Årskrönika 2016: Vart är vi på väg? – Del I Försäsongen

Efter den katastrofala degraderingen ur Allsvenskan 2015 drabbades styrelsen av panik och jämnade organisationen längs marken. Detta fick naturligtvis även stora konsekvenser på det sportsliga planet, men tack vare välvilliga personer räddades den sportsliga säsongen 2016 från en katastrof.

Hösten 2016 skrev jag en krönika om de senaste årens handhavande från de ledande personerna i vår förening. Som alla förstår var syftet med den texten att förklara hur det egentligen står till med vår förening och med huvudsyftet att vår förening ska räddas i framtiden. Vi har väldigt fina tillgångar på den sportsliga sidan, men när det gäller övriga delar inom föreningen så som organisation och ekonomi, har dessvärre inte styrelsen och klubbchef tagit någon som helt lärdom från det finansiellt katastrofala året 2016. Det är ju extra ordinära intäkter om minst 5,5 miljoner kronor som har räddat året! De ledande vill gasa på ännu mer och därmed riskera hela föreningens existens! Vi återkommer till organisationen och finanserna efter de sportsliga delarna.

Vi tappade 20 spelare

Vi tappade väldigt många spelare efter degraderingen. Närmare bestämt 20 stycken. 19 av dessa medverkade i Allsvenskan 2015. Således hade vi bara 8 spelare kvar som hade medverkat i Allsvenskan 2015. Av de kvarvarande kan endast Ammar Ahmed och Månz Karlsson sägas ha varit ordinarie under året, men Sebastian Ramhorn, Gustav Jansson och Hampus Holmgren spelade också en hel del under hösten. Kenny Hildeby, Simon Marklund och Lucas Öhrn gjorde dock bara enstaka framträdanden i Allsvenskan 2015.

Vi tappade hela 79 % av den sammanlagda matchsumman, gällande allsvenska matcher 2015 (både vad gäller matcher och antal startmatcher). Vi tappade samtliga mål utom det Ammar gjorde borta mot Elfsborg och den assist som Månz Karlsson svarade för hemma mot Kalmar.

	Trupp 2015	Mat	Sta	Mål	Ass	Klubb 2016
Mf	Kristian Bergström	30	30	3	8	Slutat
Mf	Martin Christensen	30	27	0	2	Helsingborgs IF
F	John Owoeri	29	29	6	3	BK Häcken
Mf	Mauricio Albornoz	28	28	3	1	IFK Göteborg
Mf	Simon Skrabb	28	22	4	1	Gefle IF
Mf	Ammar Ahmed	28	19	1	0
B	Månz Karlsson	23	20	0	1
B	Andreas Dahlén	21	19	1	0	Slutat
B	Daniel Hallingström	21	19	0	0	Grebo IK
Mv	Henrik Gustavsson	19	19	0	0	Horn Hycklinge IF
B	Pontus Nordenberg	19	11	0	0	UMF Vikingur Olafsvik (Isl)
F	Mario Jelavic	19	1	1	0	NK Solin (Kro)
B	Martin Lorentzson	17	17	0	2	Coventry City (Eng)
B	Alberis Sérgio Angelo da Silva	16	10	0	0	FC Lambohov
F	Victor Sköld	15	11	4	2	IFK Göteborg
Mf	Tor Øyvind Hovda	14	14	2	0	Sarpsborg 08 (Nor)
B	Sebastian Ramhorn	12	12	0	0
Mv	Gustav Jansson	11	11	0	0
Mf	Ruben Lameiras	11	4	0	0	Coventry City (Eng)
B	Hampus Holmgren	10	7	0	0
F	Ajsel Kujovic	10	0	0	0	Varbergs BoIS
B	Petter Gustafsson	2	0	0	0	Skellefteå FF
F	Kenny Hildeby	2	0	0	0
Mf	Bruno Manoel Marinho	1	0	0	0	Slutat
Mf	Simon Marklund	1	0	0	0
Mf	David Lundgren	1	0	0	0	FC Linköpings City
B	Lucas Öhrn	1	0	0	0
Mv	Ludwig Bergström	0				?
	Summan av de 20 som lämnat	331	261	24	19
	Andel som lämnat	79%	79%	96%	95%

Parallellen gick tillbaka till 2001 då vi tappade väldigt många spelare efter att vi åkt ur Superettan året innan, men då förlorade vi ändå ”bara” 12 spelare varav hälften var ordinarie. Omsättningen inför denna säsong var alltså än större än det heroiska året 2001.

Nyförvärven

För att fylla luckorna införskaffade vi 13 spelare inför säsongen.

Det gick snabbt att fylla de fem första platserna med anfallarna Simon Alexandersson, Mahmoud Eid och Shkodran Maholli samt backen Jon Birkfeldt och mittfältaren Joakim Juhlin. Sedan blev det som bekant stopp på grund av att styrelsen äntligen hade uppdagat, vad alla andra utom dem visste, vilken enorm skillnad det är att spela i Superettan istället för Allsvenskan.

Någon vecka innan Jul fick vi till slut se ett par nya namn i form av backarna Alberto Catenacci och Jonathan Asp. I januari tillkom sedan vänstermittfältaren Simon Helg. Dessa förvärv var möjliga på grund av ett bidrag som Roar Hansen ordnade via kontakter, annars hade vi inte fått sett dem i ÅFF-tröjan 2016.

Inte heller hade vi fått se Samuel Holm, Marijan Cosic och Kevin Deeromram utan Mats Karlssons kontakter med Djurgården. Tack vare Totts kontakter fick vi utomordentligt förmånliga ekonomiska villkor för dem, vilket gjorde det möjligt för dem att komma till vår klubb och utvecklas.

Strax innan premiären lånades Mauricio Albornoz ut till IFK Göteborg, vilket möjliggjorde inskaffandet av innermittfältaren Björn Westerblad från Ängelholms FF.

Den trupp som länge såg väldigt tunn och ihålig ut, förstärktes alltså med sex spelare tack vare att Roar och Tott ordnade finanserna för dem.

	Nyförvärv	Mat	Sta	Mål	Ass	Klubb 2015
B	Jon Birkfeldt	19	18	2		Helsingborgs IF Akademi
B	Alberto Catenacci	0				IF Brommapojkarna
B	Jonathan Asp	23	23	2	0	FC Höllviken
B	Kevin Deeromram	0				Djurgårdens IF (lån)
Mf	Joakim Juhlin			10		Värmbols FC
Mf	Simon Helg	15	3	2	0	GIF Sundsvall
Mf	Samuel Holm	0				Djurgårdens IF
Mf	Marijan Cosic	0				Djurgårdens IF
Mf	Björn Westerblad	17	13	0	0	Ängelholms FF
F	Shkodran Maholli	12	2	0	0	Halmstads BK
F	Mahmoud Eid	18	17	9	10	Nyköpings BIS
F	Simon Alexandersson	19		10		Vimmerby IF
F	Fredrik Alm					AFK Linköping

Från Tipselit lyfte vi också upp målvakten Gustaf Halvardsson och mittfältaren Oliver Bohlin Westman.

Träningsspelet

När träningsspelet drog igång den 6 februari var flera spelare ännu inte spelklara och 0–0 borta mot Assyriska FF kändes därmed som en framgång. Veckan efter föll vi dock tungt med 0–3 hemma mot IFK Värnamo och oron fanns där förstås. Vi var inte Superettanmässiga ännu, vilket var helt naturligt med så många nya spelare. Förhoppningen var naturligtvis att vi skulle hinna nå Superettanklass till premiären som var mindre än två månader bort.

Den 20 februari spelade vi dubbla möten på Kopparvallen. Division II-laget FC Linköpings City besegrades med 3–1 medan vi föll mot division I-laget Vimmerby IF med 0–1.

Mot division I-laget Oskarshamns AIK på hemmaplan såg det lovande ut, då vi ledde i paus med 2–0 men vi tappade till 2–2. Redan då såg vi hur insatserna kunde pendla väldigt i en och samma match, vilket sedan följde oss genom säsongen.

Hemma mot ett ganska starkt Djurgårdens IF räckte vi inte till, utan föll med 0–2. Men borta mot division I-laget Östers IF vann vi med hela 5–0. Vi visade på en fantastisk effektivitet och att vi offensivt sett var ett lag att räkna med.

I de två sista matcherna innan seriespelet skulle dra igång stötte vi på allsvenskt motstånd. Vi gjorde en till stora delar bra match hemma mot IFK Norrköping, trots att vi till slut föll med 1–2, medan matchen på Visingsö mot Jönköpings Södra IF mest innehöll kamp och den slutade 0–0.

Trots ett i stort sett helt nytt lag, där många spelare kommit sent, så kändes det ändå som vi var på rätt väg sportsligt nu när allvaret skulle börja!  

Del V – Det är under 2017 som vi måste över vägguppet

Både Murre och Mattias har pratat om att 2016 är ett väggupp att ta oss över, men som vi har kunnat konstatera, så har det inte funnits några oväntade kostnader under 2016. I varje fall har inte styrelsen kunnat presentera en enda. Istället har vi fått in oväntade intäkter och det är därmed 2017 som blir den stora utmaningen!

Vi tappar enorma summor till nästa säsong

Vi har fått in enorma belopp på högst oväntade intäkter! Ett bidrag från en privatperson på 1 175 000 kronor, samt 375 183 från insam lingen och hela 1 672 228 kronor från UEFA Solidarity Payment (utöver budget). Summan för dessa oväntade intäkter uppgår till gigantiska 3 222 411 kronor.

Vi vet ju att vi inte får ett enda öre från UEFA Solidarity Payment 2017 (eftersom vi inte spelar i allsvenskan i år), vilket innebär ett bortfall på cirka 700 000 från budgeten 2016 och ett totalt bortfall på 2 364 184 kr gentemot i år. Att sedan budgetera med bidrag och gåvor från privatpersoner går ju naturligtvis inte, vilket innebär att vi skulle tappa 3 914 367 kronor gentemot i år!

Det är i och för sig sant att de lönekostnader som betalats för dem som har sparkats, och de som har sagt upp sig, inte belastar 2017. Att kalla dessa kostnader för oväntade kostnader är ju ändå naturligtvis bara pinsamt.

Minusposten till ÅPG på en halv miljon har vi ju också kunnat konstatera att den knappast heller var oväntad, även om vi inte behöver betala för den nästa år.

När det gäller löner så har ett flertal personer anställts under året och man får förmoda att styrelsen har för avsikt att betala för dessa under hela 2017, vilket givetvis kommer öka de nya lönekostnaderna. Och sedan vet vi ju inte vad som händer. De anställda som finns i organisationen nu kanske inte anses hålla måttet och sparkas de också och då kan problematiken återkomma med att betala ut dubbla löner. Detta blev ju fallet i år när folk sparkades, anställdes och sparkades igen, samt personer som inte orkade vara kvar och slutade självmant, allt i en illa strid ström. Det finns ju knappast någon garanti för att utrensningen är slut i och med detta!

Kostnaderna måsta anpassas till realistiska marknadsmål

På marknadssidan får vi verkligen hoppas att vi får en bättre utväxling under hösten, vintern och våren inför nästa säsong. Inför fjolåret lyckades ju styrelsen strypa det potentiella inflödet genom sitt agerande, med en trasig organisation och sina horribla uttalanden som devalverade varumärket.

Det gäller förstås också att hålla i kostnaderna för de förbättringar av arrangemangen som Mattias säkert är sugen på. Mattias har ju en bakgrund inom andra typer av evenemang som han säkert har gjort bra, men då har han säkerligen haft en helt annan kostnadsram för att nå upp till intäktsmålen. Nu måste detta ske i relation till vad som är rimligt att få in och det finns inte utrymme för minsta lilla felprioritering!

Återigen väcks vi av oro då Murre pratar om att vi måste få fram en hundraprocentig leverans när det gäller marknadssidan. Det låter ju naturligtvis bra, men vi som lever i realiteten vet att det inte finns någon som klarar en hundraprocentig leverans. Och utifrån kända fakta och Murres egna uttalanden så är vi väldigt, väldigt långt från en hundraprocentig leverans…

Det handlar ju naturligtvis att vara så effektiv som möjligt med de medel som finns att tillgå. Satsar man för mycket pengar för att nå upp till orimliga mål, så slutar det ju med att man dragit på sig alldeles för höga kostnader i förhållande till vad leveransen de facto blir i slutändan och i det fallet är jag dessvärre riktigt orolig inför framtiden.

Det gäller ju inte att åter drabbas av hybris. Vid spel i Superettan är runt 15 miljoner i intäkter rimligt för tillfället. Om man svävar i väg mycket högre än så är risken uppenbar för en ny katastrof!

Att vägguppet kan bli nog så tufft 2017 kan vi därmed slå fast!

Kunskapsbristen är livsfarlig!

Grejen är också att Ingen i styrelsen, eller klubbchefen, har en aning om vad det kommer att kosta att behålla samma standard i spelartruppen 2017 som det har gjort 2016. Inte minst därför är det oerhört viktigt att Roar Hansen stannar kvar i vår förening, även om han naturligtvis inte har möjlighet att ansvara för hela föreningens ekonomi.

Det är nästan alltid dyrare att skaffa nytt av samma kvalitet. Nya spelare vill ha mer än där de var senast, hur skulle annars rådgivarna (det heter ju inte agenter längre) tjäna på sina bosmanspelare?

När det gäller att förlänga med de befintliga spelarna så är det ju inte heller lätt, då de måste gå ner i lön och finns det andra intressenter så lämnar spelarna utan att blinka. Finns det inte intressenter så väntar spelarna ut läget och ser om det dyker upp några andra intresserade klubbar vid ett senare tillfälle. Att vara kylig vid förhandlingsbordet är naturligtvis oerhört viktigt för föreningens existens. Men det är alltid en viss chanstagning, då man riskerar att tappa spelare.

Det finns förstås en annan väg att gå – att flytta upp ungdomsspelare från U-lagen, men att med våra begränsade ekonomiska resurser flytta upp fler än två-tre per år är inte rimligt, om vi vill tillhöra elitfotbollen. Och det vill vi ju – det står ju inskrivet i våra stadgar. De som inte förstår vad idrott går ut på, att nå så stora sportsliga framgångar som möjligt, har därmed inget val. Man ska också ha väldigt klart för sig att division I innebär en långt värre ekonomisk situation än Superettan, vilket givetvis skulle drabba alla sektioner inom föreningen!

– Det är A-laget som dom flesta förknippar med ÅFF, utanför föreningen och kommunen, så vi måste ju vara otroligt rädda om det varumärket och den ähh… kommunikationen också, men vi måsta klara av att hålla flera bollar i luften o vi är ju bollkonstnärer allihopa här, så på alla sätt så det ska vi nog klara av. Vi ska klara av att kommunicera både bredd men också väldigt mycket spets, sade Murre till ÅFFTV den 15 september.

Dessvärre återkommer styrelsens naiva syn på vad den här typen av verksamhet handlar om, gång på gång. Och frågan återkommer hela tiden: hur ska vi ha råd när vi måste dra ned kraftigt mot i år?

2017 når vi kanske lika höga intäkter som 2009 medan konkurrenterna har ökat, så hur ska den ekvationen gå ihop att alla delar inom föreningen ska få större ekonomiska utrymmen? Ja, man skulle ju nästa kunna tro att någon politiker med en massa vallöften skulle vara inblandad…

Allsvenskan nästan förbjudet men att lova topp 20 är tydligen helt okej

– Vi kommer vara ett lag som är topp 20 i Sverige under väldigt, väldigt många år framöver, sade Murre på ÅFFTV den 15 september.

Det gnälls ju över att vi skulle ha som fortsatt målsättning att vara en allsvensk förening efter tre åttondeplatser i rad. Nu når vi ju inte ens topp 20, trots att vi levt långt över våra tillgångar under 2016, men att vi ska nå topp 20 framledes ska tydligen ändå vara en självklarhet.

Jag vill verkligen inte uppleva att nästa styrelse gnäller på hybrisen att vara topp 20 som en självklarhet efter degradering i lägre serier! Men hybris är just vad det är att ta saker och ting för givet! Att vi ska vara topp 20 i Sverige är förresten en målsättning som funnits i föreningen i många år och denna målsättning spetsades sedan till med all rätt. Men det är oerhört viktigt att hålla isär begreppen, på vision, målsättning och vad man sätter budget efter!

Eftersom det skiljer ”oceaner” i ekonomierna mellan Allsvenskan, Superettan och division I (frontbilden med kostymerna är proportionerliga till de olika ekonomierna i respektive serie), måste man klara finanserna även om målsättningen inte uppnås. Det är ju idrott vi håller på med och det krävs därmed oerhört lite för att allt ska gå åt helvete.

Det finns ingen garanti

Det kan dock inte alla förstå. Jag minns att Daniel Tornberg och Joachim Hilding skulle se över spelbudgeten under sommaren 2015 för att se om det fanns utrymme och ta in någon mer spelare. Tornberg kom in på mitt rum på kansliet och sade nonchalant:

– Ja, de (sportchef och tränarna) vill visst få ha någon mer spelare.

– Ja, det vill vi väl allihop, men vi måste ha råd med det förstås, sade jag.

– Men de var ju nöjda innan säsongen, fnyste Tornberg.

– Nöjda och nöjda. Med de medel vi hade att tillgå så kände de sig väl nöjda efter de förutsättningar som gavs, men det finns ju ingen garanti för att det ger poäng i slutändan, sade jag.

Som vanligt så hade inte Tornberg och Hilding hört av sig till mig innan, att de skulle se över spelarbudgeten. Klockan närmade sig kväll och jag var tvungen att åka hem, annars hade jag naturligtvis kunna förbereda spelarbudgeten. Jag hade tidigare förklarat för dem hur den var uppbyggd, men de hade ändå inte greppat det. Nej, det var sannerligen inga lätta premisser för att kunna utföra ett bra arbete under den hemska sista tiden på kansliet!

Tidigt under 2014 hade vi mycket noga gått igenom budgeten för 2015 och en av åtgärderna som vi kände oss tvingade att vidta var att kraftigt sänka spelarbudgeten. Men trots att vi hade gjort det så var det en självklarhet från Daniel Tornberg & Co att vi fortsatt skulle placera oss före lag som kunde betala mycket högre spelarlöner än vad vi förmådde.

Ekonomiska budgeten måste ligga under den sportsliga målsättningen

Eftersom det är så små marginaler som kan vara helt avgörande när det gäller idrottsföreningar, så måste det vara en självklarhet att budgeten ligger under den sportsliga målsättningen. Den sportsliga tron måste vara stor för att lyckas, men den ekonomiska aspekten måste man vara betydligt försiktigare med. Självklart är ändå balansgången svår, men att missa så grovt som styrelsen har gjort med budgeten inför den här säsongen, med dessa rena klantigheter (för att återanvända ett av Joachim Hildings favoritord när det gällde att recensera det som skett innan han kom till makten), ja det är ofattbart med tanke på den oerhört tuffa situation vi stod inför.

Hybrisen fortsätter

Dessvärre besannades nyligen den oro som vi hela tiden känt då Joachim Hilding kläckte ur sig följande ord till Corren den 20 oktober:

http://www.corren.se/sport/aff/aff-nara-losning-med-hansen-om4344687.aspx

– Budgetmässigt räknar vi med att kunna ligga kvar på i stort sett samma nivå när det gäller kostnaden för spelartruppen.

2017 får det ju inte sneddas alls i hörnen för då lär inte några miljoner ramla ner från en himmelsblå MFF-himmel, som det har gjort i år (tack vare att vi spelade i allsvenskan i fjol). Vi kommer alltså att tappa miljoner till nästa säsong och vi har levt långt över våra tillgångar i år. Hur Hildings ekvation ska gå ihop vill vi ha en riktigt bra förklaring till, men vi vet ju dessvärre att vi inte kommer att få något klargörande!

Det verkar med andra ord som om styrelsen inte alls har dragit lärdom av det här katastrofalt usla ekonomiska året. Trots detta så tänker de alltså gambla och sätta hela föreningens existens på spel!

Vi har ju konstaterat att styrelsen förkastade den budget de själva fastställde inför säsongen 2015 och inför 2016 var det ju rena rama katastrofen! Dessutom har ja Murre motsagt sig själv angående prognosen för 2016. Så hur ska vi då tro på något som styrelsen och klubbchef kommunicerar inför 2017?

Högmod, prestige och nonchalans

Murre och klubbchefen har bara varit i vår kära förening i några månader men kommunicerar till oss om föreningen som att vi vore små barn som ingenting begriper, när det snarare är tvärtom. Det är ju de som inte har greppat vad det hela handlar om!

Att arbeta med en ständig press på att spara in och göra allt med en så kostnadseffektiv lösning som möjligt hindrar givetvis utsvävningar. Denna begränsning brukar folk ha svårt att förstå som jämför ÅFF med ett helt vanligt företag som har helt andra kostnadsramar. I år har det tydligen inte varit några problem att köpa in en hel del nytt trots att ekonomin är urusel, vilket rimmar väldigt illa med realiteten! Den effektivitet som Murre vurmar så för, utan att han har något att jämföra med, ger jag därmed inte mycket för.

Leif Hansson hörde av sig till mig, när han invaldes i styrelsen (på mötet) och därefter för att stämma möte med mig: ”Jag skaffar mig en bred bild och lyssnar gärna på dig.”, skrev han i ett mejl till mig dagen efter att han valdes in. Något möte har dock inte blivit av ännu. Tydligen var Leif nöjd över den informationen som han, och Murre, har fått från de övriga i styrelsen. Och, ja, vi kan ju konstatera att den informationen rimmar väldigt illa med verkligheten!

De har ju till och med arbetat totalt emot de strategier som de själva har skapat!

Högmod, prestige och nonchalans präglar dessvärre denna styrelses sätt att arbeta.

Mattias Perssons motto här i livet är: ”Lev i nuet!”

Det är ju inte fel att leva i nuet, för det som tidigare har varit kan man ju inte påverka. Men om man inte lär av historien, vilket både styrelsen och Mattias är totalt ointresserade av, ja då är det ju väldigt lätt att också fastna i deras imaginära bild av nuet, som är avskilt av hur nuet i realiteten faktiskt är. Är man då inne på helt fel spår så blir ju framtiden katastrofal, vilket vi dessvärre har fått uppleva i år. Och lever man bara i nuet så tänker man ju överhuvudtaget inte på framtiden!

Uppgraderad stol

Den trebenta låga instabila stolen som vi tidigare har varit inne på (där styrelsen försökte bygga ett ben i taget), ska nu bytas ut till en fembensvariant, som Murre berättade om, på medlemsmötet den 25 augusti.

De fem benen består av Ideellt engagemang, samhällsengagemang, affärsmässighet, elit och ungdom. Detta presenterades på medlemsmötet den 25 augusti.

Jag skulle i och för sig vilja uttrycka att det är en fyrbent stol som vi behöver, där affärsmässigheten är sittdelen på solen som binder samman de övriga fyra benen. Men för att vi ska nå framgång måste affärsmässigheten utgöra helheten och vara anpassad till Åtvidabergs Fotbollförening. Endast då kan stolsbenen byggas upp till en högre och stadigare stol. Det ideella engagemanget är ett oerhört viktigt ben som i många fall också återspeglas i samhällsengagemanget, ungdom och elit.

Det är tack vare de ideella krafterna som vi har vår ungdomsfotboll som också är en typ av samhällsengagemang tillsammans med bilbingon. Utan ideella krafter skulle det också vara en omöjlighet att genomföra våra matchevenemang på Kopparvallen i Superettan. Det är ju tack vare de väl införda ideella krafterna som matchevenemangen har fungerat någorlunda i år, trots kaoset i organisationen. Det gäller med andra ord att vara oerhört rädda om de ideella krafterna. Dessvärre är det många som inte längre orkar med kaoset och när de dessutom har få skit för sina insatser, är det försåtligt att de har lämnat. Detta är en mycket stor förlust för vår förening!

Det räcker dock inte med bara ideella krafter. Det måste finnas vissa anställda som håller ihop helheten och visar på stor affärsmässighet tillsammans med styrelsen. Styrelsen består i och för sig av ideella personer, vilket inte Magnus Andersson var sen att poängtera efter att han bad om ursäkt för den kraftiga felbudgeteringen på medlemsmötet den 25 augusti. Att man jobbar ideellt är dock inget skäl för att uppträda högmodigt, prestigefullt och nonchalant. Styrelser har arbetet ideellt i vår förening i 109 år, så det är knappast någon nyhet!

Vi har dessvärre kunnat konstatera att kunskapen om fotboll är starkt begränsad i styrelsen och hos klubbchefen. Affärsmässigheten måste vara specificerad för den typ av organisation som vi har i ÅFF, och som ska hålla ihop stolen. Dessvärre besitter inte den nuvarande styrelsen dessa kunskaper.

Det sportsliga är räddningen

Som alla förstår så är det bragdartat av förre sportchefen, tränarna, övriga ledare och spelarna förstås att ha spelat ihop så många poäng i det här kaoset.

– Vi har ett offensivt balanserat lag. Även försvarsspelarna har en offensiv prägel. Vi har också de yngsta spelarna längst bak, med Alberto, Hampus och Kevin. Månz är ensam där med mer erfarenhet. Vår bästa defensiva spelare är också korsbandsskadad, berättade vår tränare Roar Hansen på medlemsmötet den 25 augusti.

Vår målskillnad på 49–49 är just resultatet av en offensiv fotboll som till viss det gett avkall på det defensiva.

– Jag tror vi tjänar på sikt att vi ändå har släppt lite på tyglarna och låtit entusiasmen flöda och inte alltid pekat med hela handen, fortsatte Roar på medlemsmötet.

Jag har under året känt att vi kan vara på väg på samma resa som Östersunds FK har gjort. ÖFK har under flera år spelat en passningsorienterad fotboll men tidigare spelade de väl naivt. Lagledningen trodde ändå idogt på sin spelidé med en del lösa tyglar och sedan har även de andra bitarna fallit på plats, vilket har lett till resultat.

Det känns därmed fasansfullt om det fina som vi har på gång ska slås i spillror på grund av det klimat som numera råder i vår kära förening. Utan de sportsliga framgångarna hade också vår ekonomi havererat fullständigt. De som hävdar att ekonomin måste komma före sporten är naturligtvis helt ute och cyklar. Självklart måste alla föreningens olika delar interagera med varandra till en affärsmässig helhet!

Åtvidabergs Fotbollförening – är vår förening!

Hur illa det än är, så är det vår förening och inte deras. De som sitter i styrelsen har bara sin position där under en kort tid av vår 109-åriga förenings historia. Det samma gäller givetvis, för anställda, tränare och spelare. Det är vi som kommer vara medlemmar i ÅFF så länge vi lever. Det är vi som är Åtvidabergs Fotbollförening! Det är vi som lever för föreningen och det kan inte några enstaka personer sätta stopp för så länge vi lever!

Jag har ännu inte satt in några pengar via INSAM LINGEN, mer än den futtiga 500-lapp som jag lade i en av pengaboxarna innan hemmamatchen mot Varberg. Jag kan dock garantera att jag bidragit med betydligt mer vid många av de insamlingar som genomförts sedan krisåret 1992. Och vi är många som har gjort det med både pengar och oerhört mycket ideellt arbete.

Eftersom den där vidriga tiggartexten fortfarande står kvar i nyheten om INSAM LINGEN, så tolkar jag det som att styrelsen och klubbchefen inte vill att mer pengar ska strömma in.

http://www.svenskalag.se/atvidabergsff/nyheter/860997/insamlingen-en-insamling-for-affs-framtid

”Trots tuffa åtgärder är ekonomin ansträngd för föreningen. Omställningen till Superettan, tillsammans med oförutsedda engångskostnader har blivit en större påfrestning än vad någon kunnat förutse.”

Jag önskar att texten ändras till (och dessutom skickas ut till medlemmarna):

Trots tuffa åtgärder är ekonomin ansträngd för föreningen. Vi i styrelsen tar på oss det fulla ansvaret för att vi inte har tagit till oss den livsviktiga kunskap som vi inte haft. Vi har därmed missbedömt situationen kapitalt, vilket vi ber hemskt mycket om ursäkt för. För att visa vår oerhörda tacksamhet till er, som trots vårt klumpiga förfarande,väljer att bidra till föreningen, så har vi i styrelsen beslutat att vi tillsammans i styrelsen bidrar med en krona för varje krona som kommer in till Insamlingen från och med i dag. Vi kommer därmed också ha Insamlingen öppen året ut. Vi ser fram emot att öppna våra privata plånböcker för att sona från våra misstag och hoppas att ni därmed kan tänka er att ge en extra slant.

Kommer denna text ut på hemsidan i samband med insamlingen, ja då tänker i varje fall jag lägga en helt annan summa och det hoppas jag att du också gör!

Del IV – 2014 räddade 2016

Styrelsens oförmåga att ta till sig livsviktig information och total avsaknad av konsekvensanalys fick till följd att organisationen revs upp i ren och skär panik, men räddningen skulle bli det allsvenska spel som styrelsen nästan helt har föraktat.

Hur ska vi lösa den ekonomiska situationen?

Vi måste givetvis lösa situationen i det korta perspektivet, men det är ju meningslöst om vi inte också kan klara av det i det längre perspektivet. Planera långsiktigt har tyvärr aldrig varit den starka sidan från vår förenings ledande personer. Vi försökte verkligen 2014 men det slogs i spillror när de nya i interimsstyrelsen inte var intresserade av att ta del av bakgrundsbilden.

I det korta perspektivet har styrelsen med sina metoder att sköta föreningen så illa, slösat med resurser och genom fruktansvärda uttalanden försämrat varumärket ytterligare. Trots detta så har Stiftelsen återigen ställt upp och privatpersoner har också bidragit med en slant. Självklart hade det varit lättare att få folk att öppna plånboken till ytterligare en insamling om man hade visat transparens mot de som ska bidra. Och tacksamhet mot de som alltid bidrar!

Vi har varit inne på ämnet tidigare, men Mattias Persson kom med ytterligare ett tramp i klaveret.

– Först och främst så… så ÅFF ähh... Det här är ÅFFs första insamling. Ähh… ÅFF har aldrig tidigare ähh… haft någon insamling. I alla fall inte i närtid. Om det har hänt tidigare, för längre sen det kan jag inte uttala mig om, sade han i intervjun i ÅFFTV den 15 september.

Vi som lade in tusentals kronor till insamlingen 2014 är alltså inte värda någonting! Och även om det var Kopparslagarna som startade insamlingen i fjol, så var det ju inte till Kopparslagarna som vi samlade in pengar till utan naturligtvis till ÅFF!

En skänk från ovan

Den 4 oktober fick vi, via SEFs hemsida, ta del av den fantastiska nyheten att pengarna från UEFA Solidarity Payment ökade med hela 1 672 228 kronor (242 %), från 72 000 Euro (691 956 kr) under 2015 till 246 000 Euro (2 364 184 kr) under 2016.

http://www.svenskelitfotboll.se/pengaregn-over-de-allsvenska-klubbarna/

Ungefär samma belopp som vi fick från UEFA Solidarity Payment 2015 var budgeterat för 2016, vilket innebär att intäkten är närmare 1,7 miljoner mer än budgeterat. Detta är ju därmed räddningen för oss!

På SEFs hemsida läser vi vidare:

”För att få pengar från UEFA så måste klubbarna ha en verksamhetsplan för ungdomsverksamheten och visa att de till 100% går till ungdomsverksamheten. UEFA kräver att få se kostnadsram och budget för varje klubb innan de gör en utbetalning.”

Vi har givetvis lämnat in denna typ av dokumentation när vi vid de fyra tidigare tillfällena fått UEFA Solidarity Payment. Men från att ha legat på cirka 250 000 om året (utbetalas till de allsvenska klubbar som spelat i allsvenskan under föregående år), så har beloppet eskalerat väldeliga tack vara att Malmö FF nådde gruppspelet i Champions League båda 2014 och 2015. Den högre UEFA-rankingen som det medfört har ökat pengen rejält.

Murre har skrämmande dålig koll

– Om man tittar på läget vi står inför idag så tog ju allsvenska åren väldigt, väldigt hårt på ÅFF. Det var fantastiska år men det var också år som innebar att det grävdes ganska djupa hål i ekonomin. Många ville, ähh… och kämpade väldigt hårt för att ÅFF skulle vara kvar. Oh… man kanske tog lite… lite… ähh.. onödiga risker, vilket också har gjort att ekonomin, när det inte föll ut så som man hade tänkt, så tog ekonomin lite extra stryk, menade Murre på ÅFFTV den 15 september och han fortsatte:

– Det egna kapitalet är väldigt, väldigt urholkat, under, ja främst dom allsvenska åren.

Att vår ordförande har rent skrämmande dålig koll på vår ekonomi de senaste året framstår därmed med all tydlighet.

Tack vare att vi gick upp i Allsvenskan 2009 nådde vi ett eget kapital (EK) på 1 055 117 kronor och tidigare hade vi aldrig varit över 400 000 i EK. Den fasansfulla sportsliga säsongen 2010 var dock en ekonomisk succé och vi nådde därmed föreningens främsta EK genom tiderna: 3 315 718 kronor.

Tvärtemot vad Almer Ljutika hävdade i ÅFFTV den 15 september, var 2011 ett mycket svagt ekonomiskt år, trots att vi direkt avancerade tillbaka till Allsvenskan (-2 278 520). Medan 2012, när vi var tillbaka i Allsvenskan igen var ett positivt år ekonomiskt, och sportsligt, (+1 687 125).

2013 var däremot ett mycket svagt ekonomiskt år (-1 929 512). Och det var ju extra ordinära åtgärder som räddade 2014 (+844 866). Fjolåret slutade med en förlust på 20 649 kronor.

Ett eget kapital så pass högt som 1,6 miljoner (1 618 828 kronor) har vi aldrig haft efter en säsong i Superettan, så att uttrycka att de allsvenska åren har urholkat det egna kapitalet kan inte vara mer fel! Efter en säsong i Superettan är noteringen just 2009 (en dryg miljon) den främsta.

Däremot har ju Murre rätt i att det togs onödiga risker, men vad ska man då säga om de risker som tagits inför och under2016?

Denna styrelse har sneddat rejält i hörnen

Man kan åskådliggöra detta genom att använda Murres egna ord.

– Åren under Allsvenskan där, där var vi nog alla en del av den här bubblan inte bara styrelsen o oh… spelarna o, o dom som finns här, utan egentligen hela Åtvidaberg var med i den där bubblan och alla ville att det skulle gå bra så man sneddade nog lite för mycket i… ähh… i hörnen, sade Murre till ÅFFTV den 15 september.

Kvadraterna är proportionerliga efter intäktsvolymen. Det samma gäller för genvägarna (de röda trianglarna).

Vi vet ju inte hur stora intäkterna blir 2016, och inte vad resultatet blir, men beräkningen ovan härrör från den (begränsade) information vi fick via medlemsmötet den 25 augusti. Intäktsbeloppet för 2016 kan variera något, men det påverkar i så fall bilden ovan marginellt. De extra intäkterna från UEFA Solidarity Payment (utöver de budgeterade) är givetvis exkluderade för 2016.

Som synes är kvadraten för de allsvenska intäkterna betydligt större än för motsvarigheten i Superettan. Däremot är genvägarna, de röda trianglarna, ungefär lika stora, men genvägarna i förhållande till hela ekonomin är mer än dubbelt så stora under 2016 gentemot 2013!

Återigen kan vi konstatera att Murres snack om att det skulle ha sneddats mer i hörnen under de allsvenska åren är befängda uttalanden i och med att sneddandet i hörnen är mycket större detta år än tidigare i Allsvenskan! Det har dessutom sneddats i hörnen de flesta åren sedan vi tog våra guld, men 2016 är givetvis ett extremfall!

2014 räddade 2016

Vi återgår till UEFA Solidarity Payment. De pengarna som vi nu får räddar 2016 från en katastrof. Detta är ju frukten av det arbete som gjordes fram till 2014, då vi säkrade ytterligare en säsong i Allsvenskan. Hade vi åkt ur 2014 hade vi inte heller fått ett enda öre ur UEFA Solidarity Payment i år!

Murre menar dock att på grund av de allsvenska åren (under detta decennium) grävdes ganska djupa hål i ekonomin. Vi har givetvis kunna slå fast att detta är helt fel! De första allsvenska åren 2010 och 2012 var mycket bra ekonomiska år. Dessutom har vi ju fått ut någonting också ur de svaga ekonomiska åren. Dit räknas givetvis de sportsliga framgångarna, som är själva syftet med en idrottsförening! Men vi har också andra värden som vi drar nytta av i år och i vår framtid.

Tack vare att vi gick upp i Allsvenskan till säsongen 2010, så var det möjligt att anlägga en fullstor konstgräsplan som samtliga fotbollslag i föreningen har kunnat nyttja och som därmed har förbättrat träningsmöjligheterna avsevärt. I och med att vi 2012 var tillbaka i Allsvenskan igen så byggdes Kopparvallen om, med klara förbättringar för att kunna öka intresset för föreningen genom både sponsormarknad och privatmarknad.

Klart bättre lokaler på kansliet, samlingslokal samt mycket större (och fler utrymmen) i den nya fina omklädningsrumsbyggnaden har också tillkommit. Man ska också ha klart för sig att det finns ganska stränga arenakrav för Superettan och de hade inte varit lätta att leva upp till om vi inte hade gått upp i Allsvenskan och nu har vi ju till och med en allsvensk arena!

Vi hade också byggt upp en organisation som visste vad elitspel på högsta nivå handlade om, även om den delen sedan raserades. Vi har också byggt upp en betydligt större bas av sponsorer genom vårt allsvenska spel, som vi givetvis kunde ha dragit nytta av även i Superettan och intresset från privatpersoner (övrig publik) ökade också betydligt. Att vi skulle tappa sponsorer och publik när vi inte längre spelade i Allsvenskan visste vi givetvis, men det faktum att vi varit med på högsta nivå ger ändå synergieffekter.

Alla sektioner inom föreningen kostar

UEFA Solidarity Payment ska ju gå till ungdomsfotbollen, och det är ju inga problem att lägga dessa pengar på utvecklingen av ungdomar, eftersom kostnaden för den delen av verksamheten överstiger beloppet från UEFA Solidarity Payment. Tvärtemot vad många tycks tro (inklusive styrelsen och klubbchefen) så är även kostnaden för ungdomsfotbollen hög. Framförallt har kostnaden för träningstimmarna på Kopparvallen (och tidigare Eksågen) varit väldigt höga med tanke på att ÅFF har fått stå för (i stort sett) hela pengen, genom den höga hyran och höga kostnader för uppvärmning av planen, elljuset och underhållet.

Vad hade skett om vi inte fått den här fantastiska överraskningen från UEFA?

Ja det är ju inte annat än att man känner rädsla när vi hör Murre uttala sig till Corren den 5 oktober.

Se artikeln i Corren här

http://www.corren.se/nyheter/miljonregn-over-aff-far-betydligt-mer-an-vi-raknat-med-om4324720.aspx

– Med de här pengarna räknar vi med att det blir bättre än budget. Men vi tror fortfarande att det blir röda siffror.

Och oron förstärks när Mattias Persson uttalar sig till Linköpings-Posten den 26 oktober.

http://www.e-pages.dk/linkopingsposten/175/ (sida 35)

– Målsättningen är att vi landar på och klarar den satta budgeten på minus 0,6 miljoner kronor.

Minus 2 miljoner var alltså prognosen från medlemsmötet den 25 augusti.

1 672 228 (mer än budget av UEFA Solidarity Payment) + 275 183 från Insam lingen = 1 947 411 kronor. Dessutom har styrelsen länge vetat att vi hade mycket stor möjlighet att ta del av ungdomsbonus genom vårt unga lag, där en femteplats ger 100 000 kronor och sedan ökar beloppet med 50 000 per placering så att en förstaplats ger 300 000. Se SEFs hemsida här http://www.svenskelitfotboll.se/app/uploads/2014/12/F%C3%B6rdelningsprinciper-inom-SEF-fr-o-m-2015.pdf

Den 25 oktober kunde vi också läsa den glädjande nyheten att vi har fått in 250 000 via SEFs hemsida

http://www.svenskelitfotboll.se/ungdomsbonus-till-klubbar-i-superettan/

När Murre och Mattias gjorde sina uttalanden fanns också en god möjlighet att nå en bättre slutplacering i Superettan, än den tiondeplats som ingick i den slutgiltiga budgeten. Tidigare hade styrelsen budgeterat med en fjärdeplats!

– Det är min högst personliga åsikt, men jag ser inte att det går att göra på annat sätt eftersom vi har sagt att vi vara topp 20 i Sverige, försökte Joachim Hilding förklara hur hans resonemang kring budgeten löd.

Man ska också komma ihåg hur det såg ut i vår kära förening den 10 januari! Det var inte mycket till vare sig lag på planen eller organisation vi hade. Och dessutom var ju som bekant det ekonomiska tänket fullständigt åt fanders!

Tack vare ett fantastiskt arbete från sportens sida i det här kaoset, är det klart att vi blir som sämst åtta. Enligt tidigare siffror (det kan variera något i år) skulle en slutgiltig åttondeplats innebära en ökning med 150 000 gentemot budget. Når vi en sjundeplats: 275 000 mer än budget, en sjätteplats närmare 500 000 mer och en femteplats cirka 740 000 mer än budget. Vi ligger ju sexa just nu och har alltså mycket att spela om.

Ännu fler frågetecken efter dagens artikel

http://www.corren.se/sport/aff/skona-bonusmiljonerna-raddar-aff-om4357952.aspx

I dag kan vi dessutom läsa i Corren (läs här) att pengarna från ungdomsbonusen inte fanns medräknade i budgeten (om Per Bergsten fattat det hela rätt). Detta borde innebära att vi hamnar på minst 350 000 i vinst för 2016 (-50 000 + 250 000 + 150 000). Murre nämner också i artikeln att effektiviseringar och marknadsintäkter påverkar prognosen positivt under hösten.

Om prognosen stämde den 25 augusti så borde vi gå åtminstone en halv miljon plus, vilket naturligtvis skulle vara fantastiskt och som sagt frukten av att vi var ett allsvenskt lag 2015!

Men eftersom Mattias Persson uttalar sig om att målsättningen är att nå budgeten på minus 0,6 miljoner kronor, blir man ju orolig. Utifrån detta resonemang kan man tyda det som att prognosen den 25 augusti, på minus 2 miljoner, i själva verket var klart sämre!  

Katastrof om vi inte fått pengarna som den allsvenska säsongen 2015 möjliggjorde

Vi pratar alltså om en ren och skär katastrof om det inte hade varit för att vi faktiskt spelade i Allsvenskan 2015!

Detta är extra anmärkningsvärt då Murre utryckte sig väldigt säker på att vi skulle klara av året ekonomiskt, utan pengar som ramlade ner från himlen.

– Läget är besvärligt men vi ska klara ut detta. Jag satsar Magnus (Anderssons) huvud på detta, och för ungdomen också mitt eget huvud, sade Murre på medlemsmötet den 25 augusti.

Inför oss som såg på ÅFFTV den 15 september berättade Murre hur ihärdigt de arbetade med att förbättra prognosen.

– Vi jobbar stenhårt med det. Precis innan den här sändningen så ähh… har vi suttit i ett möte o vi jobbar med prognos kontinuerligt o äh… försöker att… skapa ett större utrymme. Det handlar både på... om intäktssidan och kostnadssidan. Ähh… O vi är nere på, på väldigt detaljerade nivåer för att klara av den här situationen. Så jag är väldigt hoppfull om att vi ska kunna reda ut det, men äh… jag är också väldigt ödmjuk inför att äh… den budgeten som lades att den inte… att den inte faller ut i prognosen, det tycker jag man ska vara väldigt ödmjuk inför också.

Almer Ljutika ställde sedan följdfrågan: Vad är dom Senaste siffrorna?

– Nej, det… det är alldeles för tidigt att säga ähh… hur ähh… hur en prognos nu skulle se ut men vi jobbar mot… mot målet att få den mycket bättre än ähh… än det som presenterades på medlemsmötet. Ähh… Ambitionen är ju alltid att nå budget o den var på minus 600 000 o den ambitionen den ligger kvar tills att vi har ett bokslut.

Frågan är om Murre är ödmjuk nog för att förklara varför han har så divergerande uttalanden?

Fortsättning följer i del V – Det är 2017 som vi måste över vägguppet