En fantastisk vecka

Det känns förträffligt att vi efter den stronga insatsen borta mot Häcken kunde följa upp med en ny triumf hemma mot Syrianska. Äntligen fick vi en straff i Allsvenskan och den satte Viktor Prodell säkert i mål och vi kunde därmed, precis som i fjol, hemmabesegra Syrianska med 1–0.

Förutsättningarna inför matchen var inte de bästa då både Erik Moberg och Andreas Dahlén tvingades kasta in handduken på grund av sjukdom. Erik är en av allsvenskans främsta backar och Dahlén gjorde det också riktigt bra på Rambergsvallen. Dessutom var ju den främste mot Häcken, Daniel Sjölund, avstängd.

Alberis da Silva spelade på ett föredömligt sätt mittback i andra halvlek mot Häcken då Daniel Hallingström tvingades bryta på grund av sjukdom. Därmed var det ingen oro för mittförsvaret, men Allan Olesen är ju ingen naturlig vänsterback. Allan spelade enkelt, men det blev för enkelt och vår normalt framgångsrika vänsterkant var inte alls speciellt giftig.

Överhuvudtaget var passningstempot alldeles för svagt från samtliga spelare. Syrianskaspelarna kom därmed in i press och den låga passningskvaliteten gjorde att vi aldrig fick något flyt i spelet. De spelvändningar som vi varit framgångsrika med, främst på Kopparvallen, lyste med sin frånvaro.

Vi skapade ändå några vettiga chanser att ta ledningen i den första halvleken, men Imad Zataras skott i inledningen gick rakt på målvakten Dwayne Miller. När Imad Zatara spelade in från höger i slutet av halvleken var Viktor Prodell så när att peta in bollen i övergivet mål, men Proddan hann tyvärr inte ända fram.

Syrianska skapade ingen fet chans i den första halvleken och det var även vi som skapade chanser i den andra halvleken. Alberis da Silva fick den stora chansen, då Syrianskas målvakt Dwayne Miller tappade en hörna från Kristian Bergström, men volleyn gick strax utanför det vänstra krysset.

I den 63:e minuten utgick Allan Olesen och Tom Pettersson flyttades ned som vänsterback. Kristian Bergström tog en mer central position och Petrit Zhubi kom in på vänsterkanten. Det fick en förhöjande effekt av vårt spel med mer fart och flärd. Fem minuter senare spelade Kristian Bergström in bollen i straffområdet men Viktor Prodell fick bollen för långt ifrån sig och friläget mitt framför mål uteblev därmed.

I den 70:e minuten jobbade John Owoeri för att få skottläge i straffområdet men blev bryskt tagen av Suleyman Sleyman och då kunde inte Kristoffer Karlsson från Helsingborg undgå att blåsa straff för oss. Det var äntligen på tiden. Inte sedan den 13:e matchen förra året har vi fått någon straff i Allsvenskan. Då gjorde Magnus Eriksson mål hemma mot Elfsborg och denna gång var Viktor Prodell framgångsrik skarprättare. Viktor Prodell stegade fram och satte straffen säkert, hårt och högt till vänster, helt otagbart för målvakten trots att Dwayne Miller gick åt rätt håll.

Fantastiskt skönt att få det målet, men ledningen var inte säker. Vi ville ha en lugn och trygg resa mot mål, men det blev ett chansartat hawaiispel. Vi hade ett par bra lägen att döda matchen, men vare sig Petrit Zhubi eller Mohammed Abubakari lyckades och det blev istället farligt åt andra hållet, speciellt då Sharbel Touma sköt över i jätteläge och slutminuten då bortalaget oroade rejält framför vårt mål.

Vi höll dock ut och det är en fantastisk vecka vi fått varit med om, med en historisk triumf borta mot Häcken samt förmågan att kunna ladda om efter den urladdningen och ta en ny seger mot Syrianska. Vi har också hållit nollan i bägge dessa matcher.

Henrik Gustavsson gjorde en ny strong insats mellan stolparna. Att rädda bollar sker i egenskap att placera sig rätt och Fimpen har verkligen varit med ut i banan för att skära av vinklarna. Detta var den sjunde nollan på trettonde matchen, vilket naturligtvis är fantastiskt. Endast John Alvbåge i Göteborgs kasse har lika många nollor. Fimpen är också uppe på en fin fjärdeplats i Allsvenskans målvaktsliga med en räddningsfrekvens på 79 %.

Anton Tinnerholm fick åter slita på sin högerbacksplats och det blev inte alltid lätt då vi tappade många bollar högre upp i banan. 22-åringen kom bättre fram i offensiven i andra halvlek och svarade på det hela för en okej insats.

Daniel Hallingström hade det förstås tufft i luftspelet mot 198 centimeter långe Dinko Felic, men klarade honom allt bättre efterhand. Danne städade i övrigt bra då vi tappade boll högre upp i banan och höll ihop försvaret på ett vettigt sätt.

Alberis da Silva var inte lika framgångsrik som mot Häcken men gjorde mycket nytta i luftrummet och som städgumma. Frekvent använde dock brassen för många tillslag på bollen och bidrog därmed till att dra ned tempot istället för att höja det.

Allan Olesen fick efter fem matcher utan speltid åter chansen som vänsterback. Dansken hoppade ju in som vänsterback borta mot Kalmar sedan Andreas Dahlen blivit utvisad och spelade även den efterföljande matchen mot Djurgården på samma position. Allan löste de defensiva uppgifterna på ett okej sätt även om han hade svårt att hänga med i svängarna ibland. 31-åringen spelade dock inte många bollar framåt i banan.

Imad Zatara var inte alls lika bra som tidigare under säsongen. Det blev åter för mycket kladd med bollen vilket bidrog till att vi tappade flytet i spelet och bolltappen höll på att ställa till det för oss. Emellanåt bidrog 28-åringen på ett bra sätt till offensiven och kapaciteten finns onekligen.

Mohammed Abubakari kladdade också med bollen för mycket i inledningen av matchen, men höjde sedan nivån och stod för en viktig arbetsinsats på innermittfältet även om passningskvaliteten inte nådde några högre höjder.

Tom Pettersson startade de åtta första matcherna i Allsvenskan men har sedan fått börja på bänken i fyra matcher. Efter Daniel Sjölunds avstängning fick Tom åter chansen från start, men 23-åringen hade svårt att hitta in i matchen och var inte ofta i kontakt med bollen inledningsvis. Det blev sedan väl många passningar till fel adress. När Tom kom ned som vänsterback ökade han kvaliteten i passningsspelet och han bidrog till det lyft vi hade innan målet.

Kristian Bergström fick inte tillräckligt med understöd av Allan Olesen i offensiven och blev inte delaktig i spelet på samma sätt som vi är vana att se. När Pligg kom in centralt tog dock 39-åringen tag i taktpinnen och vi fick ett visst tryck.

Petrit Zhubi kom in sista halvtimmen på vänsterkanten och gjorde ett bra inhopp, med kvicka snabba steg fick vi en helt annan vänsterkant och på så vis fick vi bättre fart även i det övriga spelet. 25-åringen hade också ett bra läge att avgöra matchen, då han stormade fram, vände in vid kortlinjen men inte fick ordning på skottet i bra läge. Lite minus att han dock inte var kyligare och mer taktisk i slutet av matchen.

John Owoeri går från klarhet till klarhet. När många andra var passiva under stora delar av matchen var John löpvillig under hela matchen. I början tappade han en del boll, men han växte, precis som på Rambergsvallen under tidens gång och kunde ensam oroa Syrianskas försvar. Även höga svåra bollar lyckas han med spelsinne, styrka och teknik fånga in och spela vidare. Målen kommer bara han fortsätter jobba på och undvika offsiden (fyra stycken igen är för mycket). Det var tack vare nigerianen som vi fick straffen.

Viktor Prodell nådde aldrig riktigt sin kapacitet i matchen, men försökte gott i luftrummet och börjar hitta samspelet med John Owoeri. Mer kvalitet i spelet och löpvilja finns att ta fram. Som straffskytt har Proddan bidragit på ett fint sätt under året med straffmål borta mot Elfsborg i en träningsmatch i vintras och även mål från elva meter i skarpt läge hemma mot Jönköpings Södra i Svenska Cupen. Denna straff var riktigt väl slagen och otagbar. 25-åringen har nu gjort lika många mål som Imad Zatara, fem stycken. De båda ligger därmed på en delad sjundeplats i Allsvenskans skytteliga. Häckens Moestafa El Kabir leder med nio fullträffar.

Mattias Mete bytte av Viktor Prodell de sista 20 minuterna och gjorde en hel del bra, men kunde varit ännu mer aktiv i det defensiva arbetet.

Även om den här matchen lämnade en hel del i övrigt att önska, så är det ändå poängen som är det enda viktiga. De brister som fanns i spelet finns god tid att åtgärda tills nästa mach på måndag den 1 juli då Brommapojkarna kommer till Kopparvallen. Men samtidigt gäller det att göra det för annars blir det ingen ny trepoängare. Då får vi förhoppningsvis också tillbaka Erik Moberg och Andreas Dahlén, samt förstås även Daniel Sjölund som åter är tillgänglig efter avstängning. Vi har en bred trupp och det behövs framöver då avstängningar kommer mer frekvent.

Efter 13 matcher har vi exakt samma tabellrad som i fjol vid samma tidpunkt: 6 – 2 – 5,vilket innebär 20 inspelade poäng. Det som skiljer är målen. I fjol hade vi 27–20 mot 16–12 i år. Vi har alltså varit mycket målsnålare i båda riktningarna och vi kan hittills vara mycket nöjda över defensiven. Endast topptrion har släppt in färre mål. Göteborg och Elfsborg 9 mål och Helsingborg 8. Offensiven har också lossnat på sistone då vi har gjort 13 mål på de 7 senaste matcherna.

Vi har fått ett rejält avstamp till bottentrion och fokus ligger nu mot att klara av hemmamatchen också mot Brommapojkarna, som på måndagen spelar borta mot AIK. Måndag den 1 juli klockan 19.00 fyller vi Kopparvallen ordentligt!

ÅFF – Syrianska FC 1–0 (0–0)

1–0 (71, straff) Viktor Prodell

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (1:a), Anton Tinnerholm (2:a), Mattias Mete (2:a).

Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg.

Publik: 3 520

Övrig statistik

Bollinnehav 54 – 46

Avslut  11 – 8

Avslut på mål 5 – 3

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 9 – 2

Frisparkar 16 – 9

Offside 4 – 2

Utvisningar 0 – 1

Varningar 3 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Allan Olesen (ut 63) –

Imad Zatara, Mohammed Abubakari, Tom Pettersson (VB 63), Kristian Bergström (MM 63) –

John Owoeri, Viktor Prodell (ut 74)

Inbytta ersättare

Petrit Zhubi (in 63 VM), Mattias Mete (in 74).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, George Tanzi, Emmanuel Dogbe, Christoffer Karlsson, Martin Christensen.

Förbannelsen bruten

Jag har upplevt många olyckliga matcher i Göteborg och på Rambergsvallen i synnerhet, men 2008 tog hem alla priser i jävlighet. Det känns overkligt, men det är sant. Vi vann på Rambergsvallen! Häcken slogs tillbaka med 2–0 och glädjen är otrolig över denna makalösa triumf.

Ofta har vi varit med i matcherna borta mot Häcken men flera gånger har raset kommit och 2008 är den matchen vi alla vill glömma men aldrig kommer glömma. Vi hade i matchen innan slagit Assyriska med 2–0 i en toppmatch i Superettan på Kopparvallen. Bara målskillnad skilde därefter oss på allsvensk kvalplats mot AFF på direktplatsen med fem omgångar kvar.

I omgången efter väntade Häcken, som låg två poäng efter oss. En pinne på förhand var bra, men när vi skaffade oss en 3–1-ledning efter mycket bra spel och hade stenkoll på matchen såg än mer lovande ut.

I den 81:a minuten blev Ricardo Santos nedriven av Mattias Östberg i straffområdet. Östberg blev utvisad och Santos tog själv hand om straffen men sköt högt över. Häcken satsade allt framåt och Daniel Larsson reducerade till 2–3 i den 83:e minuten. Jonas Henriksson kvitterade till 3–3 i den 89:e minuten och på stopptid fick Häcken straff som Jonas Henriksson satte. Katastrofen var ett faktum. De våra kunde sedan inte resa sig från traumat och några dagar senare föll vi hemma mot Qviding med 0–2. Vi slog sedan Enköping borta med 2–1, men föll hemma mot Brommapojkarna med 0–2 och då var hoppet om avancemang till allsvenskan borta. Hade vi slagit BP eller Häcken hade det räckt för en kvalplats. Vi hade alltså råd att förlora två matcher av de fem sistamatcherna, men vi föll i tre av dem.  

Hade vi vunnit mot Häcken så är jag helt säker på att vi tagit direktplatsen till Allsvenskan.

Vi har väntat extra på revanschen sedan dess och nu kom den alltså!

Den första halvleken var inte av någon högre kvalitet. Av försåtliga skäl prioriterade vi det defensiva spelet för att inte bli underbemannade mot Häckens kvicka och tekniska spelare, men man hade hoppats på mer resoluta ingripanden av våra forwards och Imad Zatara på högerkanten när vi fick lägen att starta upp anfall.

Det kändes ändå bra att vi höll nollan in i paus. I andra halvlek var det lite oroligt när Häcken kom igenom på djupet på kanterna några gånger, men de skapade fortsatt inte många lägen och så i den 57:e minuten kom så vårt underbara ledningsmål.

Ur central position strax utanför straffområdet spelade Mohammed Abubakari bollen till vänster där Andreas Dahlen elegant dribblade sig framåt och slog en magnifik genomskärare, perfekt avvägt till Kristian Bergström i djupet. Pligg vände snabbt om och spelade in bollen snett bakåt vid kortlinjen och där kunde Daniel Sjölund skicka in 1–0 vid den bortre stolpen.

Det var makalöst skönt. Häcken som haft det motigt med målskyttet kände pressen medan vi växte av självförtroendet. Det behövdes tydligen en ny spelare också för att lösa upp knutarna på Rambergsvallen.

Ett mål är dock inte mycket till ledning på Rambergsvallen och det var lite oroligt när Häcken fick allt mer bollinnehav och stormade fram i några giftiga lägen, men de våra stod för ett stort försvarsarbete och gjorde det besvärligt för Häckens framstormande spelare.

I den 77:e minuten var det istället vi som gjorde ytterligare ett mål. John Owoeri spelade in bollen från höger hörnflagga och Daniel Sjölund stötte fram fint och spelade fram till Viktor Prodell, som fick drömläge med vänstern. Bollen touchade Fredrik Björck och gick in vid den västra stolpen. Underbart 2–0!!!!!!!

Jag jublade förstås högt, men. Men. Nu var vi där igen! Ledning med två mål på Rambergsvallen. Domaren Tobias Mattson fick känningar och fick vård. Det blev fler avbrott med en förväntad lång stopptid. Avbrotten var dock tacknämliga för Häcken fick ingen rytm i sin jakt på mål. Men det var oerhört jobbigt och nervöst och man fick jobba hårt för att arbeta bort tankarna på hur underbart det kunde bli efter slutsignalen!

På stopptid fick Häcken Dominic Chatto utvisad, men som tur var fick vi ingen straff. Under sju och en halv minuts stopptid höll vi bollen mycket smart och hemmaspelarna gav mer eller mindre upp. Ruset steg genom hela kroppen och upp i huvudet när vi sjöng för fulla halsar och i den 96:e minuten började man släppa fram känslorna lite att det här kan faktiskt gå vägen! När Mattson så blåste av matchen i den 98:e minuten släppte allt. Vi klarade det, fullständigt ofattbart men samtidigt oerhört stort. Den här segern skulle jag aldrig ha bytt ut mot en derbyseger på Parken eller en seger på Olympia. Det här smäller högre. Flera år har den traumatiska upplevelsen från 2008 gäckat mig men nu är förbannelsen äntligen bruten!

Henrik Gustavsson höll åter nollan för sjätte matchen i år. Fimpen gjorde en riktigt svettig räddnig när Moestafa El Kabir kom fri i mitten på första halvlek och var stabil i övrigt. Henrik var också med långt ute i banan för att avvärja omställningslägen.

Häcken stormade fram med många spelare och det blev tufft för försvaret stundtals, men backlinjen stod pall genom disciplinerat och uppoffrande spel.

Anton Tinnerholm hade lite problem med Moestafa El Kabir stundtals men löste det oftast bra och gjorde på det hela en bra match med sitt enorma fajterhjärta.

Erik Moberg var kung i luften och stabil i markspelet. Med sin följsamhet styrde han av det mesta och Eriks snabbhet var extra viktig mot Häckens kvicka spelare.

Trots att Daniel Hallingström var sjuk så gjorde han en bra första halvlek. Att han inte är lika snabb som El Kabir löste han med rutin att gripa in vid rätt tillfälle.

Alberis da Silva ersatte i andra halvlek och uppträdde riktigt stabilt, med som vanligt bra huvudspel men han var också bra och uppoffrande i markspelet.

Andreas Dahlén gjorde sin bästa match i ÅFF-tröjan och släppte inte många förbi sig. Glädjande nog var också passningsspelet riktigt bra och framspelningen till Pligg vid första målet var magnifik.

Imad Zatara flyttades denna gång ned på sin vanliga plats som högermittfältare och gjorde det bra. Vi blev därmed mer stabila i defensiven. I första halvlek kunde han varit mer resolut i offensiven men i andra halvlek var han mer rejäl och tappade inte många bollar.

Mohammed Abubakari jobbade som vanligt bra och var aktiv i spelet med mycket boll. Mommo var lite oförsiktig några gånger i första halvlek men tryggare i den andra akten, då han var riktigt bra.

Daniel Sjölund gjorde också ett stort jobb men var också lite oförsiktig i sina beslut i första halvleken, men i den andra halvleken var han planens gigant och äntligen fick han göra mål. Ålänningen passade också fram till det andra målet. Sjölunds insats i slutet av matchen var oerhört viktig då han vann närkamper, höll i och inte bort någon boll. Trist dock med varningen som gör att han är avstängd mot Syrianska.

Kristian Bergström var likt Sjölund oerhört värdefull i slutet genom att hålla bollen lugnt och säkert utan att bli av med den. Dessförinnan spelade Pligg också kvalitativt i defensiven och offensiven med många löpmeter. Löpningen djupt in i straffområdet och den fina assisten till Daniel Sjölunds mål var matchavgjörande.

John Owoeri fick spela sin första allsvenska match från start och gjorde det allt bättre ju längre matchen led. I första halvlek var han inte tillräckligt bestämd och gick onödigt offside tre gånger. I andra halvlek blev nigerianen allt mer rejäl, säker med bollen och tappade inte många bollar. Vi har fått ytterligare en bekräftelse på att det var rätt att förlänga kontraktet med Owe.

Viktor Prodell kom också till korta i första halvlek, då han inte löpte tillräckligt och inte vann duellerna som man hoppats. I andra halvlek blev han mycket mer aktiv, vann många luftdueller och löpte mer. 2–0-målet var behärskat med vänstern invid stolpen (även om det tog en Björck) och samtidigt det fjärde allsvenska målet för året. Viktor skulle också ha haft en solklar straff med sig innan målet, men domaren Tobias Mattsson från Karlstad hade inte sin bästa dag om jag uttrycker mig försiktigt…

Mattias Mete bytte av Prodell i slutskedet och bidrog också till att hålla bollen borta från motståndarna, liksom Tom Pettersson då han kom in istället för Mohammed Abubakari.

I fjol hade Häcken sex skott på mål på Rambergsvallen och gjorde fem mål. I år hade vi två skott på mål och satte våra. Effektiviteten var nu på vår sida och det var verkligen välförtjänt efter atlla missöden tidigare på denna nu helt underbara Rambergsvallen!

Göteborg överhuvudtaget har inte varit något favoritresemål. Jag hade inför denna match sett 24 matcher de senaste tolv åren i Götet men bara fått vara med om fyra segrar (två mot Västra Frölunda och två mot Qviding). Jag har missat två matcher i Göteborg under denna period och i dem föll vi mot Häcken 2002 och 2003. Sedan dess har jag sett samtliga sex matcher mot bollklubben på Rambergsvallen och nu fick vi äntligen jubla och visar samtidigt att vi kan vinna i Göteborg mot de större lagen.

Segern gav ett visst andrum nedåt i tabellen inför de viktiga hemmamatcherna mot Syrianska och Brommapojkarna som nu följer, samtidigt som vi har fått häng på ett par av de fem lag som ligger före oss i den allsvenska tabellen.

Nu får vi all anledning att fira midsommar och på söndag vallfärdar vi alla till Kopparvallen för att se mötet mot Syrianska klockan 15.00.

BK Häcken – ÅFF 0–2 (0–0)

0–1 (57) Daniel Sjölund (Kristian Bergström)

0–2 (77) Viktor Prodell (Daniel Sjölund)

Varningar ÅFF: Daniel Hallingström (1:a), Daniel Sjölund (3:e, avstängd mot Syrianska), Mohammed Abubakari (2:a).

Domare: Tobias Mattsson, Karlstad.

Publik: 2 424

Övrig statistik

Bollinnehav 52 – 48

Avslut  16 – 7

Avslut på mål 4 – 2

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 5 – 5

Frisparkar 14 – 8

Offside 2 – 4

Utvisningar 1 – 0

Varningar 2 – 3

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström (ut 46), Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Imad Zatara, Mohammed Abubakari (ut 93), Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

John Owoeri, Viktor Prodell (ut 89)

Inbytta ersättare

Alberis da Silva (in 46), Mattias Mete (in 89), Tom Pettersson (in 93).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Petrit Zhubi, Martin Christensen. 

Pinsamt avslut på vårsäsongen

Vi föll på bortaplan med 0–3 mot Sveriges bästa lag under våren, Helsingborgs IF. Man kan förlora på olika sätt, men på detta sätt var inte okej.

Jag såg verkligen fram mot den här matchen. Nu var det dags att bjuda upp till dans. Mot ett riktigt bra motstånd skulle vi visa hur bra vi kan vara när vi kommer upp i den höga kapacitet som vi ska nå. Det skulle bli en match som skulle belysas som en av de främsta i hela Allsvenskan under vårsäsongen, men så blev det alltså inte då vi inte alls bjöd upp till dans.

Jag har imponerats av Helsingborgs ”totalfotboll” tidigare under säsongen men i skånederbyt höll inte HIF samma klass som tidigare och matchen innehöll förvånansvärt många felpassningar och lågt tempo under långa perioder. Under perioder var det dock hög intensitet och riktig derbykamp, vilket förhoppningsvis skulle ta kraft inför vår match. De rödblå hade också en stark period i andra halvlek där de visade sin klass, men visst skulle vi kunna rå på dem.

Vi var väl med från början men speciellt när David Accam, ur offsideläge, satte bollen borde vi fått en skarp varning om det självklara, att vara noggranna i passningsspelet, speciellt på egen planhalva. Men så hände det som absolut inte fick hända redan efter an kvarts spel. Andreas Dahlén slog passningen rakt i famnen på Robin Simovic som senare hittade fram till Alejandro Bedoya. Daniel Hallingström hängde inte alls med i svängarna och amerikanen fick fritt utrymme för sitt skott. Henrik Gustavsson var på bollen men kunde inte hålla bollen utanför den högra stolpen.

Efter en riktigt risig period efter målet där de våra såg skrämda ut av det ”mäktiga” Helsingborg kom vi igen en aning och Imad Zatara nickade bra på Andreas Dahlens fina inlägg men målvakten Pär Hansson räddade bra enda gången han behövde ingripa. Hade Viktor Prodell varit på tårna så hade han satt returen.

HIF kom tillbaka och efter stor passivitet åkte vi på 0–2. Alejandro Bedoya fick alldeles för enkelt komma till skott i halvmånen utanför straffområdet. Henrik Gustavsson svarade för en bra räddning men Andreas Dahlén var sen på returen och slog bollen till inkast. Ardian Gashi fick sedan bollen i högerinnerposition och kunde nästan helt obehindrat vandra igenom och klippa in bollen vid det främre krysset. Imad Zatara försökte göra en ansats, men täckte på helt fel sida och fullföljde inte. Daniel Sjölund passerades också alldeles för enkelt och därbakom var både Andreas Dahlén och Erik Moberg passiva. Henrik Gustavsson kunde också ha varit mer på tå i målet.

Förutom Fimpens räddning när Bedoya oroade i straffområdet och Kristian Bergströms räddning vid bortre stolpen efter hörna, så var återstoden av halvleken ganska lugn. ”Hörnräddningen” visar också på hur viktigt det är att ha någon på bortre stolpen. Detta var Pliggs fjärde hörnräddning i år genom denna positionering.

Helsingborgs IF fick matchen dit de ville med en snabb 2–0-ledning. De kunde sedan ”vila” på resultatet. Det borde ha varit HIF-arna som skulle vara sega efter derbyt, men det var istället våra spelare som såg oerhört sega ut.

Med 0–2 in i paus hade vi i varje fall chans på poäng. Till den andra halvleken byttes anfallsparet Viktor Prodell och Imad Zatara ut till förmån för Tom Pettersson och John Owoeri. Vi gick därmed ner på 4–5–1.

Åtgärden gav dock inte önskad effekt. Med Tom Pettersson som ”mittfältslibero” tätades luckan som Alejandro Bedoya härjade fritt i bättre, men Peter Swärdhs önskan om att Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund skulle komma högre upp i banan uppfylldes inte. John Owoeri som skulle få djupledsbollar fick istället främst agera som bollmottagare och det är ju inte hans främsta epitet även om han gjorde så gott han kunde.

Med 20 minuter kvar tvingades Mohammed Abubakari till byte. Oscar Möller byttes då in och vi gick tillbaka till 4–4–2. Vi fick lite mer tyngd framåt men skapade bara en riktigt bra målchans, i den 77:e minuten. Den var å andra sidan riktigt bra. John Owoeri löpte bra och spelade in bollen snett bakåt vid kortlinjen och där fick Kristian Bergström öppet läge, men sköt rakt på Emil Krafth.

Innan eländet var över åkte vi också på ett 0–3-mål. I den 86:e minuten sprintade Alejandro Bedoya igenom i högerinnerposition överlappade med Alvaro Santos och amerikanen skickade in bollen framför mål där Christoffer Andersson sprintade ifrån Andreas Dahlén och rakade in bollen.

Vi har tidigare gjort bra naturgräsmatcher, förvisso mot betydligt sämre motståndare, men ”segheten” fick till följd att våra spelare inte positionerade sig väl (inte tog speldjup) för att ta emot passningarna, fastnade med bollen och ofta blev vidareleveransen för lös. Vi tappade därmed fart och kvalitet i passningsspelet. Det finns ytor hos alla lag, vilket också visade sig i inledningen på matchen, men med ett så svagt passningsspel går det inte att rå på ett så starkt lag. Hade vi däremot fått igång vårt eget spel och inte slarvat bort bollen på egen planhalva, då kunde vi ha hållit emot till slutet och då kunde skånederbyt fått en fysisk hämmande effekt för hemmalaget, men nu kunde HIF istället rulla av matchen på halvfart.

Mot ett lag som HIF måste alla ställa upp i försvarsspelet men när inte våra forwards började arbetet, att göra det jobbigt för motståndarna och styra uppspelen mot en kant, så blev det än besvärligare för övriga lagmedlemmar. Mittfältet kom på mellanhand och backlinjen var passiv.

Imad Zatara har ännu inte fått till målskyttet på bortaplan och var för lite engagerad i den här matchen, både offensivt och defensivt. Han försökte löpa i djupled, såg ut att komma först på bollen flera gånger men kom ändå aldrig loss. Stort minus förstås för det defensiva arbetet innan 0–2-målet. Imad hämmades dock av en ömmande fot, vilket också föranledde bytet i paus.

Viktor Prodell sprang inte och kunde därför inte komma loss, undantaget efter pliggs fina djupledspassning i slutet av första halvleken men han fastnade på en motståndare och blev av med bollen. Viktor täckte också bollen mycket sämre än vad vi är vana att se honom göra.

John Owoeri gjorde en helt okej insats på topp i ett svårt läge, men fick ofta förstatouchen lite för långt ifrån sig som bollmottagare.

Oscar Möller gjorde också ett okej inhopp. Med lite mer kraft i duellerna och löpningarna blev vi lite tyngre framåt.

Martin Christensen överarbetade, när det var extremt viktigt att spela på få tillslag för att inte tappa fart och tog för lite av jobbet i defensiven. Att han inte tog chansen att gå in framför mål när Daniel Sjölund slog inlägg i första halvlek var också mycket märkligt.

Den på förhand intressanta mittfältskampen, mellan våra innermittfältare Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund och HIFs dito Ardian Gashi och May Mahlangu, uteblev.   

Mohammed Abubakari försökte men körde ofta fast och vi tappade fart. Mommo kom ofta på mellanhand i det defensiva arbetet och kom inte med i offensiven på det sätt som vi hoppats med för hög felpassningsfrekvens.

Daniel Sjölund kom inte alls kom upp i sin kapacitet vare sig offensivt eller defensivt. Det såg segt ut helt enkelt och passningskvaliteten stod inte att känna igen.

Kristian Bergström jobbade och sprang men det såg segt ut och han kom ofta på mellanhand och fick ut väldigt lite.

Tom Pettersson kom in med energi och köttade på men det var ett svårt läge och kvaliteten i passningsspelet infann sig inte riktigt.

Anton Tinnerholm hade inte heller någon bra dag även om han höll David Accam stången, så länge ghananen spelade, på ett okej sätt. Passningskvaliteten ställde dock till det för oss många gånger.

Daniel Hallingström och Erik Moberg har utgjort ett mycket bra mittlås i flera matcher, men nu fick vi åter se faran med två mittbackar som trivs bäst genom att backa och avvakta. Det är inget motmedel när motståndarna spelar sig igenom mittfältet och samtidigt ingen tacksam uppgift.

Erik Moberg hade tuffa dueller med jätten Robin Simovic och det blev inte lättare när lunddomaren Andreas Ekberg tillät Robin använda armarna i varje duell, men Erik måste sätta hårt mot hårt. Nu blev det för avvaktande.

Daniel Hallingström blev än mer avvaktande, kom ofta väldigt djupt och hade för låg kvalitet i passningsspelet.

Andreas Dahlén har inte nått upp till den nivå som jag hoppats under våren och nu fick vi åter se prov på slarvigt passningsspel och passivitet som blev förödande, även om han under perioder agerade mer tryggt.

Henrik Gustavsson kan inte lastas för förlusten, ettan var han på, tvåan kunde han tagit men det var ett hårt och rappt avslut mot krysset och vid trean blev vi helt överspelade. Trots svag hjälp gjorde Fimpen en hel del bra räddningar som höll siffrorna nere.

Vi hade inte släppt in något allsvenskt mål på naturgräs sedan 0–3 borta mot Helsingborg förra året men nu fick vi åter bita i det sura gräset på Olympia. Hemska 0–3 blev det även 2010. Förra året var ett fall framåt spelmässig men det här var ett rejält bakslag.

14 poäng på 11 matcher är ett sämre facit än i fjol då vi tog 16 poäng efter 11 matcher. Med en starkare trupp i år är det förstås inte ett bra facit, men med nygammal tränare som i första hand ville rätta till försvarsspelet är det ändå okej och faktum är ju att vi skulle tagit fler poäng sett till spel och chanser.

Vi kan se och lära av Helsingborgs totalfotboll att även om man är stjärna, eller tror sig vara stjärna, så kan jobba stenhårt för laget och inte bara när det passar det egna egot, som annars är vanligt hos så kallade storlag.

I en summering under vårens elva allsvenska matcher ger jag följande geting/+ betyg till våra spelare som medverkat i Allsvenskan:

Fyra (mycket bra allsvensk klass): Henrik Gustavsson, Erik Moberg, Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström och Imad Zatara.

Tre (bra allsvensk klass): Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Tom Pettersson och Viktor Prodell.

Två (allsvensk klass): Allan Olesen, Andreas Dahlén, Martin Christensen, Petrit Zhubi, Emmanuel Dogbe, Oscar Möller, Mattias Mete och John Owoeri.

Jag har förstås inte alls samma koll på HIF, men ändå en hygglig bild på motståndarna och ger dem följande betyg för vårens insatser:

Fem (landslagsklass): Alejandro Bedoya, May Mahlangu.

Fyra (mycket bra allsvensk klass): Pär Hansson, Emil Krafth, Loret Sadiku, Peter Larsson, Erlend Hanstveit, Walid Atta, Mattias Lindström, Ardian Gashi, David Accam, Robin Simovic.

Tre (bra allsvensk klass): Joseph Baffo, Christoffer Andersson, Daniel Nordmark, Rachid Bouaouzan, Álvaro Santos.

Två (allsvensk klass): Elias Andersson, Rasmus Lindgren.

Som synes har HIF även individuellt sätt starkare spelare överlag, men en bra dag kan vi nå högre lagmässig och individuell kapacitet än genomsnittet samtidigt som motståndarna når en lägre prestation än genomsnittet. Denna hemska eftermiddag på Olympia låg dock den lagmässiga och de individuella prestationerna på en betydligt lägre nivå från vårt lags sida.

En stor anledning att vi inte lyckats vinna mot något så kallat storlag på bortaplan är att det fortfarande finns en jantelagsanda där vissa nervärderar oss själva och inte tror på framgång och då blir det heller ingen lycka, så börja tro för framgången så kommer vi även kunna nå resultat i denna typ av matcher.

Helsingborgs IF – ÅFF 3–0 (2–0)

1–0 (26) Alejandro Bedoya

2–0 (42) Ardian Gashi

3–0 (86) Christoffer Andersson

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund (2:a)

Domare: Andreas Ekberg, Lund.

Publik: 11 106

Övrig statistik

Bollinnehav 61 – 39

Avslut  13 – 2

Avslut på mål 8 – 1

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 4 – 2

Frisparkar 9 – 13

Offside 8 – 5

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Martin Christensen, Mohammed Abubakari (ut 72), Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Imad Zatara (ut 46), Viktor Prodell (ut 46)

Inbytta ersättare

Tom Pettersson (in 46 MM), John Owoeri (in 46 F), Oscar Möller (in 72 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Petrit Zhubi, Mattias Mete.