Tobbes Inlägg byter forum

Vad får man egentligen tycka och tänka?

Ja, det är en fråga som man ständigt ställs för som skribent. För mig personligen är det viktigt att man har rätt att utrycka sina egna tankar om saker och ting. Det är också en demokratisk rättighet som vi alla har. Däremot är det inte entydigt vem som för en förenings talan. Svaret är ju att det kan ingen göra eftersom en förening består av ett flertal medlemmar, som alla har sina åsikter. I de offentliga delarna som en förening uttalar sig i bör därför värderingar vara av en mer försiktig art. Men samtidigt måste alla medlemmar få möjlighet att utrycka sina tankegångar. Detta har dock många svårt att se skillnad på även om man noggrant uttrycker att det man skriver inte hänger ihop med klubbens officiella uttalanden utan är ens egna ord.

Då diskussioner har uppkommit om mina inläggs lämplighet på den officiella sidan har jag beslutat att flytta mina inlägg till denna extern blogg.

Jag har alltid stått för det jag skrivit och kommer så också att göra även i fortsättningen. Det är min bestämda övertygelse att det jag skriver är för Åtvidabergs Fotbollförenings bästa och historiken finns självklart kvar på officiella sidan sidan gällande tidigare inlägg.

söndag 13 maj 2012

Förlösande poäng


Fem raka förluster fick räcka, det såg Petrit Zhubi till med sitt viktiga kvitteringsmål på Stockholms Stadion mot Djurgården. Den poängen är värd så mycket mer än bara till poängstapeln i tabellen.

Stockholms Stadion rymmer ett par fruktansvärda minnen som tappet mot Café Opera i näst sista omgången 2000. Vi tappade då en kontrollerad 2–1-ledning till 2–5, sedan en ambulansen åkt in runt löparbanorna och plockade upp Johan Richt, vars lunga punkterats av en bedövningsspruta! Tappet innebar att vi åkte ur Superettan trots 3–0 hemma mot Öster i sista omgången.

Tio år senare gjorde Haris Radetinac vårt första allsvenska mål på 28 år, på Stadion mot Djurgården, men när vi äntligen gjorde mål i den sjunde omgången så gjorde vi också två självmål genom Alberis da Silva och Pontus Karlsson. Ödets ironi och förlusten blev till sist, som alla andra poängtapp det fasansfulla året, avgörande för att vi åkte ur Allsvenskan.

Men nu är vi tillbaka, med en helt annan slagkraft. Även om vi har haft det mycket tungt på sistone och många delar i spelet inte har stämt, så finns det ändå mycket kvalitet för att kunna komma igen och göra mål. Vi gjorde det mot den regerande mästaren Helsingborg, samt i de svåra bortamatcherna mot Göteborg och Malmö. Mot HIF tappade vi in en boll till, på Ullevi lyckades vi inte få in ytterligare en boll och på Swedbank Arena släppte vi in ytterligare en boll i slutsekunderna. Men denna gång lyckades vi hålla tätt efter vår kvittering och det var förstås mycket viktigt.

Ytterligare en förlust till hade varit mycket smärtsam att bära, speciellt som det luktade 0–0-match lång väg. Båda lagen prioriterade försvarsspelet och chanserna var lätträknade. Det kändes därmed mycket tungt att åka på ett baklängesmål i den 79:e minuten. En så kallad ÅFF-supporter bakom mig på läktaren sade: ”Nu kommer han in och gör mål”. Det gjorde också vår förre spelare Ricardo Santos, men säger man sånt så vill man att det ska hända och det vill inte en ÅFF-supporter!

Typiskt nog hade Jesper Arvidsson känningar och kunde inte stöta fram tillräckligt då Philip Hellquist slog inlägget från höger och åter var det Daniel Hallingström som inte kunde hålla emot när Santos störtade fram och skarvnickade in bollen vid den bortre stolpen. Utan vördnad för sin gamla klubb firade sedan Ricardo som galen med hemmapubliken, men det var ju i varje fall bra att han ursäktade sig efteråt.

Världen rasade fullständigt samman. Inte nu igen. Vi kan bara inte förlora igen! Förhoppningen ökade i slutet av matchen då vi fick lite tryck. Vi höll i bollen långt in på Djurgårdens planhalva. Jesper Arvidsson passade fram till Oscar Möller, som vid straffområdesgränsen lyfte upp markpassningen, vände om och nickade in bollen i straffområdet. Petrit Zhubi vände om direkt och klippte in 1–1. Makalöst skönt! Men med malmömatchen i färskt minne var inget klart. Slutminuterna var jobbiga men DIF var aldrig riktigt nära och det var en oerhörd lättnad när slutsignalen gick.

Att det spelmässigt saknades mycket kvalitet och flärd över spelet, får man ta när det varit kräftgång. Poängen är ju det enda viktiga. Efter att vi har släppt in för många enkla mål efter individuella misstag har defensiven och kämpaandan generellt sett mycket bättre ut i de två senaste matcherna.


Gustav Jansson kan inte lastas för det insläppta målet och ställdes i övrigt inte på speciellt många svåra prov, men gav ett säkert intryck överlag med bra förberedande placeringar innan situation uppkom.  Gurra var bra och trygg i luftrummet och i det offensiva spelat har han utvecklats mycket genom bra träffsäkerhet med in- och utsparkar. Gustav har visat att han håller i Allsvenskan och det är en trygghet för både honom själv och hela laget.

Allan Olesen och Anton Tinnerholm utgjorde en god högersida i Malmö och det var i varje fall oväntat för mig att den skulle brytas upp. Kanske ville lagledningen få in lite mer offensiv kraft genom att få in Bruno Marinho centralt, samtidigt som Tobias Nilsson skulle få plats på mittfältet (till höger)?

Allan satt därmed på bänken hela matchen, men det märks att dansken även är en bra ledare vid sidan om planen genom att han accepterar läget och ger råd till sina lagkamrater.

Anton Tinnerholm har fått hatta fram och tillbaka som högerback och högermittfältare de senaste matcherna. 21-åringen behärskar båda positionerna och de skiljer inte speciellt mycket. Det är ändå inte helt optimalt att ändra så ofta. Anton fick mest ägna sig åt det defensiva mot DIF och gjorde det bra i de flesta fall, men feltäckningen, som gjorde att han kom på fel sida och drog på sig en varning kunde blivit ödesdiger. Gustav Jansson räddade dock den efterföljande frisparken från Joona Toivio.

Alberis da Silva var olycklig senast på Stadion (självmål), men tog stor revansch som planens bäste spelare. Brassen har blandat och gett tidigare men har i år spelat på en högre och betydligt jämnare nivå. Alberis Stöter upp bra vinner boll med sin aggressiva spelstil och är kung i luften. Han tar det också lugnt och spelar enkelt utan att konstra till det. När det är läge att slå till inkast gör han det och när han känner sig tillräckligt säker för att spela sig ur situationerna så gör han det. da Silva opererar dessutom över stora ytor som värdefull nödutryckare.

Daniel Hallingström har haft vissa problem med passivitet och vid målet som Ricardo Santos gjorde var inte Danne tillräckligt tuff i duellen. I övrigt gjorde Danne en bra match och för att Alberis ska kunna stöta fram är det viktigt att det finns en trygg backup som täcker mot målet.  

Jesper Arvidsson har skött sina defensiva uppgifter väl de senaste matcherna, men offensiven har fått stryka på foten. Jeppe var nära att tvingas byta i andra halvlek, men kunde fortsätta. Olyckligt var det vid Djurgårdens mål då Jeppe inte kunde sätta press på inläggaren, men samtidigt var det Jesper som spelade fram till Oscar Möller som förlängde till Petrit Zhubis mål.

Tobias Nilsson har fått hatta fram och tillbaka mellan höger mittfält och centralt mittfält på sistone. Detta är förstås inte optimalt, speciellt inte eftersom Tobbe ännu inte har hittat rätt med passningsspelet. Det var bättre nu än mot Malmö, men förstatouchen måste bli bättre genom bättre förberedelse med kvicka förflyttningar. De fasta situationerna har inte heller sett lika bra ut som i början på säsongen. Tobbe har startat varje match och bara bytts ut en gång. En matchs vila är kanske rätta medicinen?

Bruno Marinho startade de sju första matcherna men fick inte spela alls i Malmö. Brassen har betydligt färre träningstimmar under försäsongen än övriga spelare vilket nu tar ut sin rätt. Att vila en match i det tuffa spelschemat är därför helt naturligt. Som ettrig terrier är Bruno bra, men bensinen tog nästan slut i andra halvlek. Passningarna går dock väl mycket i sidled och vi måste få till ett bättre djupledsspel framledes.

Kristian Bergström har fått allt mer att säga till om då han flyttats in centralt i banan de två senaste matcherna. Pligg gjorde åter en bra arbetsinsats och är svårpasserad med sin följsamhet, men precis som Bruno så slår han för få bollar i djupet.

Alain Junior Ollé Ollé startade åter oväntat till vänster. Kameruniern har fått tre chanser från start och det är bara att konstatera att han inte har levererat som vi hoppats. Han har varit bättre i sitt positionsspel de två senaste matcherna och började ganska bra, men vi tappar många fina omställningslägen då han stannar upp i stället för att utnyttja sin teknik, styrka och snabbhet för att komma förbi och slå inlägg. Alain fullföljer inte heller arbetet i defensiven. Ollé Ollé är ännu inte en startspelare i mina ögon och har dragit på sig två onödiga varningar de två senaste matcherna.

Petrit Zhubi har hoppat in fem matcher i rad. De fyra tidigare gångerna har varit i svåra lägen i underläge samtliga gånger. Visst fattas det fortfarande en del i positionering men det är märkligt att Petrits snabba fötter inte nyttjats mer tidigare. Vi har ju inte direkt varit bortskämda med ett bra djupledsspel på sistone. I och med Petrit inhopp öppnades i varje fall en extra dimension även om det inte gav utdelning denna gång. Defensivt gjorde Petrit en hel del nytta med sin snabbhet och ettrighet. Att vara påpasslig nog och vända om direkt och dra dit den viktiga kvitteringsbollen var förstås kronan på verket. Det var han verkligen värd att få göra. Nu borde verkligen Petrit få chansen från start mor Syrianska på onsdag, till vänster eller höger spelar ingen roll då Zhubi är tvåfotad.

Oscar Möller fick äntligen chansen från start, men hans egenskaper i djupet utnyttjades inte. Visst kunde Oscar visat ett större engagemang, men han löper bara bollarna är någorlunda slagna, precis som i Malmö kom inte djupledsbollarna. Möller fick en i Malmö och då blev det mål. Det blev mest en massa höjdbollar och där kom aldrig västervikarn till sin rätt. Förarbetet och framnickningen till Zhubis kvitteringsmål var dock riktigt elegant.

Magnus Eriksson fick det tufft med för svagt understöd från mittfältet, men slet på och jobbade bra.

Viktor Prodell bytte av Mange sista kvarten och gjorde det bra, genom att hålla i bollen och skapa lite lugn.

Efter fyra raka matcher på bänken hoppade Mattias Mete in i slutet och oroade hemmaförsvaret några gånger.


Det sena kvitteringsmålet och poängen är förstås enormt viktig för självförtroendet och Djurgården kan mycket väl bli kvar i de nedre regionerna och tabellen. Kortsiktigt behåller vi dem bakom oss i tabellen och matcher med förväntad sexpoängskaraktär är viktiga att inte förlora på bortaplan. På hemmaplan ska man helst vinna dessa sexpoängsmatcher och vi har ett par nu i veckan.

Vi spelar tre matcher inom en och en halv vecka, som är viktigt att plocka en hel del poäng i för att vi ska ha en positiv känsla över EM-uppehållet. Och förhoppningsvis kan vi få igång rullet och djupledsspelet ännu bättre på Kopparvallen mot Syrianska på onsdag och Kalmar på söndag.

Syrianska har vaknat till med två raka segrar och återfått spelglädjen. Det gäller att stoppa Syrianskas anfallsintentioner och inte låta Sharbel Touma obehindrad komma till skott. Samtidigt var inte södertäljelagets defensiv speciellt mycket ansatt av ett mycket blekt GAIS senast. Det finns alla möjligheter att komma igenom om de våra ökar passningstempot och vågar i djupledsspelet.

Nu är det konstgräs som gäller innan uppehållet men det är kul att naturgrässpelet har blivit så pass mycket bättre. De tre senaste bortamatcherna har spelats på fina gräsplaner och det har inte hämmat oss nämnvärt.

Matchfakta
Djurgårdens IF – Åtvidabergs FF  1–1 (0–0)
1–0 (79) Ricardo Santos
1–1 (86) Petrit Zhubi (Oscar Möller)
Varning ÅFF: Alain Junior Ollé Ollé (2:a), Anton Tinnerholm (1:a).
Domare: Tobias Mattsson, Karlstad.
Publik: 7 305

Övrig statistik
Avslut totalt 8 – 5
Avslut på mål 4 – 1
Avslut i målställningen 0 – 0
Hörnor 6 – 3
Frisparkar 10 – 11
Bollinnehav 55 – 45
Offside 1 – 2
Varningar 2 – 2

Laget
Gustav Jansson –
Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –
Tobias Nilsson, Bruno Marinho (ut 85), Kristian Bergström, Alain Junior Ollé Ollé (ut 57) –
Magnus Eriksson (ut 75), Oscar Möller

Inbytta ersättare: Petrit Zhubi (in 57), Viktor Prodell (in 75, MM 87), Mattias Mete (in 85 F).

Ej inbytta ersättare: Linus Oskarsson, Allan Olesen, Amir Suljic, Tom Pettersson.

5 kommentarer:

  1. försökte mig bara på en besvärjelse. tyckte att vi hade fått nog av gamla målskyttslik som just mot oss vaknat till liv i de senaste matcherna: sundin, stiller. trodde att mitt voodoo-knep skulle hjälpa på santos, nämna hans namn så försvinner han. nu blev det gött mos och 1 poäng ändå.

    mot syrianska gäller det att punktmarkera alla med ett efternamn på "S", så lolo chanko är helt ofarlig.

    /den s k supportern

    SvaraRadera
  2. Nu vänder det !! 3 poäng på onsdag :) o 3 poäng på söndag :)

    SvaraRadera
  3. jag vet inte om jag håller med om att det spelas
    för få bollar i djupet. Problemet är att mittfältarna
    dels har bollen för lite (vinner för lite boll), dels inte klarar av att komma ur pressen motståndarna sätter. Då blir det att backlinjen måste lyfta långt. Möller är inte bra på att få fast bollen där uppe, Prodell behövs i sådana lägen.
    Ska bollen spelas i djupet måste mittfältarna komma rättvända med bollen under kontroll och det gör dom alldeles för sällan. Börja med Petrit,Bruno,Amir o pligg
    som mittfältare mot syrianska samt Prodell på topp

    SvaraRadera
  4. Hoppas detta var vändningen mot en mer possitiv trend dvs att poäng tas.
    3p på Onsdag!

    SvaraRadera
  5. Just därför att motståndarna stöter med flera spelare som täcker av den korta passningsvägen måste vi hitta andra spelvägar. Pressar motståndarna med många spelare på ett ställe öppnas det yta på ett annat ställe. Denna yta finns ofta bakom pressen mot kanten, men tyvärr har dessa områden inte utnyttjats då löpningarna ut i ytan varit för få. Och när det väl funnits en måltavla har passningen varit för svag. Med rätt spelare ska vi dock kunna nå framgång i dessa ytor och därifrån kunna hitta in framför mål eller till innermittfältarna, då motståndarnas förstapress blivit överspelad och de inte hinner ställa om.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.