Årskrönika 2014 – Utmaningens år

Del VII – Sammanfattning

Vi har inte tagit något kliv fram i den allsvenska tabellen de tre senaste åren, men visst är det bra att ha kommit på den övre halvan tre år i rad. Förutom oss har endast Malmö, Göteborg, AIK och Elfsborg klarat den bedriften, men det räcker inte!

Dessvärre har kostnaderna skjutit i höjden för att vi skulle ha haft råd att förbättra spelartruppen varje år. Utan förbättrade resultat på fotbollsplanen är det en omöjlig ekvation eftersom intäkterna inte alls har ökat i samma omfattning.

Länge en svajig säsong

Efter fiaskot i Svenska Cupen började vi Allsvenskan helt okej med sju poäng på de tre första matcherna. Att vi spelade så pass bra direkt mot Elfsborg (2–1) och Kalmar (2–2), som båda var med i den absoluta toppen under våren, var ett styrkebesked som hette duga. Vi var ju verkligen värda segern borta mot Kalmar. Vi lyckades till sist också ta en programenlig seger hemma mot Falkenberg (2–0), men sedan följde en tung poängsvacka på fem matcher utan seger och endast två poäng.

Vi gjorde en riktig plattmatch borta mot Göteborg (0–5) där samtliga av våra spelare verkade helt ha tappat det fina fokus som fanns i de tre inledande matcherna. Avhyvlingen gav säkert även negativ effekt på nästa match där vi på nytt gjorde grova försvarsmisstag hemma mot Gefle som vi därmed bara klarade en pinne mot (2–2), men som vi ändå borde ha besegrat med tanke på det stora chansövertaget. Efter tumultet kring Mohammed Abubakari uppträdde vi uselt i första halvleken mot Örebro och (underläge med 0–3) och kom dessvärre inte i kapp i den andra akten (2–3). Efter att vi tappat stinget, vågade vi inte fullt ut hemma mot Djurgården och matchen slutade 1–1. I derbyt borta mot Norrköping kom vi dock tillbaka starkt och svarade för en av årets främsta halvlekar spelmässigt (den första), men vi borde förstås ha gjort fler mål och inte bjudit IFK på en straff. Att vi till sist föll med 1–2 var oerhört grymt.

Vi tätade sedan till bakåt, höll nollan tre matcher i rad och tog sju sköna poäng. Vi svarade för en riktigt fin insats hemma mot ett bra Häcken (1–0), stred tappert för att klara 0–0 borta mot Helsingborg och höll även undan för Halmstad till en 1–0-seger hemma på Kopparvallen.

Vi kunde sedan ha fått häng på toppen med en seger borta mot Mjällby, men en horribel utvisning på Daniel Hallingström ödelade förhoppningarna och för att riktigt plågas så åkte vi på matchens enda mål på stopptid.

Möjligheterna till guldet var i stort sett borta, men förhoppningen var att vi kunde blanda oss in i kampen om platserna till Europa League. Under tidigare år hade vi också startat om bra efter sommaruppehållet, men så blev det dessvärre inte denna gång efter två 0–3-förluster hemma mot AIK och borta mot Malmö, där vi utträdde riktigt dåligt i den senare matchen.

Mot den särklassiga jumbon Brommapojkarna lyckades vi inte ta full pott. På hemmaplan var vi tämligen överlägsna men tappade ändå en 2–0-ledning och avgjorde första i slutskedet till 3–2. På bortaplan hamnade vi i tidigt 0–2-underläge och orkade inte med mer än att kvittera till 2–2.

I den 17:e omgången försökte vi med ett defensivt upplägg borta mot Elfsborg som inte lyckades vi föll med 0–1 men kunde lika gärna fått stryk med 0–5 efter den svaga insatsen. Efter förlusten tycktes dessvärre toppchansen gå oss om intet, men vi fick ett fint besked via 3–1 hemma mot Kalmar och gjorde en av säsongens främsta halvlekar under den första akten hemma mot Göteborg, men vi hade bara 1–0 in i paus som blev 1–1 i den andra halvleken.

När vi trodde att vi var på väg upp ur svackan sjönk vi däremot ännu lägre och föll med ett magplask med 0–3 mot Falkenberg. Årets vidrigaste förlust kom därefter i svenska Cupen borta mot division I-laget Huddinge IF efter straffar. Som inte det vore nog åkte vi på en hemsk förlust hemma mot Örebro med 1–2. Vi var då nere på säsongens lägsta placering (11:a) och hade bara tre poäng ned till kvalstrecket.

Bättring var ett måste och bättringen kom

Säsongen höll på att gå fullständigt åt helvete om ingen åtgärd vidtogs. Lagledningen tog dock tag i situationen och tillsammans med spelartruppen klargjordes planerna inför framtiden. Glädjande nog satsades på ett säkrare spel som många med mig hade efterlyst. Lagledningen ville minimera bollförlusterna som motståndarna utnyttjade för att komma i omställningar mot oss. Tränartrojkan ville också se ett rakare anfallsspel med mer uppoffrande löpningar och överhuvudtaget större aggressivitet. En åtgärd för att lyckas med förändringen var att peta Daniel Sjölund och låta Tom Pettersson få förtroendet på innermittfältet.

Utdelningen kom direkt med två raka 1–0-segrar på bortaplan mot Gefle och Djurgården. Vi bröt därmed ett hemskt dåligt bortafacit, som dessförinnan bara gett två poäng på tio matcher. Vi fick också en kanonstart i hemmaderbyt mot Norrköping och ledde med 2–0, men vi föll åter i gamla synder och fick bara 2–2 efter att IFK kvitterat på i den 90:e minuten.

Trots kort återhämtning från besvikelsen gjorde vi en stark insats och besegrade Häcken på Gamla Ullevi med 2–0. Hemma mot Helsingborg gjorde vi egentligen en ganska bra match men föll ändå med 1–2, i en match som vi borde ha vunnit.

Borta mot Halmstad tog vi den fjärde raka bortasegern efter 3–1 och säkrade därmed det allsvenska kontraktet. Vi hemmabesegrade också Mjällby med 2–1 efter en mycket fin start på matchen. Borta mot AIK drabbades dock de våra av övermod och vi föll med hela 1–4, men vi avslutade genom en mycket fin insats hemma mot de svenska mästarna Malmö FF hemma på Kopparvallen, när vi vann med 2–1.

Vi avslutade som ett topplag vilket vi borde ha varit

Vi avslutade Allsvenskan som ett topplag med 19 poäng på de 9 sista matcherna och tog under den perioden 5 poäng fler än Malmö. Hade vi hållit det poängsnittet hade vi tagit 63 poäng och därmed varit en poäng före Malmö i sluttabellen.

Självklart hade detta varit svårt att uppnå. Vi får vara mycket tacksamma för den fina höstspurten, som tog oss ifrån bottenträsket, men det är kart att man tycker att det var väl långt att det skulle gå 21 omgångar innan den skarpa reaktionen kom att det vi höll på med inte var okej. Med tanke på den starka spelartrupp som vi hade skulle vi så långt ha presterat betydligt bättre.

Trots den svajiga delen som varade drygt 2/3-delar av säsongen, så borde vi så långt ha tagit betydligt fler poäng. Bortamatchen mot Kalmar borde ha gett två poäng till, likaså hemmamatchen mot Gefle och vi borde ha klarat tre poäng borta mot Norrköping. Vi skulle också tagit två poäng till borta mot BP och hemma mot Göteborg samt en pinne till hemma mot Örebro.

Summa summarum skulle det inneburit 12 poäng till efter 21 omgångar. Med 36 inspelade poäng hade vi legat fyra två poäng efter trean Elfsborg, fem efter tvåan AIK och 12 efter ettan MFF.

Vi avslutade som sagt de nio avslutande omgångarna på ett bra sätt, men vi borde också ha vunnit hemma mot Norrköping och hemma mot Helsingborg och därmed tagit ytterligare fem poäng till. Med 17 poäng till de 43 vi tog hade vi i så fall kommit upp i 60 poäng, blivit klar tvåa endast två poäng efter Malmö.

Några dåliga matcher får man alltid räkna med, men vi skulle inte ha behövt sjunkit så lågt som 0–5 borta mot Göteborg och 0–3 borta mot Falkenberg. Sedan är det klart att man aldrig kan uppnå en perfekt säsong där man tar alla poäng som man borde och vi hade ju exempelvis lite flyt som fick en pinne borta mot Helsingborg och besegrade Halmstad hemma. Å andra sidan hade vi vunnit fler matcher hade vi fått större självförtroende och på så sätt fått med oss fler poäng.

Vi hade inte heller någon tur med domarna under säsongen. Tillsammans med AIK var vi de enda som bara fick en enda straff under säsongen och det dröjde till den 27:e omgången innan vi fick chansen från 11 meter borta mot Halmstad. Vi borde ha fått straff flera gånger om men blev bortdömda, bland annat två gånger om av domaren Markus Strömbergsson från Gefle: borta mot Norrköping där Victor Sköld blev rammad i straffområdet och när Ricardo Santos blev sliten i armen hemma mot Örebro. Den horribla utvisningen på Daniel Hallingström kostade oss säkert också poäng borta mot Mjällby och 1–2-målet som inte dömdes bort hemma mot Helsingborg, för att nämna några ytterligare tunga exempel.

Vi visade ändå styrka genom att vinna matcher när det som mest behövdes efter att bottenstriden kommit närmare, som hemma mot Häcken, hemma mot BP, hemma mot Kalmar och borta mot Gefle.

  

Länge för svaga insatser

Totalt sett var den spelmässiga insatsen under de 21 första omgångarna för svag för att vi skulle blanda oss i toppstriden. Det tredje året i rad i Allsvenskan innebar att spel i högsta serien hade blivit lite av en vardag. Lite divalater infann sig hos vissa och 100 % gavs inte i alla lägen. Det var många som underpresterade i ett flertal matcher. Kravnivån var för lågt ställd, det var liksom okej med halvdana insatser och negativ kritik skulle ges återhållsamt. Men för vår klubb med en högst begränsad ekonomi är det av yttersta vikt att alltid prestera sitt yttersta i varje situation. Som bekant måste vi vara betydligt bättre än konkurrenterna i allt vi gör för att få det hela att gå ihop. Det borde givetvis vara en självklarhet för alla som spelar och jobbar inom vår förening.  

Tyvärr var inte så fallet under denna säsong. Länge var det helt okej att ha kladda runt bollen i ett makligt tempo, åka på omställningar och som också resulterade i en massa skitmål efter rent taktiskt och slarvigt agerande både individuellt och kollektivt. I försvarsspelet släppte vi också in många mål efter bristande kommunikation och passivitet. Vi var också dåliga på att hantera motgång under 2/3-delar av serien, där vi inte lyckades resa oss efter svaga insatser.

Efter många samtal med Peter Swärdh så var han inte alls nöjd med det, ofta energifattiga, spelet och ville att vi skulle vara mer aktiva i djupled, men det dröjde alltså till den 22:a omgången innan det blev riktig verklighet. Det borde naturligtvis inte ha tagit så lång tid.

Visst hade vi våra goda stunder även innan förändringen och spelade stundom bländande fotboll, med ett mycket fint, snabbt och vägvinnande passningsspel. Om vi kunde spela så och få utdelning så fanns det inget lag i det här landet som skulle ha en suck. Genom vår tekniska förmåga att flytta runt bollen på motståndarnas planhalva utan att bli av med den kom inte motståndarna ur greppet och vi fick ett enormt tryck, som i den första halvleken borta mot Norrköping. Genom vår höga press stressades också Peking till många misstag.

Dessvärre var vi inte tillräckligt taktiskt slipade. Fotboll är verkligen ingen lek och det får inte gå överstyr med överdriven grannlåt i passningsspelet. Att vara överlägsen har sin baksida då det inte är troligt att man har så stort övertag en hel match och att man kan släppa in mål från ingenting har vi sett prov på otaliga gånger. Vi nådde upp till det fina spelet alldeles för sällan och vi fick för svaga resultat med oss. Därför behövdes en förändring.

  

Det är resultaten som räknas

Spelet behöver inte vara så himla snyggt alla gånger! En öppnande djupledsboll på fria ytor att springa livet ur sig på, ett snabbt inlägg mot forwards som tar uppoffrande löpningar och mittfältare som fyller på i andravåg, kan skapa betydligt fler målchanser och mål. Under de första två-tredjedelarna av säsongen fanns omställningslägen men inte ens med säkra överlappningarna på kanterna vågade vi trycka fram i ett flertal matcher. Vad fanns att riskera? Slås bara bollen ut på fri yta på kanten, så är inkast det värsta som kan hända vid normalt förfarande.

Den viktigaste ingrediensen för att ett lyckat djupledsspel är att löpa. Med längre bollar blir motståndarna långt som lag och det skapas stora ytor för oss. Dessutom gör det oss oberäkneliga, när vi blandar med kortpassningsspel och spelvändningar. I allt för många matcher hade dock många av våra spelare inte den rätta inställningen till att ta ut de där extra löpmetrarna.

Tempo och fart i passningsspelet är en annan egenskap som ofta felade under säsongens första tvåtredjedelar. En passning måste alltid ge något men vi körde ofta fast. När ytorna inte finns mot lag som backar hem, måste de luckras upp. Vi behövde fler angreppssätt samt att bli mer aggressiva bland annat för att kunna vinna andrabollar.

När man spelar längre bollar kallas det högriskspel eftersom risken beräknas vara större att bli av med bollen generellt sätt, men det är en för enkel definition. Självklart är det mycket lättare att lyfta bollen på en 100 kvadratmeter stor tom yta från 50 meter, än att slå en passning på 20 meter i exakt rätt tiondelssekund, exakt lagom hårt och med en exakt riktning.

  

Förändringen gav förbättring

Efter förändringen jobbade vi mer som ett lag med mycket större energi. De våra visade åter, att när vi varierade spelet så var vi väldigt svåra att komma åt och vi hamnade i en god spiral. Vi vågade flytta upp positionerna, eftersom vi inte tappade bollen som tidigare, och lyckas därmed också återvinna boll högt i banan och kunde skapa tryck mot motståndarna.

Mycket handlade om en helt annan aggressivitet från vår sida. Är man passiv, vågar man inte stöta, vinner inte boll och backar. Vinner man väl boll blir man stillastående, får inte fart ur situationerna, hinner inte kolla passningsvägarna, fastnar och slår passningar i sidled istället för framåt. Är man istället aggressiv får motståndarna aldrig bygga upp sina anfall i lugn och ro. Vinner man boll så kommer man ur situationerna med bollen i fart, får tid att hitta passningsvägar och tempot fullföljs genom snabbare och kvalitativare passningar framåt. Men det går inte att vara aggressiv ensam, utan alla spelarna på planen måste vara det och det samtidigt.

Vi blev också bättre på att värdera när vi skulle sätta in hög press och när vi skulle falla tillbaka. Tidigare under säsongen var det för många spelare som blev överspelade för att de hamnade på mellanhand.

Lagledningen lyckades få spelarna att ställa upp på den mer energidrivna, aggressiva och löpvilliga fotbollen, samt även att kämpa för varandra. Självklart bidrog det också att resultaten var med oss från matchen borta mot Gefle på Strömvallen.

Poängfördelningen mot de olika lagen i Allsvenskan

Till skillnad från 2013 tog vi en poäng mer mot lagen på den undre halvan – 26 mot 25 under 2013. Vi tog två poäng fler mot lagen på den övre halvan 17 mot 15 under 2013. Vi nollade mot tre lag under 2013 (Malmö, Göteborg och Norrköping) och två denna säsong (AIK och Örebro). 2013 tog vi full pott mot två lag (Mjällby och Öster) och denna säsong tog vi sex poäng av Häcken och Halmstad.

Pl			hemma	borta	Tot	Po
1		Malmö FF	2-1	0-3	2-4	3
2		IFK Göteborg	1-1	0-5	1-6	1
3		AIK	0-3	1-4	1-7	0
4		IF Elfsborg	2-1	0-1	2-2	3
5		BK Häcken	1-0	2-0	3-0	6
6		Örebro SK	1-2	2-3	3-5	0
7		Djurgårdens IF	1-1	1-0	2-1	4
8		Åtvidabergs FF	-	-	-	-
9		Helsingborgs IF	1-2	0-0	1-2	1
10		Halmstads BK	1-0	3-1	4-1	6
11		Kalmar FF	3-1	2-2	5-3	4
12		IFK Norrköping	2-2	1-2	3-4	1
13		Falkenbergs FF	2-0	0-3	2-3	3
14		Gefle IF	2-2	1-0	3-2	4
15		Mjällby AIF	2-1	0-1	2-2	3
16		IF Brommapojkarna	3-2	2-2	5-4	4

Brutna sviter

Under varje säsong har vi brutit ett antal negativa sviter och denna säsong var inget undantag.

För första gången sedan 1985 besegrade vi Häcken på Rambergsvallen. Denna säsong vann vi åter mot bollklubben på bortaplan och tog samtidigt den första segern på Gamla Ullevi sedan nybyggnationen av arenan. Denna säsong slog vi också Häcken på Kopparvallen för första gången sedan 2007. Det var också första gången vi besegrade Häcken i båda mötena sedan 1985. Vi gjorde det dessutom utan att ha släppt in något mål. Vi var det enda laget som nollade BKH under säsongen.

2013 tog vi första hemmasegern mot Helsingborg sedan 1968. Denna säsong tog vi den första poängen på Olympia sedan 1986 och pinnen var den första i Allsvenskan borta mot Helsingborg sedan 1968.

Vi besegrade Halmstad för första gången sedan 1981 och eftersom vi även vann på Örjans vall var det första bortasegern sedan 1975. 3–1-segern var också den största på bortaplan mot HBK.

Poängen i hemmamatchen mot Göteborg var den första mot IFK sedan 2010.

Segern borta mot Djurgården var den första bortasegern mot dem sedan 1981.

Segern i epilogen mot svenska mästarna Malmö var den första mot MFF sedan 1981.

I och med segern över Malmö har vi också besegrat samtliga lag som medverkade i Allsvenskan 2014 under detta millenium och samtliga i seriespel utom Norrköping under detta decennium.

Hemmaplan

Under de två senaste allsvenska säsongerna har vi tillhört de fem hemmastarkaste lagen i Allsvenskan. Till skillnad från 2013 tog vi tre poäng fler på Kopparvallen (vi tog 28 poäng denna säsong). Vi spelade oavgjort lika många gånger, men tog en seger mer och förlorade alltså en match färre. Vi hade en sämre målskillnad än de två senaste åren på Kopparvallen. Vi gjorde fyra mål färre och släppte in fyra mål fler, men hade ändå en positiv målskillnad (24–19). Vi tog bara tre färre hemmapoäng än svenska mästarna Malmö FF.

Till skillnad från de två tidigare säsongerna tog vi ingen storseger. 2–0 mot Falkenberg och 3–1 över Kalmar var de enda segrarna som inte vanns med uddamålet. Vi har nu totalt tagit 109 segrar på Kopparvallen i Allsvenskan.

Hemmasäsongen (med 1,87 inspelade poäng per match) är den främsta sedan 1974.

Bortaplan

Vi hade länge ett riktigt svagt bortafacit, men tack vare fyra bortasegrar på de fem sista bortamatcherna, noterade vi samma tabellrad på bortaplan som i fjol, när det gäller fördelningen av vinter, oavgjorda och förluster och därmed självklart i form av poäng – 15 stycken. Vi gjorde sex mål fler, men släppte också in fem mål fler och noterade därmed målskillnaden 15–27.

Vi tog åtta poäng på nio naturgräsmatcher och sju poäng på sex konstgräsmatcher. På konstgräs besegrade vi Gefle och Djurgården med 1–0. Vi åkte inte på någon förlust större än med uddamålet och den totala målskillnaden på bortakonstgräs var 7–8. På naturgräs besegrade vi Häcken med 2–0 och Halmstad med 3–1, men åkte också på storförluster mot topptrion: Malmö 0–3, AIK 1–4 och Göteborg 0–5, samt 0–3 mot Falkenberg. Målskillnaden på naturgräs var 8–19. Vi gjorde en riktigt bra naturgräsmatch borta mot Kalmar men det faktum att vi tappade de tre poängen, fick säkert en negativ effekt på kommande bortamatcher. Under sluttampen gjorde vi bra naturgräsmatcher då vi vann mot Häcken och Halmstad, när vi lät motståndarna ha bollen i större utsträckning och vi var noggranna i värderingar och försvarsspel.

Sedan 1975 har vi bara tagit fler bortapoäng per match en allsvensk säsong, 1980 tog vi 14 poäng på 13 bortamatcher, vilket innebär 1,08 pinnar per match mot exakt 1,00 poäng per bortamatch denna säsong.

Vårsäsongen

Vi gjorde en sämre vårsäsong än de två senaste starka vårsäsongerna i Allsvenskan. Vi tog tre färre segrar än 2013, två fler kryss och förlorade en match mer. Vi tappade därmed sju poäng jämfört med fjolåret och kom totalt upp i 19 poäng. Vi noterades också för en mycket sämre målskillnad (17–25) genom 4 färre gjorda mål och hela 12 fler insläppta mål. Målskillnaden var alltså hela 16 mål sämre.

Höstsäsongen

Till skillnad mot de två senaste säsongerna gjorde vi en bättre höstsäsong än vårsäsong och spelade ihop 24 poäng. Vi tog fyra segrar fler än 2013, noterades för två färre kryss och två färre förluster. Vi tog därmed hela 10 poäng fler under hösten än 2013. Vi gjorde fem mål fler, släppte in fyra färre och hamnade därmed på en positiv målskillnad (21–20).

Vi släppte in lika många mål under hösten som mästarna Malmö och tog bara fyra poäng färre än de svenska mästarna under hösten.

Faktum är att denna höstsäsong (med 1,6 poäng per match) är den främsta i Allsvenskan sedan 1972. Guldåret 1973 tog vi alltså färre poäng per match under hösten, 1,38 (omräknat till tre poäng per seger). Endast den allsvenska säsongen 1972 (2,19 poäng/match) har vi tagit fler poäng per match under en allsvensk säsongs andra halva.

2014

Målen

Nu tittar vi närmare på hur målen har fallit. Vi gjorde 39 mål, vilket var 2 mål fler än 2013.

Under de senaste åren har målfacitet sett ut så här: 2010 – 32, 2011 – 58 och 2012 – 48 och 2013 – 37.

Gjorda mål

Målen har delats in efter fasta situationer och spelmål.

Fasta situationer

Vi gjorde tre mål gjordes efter hörna:

Månz Karlsson (Gefle h, 1–1) – Kristian Bergström slog hörnan från höger. Daniel Sjölund snappade upp returen, spelade till Anton Tinnerholm som sköt och Månz styrde in returen.

Victor Sköld (Halmstad h, 1–0) – Imad Zatara slog hörnan från höger. Alberis da Silva nickade in framför mål och Victor skarvade in bollen.

Daniel Hallingström (BP b, 1–2) – Martin Christensen slog hörnan från vänster och Danne nickade in bollen.

Målen efter alla tre hörnorna föll snabbt efter att hörnsparken slagits.

Sju mål föll efter frispark:

John Owoeri (Örebro b, 2–3) – friläge efter flera passningar – Kristian Bergström assist (höger).

Ricardo Santos (BP h, 2–0) – efter många passningar – John Owoeri assist (vänster).

Ricardo Santos (BP h, 3–2) – Kristian Bergström frispark (höger). Efter retur spelade Joel Rajalakso in till Santos.

Martin Christensen (Kalmar h, 2–0) – direkt (centralt).

Ricardo Santos (Örebro h, 1–1) – Kristian Bergström lyfte in frisparken från vänster – nick Santos.

Tom Pettersson (Helsingborg h, 1–1) – efter många passningar – John Owoeri assist (vänster).

Ricardo Santos (Malmö h, 1–1) – frispark centralt – inlägg Martin Christensen (höger) – Tom Pettersson nickade fram till Santos.

En frispark gick direkt i mål: Martin Christensen (Kalmar h, 2–0).

En frispark avslutades i mål direkt efter att frisparken slagits: Ricardo Santos (Örebro h, 1–1).

Två mål gjordes efter få moment efter att frisparken slagits: Ricardo Santos (BP h 3–2) och Ricardo Santos (Malmö h, 1–1).

Tre mål gjordes efter många moment (etablerat spel) efter att frisparken slagits: John Owoeri (Örebro b, 2–3), Ricardo Santos (BP h, 2–0) och Tom Pettersson (Helsingborg h, 1–1).

I de fyra fall frisparksmålen föll efter få moment efter frisparken, slogs en frispark från höger, två centralt och en från vänster. Av de tre frisparksmål som målen föll efter många passningar slogs den avgörande passningen två gånger från vänster och en gång från höger.

Ett mål prickades in på straffspark: Ricardo Santos (Halmstad b, 1–1) efter att John Owoeri blivit fälld. Vi ficka alltså årets första frispark först i den 27:e omgången.

Fem mål föll efter inkast:

John Owoeri (Örebro b, 1–3) – efter många passningar – Martin Christensen assist (vänster).

Victor Sköld (Gefle b, 1–0) – efter flera passningar – Tom Pettersson assist (vänster).

Ricardo Santos (Djurgården b, 1–0) – efter flera passningar – Pontus Nordenberg assist (vänster).

John Owoeri (Häcken b, 2–0) – Allan Olesen inkast – Santos spelade fram Owoeri.

Ricardo Santos (AIK b, 1–3) – efter många passningar – Tom Pettersson spelade in (vänster) – Santos satte retur.

John Owoeris mål borta mot Häcken föll snabbt efter inkastet. Det var också det enda ”inkastmålet” som föll efter ett högerinkast. Övriga fyra mål föll alltså efter inkast från vänster och efter ett flertal passningar efter inkastet (etablerat spel).

16 av de 39 målen tillkom efter fasta situationer (41 %), vilket var ökning från 12 mål (32 %) 2013. I Allsvenskan 2010 noterades vi för hela 50 % av målen på fasta situationer, 2011 – 28 % och 2012 35 %.

Gjorda spelmål

Vi gjorde 23 spelmål, vilket var 2 färre än 2013.

12 mål tillkom efter snabba omställningar från längre ned i banan:

Ricardo Santos (Kalmar b, 2–0) – centralt

John Owoeri (Falkenberg h, 1–0) – vänster

Imad Zatara (Falkenberg h, 2–0) – höger

Victor Sköld (Gefle h, 2–2) – vänster

John Owoeri (Häcken h, 1–0) – vänster

Ricardo Santos (BP b, 2–2) – höger

Martin Christensen (Kalmar h, 1–0) – vänster

Självmål (Kalmar h, 3–1) – vänster

Ricardo Santos (Göteborg h, 1–0) – centralt

Ricardo Santos (Norrköping h, 1–0) – vänster

John Owoeri (Häcken b, 1–0) – vänster

Ricardo Santos (Mjällby h, 2–0) – vänster

Alla dessa 12 mål var vackert utförda, speciellt 1–0-målet hemma Kalmar som är lämpligt som skolexempel: Kristian Bergström svarade för ett heroiskt försvarsarbete vid vår vänstra hörnflagga, där han mot två man styrde bort inspelsförsöken. Efter en mycket fin brytning kunde Pligg snabbt spela fram bollen till John Owoeri, som också svarade för en bra prestation då han avancerade förbi motståndare och satte in bollen i banan. Martin Christensen tog emot. Ricardo Santos drog isär kalmarförsvaret genom att löpa ut till höger och Martin fick en bra yta att arbeta på centralt och skickade iväg ett riktigt fint skott rakt upp i det vänstra krysset. Det var riktigt urläckert att beskåda!

Totalt uppkom 8 omställningsmål från vänster, 2 kom från central position och 2 från höger.

2013 var fördelningen: 4 mål från vänster, 3 kom från central position och 7 från höger. När det gäller omställningar var vi alltså starkare i de avgörande momenten på vår vänstersida under denna säsong.

9 mål skedde efter bollbryt högt upp i banan:

Mohammed Abubakari (Elfsborg h, 2–0) – Mohammed Abubakari bröt centralt – vänster.

Mohammed Abubakari (Kalmar b, 1–0) – Andreas Dahlén bröt vänster – vänster.

Victor Sköld (Norrköping b, 1–0) – Kristian Bergström bröt centralt – vänster.

Ricardo Santos (BP h, 1–0) – Daniel Sjölund bröt centralt – höger.

Ricardo Santos (Norrköping h, 2–0) – Emmanuel Boakye höger – höger.

John Owoeri (Halmstad b, 2–1) – Mohammed Abubakari bröt centralt – höger.

John Owoeri (Halmstad b, 3–1) – Tom Pettersson bröt centralt – höger.

Ricardo Santos (Mjällby h, 1–0) – Kristian Bergström bröt centralt – vänster.

Kristian Bergström (Malmö h, 2–1) – Tom Pettersson bröt vänster – vänster.

Anmärkningsvärt var att vi gjorde 5 av målen under de sju avslutande omgångarna. Precis som för omställningsmålen var alla dessa 9 mål var vackert utförda, speciellt 2–0-målet hemma Elfsborg:

Mohammed Abubakari återvann bollen strax innanför mittlinjen och hittade Daniel Sjölund på två tillslag. Dajja använde också två tillslag för att spela ut till vänster där Kristian Bergström satte in bollen på ett tillslag till Ricardo Santos, som direktspelade i djupet och ur vänsterinnerposition i straffområdet lade Pligg in bollen framför mål där Mohammed Abubakari styrde in bollen i mål. Vackert klapp-klapp-spel och effektivt!

Mohammed Abubakari bröt bollen som startade ”målanfallen” 2 gånger, Kristian Bergström 2, Tom Pettersson 2, Andreas Dahlén 1, Daniel Sjölund 1 och Emmanuel Boakye 1. Mohammed Abubakari bröt också bollen hela 4 gånger längre ned på egen planhalva som därefter resulterade i omställningsmål.

Sex gånger vanns bollen ur central position, två gång till vänster och en gång till höger. Avgörande momentet innan målen skedde 5 gånger till vänster och 4 gånger till höger.

2 av spelmålen gjordes efter mer etablerat spel:

Ricardo Santos (Elfsborg h, 1–0) – höger

Ricardo Santos (Djurgården h, 1–0) – vänster

Målet mot Djurgården föll efter ett mycket långt anfall på nära en minut och 14 passningar. Hela startelvan förutom Henrik Gustavsson och Mohammed Abubakari rörde bollen från det att Kristian Bergström fiskade upp bollen tills dess att Ricardo Santos nickade in målet.

2013 noterades vi för 4 mål efter etablerat spel. Att antalet mål efter etablerat spel har sjunkit kan bero på att jag har varit mer noggrann med att analysera målen. Sju mål efter frispark och inkast har uppkommit efter etablerat spel därefter.

Totalt sett uppkom spelmålen från; höger: 7, centralt 2, vänster 12. Målen med avgörande uppkomst från vänster dominerade alltså spelmålen. Siffrorna för 2013 var betydligt jämnare: 9 – 7 – 9.

Den totala fördelningen, inklusive fasta situationer, var 21 från vänster, 4 centralt och 14 från höger. Andelen mål från vänster var något högre under hösten än under våren, men flera mål byggdes upp från båda kanterna. 2013 var fördelningen vänster – höger helt jämn: 13 – 7 – 13.

I Allsvenskan 2010 gjorde vi inte ett enda returmål. På den punkten blev det bättre 2011 med sex returmål. 2012 gjorde vi fyra returmål, men 2013 blev det bara ett returmål. Denna säsong gjorde vi glädjande nog 6 returmål: Victor Sköld (Norrköping b, 1–0), Ricardo Santos (BP h, 1–0), Ricardo Santos (Göteborg h, 1–1), John Owoeri (Halmstad b, 3–1), Ricardo Santos (Mjällby h, 2–0) och Ricardo Santos (AIK b, 1–3).

Ricardo Santos visade alltså att han var mer påpasslig och satte fyra av de sex returmålen.

Vi gjorde sex mål efter långskott, vilket var ett färre än 2013. Mohammed Abubakari placerade vackert in 1–0 i det högra krysset borta mot Kalmar. Imad Zatara prickade in 2–0 hemma mot Falkenberg. Martin Christensen skickade vackert in 1–0 i det vänstra krysset hemma mot Kalmar och satte även 2–0 direkt på frispark. Ricardo Santos slog till med säsongens vackraste mål då han ur liten vinkel dundrade in matchens enda mål borta mot Djurgården, med en halvvolley i det främre (vänstra) krysset. Kristian Bergströms 2–1-skott var inte riktigt lika hårt… men väldig välplacerat då bollen rullade via den främre (vänstra) stolpen och in i mål.

Vi gjorde tio mål efter nick vilket var en ökning med tre mål.  Ricardo Santos nickade in sju av dem, John Owoeri, Daniel Hallingström och Tom Pettersson knoppade in de övriga.

Typ av spelmål	2014	2013	2012	2011	2010
Omställningar	12	13	16	14	8
Högt bollbryt	9	5	5	6	3
Etablerat spel	2	7	10	22	4
Summa	23	25	31	42	15

Vi har legat ganska konstant med omställningsmålen de senaste fyra åren, men mål efter etablerat spel har minskat. Däremot har vi ökat antal mål efter högt bryt och 5 mål efter högt bryt noterade vi under de sju sista omgångarna. I Superettan 2011 gjorde vi betydligt fler mål efter etablerat spel, då vi var väldigt spelförande, men i beaktande bör tas att jag har gjort en mer noggrann undersökning om hur målen tillkommit på senare år.

Insläppta mål

Vi släppte in 46 mål, vilket var 9 mål fler än 2013.

Fasta situationer

Tre mål släppte vi in efter hörna:

AIK h, 0–1 – hörna från höger direkt nick.

Norrköping h, 2–1 – från höger retur.

Helsingborg h, 1–2 – från höger direkt nick.

Alla tre hörnorna släpptes in efter högerhörnor och målen efter alla tre hörnorna föll snabbt efter att hörnsparken slagits.

Vi släppte in två mål efter frispark:

Djurgården h, 1–1 – vänster, misslyckad rensning – långskott.

AIK b, 1–4 – höger direkt nick.

Ett mål föll alltså direkt på frisparken och ett efter att vi hade flera chanser att ta bort bollen men misslyckades.

Vi fick två straffsparkar mot oss och båda resulterade i mål.

Lars Krogh Gerson satte den första borta mot Norrköping (1–1) och David Accam den andra hemma mot Helsingborg (0–1). Under 2013 räddade Henrik Gustavsson två av tre straffar.

Martin Christensen orsakade den första straffen och Henrik Gustavsson den andra.

Vi släppte in sex mål efter inkast:

Gefle h 0–1 (från vänster) och 0–2 (höger).

Mjällby b 0–1 (höger).

BP h 2–1 (höger).

Norrköping h 2–2 (höger).

AIK b 0–3 (höger).

Fem mål släppte vi alltså in efter inkast från motståndarnas högersida. 2013 släppte vi in samtliga tre ”inkastsmål” från motståndarnas högersida.

Typ av fasta situationer	2014	2013	2012	2011	2010
Hörnor	3-3	1-4	5-6	7-5	7-5
Frisparkar	7-2	5-0	8-1	4-0	6-3
Straffar	1-2	4-1	2-2	5-2	2-1
Inkast	5-6	2-3	2-2	0-1	1-4
Summa	16-13	12-8	17-11	16-8	16-13

Som synes har vi en tradition av att göra fler mål på fasta situationer än motståndarna. Vi förbättrade hörnstatistiken någon gentemot 2013 men har varit sämre på att göra mål på hörnor än tidigare år. Men vi har också släppt in allt färre hörnmål de två senaste åren. Gällande frisparksstatistiken har vi haft ett klart övertag de senaste åren. En enda straff fick vi med oss vilket är sämst under de senaste fem åren. ”Inkastsmål” har ökat både gjorda och insläppta vilket delvis kan bero på noggrannare granskning av målens uppkomst.

Insläppta spelmål

Vi släppte in 33 spelmål, vilket var 4 fler än 2013.

Typ av spelmål	2014	2013	2012	2011	2010
Omställningar	15	9	26	11	20
Högt bollbryt	5	8	1	-	-
Etablerat spel	13	12	10	12	18
Summa	33	29	37	23	38

Visst är det lite av en bedömningssak om ett mål uppkommer efter etablerat spel, omställning eller högt bryt, men siffrorna är ändå så pass klara att vi åter har dragit på oss för många baklängesmål efter omställningar och vi har även dragit på oss många mål efter etablerat spel, 13 stycken – att jämföra med att vi själva bara gjorde 2 mål efter etablerat spel.

I Allsvenskan 2010 släppte vi in 8 långskott, varav flera under våren. Under 2011 släppte vi bara in 2 skott från lägre håll, 2012 – 5 långskott och 2013 – 4 långskott.

Denna säsong släppte vi bara in 3 långskott:

Djurgården h 1–1, Örebro h 1–2, AIK b 0–1.

Alla tre skotten avlossades från central position.

Vi släppte in 8 mål efter nick och 2 returmål. 2013 släppte vi in 5 mål efter nick men inget returmål.

2010 uppkom en klar majoritet av spelmålen från motståndarnas vänstersida, 2011 var fördelningen mer jämn. 2012 var fördelningen: 9 mål från vänster, 15 centralt och 13 från höger. 2013 var fördelningen: 14 mål från vänster, 6 centralt och 9 från höger. Denna säsong var fördelningen: 10 från vänster, 9 centralt och 14 från höger.

Fördelningen var jämn under våren, men under hösten släppte vi in fler mål från motståndarnas högra sida (7 stycken) än den vänstra (3 stycken).

Den totala fördelningen, inklusive fasta situationer, var 12 från vänster, 11 centralt och 23 från höger. Andelen mål från höger var något högre under hösten än under våren. 2013 var fördelningen vänster – höger helt jämn: 16 – 7 – 13.

När föll målen i matcherna?

2011 gjorde vi 7 mål under de sista fem minuterna (matchminut 86 och framåt) av matcherna. Under samma period släppte vi in 3 mål. 2012 gjorde vi hela 9 mål de sista 5 minuterna och släppte in 3. 2013 var fördelningen 4–4. Denna säsong var fördelningen hemska 1–7! Vi tog ingen extra poäng genom mål de sista fem minuterna. Imad Zataras mål hemma mot Falkenberg innebar ju ökad ledning till 2–0. Däremot tappade vi fem poäng: Kalmar borta i den 94:e minuten (2–2), Mjällby borta i den 91:a minuten (0–1) och Norrköping hemma i den 90:e minuten (2–2).

Anmärkningsvärt i övrigt var att vi gjorde flest mål (11 stycken) under den sista kvarten på första halvlek, men bara 3 stycken den första kvarten på andra halvlek. Vi släppte också in flest mål (12 stycken) under den sista kvarten på första halvlek, men bara 4 stycken den första kvarten på andra halvlek. 2013 både gjorde vi och släppte in de flesta målen under den första kvarten på andra halvlek. Vi gjorde 23 mål i första halvlek och 16 i den andra. Vi släppte in 26 mål i första halvlek och 20 i andra. 2013 både gjorde vi och släppte in betydligt fler mål i andra halvlek än i första halvlek.

Första målet vinner – oftast

Vi tog ledningen i 15 matcher. Vi segrade i 10 av dem, spelade 4 kryss (Kalmar borta 2–2, Djurgården hemma 1–1, Göteborg hemma 1–1 och Norrköping hemma 2–2) och förlorade en match (borta mot Norrköping 1–2).

Vi släppte in första målet i 14 matcher, vi förlorade i 10 av dem och spelade två kryss (Gefle hemma 2–2 och Brommapojkarna borta 2–2). Vi vände två matcher till seger (Halmstad borta 3–1 och Malmö hemma 2–1). 2013 vände vi ingen mach till seger där vi hade släppt in det första målet.

En match slutade 0–0, borta mot Helsingborg.

Effektivitet

Totalt avlossade vi 303 avslut, vilket är det mesta vi noterats för i Allsvenskan under detta decennium. 2013 noterades vi för 278 avslut och 2012 för 285 avslut. 2011 svarade vi för 390 avslut i Superettan och 2010 för 253 i Allsvenskan. AIK hade flest avslut (445) och Gefle minst (236). Samtidigt hade motståndarna 307 avslut mot oss. 2013 hade de 305 avslut mot oss och 2012 hade de 352 avslut mot oss.

Vår effektivitet sjönk från 13,3 % 2013 till 12,9 % denna säsong. 2012 hade vi en effektivitet på 16,9 %. Sju allsvenska lag hade sämre effektivitet än oss. Häcken var effektivast med 16,5 % av avsluten i mål, följt av Göteborg (15,6 %), Gefle (14,4 %), Malmö (14,3 %) och Helsingborg (14,0 %). Brommapojkarna var sämst med 9,1 % av avsluten i mål

I Allsvenskan 2010 noterades vi för 12,6 % av avsluten i mål medan vi gjorde mål på 14,9 % av skotten i Superettan 2011.

Säsongerna 2012 och 2013 hade vi en bättre effektivitet under våren än hösten. Denna säsong var det tvärtom. Under våren gick 11,2 % av avsluten i mål och under hösten var effektiviteten 13,9 %. Under 2013 var fördelningen 14,8 % under våren och 11,8 % under hösten. 2012 var fördelningen hela 24,8 % under våren och 10,3 % under hösten. Vi hade denna säsong en jämn fördelning av avsluten (152 under våren och 151 under hösten). Vi gjorde 17 mål under våren och 21 under hösten. 2013 hade vi något fler avslut under våren (142) än under hösten (136) och vi gjorde också fler mål under våren (21) än under hösten (16). 2012 hade vi fler avslut under hösten (156) än under våren (129) men gjorde ändå dubbelt så många mål under våren (32) än under hösten (16).

När det gäller insläppta mål så släppte vi in fler mål under våren (25) än under hösten (20). Avsluten mot oss var också fler under våren (161) än under hösten (146). Effektiviteten hos motståndarna var också högre under våren (15,5 %) än under hösten (13,7 %). 2013 släppte vi in betydligt fler mål under hösten (24) än under våren (13). Motståndarna hade 2013 en högre effektivitet mot oss under hösten (15,5 %) än under våren (8,7 %). Även 2012 hade motståndarna en högre effektivitet mot oss under hösten (15,0 %) än under våren (12,4 %).

Vi avlossade 175 skott på Kopparvallen och 128 på bortaplan. Vi gjorde också betydligt fler mål på hemmaplan (24) än på bortaplan (15). Effektivitetsgraden var också högre på Kopparvallen (13,7 %) än på bortaplan (11,7 %). 2013 hade vi betydligt högre effektivitetsgrad på Kopparvallen (19,2 %) än på bortaplan (6,8 %). Skottfördelning 146 hemma och 132 borta gav därmed 28 hemmamål och 9 bortamål. 2012 hade vi 160 avslut på hemmaplan och 125 på bortaplan. Vi gjorde då 27 mål på hemmaplan 21 på bortaplan. Effektivitetsgraden var densamma både på hemma- och bortaplan.

Vi släppte till 131 avslut mot oss på Kopparvallen och 176 på bortaplan. Vi släppte in 19 mål på hemmaplan och 27 på bortaplan. Effektiviteten hos motståndarna var därmed 14,5 % på Kopparvallen och 15,3 % när vi spelade på bortaplan. Vi släppte därmed in fler mål per avslut på Kopparvallen än under de två tidigare säsongerna (10,1 % 2013) och (9,9 % 2012). 2013 hade motståndarna 148 avslut mot oss på Kopparvallen och 157 på bortaplan, efter vilka vi släppte in 15 mål på Kopparvallen och 22 på bortaplan. 2012 hade motståndarna 162 avslut på Kopparvallen och 190 på bortaplan, efter vilka vi släppte in 16 mål på Kopparvallen och 32 på bortaplan.

Avslut på mål visade på 129–143. Hemma hade vi ett övertag med 79–55 mot 50–88 på bortaplan. Statistiken avslut på mål fördelade sig enligt följande våren: 64–77 och hösten: 65–66. Vi hade alltså ungefär lika många avslut vår som höst men släppte till 11 fler avslut på mål under våren.

Bollinnehav

Under den allsvenska säsongen 2010 hade vi sällan mer bollinnehav än motståndarna och i genomsnitt var bollinnehavet 44–56. Hemma på Kopparvallen var det mer jämnt (47–53) men på bortaplan hade vi bollen betydligt mindre (41–59).

I Superettan mäts inte bollinnehavet, men i många matcher hade vi ett stort visuellt övertag 2011.

Tillbaka i Allsvenskan 2012 var vi mer spelförande, vilket visade sig genom ett litet övertag på motståndarna med i genomsnitt 51–49 i bollinnehav. Vi hade bollen mindre än motståndarna under våren (49–51) men mer under hösten (53–47).

2013 var bollinnehavet jämnt med motståndarna 50–50. Precis som 2012 hade vi bollen mindre än motståndarna under våren (48–52) men mer under hösten (53–47).

Denna säsong hade vi ett knappt underläge i bollinnehav 49–51. Till skillnad från de två föregående åren hade vi ett jämnt bollinnehav under säsongen, 49–51 under våren och 48–52 under hösten.

Hemma på Kopparvallen hade vi ett bollövertag med i genomsnitt 53–47 (exakt samma som 2013) och på bortaplan ett underläge med 44–56. Bollinnehavet på hemmaplan var större under våren (55–45) än under hösten (52–48). På bortaplan hade vi däremot mer boll under hösten (46–54) än under våren (43–57).

På Kopparvallen hade vi bollövertag i 11 av 15 matcher. Störst bollinnehav hade vi hemma mot Falkenberg (64–36) när vi vann med 2–0. På bortaplan hade vi mer boll i 4 av 15 matcher. Störst bollinnehav på bortaplan (60–40) hade vi i bortamatcherna mot Brommapojkarna (2–2). Minst bollinnehav hade vi borta mot Helsingborg (uppskattningsvis 30–70), men vi klarade ändå 0–0.

Analys effektivitet och bollinnehav

Vi hade fler avslut än tidigare i Allsvenskan detta decennium, men gjorde ändå bara 39 mål. Hemma på Kopparvallen hade vi 175 avslut mot 146 under 2013. Ändå gjorde vi 24 mål denna säsong gentemot 28 mål under 2013.

Vi släppte in nio fler mål än 2013 trots att motståndarna hade ungefär lika många avslut mot oss. Skillnaden var att vi lät dem vara effektivare. På Kopparvallen släppte vi till 131 avslut mot oss mot 148 under 2013, men ändå släppte vi in 19 hemmamål denna säsong gentemot 15 under 2013.

Den stora skillnaden av effektiviteten härrörde sig alltså till vår hemmaplan, men vi tog trots allt tre fler hemmapoäng, men vann inga storsegrar som tidigare år.

Vi hade själva en sämre effektivitet under våren än hösten. Samtidigt hade motståndarna högre effektivitet mot oss under våren än under hösten. Detta speglar sig också tydligt i bättre resultat under hösten.

Återigen speglar avslutsstatistiken mindre resultaten, utan det är effektiviteten som är avgörande. Det samma kan man säga om bollinnehav. Vi hade aningens mer bollinnehav under våren, men fick med oss resultaten bättre under hösten.

Svaga på hörnor

Efter målgenomgången finner vi också några intressanta iakttagelser som vi inte kunde blunda för. Vi gjorde två fler hörnmål, men tre hörnmål är ändå alldeles för lite. Efter frispark däremot har vi haft en förkrossande överlägsen statistik de fyra senaste åren (24–3). Hur kan det komma sig? Förutom en frispark som kan skjutas direkt i mål borde det ju vara betydligt enklare att göra mål efter hörna, då vinkeln för målnickaren blir bättre än om bollen kommer bakifrån, som gäller vid de flesta frisparksmålen. Men så har alltså inte varit fallet. En förklaring kan vara att frisparkarna slås från många olika positioner och spelarna som ska ta avslut inne i straffområdet blir mer utspridda och därigenom svårare att markera.

Vid en hörna är den farliga ytan mer begränsad och om man inte har tillräcklig variation bland hörnorna, så blir man för lättläst. Motståndarna vet precis vad de ska göra för att hålla målet fritt. Just detta tror jag har drabbat oss. Kristian Bergström har slagit våra hörnor i många år och det på nästan samma sätt. Denna säsong har andra hörnläggare också klivit fram, men vi har ändå inte fått ett större lyft. Med fokus på mycket skruv är träffytan väldigt liten för den perfekta träffen och vi har sett ett antal hörnor resultera i höga ballonger som är enkla att knoppa bort. Men även de perfekta bollarnas väg har förutspåtts och motståndarna har klarat dem.

Servens förklaring är förstås inte hela sanningen, utan de spelare som funnits i boxen har inte varit tillräckligt heta och elaka som ibland behövs. Däremot har vi varit hetare på att trycka in returer, vilket var mycket glädjande. Ricardo Santos var betydligt hetare denna säsong och tryckte in fyra av de sex returmålen.

Vänster – höger

Under 2013 var vår fördelning av gjorda och insläppta mål relativt jämnt fördelat mellan höger och vänsterkanten, men denna säsong var det främst en avgörande aktivitet på vår vänstersida.

Gjorda mål vänster – höger: 21–14

Insläppta mål (från vår sida sett) vänster – höger: 23–12

När det gäller de gjorda målen så växlande vi kant en del med spelvändningar, men vi överbelastade vänstersidan oftare, med främst Kristian Bergström, John Owoeri och Ricardo Santos. Martin Christensen var också inblandad i många mål, men kunde oftare på egen hand skapa lägen och vände ofta spelet till vänster. Speciellt efter inkast och vid omställningar var vi effektivare från vänstersidan. I den senare genren tog ofta John Owoeri fart på vänstersidan.

När det gäller insläppta mål står en del i sanningen att finna att vi under de två senaste åren har varit svaga på vänstersidan då motståndarna fått inkast. Vi har släppt in 8 av 9 mål efter motståndarnas inkast på vår vänstersida. Denna säsong släppte vi in 5 av 6 ”inkastsmål” efter inkast på vår vänstersida. All tre målen efter hörna släppte vi också in från hörnspark på vår vänstra sida. Detta är naturligtvis föremål för förbättring under den kommande säsongen.

Färre omställningsmål emot oss

Vi drog på oss många mål efter etablerat spel, 13 stycken – att jämföra med att vi själva bara gjorde 2 mål efter etablerat spel.

Efter genomgången av alla matcher drar vi oss också till minnes att vi tappade för många bollar efter att vi kladdat runt med bollen, vilket resulterade i för många baklängesmål. Det var dock stor skillnad. Under säsongens första 21 omgångar släppte vi in samtliga omställningsmål. Under de 9 sista omgångarna släppte vi således inte in något omställningsmål och bara ett mål efter högt bryt (borta mot Halmstad, 0–1). Vårt rakare spel med betydligt högre säkerhet och större aggressivitet fick därmed mycket positiv effekt för att minimera omställningsmålen. Samtidigt innebar den högre aggressiviteten i presspelet att vi gjorde 5 mål efter högt bryt (återerövring) under de sju sista omgångarna (av 9 totalt under säsongen). Under 2013 släppte vi istället in fler omställningsmål under hösten.

Läs mer sammanfattande statistik på officiella sidan

Säsongen i siffror

Del I – poäng och mål

Del II – individuella poängligor

Del III – ännu mer statistik

Fortsättning följer i del VIII – Framtiden 

Årskrönika 2014 – Utmaningens år

Del VI – Spelartruppen

I den sjätte delen av årskrönikan tittar vi närmare på spelartruppen.

Under fyra korta perioder hade vi samma startelva i minst två matcher i följd; Omgång 1–3 (Elfsborg hemma, Kalmar borta och Falkenberg hemma), omgång 22–23 (Gefle borta och Djurgården borta), omgång 26–27 (Helsingborg hemma och Halmstad borta) och omgång 29–30 (AIK borta och Malmö hemma). I omgång 22–23, 26–27 och 29–30 hade vi också exakt samma startelva. Kontinuiteten i dessa 6 matcher gav goda 12 poäng och sammantaget gav nämnda 9 matcher fina 19 poäng.

Vi hade en del skadeproblem under säsongen, främst på försvarssidan och på mittfältet.

Under hösten drabbades vi av avstängningar i något högre utsträckning, 6 stycken mot 4 under våren. Totalt sett hade vi två avstängningar färre än under 2013, då vi hade hela 9 stycken under hösten.

Målvakterna

Efter rätt så jämnt skägg 2012 drog Henrik Gustavsson det längsta strået efter en riktigt strong insats under 2013. Henrik bibehöll sin plats mellan stolparna under 2014 och vaktade målet i samtliga av de allsvenska matcherna.

Henrik Gustavsson har varit vår förstemålvakt sedan 1998 och hade bara missat tio matcher innan en magmuskelskada satte stopp under 2012. Fimpen var dock tillbaka under hösten och gjorde en riktigt stark säsong 2013 där han tillsammans med Göteborgs John Alvbåge höll nollan i flest allsvenska matcher (12 stycken). Under 2014 var inte 38-åringen lika lyckosam men hade inte heller samma goda hjälp från utespelarna. Under säsongen höll Fimpen nollan i sju matcher och hade en räddningsfrekvens på 64 % att jämföra med 72 % i Allsvenskan 2013, 73 % i Allsvenskan 2012, 74 % i Superettan 2011 och 72 % i Allsvenskan 2010. Henrik hade i år näst lägst räddningsprocent av de målvakter som vaktat minst 4 matcher i Allsvenskan. Fimpen är förmodligen Sveriges främste straffräddare men under säsongen släppte han in de två straffarna som vi fick emot oss i Allsvenskan. Henrik har ändå räddat närmare varannan straff som gått på mål i elitsammanhang. Fimpen är nu den spelare som spelat fest matcher i alla kategorier för vår klubb, vilket innebär 646 A-lagsmatcher varav 471 i serie- och kvalspel. Henrik har spelat 104 matcher i Allsvenskan och har därmed passerat Thomas Wernersson (101). Bara Ulf Blomberg (179) har nu vaktat målet i fler allsvenska matcher för vår klubb. I ett antal matcher visade vår målvakt att han fortfarande håller en mycket hög klass och svarade för flera matchavgörande räddningar med sin reaktionsförmåga. Fimpen var också med i speluppbyggnaden i fem av våra gjorda mål, genom snabbt igångsättande av spelet. Givetvis är det mycket glädjande för oss att Henrik Gustavsson är kvar hos oss även 2015.

Gustav Jansson, som kom från Värmbol 2010, debuterade i seriespel 2012 med 15 matcher i Allsvenskan. 2013 blev det dock bara två matcher i Allsvenskan och denna säsong blev det ingen speltid alls. Gurra fick nöja sig med två matcher i Svenska Cupen och fyra träningsmatcher samt spel i U21-laget. Insatserna varierade och 28-åringen fick inte förlängt förtroende efter säsongen, men efter att Peter Swärdh lämnat som tränare fick han ändå möjligheten att vara kvar och tog den. Jansson får nu en ny chans att visa upp sig för nye tränaren Roar Hansen och vi får verkligen hoppas att han tar den. Under 2012 fick vi ju en verifikation på att Gustav håller väl som allsvensk målvakt, med sin stora räckvidd så väl i luftrummet som genom fina räddningar.

Kommentarer om målvakterna

Det kändes mycket tryggt att vi hade två så pass bra målvakter att tillgå under säsongen och det är mycket glädjande att båda fortsätter även den kommande säsongen. Henrik Gustavsson har förstås mest rutin och är fortfarande kvickare och bättre offensivt, men Gustav är bättre i luftrummet och har potential att förbättra alla övriga egenskaper.

Försvaret

Allrounde Tom Pettersson (10 startmatcher och 1 mål) lämnade under sommaren 2013 och mittbacken Erik Moberg (24 startmatcher) lämnade efter säsongen. Även högerbacken Anton Tinnerholm kunde ha sålts innan säsongen, men blev kvar till sommaren då Tom Pettersson istället kom tillbaka. 

Inför säsongen ersatte vi Erik Moberg med Månz Karlsson och förstärkte också med allrounde Petter Gustafsson. Vi hoppades få se en hel och frisk Hampus Holmgren som därmed kunde utmana om en plats som högerback. Känslan var därmed att vi hade en väl så bra backbesättning som 2013.

Backlinjen förändrades en del under säsongen på grund av skiftningar i truppen. En del skador och sjukdom störde också.

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Månz Karlsson och Andreas Dahlén utgjorde den vanligaste backlinjen under vårsäsongen. Kvartetten startade tillsammans under 7 matcher (omgång 1–7). 

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson och Pontus Nordenberg utgjorde den vanligaste backlinjen under höstsäsongen. Kvartetten startade tillsammans under 8 matcher (omgång 21–23 och 26–30). 

Daniel Hallingström och Månz Karlsson bildade mittlås tillsammans i 20 startmatcher (omgång: 1–7, 14–15, 17–19, 21–23, 26–30).

Daniel Hallingström & Alberis da Silva utgjorde mittlås i 7 matcher (omgång: 8–12 och 24–25).

Månz Karlsson & Alberis da Silvia startade som mittbackspar i 2 matcher (omgång: 13 och 20).

Daniel Hallingström & Tom Pettersson startade en match som mittlås (omgång: 16).

Daniel Hallingström startade totalt 28 matcher som mittback, Månz Karlsson 22, Alberis da Silva 9 och Tom Pettersson 1.

Allan Olesen statade som högerback i 14 matcher, Anton Tinnerholm 12, Petter Gustafsson 2, Månz Karlsson 1 och Emmanuel Boakye 1.

Andras Dahlén startade som vänsterback i 17 startmatcher, Pontus Nordenberg 10 och Tom Pettersson 3 matcher.

Summa summarum hade vi åtta försvarsspelare samtidigt av allsvensk klass, varav sju fick gott om speltid i backlinjen. Anton Tinnerholm gick till Malmö men å andra sidan återkom Tom Pettersson från OH Leuven under hösten. Emmanuel Boakye tillkom också under hösten men spelade bara en halvlek (den första hemma mot Norrköping).

Hampus Holmgren hade tyvärr fortsatta skadeproblem och var inte aktuell för allsvenskt spel. Nyförvärvet Petter Gustafsson var också skadad större delen av säsongen. Alberis da Silva hade också skadeperioder under våren och sommaren. Andreas Dahlén var skadad under hösten, men Pontus Nordenberg växte då överraskande fram till en allsvensk vänsterback, vilket förstås var mycket glädjande.

Allan Olesen fick inte mycket speltid under 2013. Sju matcher blev det totalt varav tre från start. Det kändes tveksamt om 32-åringen skulle få förlängt kontakt, men dansken tände till på hösten och såg betydligt mer fokuserad ut. Tur var det – för när Anton Tinnerholm lämnade, Petter Gustafsson och Hampus Holmgren var skadade samt att även nyinförskaffade Emmanuel Boakye också var skadebenägen – behövde Allan träda in som högerback under hösten. Det gick knackigt till en början men sedan skötte sig dansken helt okej och låg också bakom några av våra mål. Det blir dock ingen förlängning utan Allan har flyttat hem till Danmark för spel med division II-laget BK Fremad Amager. Allan spelade 66 matcher och gjorde 2 mål i vår förening varav 43 matcher i Allsvenskan.

Daniel Hallingström har fått spela in sig på sin favoritposition som mittback under de tre senaste säsongerna och gjort det bra. Vår lagkaptens ledaregenskaper kommer väl till pass från en central position och det märks att vi tappar styrningen när Danne inte kan spela. Som väl var startade 33-åringen 28 matcher. Vi förlorade båda de matcher som Danne var avstängd i med 0–3 (hemma mot AIK och borta mot Falkenberg). Daniel gjorde en operation efter säsongen 2013 och fick därmed inte en hel försäsong, men var ändå bra tillbaka när Allsvenskan började. Daniel hade precis som alla andra sina svackor under säsongen med en del individuella misstag, men var på det hela vår främsta försvarsspelare under ytterligare en säsong. 524 matcher och 42 mål i ÅFF-tröjan varav 378 seriematcher och 30 seriemål (109 allsvenska matcher och 2 mål), vittnar om stor rutin och respekt.

Månz Karlsson värvades inför säsongen från Östers IF där det blev 28 allsvenska matcher. Förhoppningen var att Månz skulle ta över efter Erik Moberg, men under våren hade Karlsson svårt att axla Mobergs mantel. Mittbacken var också petad under slutet av vårsäsongen men tog åter en ordinarie plats efter VM-uppehållet. 25-åringen visade under hösten de kvaliteter som vi hoppades på inför säsongen. Visst begicks en del individuella misstag även under hösten, men smålänningen hittade en större trygghet i sitt spel, vilket resulterade i både ett bättre huvudspel samt ett följsammare och resolutare markspel i såväl brytningsförfarande som passningsspel. Med ett år i vår klubb finns goda förhoppningar om ytterligare en stegring under den kommande säsongen. Potentialen finns onekligen och avtalet sträcker sig till och med säsongen 2016.

Andreas Dahlén tog 2013 över vänsterbacksplatsen efter att Jesper Arvidsson lämnat för Djurgården. Med Anderas Dahlén skulle vi täta till defensiven bättre eftersom han inte var lika offensivt lagd, så blev det inte under 2013, men inför denna säsong såg det lovande ut. En del skadebekymmer ställde dock till det under försäsongen och Andreas hade en del problem under våren men kom igen bättre under sommaren och var också med lite bättre i offensiven än under debutsäsongen. Sedan var dessvärre olyckan framme och på grund av en knäskada missade 32-åringen de tio sista matcherna i Allsvenskan. Dahlén är nu återställd från sin skada och det är glädjande att kontraktet är förlängt att gälla även under 2015. Anderas har sina begränsningar men har med sin tidigare erfarenhet rutin och därigenom en viss trygghet. Dalle är också en bra person i gruppen som ställer krav.

Anton Tinnerholm utvecklades starkt i Superettan 2011 och tog ytterligare ett stort kliv 2012. Förhoppningarna var högt ställda inför 2013 och det såg mycket lovande ut under sommaren men under hösten blev det åter några misstag för mycket för att man skulle vara helt nöjd. Att Tinnerholm ändå skulle bli såld efter säsongen kändes ändå troligt. Det blev inte så vilket givetvis var negativt för den ansträngda ekonomiska situationen, men det var förstås glädjande att vi hade tillgång till Anton då både Petter Gustafsson och Hampus Holmgren var skadade större delen av säsongen. 23-åringen spelade 12 matcher i Allsvenskan på ett okej sätt innan han lämnade för Malmö FF, där Anton sedan gjorde stor succé och bland annat blev väl omtalad i spansk press efter hemmamötet med Atletico Madrid. Anton är också uttagen till A-landslagets januariturné. Självklart var det ett avbräck för oss att vi tappade Anton, men fullständigt nödvändigt att vi fick något för honom än att han skulle gå gratis efter säsongen. Anton spelade 162 matcher och gjorde 9 mål i vår förening varav 108 seriematcher och 6 mål. I Allsvenskan blev det 68 matcher och 2 mål.

Pontus Nordenberg värvades från Nyköpings BIS sommaren 2012 men lånades ut till bissarna under hösten. Under hela 2013 tillhörde Pontus oss, men fick ingen speltid i Allsvenskan. Efter träningsmatchen mot Hammarby såg det ut att bli ett tufft år för Nordenberg, men i den efterföljande träningsmatchen mot Halmstad visade Pontus att han ville vara med. Det blev ett par inhopp i Allsvenskan innan 19-åringen fick chansen efter Andreas Dahléns skada. Första startmatchen var borta mot Huddinge i Svenska Cupen. Insatsen var oroande, men i Allsvenskan tände Pontus till och var säsongens stora positiva överraskning. Visst gjorde Pontus några individuella misstag, men han låg också bakom flera av våra gjorda mål med sin fina vänsterfot. På det hela utvecklades Nordenberg stort och utnyttjade sin storlek väl i duellerna, samt värderade situationerna mycket bättre än tidigare. Han hade också ett större fokus. Höstens insatser lovar gott inför fortsättningen, men självklart måste Nordenberg fortsätta att hålla fokus för att behålla sin startplats nu när Andreas Dahlén är tillbaka. Pontus Spelade också i U19-landslaget under året.

Alberis da Silva har fått stå tillbaka lite de två senaste säsongerna. 2013 blev det 11 startmatcher i Allsvenskan och 2014 startade han 9 allsvenska matcher. Brassen har även tidigare haft skadeproblem till och från och hade en del otur även denna säsong. I mars gjorde han en meniskoperation och var därmed inte tillbaka förrän i maj. Alberis tog då en ordinarie plats i sex matcher innan olyckan var framme igen med en fotskada. Månz Karlsson skötte sig sedan allt bättre under hösten och när 30-åringen kom tillbaka fick da Silva mer sporadiskt med speltid. Det känns bra att vi har kunnat förlänga kontraktet med Alberis ytterligare ett år. En hel och frisk da Silva är en stor tillgång som en av Allsvenskans främsta huvudspelare samt med sin aggressiva spelstil.

Petter Gustafsson var ett allrount nyförvärv som vi hoppades mycket på. Han skulle kunna spela på båda kanterna som både ytterback och yttermittfältare. Rutin fanns också från 114 allsvenska matcher med Djurgården. Skador ställde dock till det redan från början och sedan fortsatte det dessvärre. 29-åringen hade under året problem med båda låren och båda vaderna. Petter var tillbaka under sommaren och gjorde tre allsvenska inhopp innan han spelade två matcher från start borta mot Mjällby och borta mot Malmö. Säsongen var förstås en stor besvikelse för Petter och det är bara att hoppas att han får vara skadefri under den kommande säsongen. Säkerligen finns en stor revanschlusta att visa vad han går för.

Emmanuel Boakye var en chansvärvning under hösten med senaste klubbadress slovenska Mura 05. Den 29-årige ghananen fick ett korttidskontrakt under hösten för att säkra upp högerbacksplatsen efter Att Anton Tinnerholm lämnat för Malmö samt skadorna på Petter Gustafsson och Hampus Holmgren. Vi låg vid tillfället för övergången inte säkert till i tabellen, men chansningen blev inte lyckad. Debuten skedde med ett mindre lyckat inhopp borta mot Huddinge i Svenska Cupen. Enda framträdandet i Allsvenskan blev hemma mot Norrköping, men efter en bristning i slutet av första halvlek tvingades högerbacken utgå i paus. Det blev ingen förlängning av kontraktet efter säsongen.

Hampus Holmgren kom från Vasa IFK inför säsongen 2013 och debuterade på träningslägret i Turkiet mot Beijing, men 19-åringen skadade sedan dessvärre foten och fick större delen av säsongen spolierad. Det blev därmed ingen speltid i Allsvenskan. Dessvärre blev även 2014 ett förlorat år på grund av fotskada och lårskada för den finske talangen som spelat i alla finska landslag upp till U19. Det blev bara sex framträdanden i U21-laget men ingen fulltidsmatch. Precis som i Petters fall får vi verkligen hoppas att Hampus kan lämna skadehelvetet bakom sig och visa för sig själv och alla andra att det är han som på sikt ska ta över efter Anton Tinnerholm. Holmgren har också den rätta inställningen för att lyckas med god speluppfattning, teknik, aggressivitet och kvickhet. Avtalet gäller fram till säsongen 2016.

George Tanzi flyttades upp i A-truppen under fjolårssommaren och fick ett förlängt kontrakt. 20-åringen saknade dock rätt inställning för att bli en allsvensk fotbollspelare, vilket naturligtvis är tråkigt. Det många unga fotbollspelare måste förstå är att det krävs full satsning om man ska kunna bli elitspelare. Tanzi spelade ingen match i Allsvenskan och fortsätter karriären i division I-laget Motala AIF.

Kommentarer om försvaret

Vi släppte in 46 mål under säsongen vilket naturligtvis var på tok för många. Det var 9 måls sämre facit än 2013 och bara två färre insläppta än 2012, då vi också gjorde 48 mål. Denna säsong gjorde vi bara 39 mål och hade således en minusmålskillnad på 7 mål.

Vi släppte in alldeles för många enkla mål efter flera individuella misstag och ofta uppkom målen efter att vi tappat bollen högre upp i banan. Trots detta var vi ofta väl samlade när vi åkte på mål i baken. Vi släppte in hela 13 mål under de 6 första matcherna, där 0–5-förlusten borta mot Göteborg var den stora boven i dramat. Vi tätade till det bättre under de 6 sista matcherna innan VM-uppehållet och släppte då bara in 4 mål. Efter VM-uppehållet läckte åter vårt försvarsspel och vi släppte in hela 18 mål på 9 matcher. Vi avslutade sedan Allsvenskan starkt och släppte då bara in 11 mål på de 9 sista matcherna, där 1–4-förlusten borta mot AIK i näst sista omgången var plumpen i protokollet.

Det var tydligt att vi släppte in många mål när vi tappade fokus och inte var tillräckligt noggranna i försvarsagerandet, vilket naturligtvis gällde samtliga elva spelare som befann sig på planen vid tillfällena för de insläppta målen. Frukten av att vi petade bollen för mycket i sidled när vi hade stort bollinnehav och åkte på omställningar emot oss resulterade också i flera baklängesmål.

Summa summarum kostade det undermåliga försvarsspelet i många av våra matcher flera förlorade poäng.

Tidigare år har våra försvarsspelare gjort en hel del mål (9 stycken både 2011 och 2012, samt 5 mål 2010), men 2013 gjorde försvarsspelarna bara ett mål. Denna säsong gjorde försvarsspelarna 2 mål, Månz Karlsson hemma mot Gefle och Daniel Hallingström borta mot BP. Båda målen uppkom i samband med fasta situationer. Förhoppningen är att vi kan bli ännu vassare på fasta situationer och att ytterbackar kan komma fram och sätta ett och annat mål.

4 assist kom från försvarsspelare, en vardera från Anton Tinnerholm, Andreas Dahlén, Alberis da Silva och Pontus Nordenberg. 2013 noterades försvarsspelarna bara för 2 assist. Tidigare års siffror var: 2010 – 3 assist, 2011 – 8 assist och 2012 – 5 assist.

Försvaret den kommande säsongen

Anton Tinnerholm lämnade för Malmö FF under sommaren. Efter säsongen har ytterligare fyra backar lämnat: Allan Olesen, Emmanuel Boakye och George Tanzi samt Tom Petterson, som främst spelade på mittfältet efter att han kom tillbaka från sin utlåning till belgiska OH Leuven.

Vi har trots förlusterna en bra backbesättning på sju spelare. Vi har stor rutin hos våra innerbackar Daniel Hallingström har funnits hos oss från 2000 (med undantag för en säsong i Kalmar FF, 2001) och Alberis da Silva kom till oss 2008. Nyförvärvet Månz Karlsson gjorde det bra under hösten och vi har därmed tre mittbackar av god allsvensk kvalitet.

På vänsterkanten ser vi starkare ut än inför 2014 då Pontus Nordenberg tagit ett kliv framåt i karriären och har fått viss allsvensk erfarenhet. Vi har därmed en bra konkurrenssituation då Andreas Dahlén förhoppningsvis kommer tillbaka fint efter sin knäskada. Pontus kan också spela mittback.

Vi har dock tappat de spelarna som svarade för 27 av de 30 startmatcherna som högerback. Efter skadeproblematiken hos Petter Gustafsson och Hampus Holmgren finns det en viss osäkerhet inför den kommande säsongen. Månz Karlsson provade högerbacksplatsen borta mot BP men det gick inget vidare. Alberis da Silva är inte heller någon högerback. Daniel Hallingström är den bästa ersättaren som högerback, men han behövs som fältherre centralt. Andreas Dahlén och Pontus Nordenberg skulle annars kunna kliva in på högerkanten.

Någon spelare kommer säkert också att lyftas upp från egna led och jag tycket att Botan Arif är en intressant spelare som gjort bra ifrån sig i U21-laget, med bra inställning, snabbhet och beslutsamhet. Jag hoppas att 18-åringen till skillnad från många andra unga spelare tar chansen om han får den.

Det är nog ett måste att släppa in färre mål för att den kommande säsongen ska sluta lyckligt.

Mittfältet

Vi tappade Petrit Zhubi, men han spelade bara två matcher från start i Allsvenskan 2013. Vi förstärkte med finska supertalangen Simon Skrabb som lånades in från FF Jaro och allrounde Petter Gustafsson, så nog såg ett redan starkt mittfält ännu starkare ut inför säsongen. Dessutom hoppades vi ju på att Bruno Marinho, som fick hela säsongen 2013 spolierad av en korsbandsskada, skulle komma tillbaka. Det blev dock bara ett par inhopp i slutet av säsongen för Brunos sida och Petter Gustafsson var också skadad större delen av säsongen. Även Simon Skrabb hade skadebekymmer.

Det på förhand redan starka mittfältet blev ännu starkare sedan Tom Pettersson kom tillbaka under hösten. Å andra sidan stod inte Daniel Sjölund att känna igen efter att han gjort klart med en övergång till IFK Norrköping.

Vi drabbades av fyra avstängningar på mittfältet, Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund två gånger vardera. De båda var dock inte avstängda samtidigt. Under 2013 drabbades mittfältet av tre avstängningar.

Martin Christensen, Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund och Kristian Bergström utgjorde kvartetten på mittfältet för det mesta under våren och sommaren, 11 startmatcher (omgång 1–5, 8, 12, 15–16, 19–20).

Under hösten startade Martin Christensen, Mohammed Abubakari, Tom Pettersson och Kristian Bergström flest matcher på mittfältet, 9 matcher (omgång 18, 22–27, 29–30).

Det var starka uppställningar i Allsvenskan.

Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund utgjorde mittfältsduon i 16 matcher (omgång 1–5, 8–16 och 19–20). Mohammed Abubakari och Tom Pettersson startade på innermittfältet tillsammans i 9 matcher (omgång 18, 22–27, 29–30).

Övriga Innermittfältskombinationer (från start):

Daniel Sjölund & Kristian Bergström 1 match (omgång: 6)

Mohammed Abubakari & Kristian Bergström 1 match (omgång: 7)

Tom Pettersson & Daniel Sjölund och 1 match (omgång: 17)

Tom Pettersson & Kristian Bergström 1 match (omgång: 28)

I omgång 21 borta mot Elfsborg startade vi med fem man på mittfältet och tre man centralt: Emmanuel Dogbe, Tom Pettersson och Daniel Sjölund.

Mohammed Abubakari startade 26 matcher som innermittfältare, Daniel Sjölund 19, Tom Pettersson 12, Kristian Bergström 3 och Emmanuel Dogbe 1.

Martin Christensen startade 23 matcher på till höger på mittfältet, Imad Zatara 6 och Simon Skrabb 1.

Kristian Bergström startade 27 matcher till vänster på mittfältet, Martin Christensen 2 och Simon Skrabb 1.

Summa summarum hade vi åtta mittfältsspelare av allsvensk klass, varav sju fick relativt gott om speltid.

Martin Christensen kom sist av 2012 års sommarförvärv (september) och spelade åtta matcher i Allsvenskan varav fyra från start. Redan då visade dansken en hög högstanivå, men sjönk ned i för djupa dalar. Under 2013 höll dansken en jämnare nivå, svarade för 4 assist och var inblandad i 11 av våra mål. Denna säsong fortsatte utvecklingen vilket visade sig ännu tydligare i poängstatistiken. Martin gjorde sina två första mål i Allsvenskan (båda hemma mot Kalmar) och svarade för 8 assist. Totalt låg 27-åringen bakom hela 21 av våra 39 mål. Martin hittade verkligen spelglädje under säsongen och har breddat sitt register. Han kan både gå på utsidan och insidan och slår bra inlägg med båda fötterna, därmed är han nu oberäknelig och har satt sig i respekt hos många motståndare. Det defensiva spelat har också blivit allt bättre, då Christensen löper mycket mer i båda riktningarna än han gjort tidigare. Det var mycket glädjande att vi kunde förlänga avtalet med Martin till och med säsongen 2016.

Mohammed Abubakari tillkom också under sommaren 2012, eftersom lagledningen ville ha en pålitlig härförare och tvåvägsspelare på mittfältet. Det märktes direkt att det här var ett mycket gott förvärv. Genom 105 matcher i högsta grekiska ligan fanns förstås rutin. Ghananen tog omgående plats på innermittfältet och var sedan given när han var hel och frisk och inte avstängd. Mommo har en hård och frän spelstil som ibland renderar gula kort. Denna säsong blev det sex varningar och därmed två avstängningar. 28-åringen har aldrig varit någon större målskytt men chockstartade med två mål under de två första matcherna i Allsvenskan. Sedan blev det dock inget fler mål, men Abubakari var inblandad i en hel del mål, ofta efter att han brutit uppspel hos motståndarna och snabbt iscensatt anfallen. Mohammed stod för en stabil säsong men hamnade i några svackor som alla andra och var också inblandad i en hel del mål som vi släppte in. På det stora hela är han en mycket kompetent allsvensk spelare som tyvärr inte ville förlänga kontraktet utan kommer att spela med BK Häcken under den kommande säsongen. Mohammed spelade 82 matcher och gjorde 6 mål i vår förening varav 58 matcher och 4 mål i Allsvenskan.

Daniel Sjölund hade spelat 205 allsvenska matcher för Djurgården under tio säsonger och även avverkat 36 A-landskamper för Finland när han kom till oss 2013. Det kändes nästan för bra för att vara sant att vi kunde värva honom, men så blev det. Daniel kom dock relativt sent till vår klubb, i februari, och var därför inte i toppform under våren, men visade sedan sin klass som tvåvägsspelare. Tillsammans med Mohammed Abubakari dominerade vi ofta på mittens rike och Dajjas goda teknik, speluppfattning och känsliga vänsterfot, hittade bra samarbete med sina nya lagkamrater. Jag trodde att Sjölund skulle bli ännu bättre under det andra året och hitta ännu bättre samarbete med Mohammed Abubakari, men så blev det tyvärr inte. Fortfarande var 31-åringen inblandad i en hel del av våra mål, men han gjorde inte ett enda mål själv och assisterade bara två gånger. 2013 noterade han 11 poäng. Sjölund drog ned på anfallstempot genom att spela för mycket i sidled, vilket också resulterade att vi tappade boll och åkte på omställningar som motståndarna nyttjade. Oförlåtligt nog gjorde Daniel Sjölund klart med en övergång under sommaren till IFK Norrköping som skulle börja gälla efter säsongen. Norrköping ville dock ha Sjölund direkt och gick därför ut med att övergången var klar för att skapa oro. De lyckades skapa oro, men fick inte loss Dajja för det. Med facit i hand kunde han gott fått lämna, för det var ett sannerligen oprofessionellt uppträdande som ålänningen visade under hösten och det var väl att han inte fick någon speltid alls under de fem sista matcherna. Daniel spelade 72 matcher och gjorde 8 mål i vår förening varav 51 matcher och 6 mål i Allsvenskan.

Kristian Bergström visade att han fortfarande håller en väldigt hög klass. Poängskörden sjönk visserligen från 13 till 6 (1 mål och 5 assist), men 40-åringen låg bakom hela 21 mål av 39 på ett eller annat sätt. Defensivt hade Pligg lite problem att hänga med när vi åkte på omställningar emot oss under säsongens första 2/3-delar, men sedan visade Bergström att han anammade en lägre utgångsposition och löpte oerhört mycket för att på bästa sätt ställa upp i det defensiva arbetet. Genom detta var Pligg ett föredöme för andra betydligt yngre spelare. Innan det osannolika målet hemma mot Malmö innehade Gösta Löfgren rekordet som den äldste målskytten i Allsvenskan genom tiderna, som den 13 oktober 1963 var 40 år, 1 månad och 16 dagar när han gjorde mål för Norrköping mot Helsingborg. Pligg var 40 år, 9 månader och 24 dagar gammal när han gjorde målet mot Malmö i epilogen. Det känns mycket glädjande att Kristian får chansen att slå sitt eget rekord under den kommande säsongen. Bergström kommer också ha en tränarroll för att vi på ett bättre sätt ska lotsa in yngre förmågor i A-truppen. Kristian är vår främste målskytt i serie- och kvalsammanhang genom tiderna med 118 fullträffar. 444 serie- och kvalmatcher matchar bara Henrik Gustavsson. Totalt sett har Kristian spelat 630 A-lagsmatcher för sin moderklubb och gjort 171 mål.

Tom Pettersson kom från FC Trollhättan inför säsongen 2012, men lånades ut sommaren 2013 till belgiska OH Leuven. Det såg länge ut som att belgarna skulle utnyttja sin köpoption, men Tom tappade sin ordinarie plats och Leuven åkte ur högstadivisionen. Därmed kom Tom tillbaka till oss under sommaren men blev snart klar för IFK Göteborg. Klubbarna skötte dock övergången på ett snyggt sätt genom att inte gå ut med den, precis som fallet var med Victor Sköld. Därmed slapp Tom och klubbarna en massa tyckande och spekulationer. Vi kunde därmed nyttja en av våra tidigare spelare till fullo, som dessutom hade fått nyttig erfarenhet som utlandsproffs (23 matcher och 3 mål i Jupiler Pro League och kvalspel). Tom visste hela tiden att han skulle till Göteborg efter säsongen, men, till skillnad från Daniel Sjölund, gav han allt för vår klubb (även mot Göteborg) och bidrog starkt till vår fina avslutning på Allsvenskan – genom sin enorma inställning och vinnarskalle. Det såg lite rostigt ut till en början då Tom skiftade positioner i backlinjen och på innermittfältet, men från och med omgång 21 hemma mot Örebro spelade 24-åringen på innermittfältet och gjorde det efter hand riktigt bra. Med sin uppoffrande fräna spelstil och goda huvudspel bidrog han också till offensiven med ett gott passningsspel. Ett mål och tre assist och total inblandning i sju mål var Petterssons facit under hösten. Självklart är det ett stort avbräck att Tom lämnar oss, men bättre att få något för honom nu än att han skulle gå som bosmanspelare nästa sommar.

Imad Zatara kom precis som Mohammed Abubakari och Martin Christensen under sommaren 2012 och svarade då för ett mål. Under 2013 flyttades 30-åringen upp på topp och blev vår främste målskytt med 9 fullträffar. Mycket tydde på att Imad skulle bli såld innan denna säsong, men så blev tyvärr inte fallet – får vi säga så här i efterhand. Imad Zatara hade nämligen skadeproblem och nådde aldrig sin kapacitet under säsongen. Totalt blev det 8 matcher från start (6 till höger på mittfältet och 2 på topp). Målet hemma mot Falkenberg blev det enda under säsongen och matchen borta mot Malmö i omgång 14 blev den sista i vår förening. Efter knäproblem tvingades Imad till en operation och efter att kontraktet gått ut blev det ingen förlängning. Det var verkligen trist att vi inte kunde nyttja en av allsvenskans mest tekniska och kvicka spelare under säsongen och att vi inte kunde stärka den ekonomiska situationen eftersom han lämnade som bosmanspelare.

Simon Skrabb hyrdes under säsongen in från finska FF Jaro och han kände Hampus Holmgren sedan tidigare. Den finska supertalangen hade redan spelat 62 matcher i högsta finska ligan trots att han bara är 19 år och var fotskadad större delen av 2013. Dessvärre hade Simon fortsatta skadeproblem under säsongen och var helt borta i åtta matcher under sommaren. Totalt blev det 18 matcher i Allsvenskan under säsongen men bara två från start (vänstermittfältare borta mot Örebro och högermittfältare hemma mot Mjällby). Simon kom tillbaka allt starkare efter skadan och tog också plats i det finska U21-landslaget. Det känns mycket bra att vi har kunnat förlänga låneavtalet med Skrabb, för vi har fått verifikation på att det är en talangfull spelare som passar bra in hos oss, med god teknik, snabbhet, bra fötter och ett tungt vänsterskott. Får bara Simon vara hel och frisk kan han blomma ut ordentligt under den kommande säsongen då det också förmodligen kommer bli lättare att få mer speltid. Skrabb är dessutom allround och kan användas på båda kanterna på mittfältet eller som offensiv innermittfältare eller som sänkt forward.

Emmanuel Dogbe hämtades direkt från Ghana och Medeama FC inför säsongen 2012. Det var svårt att se en framtid för honom i vår klubb, men under 2013 gick han överraskande framåt i sin utveckling och gjorde bland annat en fin insats borta mot Elfsborg som vi besegrade med 1–0. Utvecklingen fortsatte tyvärr inte denna säsong och när Dogbe spelade säsongens enda startmatch (återigen borta mot Elfsborg), så var han alldeles för loj i sitt agerande och slarvade i passningsspelet. Emmanuel gjorde också ett inhopp borta mot Malmö, men någon mer speltid blev det inte utan Dogbe lånades ut till Athletic FC United (tidigare Väsby United) under hösten. AFC tog steget upp i Superettan, men det blev bara 6 division I-matcher för Dogbe, varav 3 från start. Vi har avtal med Emmanuel Dogbe även under 2015 och det är bara att hoppas att han tar uppgiften på allvar, för möjligheten till speltid lär ju öka om inställningen är den rätta.

Bruno Marinho åkte på en korsbandsskada under hösten 2012 vilken spolierade hela säsongen 2013, eftersom komplikationer tillstötte. Vi hoppades dock och trodde att brassen skulle komma tillbaka den här säsongen, men knäproblemen fortsatte dessvärre. Under hösten sågs dock en ljusning. Bruno hade inte längre ont, började hitta spelglädjen i U21-laget och gjorde även ett par inhopp i Allsvenskan hemma mot Mjällby och borta mot AIK. Marinho har fortsatt sett pigg ut på träningarna i december och det vore naturligtvis väldigt, väldigt bra om 30-åringen kan komma tillbaka i den form han tidigare visat. Inte minst med tanke på att vi tappar många innermittfältare till den kommande säsongen. Brassen är lite av ett unikum i truppen med sin ettriga stil att sätta press som är väldigt viktigt i Allsvenskan. När han får mycket boll och får det att stämma är han också en mycket tempostark och kvalitativ spelfördelare.

Olle Karlsson lyftes upp i A-truppen under hösten. 19-åringen satt på bänken vid tre allsvenska matcher men fick inte hoppa in. Innermittfältaren spelade dock kontinuerligt i U21-laget och gjorde okej ifrån sig, men ansågs inte hålla för Allsvenskan och Olle är inte längre kvar i vår förening.

David Lundgren satte också på bänken i några allsvenska matcher (5 stycken), men fick inte heller hoppa in. 18-åringen kom från Malmstätts AIK 2012 och har tidigare spelat för BK Ljungsbro och FC Linköping City. David har ett år kvar på fotbollsgymnasiet. Lundgren är i sina bästa stunder en intressant spelare, med teknik, snabbhet och viljan att spela ett högt tempo. Det finns defensiva kvaliteter att slipa på men det finns en bra grund att jobba på om David bara är beredd att ta jobbet som krävs.

Kommentarer om mittfältet

6 mål gjordes av mittfältare, vilket är sämre eller mycket sämre än de senaste åren (2010 – 10 mål, 2011 – 12 mål, 2012 – 7 mål och 2013 – 14 mål). Mohammed Abubakari och Martin Christensen svarade för 2 mål. Tom Pettersson och Kristian Bergström gjorde ett mål vardera.

När vi nu förlorat en stor målskytt i from av Ricardo Santos är det förstås önskvärt att mittfältarna svarar för fler mål under den kommande säsongen, gärna genom att ta fler skott utifrån.

Mittfältarna svarade för 19 assists, vilket var något lägre jämfört med de senaste säsongerna (2010 – 21 assist, 2011 – 22 assist, 2012 – 20 assist och 2013 – 21 assist). Martin Christensen svarade för 8 assist, Kristian Bergström 5, Tom Pettersson 3, Daniel Sjölund 2 och Simon Skrabb 1.

Mittfältet under den kommande säsongen

Det ordinarie innermittfältsparet de två senaste säsongerna, Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund, lämnar till den kommande säsongen och det gör också Tom Pettersson som konkurrerade ut Sjölund på ett förtjänstfullt sätt under hösten. Imad Zatara lämnar också och det är också en bra allsvensk spelare i sina bästa stunder.

Det är inget snack om saken att vi har tappat tunga mittfältsnamn och främst då centrala spelare, men vi fick inte heller den utväxling på duon Abubakari och Sjölund, som i varje fall jag trodde på inför säsongen. Det är inte helt lätt att få två stjärnor att fungera tillsammans när båda vill ta mycket plats och ha mycket boll. Som en jämförelse kan nämnas Nordin Gerzic som inte lyckades i Göteborg men är kung i Örebro. Det är alltså inte bara av ondo att vi får hitta en annan innermittfältskonstellation.

Vi har i dagsläget sex renodlade mittfältsspelare, vilket är i tunnaste laget. Målsättningen är säkert att få in någon mer innermittfältare och flytta upp en spelare från egna led.

Vi har redan en klar innermittfältare i Ammar Ahmed från Östersunds FK. 26-åringen har gjort 5 mål på 49 superettanmatcher. Jag har sett alldeles för lite av Ammar för att ha en klar uppfattning om honom, men enligt hörsägen ska han vare en liten kvick spelare, som passar bra på konstgräs, med god speluppfattning och duktig i presspelet. 

Det verkar med andra ord som Ammar är ganska lik Bruno Marinho i sin spelstil och båda kan säkert göra ett gott samarbete tillsammans, men vi såg vilken nytta vi hade av en stor och tuff spelare som Tom Pettersson. En sådan allround spelare skulle vara fint om vi kan införskaffa, men det måste förstås ske med ekonomins tillåtelse. Kristian Bergström har också gjort en hel del bra matcher på innermittfältet och spelade ju centralt under flera år när han kom tillbaka från Malmö. Emmanuel Dogbe skulle också kunna spela en del matcher om han börjar ta fotbollen på allvar. Simon Skrabb kan också spela som offensiv innermittfältare. Eller kan rentutav David Lundgren ta ett jättekliv i karriären och vara aktuell?

Till höger hoppas vi förstås att Martin Christensen fortsätter lika bra som han gjort under den gångna säsongen och det kan bli en extra viktig väg framåt. På vänsterkanten kan Kristian Bergström och Simon Skrabb alternera en del, då de båda kanske också kommer att spela på andra platser i laget.

Petter Gustafsson är också en kompetent yttermittfältare på båda kanterna bara han får vara frisk. Victor Sköld och Joel Rajalakso kan också spela yttermittfältare.

Anfallet

Vi tappade Viktor Prodell (7 mål) och Mattias Mete (0 mål) under sommaren 2013. Efter säsongen lämnade även Oscar Möller (2 mål). Vi hade ändå en stark forwardsbesättning, då vi hade tillgång till Ricardo Santos hela säsongen och John Owoeri hade också en hel försäsong bakom sig. Victor Sköld var också ett mycket intressant nyförvärv från Falkenberg, som hade svarat för 20 mål och 9 assist i Superettan för Falkenberg.

Våra forwards har gjort många mål de senaste säsongerna och denna säsong blev det hela 30 stycken (av totalt 39 mål), vilket var 8 fler forwardsmål än 2013 (35 stycken 2011 och 32 stycken 2012). Ricardo Santos svarade för hela 17 mål, John Owoeri 8, Victor Sköld 4 och Imad Zatara 1.

Forwards svarade också för 8 assist (John Owoeri 5, Ricardo Santos 2 och Joel Rajalakso 1), vilket var sex fler än 2013, men sämre än förgående år (2011 – 10 assist och 2012 – 11 assist).

Vi hade tillgång till tre spelare av god allsvensk forwardsklass under säsongen och fyra under våren när Imad Zatara var disponibel.

Vi hade fem olika forwardskonstellationer under säsongen (från start):

Ricardo Santos & John Owoeri 18 (omgång: 5–7, 15–16 och 18–30)

Ricardo Santos & Victor Sköld 6 (omgång: 1–3, 9, 11 och 14)

John Owoeri & Victor Sköld 3 (omgång: 10 och 12–13)

Ricardo Santos & Imad Zatara 1 (omgång: 4)

Imad Zatara & Victor Sköld 1 (omgång: 8)

John Owoeri spelade ensam på topp borta mot Elfsborg i omgång 17.

Ricardo Santos startade 25 matcher på topp, John Owoeri 22, Victor Sköld 10, Imad Zatara 2.

Ricardo Santos kom förra sommaren tillbaka efter 4,5 säsonger i Jönköpings Södra IF, Kalmar FF, Djurgårdens IF och norska Sogndal IL. Brassen gjorde 12 mål för oss i Superettan 2008, 7 för J-Södra i Superettan våren 2009, samt 22 i Allsvenskan på 2,5 säsonger därefter i KFF. Sedan fick han dock inte målskyttet att stämma. Förhoppningen var att det skulle lossna när Ricardo kom tillbaka till oss, men det blev bara ett mål och en assist, samt inblandning även i ytterligare två mål under 2013. Santos var inblandad i lika många mål som vi släppte in, vilket inte var godkänt för en forward. Nej, speciellt nöjda med brassens insatser var vi inte, men med en rejäl försäsongsträning skulle Peter Swärdh locka fram det bästa ur den forne skyttekungen.

Det märktes ganska omgående att den här säsongen skulle bli helt annorlunda. 27-åringen såg mycket piggare ut och visade målkänsla direkt med 4 mål under träningsmatchandet på försäsongen och 4 mål i Svenska Cupen. I Allsvenskan rivstartade Ricardo med fina insatser och mål i båda de första matcherna, men sedan blev det ytterligare bara ett mål till innan VM-kvaluppehållet (hemma mot Djurgården). Santos bänkades några matcher, men rivstartade hemma mot BP med ett hattrick. Sedan flöt det på och brassen blev bara mållös under 5 av de återstående 14 matcherna som han spelade. Ricardo gjorde mål i de fyra sista matcherna och kom totalt upp i hela 17 fullträffar. Därmed blev han delad tvåa i den allsvenska skytteligan och ingen annan har gjort fler allsvenska mål under ett och samma år i vår förening tidigare (men Roland Sandberg gjorde också 17 mål 1971).

Det var naturligtvis en stor glädjande överraskning att Santos skulle blomma ut till en så stor målskytt. Fortfarande hade dock anfallaren lite problem att ta det defensiva arbetet och många mål som vi släppte in uppstod på grund av för svagt presspel eller tappade bollar. Ricardo gick dock kraftigt plus då han var inblandad i hela 22 av de 39 mål som vi gjorde. Insatserna rönte intresse ända till Kina och även om vi blir av med en mycket viktig spelare, så är det bättre att få något för honom nu än inget alls om ett halvår. Precis som för vår forne Magnus Eriksson blir nästa klubbadress Guizhou Renhe Football Club,

John Owoeri blev spelklar en bit in på säsongen 2013 och hade inte spelat matcher på ett tag. Nigerianen kom därmed inte i bästa form, ändå imponerade John till en början med sin snabbhet, men utan en ordentlig försäsongsträning orkade han inte hålla formen under hösten, även om han avslutade bra. Totalt sett blev det bara tre mål under säsongen 2013. Om Santos imponerade under denna försäsong och i cupspelet så gjorde inte Owoeri det och nigerianen hade ingen fast plats i startelvan under våren. Det blev ändå 4 mål innan VM-uppehållet. Från omgång 15 hemma mot BP spelade dock John varje match från start. Det blev förvisso bara ytterligare 4 mål och 8 totalt, men Owoeri låg bakom hela 21 av våra 39 mål, varav 14 av 21 mål under hösten. Äntligen stämde liknelserna med Tokelo Rantie (tidigare i Malmö) och David Accam i Helsingborg in på beskrivningen av John, då han verkligen hittade rätt i sina löpningar och rev upp djupa sår i motståndarförsvaren, med sin snabbhet, styrka och teknik. Owoeri jobbade också bra defensivt i presspelet. Vi har kontrakt med Owe till sommaren och förhoppningsvis kan det förlängas, för blir 27-åringen ännu effektivare i sitt målskytte (som Accam blev efter hand), så har vi en mycket viktig kugge under den kommande säsongen.

Victor Sköld hade vi väldigt stora förhoppningar på inför säsongen då han hade svarat för fantastiska 20 mål och 9 assist under säsongen 2013 i Superettan för Falkenberg. 25-åringen började också på bästa sätt genom två mål direkt i den första träningsmatchen. Han satte två till under träningsspelet men det blev inga fullträffar i cupspelet. Victor hade en startplats i Allsvenskan i omgång 1–3 och omgång 8–14. Sköld gjorde 3 mål under perioden men fick inte det där riktiga lyftet. Under hösten blev det sedan tuffare att slå sig in i startelvan då Ricardo Santos och John Owoeri presterade väl tillsammans. Det blev ingen mer startmatch under säsongen, men Victor medverkade i varje match vilket innebar 10 startmatcher och 20 inhopp. Västgöten blev därmed den meste inhopparen i hela allsvenskan under året. Sköld gjorde ett synnerligen viktigt mål borta mot Gefle. Totalt blev det därmed 4 mål och Victor var inblandad i 7 fullträffar på ett eller annat sätt. Sköld visade under året på kvaliteter, och avslutade förtroendeingivande, vilket öppnar för en fin säsong som kommer. Att det ofta tar tid att komma till en ny klubb och börja producera mål vet vi sedan tidigare med Ricardo Santos som det senaste exemplet. Victor behöver bara bli lite tuffare i duellerna och täcka bollen lite bättre. Kvickheten, tekniken, spelsinnet finns där och målsinne har Sköld visat tidigare.

Joel Rajalakso kom från Enköpings SK inför säsongen 2013 och jag trodde mycket på honom, även om en plats i startelvan inte var väntad. 21-åringen hade visat gott gry då han testades i U21-laget hösten 2012 och visade även framfötterna under försäsongens första träningsmatcher, men sedan blev det ingen speltid alls och debuten i Allsvenskan skedde först med ett par inhopp i slutet på säsongen. Denna säsong blev det inte mycket mer speltid, bara fyra inhopp i Allsvenskan, men hemma mot BP assisterade Joel till Ricardo Santos avgörande 3–2-mål. Joel har varit lagkapten i U21-laget men hade svårt att övertyga under en period. Under hösten hittade han tillbaka till den energirika stil som han har. Kan Rajalakso bara anpassa farten i rörelsen för att minimera tekniska brister kommer också utvecklingen. Joel har spelat en hel del som yttermittfältare i U21-laget och kan även vara ett alternativ som yttermittfältare i Allsvenskan om han blir noggrannare i sina värderingar. Chansen till mer speltid ökar med en tunnare trupp, men då måste inställningen alltid vara på topp och Joel måste prestera jämnare insatser i U21-laget för att få mer speltid i A-laget.

Anfallet under den kommande säsongen

Med två forwards som fått känna på A-landslaget förlorade två år i rad (Magnus Eriksson och Viktor Prodell) var det naturligtvis tufft att producera lika mycket framåt, men de senaste åren har vi fått fram nya målskyttar eller som denna säsong en nygammal i form av Ricardo Santos. John Owoeri vräkte i och för sig inte in mål, men var ändå väldigt viktig för vårt anfallsspel, främst under hösten då han låg bakom 2/3-delar av alla våra mål.

Vi kommer ihåg att Viktor Prodell faktiskt bara var tredjeforward bakom Magnus Eriksson och Oscar Möller i Superettan 2011, men att Prodell slog igenom stort i Allsvenskan 2012 med 15 fullträffar. Vi får nu hoppas att Victor Sköld får möjligheten till samma genombrott och utgör en fruktad duo tillsammans med John Owoeri. Möjligheten finns också att flytta upp Simon Skrabb som sänkt forward och förhoppningsvis kan Joel Rajalakso ta ett kliv framåt i karriären. Helst skulle jag dock vilja se ytterligare en forward, som är stor och stark och bra på huvudet att sätta bollar och inlägg på, likt Ricardo Santos, men det måste förstås ekonomin tillåta.

Se spelarstatistik här

Fortsättning följer i del VII – Sammanfattning