallarna från guldet denna gång, men vi kan förhoppningsvis sätta en käpp i hjulet den 30 juni.

2. Malmö FF 22 20–16 +4

Malmö fick en liten baksmälla efter guldåret 2010 och var aldrig nära guldet under fjolåret. Inte heller i år har MFF nått upp till samma kvalitet som för två år sedan men har stundtals spelat bländande som i derbyt mot Helsingborg (3–0). Säsongen har varit lite för upp och ned för att de himmelsblå skulle ha rejält häng på Elfsborg. Hela 0–5 borta mot Häcken var det riktiga bottennappet, men MFF har blivit stabilare efter hand med sex raka matcher utan förlust. Tre av dem har dock slutat med kryss. Malmö bör vara kvar i toppen för att stanna och förhoppningsvis får vi se en högkvalitativ match mot dem på Kopparvallen den 17 september med revansch som följd efter den försmädliga förlusten på Swedbank Stadion.

3. AIK 21 15–9 +6

Solnalaget överträffade sig självt både 2009 (guld) och 2011 (tvåa). Efter att AIK skulle klara sig helt utan Mohamed och Tetteh Bangura, som gjorde hälften av lagets mål i fjol, trodde jag att de skulle få betydligt svårare i år. Några stora målskyttar har inte heller klivit fram. Viktor Lundberg och Celso Borges är främst med tre fullträffar, med an Pontus Engblom som gjorde 13 mål för Sundsvall i fjol fått knappt med speltid och bara gjort ett mål. Toppkänningen har AIK istället fått genom ett starkt försvarsspel och bara nio insläppta mål. Uddamålssegrar (undantaget 5 – 2 mot Norrköping) och kryss har så här långt räckt till en fin tredjeplats, men jag tror inte att de svartvita når en så framskjuten placering efter 30 omgångar. I omgång 15 och 16 spelar vi dubbelmöten mot AIK med början på Kopparvallen den 14 juli.

4. BK Häcken 20 28–14 +14

Häcken har trots långt sämre ekonomiska förutsättningar än de största klubbarna etablerat sig på den övre halvan av Allsvenskan. Visserligen omsätter göteborgslaget lika mycket som storklubbarna men den större delen omsätts i Gothia Cup. Ett gott rekryterings- och utvecklingsarbete har gjort Häcken slagkraftigt. Den senaste spelaren som fått sitt stora genombrott är flyfotade Waris Majeed. 20-åringen från Ghana har gjort makalösa 12 mål (varav fem mot Norrköping) och toppar Allsvenskans skytteliga överlägset. René Makondele ligger tvåa med 12 fullträffar. Spelarna i BKH har blivit mer taktiskt slipade vilket vi fick erfara på Kopparvallen, men har inte riktigt räckt till mot flera av storlagen. Två riktiga storsegrar har tagits mot Norrköping (6–0) och Malmö (5–0). BKH har gjort klart flest mål av samtliga lag, 28 stycken.  31 augusti spelar vi retur på Rambergsvallen.

5. Helsingborgs IF 18 12–12 0

Den särklassiga mästaren från fjolåret har, som väntat, inte haft samma framgång i år. HIF hade en stor omsättning på spelare redan under fjolårssäsongen men kunde ändå bärga guldet, vilket var riktigt starkt gjort. Men sanningen har funnit ifatt i år. Framförallt är det målskyttet som klickat. Ett mål per match anstår inte ett lag som jobbar för att försvara sitt guld. Det kändes också som vi hade en riktigt bra chans mot Helsingborg på Kopparvallen men vi kom inte upp i den nivån som krävdes. HIF har bara förlorat två matcher men sex kryss ger inget lyft i tabellen. Skåningarna kan nog glömma att försvara guldet men ska kunna vara med och slåss om en europaplats. I slutet på september ska vi ta oss an HIF på Olympia.

6. Åtvidabergs FF 17 22–19 +3

7. IFK Norrköping 17 18–26 -8

Norrköping som var nykomling i fjol har överraskat så här långt och tagit tre riktiga skalper via segrar mot Helsingborg, Göteborg och Malmö, men har samtidigt fallit igenom helt via 0–6 och 2–5 mot Häcken respektive AIK. IFK har bromsat en stor spelaromsättning och har spelat med i stort sett samma lag under säsongen vilket givit resultat. Centrallinjespelarna Morten Skjönsberg och Andreas Johansson har givit en större stadga i laget och Astrit Ajdarevic har stundtals glänst. Längst fram har Gunnar Heidar Thorvaldsson gjort fem mål, men en plats på övre halvan i sluttabellen tror jag inte Norrköping når. 27 augusti är det åter derbydags men nu i vår hemmaborg.

8. Mjällby AIF 16 17–16 +1

Mjällby har också överraskande tagit plats på den övre halvan. Listerlänningarna tappade många spelare efter fjolårssäsongen men ersättarna har fyllt tomrummet på ett bra sätt. Dominique Kivuvu har liksom vår förre Haris Radetinac startat samtliga matcher på mittfältet. Haris har föga oväntat tilldelats näst flest frisparkar efter Magnus Eriksson. Fjolårslånet Pär Ericsson från IFK Göteborg stannade kvar och har gjort flest mål tillsammans med Erton Fejzullahu, som åter fått fart på målskyttet. De båda har gjort fem mål vardera. Vår forne tränare Peter Swärds mannar har spelat jämnt med samtliga lag och noterats för hela sju kryssmatcher. 28 oktober hoppas vi ta revansch för förlusten på Strandvallen.

9. Syrianska FC 16 14–18 -4

På förhand dödsdömda Syrianska är den största överraskningen i årets Allsvenskan. Många spelare lämnade södertäljelaget efter fjolåret. Det lag som tvingades kvala i en svag bottenstrid såg alltså ut att bli ännu sämre och därtill har klubben det ansträngt ekonomiskt. Men det finns en stark kraft i Syrianska. Efter en sensationell premiärseger mot Göteborg, hamnade de gulrödrandiga i en tung svacka men avslutade våren med fyra segrar på fem matcher. Det var också viktiga segrar mot förväntade bottenlag. Förlusten skedde på Kopparvallen och den 11 augusti hoppas vi göra om bedriften på det nylagda konstgräset på Södertälje Fotbollsarena. Jag är tveksam om Syrianska räcker till i det långa loppet, därtill är truppen för tunn.

10. IFK Göteborg 15 16–15 +1

IFK Göteborg är årets mest negativa överraskning. Tänk vilken förmåga media har att blåsa upp ett lag till absurdum. Visst gjorde IFK några mycket intressanta och dyra förvärv i mittfältarna Pontus Farnerud och Nordin Gerzic. Målvakten John Alvbåge och mittbacken Kjetil Waehler hade gott om rutin men utvecklingskurvan går knappast framåt längre. Det är bara att konstatera att nyförvärven inte har lyft Göteborg än så länge och det bevisar att pengar inte är allt. IFK fick en usel start med två raka förluster och första segern kom i femte omgången. Tyvärr mötte vi IFK i deras korta formtopp, då de vann tre matcher i rad, men på de fem senaste matcherna är blåvitt utan seger. Säkert kommer Göteborg klättra i tabellen i höst men eftersom det är hela 15 poäng upp till Elfsborg kan de glömma guldet för den här säsongen. Den 6 oktober suktar vi efter revansch på Kopparvallen.

11. Djurgårdens IF 13 15–16 -1

Många menade att Djurgården skulle få ett lyft efter de senaste årens bottenkänning med sina nyförvärv. Jag var dock tveksam till detta då de nya spelarna inte var skrämmande starka och DIF hade ju förlorat några starka kort också. Båda de nya anfallarna James Keene och Ricardo Santos finns visserligen i topp i den interna skytteligan, men de har bara gjort tre mål vardera, vilket är lika många som vår vänsterback Jesper Arvidsson har gjort. Målvakterna Tommi Vaiho och Kasper Jensen har tillsammans sämst räddningsprocent av alla lagen i Allsvenskan (65 %). Djurgården har bara vunnit två matcher och har spelat kryss hela sju gånger. DIF avslutade våren med en närmast osannolik svit på fem 1–1-matcher i rad, bland annat mot oss på Stadion. Djurgården kommer säkert fortsätta att tampas för att undvika de tre nedersta platserna. 26 september möts vi på Kopparvallen.

12. GIF Sundsvall 13 13–14 -1

Av någon märklig anledning var det många som trodde att Sundsvall skulle vara en starkare nykomling än oss. Visserligen förstärkte Giffarna med målvakten Oscar Berglund (Assyriska), mittbacken Marcus Danielsson (Västerås), vänstermittfältaren Simon Helg (Hammarby) och anfallaren Johan Eklund (Brage). Våra förvärv innan säsongen måste dock anses som minst lika bra, dessutom tappade Sundsvall Pontus Engblom som gjorde 13 mål i fjol till AIK. Att Allsvenskan har fått två goda nykomlingar råder det ändå ingen tvekan om.  Norrlandslaget har tagit tre viktiga segrar mot Syrianska, Örebro och GAIS, samt tagit värdefulla kryss i Norrköping, på Råsunda, i Gefle och hemma mot Malmö. Giffarna bör ha en god chans att klara kontraktet, men den 7 juli hoppas vi få återuppleva ny glädje på Norrporten Arena.

13. Kalmar FF 13 12–16 -4

Kalmar hade förstås räknat med en bättre vårsäsong, men spelaromsättningen har ökat de senaste åren. Stommen i laget har försvunnit samtidigt som de nya spelarna inte har levererat på samma sätt som man hoppats, och stora resurser har lagts på nya arenan. Costaricanen Jonathan McDonald har till exempel blandat och gett under säsongen. Superlöftet Sebastian Andersson har ännu inte startat någon match och är poänglös. KFF har hittills bara tagit tre segrar (Sundsvall, Häcken och Örebro). Hemmaförlusterna mot Gefle och Mjällby sved, vilket säkert 0–3 mot oss på Kopparvallen säkert också gjorde. Kalmar har dock både kapacitet och ekonomiska muskler för att lyfta sig från bottenstriden i höst. Den 23:e september får vi anledning att besöka nya Guldfågeln Arena.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

14. Gefle IF 11 7–17 -10  

Gefle har lyckats hanka sig kvar i Allsvenskan sedan 2005 men inför säsongen befarade jag att laget skulle få kliva av. Daniel Theorin och Yussif Chibsah var två viktiga kort som lämnade och de har inte ersatts med tillräckligt kvalitativa spelare. Men att man aldrig får räkna ut Gefle vet vi av smärtsam erfarenhet från 2010 då de uträknade gästrikarna mirakulöst nog klev om oss. Kalmar bortabesegrades i den femte omgången och i den sista innan uppehållet slogs Örebro tillbaka efter ett sent segermål, vilket förstås var en ohyggligt viktig triumf. Det lär bli en kämpig höst för Gefle, men det är en situation som laget är vant vid. Förhoppningsvis tar vi kampen rejält på Strömvallen den 20 oktober, för lita på att GIF är rejält revanschsuget efter försmädliga 1–6 på Kopparvallen.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

15. GAIS 9 11–15 -4

GAIS hade i fjol förmånen att få spela med i stort sett samma lag under hela säsongen. Livet lekte för luttrade gaisare när Mervan Celik och Wandersson svarade för 37 poäng tillsammans och atleterna landade på en fin femteplats. Efter att ett lag överpresterat som göteborgslaget gjorde i fjol är det lätt att falla i fällan, att spelarna tror att de är bättre än de är och att allt bara kommer att flyta på lika bra som förgående år. Just detta har inträffat med GAIS och fjolårets succéduo har inte levererat. Celik och Wandersson har bara svarat för fem poäng och när de inte levererar gör inte heller GAIS det. En enda seger har de grönsvartrandiga tagit (Norrköping). Sex kryss i övrigt har inte givit något lyft i tabellen. Ekonomiskt ansträngd är också föreningen även om en nödåtgärd har gjorts genom att sälja Gaisgården. Visst finns möjligheten att kliva upp från bottenträsket men det kommer inte att gå lätt. 2–1-segern mot GAIS satt fint och den 4 augusti gäller det nya viktiga poäng på Gamla Ullevi.

16. Örebro SK 4 10–22 -12

Örebro var mycket starkt 2010 men har sedan tappat kraft i spelartruppen. Fredrik Nordback och Magnus Kihlberg har väl inte varit de mest graciösa spelarna i ÖSK men nu inser säkert många hur viktigt det är med en ryggrad. Denna har närkingarna tappat. Nya målvakterna Jonas Sandqvist och Tomer Chencinski har haft stora problem bakom ett bräckligt försvar. Även om Nordin Gerzic inte var lika vass i fjol som för två år sedan, så saknas kreatören på mitten. Nye Tobias Grahn har inte lyckats ersätta och Daniel Bamberg har mest varit skadad. Enda glädjeämnet är William Atashkadeh som svarat för fem fullträffar. Hela 24 spelare har redan använts vilket tyder på att Sixten Boström inte hittat rätt och han byts nu ut mot Per-Ola Ljung från Helsingborg. Inte en enda trepoängare har Örebro mäktat med hittills. Efter vår premiärseger på Behrn Arena blev det tre kryss, men sedan dess har det bara blivit ytterligare en poäng. De avslutande förlusterna mot Syrianska och Gefle, efter sena mål av motståndarna i båda matcherna svider förstås extra. Uppförsbacken är stor och jag tror inte Örebro klarar detta. Halmstad fick en dålig start i fjol men hade ändå 7 poäng efter 12 matcher. Den 27 juli möter vi Örebro på Kopparvallen och då gäller det att inte lämna något åt slumpen.

Ett EM-slutspel hägrar nu, men den 30 juni börjar Allsvenskan igen. 18 omgångar återstår och mycket kommer att hända innan serien summeras den 4 november.

Vårkrönika – En bra vårsäsong bäddar för hösten

Del IV - Sammanfattning

17 poäng på 12 matcher ger oss en bra grund för att kunna spela ihop många poäng under hösten. Efter en usel start 2010 fick vi jaga i stort sett hela året och när vi väl var ovanför strecken så hade vi aldrig någon marginal nedåt. Men vad många har glömt är att vi tog 10 poäng på fyra matcher i omgång 8–11 och redan där var ovanför båda strecken.

Att vi sedan, mot många beskedliga motståndare, bara tog en poäng på sju matcher var det som verkligen fällde oss. Det är därför fel att säga att det bara var den usla starten som blev förödande, för när vi väl kommit igång var det ju ännu svagare med en sådan usel sommar.

Förklaringen varför det gick åt skogen under sommaren var i mångt och mycket en sliten spelartrupp. Den undermåliga försäsongen, främst på grund av dåliga träningsförhållanden, gjorde att sanningen kom i fatt oss. Efter kraftansträngningen att ta de där tio poängen fanns inte mycket energi kvar. Uppbyggnadsträningen inför hösten fick i mångt och mycket ägnas åt rehabträning. I klarspråk hade vi stora skadeproblem i backlinjen. Nye Steinar Strömnes drogs med en sträckning när han kom och Bruno Marinho tvingades spela högerback några matcher. Vi hade också alldeles för svagt motstånd vid sommarens träningsmatcher och fick därmed inte upp tempot efter ett väldigt långt uppehåll. Att Kopparvallen lades om till konstgräs gjorde också att vi tappade favören av hemmaplan i förlustmatcherna mot GAIS och Örebro.

Helt annan trygghet

Läget nu två år senare är ett helt annat. Vi har haft en mycket bra försäsong på vår fina inspelade konstgräsmatta och har i trygghet byggt upp det hela dag efter dag, vecka efter vecka och månad efter månad. Vi fick en kanonstart på serien och slapp därmed olyckskorparna. De sistnämnda fick dock lite luft under sina vingar i de fem efterföljande förlustmatcherna, men har tystats efter åtta poäng på de fyra senaste fajterna. Efter det täta matchandet finns förstås en del slitna spelare men läget är avsevärt mycket bättre än 2010 och träningsmatchen mot Gefle den 20 juni i Dalarna blir en bra värdemätare.

Vi har nu fått en lucka ned till kval- och nedflyttningsplatserna. Vi är absolut inte på säker mark, det är man inte förrän det är omöjligt för lagen under strecken att komma ifatt. Poängen ner ger ändå ett visst andrum att jobba på oförtrutet enligt den spelmodell som har byggts upp sedan hösten 2010. Vi hade även innan dess en offensiv prägel med hög press, men fegade ur när vi skulle entra den stora scenen. Med en lägre press blev vi passiva och då föll hela spelidén ihop.

Jag var inte direkt orolig för att vi skulle falla i samma fälla igen. Indikationerna från ledarhåll var också tydliga att den passningsorienterade spelmodell med hög press skulle bibehållas även i Allsvenskan. Det fick vi ju också ett kvitto på i inledningen på Behrn Arena, med en fantastisk start där vi tryckte tillbaka Örebro fullständigt och gick ifrån till 2–0.

Sedan har det fortsatt enligt samma modell, även om det hackat ibland, men det gör det för alla lag och vi har inte fallit ur ramen helt. Det är bara vid matchen mot Häcken som vi var helt borta. Märkligt nog hade vi störst bollinnehav i den matchen (59–41), men det berodde på att Häcken fick ledningen och bevakade den utan att anstränga sig då vi hade bollen men transporterade den långsamt.

Totalt sett har bollinnehavet varit jämnt med motståndarna (49–51), vilket är en stor förändring mot Allsvenskan 2010, då vi hade mindre bollinnehav. På Kopparvallen har vi övertaget med 56–44, medan vi har haft mindre boll på bortaplan, 42–58.   

Poäng i rätt matcher

2010 förlorade vi fel matcher men det var ändå bara målskillnad som skiljde oss från Gefle (som kvalade sig kvar). Hade vi stället vunnit båda matcherna mot Gefle hade vi varit 12 poäng före dem. Närmast över kvalstrecket återfanns AIK, Halmstad och GAIS. Vi tog endast en poäng var av dessa lag. Om vi istället vunnit båda matcherna mot AIK, som i sluttabellen var sex poäng för oss, hade vi varit tre poäng före dem.

Dessa så kallade sexpoängsmatcher är alltså mycket viktiga och det känns av denna anledning skönt att vi nu har tagit poäng i ”rätt” matcher för att hålla bottenlagen, och de förväntade bottenlagen, så långt ifrån oss som möjligt. Vi har vunnit mot kvartetten i botten (Kalmar, Gefle och GAIS på Kopparvallen och Örebro på Behrn Arena). Vi vann också hemma mot Syrianska, som förvisso ligger i mitten av tabellen, men som säkerligen kommer att få slåss för sitt kontrakt. Djurgården och Norrköping lär också få fajtas i de nedre regionerna och därför känns det bra att vi tog en pinne mot dem på bortaplan.

Hemmaplan/bortaplan

På hemmaplan har vi, som väntat, varit fortsatt starka och tagit 12 poäng på 6 matcher vilket innebär 2 pinnar per match i snitt. Fortsätter vi i samma stil skulle vi få ihop 30 hemmapoäng vilket givetvis skulle vara kanon. Utanför Fotbollens Mecka har vi däremot bara plockat in 5 poäng, men dessa pinnar är mycket viktiga, tre mot Örebro, en mot Djurgården och en mot Norrköping. Att ta poäng borta mot Göteborg och Malmö är inte lätt, och även på Strandvallen har gäckat oss problem de senaste åren.

Förra året ställde naturgrässpelet till det för oss på våren, men i år är det bara mötet med Mjällby som avgjort försämrade möjligheten att spela vårt spel. De kortklippta, vattnade gräsplanerna i Göteborg, Malmö och Stockholm har varit av god kvalitet och då skiljer sig inte spelet från vårt fina konstgräs speciellt mycket.

Många fina mål

Förra året gjorde vi många fina spelmål. Jag skrev det redan då att vi skulle lyckas med det i Allsvenskan också om vi bara trodde på det. Och när vi gjort det har också dessa fina mål kommit. Den patenterade skärande markpassningen från egen planhalva, möte, skarv, ny position och genomrullning, inspel och skarv i mål har låtit tala om sig även i den högsta serien, flera gånger med Magnus Eriksson, Kristian Bergström och Viktor Prodell som utförare av de tre sista momenten. Detta är ögongodis för oss och vittnar om hög lagmässig som individuell klass.

Nämnda trio ligger bakom våra allra flesta mål, men vi har även en bredd på målskyttet som de flesta andra allsvenska lagen saknar. Vi har tillsammans med Göteborg flest allsvenska målskyttar, tio stycken. Men ingen av Göteborgs spelare har gjort fler än tre mål. Viktor Prodell har gjort sju och Magnus Eriksson fyra. Vi har alltså både topp och bredd i målskyttet vilket tyder på en väldig offensiv styrka.

Totalt sett har försvararna svarat för 5 mål: Jesper Arvidsson 3, Daniel Hallingström 1 och Alberis da Silva 1. Samtliga ”försvarsmål” har uppkommit efter fasta situationer.

Mittfältarna har gjort 4 mål (Petrit Zhubi 2, Amir Suljic 1 och Kristian Bergström 1) och svarat för 10 assist (Kristian Bergström 5, Tobias Nilsson 3 och Bruno Marinho 2).

Anfallarna har gjort 13 mål (Viktor Prodell 7, Magnus Eriksson 4, Oscar Möller 1 och Mattias Mete 1) och spelat fram till 5 mål: (Magnus Eriksson 2, Oscar Möller 2 och Viktor Prodell 1).

Magnus och Viktor är med sina 11 mål Allsvenskans näst hetaste duo efter Häckens Waris Majeed och René Makondele som gjort sannslösa 20 mål tillsammans.

Fasta situationer

Motståndarna hade respekt för våra omställningar och fasta situationer innan säsongen började, men faktum var ju att vi inte var överdrivet starka på fasta situationer under fjolåret. Vi fick ändå en fördel  just därför att motståndarna ”trodde” att vi var starka på fasta. Så här långt har vi också varit det, men de flesta fasta målen har kommit efter frisparkar (sex stycken). Efter hörna har vi bara gjort ett mål och det var först i andravågen som bollen sköts in mot Örebro. Direkt på hörna har vi alltså inte gjort något mål. Där finns helt klart förbättringspotential, då hörnorna inte slagits in med tillräckligt kvalitet. Med Tobias Nilsson hoppades vi på bättre utdelning på hörnorna och förhoppningsvis kommer Tobbe in i laget igen och får förtroendet på vänsterhörnorna. De ofta förekommande ”ballonghörnorna” från Kristian Bergström är svåra att göra mål på.

Egentligen är det märkligt att frisparkarna har varit så mycket bättre, varför har jag ingen riktigt bra förklaring på och det är något att fundera på inför hösten.

Vi har tilldömts en straff och den satte Magnus Eriksson. Med snabba djupledslöpningar in i straffområdet borde vi kunna få fler straffar. Petrit Zhubi och Anton Tinnerholm ”fixade” straffen och är rätt typ av spelare för att få straffar. Oscar Möller är också en sådan spelare men har inte fått så mycket speltid. Magnus Eriksson skulle också kunna få med sig straffar men faller ofta lite för lätt i andra situationer och har därmed ögonen på sig.

Många insläppta mål också

Vi gläds förstås åt de 22 gjorda målen, men är inte lika glada åt de 19 som vi har släppt in. Vi har släppt in en hel del mål från centralt håll där vi känts ihåliga ibland. Bruno Marinho i fin form gör det strålande som stötande, men bakom honom har det varit tunt när vi åkt på en omställning. Tobias Nilsson och Christoffer Karlsson trodde jag skulle slåss om den positionen, men Tobbe har mest fått spela till höger (i början eftersom det saknades högerspelare) och Stoffa har inte fått chansen. Amir Suljic är den som oftast har fått den rollen. När vi är spelförande har han klarat den rollen okej, men inte när vi åkt på en omställning. Överhuvudtaget har det sett ofokuserat ut på många håll, även från de mer rutinerade spelarna, så som Kristian Bergström, när vi åkt på en omställning mot oss. Det gäller att vara alert, ha koll på sin närmaste motståndare och säkra upp hemåt. Tyvärr har vi åkt på många sådana mål, även från båda kanterna.

En lösning för att bli stabilare på mitten skulle kunna vara att ha fem man på mitten tycker säkert några. Jag säger nej, av den enkla anledningen att vi har gjort fler mål än vad vi släppt in (även från centralt håll). Det är svårt att gasa och bromsa samtidigt. Mitt val är enkelt – fortsätt att gasa!

Om Christoffer Karlsson lämnar oss i sommar måste vi förstås hitta en ersättare på innermittfältet, men en riktigt tuff, rutinerad pådrivare är inte lätt att finna för en rimlig penning. Högermittfältare har vi ju också bara en naturlig i Petrit Zhubi och det skulle också sitta fint med en sådan förstärkning, för att eftersträva den optimala truppen med två naturliga spelare på varje position.

Sedan finns det ju spelare som utmärkt sig på ett mycket positivt sätt i Allsvenskan så som Alberis da Silva, Viktor Prodell och Magnus Eriksson, som kan vara intressanta för andra klubbar. Om någon av dessa försvinner måste de givetvis ersättas. På sikt måste vi sälja spelare då och då för att hoppet bland spelarna ska finnas att komma till någon större utlandsklubb. Och framför allt för att vi ska få in mer likvida medel för att växa som förening.

Förhoppningen är ändå att vi kan hålla en låg spelaromsättning för att kunna spinna vidare på den kontinuitet som vi haft de senaste åren.

Många nyförvärv

Vi införskaffade hela sju spelare inför den här säsongen. Det har varit lite gnäll på att de inte levererat som vi hoppats och i genomsnittselvan är det bara Tobias Nilsson som slagit sig in. Får Tobbe bara chansen centralt tror jag att han kommer ta ett rejält kliv i höst. Allan Olesen och Petrit Zhubi har växt in i laget efterhand. Det känns som Allan kommer konkurrera rejält med Anton i höst och om Petrit skärper sin defensiv är han mitt givna val till höger.

Anskaffningen av Tom Pettersson har haft en stor påverkan för att Alberis da Silva lyft sig enormt. Tom borde kanske få chansen istället för Daniel Hallinström vid tillfälle, men lagledningen är säkert lite rädda att ställa upp med två stötande mittbackar. Tom är också ett alternativ för att ta ett steg fram som balansspelare på mittfältet.

Längst fram har det varit mördande konkurrens för Mattias Mete, men nog hade vi hoppats på mer engagemang i matcherna. Målet mot Norrköping kan dock förhoppningsvis tända 25-åringen. Som forward har man ju skapliga chanser att visa upp sig via inhopp för att sedan kunna sno åt sig en plats i startelvan.

Emmanuel Dogbe är ett förvärv på sikt och Alain Junior Ollé Ollé har inte levererat som vi hoppats.

Att alla sju nyförvärven skulle slå igenom direkt var ju inte möjligt. Inte ens de stora klubbarna som lägger ner mångmiljonbelopp lyckas med det och då är det ju inte heller rimligt att vi ska göra det fullt ut med betydligt mindre finansiella resurser. Om alla sju dessutom gått in i startelvan så hade det varit ett dåligt betyg till de spelare som vi hade innan, men nu är det ju tvärtom. Stommen i laget är densamma som vi haft de senaste åren, spetsat och breddat för varje säsong.

Bred trupp

Vi har nu en så pass bred trupp så att vi kan ställa över spelare, som tidigare varit givna, för någon match. Det kan vara nödvändigt när spelschemat är tätt och ingen spelare i världen är på topp vid samtliga matcher. Spelmässiga svackor är en naturlig del. Detta är en omställning för såväl spelare som ledare. Till viss del har vi sett en förändring att våga ställa över spelare, men förändring kunde ha skett i något högre utsträckning för att optimera slagkraften. Det gäller att våga ställa över spelare som fått slut på bränslet och inte presterar när det finns någon het på kö. Att nyttja den positiva energin ger hopp åt andra att få chansen om man gör bra ifrån sig, samtidigt som ingen ska känna sig given i laget. Det är samtidigt en svår balansgång. Det kan vara bra att få förtroende att kunna göra en dålig match för att få kontinuitet vilket på sikt ger bra prestationer på sikt. Problemet uppstår om vissa spelare kan göra flera dåliga matcher i rad och ändå är kvar i startelvan medan andra ryker så fort de gjort en dålig match.

Vi har också hela sju spelare som ligger på avstängningsläge: Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Anton Tinnerholm, Kristian Bergström, Bruno Marinho, Alain Junior Ollé Ollé och Magnus Eriksson. Detta innebär att andra kommer att få chansen när avstängningarna väl kommer och då gäller det att vara på tå.

Totalt sett har vi dragit på oss 16 gula kort. Bara AIK (15) och Kalmar (12) har dragit på sig färre. Men vi har redan fått två röda kort (Anton Tinnerholm och Alberis da Silva) och ligger därmed sjua i Fair-playligan.

Bra spelschema

Höstens spelschema blir inte lika tätt som vårens. Vi börjar med en match i veckan de första sju omgångarna, sedan följer ett två veckors långt landslagsuppehåll i mitten på augusti, där också årets enda match i Svenska Cupen kommer att spelas (på bortaplan mot ett lag från lägre division). Efter ytterligare två matcher väntar VM-kvaluppehåll i början på september. Ett tätare schema följer sedan med fem matcher på tre veckor innan nästa VM-kvaluppehåll infinner sig i mitten på oktober. Vi avslutar sedan tufft med fyra matcher på två veckor.

De tre första matcherna efter EM-uppehållet spelar vi på konstgräs, vilket är bra för att vi ska komma igång igen och få flyt i spelet. Vi avslutar också serien med fem raka konstgräsmatcher i oktober och november, vilket också är tacknämligt då planerna kan bli tunga och svårspelade. Även om vi har en tuff avslutning med tre täta matcher så har vi det inte värre än någon annan. Två hemmamatcher mot Mjällby och Sundsvall följs av en kort resa till Borås för möte med klara (?) mästaren Elfsborg.

Goda chanser att nå publikbudget

Det är på ett fantastiskt sätt ”Nya Kopparvallen” har växt fram. Vi har nu verkligen en arena att vara stolta över, förutom flaggstängerna och näten på kortsidorna som fortfarande skändar. Publika faciliteter som fler och bättre kiosker och toaletter ökar komforten liksom läktarnas beskaffenhet.

Publikt sett har vi haft en bra vår med ett snitt på 3 913 åskådare per match. Av hävd brukar vi inte locka de där stora skarorna av människor till vårmatcherna och vädret var inte riktigt med oss i inledningen. Bottennappet var Gefle hemma då endast 2 863 personer kom, men senaste hemmamatchen mot Kalmar sågs av fina 4 932 åskådare.

I Allsvenskan 2010 hade vi ett snitt på 3 567 personer efter 12 omgångar. För hela säsongen nåddes sedan snittet 4 004. I fjolårets Superettan hade vi 2 181 efter 12 omgångar och snittet landade sedan på 2 639. Med en liknande procentuell ökning som de senaste två åren hamnar vi i år på cirka 4 500 åskådare/match vilket också är den budgeterade siffran.

Detta känns också realistiskt då vi har många fina publikmatcher framöver. Vi börjar med match på Kopparvallen lördagen den 30 juni mot överlägsna serieledaren Elfsborg, där Anders Svensson också kommer direkt från EM. Lördagen den 14 juli kommer AIK på besök. Förhoppningsvis kommer också folk och stöttar i ”lillderbyt” mot Örebro den 27 juli, även om det är en fredag.

En månad senare väntar det större derbyt mot Norrköping och den matchen lär bli utsåld långt innan matchdag, vilket innebär över 8 000 åskådare. Att många sponsorer ville ha affärskort och baskort till den matchen är förståligt. Naturligtvis skulle man önska att alla som vill ha sittplats skulle få plats, men så är inte fallet. Och utan sponsorer skulle vi inte överleva, så enkelt är det. Fortfarande finns många ståplatser kvar och det är ju så fotboll ska upplevas på riktigt. Det är bara att hoppas att Svenska Fotbollförbundet och SEF förstår det. Vill man ändå försäkra sig om sittplats är det bästa sättet naturligtvis att skaffa säsongskort.

Vi möter senare också Malmö (17/9), Djurgården (26/9) och Göteborg (6/10) på Kopparvallen, vilka också är potentiellt stora publikmatcher, som snittade 6 000 åskådare 2010. Avslutningshemmamatcherna mot Mjällby (28/10) och Sundsvall (datum ej klart) hänger på hur mycket matcherna gäller.

På bortaplan har vi Allsvenskans tredje högsta publiksnitt på hela 9 757 åskådare, vilket ytterligare påvisar det stora intresset för vår klubb. Endast Göteborg (10 873) och Djurgården (10 260) har högre snitt. Naturligtvis höjs vårt snitt av derbyt på Parken men även Göteborgs av derbyn mot Elfsborg och GAIS, samt Djurgårdens av råsundaderbyt mot AIK.

När vi spelar som bäst håller vi riktigt hög klass

Vi visade redan på försäsongen att vi skulle bli att räkna med och tog nio poäng mot fem allsvenska lag och i seriespelet har vi tagit tio poäng mot dessa lag, genom segrar mot GAIS, Syrianska och Kalmar samt en poäng borta mot Norrköping.

Vi har stundom spelat mycket bra fotboll som större delen av 6–1-matchen mot Gefle, men även den andra halvleken mot Kalmar var strålande. Första halvleken mot Örebro och stora delar av matchen mot Syrianska var också bra. Stundom spelade vi också bra mot GAIS och glimtade till mot Helsingborg och Djurgården.

Det bästa spelet (och de bästa resultaten) når vi när våra spelare vågar framåt, löper och ger flera alternativ till bollföraren. Ett gott tecken är när vi börjar sätta snurr på bollen i backlinjen, då öppnar sig alltid spelvägar när motståndarna tvingas till överflyttningar. Kan vi därefter utnyttja spelvändningarna till ett varierat spel med instick och bollar på djupet, blir vi svårlästa och därmed väldigt svåra att stoppa i både direkta framstötar och andravågsattacker. Det defensiva spelet faller också på sin plats när passningsspelet sitter och vi får avslut på anfallen. Hackar däremot passningsspelet vågar vi inte flytta fram positionerna och då blir passningsalternativen färre.

Trots att det finns en del att jobba på ligger vi på en fin sjätteplats i Allsvenskan. Målet om förnyat kontrakt står kvar och vi ska inte sväva iväg, men vi har naturligtvis ett jätteläge att göra en bra säsong om alla bara är fokuserade och gör sitt yttersta. Och framförallt – fortsätta att gasa!

Fortsättning följer i del V - Motståndarna

Vårkrönika – En bra vårsäsong bäddar för hösten

Del III – Spelartruppen

I den tredje delen av vårkrönikan tittar vi närmare på spelartruppen.

Inte vid något tillfälle har vi haft samma startelva två matcher i rad och det beror främst på att lagledningen har förändrat backlinjen varje match. Skifte på målvaktssidan har också skett efter skada och på mittfältet har också en hel del förändringar ägt rum under våren. Med tolv matcher på sju och en halv vecka var det tvunget att rulla runt på fler spelare för att vi skulle klara det täta spelschemat och det känns bra att vi har truppen för att klara det.

Målvakterna

Henrik Gustavsson har varit vår förstemålvakt sedan 1998 och hade sedan dess bara missat tio seriematcher och maximalt tre per säsong. I den 115:e raka seriematchen tvingades dock Fimpen kliva av efter en magmuskelskada i hemmamatchen mot Häcken. Dessförinnan gjorde 35-åringen det bra och det mesta tyder på att Fimpen är tillbaka efter EM-uppehållet, men då med en större konkurrenssituation.

Gustav Jansson, som kom från Värmbol 2010, hade inför säsongen bara spelat två tävlingsmatcher i Svenska Cupen och ett antal träningsmatcher. Men Gurra har utvecklats för varje år och han fick vakta målet mot allsvenskarna Mjällby, Kalmar och Norrköping under vinterns träningsmatcher. Jag var aldrig orolig när Gustav fick träda in i spel. Mot Häcken var matchen i stort sett körd när Gustav kom in. I första startmatchen borde 25-åringen ha tagit det första målet, men har sedan gjort det riktigt bra. Med bra blick för spelet och sin stora räckvidd har han vunnit respekt så väl i luftrummet som med fina räddningar. Det offensiva spelet har också blivit mycket bättre på senare år, med bra, säkra och precisa ut- och insparkar.

Det blir intressant att följa konkurrenssituationen efter uppehållet. Henrik Gustavsson har förstås en större rutin, är snabbare, bättre i närspelet och i frilägen. Fimpen har också Allsvenskans snabbaste och bästa utkast. Gustav å andra sidan är med sin räckvidd giftigare i luftspelet och har närmat sig Fimpen i alla andra egenskaper.

Thomas Thudin värvades under maj som tredjemålvakt från Väsby United där 38-åringen har spelat i Superettan. Detta var på gång redan innan Fimpens skada, men skyndades på extra.  Det är viktigt att ha en backup på målvaktssidan för att ha två bra målvakter i träning och för att U21-laget ska få en bra utveckling. Det syntes tydligt att U21-laget har tappat sedan Gustav inte har spelat i U21.

Försvaret

Backlinjen har ändrats inför varje match. Lagledningen har tvingats till förändringar flera gånger på grund av skador och avstängningar, men också valt att förändra för att komponera ihop ett slagkraftigare mittfält där Anton Tinnerholm har flyttas upp som högerbräddare ett par matcher.

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva och Jesper Arvidsson har utgjort den vanligaste försvarslinjen. Kvartetten har spelat tillsammans i fem matcher.

Daniel Hallingström (som startat samtliga matcher) och Alberis da Silva har spelat mittlås tio matcher tillsammans. Jesper Arvidsson har spelat vänsterback elva matcher och Anton Tinnerholm högerback åtta gånger. Allan Olesen har spelat fyra matcher från start i backlinjen och Tom Pettersson två. Trots Erik Mobergs skada har vi sex goda försvarsspelare som kan gå in och spela vilken match som helst.

Anton Tinnerholm har utvecklats starkt de senaste åren. 21-åringen tog ett stort kliv i fjol och visar även att han håller bra i Allsvenskan. Lika ofta har inte Anton kommit med i offensiven och han har ännu inga målpoäng, men han har tilldömts en straff (Kalmar) och en frispark (GAIS) som vi gjort mål på. I defensiven har det varit lite för ojämnt för att man ska vara helt nöjd. Kan Anton bara bli lite jämnare, vilket säkert är lättare om han får spela in sig på sin position, så är han helt klart en man för U21-landslaget.

Daniel Hallinström är den ende spelaren som spelat varje minut hittills i Allsvenskan. Danne började säsongen lika bra som han spelade i fjol i Superettan, men sedan har det varit lite för många misstag och 31-åringen har agerat lite för passivt likt 2010. Gamlebysonen måste våga trycka fram i ryggen på motståndaren även om det finns risk att bli överspelad. På det stora hela är Daniel viktig med sin rutin och leder styrkorna bra när det flyter på. Danne nickade också urläckert in 1–0 hemma mot GAIS.

Alberis da Silva var uträknad av många inför säsongen. Under senare år har brassen agerat ojämnt och blandat strålande insatser med mindre bra. 27-åringen hade också en olycklig dag i träningsmatchen mot Kalmar FF där han också blev utvisad, men sedan dess har han agerat strålande. Alberis har firat många triumfer med sin fina tajming i huvudspelet och blivit mycket tryggare i markspelet. Med ökat självförtroende har också da Silva vågat stöta fram vilket är så viktigt i Allsvenskan. Man ska också ha i åtanke att Alberis har haft fotproblem i slutskedet men ändå presterat med ett stort hjärta. Vilan kom lägligt för att Alberis da Silva ska vara i toppform till hösten. Mot Gefle gjorde Alberis sitt första allsvenska mål, fin nick efter frispark.

Jesper Arvidsson har varit vår givne vänsterback sedan 2007 och har tillfört vårt spel en extra dimension med sin offensiva prägel. Även i år ligger Jeppe bakom många av våra mål – åtta stycken men han är även inblandad, på ett eller annat sätt, i lika många som vi släppt in. Som utsatt försvarsspelare är det ändå okej att gå jämnt ut. Men det är klart om Jesper kan bli ännu lite mer vaksam så blir det ju ännu bättre. 27-åringen gjorde tre mål på de första sex matcherna, två frisparkar direkt i mål (GAIS och Göteborg) samt ett skott på retur (Örebro).  Jesper har varit lite för återhållsam och därmed blivit lite passiv i flera matcher. Det är först i slutet av vissa matcher när vi varit illa ute som han har dundrat på längs kanten och när han verkligen tror på sina genombrott kommer han också oftast igenom.

Allan Olesen kom in sent i laget och 30-åringen hade en bit upp till fysisk toppform och det tar förstås även tid att spela in sig i ett nytt lag och ett nytt land på en förvarsposition. Efterhand har den välmeriterade dansken med 176 matcher i Superligaen fått allt mer speltid och har löst de flesta situationerna på ett bra sätt genom att kompensera det inte allt för kvicka steget med sin rutin att förbereda sig väl innan besvärlig situation uppstår.

Tom Pettersson såg ut att vara nyförvärvet som skulle gå rakt in i startelvan. Mittbacken spelade också en hel del försäsongsmatcher med gott betyg och ingick i startelvan i premiären borta mot Örebro. En stukad fot och en Alberis da Silva i storform har sedan gjort konkurrensen svår, men 22-åringen spelade vänsterback på ett bra sätt mot Syrianska och har hoppat in vid ytterligare tre tillfällen. Lite för många misstag har det blivit men trollhättansonen kommer att växa in i laget och skulle säkert också kunna vara ett alternativ för att trygga upp innermittfältet på ett bättre sätt. Tom har spelat innermittfältare i Trollhättan och gjorde det på ett bra sätt mot Syrianska i Turkiet. Pettersson har den fina egenskapen att våga kliva framåt och kommer att bli mer taktiskt slipad med åren.

Andreas Johansson hoppade in mot Qviding hemma ifjol men har ännu inte fått någon speltid i Allsvenskan. 21-åringen har suttit på bänken i tre matcher och fick en hel del speltid under träningsmatcherna. Ante är en viktig spelare i U21-laget men måste våga lite mer och vara ännu mer fokuserad för att kunna konkurrera om en A-lagsplats.

George Tanzi är nyuppflyttad i A-truppen. 18-åringen visade en del fina kvaliteter under försäsongen så som fin spelförståelse och ett gott passningsspel. Skadebekymmer har dock stört under våren, vilket har drabbat U21-laget negativt. Det ska bli intressant att följa Tanzi, som har funnits med på pojklandslagsläger tidigare. Efter spel i Derby och Kenty kom George till ÅFF 2010.

Erik Moberg har varit vår främste försvarsspelare över tid sedan han kom till ÅFF 2008, men under fjolårshösten råkade mittbacken ut för en mycket efterhängsen skada som inte har velat ge med sig. Det handlar om en skadad sena i sittbenet som spökar och trots ett otal olika behandlingar har ingen bättring skett. Vi får verkligen hoppas att 25-åringen får bukt med sina problem under hösten men det finns en risk att hela säsongen blir spolierad, men huvudsaken är att han blir fri från problemen för motalasonen har många säsonger kvar i sin karriär.

Mittfältet

Tobias Nilsson, Amir Suljic, Bruno Marinho och Kristian Bergström utgjorde mittfältet de fyra första omgångarna, samt matchen mot Häcken. Denna kvartett har därmed spelat flest matcher tillsammans i mellersta ledet.

Kristian Bergström har startat samtliga matcherna, tio till vänster men mot Malmö och Djurgården centralt. Bruno Marinho har startat elva matcher centralt och Amir Suljic åtta. Tobias Nilsson har medverkat i samtliga matcher men de tre senaste som inhoppare. Sex av startmatcherna har skett till höger och tre centralt. Allan Junior Ollé Ollé har startat två matcher till vänster och en till höger. Anton Tinnerholm har startat två matcher till höger och Petrit Zhubi har varit den högra startspelaren de tre senaste matcherna.

Som synes har den högra mittfältsplatsen varierat mest. Detta beror på flera orsaker.

Petrit Zhubi, som spelade högermittfältare under flera träningsmatcher var sjuk och skadad under en period. Alain Junior Ollé Ollé kom sent och var inte i toppform liksom Allan Olesen. Att flytta upp Anton Tinnerholm som högerbreddare i början på säsongen var därmed inte aktuellt.

Tobias Nilsson värvades främst som innermittfältare, men det har bara blivit tre matcher från start på favoritpositionen. Till en början var falkenbergsförvärvet tvungen att spela på högerkanten för att det helt enkelt inte fanns något bättre alternativ, men 25-åringen har blivit kvar där allt som oftast. I början av säsongen räckte den fina högertassen väl och tre assist (varav två på frispark) blev det under de tre första matcherna. Sedan har det dock gått lite för fort på kanten och Tobbe har inte kommit till sin rätta. På innermittfältet hänger Tobias bättre med och är tuff att möta när han väl kommer inpå motståndaren. Självförtroendet har fått sig en liten törn efter att han inte fått spela in sig på sin favoritposition och passningsspelet har också blivit hämmande. Men det är bara att bita ihop. Kvalitet finns helt klart och förhoppningsvis får Nilsson möjlighet att spela in sig på rätt position i höst.

Amir Suljic slog igenom hösten 2010, men fick begränsat med speltid i Superettan i fjol. I år har 23-åringen startat åtta av tolv matcher. Under två matcher var Amir sjuk och två gånger satt han på bänken. I det stora hela har Suljic gjort det bra, men i vissa matcher har han hamnat i ingenmansland. Det vill säga inte gått upp i press på motståndarna och inte heller våga gå fram i offensiven. Amir har fin teknik och passningsfötter men måste våga spela framåt och satsa fullt i löpningarna och duellerna för att ta nästa steg i utvecklingen. Amir blev målskytt i premiären mot Örebro.

Bruno Marinho kom för sent tillbaka efter sin ledighet i Brasilien och han kom naturligtvis efter i träningen. Sanningen hinner ikapp och det gjorde den även för Bruno, men efter en matchs vila (Malmö) så har 27-åringen kommit starkt på slutet och nått upp till fjolårets form. Mot Kalmar FF gjorde han sin bästa match för året med bländande spel i andra halvlek. Bruno är jobbig att möta med sin höga press och när han får mycket boll och får det att stämma så är han också en mycket tempostark och kvalitativ spelfördelare. Vilan kommer lägligt för att bygga upp formen på topp i höst. Två assist är poängfacit så här långt.

Kristian Bergström började mycket starkt, hade en svacka men har sedan kommit tillbaka fint. När Pligg är i form så gnistrar det verkligen om hans löpningar när han kör ner huvudet och öser på, men i vår svacka utnyttjade han inte de ytor som fanns för att göra sig själv spelbar och 38-åringen hittade inte heller medspelarna på djupet. I början på säsongen, och nu i slutet, har han dock hittat rätt allt mer. Kristian Bergström har vunnit Allsvenskans assistliga med IFK Norrköping och nu kan han vinna den igen med sin moderklubb. Pligg leder nämligen assistligan tillsammans med Häckens Martin Ericsson och Malmös Jiloan Hamad på fem målgivande passningar.  Ett mål har också Kristian gjort (Gefle) och är därmed jämsides med Veine Wallinder på 111 serie- och kvalmål i ÅFF genom tiderna. Förhoppningsvis är han snart herren på täppan!

Petrit Zhubi är precis som Tom Pettersson ny från FC Trollhättan och 24-åringen visade redan i träningsmatcherna att han är en mycket intressant spelare. Petrit var dock indisponibel i säsongsinledningen på grund av skada och sjukdom. Men efter fem inhopp har han spelat från start till höger i de tre senaste matcherna. Zhubi gjorde den viktiga kvitteringen mot Djurgården och satte även ett mål mot Kalmar. På det stora hela har Petrits inträde varit en frisk injektion, med sina snabba djupledslöpningar, teknik och som målskytt. Det finns dock en del defensiva bitar att jobba på som att viljan att jobba hem till rätt försvarsposition måste vara lika stor som att jobba framåt.

Alain Junior Ollé Ollé hade fina meriter från OS och gjorde 7 mål i norska Tippeligaen för Stabaeck i fjol. Stundtals har vi sett goda kvaliteter men på det stora hela har den flyfotade 25-åringen inte utnyttjat sin snabbhet och teknik utan har stannat upp anfallen. Defensivt har det inte stämt i positionsspelet och två onödiga varningar har han dragit på sig. Ollé måste lyfta sig rejält i höst för att det ska bli mer speltid.

Christoffer Karlsson har varit en viktig spelare för oss sedan han debuterade som 16-åring 2004, med undantag för en säsong i Djurgården (2007). I år har dock Stoffa varit långt ifrån startelvan och har bara hoppat in vid ett tillfälle, hemma mot Gefle. 24-åringen har haft sina svackor i passningsspelet de senaste åren men kan tillföra mycket energi  och tempo när det väl stämmer, och hans tuffhet i närkamperna har vi saknat på innermittfältet i flera matcher. Christoffer är förstås inte nöjd med sin speltid och vill bort men om han stannar kommer han säkert få chansen i höst då bland annat avstängningsläget lär öppna för honom.

Emmanuel Dogbe hämtades direkt från Ghana och Medeama FC inför säsongen och värvningen är en åtgärd på sikt. 19-åringen har visat gott gry i perioder av träningsmatcherna och U21-matcherna, vilket visar att kapacitet finns. Ghananen är snabb och ettrig, samt orädd att ge sig in i närkamperna trots att han ännu väger lite för lätt. Kanske får Emmanuel chansen med inhopp i Allsvenskan i höst, om han jobbar på och kan prestera på en jämnare nivå.

Anfallet

Vi gick in i säsongen med fyra spelare som tillsammans svarat för 45 mål i Superettan under fjolåret. Hur många det skulle bli i Allsvenskan kunde vi förstås inte veta, men nu vet vi att kvartetten har gjort 13 mål på 12 matchen, vilket är ett mycket fint facit. Viktor Prodell och Magnus Eriksson har spelat på topp tio matcher tillsammans medan Magnus och Oscar Möller har startat två matcher i främsta ledet (Mjällby och Djurgården). Mattias Mete har hoppat in vid fyra tillfällen.

Viktor Prodell hade inte haft någon given plats i startelvan sedan våren 2010 och har sedan dess mest fått agera inhoppare, men trots detta blev det sex mål under fjolåret i Superettan. Vi märkte under försäsongen att Viktor var riktigt på gång då han var betydligt kvickare i steget samtidigt som han höjde tempot och hittade målet fem gånger. I Allsvenskan fick Viktor en rivstart med två mål direkt i premiären och sedan har det flutit på frånsett en matchs frånvaro på grund av skada (Mjällby) samt en spelmässig och målmässig svacka under några matcher. Sju mål har det blivit på elva matcher och därmed ligger 24-åringen trea i den allsvenska skytteligan. Viktor har gjort lika många mål som vår främste målskytt, Paulus Roiha, gjorde under hela den förra allsvenska säsongen 2010. Inte sedan 2003 har någon av våra spelare gjort sju mål efter tolv omgångar. Mats Haglund var det som då började säsongen bra och det blev tillslut 15 mål i Superettan. Bara tre ÅFF-are har lyckats göra sju mål eller fler efter tolv omgångar i Allsvenskan tidigare; Ove Eklund (1968: 9, 1969: 7, 1970: 7), Roland Sandberg (1971: 8, 1972: 11, 1973: 9) samt Göran E Karlsson (1976: 8). Inte ens skyttekungar så som Ralf Edström, Veine Wallinder och Glenn Martindal började målskyttet så bra som Viktor Prodell har gjort. Prodell har dessutom legat bakom många andra mål och bäddat för tre mål genom högt bollbryt.

Magnus Eriksson är den anfallare som har presterat på den jämnaste nivån hittills. 22-åringen har fått jobba mer defensivt under perioder i Allsvenskan än vad han behövde i Superettan och har på så sätt fått lite mindre utrymme, men fyra mål och två assist är ändå ett fint facit. Med Mange och Prodell på topp måste en av dem löpa mer i djupled och under vår svacka tappade vi djupledsspelet. Mange har dock hela tiden jobbat på bra och även gjort det över större ytor på sistone, liksom i början av säsongen. Eriksson är faktiskt den spelaren i Allsvenskan som tilldelats flest frisparkar (32 st) men också den som orsakat flest (26). Det var verkligen kul att Magnus är uttagen till U21-landslaget och fick göra debut i EM-kvalet mot Ukraina. Förhoppningsvis får Mange mer speltid då två matcher återstår den närmaste tiden. Övriga lagkamrater uppträdde inte heller direkt lysande mot Ukraina innan Mange kom in…

Oscar Möller fick det inte riktigt att stämma under försäsongen och efter Viktor Prodells framfart har det varit svårt att återta en plats i startelvan. Jag tycker att 25-åringen borde ha fått chansen tidigare när Viktor kom in i svackan så som borta mot Malmö FF. Oscar kom ändå in i den matchen och fick en chans och den satte han. Möller såg het ut då men har inte var sett like het ut i löpningarna i startmatchen mot Djurgården och vid de efterföljande inhoppen. Möller har medverkat i samtliga matcher men bara spelat två från start.

Mattias Mete har inte riktigt fått till det i sin nya klubb. Självklart är det skillnad på att slå sig in i vårt lag gentemot Västerås. Men 25-åringen gjorde ändå 12 mål i Superettan i fjol och har därmed visat sin kapacitet. Det har dock sett bättre ut med tiden och vid fjärde inhoppet kvitterade Mete till 2–2 i slutskedet mot Norrköping vilket givetvis ger Mattias en fin kick in i uppehållet och han kommer förhoppningsvis starkare under hösten. 

Spelarstatistik för vårens matcher hittar du här [klicka i bilden för bättre skärpa]

Fortsättning följer i del IV – Sammanfattning 

Vårkrönika – En bra vårsäsong bäddar för hösten

Del II – Vändningen och målen

Efter fem raka förluster kunde vi inte leva på succéstarten längre. Nu var det dags att börja plocka poäng igen så att vi kunde jobba med viss ro inför hösten.

Omg: 9 Djurgårdens IF – ÅFF 1–1

Borta mot Djurgården kändes det tvunget med poäng och man fick ta om inte underhållningsvärdet på planen var det bästa. Den första halvleken bjöd inte heller på något skönspel med få målchanser från båda lagen. I den andra halvleken tog hemmalaget över allt mer av spelet, men det kändes ändå som vi hade ganska bra kontroll på läget, men i den 79:e minuten var det färdigt. Efter en utspark låste Djurgården fast bollen på vår planhalva. Jesper Arvidsson hade skadekänningar och kunde inte sätta press på inläggaren Philip Hellquist, som fick tid att måtta inlägget från höger och åter var det Daniel Hallingström som inte kunde hålla emot när Ricardo Santos störtade fram och skarvnickade in bollen vid den bortre stolpen. Utan vördnad för sin gamla klubb firade sedan Ricardo som galen med hemmapubliken, men det var ju i varje fall bra att han ursäktade sig efteråt.

Världen rasade fullständigt samman. Inte nu igen. Vi kunde bara inte förlora igen! Förhoppningen ökade i slutet av matchen då vi fick lite tryck. Vi höll i bollen långt in på Djurgårdens planhalva. Tobias Nilsson snappade upp bollen och spelade till Jesper Arvidsson som passade fram till Oscar Möller, som vid straffområdesgränsen lyfte upp markpassningen, vände om och nickade in bollen i straffområdet. Petrit Zhubi vände om direkt och klippte in 1–1 i det bortre hörnet. Makalöst skönt! Men med malmömatchen i färskt minne var inget klart. Slutminuterna var jobbiga men DIF var aldrig riktigt nära och det var en oerhörd lättnad när slutsignalen gick.

Poängen kändes väldigt viktig, inte bara för tabellens räkning utan kanske ännu mer för att bryta trenden och att även trepoängarna skulle kunna trilla in igen. Vi behöll också tiondeplatsen och poängavståndet nedåt i tabellen.

Omg: 10 ÅFF – Syrianska FC 1–0

Med återvunnet självförtroende efter poängen på Stadion kändes det som vi var mogna uppgiften att besegra Syrianska. Det syntes också direkt från avspark att de våra tog tag i matchen och på ett annats sätt än i de senaste matcherna, vågade spela ut. Vi skapade flera fina chanser för att ta en tidig ledning i matchen, men i och med att utdelningen uteblev kom gästerna in i matchen. Vi kom dock tillbaka starkt i slutet av halvleken. I den 45:e minuten var Viktor Prodell påpasslig och utnyttjade slarv från bortalaget. Viktor drev framåt något till vänster och spelade en perfekt boll i sidled framför mål där Magnus Eriksson sprintat med bra och Mange prickade in 1–0 till vänster om målvakten.

Sharbel Touma kom sedan i fokus, med varning i den 61:a minuten, lurigt skott som Gustav Jansson räddade minuten efter och efter att han vräkt omkull Anton Tinnerholm fick Touma lämna planen i den 67:e minuten.

Trots en man mer på banan blev det ingen lugn avslutning. De våra blev för försiktiga och vi var riktigt illa ute i den 92:a minuten. Dinko Felic nickade då i stolpen och Gustav Jansson gjorde en bra räddning på Haris Skenderovic returskott.

Efter sex raka matcher utan seger tog vi till slut en mycket viktig trepoängare. Vi klättrade upp ett hack till nionde plats i tabellen och utökade avståndet till kvalplats till fem poäng och till direktnedflyttning till sex poäng.

Omg: 11 ÅFF – Kalmar FF 3–0

Förhoppningarna var stora att segern mot Syrianska skulle få de våra att våga spela ut ännu mer mot Kalmar och till en början såg det bra ut, men sedan tog sig Kalmar alldeles för enkelt igenom vårt mittfält och skapade flera feta möjligheter för att ta ledningen. Gustav i målet gjorde dock flera fina ingripanden och flera avslut gick utanför.

De våra började beta sig in sig i matchen igen genom bättre passningsspel och djupledsspelet kom också igång fint. I den 33:e minuten gav det också utdelning. Daniel Hallingström lyfte kort undan en boll i vårt straffområde. Viktor Prodell tog emot och spelade tillbaka till Amir Suljic som spelade fram till Magnus Eriksson. Mange slog en fin öppnande passning till Kristian Bergström som spelade fram till Viktor Prodell som också löpt sig fri. Prodell gjorde inget misstag utan satte säkert 1–0. Det var underbart att få ledningen när vi var så illa ute!

Målet gav råg i ryggen och våra attacker blev allt farligare. Petrit Zhubi bröt sig in i straffområdet och blev fälld. Bollen gick vidare till Anton Tinnerholm som också vräktes över ända och då kunde inte domaren Martin Hansson göra annat än att peka på straffpunkten. Etrit Berisha gick åt fel håll och Magnus Eriksson satte den efterföljande straffen säkert till vänster. 2–0 var en fantastiskt utdelning i det läget.

I den andra halvleken tog vi sedan över matchbilden helt och skapade direkt heta chanser för att öka på ledningen och det dröjde inte heller länge innan 3–0 föll, efter ett riktigt propagandaanfall på vänsterkanten. Jesper Arvidsson slog en fin genomskärare till Magnus Eriksson, som skarvade direkt till Kristian Bergström, som också på ett tillslag satte fram bollen till en framstörtande Bruno Marinho. Brassen lättade bollen förbi sin motståndare och lyfte sedan över målvakten så Petrit Zhubi bara hade att peta in bollen i öppet mål.

De våra spelade sedan riktigt bra fotboll och till skillnad från avslutningen mot Syrianska så visade de nu att spelet från Superettan även fungerade i Allsvenskan med fint possessionspel. Spelvändningarna satt fint och långa stunder såg det ut som om vi var en man mer på banan. Mot slutet av matchen blev också målchanserna allt giftigare och det var väldigt nära ytterligare mål. Bland annat gjorde Etrit Berisha en kanonräddning när Magnus Eriksson avslutade från nära håll på Kristian Bergströms kalasinspel. Daniel Hallingström nickade också en hörna klockrent i ribban.

Efter den andra raka segern klättrade vi upp till sjätte plats, utökade avståndet till kvalplatsen (7 poäng) och nedflyttningsplats (8 poäng).

Omg: 12 IFK Norrköping – ÅFF 2–2

Vi hade ett kanonläge att äntligen besegra Norrköping, då IFK hade åkt på storförluster mot Häcken (0–6) och AIK (2–5) i de senaste matcherna, samtidigt som vi hade hittat formen igen.

Vi fick också en drömstart med ledningsmål i den 12:e minuten. Ett snyggt sådant också. Alberis da Silva slog en frispark från egen planhalva som Petrit Zhubi nickade vidare till Magnus Eriksson, som jobbade med sig bollen och frispelade Kristian Bergström till vänster. Pligg spelade in framför mål där Viktor Prodell var först och stötte in 1–0.

Vi såg ut att ha bra kontroll på händelserna även om det inte direkt slog några gnistor om spelet. Men redan i den 26:e minuten kvitterade hemmalaget. Mathias Florén slog en djup boll från vänsterkanten. Astrit Aidarevic var felvänd i förstaläget men Daniel Hallingström låg för långt ifrån och falkenbergskillen kunde enkelt vända om och Danne kom för sent in i situationen för att reparera sitt misstag. Astrit vände därmed bort Daniel och satte 1–1 invid den bortre stolpen.

I den andra halvleken spelade vi sedan den sämsta fotbollen för året under en lång period och vi fick tacka IFKs oförmåga att göra mål för att vi fortfarande var med i matchen. Men återigen drabbades vi av ett mardrömbyte från motståndarsidan.

Allan Olesen låg för långt ifrån Christopher Telo, kom fel in i situationen och norrköpingsspelaren kunde enkelt ta emot långbollen och gå förbi. Nyss inbytte Tobias Nilsson hängde inte heller med när Telo vek in längs kortlinjen. Daniel Hallingström kom till undsättning för sent och Bruno Marinho sprang sig inte på rätt sida om nyss inbytte Christoffer Nyman. Telo spelade snett bakåt till Nyman som klippte in bollen via den främre stolpen.

Det var inte på något sätt ologiskt att målet kom men det gjorde inte smärtan mindre. Vi har dock kommit tillbaka förut och de våra började samla krafter för att gå för en kvittering och vi fick ett visst tryck.

Oscar Möller fick en bra boll av Kristian Bergström i vänsterinnerposition men vinkeln blev snäv och skottet gick till inkast. Vi återerövrade dock bollen efter inkastet genom Jesper Arvidsson som slog bollen på djupet till vänster. Viktor Prodell skarvade vidare och ur snäv vinkel försökte nyss inbytte Mattias Mete klacka bollen i mål men fastnade på målvakten David Nilsson. Mete kunde ändå från kortlinjen skruva in 2–2 framför 2 000 vilt jublande ÅFF:are

Underbart! Det var en fantastisk känsla att få jubla igen på samma sätt som 2009 när Viktor Prodell kvitterade till 2–2 på stopptid framför oss på Parken. Det känns också fantastiskt bra att vi kan komma igen hur illa det än ser ut. Vi har gjort sena mål tre bortamatcher i rad. I Malmö räckte det tillslut inte till poäng men mot Djurgården och Norrköping räckte det.

Vi behöll sjätteplatsen och avståndet på åtta poäng till direktnedflyttning däremot minskade avståndet till kvalplats till sex poäng.

Efter succéstarten med tre raka segrar föll vi alltså fem matcher i rad därefter. Men de fyra senaste matcherna är vi obesegrade, vilket innebär 8 poäng på 12 dagar. Det var en styrka att pricka in formen i den viktiga täta perioden. Oerhört skönt också med de nio poängen i bagaget när det gick tungt. Därmed infann sig aldrig paniken.

Målen

Nu tittar vi närmare på hur målen har fallit. Den goda målproduktionen från fjolåret har fortsatt och vi har gjort 22 mål vilket är tre färre än i fjol efter tolv matcher i Superettan. Samtidigt har vi släppt in 19 mål vilket är fem fler än i fjol efter tolv matcher och ett mer efter de tolv första omgångarna i Allsvenskan 2010.

Gjorda mål

Målen har delats in efter fasta situationer och spelmål.

Fasta situationer

Endast ett mål har gjorts efter hörna: Viktor Prodell (Örebro b, 3-1), efter att vi hållit kvar bollen efter hörnan och Bruno Marinho serverat från höger.

Hela sex mål har fallit efter frispark: Jesper Arvidsson (Örebro b, 4-2), Daniel Hallingström (GAIS h, 1-0), Jesper Arvidsson (GAIS h, 2-1), Alberis da Silva (Gefle h, 4-1), Jesper Arvidsson (Göteborg b, 1-2) och Viktor Prodell (Norrköping b, 1-0).

Kristian Bergström slog den första frisparken som Jesper Arvidsson klippte in efter målvaktsretur. Tobias Nilsson skickade in frisparkarna som Daniel Hallingström och Alberis da Silva nickade in. Jesper Arvidsson prickade in frisparkarna mot GAIS och Göteborg direkt. Alberis da Silva slog frisparken som Petrit Zhubi, Magnus Eriksson och Kristian Bergström förde vidare till målskytten Viktor Prodell i Norrköping.

En frispark har slagits från höger, två från vänster och tre från central position.

Ett mål har prickats in på straffspark: Magnus Eriksson (Kalmar h, 2-0) efter att Anton Tinnerholm blivit fälld. Det är den enda straffsparken som vi blivit tilldelad.

Ett mål har fallit efter inkast: Viktor Prodell (Gefle h, 1-0) efter att Allan Olesen fått tillbaka sitt eget inkast på högersidan av Tobias Nilsson och lyft in bollen framför målet.

9 av de 22 målen har tillkommit efter fasta situationer (41 %), vilket är en klar ökning från 28 % under fjolåret, men i Allsvenskan 2010 noterades vi för hela 50 % av målen från fasta situationer.

Gjorda spelmål

Vi har gjort 13 spelmål.

6 mål har tillkommit efter snabba omställningar från längre ned i banan:

Magnus Eriksson (Gefle h, 6-1), Viktor Prodell (Helsingborg h, 1-1), Oscar Möller (Malmö b, 1-1), Magnus Eriksson (Syrianska h, 1-0), Viktor Prodell (Kalmar h, 1-0) och Petrit Zhubi (Kalmar h, 3-0).

Alla dessa sex mål var vackert utförda, speciellt målen mot Helsingborg och Kalmar (3-0) uppkom efter mycket fint klappklappspel på vänsterkanten. Ytterligare två mål uppstod från vänster medan två kom från central position.

4 mål skedde efter bollbryt högt upp i banan:

Viktor Prodell (Örebro b, 1-0), Magnus Eriksson (Gefle h, 2-0), Kristian Bergström (Gefle h, 5-1) och Mattias Mete (Norrköping b, 2-2).

Viktor Prodell vann bollen de tre första gångerna medan Jesper Arvidsson plockade till sig bollen och bäddade för kvitteringen på Nya Parken. Tre gånger har bollen vunnits ur central position och en gång till höger.

3 av spelmålen gjordes efter mer etablerat spel:

Amir Suljic (Örebro b, 2-0), Viktor Prodell (Gefle h, 3-0), Petrit Zhubi (Djurgården b, 1-1).

Två av målen har utvecklats starkast från höger och ett från central position.

Det är intressant att se att omställningsmålen ofta har uppkommit från vänsterkanten men de etablerade målen i oftare utsträckning från högerkanten. Många lag har försökt stänga av vår framgångsrika vänsterkant och när vi tappat tempo i passningsspelet och inte löpt ut bakom pressen har vi inte heller levererat, men när vi hållit farten uppe och kommit förbi, ja då har det blivit riktigt bra flera gånger.

Totalt sett har spelmålen uppkommit från; höger: 3, centralt 6, vänster 4. Fördelningen av fler mål från centralt håll är en ökning både från Allsvenskan 2010 och från Superettan 2011.

I Allsvenskan 2010 gjorde vi inte ett enda returmål. På den punkten blev det bättre förra året med sex returmål och i år har vi gjort två returmål, båda mot Örebro. Amir Suljic efter Kristian Bergströms ribbskott och Jesper Arvidsson efter målvaktens misslyckade utboxning. Sedan dess har vi alltså inte utnyttjat någon retur. Det gäller att gå på en tänkbar retur innan skottet kommer. Vi måste vara före i tanken annars är det för sent när målvakten väl tappar bollen. Varje match tappar motståndarmålvakten någon boll och då gäller det att vara där.

Noterbart i övrigt är att bara ett längre skott har resulterat, men som det small när Magnus Eriksson dundrade in 2–0 hemma mot Gefle via både ribban och stolpen. Vi gläds också åt Jesper Arvidssons två mål direkt på frispark mot GAIS och Göteborg. Det har vi inte varit bortskämda med på senare år.

Typ av spelmål	2012	2011	2010
Omställningar	6	14	8
Högt bollbryt	4	6	3
Etablerat spel	3	22	4
Summa	13	42	15

Trots att vi bara har spelat 12 matcher under 2012, så har vi gjort nästan lika många spelmål som vi gjorde i Allsvenskan 2010. Glädjande är det också att se att vi gjort många mål efter högt bollbryt. Den höga pressen har alltså givit utdelning ett antal gånger även i Allsvenskan. Omställningsspelet måste vi också vara nöjda med medan vi efterlyser fler mål efter etablerat spel.

Insläppta mål

Vi har släppt in 19 mål så här långt. Bara Örebro (22) och Norrköping (26) har släppt in fler. Jag har Målen har delats in efter fasta situationer respektive spelmål.

Fasta situationer

Ett mål har vi släppt in efter hörna: Göteborg b, 0-2. Hörnan slogs från vänster och efter vändning av spelet kunde IFK spela in bollen från höger.

Vi har inte släppt in något mål efter frispark eller straffspark. Motståndarna har inte tilldömts någon straff mot oss.

Ett mål har släppts in efter inkast: GAIS h, 1-1. Efter inkast från höger vek Jakob Olsson in i banan och skruvade in bollen i bortre.

2 av de 19 målen har alltså släppts in efter fasta situationer, vilket är en anmärkningsvärt låg siffra.

Vi leder alltså de fasta situationerna med 9-2, enligt följande fördelning.

Typ av fasta situationer	2012	2011	2010
Hörnor	1-1	7-5	7-5
Frisparkar	6-0	4-0	6-3
Straffar	1-0	5-2	2-1
Inkast	1-1	0-1	1-4
Summa	9-2	16-8	16-13

Som synes har vi en tradition av att göra fler mål på fasta situationer än motståndarna. Vi har inte nått upp till samma kvalitet på hörnorna i år men det är roligt att se att vi gjort så många mål efter frispark trots att vi bara avverkat 12 av 30 matcher. Förbättringen av insläppta mål efter inkast mot förra säsongen i Allsvenskan är också rolig läsning.

Insläppta spelmål

Så här långt har vi släppt in 17 spelmål.

Vi har släppt in 14 mål efter snabba omställningar: Örebro b 2-1 (centralt genomspel, friläge), 3-2 (centralt genomspel, friläge) och 4-3 (inlägg vänster nernick och avslut); Gefle h 3-1 (inlägg höger); Mjällby b 0-1 (centralt genomspel, friläge) och 0-2 (genomspel vänster, inspel); Helsingborg h 0-1 (inlägg vänster) och 1-2 (genomspel höger, inspel); Göteborg b 0-1 (genomspel höger, inspel); Häcken h 0-2 (centralt genomspel, långskott) och 0-3 (centralt genomspel, friläge); Malmö b 1-2 (långt inlägg höger, nick); Djurgården b 0-1 (genomspel höger, inlägg, nick); Norrköping b 1-2 (genomspel vänster, inspel).

Efter högt bollbryt har vi släppt in ett mål: Häcken h 0-1 (Vi tappade bollen vid egen kortlinje).

Efter etablerat spel har vi släppt in 2 mål: Malmö b 0-1 (centralt, inlägg, nick), Norrköping b 1-1 (vänster, inlägg, närskott).

Typ av spelmål	2012	2011	2010
Omställningar	14	11	20
Högt bollbryt	1	-	-
Etablerat spel	2	12	18
Summa	17	23	38

Visst är det lite av en bedömningssak om ett mål uppkommer efter etablerat spel eller omställning, men siffrorna är ändå så pass klara och de visar att vi har haft ett mycket bra försvarsspel när vi väl har samlat oss med endast två insläppta mål efter att motståndarna etablerat spelet på vår planhalva. Därtill kan vi påminna oss om att vi endast har släppt in två mål efter fasta situationer, så blir bilden än mer klar att det är svårt att få hål på oss när vi kommit i rätt försvarspositioner.

Däremot är det oroande att vi redan har släppt in fler mål efter snabba omställningar än vad vi gjorde under hela fjolåret. När vi inte hunnit samla oss för en kontring så har det ofta slutat illa. Till hösten måste vi sätta bättre press på bollföraren, hjälpa varandra i markeringsspelet och att följa sin ”gubbe” hela vägen alternativt löpa sig till rätt zon för att skära av vinklar.

I Allsvenskan 2010 släppte vi in 8 långskott, varav flera under våren. Under fjolåret släppte vi bara in två skott från lägre håll och hittills i år har vi också släppt in två långskott (GAIS h 1-1 och Häcken h 0-2). Vi har blivit bättre på att sätta press på skyttarna, men fortfarande finns en klar förbättringspunkt att sätta bättre press på de som slår inlägg.

Vid förra säsongen i Allsvenskan uppkom en klar majoritet av spelmålen från vår högersida, men i fjol och så här långt i år är fördelningen mer jämn. Årets facit hittills är 5 mål från vänster, 7 centralt och 5 från höger.

Övrigt kring mål

Till skillnad från säsongen i Allsvenskan har vi blivit starkare i slutet av matcherna. Förra året gjorde vi 7 mål sista fem minuterna (matchminut 86 och framåt) av matcherna. Under samma period släppte vi in 3 mål. I år har vi redan gjort 4 mål de sista 5 minuterna och släppt in 2. Vi har därmed räddat två kryss (Djurgården och Norrköping) och en seger (GAIS) men tappat en poäng i Malmö. Fördelningen mellan första och andra halvlek är jämn när det gäller gjorda mål (10-12) men insläppta mål är klart fler i andra halvlek 14–5. Anmärkningsvärt är att vi inte har släppt in något mål de första 20 minuterna.

Skottstatistiken från säsongen hittills visar på 101 avslut (54 på mål), vilket kan jämföras med 253 avslut 2010 och 393 under 2011. Vi har spelat 40 % av matcherna och håller vi snittet på 8,4 avslut per match når vi 252 avslut under 2012, vilket är nästan densamma som 2010. Skillnaden är att vi i Allsvenskan förra gången satte 12,6 % av avsluten i mål mot 21,8 % i år. Detta är en mycket hög effektivitetsgrad som vi får vara mycket nöjda över. Bara Häcken är i närheten av denna siffra i Allsvenskan med 19,7 %. I Superettan hade vi en utdelning på 14,9 %.

Motståndarna har noterats för 154 skott mot oss varav 68 mot mål. 12,3 % av avsluten har gått i mål.

Fortsättning följer i del III - Spelartruppen

Vårkrönika – En bra vårsäsong bäddar för hösten

Del I – Succéstart räddade svackan

Efter tolv omgångar i fjol var vi rätt besvikna över vår sjätteplacering, men nu när vi ligger sexa igen är vi betydligt mer nöjda. Anledningen är förstås att vi spelar i Allsvenskan!

17 poäng på 12 spelade matcher är ett helt okej facit efter vårsäsongen, det är faktiskt bara två pinnar färre än i fjol efter 12 omgångar. Jag hade hoppats på några pinnar till, men poängantalet ger en viss trygghet inför fortsättningen även om mycket hårt arbete återstår för att säsongen ska sluta lyckligt.

Sedan 1974 har vi bara noterat en bättre säsong efter tolv allsvenska omgångar. 1981 låg vi femma på 13 poäng (18 poäng omräknat med tre poäng för seger). De andra sju säsongerna har varit sämre både placeringsmässigt och poängmässigt.

Vi har också gjort hela 22 mål i årets allsvenska vilket är lika många som suveräna serieledaren Elfsborg. Bara Häcken (28) har gjort fler. Vi får gå tillbaka till det gyllene 1970-talet för att finna noteringar om fler gjorda mål efter tolv matcher (1969–1973), 1974 gjorde vi också 22 mål.

De tre senaste årens tabellrader efter 12 omgångar

	Totalt
2010 AS	14	Åtvidabergs FF	12	3	3	6	12	-	18	-6	12
2011 SE	6	Åtvidabergs FF	12	6	1	5	25	-	14	11	19
2012 AS	6	Åtvidabergs FF	12	5	2	5	22	-	19	3	17
	Hemma
2010 AS	11	Åtvidabergs FF	6	2	2	2	7	-	7	0	8
2011 SE	3	Åtvidabergs FF	6	4	1	1	19	-	7	12	13
2012 AS	4	Åtvidabergs FF	6	4	0	2	13	-	7	6	12
	Borta
2010 AS	13	Åtvidabergs FF	6	1	1	4	5	-	11	-6	4
2011 SE	10	Åtvidabergs FF	6	2	0	4	6	-	7	-1	6
2012 AS	13	Åtvidabergs FF	6	1	2	3	9	-	12	-3	5

Mycket bättre förutsättningar

Att vi hade klart bättre förutsättningar inför den här säsongen än den förra i Allsvenskan 2010 rådde ingen som helst tvekan om. Erfarenheten från såväl spelare, som ledare och alla runt omkring var viktig. De perfekta träningsmöjligheterna har hjälpt till att vässa vårt spel de senaste åren. Under säsongen i Superettan utvecklades det offensiva spelet ännu mer och det är också frukten av kontinuitet i på spelar- och tränarsidan. Materialet på spelarsidan har också blivit bättre.

Nio spelare lämnade truppen inför säsongen, men det var bara Haris Radetinac (till Mjällby AIF) som ingick bland de 14 som fick mest speltid (28 matcher, 2 mål och 9 assist). Thomas Olsson ville vi också behålla men han spelade bara åtta matcher (alla från start) och gjorde ett mål. Vår egen produkt tränar numera IFK Göteborgs tipselitlag.

Övriga förluster

Steinar Strömnes (17 matcher, 8 inbytta), Strömmen IF, Norge

Prince Eboagwu (11 matcher, 8 inbytta, 2 mål), IK Brage

Daniel Swärd (12 inhopp), Motala AIF

Pontus Karlsson (2 inhopp), slutat spela och är numera tipselittränare i ÅFF

Eric Jangholm Melin (oklart), Besart Kalludra (Motala AIF) och Axel Konradsson (skadad) fick ingen speltid i Superettan.

Totalt förlorade vi 19 % av den totala matchsumman från 2011 (14 % av startmatcherna). De förlorade spelarnas mål uppgick till 12 % (7 stycken) och assisten till 26 % (10 stycken).

Vi förstärkte truppen med sju spelare

Försvarare: Tom Pettersson (FC Trollhättan), Allan Olesen (IFK Mariehamn, Finland)

Mittfältare: Tobias Nilsson (Falkenbergs FF), Petrit Zhubi (FC Trollhättan), Alain Junior Ollé Ollé (Stabaeck IF, Norge), Emmanuel Dogbe (Medina FC, Ghana)

Anfallare: Mattias Mete (Västerås SK)

Spelarna beskrivs utförligare i del III Spelartruppen.

Försäsongen flöt på mycket bra och vi vann åtta av tio matcher. Mot allsvenska lag segrade vi tre av fem matcher.

Resultaten i träningsmatcherna

IFK Värnamo (h) 4–1, Mjällby AIF (h) 1–0, Kalmar FF (h) 0–3, Motala AIF (h) 2–0, Eskilstuna City (h) 3–2, GAIS (h) 4–3, IFK Norrköping (b) 1–3, Syrianska FC (Turkiet) 2–0, Akropolis IF (h) 3–0 och Degerfors IF (b) 2–1. Både mot Eskilstuna och GAIS vände vi tvåmålsunderlägen till seger. Vi var alltså starka i slutskedet av matcherna redan under försäsongen.

Allsvenskan

Sju poäng på de tre första matcherna skulle vara en riktigt fin start resonerade jag. GAIS och Gefle är sådana lag som vi ska besegra på hemmaplan och en pinne mot Örebro skulle kännas helt okej. Ju närmare premiären vi kom desto starkare blev känslan att vi till och med skulle ha en fin chans att besegra Örebro. Vid en närmare studie av dem hade de tappat slagkraft och inte imponerat på försäsongen.

Makalös start!

Omg: 1 Örebro SK – ÅFF 3–4

2010 åkte vi ur för att vi var för fega och inte vågade spela det offensiva spel som vi behärskade. Det var därför en ren fröjd att se när vi fullständigt tryckte tillbaka ÖSK från start. 2010 gjorde vi vårt första mål i den sjunde matchen. Nu tog det inte ens tio minuter (snabbaste i årets allsvenska). Bara en gång tidigare har vi gjort det snabbaste målet i Allsvenskan. Det var 1971 som Leif Franzén målade i den femte minuten i hemmamatchen mot IFK Göteborg (5–2), men ”premiärmatchen” spelades först efter omgång 8.

Viktor Prodell vann bollen högt upp till höger, spelade vidare till Magnus Eriksson och löpte själv in i straffområdet. Magnus avancerade till höger och slog ett perfekt chippinlägg som Viktor nickade in vid den främre stolpen.

I den 19:e minuten gjorde vi 2–0 efter rena propagandaspelet . Anfallet avslutades med att Viktor Prodell slog en tunnel fram till Bruno Marinho, som slog ett långt inlägg till Kristian Bergström vid bortre delen av straffområdet. Pligg Sköt i marken och ribban. Amir Suljic var framme på returen och skickade in bollen.

I den 23:e ställde hemmalaget om efter att Bruno Marinho tappat bollen och Tobias Nilsson slog en olycklig passning som inte Daniel Hallingström riktigt nådde. Tom Pettersson förutsåg inte faran i tid och tog inte tillräckligt med djup. William Atashkadeh kom därför igenom centralt och kunde pricka in 1–2 bakom Henrik Gustavsson.

I den 33:e minuten utökade vi åter ledningen. Efter en hörna kunde vi bibehålla trycket. Kristian Bergström och Amir Suljic matade in bollar i straffområdet. Till sist fick Bruno Marinho tag i bollen och slog ett inspel från höger som Viktor Prodell elegant kunde styra in fram till 3–1.

I den 42:a minuten kunde Mohammed Khalid Saeid enkelt vandra fram utan att Viktor Prodell gick in i press och hittade därmed William Atashkadeh centralt. Tom Pettersson stötte fram lite oaktsamt och blev bortvänd, Atashkadeh väggspelade med Armend Alimi och kom fri. Henrik Gustavsson räddade först men William kunde springa in med sitt andra mål för dagen. Det man också kan anmärka på vid målet var att inte Amir Suljic fullföljde sin löpning, för om han hade gjort det så hade han hunnit på rätt sida och då hade aldrig friläget uppstått.

Men vi skulle ändå gå in i tvåmålsledning i paus. Kristian Bergström slog en frispark från höger (sedan Magnus Eriksson blivit fälld) mot bortre stolpen och Daniel Hallingström gick upp och störde målvakten Jonas Sandqvist föredömligt. Målvakten fick därmed inte iväg bollen bättre än att Jesper Arvidsson kunde skicka in 4–2 i det högra hörnet.

ÖSK tog över i andra halvlek men vi såg ut att ha kontroll på händelserna. I den 77:e minuten reducerade dock hemmalaget efter inlägg från vänster och nernick från Patrik Haginge till Daniel Bamberg som skickade in 3–4. Kristian Bergström tappade bort Haginge och i sista stund gav sig Jesper Arvidsson till undsättning, men det betydde bara att Bamberg fick fritt utrymme.

Vi gick sedan på knäna och det var otäckt flera gånger men vi höll undan och tog en underbar seger. 2010 fick vi vänta till den åttonde omgången. Nu kom den direkt och vi ledde Allsvenskan för första gången sedan 1974!

Omg: 2 ÅFF – GAIS 2–1

Precis som 2010 var det mycket jobb för att få Kopparvallen färdig för spel till hemmapremiären. Då handlade det att få bort snö. Nu handlade det om att få läktarna klara. Detta lyckades även om det var vinterklimat under långfredagen.

Den första halvleken var ganska intetsägande även om vi hade ett stort spelövertag (68–32).

I den andra halvleken började vi riktigt bra och tryckte ned GAIS, utdelningen kom inte direkt men efter en timmes spel var det dags. Magnus Eriksson tog sig fint fram på vänsterkanten, men blev fult kapad av Jesper Florén, som fick varning. Tobias Nilsson skickade in en riktigt fin boll som Daniel Hallingström massakrerade in i det bortre krysset via ribban. Den nicken var verkligen urläcker och vilken känsla att se bollen gå in!

I den 70:e minuten var vi inte riktigt med på ett inkast. Jesper Arvidsson tappade bollen och nyss inbytte Jakob Olsson vände in från höger och skruvade in 1–1 i det bortre hörnet.

Matchen såg ut att sluta med ett kryss. Men i den 88:e minuten fick vi dock ett drömläge på frispark strax utanför straffområdet mitt framför mål sedan Anton Tinnerholm blivit fälld. Tänk om, ja känslan var god att den skulle sitta. Kristian Bergström, Jesper Arvidsson och Tobias Nilsson stod beredda och målvakten Henri Sillanpää kunde inte säkert veta vem som skulle skjuta, vilket givetvis gjorde det svårare. Jag har nämnt det förut, att i sådana här lägen måste vi ha både höger- och vänsterfötter som står beredda att skjuta, så har det inte alltid varit och då har det också varit betydligt enklare för målvakten.

Jesper Arvidsson stegade fram och skruvade urläckert in 2–1 via ribban mot det högra krysset. Fullständigt underbart. Vilken eufori och glädje. Det var dock nära att vi fått sätta den i halsen. För strax efter målet fick Anton Tinnerholm en horribel frispark och gult kort och sedan Mattias Mete slarvat bort bollen framför eget straffområde fann inte Anton någon annan nåd än att gå hårt fram precis utanför straffområdet. Tinnerholm fick därmed ytterligare ett gult kort och blev utvisad. Dessutom fick GAIS alltså samma läge som vi men Wanderson sköt över och vi kunde hålla undan till en mycket viktig triumf. Att vinna även i högsta serien när vi inte var på topp tydde på en enorm styrka och vi bibehöll ledningen i Allsvenskan.

Omg: 3 ÅFF – Gefle IF 6–1

Det var kort med omladdningstid till matchen mot Gefle, men det märktes verkligen inte då de våra spelade fantastiskt fotboll, den bästa jag sett, och vann med hela 6–1. Bara en gång tidigare har vi segrat med större siffror i Allsvenskan i 8–2-segern hemma mot AIK 1971.

Vi tog ledningen redan i den fjärde minuten. Allan Olesen fick tillbaka sitt eget inkast av Tobias Nilsson och skickade iväg ett inlägg från högerkanten som touchade en geflespelare och bollen damp därmed perfekt ned till Viktor Prodell som stötte in 1–0.

I den 25:e minuten var det dags för 2–0 och det var en riktig pärla. Viktor Prodell vann bollen fram till Magnus Eriksson som spelade klappklappspel med Bruno Marinho och Tobias Nilsson. Mange fick tillbaka bollen, höll i och gjorde sedan sitt karaktäristiska drag åt vänster och klippte till. Bollen skruvade sig från målvakten rakt upp i det högra krysset. Samma kryss som bombades hemma mot Falkenberg i fjol, men nu ännu mer välplacerat invid både ribba och stolpe. Detta är helt klart en het kandidat till årets mål i Allsvenskan.

Trean föll strax innan paus. Tobias Nilsson avancerade på högerkanten och spelade ut till Allan Olesen som slog inlägget direkt. Magnus Eriksson skarvade vidare. En geflespelare misslyckades få undan bollen och Kristian Bergström klackade bollen till Viktor Prodell som vek åt höger och klippte in bollen i det bortre hörnet.

Vi hade en sämre period i början av andra halvlek som gästrikarna utnyttjade. Daniel Bernhardsson avancerade på högerkanten och Kristian Bergström hamnade för långt ifrån. Jesper Arvidsson och Amir Suljic förberedde sig inte tillräckligt på faran. Därmed kunde Jakob Orlov skarvade det låga inlägget bakåt i straffområdet och Daniel Hallingström tappade bort Mikael Dahlberg som kunde trycka in reduceringen.

Efter en timmes spel började de våra åter få kontroll på händelserna och i den 64:e minuten fick vi en frispark från vänster sedan Amir Suljic blivit fälld. Tobias Nilsson smekte iväg en fantastiskt fin boll som Alberis da Silva urläckert nickskarvade in i det bortre krysset (samma kryss som var så lyckosamt mot GAIS i matchen innan). Nu var Gefle ett slaget lag och vi tog över totalt.

Två minuter senare vann Viktor Prodell boll på ett bra sätt vid den högra kortlinjen och spelade in till Magnus Eriksson, som vände och vred och spelade sedan ut bollen till Kristian Bergström som kom stormande från vänster och klippte in 5–1.

Det var alltså inte nog med detta för i den 74:e minuten föll osannolika 6–1. Efter ett snabbt anfall spelade Kristian Bergström fram på vänsterkanten och nyss inbytte Oscar Möller dundrade fram på sitt karakteristiska sätt och spelade in till Magnus Eriksson som vek in bollen i det bortre hörnet.

Genom segern stärkte vi förstås tätplaceringen (vi var ensamma med full pott). 9 poäng och 12–5 i målskillnad efter tre matcher var något helt annat än 0 poäng och 0–7 efter tre allsvenska matcher 2010.

Fasansfull svit

Omg: 4 Mjällby AIF – ÅFF 2–0

Strandvallen har gäckat oss problem på senare år och denna gång blev tyvärr inget undantag. Den ojämna gräsmattan hade de våra svårt att hantera. Kämpartakterna var goda i den första halvleken men förmågan att utnyttja spelytorna svag. Även om hemmalaget fick lite tryck i början av den andra halvleken så såg det ut som en 0–0-match, men så i den 57:e minuten uppkom en situation som helt förändrade förutsättningarna.

Daniel Hallingström kom fel i duell med Marcus Ekenberg, på utsidan och stod inte emot när mjällbyanfallaren trängde sig fram. Danne skulle rädda situationen genom att nicka tillbaka bollen till Alberis da Silva men fick inge vidare träff på bollen och Ekenberg hann emellan. Marcus lyckades dock inget vidare med bollmottagningen, snubblade (om det var på egot låter jag vara osagt) och föll in i Alberis da Silva. Om inte Alberis hade varit där hade Marcus snubblat ändå och många andra ÅFF-are fanns runt omkring.

Det heter ju målchansutvisning numera men nog blir det normalt sett sådana här utvisningar endast när någon kommer riktigt fri. Om det ska blåsas konsekvent enligt den bedömningen som Markus Strömbergssson gjorde så skulle vi få se målchansutvisningar i varenda match.

I den 67:e minuten sparkade Henrik Gustavsson en inspark som nickades bort. Både Daniel Hallingström och Tom Pettersson stod på hälarna och följde inte med i djupet när Marcus Ekenberg skarvade till Pär Ericsson, som kom helt fri med Henrik Gustavsson och rullade in 0–1.

De våra gjorde ett reellt försök att nå en kvittering men skapade aldrig någon vass möjlighet och i den 78:e minuten kunde istället hemmalaget avgöra tillställningen. Via anfall från vänster hängde inte Anton Tinnerholm med. Marcus Pode spelade in bollen och vår forne Haris Radetinac löpte ifrån Jesper Arvidsson och stötte in 0–2. Matchen var därmed över, men vi ledde fortfarande Allsvenskan. Inte sedan vi senast vi vann guld 1973 har vi legat i topp fyra omgångar under en allsvensk säsong.

Omg: 5 ÅFF – Helsingborg 1–2

Mot den regerande mästaren Helsingborg skulle vi få en riktig värdemätare. Vi fick vara glada över att nollan hölls till paus, för HIF hade ett antal vassa omställningslägen medan de våra inte riktigt trodde på vår offensiv och det var inte samma flyt i passningsspelet som måste till mot bättre motstånd.

Vårt passningsspel blev sämre i den andra halvleken därmed kunde HIF med framgång pressa högt och det var nära flera gånger om men det första målet kom från något som inte ska behöva betecknas som en målchans. I den 65:e minuten slogs en långboll från HIFs planhalva till Mattias Lindström till vänster där Anton Tinnerholm och Alain Junior Ollé Ollé tappade markeringen. En rutinerad spelare som Allan Olesen borde ha kastat ett getöga var han hade Erik Sundin, men gjorde det först när Sudden redan var utom räckhåll. Sundin kunde därmed enkelt måtta in Mattias Lindströms inlägg.

Målet tände dock de våra. Kristian Bergström visade vägen genom att på sitt karakteristiska sätt, när han är revanschsugen, borra ner och köra järnet i löpningarna. Det blev betydligt bättre fart på spelet och äntligen trodde de våra på sin egen förmåga i offensiven. Detta gav utdelning tämligen omgående efter ett mycket fint omställningsmål. Jesper Arvidsson slog en lång boll som Magnus Eriksson tog emot och fördelade vidare till Kristian Bergström som löpt med upp bra på vänsterkanten.  Pligg serverade fint in till Viktor Prodell som skarvade in 1–1.

Tyvärr drabbades vi av övermod efter målet. Jesper Arvidsson hade en riktigt bra period innan genom att ha vunnit varenda nickduell och hållit rent på sin kant. För att gå till direkt motattack mot HIF chansade därför Jeppe att hinna före Mattias Lindström som siste man på vänsterkanten, men sådana chanser får man inte ta och den misslyckades. Tobias Nilsson insåg faran för sent och stod på hälarna. När Tobbe väl fick fart på fötterna var det för sent. Om han däremot varit mer skarpsynt hade han hunnit ned för att täcka av vinkeln. Nu kunde istället Mattias Lindström storma fram och hade flera alternativ i straffområdet. Det var därmed inte helt lätt att markera för våra försvarare och åter höll sig Erik Sundin framme och stötte in 1–2.

I slutskedet hade vi sedan ett enormt tryck mot HIF-målet med fem hörnor på stopptid. Bollen dansade på mållinjen flera gånger men ville bara inte in. Närmast var det när Viktor Prodell lobbade, lyftningen blev dock för lös, men Oscar Möller såg ut att kunna forcera in bollen men Walid Atta hann precis få undan bollen.

I tabellen föll vi ned till tredje plats.

Omg: 6 IFK Göteborg – ÅFF 2–1

Det kändes som vi skulle ha en god chans att ta poäng mot ett, inför säsongen, överskattat Göteborg som inte hade levt upp till de högt ställda förväntningarna. Under den första halvleken nådde inte heller matchen några högre höjder med mycket hafs och slarv i passningsspelet från båda sidor. Det märktes att vårt självförtroende hade fått sig en törn för de våra vågade inte riktigt fylla på i offensiven när lägen uppkom.

Målöst in i paus skulle dock kännas helt okej, men så blev det inte!

Att bli av med bollen 90 meter från vårt mål kan väl inte vara farligt? Nä, det ska det ju inte behöva vara, men står man på hälarna, inte har fokus och inte tar jobbet kan det bli farligt. Och det blev det. Mycket farligt. Ett inlägg blev för kort och IFK ställde om snabbt. Jesper Arvidsson blev överspelad. Tobias Nilsson gjorde samma ödesdigra misstag som Jesper Arvidsson mot Helsingborg, att gå på bollvinst med liten chans att lyckas varvid Stefan Selakovic fick fri gata till höger. Kristian Bergström låg före Hannes Stiller i sin löpduell men hade ingen koll på honom in i strafformrådet och Stiller var obevakad när han stötte in bollen vid främre stolpen. Alberis da Silva försökte täcka av vinkeln in mot Tobias Hysén som Daniel Hallingström bevakade och Allan Olesen hade andravågen att tänka på.

Att släppa in ett mål precis innan paus var illa nog, men att släppa in två får bara inte ske! Men det gjorde det. IFK bibehöll trycket efter en hörna från vänster, vände spelet på högerkanten, där Jesper Arvidsson inte lyckades stoppa Erik Salomonsson från att slå ett inspel. Kristian Bergström var inte heller på hugget för att täcka av vinkeln. Alberis da Silva följde med Tobias Hysén, men landslagsmannen skarvade vidare till Hannes Stiller som väl enkelt kunde vända bort Daniel Hallingström och peta in bollen invid den bortre stolpen.

Uppförsbacken inför den andra halvleken var därmed väldigt stor. IFK med en krävande publik med sig levde upp till guldaspirantstatus under de inledande fem minuterna på andra halvlek och Tobias Hysén kunde ha punkterat matchen men nicken tog som tur var i stolpen.

Vi tog sedan över spelet mer och mer och i den 68:e minuten blev nyss inbytte Oscar Möller nedvräkt strax utanför straffområdet av Kjetil Waehler som därmed fick sitt andra gula kort och blev utvisad. Jesper Arvidsson klippte till på frisparken och John Alvbåge tappade in bollen i mål.

Underbart! Vilken scenförändring. Det kändes verkligen som om vi skulle få med oss poäng och till och med kunna vända matchen. Med förmågan att rulla boll och hitta rätt med spelvändningar är vi normalt sett ett väldigt bra lag i numerärt överläge, men det visade vi tyvärr inte denna gång, då det blev för obeslutsamt och kanterna nyttjades inte. Det kändes verkligen som vi slarvade bort jätteläget till poäng och det var många poäng som gått oss ur händerna de senaste matcherna.

Efter tre raka förlusten sjönk vi till sjätte plats i tabellen.

Omg: 7 ÅFF – BK Häcken 0–3

Mot Häcken hoppades vi alla att vändningen skulle komma. Visserligen har göteborgslaget utvecklats starkt men hemma på Kopparvallen skulle vi ha en fin chans. Men efter den sämsta insatsen sedan Kopparvallens försågs med konstgräs blev det naturligtvis inga poäng. Det som smärtade mest var den viljelösa insatsen och avsaknad av plan B när bortalaget stängde uppspelsvägarna. Det fanns massor av ytor i djupled men de nyttjades inte och Häcken kunde vinna enkelt utan att behöva anstränga sig.

Även om den första halvleken var dålig så skapade inte bortalaget speciellt många målchanser och det var på ett väldigt försmädligt sätt som de gulsvartrandiga tog ledningen i den 25:e minuten. Jag har nämnt det många gånger förut – Spela tills bollen är död! Nu gjorde inte Anton Tinnerholm det. Han trodde att bollen skulle gå ut över kortlinjen. Men det räcker inte att tro. Waris Majeed lurade bort Anton och eftersom övriga ÅFF:are också slutat att spela kunde René Makondele raka bollen i mål. Redan innan bollen flög i en hög lyra till Waris var det ett otroligt passivt spel från vår sida. 

Ett skapligt försök gjordes i den andra halvleken och de våra fick i gång bra rull innan Magnus Eriksson kom till skott i vänsterinnerposition, men skottet gick tyvärr utanför. Istället kunde Häcken ställa om snabbt direkt på insparken. Christoffers Källqvist långa boll nickskarvade 178 cm långe René Makondele, medan den 6 cm längre Daniel Hallingström var passiv i situationen. Bruno Marinho störde också genom att först backa ned och såg ut att gå in i duellen men sedan gick han av någon anledning framåt. Bollen gick mot Andreas Drugge. Anton Tinnerholm tappade fokus på Dominic Chatto, vilket gjorde att Alberis da Silva fick ta täckning för det öppna passningsalternativet istället för att stöta fram på skytten. Jesper Arvidsson i sin tur var inte heller på tå. Drugge fick därmed all tid i världen för att ladda med sitt dykskott. Henrik Gustavsson var hämmad av sin magmuskelskada och nådde inte bollen. Fimpen bytte sedan och Gustav Jansson tog över mellan stolparna resten av vårsäsongen.

I den 87:e minuten punkterades matchen definitivt. Daniel Hallingström stötte på fel sida efter en långboll, Waris Majeed spelade tillbaka till René Makondele och Waris kunde sedan enkelt glida förbi Danne och kom helt fri. Gustav Jansson blev stillastående och det var bara att vika in bollen till höger.

Vi föll till nionde plats i tabellen efter den fruktansvört tunga förlusten.

Omg: 8 Malmö FF – ÅFF 2–1

Att det är svårt att ta poäng borta mot Malmö är inget nytt. Inte ens guldhjältarna på 1970-talet lyckades vinna någon allsvensk match där. Nu var vi dock väldigt nära en pinne men stöp oerhört smärtsamt i slutsekunderna.

De våra ställde upp på kampen på ett mycket bättre sätt än mot Häcken men offensivt vågade vi fortfarande inte hela vägen. Viktor Prodell fick en kalasmöjlighet att ge oss ledningen men hade tappat formen och var inte riktigt på tå för att styra in Magnus Erikssons fina inspel från vänster. Istället var Mathias Ranégie väldigt nära att ge MFF ledningen två gånger om strax innan pausvilan. Fjolårets skyttekung i Allsvenskan missade också i den andra akten men var ändå den spelaren som ödelade dagen för oss.

I den 67:e minuten var det färdigt. MFF etablerade spelet på vår planhalva. Oscar Möller och Tobias Nilsson satte för svag press på Erik Friberg som kunde lyfta in bollen bakifrån. Alberis da Silva låg i ryggen på Mathias Ranégie, men denne lobbnickade 0–1 över Gustav Jansson, som kom på mellanhand.

MFF hade chanser att avgöra men så länge vi bara låg under med ett mål fanns chansen. I den 88:e minuten tog vi möjligheten. Jesper Arvidsson spelade fram till Kristian Bergström som slog en perfekt djupledsboll till Oscar Möller. Möller såg ut att gå på patrull då han fick bollen mot vänster otäckt nära en motståndare, men Oscar är bra på riktningsförändringar och kan avsluta med båda fötterna. Bollen for mot oss bakom målet och stannade i målet! Det var en fantastisk glädje, men hur den kändes kan jag inte längre minnas för det var bara någon ond jävla makt som hånade oss.

Smällen blev så mycket värre då vi skänkte bort poängen genom att de våra gick bort sig i slutet. Nickstarka Wiltion Figureido hade bytts ut, men ändå fick kvarvarande Mathias Ranégie gå upp i stort sett ostört och nicka in det fasansfulla målet. Daniel Hallingström borde ha lärt sig att inte vara naiv i den duellen då Ranégie inte direkt lägger fingrarna emellan för att stångas i luftrummet. Gustav kunde också ha tagit nicken om han bara varit en hundradel snabbare i sin reaktion, men att inte ha press på inläggaren Miiko Albornoz var riktigt svagt. Petrit Zhubi tappade sin uppgift och Oscar Möller, som var närmast, ansträngde sig inte heller för att vara i vägen.

Efter den femte raka förlusten föll vi ned till tiondeplats och botten närmade sig. Vi hade bara två poäng ned till kvalplatsen (Syrianska) och fyra till direktnedflyttning (Gefle).

Fortsättning följer i del II – Vändningen och målen