Det är tufft att vara
fanatisk supporter under en hektiskt vår men nu kan vi ta känslomässig semester
med en bra känsla och förhoppningar om en god höst. Mattias Metes 2–2-mål i går
på Nya Parken var oerhört skönt för alla oss ÅFF-are.
Förhoppningen var givetvis att vi skulle bryta den tunga
trenden i derbyn mot IFK Norrköping där våra spelare ofta har underpresterat
genom åren. Inledningsvis såg våra spelare ut att ha roligt ute på planen med
nyvunnet självförtroende efter den senaste tidens framgångar, samtidigt som
Norrköping såg passivt ut efter de käftsmällar de fått i de två senaste
matcherna.
Vi fick också en drömstart med ledningsmål i den 12:e
minuten. Ett snyggt sådant också. Alberis da Silva slog en frispark från egen
planhalva som Petrit Zhubi nickade vidare till Magnus Eriksson, som jobbade med
sig bollen och frispelade Kristian Bergström till vänster. Pligg spelade in
framför mål där Viktor Prodell var först och stötte in 1–0.
Vi hade sedan bra kontroll på händelserna men kunde ha
utnyttjat läget ännu mer genom att trycka ner bollar mot hemmalagets bräckliga
försvarslinje och på så sätt kunna utöka ledningen. Men vi var inte
tillräckligt heta och istället kunde IFK helt onödigt kvittera.
Mathias Florén slog en djup boll från vänsterkanten. Atrit
Aidarevic var felvänd i förstaläget men Daniel Hallingström låg för långt ifrån
och falkenbergskillen kunde enkelt vända om och Danne kom för sent in i
situationen för att reparera sitt misstag. Astrit vände därmed bort Daniel och
satte 1–1 invid den bortre stolpen.
Det kändes fruktansvärt tungt att tappa ledningen utan att hemmalaget
haft en enda riktig målchans. IFK-spelarna som hängde med huvudena innan fick
extra råg i ryggen även om de vita ändå inte var lysande på något sätt, men det
kändes onödigt att ge dem lillfingret.
Den första halvleken var inte speciellt bra från något av
lagen men i de 35 första minuterna av den andra halvlek är vår sämsta
spelmässiga period i år. Utan att IFK spelade speciellt bra kom de fram till
flera feta chanser. Våra spelare tog inte kampen och iIngen gick in i ryggen på
Astrit Aidarevic som fick göra som han ville och får han det så visar han sina
kvaliteter. Det osade hett flera gånger men som tur var hade hemmaspelarna
siktet dåligt inställt och avsluten gick utanför.
Vi var säkert många som höjde på ögonbrynen när Astrid
byttes ut och kanske andades också våra spelare ut på planen för precis som på
Stadion tycktes inhopparen krossa våra poängdrömmar. Mot Djurgården var det vår
forne Ricardo Santos som gjorde mål direkt och nu var det Christoffer Nyman som
satte 2–1.
Allan Olesen låg för långt ifrån Christopher Telo, och kom
fel i situationen och norrköpingsspelaren kunde enkelt ta emot långbollen och
gå förbi. Nyss inbytte Tobias Nilsson hängde inte heller med när Telo vek in
längs kortlinjen. Daniel Hallingström kom till undsättning för sent och Bruno
Marinho sprang sig inte på rätt sida om Christoffer Nyman. Telo spelade snett
bakåt till Nyman som klippte in bollen via den främre stolpen.
Det var inte på något sätt ologiskt att målet kom men det
gjorde inte smärtan mindre. Vi har dock kommit tillbaka förut och de våra
började samla krafter för att gå för en kvittering och vi fick ett visst tryck.
Oscar Möller fick en bra boll av Kristian Bergström i vänsterinnerposition
men vinkeln blev snäv och skottet gick till inkast. Vi återerövrade dock bollen
efter inkastet genom Jesper Arvidsson som slog bollen på djupet till vänster.
Viktor Prodell skarvade vidare och ur snäv vinkel försökte Mattias Mete klacka
bollen i mål men fastade på målvakten David Nilsson. Mete kunde ändå från
kortlinjen skruva in 2–2 framför 2 000 vilt jublande ÅFF:are.
Underbart! Det var en fantastisk känsla att få jubla igen på
samma sätt som 2009 när Viktor Prodell kvitterade till 2–2 på stopptid framför
oss på Parken. Det känns också fantastiskt bra att vi kan komma igen hur illa
det än ser ut. Vi har nu gjort sena mål tre bortamatcher i rad. I Malmö räckte
det tillslut inte till poäng men mot Djurgården och Norrköping räckte det.
Man måste ge en stor eloge till hela laget att kunna
kraftsamla när allt såg så becksvart ut. Den andra halvleken i övrigt var dock
riktigt dålig, där djupledsspelet var obefintligt och efter att vi tappat bort
bollen kom IFK i farliga motattacker direkt.
Gustav Jansson har varit lysande några matcher och att det
kommer en liten dipp är naturligt. Målen var svårt att göra något åt, möjligen
kunde Gurra ha kommit ut bättre och tagit det andra, men Jansson kan inte
lastas för målen. Det var några inläggslägen som inte var klockrena men på det
hela en okej insats från vår målvakt.
Allan Olesen spelade högerback från start efter Anton
Tinnerholms problem med ögat och gjorde många saker bra. Det blev mycket spel
på vår högerkanten och Allan fick dålig hjälp. Dansken löser de flesta
situationerna genom att placera sig bra, men den begränsade kvickheten räcker
inte till ibland och vid andra målet var Allan snett ute.
Efter ett par starka matcher föll Daniel Hallingström
tillbaka i passivitet och får ta på sig det första baklängesmålet och fick inte
riktig ordning på styrkorna i andra halvlek.
Alberis da Silva stod emot bäst i backlinjen och var den som
gick in i kampen och vann en hel del nickdueller, men som hos alla andra gick
nickarna ofta till fel adress. Brassen spelar verkligen med hjärta som andra
borde anamma. Alberis hade problem med båda fötterna och tvingades ta tre
sprutor men spelade ändå hela matchen. Stort!
Jesper Arvidsson föll tillbaka rejält i andra halvlek och
det var först de tio sista minuterna som han vaknade till ordentligt. Som många
gånger i tidigare matcher vågar Jeppe först när det ser hopplöst ut. Denna gång
räckte det till en poäng när Jeppe vann boll genom sitt höga utgångsläge.
Petrit Zhubi kom inte alls till sin rätta i detta derby. De
bollarna som han skulle ha på djupet kom inte och när Petrit löper in centralt
måste han jobba tillbaka till sin defensiva position när vi blir av med bollen
men det gjorde han inte den här gången. Zhubi gick också in i närkamperna alldeles
för svagt, men det var han som sagt inte ensam om.
Bruno Marinho gjorde en riktigt bra match mot Kalmar och var
också vår bäste man i första halvlek, då han hade mycket boll och fördelade på
ett bra sätt, men i andra halvlek blev brassen för ensam att försöka sätta
press.
Amir Suljic har gjort det bra hemma på konstgräset när vi
varit bollförande men när det har gått tyngre har Amir haft det betydligt
svårare. Det gäller att ta kampen på allvar i ett derby och inte chansa med
duttar och klackar.
Vi blev väldigt ihåliga i mitten i andra halvlek och man
saknade då verkligen en spelare som kunde kötta på i duellerna. Tobias Nilsson
borde varit tänkt för denna position men istället fick han hoppa in på
högermittfältet mot snabbe Christopher Telo, vilket inte var speciellt lyckat.
Tom Pettersson och Christoffer Karlsson kunde också ha varit
alternativ att sätta in, men Stoffa fanns inte ens på bänken och lagledningen
trodde nog att Tom skulle komma in i stället för Alberis da Silva.
Kristian Bergström gjorde en okej första halvlek och spelade
snyggt fram till första målet. I andra akten tvingades Pligg jobba mycket i
defensiven och lyckades precis som alla andra mindre bra med passningsspelet.
Men Kristian var också en av de spelare som drev på slutforceringen.
Viktror Prodell höll sig åter fint framme och stötte in 1–0-målet
och fick nästan assist till kvitteringen. Första halvlek var okej från Proddan
men i andra kunde han jobbat mer för att göra sig spelbar. Sju allsvenska mål på
elva matcher är ett fantastiskt facit. Prodell har redan gjort fler mål än han
gjort någon säsong tidigare i ÅFF och lika många som vår bäste målskytt, Paulus
Roiha, gjorde 2010.
Magnus Eriksson har också gjort en bra säsong så här lång
och har mycket välförtjänt belönats med en plats i U21-landslaget. Äntligen får
en ÅFF-are chansen i landslaget igen, det har vi väntat länge på och det är
riktigt kul. I matchen mot Norrköping hade dock Mange svårt att komma loss men
gjorde det riktigt bra fram till 1–0-målet. Precis som Proddan kunde Magnus
Eriksson jobbat mer för att göra sig spelbar i den andra halvleken.
Oscar Möller kom först in på högermitten och markerade
tidigt med en löpning där Jesper Floren tvingades dra ner västervikarn och fick
därmed en varning. Möller sattes upp på topp när Tobias Nilsson byttes in och
störtade fram i situationen innan kvitteringsmålet.
Mattias Mete har fått knappt med speltid i Allsvenskan,
detta var bara det fjärde inhoppet, men han valde verkligen rätt tillfälle för
att göra sitt första allsvenska mål. Det var en fin prestation av Mattias att
behålla kylan trots att han inte lyckades få bollen mot mål i det första läget.
Målet ger förstås Mete enorm energi till honom att visa vad han går för i höst
och bäddar för en ännu större konkurrenssituation på forwardssidan.
13 forwardsmål på 12 matcher är ett strålande facit så här
långt och 22 gjorda mål på 12 matcher totalt (näst flest) hade man inte trott
på innan säsongen. En sjätteplats är också riktigt bra, vi kan tappa en
placering om Göteborg vinner ikväll med tre mål men även om så blir fallet är
förstås vårsäsongen godkänd.
Det känns fantastiskt skönt att gå till Allsvensk paus med
en positiv känsla i form av Mattias Metes sena kvitteringsmål vilket innebär
att vi tagit åtta poäng på de fyra senaste matcherna. Visserligen har vi ett
EM-slutspel att se fram emot. Detta slutspel är nog viktigare för mig än för många
andra fotbollsälskare men landslaget når ändå bara upp till en promille av ÅFF
och även för oss supportrar behövs en vila från nerviga matcher…
Förhoppningsvis gör vilan våra spelare också gott så att vi
kan hålla så många lag bakom oss som möjligt under hösten. Ett stort arbete
krävs fortfarande för att vi ska få en lyckad säsong men om alla bara tar
jobbet på största allvar ska det här kunna bli riktigt bra även efter 30
omgångar!
Jag återkommer med en summering av vårsäsongen så småningom.
Matchfakta
IFK Norrköping – Åtvidabergs FF 2–2 (1–1)
1–0 (12) Viktor Prodell (Kristian bergström)
1–1 (26) Astrit Aidarevic
2–1 (80) Christoffer Nyman
2–2 (88) Mattias Mete
Varning ÅFF: Daniel Hallingström (2:a),
Domare: Stefan Johannesson, Stockholm.
Publik: 15 715
Övrig statistik
Avslut totalt 14 – 9
Avslut på mål 2 – 5
Avslut i målställningen 1 – 0
Hörnor 5 – 3
Frisparkar 8 – 15
Bollinnehav 55 – 45
Offside 2 – 3
Varningar 1 – 1
Laget
Gustav Jansson –
Allan Olesen, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper
Arvidsson –
Petrit Zhubi (ut 60), Amir Suljic (ut 84), Bruno Marinho,
Kristian Bergström –
Magnus Eriksson (ut 78), Viktor Prodell
Inbytta ersättare: Oscar Möller (in 60 HM, F 78), Tobias
Nilsson (in 78 HM), Mattias Mete (in 84 F).
Ej inbytta ersättare: Thomas Thudin, Anton Tinnerholm, Tom
Pettersson, Alain Junior Ollé Ollé.
Håller nog inte riktigt med om att Hallingström blev bortgjord vid 1-1 målet. Var det inte snarare så att han halkade och det är ju sånt som kan hända. Däreomot är Tobias Nilssons passiva agerande vid 2-1 målet är så långt ifrån godkänt det går att komma!!
SvaraRaderaMen oj vilken skön poäng det till slut blev!!
Danne låg inte i rygg innan Astrit vände om och kom därför för sent in i situationen och halkade. Men visst det är sånt som händer.
SvaraRadera