Nu får det vara nog med ”hedersamma förluster”

Vi förlorade dessvärre för tredje matchen i följd. 1–2 skrevs förlustsiffrorna till på Gamla Ullevi mot IFK Göteborg.

Vad är en hedersam förlust egentligen? ”Men dom mötte ju ett bra lag så det är ju okej med en förlust” tänker en del.  ”Det var ju nästan att dom fick med sig en poäng. Det var ju bra gjort att vara nära” menar några andra.

För det första saknas tillräckligt med engagemang och känsla för Åtvidabergs Fotbollförening för de personer som betecknar ÅFF som dom. Som ÅFF-supporter är man ju självklart medlem i ÅFF och då är det ”vi” vinner och ”vi” förlorar. För det andra är så är det alltid ett misslyckande att förlora. Det vill säga det är aldrig hedervärt att förlora. För det tredje IFK Göteborg var inte bra.

På Strandvallen fällde en horribel utvisning och några individuella misstag oss. Mot Helsingborg var åter individuellt svaga aktioner vid baklängesmålen förödande. Mot Göteborg var det likadant. Vi var inte på tå och förutsåg inte faran förrän det var för sent.

Det kändes självklart redan innan match att det inte skulle bli en tillknäppt historia. Det stod ju klart redan på försäsongen att vi inte skulle bli ett tråkigt lag att bevittna för den neutrale beskådaren. Det vill säga det skulle bli många mål i de matcher vi medverkar i. Vi har levt upp till detta epitet genom att ha gjort flest mål (14 stycken) och släppt in flest (11 stycken). Göteborg å sin sida har sina klart främsta egenskaper i offensiven medan defensiven är svag och för att vara ett lag som satsar på guld har de det tunt ställt med försvarsspelare.

Matchinledningen började också med ett böljande spel där de båda lagen kom fram i omställningarna efter att motståndarna slarvat bort bollar. Det kändes oroligt när vi tappade bort bollen på mittfältet och hemmalaget satsade framåt på bred front, men IFK var långsamt i sitt passningsspel och vi hann ned på rätt sida.

Göteborg å sin sida slarvade långt ned på sin planhalva och vi fick till skänks flera möjligheter från deras givmilda backlinje. Men då drabbades vi som många gånger tidigare av syndromet ”Så enkelt kan det ju inte vara – det är ju inte riktigt juste att skicka bollen i mål efter att ha fått den till skänks”.

De resoluta besluten för att utnyttja bollerövringen fanns alltså inte och lägena kladdades bort.

Istället kändes det som vi allt mer tappade täckning när hemmalaget ställde om och det första baklängesmålet var signifikativt. Att bli av med bollen 90 meter från vårt mål kan väl inte vara farligt? Nä, det ska det ju inte behöva vara, men står man på hälarna, inte har fokus och inte tar jobbet kan det bli farligt. Och det blev det. Mycket farligt. Ett inlägg blev för kort och IFK ställde om snabbt. Jesper Arvidsson blev överspelad. Tobias Nilsson gjorde samma ödesdigra misstag som Jesper Arvidsson mot Helsingborg, att gå på bollvinst med liten chans att lyckas varvid Stefan Selakovic fick fri gata till höger. Kristian Bergström låg före Hannes Stiller i sin löpduell men hade ingen koll på honom in i strafformrådet och Stiller var obevakad när han stötte in bollen vid främre stolpen. Alberis da Silva försökte täcka av vinkeln in mot Tobias Hysén som Daniel Hallingström bevakade och Allan Olesen hade andravågen att tänka på.

Att släppa in ett mål precis innan paus var illa nog, men att släppa in två får bara inte ske! Men det gjorde det alltså. Vi hade tidigare lite slarvigt skänkt bort hörnor till Göteborg och nu gjorde Anton Tinnerholm det åter. IFK bibehåll trycket efter hörnan från vänster, vände spelet på högerkanten, där Jesper Arvidsson inte lyckades stoppa Erik Salomonsson från att slå ett inspel. Kristian Bergström var inte heller på hugget och täckte inte av vinkeln. Alberis da Silva följde med Tobias Hysén, men landslagsmannen skarvade vidare till Hannes Stiller som väl enkelt kunde vändra och peta in bollen invid den bortre stolpen. Daniel Hallingström var för passiv i det agerandet.

Uppförsbacken inför den andra halvleken var därmed väldigt stor. IFK med en krävande publik med sig levde upp till guldaspirantstatus under de inledande fem minuterna på andra halvlek och Tobias Hysén kunde ha punkterat matchen men nicken tog som tur var i stolpen.

Vi tog sedan över spelet mer och mer. I den 53:e minuten fick vi ett kanonfrisparksläge rakt framifrån precis utanför straffområdet. Med normalt sett, kvalitativa höger- och vänsterfötter, är det inte lätt för motståndarmålvakten. Men denna gång var det inga problem för John Alvbåge då frisparken från Kristian Bergström var riktigt svag. Lös och mitt i målet.

Efter en dryg halvtimme utgick Allan Olesen och Bruno Marinho, medan Petrit Zhubi och Oscar Möller kom in. Med 4–3–3 och nämnda byten fick vi mer att säga till om i offensiven och Oscar Möller blev nedvräkt utanför straffområdet i den 68:e minuten. Kjetil Waehler fick därmed sitt andra gula kort och blev utvisad. Jesper Arvidsson klippte till på frisparken och John Alvbåge tappade in bollen i mål.

Underbart! Vilken scenförändring. Det kändes verkligen som om vi skulle få med oss poäng och till och med kunnat vända matchen. Med förmågan att rulla boll och hitta rätt med spelvändningar är vi ett väldigt bra lag i numerärt överläge, men det visade vi tyvärr inte denna gång. Petrit Zhubi breddade bra till höger men fick för sällan bollen och Jesper Arvidsson till vänster försöktes hittas instörtande bakom IFKs backlinje, men det krävs millimeterprecision i passnings- och mottagningsmomentet och det hade vi inte denna becksvarta dag. Många bollar slogs rakt in i gröten och de var ofta för korta, vilket innebar att vi inte kom till många avslut.

Hade vi istället spelat enkelt och matat ut bollar på kanterna så hade mängder av inlägg kunnat skickas in och då hade vi säkerligen gjort åtminstone ett mål. Tålamod är bra att ha, men att bara spela i sidled för att sedan slå en boll in i gröten ger inte ett skit.

Jag tycker helt klart att vi slarvade bort jätteläget till poäng och det är alldeles för många poäng som gått oss ur händerna de sista matcherna.

Det är svårt att lasta Henrik Gustavsson för målen och faktum är att Fimpen bara gjorde två räddningar. Fler skott på mål hade inte det överskattade hemmalaget.

Alberis da Silva var klart bäst i backlinjen och dominerade med sitt huvudspel, men Daniel Hallingström föll tillbaka i passivitet som ofta i Allsvenskan 2010. Allan Olesen spelade denna gång högerback och hade som vanligt lite svårt att hänga med i svängarna, men tätade ändå till ganska bra tillsammans med Anton Tinnerholm, som spelade högermittfältare. Anton började riktigt bra och var ett ständigt orosmoment när han störtade fram.

Båda målen kom från Jesper Arvidssons kant och det är naturligtvis inte bra. Men vid första målet fanns det ju gått om andra spelare som kunde ha räddat upp situationen. Fotboll är ju ett lagspel. Frisparksmålet visar dock att jeppe är viktig med sin vänstertass.

Kristian Bergström har inte levt upp till de högt ställda förväntningarna på sistone. Precisionen i de fasta situationerna och passningarna i övrigt har inte nått upp till den höga nivå vi är vana vid. Pligg har också kommit bort i spelet i sin innerposition och vi har tappat vänsterkanten både offensivt och defensivt.

Innermittfältet i de två senaste matcherna har varit det som jag trott på innan säsongen, men Tobias Nilsson och Bruno Marinho har inte spelat många matcher ihop (inkluderat träningsmatcherna). Det finns alltså mer att hämta här när de fått chansen att spela ihop sig.

Bruno Marinho kom tillbaka till Sverige alldeles för sent efter sin vistelse i Brasilien i vintras, vilket han och vi får lida av nu. Bruno har ännu inte nått upp i fjolårets form och slog för många passningar i sidled på Ullevi.

Tobias Nilsson måste jobba mer med fotarbetet för att få kvickare fötter och därmed komma in i situationerna snabbare. När motståndaren väl är nära är Tobbe tuffa att möta, men det gäller att komma nära. Passningskvaliteten är också för ojämn, vilket beror på att han tar lite för lång tid på sig i bollbehandling och att sikta. Millimeterprecisionen behövs inte alltid. Många gånger har vi hav av ytor att lägga bollarna på, men haven krymper snabbt om bollarna inte slås i tid.

Petrit Zhubi kom in på högermittfältet sista halvtimmen och visst har 23-åringen en del att lära, som i slutskedet då han låg före Hannes Stiller men ändå släppte honom förbi och det var väldigt nära 1–3. Men Petrit lär sig om han får speltid och eftersom vi inte har några naturliga kantspringare på mittfältet i övrigt så är Zhubi ett viktigt vapen med sina kvicka fötter, bra inlägg och skott. Det måste vi nyttja, speciellt hemma på konstgräset.

Viktor Prodell började bra och vann många långbollar som han sög in och vi kunde hålla trycket, men Proddan orkade inte hålla fokus uppe hela matchen och jobbade allt mindre på de svårare bollarna.

Magnus Eriksson slet på i vanlig stil men körde ner huvudet för mycket och kladdade fast bollen för ofta.

Oscar Möller var en pigg injektion när han kom in och visar att man kommer långt med framfusighet att gå fullt in på alla bollar hur svåra de än är, som i offrandet till frisparken som bjöd in oss i matchen.

Alain Junior Ollé Ollé fick bara några minuter och hann då förstås inte visa så mycket.

Om vi ska ta fram något positivt ur det här så var det i varje fall att de våra försökte rulla boll på en för dagen bra naturgräsplan, vilket är bra att ta med sig i framtiden. Vi är inte bara ett konstgräslag, men hemma på Kopparvallen ska vi förstås vara ännu bättre och för att Häcken ska besegras på onsdag måste tempot upp i passningsspelet och de individuella misstagen måste slipas bort genom hundraprocentig koncentration matchen igenom!

Matchfakta

IFK Göteborg – Åtvidabergs FF 2–1 (2–0)

1–0 (41) Hannes Stiller

2–0 (46) Hannes Stiller

2–1 (69) Jesper Arvidsson

Utvisning IFKG: Kjetil Waehler (68, efter två varningar) 

Varning ÅFF: Tobias Nilsson (1:a), Magnus Eriksson (1:a)

Domare: Andreas Ekberg, Lund.

Publik: 11 855

Övrig statistik

Avslut totalt 11 – 12

Avslut på mål 4 – 6

Avslut i målställningen 1 – 0

Hörnor 7 – 7

Frisparkar 12 – 13

Bollinnehav 54 – 46

Offside 5 – 0

Varningar 2 – 2

Utvisningar 1 – 0

Laget

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen (ut 62), Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Anton Tinnerholm, Tobias Nilsson, Bruno Marinho (ut 62), Kristian Bergström (ut 90) –

 Magnus Eriksson, Viktor Prodell.

Inbytta ersättare: Petrit Zhubi (in 62 HM), Oscar Möller (in 62 F), Alain Junior Ollé Ollé (in 90 VM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Christoffer Karlsson, Tom Pettersson, Mattias Mete.

Inte tillräckligt bra helt enkelt

Den regerande mästaren Helsingborg var en tuffare nöt att knäcka än de lag vi har mött tidigare och det krävdes därmed en bra insats, men speciellt bra blev det bara under korta perioder och det räckte tyvärr inte och vi föll med 1-2.

Vi fick inte de bästa förutsättningarna då Amir Suljic insjuknade under natten och därmed tingades lagledningen förändra på mittfältet. Tränartrojkan gjorde en järv aktion genom att sätta in Allan Junior Ollé Ollé på högerkanten. Ollé började förvisso okej och oroade helsingborgarna från högerkanten, men bromsade samtidigt upp vårt signum på Kopparvallen – det fartfyllda spelvändningsspelet. För mycket kladd på bollen och med en position för långt in i banan gjorde att vi inte fick samma förflyttning på motståndarlaget som när det flyter på. Därtill var också mottagningsfasen för långsam och passningarna för lösa.

Ändå är det många utomstående som anser att vår inledning var bra, vilket är ett bevis på att vi är mycket bra när vi väl får till det.

Men det kändes som vi inte riktigt vågade och trodde på vår offensiv. När Helsingborg ställde om trodde de fullt ut på det och det gick undan. Efter inlägg från kanterna, främst högerkanten genom Mattias Lindström, uppkom farliga situationer.

Signifikativt var när Anton Tinnerholm efter ett HIF-anfall stormade fram, knep bollen av en motståndare på högerkanten och störtade fram. Ingen förutom Magnus Eriksson trodde att Anton kunde vinna bollen och det utmärkta omställningsläget kunde därmed inte utnyttjas optimalt. Vi har sett detta flera gånger och våra spelare måste vara mer skarptögda för att kunna vrida upp i maxlöpningar från mittfältet i dessa lägen.

Helsingborg fick mer att säga till om ju längre halvleken led och det kändes skönt att vi inte hade släppt in något mål i den första halvleken. HIF hade en hel del bra lägen efter att vi hade svårt att hänga med i deras omställningar.

I början på andra halvlek blev sedan bollbehandlingen och passningsspelet ännu sämre och bortalaget kunde med framgång pressa högt. Det var nära flera gånger om men det första målet kom från något som inte ska behöva betecknas som en målchans. En rutinerad spelare som Allan Olesen borde ha kastat ett getöga var han hade Erik Sundin, men gjorde det först när Sudden redan var utom räckhåll. Sundin kunde därmed enkelt måtta in Mattias Lindströms inlägg, där Allan enkelt kunde ha nickat bort bollen över Sundin ut i ofarlig yta för Jesper Arvidsson att ta hand om.

Målet tände dock till de våra. Kristian Bergström visade vägen genom att på sitt karakteristiska sätt, när han är revanschsugen, borra ner och köra järnet i löpningarna. Det blev betydligt bättre fart på spelet och äntligen trodde de våra på sin egen förmåga i offensiven. Detta gav utdelning tämligen omgående efter ett mycket fint omställningsmål. Jesper Arvidsson slog en lång boll som Magnus Eriksson tog emot och fördelade vidare till Kristian Bergström som löpt med upp bra på vänsterkanten.  Pligg serverade in fint till Viktor Prodell som skarvade in 1–1.

Just sådana här mål gjorde vi många i fjol i Superettan och de går förstås hem även i Allsvenskan om farten, tron och precisionen i de avgörande momenten är goda.

Tyvärr drabbades vi av övermod efter målet. Jesper Arvidsson hade en riktigt bra period innan genom att ha vunnit varenda nickduell och hållit rent på sin kant. För att gå till direkt motattack mot HIF chansade därför Jeppe att hinna före Mattias Lindström som siste man på vänsterkanten, men sådana chanser får man inte ta och den misslyckades. Tobias Nilsson insåg faran för sent och stod på hälarna. När Tobbe väl fick fart på fötterna var det för sent. Om han däremot varit mer skarpsynt hade han hunnit ned för att täcka av vinkeln. Nu kunde istället Mattias Lindström storma fram och hade flera alternativ i straffområdet. Det var därmed inte helt enkelt att markera för våra försvarare och åter höll sig Erik Sundin framme och stötte in 1–2.

Det var väldigt tungt att få det målet i baken när vi var på gång. Vi fick börja om från början igen för att försöka nå en kvittering. Helsingborg backade hem allt mer och vi hade bättre fart i passningsspelet, men kvaliteten var för svag och många fina lägen slogs bort.

Oscar Möller kunde gjort mål vid första bollkontakten efter sitt inhopp men det blev ingen fart på nicken. Med tio minuter kvar fick vi ett mycket bra frisparksläge på nästan exakt samma ställe som Jesper gjorde mål på mot GAIS och vid samma mål, men den här gången gick skottet rakt i muren.

På stopptid hade vi sedan ett enormt tryck mot HIF-målet med fem hörnor på stopptid. Bollen dansade på mållinjen flera gånger men ville bara inte in. Närmast var det när Viktor Prodell lobbade, lyftningen blev dock för lös, men Oscar Möller såg ut att kunna forcera in bollen men Walid Atta hann precis få undan bollen.

Henrik Gustavsson kom snett på en hörna och tappade bollen i första halvlek och det var tur att Daniel Nordmark sköt i ribban, annars kan inte Fimpen lastas för målet. I övrigt gjorde Gustavsson en hel del fina ingripanden och det märks att han blivit allt bättre i luftrummet.

Backlinjen tvingades alltså åter till förändring och det är dags för domarna att inse hur mycket de förstör genom sitt kortviftande med dåliga grunder. Jag tror inte att vi hade förlorat mot HIF om Alberis da Silva fått spela denna match. Brassen hade exempelvis stångat bort bollen som Sundin gjorde 0–1 på.

Backlinjen är den känsligaste lagdelen att förändra på då samspelet är a och o samt att det bakom denna endast finns en målvakt som kan rädda misstag.

I ett längre perspektiv är det dock av godo att vi har kunnat spela med olika försvarskonstellationer. Våra spelare blir mer trygga i sina roller och med varandra när vi väl tvingas till förändringar. Allan Olesen gjorde en i övrigt okej insats och kommer att bli bättre ju längre säsongen lider.

Daniel Hallingström är också beroende av trygghet och slog bort för många bollar, men jobbar alltid hårt och försöker behålla lugnet.

Anton Tinnerholm försöker hela tiden stöta framåt men med Ollé Ollé framför blev det en tuff uppgift denna dag, både offensivt och defensivt.

Jesper Arvidsson vill också alltid gå framåt och det var riktigt synd att den felaktiga värderingen, innan 1–2-målet förstörde när Jeppe var riktigt på gång.

Det känns i nuläget för vanskligt att spela med Alain Junior Ollé Ollé från start mot ett kvalificerat motstånd, vilket hämmade både vår offensiv och defensiv.

Jag var besviken på att inte Petrit Zhubi kom in mot Mjällby senast och efter ytterligare en bra insats i U21 borde i mitt tycke Petrit startat i stället för Ollé Ollé. Visst är Zhubi ingen ”färdig” spelare, men han är kvick, springer mycket och försöker verkligen. Det finns helt klart utvecklingspotential i den killen och redan i dag är han steget före Ollé Ollé. Trollhättanförvärvet fick i varje fall göra allsvensk debut med sitt inhopp i ett svårt läge och klarade sig helt okej.

Tobias Nilsson klev in på sin rätta plats på innermittfältet, där han gjorde en hel del nytta, men steget behöver bli kvickare. Bruno Marinho har ett kvickt steg och är jobbig att möta men passningskvaliteten är stundom ett problem, som i denna match. Med mycket hawaiispel blev det också svårt att inta bra position i det långa laget för våra innermittfältare och motståndarna i form av Ardian Gashi och May Mahlangu utgör Allsvenskans främsta innermittfält. 

Kristian Bergström kom inte upp i sin kapacitet under stor del av matchen och slog bort fler passningar än vanligt, men visade vägen i slutskedet med engagemang och fart. Assisten till målet var med millimeterprecision.

Viktor Prodell var tillbaka efter knäskada, men kom inte till speciellt ofta. Starkt dock att pricka in ytterligare en boll och därmed leder Proddan den allsvenska skytteligan ensam på fem bollar (på fyra spelade matcher) att jämföra med två mål i Allsvenskan 2010 på 30 matcher.

Magnus Eriksson jobbade och slet som vanligt och gjorde ett fint förarbete till målet, men behöver bättre uppbackning från mittfältet för att komma ännu bättre till sin rätta.

Oscar Möller kunde ha blivit hjälte direkt då han kom in, men det där rätta självförtroende verkar saknas då Möller i fjol hade vräkt sig fram och nickat in läget han fick direkt, men nicken alldeles blev för lös. Däremot hade Oscar verkligen varit värd att forcera in 2–2 efter Prodells lobb mot målet, men Atta han som sagt emellan.

Helsingborg var bra defensivt men hade vi spelat lika bra som mot Gefle hade de ändå inte hängt och vi hade vunnit relativt enkelt. Så bra kan vi alltså vara.

Helsingborgs tränare Conny Carlsson menade på presskonferensen att hans lagmaskin ännu inte är i full gång efter flera nya ansikten i laget. Detsamma kan man ju också säga för vår egen del, vilket vittnar om att vi ska kunna få till den här säsongen riktigt bra. Vi har ändå kommit en bra bit på vägen genom att vi varit väl med i samtliga matcher, gjort 13 mål och tagit 9 poäng. Detta att jämföra med 0 mål och 2 poäng efter fem matcher 2010.

Närmast väntar ett mycket pressat IFK Göteborg på Gamla Ullevi nästa lördag. Häng bussresan för att stötta de våra. 

Läs mer om resan här

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Helsingborgs IF 1–2 (1–2)

0–1 (65) Erik Sundin

1–1 (68) Viktor Prodell (Kristian Bergström)

1–2 (70) Erik Sundin 

Varning ÅFF: Bruno Marinho (2:a).

Domare: Tobias Matsson, Karlstad.

Publik: 4 219

Övrig statistik

Avslut totalt 9 – 13

Avslut på mål 5 – 3

Avslut i målställningen 0 – 2

Hörnor 7 – 11

Frisparkar 5 – 9

Bollinnehav 53 – 47

Offside 2 – 1

Varningar 1 – 2

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Allan Olesen, Jesper Arvidsson –

Alain Junior Ollé Ollé (ut 67), Tobias Nilsson, Bruno Marinho (ut 73), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell.

Inbytta ersättare: Petrit Zhubi (in 67 HM), Oscar Möller (in 73 F).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Andreas Johansson, Christoffer Karlsson, Tom Pettersson, Mattias Mete.

Små marginaler

Vi har dragit det längsta strået i två ganska jämna matcher, mot Örebro och GAIS, men nu fick vi bita i det sura gräset mot Mjällby efter 0–2 på Strandvallen.

Efter en jämn första halvlek hade förvisso Mjällby börjat ta över spelet i den andra akten i form av att rulla bollen i stället för att bara skicka långa bollar på Marcus Ekenberg, som i den första halvleken. Speciellt många målchanser skapade ändå inte hemmalaget och det var oerhört snöpligt att få Alberis da Silva utvisad i den 57:e minuten.

Daniel Hallingström kom helt fel i duell med Marcus Ekenberg, på utsidan och stod inte emot när mjällbyanfallaren trängde sig fram. Danne skulle rädda situationen genom att nicka tillbaka bollen till Alberis da Silva men fick inge vidare träff på bollen och Ekenberg hann emellan. Marcus lyckades dock inget vidare med bollmottagningen, snubblade (om det var på egot låter jag vara osagt) och föll in i Alberis da Silva. Om inte Alberis hade varit där hade Marcus snubblat ändå och många andra ÅFF-are fanns runt omkring.

Det heter ju målchansutvisning numera men nog blir det normalt sett sådana här utvisningar endast när någon kommer riktigt fri. Om det ska blåsas konsekvent enligt den bedömningen som Markus Strömbergssson gjorde så skulle vi får se målchansutvisningar i varenda match. Bedömningen är mycket märkligt och speciellt som den svenska domarkåren har varit i blåsväder tidigare i Allsvenskan i år, så borde domarna vara mer säkra på sin sak innan de avgör matcherna.

Med en man mindre och den positiva period som Mjällby hade innan utvisningen blev det tufft. Att vi kunde släppa in något mål efter att MAIF pressat oss måste vi tyvärr acceptera, men på det sättet som vi släppte in det första målet på får absolut inte ske.

I den 67:e minuten sparkade Henrik Gustavsson en inspark som nickades bort. Både Daniel Hallingström och Tom Pettersson stod på hälarna och följde inte med i djupet när Marcus Ekenberg skarvade till Pär Ericsson, som kom helt fri med Henrik Gustavsson och rullade in 0–1.

Tungt, tungt. En man mindre och negativ trend. Men de våra försökte i varje fall, vågade spela lite mer och snabbare med en bättre bredd i spelet. Mattias Mete kom in på topp för att vi skulle spetsa till det lite men hade inte tillräckligt med spring i benen och vi kom aldrig till någon het kvitteringschans.

I den 78:e minuten kunde istället hemmalaget avgöra tillställningen. Via anfall från vänster spelade Marcus Pode in bollen och vår forne Haris Radetinac löpte in från höger och stötte in 0–2. Svagt av Anton Tinnerholm att inte följa med Pode bättre i djupet och svagt av övriga försvarsspelare att inte få bort bollen framför mål. Matchen var därmed över.

Att vi ännu inte var mogna för att spela på en studsig naturgräsmatta syntes, men i jämförelse med katastrofstarten på naturgräs förra året så var de våra ändå med i kampmomentet från början. Första 10–15 minuterna hade vi övertaget och med långa flacka bollar mot Oscar Möller, som sökte sig åt högerkanten, kunde vi stundtals etablera ett visst tryck.

Med bollstudsandet har man som spelare mindre marginaler, vilket ställde båda lagen spratt, men det man är besviken på är att våra spelare inte skapade sig större utrymme för att hantera felstudsarna. Att ta större speldjup och spelbredd hade naturligtvis varit fördelaktigt, men nu blev det spel nästan enbart på vår högersida och Mjällby förlade också spelet på samma sida.

Det var ett ställningskrig där MAIF inte ville ge bort något efter fyra insläppta mål på Rambergsvallen och vi ville inte heller bjuda Mjällby på nåt. Inte heller kunde våra spelare känna att vi hade full kontroll på händelserna, men visst hade vi lägen när det fanns tillräckligt med marginaler för att göra en spelvändning, men Kristian Bergström tog inga maxlöpningar ut till vänster för att öppna upp.

Hade vi bara fått igång spelet lite bättre, så hade vi spelat förbi oss det tröga mittförsvaret i hemmalaget, men nu kunde de ganska enkelt hålla undan.

Henrik Gustavsson tvingades allstå släppa in två bollar och hade vissa problem med kommunikationen med mittförsvaret, men gjorde också några fina ingripanden och kan inte lastas för förlusten.

Backlinjen var dock inte bra. Daniel Hallingström kom fel in i matchen från början genom att inte komma åt Marcus Ekenberg i luftrummet och blev därmed passiv och gjorde enkla misstag som vi inte är vana att se honom göra.

Alberis da Silva kom mer i duell med Ekenberg efterhand och lyckades då bättre i luftrummet, men ack vad långsamt det gick med passningsspelet. Trist naturligtvis att åka på en horribel utvisning när brassen visat gott gry i tidigare matcher.

Det är alltid svårt att komma in som mittback mitt i en match och speciellt då vi var under tryck med en man mindre, men att inte följa med Pär Ericsson som gjorde första målet får som sagt inte ske. Tom Pettersson gjorde annars en del bra framstötar men var för ojämn.

Anton Tinnerholm kändes denna gång inte trygg i sin position och kom fel in i flera situationer, samt var inte lika distinkt att löpa hem för att reda upp situationer som vid 0–2-målet.

Jesper Arvidsson var osynlig i första halvlek och det var först efter baklängesmålet som han vågade sig gå framåt.

Innermittfältet med Bruno Marinho och Amir Suljic var defensivt denna gång. Bruno blixtrade till efter utvisningen men blev snart utbytt. Amir Suljic saknade glöd och MAIF kunde ta över innermittfältet i andra halvlek.

Tobias Nilsson hade inte heller någon bra dag till höger. Det såg segt ut och han tappade mycket boll.

På andra kanten tog Kristian Bergström ett stort defensivt ansvar mer centralt, men måste också våga ta spelberedd när tillfälle ges.

Oscar Möller började bra men mattades och gick inte in i duellerna som vi är vana att se honom göra.

Magnus Ericsson försökte dock hela tiden men eftersom han inte fick många vettiga bollar att jobba med blev det inte mycket framåt.

Mattias Mete tog inte chansen att visa att han vill vara med i startelvan då han inte tog många extra löpsteg.

Alain Juniro Ollé Ollé var inte heller mannen att lösa upp några knutar då han kom in.

Efter två mål i U21 mot GAIS saknade jag istället Petrit Zhubi att komma in och med sina kvicka fötter och löpa ifrån Mjällbys backlinje, men han får alltså vänta ytterligare på sin allsvenska debut.

Självklart saknade vi formstake Viktor Prodell, som kunnat hålla i boll och är i målform efter sina fyra fullträffar i Allsvenskan, men vi får hoppas att Proddan får ordning på sitt onda knä och är tillbaka på lördag.

Nej det här var ingen bra match, men om vi inte fått utvisningen kunde vi nog ha grisat till oss åtminstone en viktig poäng. Läropengen vad som gäller på en svårspelad gräsplan är bra att ha med i fortsättningen och nu gäller det att snabbt hitta tillbaka till det snabba konstgrässpelet där vi är betydligt mer trygga. De regerande mästarna Helsingborg, som vi möter på lördag, har dock inte lyckats på detta underlag i Norrköping (0–1) och Örebro (0–0). Vi har därmed en riktigt bra chans mot HIF.

Matchfakta

Mjällby AIF – Åtvidabergs FF  2–0 (0–0)

1–0 (67) Pär Ericsson

2–0 (78) Haris Radetinac

Utvisning ÅFF: Alberis da Silva (57)

Varningar ÅFF: Bruno Marinho, Kristian Bergström

Domare: Markus Strömbergsson, Gävle.

Publik: 2 831

Övrig statistik

Avslut totalt 11 –  5

Avslut på mål 8 – 3

Avslut i målställningen 0 – 0

Hörnor 3 – 4

Frisparkar 12 – 10

Bollinnehav 59 – 41

Offside 5 – 1

Utvisningar 0 – 1

Varningar 2 – 2

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson, Amir Suljic (ut 81), Bruno Marinho (ut 74), Kristian Bergström (MM 81) –

 Magnus Eriksson, Oscar Möller (ut 60).

Inbytta ersättare: Tom Pettersson (in 60 MB), Mattias Mete (in 74 F), Alain Junior Ollé Ollé (in 81).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Allan Olesen, Petrit Zhubi, Christoffer Karlsson.

Fullständigt Fantastiskt!

Om segrarna mot Örebro och GAIS var knappa så finns det absolut ingen som kan tveka om att vi är ett riktigt bra fotbollslag efter makalösa 6–1 mot Gefle IF.

Detta Gefle som gäckat oss problem många gånger förut och som, trots att vi egentligen var klart bättre än dem redan 2010, fick se oss slagna i båda matcherna och Gefle gick till kval tack vare bättre målskillnad än oss. Det var därför lite märkligt att Gefles tränare Pelle Olsson sa efter matchen att det var ointressant om det blev 6–1, 5–1 eller 4–1. Det är det naturligtvis inte. Varje poäng och varje mål är viktigt för sluttabellen.

Jag hade en känsla innan matchen om antingen en jämn tuff tillställning eller att vi skulle få islossning. Att det blev det senare glädjer naturligtvis oerhört. Tidigare har folk skrattat lite åt våra resultat, imponerats av dem men att det mer var flyt. Men vad säger de om 6–1 mot Gefle? Detta Gefle med betongförsvar som inte ens de etablerade och förväntade topplagen lyckas bryta upp. Inte sedan 1984 har något lag lyckats göra sex mål på Gefle i Allsvenskan (Malmö FF, 7–2). Men i år klarade Gefle 0–0 i Malmö.

Senaste gången vi gjorde sex mål i en seriematch var när Brage Besegrades med 6–0 i Superettan 2004. I Allsvenskan får vi gå tillbaka till 1974 då vi slog Landskrona hemma med 7–2 i den sista omgången.

Största segern i Allsvenskan är 8–2 hemma mot AIK 1971. Ytterligare tre gånger har vi gjort sex mål i Allsvenskan och vid samtliga tillfällen har vi segrat med 6–1 (hemma mot Helsingborg 1968, borta mot Örebro 1972 och hemma mot Hammarby 1972).

Det är helt fantastiskt att man får vara med om detta. Min pappa har ofta berättat om hur det var på 1970-talets glansdagar. ”Det var inte frågan om det skulle bli vinst – det var med hur mycket” . Jag minns också hur han berättade att ÅFF gick upp i allsvensk serieledning på grund av något annat resultat på anslagstavlan. Det var givetvis stort då innan gulden. Tänk om man fått vara med då har jag ofta tänkt, som när vi var i division III för 20 år sedan. Då var det inte kul, men hoppet och tron om något mycket bättre var det som höll en vid liv. Kristian Bergström debuterade 1992 och sedan dess har hänt mycket både med ÅFF och för Pligg.

Extra kul att Kristian denna historiska dag fick äran att gå upp jämsides med en av 1970-talets stora målskyttar Veine Wallinder som den främste målskytten i ÅFF genom tiderna (serie- och kvalspel) med 111 fullträffar. Detta var också Fimpens 400:e serie- och kvalmatch i ÅFF och Daniel Hallingströms 300:e seriematch i ÅFF.

Denna trio står för rutinen i dagens ÅFF och övriga spelare har sedan undan för undan utvecklat vårt lag till Sveriges bästa. I varje fall just nu.

Många gånger har vi sjungit ramsan: ”Sveriges bästa lag är ÅFF” mest på lite skämt, men när vi har spelat riktigt bra i Superettan så har vi känt oss som bäst i landet. Nu när vi leder Allsvenskan så kan vi verkligen stå för det.

Tabellen ljuger inte. Hur långt det här kan räcka är det ingen som vet. Men vad vi vet är att de 9 poängen och de 12 målen kan ingen ta ifrån oss. De läggs till den stapel av poäng och mål som förhoppningsvis blir en bra samling när vi summerar efter 30 omgångar.

Vi ska naturligtvis inte segla iväg och drabbas av hybris i fortsättningen men visst måste vi få njuta av det som är just nu, det kan ingen ta ifrån oss.

Matchen då? Ja, det var den bästa match som jag sett mitt älskade lag göra. Det måste jag säga. Visserligen var inte Gefle bra, men nog var det vi som var för bra för dem. Kombinationsspelet med spelvändningar och spelbarheten på massor av blå spelare gjorde att bollen gick som ett snöre mellan våra spelare under långa perioder. Det bjöds helt enkelt på propagandafotboll. Det var helt enkelt klasskillnad på planen och de som tvivlade på att vårt spel på Kopparvallen i Superettan inte alls skulle räcka till i Allsvenskan har nu förhoppningsvis insett hur bra vi är när allt flyter på.

Och så alla målen på detta. Fantastiska mål. Vi har inte en kandidat till årets mål i Allsvenskan 2012. Vi har flera! Upprullningar och kanonskott. Ja sådana här kanonmål i denna mängd har vi inte sett make till på många, många år.

Det är bara att beklaga er som inte var på plats. Publiksiffran var ett riktigt lågvattenmärke. Vi leder allsvenskan vad kan man mer begära?

Henrik Gustavsson tvingades alltså släppa in en boll, men hade i övrigt inte allt för mycket att göra.

Försvarsmässigt har vi växt sedan tre insläppta bollar i Örebro. Detta trots att vi har fått ändra i backlinjen i varje match. Alberis da Silva har blivit allt tryggare och gjorde en riktig kanonmatch tillsammans med Daniel Hallingström i mittförsvaret. Att ta bollen i förstaläget av Mikael Dahlberg är inte lätt men sällan fick han möjlighet att vända om och komma rättvänd. Alberis gjorde också sitt första allsvenska mål (4–1) med en riktigt vacker skarvnick på Tobias Nilssons fina frispark.

Allan Olesen gjorde debut från start, snabbheten finns inte riktigt men dansken kompenserar det, genom att med sin rutin, stå rätt och låg bakom första målet (inlägg till Viktor Prodell).

Jesper Arvidsson fick denna gång gå mållös för första gången i Allsvenskan i år, men det är ju ingen katastrof som vänsterback… Nej det här var en ny fin insats från Jesper.

Tobias Nilsson vann Superettans assistliga och nu leder han också den allsvenska efter två nya fina assist och tre totalt. Direktskarvningen fram till Magnus Erikssons 2–0 var fin, men frisparken till Alberis 4–1 var magnifik. Den högertassen har vi stor nytta av och även i spelet i övrigt var det ett lyft för Tobias med säkrare passningsspel.

Bruno Marinho och Amir Suljic skötte sig också bra på innermittfältet, genom att täta mitten och hela tiden göra sig spelbara samt med viljan att vidareleverera bollen snabbt.

Kristian Bergström växte nu ut ordentligt och gjorde sin bästa match för året. Med massor av spelbara medspelare hittade Pligg fina mål för sin vänster. En assist (fram till Viktor Prodells 3–0) och ett eget mål (5–1) blev det också.

Alain Junior Ollé Ollé debuterade i Allsvenskan med ett inhopp och spelade säkrare än vad vi sett tidigare genom att släppa bollen och inte köra till det tar stopp.

Christoffer Karlsson gjorde också årsdebut, vilket var skönt efter knappt med speltid på sistone.

Längst fram har vi Allsvenskans hetaste anfallspari Viktor Prodell och Magnus Eriksson. Prodell leder skytteligan på fyra fullträffar och båda två tillsammans leder poängligan med fyra poäng var. Vi leder alltså samtliga ligor där mål och assist är inblandade!

Viktor har ju varit vass hela våren och det har nu eskalerat ytterligare. Förutom de två målen inne från boxen  (1–0 och 3–0) bäddade Prodell för ytterligare två genom att sno åt sig bollen från motståndarna (2–0 och 5–1). Självförtroendet lyser och han utgör ett orosmoment för motståndarna varje gång han får bollen.

Magnus Eriksson har haft en uppåtgående formkurva efter en trögare vinter och nu blommade han ut ordentligt med två fina mål, varav kanonskottet i kryssribban och in saknar motstycke i årets Allsvenskan (2–0). Det enorma jobbet i övrigt och förmåga att täcka boll gör också att Mange är oerhört svårt att få grepp om för motståndarna.

Oscar Möller finns där bakom och lurar och hann inte mer än in på plan innan han med en karakteristisk löpning serverade Magnus Eriksson på silverfat fram till 6–1.

Mattias Mete fick inte hoppa in denna gång men har också en uppåtgående formkurva.

Anton Tinnerholm var avstängd. Tom Pettersson är snart tillbaka efter sin stukning och Petrit Zhubi, som imponerade under försäsongen men som sedan varit sjuk och skadad, är också på väg tillbala och återfanns på bänken utan att få hoppa in. Vår främste back de senaste åren, Erik Moberg, har ännu inte kunnat spela på grund av skada.

De som säger att vi har en tunn trupp har inte läst på sin läxa.

Det här ser riktigt bra ut, men vi kan ju inte nöja oss här utan på söndag är det gräs som gäller. Strandvallens gräs. Vår förre tränare Peter Swärdh har säkert kort i skjortärmen att plocka fram men det har Andreas Thomsson också. Om bara anpassning sker till gräset och att grabbarna inte far i väg i tanken, så ska vi kunna fortsätta att plocka poäng, även på Listerlandet.

Följ med på bussresan till Strandvallen och stötta de våra iden fortsatta allsvenska kampen, läs mer här

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Gefle IF 6–1 (3–0)

1–0 (  4) Viktor Prodell (Allan Olesen)

2–0 (25) Magnus Eriksson (Tobias Nilsson)

3–0 (43) Viktor Prodell (Kristian Bergström)

3–1 (49) Mikael Dahlberg

4–1 (64) Alberis da Silva (Tobias Nilsson)

5–1 (66) Kristian Bergström (Magnus Eriksson)

6–1 (74) Magnus Ericsson (Oscar Möller) 

Varningar ÅFF: inga

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa

Publik: 2 863

Övrig statistik

Avslut totalt 12 – 13

Avslut på mål 9 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0

Hörnor 4 – 3

Frisparkar 8 – 8

Bollinnehav 58 – 42

Offside 2 – 1

Varningar 0 – 2

Laget

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson (MM 72), Amir Suljic (ut 72), Bruno Marinho (ut 81), Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 72), Magnus Eriksson.

Inbytta ersättare: Alain Junior Ollé Ollé (in 72 HM), Oscar Möller (in 72 F), Christoffer Karlsson (in 81 MM).

Krysset blev till seger

Efter två underbara mål i samma kryss, via ribban, besegrades GAIS med 2–1. Båda fullträffarna kom från försvarsspelare vilket vittnar om att vi har många matchvinnare i truppen. Härligt!

Vi är många som har kämpat hårt för att få allt klart till hemmapremiären, så var det även inför den förra allsvenska säsongen 2010. Det kändes då oerhört tungt att allt gick emot oss under säsongsinledningen. Men nu kommer återbäringen!

Vi har verkligen fått lön för mödan och det är värt varendaste kämpiga sekund som man lagt ned långt in på nätterna. Självklart är det inte någon överraskning för oss att vi vunnit de två första matcherna, men det fanns trots allt en viss oro. Man kan ju inte ta något för givet och det är ju trots allt små marginaler som det ofta handlar om. Om vi skulle gå mållösa ur de första matcherna igen och få stryk skulle drevet fått vatten på sin kvarn för att späda på att ett liknande fiasko som inledningen 2010 var på väg.

Nu har detta drev istället vänt håll och ÅFF håller på att bli hype igen i fotbollssverige. Den underbara låten som laget spelade in och rivstarten i Allsvenskan sänder positiva signaler och istället för att bara håna oss kommer förstärker nu istället media de positiva anspelningarna.

Från hösten 2010 har vi stadigt blivit allt bättre. Vi avslutade den allsvenska säsongen 2010 med sex raka matcher på Kopparvallen utan förlust, spelet utvecklades ytterligare i Superettan under 2011. Och som jag skrivit många gånger är jag övertygad om att det spelet räcker långt även i Allsvenskan. Vi har ännu inte nått upp till 2011 års nivå, ändå har vi vunnit två matcher vilket tyder på en enorm styrka.

Vinnarmentaliteten från 2011 har vi bibehållit genom att ha vunnit åtta av tio försäsongsmatcher och det självförtroendet in i Allsvenskan har gett oss en klar fördel gentemot 2010. Dessutom är ju de flesta spelarna kvar sedan den förra sejouren i storserien och de vet därmed att Allsvenskan inte är så märkvärdig.

Även om matchen mot GAIS aldrig nådde några högre höjder spelmässigt, så började vi åter ganska bra, vilket är nog så viktigt då bortalaget har några spelare som normalt sätt är riktigt vassa. Genom att krympa ytorna för Wanderson, som inte kom loss. Vi såg i träningsmatchen hur illa det kan gå om brassen får komma rättvänd med fart. Genom vår inledning kom GAIS av sig och kom sedan aldrig riktigt in i matchen även om de hade ett bollövertag i den andra halvleken. I den första akten var bollinnehavet 68–32 till vår fördel. Vi hade alltså bollen dubbelt då mycket som GAIS.

Stundtals trillade de våra boll riktigt bra med spelvändningar och instick, men varken Magnus Eriksson eller Viktor Prodell kom loss, även om det var på vippen flera gånger. Vår forne Richard Ekunde visade också sin klass i mittförsvaret.

Under andra halvan av första halvlek blev det mer och mer hafsigt och slarvigt, med många horribla felpass och det var tur att GAIS inte var på hugget för då hade det smällt i vår egen kasse. Men GAIS var inte ett dugg bättre i sitt passningsspel och bjöd tillbaka.

I den andra halvleken började vi riktigt bra första minuterna och tryckte ned GAIS, utdelningen kom inte direkt men efter en timmes spel var det dags. Magnus Eriksson tog sig fint fram på vänsterkanten, men blev fult kapad av Jesper Florén, som fick varning. Läget var perfekt för Tobias Nilsson och känslan var bra. Nu kunde det vara dags. Och det var det! Tobbe skickade in en riktigt fin boll som Daniel Hallingström massakrerade in i det bortre krysset via ribban. Den nicken var verkligen urläcker och vilken känsla att se bollen gå in även om jag var rädd för en stund att bollen skulle gå ribba ut.

Kort efter målet utgick Bruno Marinho. Tobias Nilsson klev in på innermittfältet, Anton Tinnerholm flyttades upp ett snäpp på höger mittfält och Allan Olesen kom in för att stärka upp försvaret till höger.

Vi föll tillbaka och GAIS utnyttjade slarv från vår sida när Jesper Arvidsson tappade bort bollen. Nyss inbytte Jakob Olsson vände in från höger och skruvade in 1–1 i det bortre hörnet.

GAIS fortsatte att ha mer boll men vi var giftiga på kontringar. Vi hittade dock inte riktigt rätt och det verkade inte riktigt som de våra trodde på att vi skulle komma till målchans, som exempelvis när inbytte Oscar Möller stormade fram och inga andra spelare följde upp för att vara spelbar i andravågen.

Matchen såg ut att sluta med ett kryss. Men i den 88:e minuten fick vi dock ett drömläge på frispark strax utanför straffområdet mitt framför mål sedan Anton Tinnerholm blivit fälld. Tänk om, ja känslan var god att den skulle sitta. Kristian Bergström, Jesper Arvidsson och Tobias Nilsson stod beredda och målvakten Henri Sillanpää kunde inte säkert veta vem som skulle skjuta, vilket givetvis gjorde det svårare. Jag har nämnt det förut, att i sådana här lägen måste vi ha både höger- och vänsterfötter som står beredda att skjuta, så har det inte alltid varit och då har det också varit betydligt enklare för målvakten.

Jesper Arvidsson stegade fram och skruvade urläckert in 2–1 via ribban mot det högra krysset. Fullständigt underbart. Vilken eufori och glädje. Det var dock nära att vi fått sätta den i halsen. För strax efter målet fick Anton Tinnerholm en horribel frispark emot sig efter att Mervan Celik dragit ned Anton. I det läget förstår jag att Anton, taggad till tusen, blev förbannad. Men som officer är det förstås svårt att ha känsla och överseende och Johan Hamlin varnade Tinnerholm.

Det är sedan sorgligt att se att så kallade stjärnspelare som Celik och Wanderson så lätt får frispark, medan andra inte får det vid en liknande situation. Men det är bara att leva med det och försöka strunta i domsluten och fokusera på spelet.

Men nu föll det sig så olyckligt att Mattias Mete slarvade bort bollen framför eget straffområde och Anton fann ingen annan nåd än att gå hårt fram precis utanför straffområdet. Anton fick därmed ytterligare ett gult kort och blev utvisad. Dessutom fick GAIS alltså samma läge som vi men Wanderson sköt över och vi kunde hålla undan till en mycket viktig triumf. Att vinna även i Allsvenskan när vi inte är på topp tyder på en enorm styrka

Henrik Gustavsson hade inte allt för mycket att avstyra och hade inte mycket att göra på målet som verkligen var ett välplacerat skott. Det var dock några luriga skott utifrån och en del ingripanden i luftrummet som Fimpen klarade bra. Någon snedspark blev det men det var han sannerligen inte ensam om.

Försvaret var denna gång mer samlat och det blev inte samma hawaiispel som mot Örebro, vilket förstås gjorde det lättare.

Daniel Hallingström växer all mer upp till en stöttespelare i Allsvenskan och fick nu äran att göra sitt första allsvenska mål med en kanonnick. I övrigt höll han stången i luftrummet precis som Alberis da Silva, som dock slarvade för mycket i passningsspelet. Klassen på våra mittbackar är trots, vad många påstår, god och det är en styrka att ha tre mittbackar som kan gå in i vilken match som helst trots att den främste försvararen i fullgod form, Erik Moberg, inte är tillgänglig.

Anton Tinnerholm växer allt mer in i den allsvenska kostymen och U21-landslaget bör inte vara långt borta. Det var tråkigt med utvisningen. Denna fick ju som tur var ingen betydelse för den här matchen, men 21-åringen missar matchen mot Gefle.

Tur i oturen då att Allan Olesen fick en del speltid i den här matchen för att spela in sig ytterligare i laget för det mesta tyder på att han nu får spela högerback på tisdag. Men Tom Pettersson kanske är tillbaka och någon av mittbackarna får ta klivet ut på högerkanten? Hursomhelst så gjorde inte Allan något större misstag utan spelade säkert.

Jesper Arvidsson leder den allsvenska skytteligan med två mål tillsammans med Viktor Prodell! Två mål på två matcher av en vänsterback är inte illa. Och det var en skön revansch för Jeppe att sätta frisparken efter den nonchalanta bollbehandlingen innan 1–1-målet. Vi har inte gjort något seriemål direkt på frispark sedan 2009 (Kristian Bergström hemma mot Sirius), så nu var det verkligen dags. Jag kanske är petig men Pliggs mål mot Västerås förra året var efter petning från Haris Radetinac…

Mittfältet stod inte riktigt att känna igen den här gången. Tobias Nilsson kände sig inte bekväm till höger, slog bort för många bollar och kom på efterkälken i löpningarna och det var tur att Anton var på tå bakom honom för att ta hand om Mervan Celik. Tobbe var bättre i den andra halvleken och var tryggare när han kom in centralt i banan.  Assistfrisparken till Hallingströms mål var fantastiskt fin och visar att assistkungen i Superettan blir att räkna med också i Allsvenskan.

Bruno Marinho inledde ganska bra och speedade på i passningarna, men sedan föll han tillbaka i gamla ovanor och började missa för mycket i passningsspelet. En tuff match i Örebro satte säkert sina spår, då brassen ännu inte är lika vältränad som övriga spelare i truppen.

Amir Suljic låg tätt på sina motståndare och gjorde det svårt för GAIS att bygga upp sitt spel, vilket förstås tog kraft från att agera mer i offensiv riktning. Att 23-åringen har mognat visar också på att han i bästa ”Mattias Sandh”-stil fick med sig en taktisk frispark på stopptid, vilket dödade matchen.

Kristian Bergström slet på som vanligt men fick inte samma respons som speldirigent när spelet inte fick någon rytm och det blev till att börja om efter många bolltapp av från lagkamrater.

Längst fram slet Magnus Eriksson men var hårt påpassad av Ekunde och de gånger det fanns läge fastnade Mange på bollen.

Viktor Prodell fick inte häller samma utrymme som mot Örebro och byttes ut efter att ha skallat ihop med en motståndare. Förhoppningsvis är det ingen fara med honom. Oscar Möller ersatte sista 20 minuterna men fick svagt med understöd i anfallsförsöken.

Mattias Mete fick göra allsvensk debut då han bytte av Magnus Eriksson sista kvarten. Några bra aktioner hann Mete visa, men att tappa bollen utanför eget straffområde i slutet får förstås inte ske.

Nu är det åter kort omladdningstid inför matchen mot Gefle på tisdag, men gästrikarna har samma korta tid och dessutom en lång resa i benen. Efter två fina segrar ska det inte vara något problem att vara på tå igen, men räkna med ett betongförsvar där noggrannhet och tålamod är nyckelorden för att lyckas betvinga även Gefle.

Väl mött för ny match på Nya fina Kopparvallen!

Matchfakta

Åtvidabergs FF – GAIS 2–1 (0–0)

1–0 (61) Daniel Hallingström (Tobias Nilsson)

1–1 (70) Jakob Olsson

2–1 (88) Jesper Arvidsson

Utvisning ÅFF: Anton Tinnerholm (90, efter två gula kort)

Varningar ÅFF: inga i övrigt

Domare: Johan Hamlin, Bro

Publik: 4 113

Övrig statistik

Avslut totalt 5 – 14

Avslut på mål 3 – 7

Avslut i målställningen 1 – 0

Hörnor 5 – 6

Frisparkar 12 – 14

Bollinnehav 54 – 46

Offside 1 – 1

Varningar 2 – 3

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm (HM 68), Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson (MM 68), Amir Suljic, Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 77), Magnus Eriksson (ut 81).

Inbytta ersättare: Allan Olesen (in 68 HB), Oscar Möller (in 77 F, HM 90), Mattias Mete (in 81 F).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Andreas Johansson, Christoffer Karlsson, Alain Junior Ollé Ollé.

Fantastisk start

I upptakten av Allsvenskan 2010 dröjde det till den sjunde matchen innan vi gjorde det första målet. Nu tog det inte ens tio minuter och Viktor Prodell blev därmed hela Allsvenskans snabbaste målskytt. Vi släppte in tre mål, men vad gjorde det när vi gjorde fyra!

Jag har länge haft en god känsla inför premiärmatchen mot Örebro och hade i min dröm en 3–0-seger efter propagandaspel i första halvlek och ett säkert försvarsspel i den andra akten.

Utopi? Nja, Örebro har tappat rejält med slagstyrka och en inte allt för bred trupp besvärades också av åkommor inför premiären. Men framför allt har vi ett mycket starkare lag som inte ber om ursäkt för att vi är i Allsvenskan. Den succéfyllda musikvideon symboliserar det nya ÅFF på ett fantastiskt sätt. Ödmjukheten och glimten i ögat finns där men vi räds inga andra lag och ska visa vad vi går för. Jag har propagerat för denna framåtanda under många år i olika krönikor och det känns fantastiskt att vi har nått så lång i vår inställning.

Precis som väntat tog vi tag i taktpinnen från början. Med hög press på Örebro kom hemmalaget knappt ur egen planhalva under inledningen av matchen. Passningsspelet satt fint och vi kom fram både på kanterna och centralt.

Utdelningen lät inte heller dröja på sig och det var en riktig lågoddsare i Allsvenskan som gjorde det första målet, bland oss som har lite koll (samtliga ÅFF-are). Viktor Prodell som har sett oerhört pigg ut under träningsspelet och även gjort fem mål höll sig framme och nickade in Magnus Eriksson välavvägda chippinlägg elegant vid den främre stolpen.

Och det skulle bli mer. Betydligt mer. Efter rena propagandaspelet i den 19:e minuten gjorde vi 2–0. Anfallet avslutades med att Viktor Prodell slog en tunnel fram till Bruno Marinho, som slog ett långt inlägg till Kristian Bergström vid bortre delen av straffområdet. Pligg Sköt i marken och ribban. Amir Suljic var framme på returen och skickade in bollen.

Vilken glädje! Det var fullständigt ofattbart att se drömmen gå i uppfyllelse så långt. Jag läste någonstans innan matchen att de förväntade att vi skulle ligga lågt och slå vakt från början. Jag småskrattade för mig själv och tänkte. Vänta ni bara så ska ni få se! Man kände en otrolig stolthet att lagledningen inte fegade ur, utan såg vilken jättechans vi skulle ha mot dem om vi bara spelade vårt vanliga spel med hög press och snabbt passningsspel.

Örebro kom dock in i matchen allt eftersom och det såg ihåligt ut i vårt försvar när Mohammed Saeid ofta hittade yta mellan Jesper Arvidsson, som hamnade högt, och våra mittbackar. De där riktigt heta chanserna lyckades dock inte ÖSK skapa från kanterna utan de uppkom centralt.

I den 23:e minuten slog Tobias Nilsson en olycklig passning som inte Daniel Hallingström riktigt nådde och William Atashkadeh kom ren igenom centralt och kunde pricka in 1–2 bakom Henrik Gustavsson.

Vi vek ned oss lite efter målet men kom tillbaka. I den 33:e minuten utökade vi åter ledningen. Efter en hörna kunde vi bibehålla trycket. Bruno slog in bollen från höger och Viktor Prodell kunde styra in bollen elegant fram till 3–1.

I den 42:a minuten kom dock William Atashkadeh igenom centralt igen. Tom Pettersson stötte fram lita oaktsamt och blev bortvänd, Atashkadeh väggspelade med Armend Alimi och kom fri. Henrik Gustavsson räddade först men William kunde springa in med sitt andra mål för dagen. Det man också kan anmärka på vid målet är att inte Amir Suljic fullföljde sin löpning, för om han hade gjort det så hade han hunnit på rätt sida och då hade aldrig friläget uppstått.

Men vi skulle ändå gå in i tvåmålsledning i paus. Kristian Bergström slog en frispark från höger mot bortre stolpen och Daniel Hallingström gick upp och störde målvakten föredömligt. Jonas Sandqvist fick därmed inte iväg bollen bättre än att Jesper Arvidsson kunde skicka in 4–2 i det högre hörnet.

Det var svårt att hämta andan efter en fullständigt makalös halvlek. Vi släppte in två skitmål men gjorde samtidigt fyra fantastiska mål. Men än var det ju inte slut. En hel halvlek återstod och i en sådan här galen match kunde mycket hända.

Min förhoppning var att vi skulle bli mer stabila i spelet och att vi skulle kunna kontra in ytterligare något mål. Riktigt så blev det inte. Direkt i inledning tippade Henrik Gustavsson en boll i ribban och fick sedan en ful spark i huvudet av William Atashkadeh, som borde ha fått rött kort. Fimpen räddade sedan också ett skott av William Atashkadeh.

Efter en timmes spel kom vi åter fram i banan mer och Örebro såg uppgivet ut men i den 77:e minuten reducerade hemmalaget efter inlägg från vänster och nernick från Patrik Haginge till Daniel Bamberg som skickade in 3–4. Kristian Bergström tappade bort Haginge och i sista stund gav sig Jesper Arvidsson till undsättning, men det betydde bara att Bamberg fick fritt utrymme.

Sista kvarten blev nervös då Örebro tryckte på allt mer och det osade och hett flera gånger men de våra höll undan och en oerhört skön premiärseger kunde bärgas.

Henrik Gustavsson fick en del att göra mot Degerfors vilket var en bra träning inför denna match. Fimpen gjorde några riktigt fina räddningar och kan inte lastas för de tre målen där motståndarna fick avfyra i fria lägen.

Försvarslinjen såg inte helt stabil ut, men visst berodde det till viss del att övriga lagmedlemmar låg högt i banan.  Jesper Arvidsson var inte riktigt överens med mattan till en början och hamnade farligt högt upp i banan när vi blev av med bollen. Men hade stundtals bra samarbete med Kristian Bergström offensivt och gjorde ett riktigt fint mål.

Daniel Hallingström är viktig i Allsvenskan med sitt lugn och styr sina lagmedlemmar bra, men hade lite svårt att samla styrkorna denna gång.

Tom Pettersson gjorde allsvensk debut och har fortfarande en del att lära men potentialen finns där helt klart och han har den viktiga egenskapen att våga stöta fram.

Anton Tinnerholm hade vissa problem på sin kant och tröttnade som alla andra på slutet. Men dessförinnan gjorde Anton ett gott arbete med sin ettriga följsamhet. I offensiven bidrog Anton också en hel del och slog bland annat en riktig smörpassning fram till Magnus Eriksson i andra halvlek.

Alberis da Silva kom in och stärkte upp mittförsvaret de sista tio minuterna och var värdefull genom att stånga bort när ÖSK lyfte in för att nå en kvittering. Bra byte.

Alan Olesen täcket också upp i slutet när han kom in.

Mittfältet var densamma som mot Degerfors senast och var nog det bästa vi kunde ställa upp med för dagen. Tobias Nilsson till höger är inte optimalt som jag nämnt tidigare, men från kanten får han mer tid för att nyttja sin fina högertass. Försvarsmässigt blir det dock inte alltid bra då Tobbe har en tendens att bli lite för stillastående. Nu är den allsvenska debuten avklarad och då fortsätter utvecklingen.

Amir Suljic fick inte speciellt mycket speltid i fjol men har åter tagit ett steg framåt och gjorde på det hela en bra match, med positionsspelet och teknik som främsta egenskap. Vad han behöver utveckla är dock att ta till maxlöpningar ibland som vid det andra målet. Amirs eget mål var dock påpassligt och Allsvenskan tycks passa Suljic bättre. Facit i högsta serien är nu tre mål mot bara ett i Superettan (hemma mot Vasalund, 2009).

Kristian Bergström växlar upp nu när allvaret börjar. Man såg den tendensen även på Stora Valla. Pligg hade mycket boll och samarbetet med forwards funkade fint. Plumpen var det tredje målet då Kristian tappade fokus för en stund.

Längst fram har Viktor Prodell som sagt visat gott gry under försäsongen och snacka om succé direkt i Allsvenskan med två fina mål. Proddan låg bakom mycket i övrigt och skaffar sig nu värdefull respekt direkt. Det kan dock fortfarande bli lite petigt utan täckning med kropp och det kan ställa till det nära eget mål, som innan ÖSKs ribbskott.

Magnus Eriksson gjorde en otrolig arbetsinsats i sin allsvenska debut och klev bland annat ner och tog duell med Tobias Grahn flera gånger. Fortfarande fastnar han ibland lite för mycket med bollen men är därmed också extremt svår att ta bollen ifrån. Mange fick två fina lägen, men det första fick målvakten en hand på i sista stund. Vid det andra läget blev Magnus  frispelad av Anton Tinnerholm men lyckades inte runda målvakten.

Oscar Möller kom in sista halvtimmen och var nära i dueller med Jonas Sandqvist men fick aldrig det där riktiga målläget. Ännu lite mera spring hade vi hoppats på när han kom in, men mot slutet fick han jobba mycket ensam längre fram i banan.

Det finns flera spelare som ännu inte nått upp till sin kapacitet ännu och ändå lyckades vi vinna bort mot Örebro vilket tyder på en enorm styrka. Det här kan bli riktigt bra, men det gäller att snabbt fokusera på nästa uppgift för nu duggar matcherna riktigt tätt, men två hemmamatcher på ”Nya” Kopparvallen på långfredagen mot GAIS och nästa tisdag mot Gefle.

För två år sedan gjorde vi första målet i sjunde omgången, tog första segern i den åttonde omgången och tog första bortasegern i den nionde omgången. Nu är alla dessa spöken bortskrämda och nu kör vi stenhårt!

Matchfakta

Örebro SK – Åtvidabergs FF 3–4 (2–4)

0–1 (10) Viktor Prodell (Magnus Eriksson)

0–2 (19) Amir Suljic

1–2 (23) William Atashkadeh

1–3 (33) Viktor Prodell (Bruno Marinho)

2–3 (42) William Atashkadeh

2–4 (47) Jesper Arvidsson

3–4 (77) Daniel Bamberg

Varningar ÅFF: inga

Domare: Daniel Stålhammar, Landskrona

Publik: 6 727

Övrig statistik

Avslut totalt 19 – 10

Avslut på mål 13 – 8

Avslut i målställningen 0 – 1

Hörnor 5 – 5

Frisparkar 15 – 8

Bollinnehav 67 – 33

Offside 3 – 0

Varningar 4 – 0

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson Amir Suljic (ut 82), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 66), Magnus Eriksson (ut 89).

Inbytta ersättare: Oscar Möller (in 66), Alberis da Silva (in 82 MB), Allan Olesen (in 89 HM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Christoffer Karlsson, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete.