Ett stort ögonblick som får oss att tro på nåt ännu större!

Det första riktiga minnet i striden om ett SM-guld var finalen mellan Hammarby och IFK Göteborg på Söderstadion 1982. Det som jag, som barn och inte jätteintresserad av fotboll, fascinerades av var bland annat bajenklackens sång. Det var häftigt och det var lätt att ryckas med i sången även om jag inte hade några sympatier för Hammarby. Jag minns inte om jag tänkte att jag själv ville stå i en klack och sjunga, men så har det blivit under 2000-talet och samma melodi sjunger också vi, men med annan text förstås:

Tjalalalalalalaaaaaaa Tjalalalalalalaaaaaaa Eeeeeeeehhhhh ÅFFFF FFFF

Dessförinnan var det mindre sång och mindre stämning på matcherna. Speciellt tyst och eländigt var det förstås när vi föll ned till division III till säsongen 1992. Vi var inte speciellt många som då trodde på att vi skulle nå tillbaka till Allsvenskan.

Sedan 1982 har jag upplevt många SM-finaler, och guldstrider sedan SM-slutspelet försvann, framför TVn och radion. I år var första gången som jag fick uppleva guldstriden på nära håll. Live, eftersom mitt eget älskade ÅFF spelade mot den hetaste guldaspiranten, som också lyckades bärga guldet.

Så här när säsongen är slut får man tid för eftertanke och det är en helt fantastisk resa som vi har fått varit med om från att vara landets 133:e bästa lag 1992, för att i år vara landets 8:e bästa lag. Men det är klart att vi inte vill att resan ska ta slut här. Det var fantastiskt stort att spela 1–1 mot guldlaget och se Anders Svensson lyfta Lennart Johanssons Pokal, men nu när vi har fått vittring på den så vill vi förstås att Pokalen ska bli vår en dag!

Malmöfansen vrider sig naturligtvis i plågor, att de inte själva kunde fixa guldet när de fick vår hjälp. Vi själva bryr oss inte speciellt mycket om det, men det är klart att det underlättade för oss att AIK ledde med 2–0 mot Malmö. Därmed var inte Elfsborg speciellt intresserat av att satsa framåt under slutskedet av matchen. De våra var också rätt nöjda med pinnen och ska så också vara.

Poängen räckte ju för att passera både Kalmar FF som föll med 0–3 borta mot Syrianska och Djurgården som föll borta mot Göteborg med 0–1. Vi kommer därmed att få extra bonuspengar utöver den 12:e plats som vi har budgeterat med, vilket förstås är extra välkommet. Dessutom får vi två hemmamatcher i svenska cupens gruppspel som avgörs i mars. Vi får även hemmamatch mot det på pappret tuffaste motståndet. Om inte Elfsborg och Helsingborg blir utslaget nästa söndag, så kommer via att spela i grupp 8 och möter då Djurgården hemma. De två andra lagen i gruppen blir troligtvis ett superettanlag på den övre halvan samt ett superettanlag på undre halvan eller ett lag från lägre division. Vi möter ett av dessa lag hemma och ett borta.

Eftersom vi har konstgräs som naturligt underlag som troligtvis kommer gälla i dessa matcher har vi en extra stor chans att gå vidare till kvartsfinalen. Gör vi ett riktigt bra gruppspel och är bland de fyra främsta gruppsegrarna, så får vi hemmamatch även i kvartsfinalen. I semifinalen är det sedan fri lottning. Når vi finalen och möter Elfsborg är redan platsen i Europa League säkrad. I annat fall måste vi även vinna finalen för att ta oss ut i Europa igen.

Kunde vi nå Europa Leagues föregångare – Uefacupen som mittenlag i Superettan 2006, så kan vi givetvis göra om bedriften som mittenlag i Allsvenskan.

Vårt förra cupäventyr var fantastiskt och vi gjorde en vinst på tre miljoner kronor, vilket räddade klubben. Vi hade aldrig varit där vi är i dag utan den framgången, så visst är cupspelet oerhört viktigt.

Det kändes väldigt snöpligt och onödigt att vi inte kunde vinna mot Sundsvall, men med facit i hand tar jag mycket hellre en poäng i båda de här matcherna än vinst mot Sundsvall och förlust mot Elfsborg. Endast Mjällby och Sundsvall hade tagit poäng på Borås Arena tidigare i år. Därmed är vi det enda laget har poängövertag mot de svenska mästarna. Vi har tagit fyra poäng mot Elfsborg med en sammanlagd målskillnad på fantastiska 6–2. Vi är därmed det enda laget som inte har förlorat mot Elfsborg i år.

Det tar vi naturligtvis med oss för att ta nästa steg och bli ännu bättre. Att kravbilden har höjts märker vi av att vi inte var speciellt nöjda med spelkvaliteten. Elfsborg hade bollen mer än oss, men inte markant. De skapade fler lägen än oss, men inte klart fler feta chanser. Både boråslaget och vi slarvade i avgörande lägen och det var därför som de feta chanserna uteblev.

Det kändes som vi gade ganska bra kontroll på matchen när Elfsborg tog ledningen efter en halvtimmes spel, men sedan gick det snabbt. Anders Svensson slog en boll ut på högerkanten där Johan Larsson tog emot och slog ett precist instick mot främre stolpen där Stefan Ishizaki skarvade in bollen. Kristian Bergström hann inte med Larsson, Jesper Arvidsson han inte täcka av viinkeln för inspelet och Erik Moberg hängde inte med Ishizaki. Alla mål går givetvis att stoppa men detta var ett av de svåraste denna säsong.

Jesper Arvidssons frispark i ribban var värd ett bättre öde, men kvitteringen skulle komma i den andra halvlekens 76:e minut. Vi har sett det många gånger i år att vi har lyckats skicka fram mer folk i banan och forcerat in mål. Viktor Prodell höll i bollen bra spelade till Kristian bergström som lade bollen snett ut till vänster där Jesper Arvidsson lyfte in bollen och i kamp mellan Oscar Möller och Andreas Klarström gick bollen fram till Viktor Prodell som elegant lobbade in 1–1.

Med 2–0 för AIK mot Malmö blev det sedan allt mer avvaktande spel från båda sidor. Om Malmö varit i ledning på Råsunda hade Elfsborg varit tvungna att gå mer framåt, men det är ju inte säkert att de hade lyckats för det. Nervositeten hade blivit större och vi kunde mycket väl ha lyckats ta poäng även i ett sådant läge.

Det är speciellt att spela en sådan här match med massor av förväntansfull publik och ett enormt nationellt fokus. Det märks att våra grabbar ute på banan har mognat och det såg aldrig skärrat ut.

Henrik Gustavsson visade hur bra han kan vara och tände verkligen till. Speciellt vass var han på att avvärja låga inspel en bit från målet och några riktigt fina räddningar svarade också Fimpen för. Självklart ska Henrik fortsätta flera år till och han har ju nu en stor konkurrens från Gustav Jansson.

Extra roligt var det också för Erik Moberg, som spelade sin första match från start i år. Efter en mindre lyckad insats i det tidiga inhoppet mot Sundsvall senast, stod nu Erik för en riktigt bra match mot med följsamma brytningar och säker i huvudspelet. Det var ett skönt besked för Erik som var borta från spel så länge.

Daniel Hallingström kom också tillbaka från den tunga torsdagen på ett mycket fint sätt och höll i hop styrkorna väl. Summa summarum en stabil säsong från Danne som med sin rutin är viktig i det fortsatta lagbygget.

Allan Olesen var tillbaka på högerbacksplatsen och löste de flesta situationerna på ett bra sätt med sin rutin från stora matcher. Allan är en bra konkurrent till Anton Tinnerholm.

Jesper Arvidsson på den andra kanten tappade bort en del bollar men, svarade också för många fina brytningar och räddade en boll på mållinjen. Dessutom låg han bakom vårt mål. Jeppe har sina svackor i defensiven men väger upp dem med en fantastisk offensiv när han är som bäst. Självklart är Jesper viktig även nästa år.

Anton Tinnerholm började till höger på mittfältet och fick mest ägna sig åt defensiva uppgifter, vilket han klarade bra även om det blev en del tappade bollar. Anton har verkligen visat att han håller på allsvensk nivå och ska kunna bli ännu bättre nästa år.

Mohammed Abubakari var tillbaka på innermittfältet och han visade åter vilket fint tillskott han är. I en sådan här match där motståndarna har kvaliteter att spela sig igenom, vann han väldigt många bollar när motståndarna trodde att faran var över. Den sällsamma förmågan att knipa bollen som han gör är oerhört värdefull. Kan dessutom passningskvaliteten höjas ytterligare inför nästa säsong så har vi en av allsvensksna absolut främsta spelare.

Tom Pettersson fick fortsatt förtroende på innermittfältet och gjorde en stabilare insats än mot Sundsvall men fortsatte samtidigt att jobba hårt över stora ytor. Kan Tom bara lugna ner sig och vara lite kallare i vissa moment kommer också passningsspelet att bli bättre. Det här har varit ett stort år för Tom som fått chansen att spela på flera olika positioner vilket är värdefullt för framtiden.

Kristian Bergström visade nu verkligen att han kan spela riktigt bra även i de stora matcherna. Pligg jobbade kopiöst hela matchen och levererade också kvalitet i passningsspelet. Kristian vinner också assistligan tillsammans med Häckens Martin Ericsson med 11 målgivande passningar. Självklart ska Kristian fortsätta även nästa säsong Han är alldeles för bra för att redan lägga av.

Viktor Prodell hade verkligen ingen bra torsdag men kom nu tillbaka med mer energi, sprang mer och hade bättre kontroll på bollen. Målet var dessutom urläckert inlobbat. Efter en lång svacka med tio matcher utan mål avslutade Proddan med tre mål på de fem sista matcherna, varav två de två sista matcherna. Totalt blev det 15 mål under säsongen och en tredjeplats i Allsvenskans skytteliga. Endast allsvenska skytteligasegrare från vår förening har gjort fler mål för ÅFF under en allsvensk säsong; Ove Eklund 1968 (16 mål), Roland Sandberg 1971 (17 mål) samt Roland Sandberg och Ralf Edsttröm 1972 (båda 16 mål). Viktor är alltså en av våra störats målskyttar genom historien och är naturligtvis en viktig kugge för oss i framtiden.

Mattias Mete spelade blott sin andra match från start, men fick inte riktigt till de tekniska momenten, samtidigt som han kunde ha löpt mer och undvikit offsiden på ett bättre sätt. Ändå var det en okej insats, men visst borde Mete ha prickat in ledningsbollen efter tio minuter, nu blev det en snedspark till inkast. Den gången blåste inte domaren för offside och då är det bara att köra. Detta har varit ett lärorikt år för Mattias och kan han bara jobba hårdare så ska han kunna utvecklas till en allsvensk spelare av rang.

Oscar Möller kom in med bra energi och låg bakom segermålet. Vi vet vilken kapaciet Möller är kapabel till när han är som bäst. Kan han plocka fram den oftare näste år blir det riktigt bra.

Martin Christensen hoppade in och ställde till med en del oreda för Elfsborg samtidigt som han jbbade bättre i defensiven än tidigare. Dansken är en intressant spelare som skulle vara intressant att slipa på tills nästa år.

Tobias Nilsson fick åter speltid och gjorde det okej på innermittfältet. Snabbhetsträning med kvicka förflyttningar fram till nästa säsong kommer göra susen för killen med den fina högertassen.

Innan säsongen trodde jag på en realistisk placering mellan femma och tia med 40–45 poäng om det skulle vilja sig riktigt bra. Vi kom åtta så det får anses som klart godkänt. Vi landade på 37 poäng, vilket tack vare vår målskillnad på 48–48 räckte för att vara före Djurgården och Kalmar. Det var inte mer än rätt när vi åkte ur på målskillnad 2010. 48 mål (3 färre än 2010) är förstås på tok för många insläppta mål, men 48 gjorde mål (16 fler än 2010) är fantastiskt.

Jag trodde inför säsongen på 27 hemmapoäng, vilket nog inte så många trodde på, men vi nådda nästan fram. Det blev 25 till slut och således 12 på bortaplan. På bortakonstgräs var vi obesegrade. Detta första år var det rätt att köra hårt på konstgrässpelet för att nöta in det även i Allsvenskan men för att ta nästa steg måste vi klara av naturgrässpelet (2 poäng) på ett mycket bättre sätt.

Vår åttonde placering 2012 är den främsta placeringen sedan 1975 då vi kom sexa i Allsvenskan. Samma år spelade vi kvartsfinal i Europacupen (föregångaren till Champions League) mot Barcelona. Vi känner stor stolthet över detta och ännu stoltare ska vi bli!

Matchfakta

IF Elfsborg – Åtvidabergs FF1–1 (1–0)

1–0 (30) Stefan Ishizaki

1–1 (76) Viktor Prodell

Varningar ÅFF: Mohammed Abubakari, Oscar Möller, Daniel Hallingström.

Domare: Stefan Johannesson, Stockholm.

Publik: 16 176

Övrig statistik

Avslut totalt 19 – 5

Avslut på mål 10 – 3

Skott i målställningen 0 – 1

Hörnor 9 – 1

Frisparkar 13 – 15

Bollinnehav 55 – 45

Offside 3 – 5

Varningar 1 – 3

Laget

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen (ut 60), Daniel Hallingström, Erik Moberg, Jesper Arvidsson (VM 70, VB 77) –

Anton Tinnerholm (HB 60, ut 70), Mohammed Abubakari, Tom Pettersson (VB 70, MB 77), Kristian Bergström –

Viktor Prodell, Mattias Mete (ut 70)

Inbytta ersättare: Martin Christensen (in 60), Tobias Nilsson (in 70 MM), Oscar Möller (in 70 F).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Andreas Johansson, Amir Suljic, Emmanuel Dogbe.