Två bortslarvade poäng

Efter fyra raka segrar på Kopparvallen klarade vi bara 1–1 mot Örebro SK.

Sådana här matcher som mot tabelljumbon Örebro är alltid vanskliga då en falsk villfarelse kan smyga sig in att vi ska kunna vinna utan att alla gör sitt allra yttersta. Det var också precis vad som skedde. Vi hade full kontroll i inledningen av matchen, skapade chanser och många tänkte säkert att det var en knapp tidsfråga innan målen skulle komma. Det gjorde de inte. Våra spelare blev för säkra eftersom vi så enkelt dominerade matchbilden totalt. Passningar slarvades bort med många av våra spelare framför bollen, hemjobbet togs inte och våra försvarare fick en högst oangenäm uppgift att underbemannade försöka stoppa när sprintande örebroare stormade fram.

Det kändes så oerhört onödigt att släppa in ÖSK som var helt under isen inledningsvis. Bortalaget förmådde inte slå många passningar rätt i rad. Många enkla bollar slogs över sidlinjen och många direkt till våra spelare.

Tack vare att vi gick ned oss, kunde Örebro hitta mer rätt i passningsspelet och hotade med omställningarna. Det var tur att vi höll nollan till pausen.

I andra halvlek fick vi den start som vi så gärna ville ha med ett snabbt ledningsmål. Kristian Bergström slog en finfin hörna från höger som damp ned vid den bortre stolpen och Tom Petterson bokfördes för målet i kamp med Daniel Bamberg.

Målet gav självförtroende och känslan ”att vi fixar det här”. Vi hade full kontroll på matchen rullade ut ÖSK i ett högre tempo och hittade lägen för att skapa målchanser, men ytterligare mål uteblev. Målchanserna överarbetades och i stället för att ta avslut i ett tidigare läge skulle det spelas in på mållinjen.  

Vi är det mest effektiva laget i Allsvenskan (mål/avslut), men det beror inte bara på effektivitet. Det är också ett resultat att vi, till skillnad mot andra lag, tar väldigt få avslut från distans. Från längre håll är det förstås svårare att göra mål, men om man skjuter tillräckligt många skott så blir det ändå mål till sist.

På Kopparvallen har vi tidigare klarat oss utan att avslut från längre avstånd, men denna gång tappade vi två poäng på överdrivet kladdande med bollen.

Det märktes redan en stund innan kvitteringsmålet att vi inte lärt oss av misstaget i första halvlek. ÖSK släpptes åter in i matchen efter passningsspel utan tanke och med för små marginaler. Örebro lyckades därmed etablera längre anfall och hotade för en kvittering.

Ändå såg det ut att ordna sig då vi behöll trycket efter en frispark i den 76:e minuten. Petrit Zhubi var väldigt företagsam och vann tillbaka bolen, tog sig in från vänster, avancerade in centralt och spelade ut till Kristian Bergström som slog ett perfekt inlägg från höger. Viktor Prodell mötte med pannan och nickade in 2–0. I varje fall trodde alla det, utom ett fåtal och en av dem var den assisterande domaren Tobias Wärn från Motala.  Om det var offside, så måste det ha varit med minsta marginal. I första halvlek svarade Wärn för flera tveksamma domslut när örebroare kom fria, vilket inte direkt gjorde det hela bättre.

Direkt på insparken kontraslog ÖSK och de våra var disorienterade. Det gick dock långsamt och det fanns gott om tid att komma i position. Daniel Bamberg kom in från höger. Magnus Eriksson försökte stoppa honom bakifrån medan Bruno Marinho och Amir Suljic var passiva och låg på linje. En av den, lämpligtvis Amir eftersom han låg närmast, skulle stött och Bruno legat kvar som understöd. Bollen gick nu mellan de två till en helt fristående Valdet Rama, eftersom Petrit Zhubi inte bemödade sig att ta markering. Tom Pettersson var tvungen att stöta på bollföraren och Valdet valde då att spela ut till Marcus Astvald som var fri på utsidan av Jesper Arvidsson. Jeppe hade nämligen inte under någon gång ens kastat ett getöga på sin motståndare, vilket är oförsvarbart. På ett väldigt enkelt sätt borde Jesper lagt sig på rätt sida och då hade vi säkerligen vunnit matchen. Nu kunde istället Marcus avsluta direkt och satte 1–1 invid den bortre stolpen.

I matchens absoluta slutsekunder borde vi fått ett jätteläge för kvittering och den här gången var det ingen tvekan om att assisterande domaren Tobias Wärn lyfte flaggan felaktigt. Om man stannar TV-bilden så ser man att Kristian Bergström helt klart är onside när Jesper Arvidsson slår bollen på djupet. Mattias Mete, Tobias Nilsson och Anton Tinnerholm fanns alla som öppna måltavlor i straffområdet, men fick aldrig chansen.

Om det är någon som undrade varför det buades från ståplats så var det när Tobias Wärn gick av planen. Men nog borde vi vunnit detta på egen hand. Att släppa in ÖSK i första halvlek var illa nog men att inte dra lärdom och göra det igen i andra halvlek var riktigt illa. Det var också frukten av att vi inte använde vår breda trupp. Både Amir Suljic och Bruno Marinho har haft skadeproblem under veckan och det var naturligt att de inte skulle orka hela matchen, speciellt eftersom det blev så mycket hawaiispel. Vi tappade tydligt på mitten sista kvarten, både i det defensiva arbetet och när det gäller att fylla på i offensiven.

Bruno Marinho utgick först i den 88:e minuten till förmån för Tobias Nilsson. Likaså byttes tröttkörde Viktor Prodell ut för sent. Vi hade fina omställningslägen och bollarna var bra slagna men Viktor orkade inte. En pigg Mattias Mete hade kunnat avgöra men kom också in först i den 88:e minuten.

Bruno Marinho gav spelet en extra dimension i våra bra perioder, i första delen av båda halvlekarna, men överarbetade också en del i bollbehandlingen och tappade en del boll. Dessvärre är Bruno avstängd mot GAIS efter sin tredje varning. Amir Suljic spelade hela matchen och det är bara att konstatera att insatserna från de två senaste matcherna måste upp i en högre nivå för att han ska ingå i startelvan. Vi har en så pass bred trupp så det finns alternativ.

Förhoppningsvis blir Mohammed Abubakari och Imad Zatara spelklara till nästa match borta mot GAIS på lördag för att skapa fler möjligheter.

Petrit Zhubi måste också bli mer skärpt i det defensiva arbetet och överhuvudtaget måste våra spelare vrida mer på huvudet för att ha koll på sin gubbe. I offensiven måste också Zhubi använda sin fart bättre för att komma förbi, nu blir det lite för stillastående och då är det lätt att bli passiv och passningar slås bort som skedde för ofta denna gång.

Kristian Bergström jobbade bra för laget och hade åter bra precision i sitt passningsspel, men väntade lite för länge vid några tillfällen.

På topp kan vi precis som på Råsunda begära lite mer av Magnus Eriksson och Viktor Prodell. Lite fler löpningar för att öppna upp ytor och hjälpa trängda backar att hitta uppspelsvägar, vore önskvärt.

Viktor Prodell har inte kommit rätt i avsluten på sistone, förutom vid nicken som tyvärr inte godkändes. Några gånger slog Proddan hål i luften vilket vi inte är vana att se honom göra.

Magnus Eriksson hade en sämre förstatouch än vanligt och tappade på så vis bot en del bollar och mållägen, men han jobbade som vanligt hårt.

Mattias Mete knackar på dörren till startelvan med ett par inhopp på sistone och mer energi än Oscar Möller i U21-spelet. Möller fick nu ingen speltid alls, men hade behöv komma in och rusa mot tröttkörda örebroare.

Tre byten är dock maximum även om vi hade behövt flera denna kväll.

Backlinjen gjorde på det hela en bra match. De lägen som Örebro fick var oftast uppkomsten av bolltapp högre upp i banan, men några gånger blev det passivt.

Tom Pettersson har verkligen tagit chansen och växt ut till en jätte i försvaret. Det är härligt att se att han med bestämdhet vågar stötta upp och vinna boll både i markspelet och i luften (oövervinnlig). Dessutom sker brytnickarna till rätt adress och vänsterfoten är en mycket god passningsfot. Fortfarande återstår lite i värdering av situationer, men de blir bättre med mer rutin. Tom har börjat bygga en framtida framgångsrik karriär på rätt sätt genom att våga tro på sitt sätt att spela. Det är en bra början som borde leda till U21-landslagsspel.

Anton Tinnerholm tror också på sig själv och vågar. Värderingen av olika typer av situationer blir allt bättre och bättre. Ibland blir det fel men övervägande är de gånger då han framgångsrikt bryter och vi kan kontraslå. U21-landslaget borde också här snart vara en realitet.

Daniel Hallingström fick en otacksam uppgift några gånger då Tom Pettersson tvingades stöta åt vänster och Danne blev kvar ensam, med sin rutin klarade Danne av det bra, men var lite passiv vid några tillfällen.

Jesper Arvidsson började bra och kom framgångsrikt fram på vänsterkanten, men i slutet av matchen blev det nonchalant och även innan kvitteringsmålet låg Jeppe på fel sida av sin markering några gånger och jobbade inte hem tillräckligt.

Alberis da Silva kom in på den ovana positionen som högerback i slutet, då vi redan släppt in kvitteringen. Vi spelade inte bra under den perioden men Alberis gjorde det okej.

Erik Moberg spelade en timme i U21-laget i veckan och konkurrensen om mittbacksplatserna hårdnar allt mer, vilket är riktigt roligt.

Gustav Jansson kan inte lastas för målet och gjorde på nytt en stabil insats, där han svarade för några säkra räddningar och klarade luftspelet bra.

Att bara klara 1–1 hemma mot tabelljumbon Örebro är naturligtvis ett misslyckande. Vare sig i den här matchen eller i tidigare matcher hade ÖSK räckt för någon högre placering i Superettan.

Men om det velat sig riktigt illa hade vi tappat alla poängen. Med pinnen tog vi ett steg upp i tabellen till sjätte plats, men övriga sju matcher i omgången återstår. Vi behåller avståndet på 14 poäng ned till Örebro, som klev förbi GAIS i botten på tabellen. Just GAIS är nästa motståndare på bortaplan nästa lördag. Tveka inte utan anmäl dig till bussresan till Gamla Ullevi.

Läs mer om bussresan här

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Örebro SK 1–1 (0–0)

1–0 (46) Tom Pettersson (Kristian Bergström)

1–1 (77) Marcus Astvald

Varning ÅFF: Bruno Marinho (3:e, avstängd mot GAIS). 

Domare: Jonas Eriksson, Sigtuna.

Publik: 4 420

Övrig statistik

Avslut totalt 10 – 11

Avslut på mål 5 – 6

Hörnor 11 – 5

Frisparkar 13 – 8

Bollinnehav 11 – 10

Offside 3 – 3

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 79), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 79), Amir Suljic, Bruno Marinho (ut 88), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell (ut 88).

Inbytta ersättare: Alberis da Silva (in 79 HB), Tobias Nilsson (in 88 MM), Mattias Mete (in 88 F).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Andreas Johansson, Alain Junior Ollé Ollé, Oscar Möller.

Sista bittra minnet från Råsunda

Även vår sista match på Råsunda slutade med en försmädlig förlust, men nu är det slut på lidandet.

Jag har bara bittra minnen från Råsunda men förhoppningen var att vi skulle få med en fin avslutande minnesbild från skräckarenan, så blev det dessvärre inte och det känns skönt att hela rasket ska rivas.

Efter avstängning på Daniel Hallingström och skada på Bruno Marinho tvingades lagledningen till förändringar. Oron fanns om Alberis da Silva verkligen var klar för att gå in från start. På innermittfältet tappade vi vår kreatör och högt pressande Bruno Marinho och med facit i hand var det den tyngsta bördan. Tobias Nilsson är inte samma kreatör och inte lika kvick men gjorde ändå på det hela en okej insats. Brunos egenskaper saknades dock.

Även matchen på Kopparvallen blev en tuff historia men på Råsunda med naturgräs fick AIK ännu mer utdelning på sitt destruktiva sätt att spela fotboll, med mycket kamp och spelförstörelse för motståndarlaget. Detta är naturligtvis en ingrediens som ingår i fotboll och som man måste kunna hantera. Och man kan ju se det som ett tecken av respekt att det så kallade storlaget tog till medel som flera lag i Superettan.

Till skillnad från matchen på Råsunda för två år sedan kom våra grabbar ut med ett helt annat självförtroende till matchen. 2010 äntrade skräckslagna pojkar arenan och den första närkampen vann Oscar Möller när han byttes in efter en timmes spel. Säkert fanns detta i eftertanke då Möller spelade från start till höger på mittfältet istället för Petrit Zhubi som ansågs väga för lätt, med all rätta.

Denna gång var vi med i kampen från början och vi var det bättre laget från start med en del fina mållägen på fasta situationer och via omställningslägen. I den senare kategorin löpte Kristian Bergström in bra från vänsterkanten. Första gången strandade inspelet på en hemmaförsvarare och kanske därför valde han själv att gå på avslut vid det andra tillfället, då Viktor Prodell också fanns att tillgå framför målet. Vinkeln var inte den bästa och skottet gick dessvärre rakt på målvakten Ivan Turina.

Det är extra svårt att nå framgång i en fysisk match på bortaplan mot ett så kallat storlag, då domaren Andreas Ekberg inte tvekade att dra kortet till Tom Pettersson men minuten senare höll han ostskivan inne då Magnus Eriksson blev rejält kapad. Likadant var det på Kopparvallen, men där var tryggheten bland de våra större att rulla runt och till sist orkade inte AIK stå emot längre. Att matchen spelades på naturgräs påverkade inte vårt spel i någon högre utsträckning då mattan var i gott skick, men i en sådan här jämn match är det detaljerna som styr.

Att vi släppte in matchens enda mål precis innan paus på hörna kändes mycket onödigt. Vi borde ha fått bort bollen i det läget. Men det låg liksom lite i luften då vi slarvade strax innan målet och AIK kom fram och kunde etablera ett visst tryck.

När vi skulle trycka på för en kvittering i andra halvlek så kom vi stundtals fram i goda anfall både på kanterna och centralt, men ofta blev det lite för stressigt då löpvägarna inte togs tydligt och passningar slogs bort. Jag måste dock berömma de våra för att de aldrig gav upp utan hela tiden försökte i kampen.

AIK är ett svårt lag att bemästra i underläge, men laget är inte så märkvärdigt i övrigt och nog borde de våra ha kunnat lugna ner spelet lite och rullat runt för att hitta luckorna. Nu blev våra framstötar för lätta att ta bort inne i straffområdet. Kreatören Bruno Marinho hade behövts för att vi skulle etablerat ett mer långvarigt tryck mot AIK-målet.

Gustav Jansson hade inte mycket att göra åt hörnan som föranledde målet. I övrigt gjorde Gurra en bra och stabil insats. Vår målvakt visade också på självförtroende genom att finta bort en AIK-spelare.

Anton Tinnerholm hade skadeproblem i veckan men svarade på nytt för en stark uppoffrande insats och försökte verkligen gå på offensiven. 21-åringen höll spänningen in i det sista när han hann hem för att täcka skott i slutet och behöll bollen inom laget.

Tom Pettersson har växt in i laget på allvar efter uppehållet med fin auktoritet och god spelförmåga, men var fel man att nästan komma i friläge i andra halvlek i omställningen efter en hörna. Och det var dessvärre Toms snedspark som öppnade för Martin Lorentzsons mål.

Alberis da Silva höll fint hela matchen. Att det fattas lite i tajming är naturligt eftersom han inte spelat en match sedan 23 maj (förutom tre minuter i träningsmatchen mot Gefle). Huvudstyrkan var viktig och brassen var trygg i övrigt. Med mer matchtid kommer det där extra som han visade så många gånger under våren.

Med Daniel Hallingström tillgänglig efter sin avstängning blir det nu stenhård konkurrens om mittbacksplatserna.

Jesper Arvidsson slarvade ett par gånger innan hörnmålet, vilket visar på hur viktigt det är att värdera lägena. Ändå ett bra jobb av Jeppe som kämpade in i det sista för att forcera från vänsterkanten. Jeppe var nära på en frispark, men borde släppt fler till Tobias Nilsson.

Oscar Möller gjorde nytta med sin energi på den ovana högermittfältsplatsen men missade lite för mycket i förstatouch och passningar. Möller fick bästa kvitteringsläget i andra halvlek men kom fel till bollen och sköt högt över.

Tobias Nilsson fick äntligen chansen på sin favoritposition på det centrala mittfältet. Tobias är inte Bruno vilket innebar att Tobbe och Amir Suljic hamnade lite för mycket i linje och ofta lite för långt ned. Tobbe vann en hel del viktiga dueller, men förstatouchen höll på att ställa till det flera gånger och stannade upp vårt spel. Fotarbetet måste övas upp för att vara mer på tå. Tobbe borde ha tagit frisparkarna från vänsterpositionen.

Amir Suljic gjorde en mycket bättre bortamatch än i Sundsvall, men egenskaperna lyfter mer med Bruno Marinho som högt forcerande. Amir blev utbytt med skadekänning, vilken förhoppningsvis inte är allvarlig.

Kristian Bergström visade att han kan ta tag i matcher trots bortaplan mot ett så kallat storlag. Pligg tog ännu mer ansvar i andra halvlek och kom in mer centralt i banan för att speeda på. Kristian slog några fina passningar i omställningslägen som borde ha resulterat bättre och han sprang som vanligt väldigt mycket.

Magnus Eriksson var tillbaka i sin moderklubbs kula, blev precis som på Kopparvallen hårt tagen och fick inte många öppna lägen. Mange slet hela tiden och försökte, men kunde ha försökt löpa ifrån sin bevakning och släppt bollen lite snabbare.

Viktor Prodell försökte också, men borde ha löpt mycket mer för att kunna få mer boll.

Mattias Mete var en pigg injektion när han kom in men förstatouchen lyckades inte alltid, vilket är väldigt viktigt då det var trångt med utrymme när AIK backade hem.

Efter sex startmatcher i rad hoppade Petrit Zhubi kom in. Han vågade aldrig riktigt utmana men behöll bollen i spel. Hade Petrit spelat från start hade vi nog haft svårare att stå emot i defensiven, men hemma på Kopparvallen behöver vi Petrit igen från start.

Alain Junior Ollé Ollé fick också, efter sex matcher utan speltid, några minuter för en sista satsning framåt, men hann inte få speciellt mycket uträttat.

Vi är bättre än AIK men bevisade det inte denna gång. Nu väntar tre matcher mot bottenlag innan landslagsuppehållet och då gäller det att vara på tå för att vi ska få ett gott avstamp ned till de jagande lagen. Först ut är hemmamatch mot jumbon Örebro på fredag, sedan väntar nästjumbon GAIS borta och Syrianska, strax över strecken, också på bortaplan.

Matchfakta

AIK – Åtvidabergs FF 1–0 (1–0)

1–0 (43) Martin Lorentzson

Varning ÅFF: Tom Pettersson (1:a). 

Domare: Anders Ekberg, Lund.

Publik: 9 231

Övrig statistik

Avslut totalt 17 – 7

Avslut på mål 4 – 3

Hörnor 8 – 5

Frisparkar 17 – 16

Bollinnehav 49 – 51

Offside 3 –3

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Alberis da Silva, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Oscar Möller (F 65, ut 70), Tobias Nilsson (HM 65, MM 73, ut 90), Amir Suljic (ut 73), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell

Inbytta ersättare: Mattias Mete (in 70 F), Petrit Zhubi (in 73 HM), Alain Junior Ollé Ollé (in 90 MM).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Allan Olesen, Andreas Johansson, Emmanuel Dogbe.

Oerhörd styrka

Fjärde raka hemmasegern och sjunde raka matchen utan nederlag är ett faktum efter 2–0-segern i toppmötet mot AIK.

Det var känslosamt inför matchen mot AIK, då vi oerhört smärtsamt tvingades lämna Allsvenskan efter epilogen 2010 som slutade 1–1. Precis då som nu fanns också matchen Göteborg – Gefle på anslagstavlan. Även denna gång kvitterade Gefle på Gamla Ullevi, men där stannar liknelserna.

Viktor Prodell brände i matchen innan ett upplagt läge på Strandvallen, kvitterade till 1–1 mot AIK men missade det avgörande läget som skulle föra oss till kval. Men nu missar inte Viktor Prodell. 3–0-segern mot AIK i cupen i fjol var nog viktigare än vad många anat (Proddan svarade för första målet). Den bevisade att vi var riktigt bra redan då och nu är vi ännu bättre. Och gårdagens nya triumf var egentligen odiskutabel.

Trots en tuff avslutning på den första halvan av Allsvenskan, så hade jag en förhoppning om fem poäng på de tre avslutande matcherna, en pinne mot Elfsborg, en uppe i Sundsvall och tre hemma mot AIK. Skulle vi bara få med oss tre poäng från dessa matcher så skulle det ändå vara godkänt. Nu blev det så mycket bättre och vi tog sju poäng på dessa matcher med en målskillnad på 10–4!

Det är bara att konstatera att vi har kommit tillbaka mycket starkt efter de femraka förlusterna. Vi har sedan dess vunnit fyra raka matcher hemma på Kopparvallen; 1–0 mot Syrianska, 3–0 mot Kalmar, 5–1 mot Elfsborg och 2–0 mot AIK. Den sammanlagda målskillnaden på 11–1 imponerar väldeliga. Dessutom har vi kryssat tre raka bortamatcher 1–1 mot Djurgården, 2–2 mot Norrköping och 3–3 mot Sundsvall.

Med våra framgångar har respekten för oss ökat, speciellt på Kopparvallen. AIK har överhuvudtaget prioriterat sitt defensiva arbete i år och tänkte inte gå bort sig på Kopparvallen. Taktiken var klar att störa med hög aggressiv press, på gränsen till det tillåtna och ibland över. Tidigare år hade de våra börjat gnälla mer på domarna och vikt ned sig, men till skillnad från hemmamatchen mot Häcken, hittade våra spelare ytor bakom första pressen och kunde på så vis behålla lugnet och spela vidare.

Förhoppningen var att gästerna skulle tröttna då den höga pressen inte bar frukt. Men det blev ändå lite frustrerat då Daniel Hallingström fick matchens första varning. AIK borde ha fått gult kort av domaren Martin Strömbergsson tidigare, då det fanns flera situationer för att sätta nivån på matchen genom en ostskiva. Dessutom skulle vi haft en frispark innan situationen när Danne fick gult kort eftersom Bruno Marinho fick en armbåge i huvudet.

Vi tappade sedan en del av den aggressivitet på bollhållaren som var så bra de inledande 25 minuterna, där AIK inte tilläts få till några längre anfall. Men nu kunde gästerna etablera mer tryck och det var tur att Helgi Danielsson nickade utanför i kalasläge framför mål i den 32:a minuten.

I början på andra halvlek höll dock ett missförstånd mellan Daniel Hallingström och Gustav Jansson på att ställa när Robin Quaison hann emellan, men vi klarade sedan situationen. Varefter började vi komma fram mer med snabbare anfall och nyttjade de ytor på kanterna som öppnade sig. Den sista skärpan fanns dock inte i det avgörande momentet och AIK hade också några möjligheter.

Det kändes lite som att matchen stod och vägde men så i den 75:e minuten anföll vi bra på högerkanten. Daniel Hallingström slog en långboll som AIK inte fick bort. Viktor Prodell spelade vidare till Petrit Zhubi och fick tillbaka bollen till höger. Prodell slog sedan ett väldigt fint inlägg som Magnus Eriksson språngnickade in i det främre hörnet.

Magnus Eriksson gjorde sedan ett fint nummer när han kom in från vänster kortlinje, spelade snett bakåt och nyss inbytte Tobias Nilsson fick läget, men en försvarare hann precis täcka undan skottet.

2–0 kom ändå ganska snabbt. I den 80:e minuten tog Magnus Eriksson emot en långboll, fick den lite för långt ifrån sig men återvann den med stor styrka och Viktor Prodell kom stormande och tog med sig bollen och placerade in bollen urläckert via den bortre stolpen.

Så fullständigt underbart! Det kändes oroligt så länge det stod 0–0. Ett mål kan ju komma från ingenstans men nu åkte vi inte på något utan gjorde det själva och efter 2–0 orkade inte gästerna mobilisera krafterna och vi höll enkelt undan till en ny fantastisk triumf.

Den starka tron och tålamodet gör oss oerhört svårslagna. På bortaplan har vi hamnat i svåra underlägen men ändå tagit oss därifrån med poäng efter sena kvitteringar. På hemmaplan har vi ofta tagit en tidig ledning. Nu gjorde vi det inte men jobbade på oförtrutet och till sist orkade inte AIK längre. Vi blev giftigare och giftigare framåt i den andra halvleken och till sist kunde inte gästerna stå emot längre. Det är ett riktigt styrkebesked mot ett av Allsvenskans försvarsstarkaste lag.

Samtidigt var vår egen defensiv i det närmaste klockren och två superheta anfallare i Viktor Prodell och Magnus Eriksson gör oss till ett väldigt komplett fotbollslag.

Gustav Jansson visade åter efter en lite mindre bra insats i Sundsvall att han är en av Allsvenskans främsta målvakter. Någon tappad boll och missförstånd med Danne i början på andra halvlek skedde, men Gurra var bra ute och avvärjde med pondus i straffområdet i slutet på första halvlek och var mycket säker i den andra halvleken.

Anton Tinnerholm växer allt mer i och med att han håller en hög nivå under allt längre perioder. 21-åringen stod för ett mycket fint arbete och ger sig aldrig vare sig defensivt eller offensivt.

Daniel Hallingström gjorde också en bra match och satte en högre press in i motståndarna än tidigare, vilket är nog så viktigt mot kvalificerade motståndare. Trist dock med varningen, men avstängningarna kommer ju förr eller senare och det gäller att inte få för många på en gång.

Tom Pettersson hade en svacka i början på matchen mot Sundsvall men höll nu en mycket hög och jämn nivå, bra i sitt attackspel och lugn i passningsspelet.

Jesper Arvidsson var inte lika framträdande som vanligt på Norrprten Arena men var nu tillbaka i gott slag, med fint defensivt arbete och fina djupledsbollar och inlägg.

Petrit Zhubi växer allt mer in i kostymen som högerbreddare och det finns helt klart ytterligare utvecklingspotential, där han kan utnyttja sin snabbhet ännu mer och bli säkrare i sitt positionsspel defensivt.

Amir Suljic hade en svag inledning i Sundsvall men tog nu ett jättekliv upp i nivå, med en helt annan aggressivitet i närkamperna, spelbarheten och passningskvaliteten var också god.

Bruno Marinho gjorde på nytt en mycket stark match som tvåvägsmittfältare på mittfältet där han låg bakom mycket av offensiven samtidigt som han med kvickhet och målmedvetenhet vann mycket boll. Brassen tvingades dock utgå på grund av känning men förhoppningsvis är det inget allvarligt.

Kristian Bergström tog också ett kliv upp jämfört med matchen i Sundsvall, med större delaktighet i spelet och en oerhörd arbetsinsats, genom att löpa väldigt mycket för att täcka ytor.

Sedan har vi vårt anfallspar som nu gjort 19 mål tillsammans, vilket är fler än samtliga AIKs spelare har gjort (18 stycken). Viktor Prodell har gjort 12 av våra mål, vilket är dubbelt så många mål som han tidigare gjort under en hel säsong i Superettan! Det vill säga att han har gjort fyra gånger så många mål per match och dessutom i en högre serie. Det är en fullständigt makalös bedrift och Proddan ligger tvåa i såväl den allsvenska skytteligan som poängligan. Viktor Prodell har gjort mål fem matcher i rad (sju stycken). Magnus Eriksson har gjort mål tre matcher i rad och totalt sju stycken (sexa i den allsvenska skytteligan).

Viktor Prodell var inte lika framgångsrik i första halvlek och löpte då inte lika mycket som vi sett honom göra tidigare. Även i andra halvlek var det en situation där han kunde ha fått ett friläge om han löpt ur offside när Magnus Eriksson snappade ut en svag inspark från Ivan Turina, men i övrigt svarade Proddan som vanligt för mycket grannlåt framåt. Säsongens andra assist och påpassligheten att löpa rätt och trycka in 2–0-målet var avgörande.

Magnus Eriksson blev väldigt hårt tagen, framförallt i den första halvleken och det märks verkligen att han mognat. Förra året gnällde han mycket vid liknande situationer, men nu bet han ihop och bara körde på och när AIK inte orkade stå emot i andra halvlek utnyttjade Mange tillfället med sitt fina nickmål och starkt förarbete till Prodells mål. Med tre assist ligger Mange fyra i den allsvenska poängligan.

Tobias Nilsson kom in istället för Bruno Marinho på sin rätta plats på innermittfältet och lyfte sig från tidigare matcher med ett gott inhopp, bra positionsspel och passningsspel. Tobbe var också nära att göra sitt första allsvenska mål, men en försvarare täckte undan skottet i sista stund.

Allan Olesen har ofta kommit in och säkrat upp på högerbacksplatsen i slutet av matcherna och gjorde det även denna gång, utan några problem. Allan spelade mittback mot Helsingborg och kan på nytt få chansen då Daniel Hallingström är avstängd. Alberis da Silva är förvisso tillbaka i träning men om han redan kan gå in från start är ännu osäkert.  Moberg är också tillbaka i träning men efter så lång tids frånvaro dröjer det naturligtvis innan han är i matchform.

Christoffer Karlsson fick spela de sista minuterna, vilken var en fin gest då han nu ska lånas ut till Varbergs BoIS i Superettan. Stoffa har gjorde ett mycket gott arbete för sin moderklubb och är bara 24 år. Mer speltid på A-lagsnivå behöver han förstås än de två inhopp han gjort i år. Självklart hoppas vi på att Stoffa kommer tillbaka i gott slag.

Att Per Karlsson var bäst hos gästerna säger mycket om vilken fin miljö Åtvidabergs FF är för att utvecklas till klasspelare. Det var ju hos oss under 2007 som PK fick fart på sin karriär.

Detta var den fjärde raka hemmasegern och genom den passerade vi AIK och ligger inför omgångens fyra återstående matcher på en fin fjärdeplats, endast en pinne efter tvåan Malmö. Vi har också gjort flest mål i Allsvenskan och de 32 målen är lika många som vi gjorde under hela det allsvenska året 2010, trots att vi bara spelat en halv säsong! Sju segrar har vi också tagit vilket är lika många som under hela 2010. På hemmaplan har vi varit mycket framgångsrikt med 18 inspelade poäng och en fin målskillnad på fina 20–8. Därmed är vi det tredje bästa hemmalaget efter Malmö och Elfsborg.

Tabellraderna efter halva säsongen de tre senaste säsongerna

AS 2010	16	Åtvidabergs FF	15	3	4	8	14 - 24	-10	13
SE 2011	3	Åtvidabergs FF	15	8	1	6	29 - 16	+13	25
AS 2012	4	Åtvidabergs FF	15	7	3	5	32 - 23	+9	24

Som synes har vi gått betydligt bättre än förra säsongen i Allsvenskan och faktiskt bara tagit en poäng mindre än i fjol i Superettan. Vi har också gjort fler mål än någon tidigare säsong i Superettan. Faktum är att vi inte har gjort så många mål/match efter en halv säsong sedan 1993, 24 mål på 11 matcher i division III. I elitfotbollen får vi gå tillbaka till guldåret 1973 för att finna fler mål/match efter en halv säsong (31 mål på 13 matcher). Guldåren 1972 och 1973 gjorde vi 34 respektive 33 mål efter 15 matcher, vi har alltså nästan gjort lika många mål nu.

Publiksiffran måste också nämnas – 7 621 är en fantastisk siffra som visar att intresset för vårt lag är riktigt stort och bjuder på grannlåt. Det är den bästa siffran sedan derbyt mot Norrköping 2007 som lockade 8 761 personer till Kopparvallen.

Nästa söndag spelar vi åter mot AIK, men då på Råsunda. Häng med på bussresan, läs mer om den här.

Matchfakta

Åtvidabergs FF – AIK 2–0 (0–0)

1–0 (75) Magnus Eriksson (Viktor Prodell)

2–0 (81) Viktor Prodell (Magnus Eriksson)

Varning ÅFF: Daniel Hallingström (3:e, avstängd i returen mot AIK). 

Domare: Martin Strömbergsson, Gävle.

Publik: 7 621

Övrig statistik

Avslut totalt 10 – 6

Avslut på mål 6 – 2

Hörnor 8 – 4

Frisparkar 13 – 8

Bollinnehav 52 – 48

Offside 4 – 1

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 79), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 79), Amir Suljic, Bruno Marinho (ut 73), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (ut 88), Viktor Prodell

Inbytta ersättare: Tobias Nilsson (in 73 MM), Allan Olesen (in 79 HB), Christoffer Karlsson (in 88 MM)

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete, Oscar Möller.

Moralen räddade poängen

Vi har sett det förut – att den starka moralen i vår trupp har tagit oss ur svåra situationer. För tredje bortamatchen i följd klarade vi en pinne genom att göra ett sent mål och 3–3 borta mot GIF Sundsvall kändes nästan som en seger.

Jag riktigt kände spänningen i luften inför och på väg upp till Sundsvall. Vi har fått uppleva ett par fantastiska matcher på Norrporten Arena, som 2009 när vi tog ett stort avgörande steg mot Allsvenskan via 2–1-segern i toppmatchen. Och i fjol förstås då vi säkrade avancemanget till Allsvenskan i seriefinalen som vi vann med 1–0.

Minnena är starka från Norrporten Arena, men denna gång såg de ut att bli väldigt bistra. Regnet började vräka ned precis vid matchstart och det kändes som vi spolads ner i avloppsbrunnen. De våra var nämligen inte alls med i matchinledningen och Giffarna stormade fram alldeles för enkelt. 

Vi var inte med på innermittfältet och i mittförsvaret i början på matchen och redan i den andra minuten kom Fredrik Holtser in bakom vår backlinje efter att Amir Suljic och Tom Pettersson agerat passivt mot Pa Dibba och Holtser. Från sin position lite till höger kunde Fredrik kruta in 1–0 i det bortre krysset.

Det fortsatte att se passivt och virrigt ut och i den sjunde minuten var det färdigt igen. Amir Suljic satte alldeles för sen och tam press på Roger Risholt och Jesper Arvidsson tappade sin markering på Simon Helg, som fick bollen. Tom Pettersson försökte täcka skott men hann inte och Helg klippte till. Gustav Jansson var på bollen men kunde inte hålla den utanför sin vänstra stolpe.

Det kändes fruktansvärt tungt att skänka bort två mål så lätt och man befarade att hela matchen skulle vara körd. Efter chocken och regnets upphörande kom vi dock in i matchen bättre och kunde hålla i bollen på Sundsvalls planhalva stundtals, men skapade inte de där heta chanserna. Närmast var Daniel Hallingström och Tom Pettersson som oroade efter hörna respektive frispark. Det kändes dock som vi skulle ha chansen trots att spelet inte flöt på och flera spelare underpresterade. Vi har vassa forwards som kan göra det på egen hand och kunde vi bara få in en boll så skulle vi ju vara med i matchen.

Målet kom också i den 37:e minuten efter en riktigt fin prestation från Magnus Eriksson då han från passning av Anton Tinnerholm störtade in från höger, tunnlade Stefan Ålander och sköt in reduceringen via Marcus Danielsson. Målet hade liknelser från det som tog oss upp i Allsvenskan, på samma arena, på samma kant och med Anton som framspelare längs kanten och Magnus som mottagare. Skillnaden var att Mange nu slutförde anfallet själv.

Vi fick lite mer flyt i spelet med längre anfall och efter tryck kunde vi utnyttja ännu ett läge precis innan paus. Tom Pettersson stötte fram bra centralt på en misslyckad hemmarensning och slog en hög bredsidevolley fram till Anton Tinnerholm som kom från höger centralt och spelade fram till Viktor Prodell, som tryckte in den viktiga kvitteringen.

Fantastiskt underbart! Trots den minst sagt usla starten var det utjämnat redan innan paus. Vi gick därmed in i pausen med en betydligt skönare känsla än Sundsvall, som om det velat sig riktigt illa kunde ha gjort fler mål innan vi gjorde våra mål.

Som väntat fick de våra bättre självförtroende i den andra halvleken och vi tog över matchen utan att skapa de där heta lägena. Det kändes som båda lagen inte vågade lika mycket i andra halvlek och bollen behölls inom laget med inte allt för högt tempo. Det vill säga att lagen ville försäkra sig om att inte gå bort sig i onödan efter den omvälvande första halvleken.

Förhoppningarna var ändå rätt goda att vi med tålamod till sist skulle peta in ett ledningsmål, men mot slutet av matchen såg det ut som att vi blev för rädda om den poäng vi hade och de våra backade hem. Sundsvall fick tryck på oss och världen rasade samman i den 85:e minuten då Fredric Jonsson slog ett hårt inlägg från höger som Johan Eklund nickade in 3–2 via den bortre stolpen, efter alldeles för svag bevakning av Allan Olesen. Gustav Jansson kunde också ha gått ut och boxat bort inlägget som gick nära mål.

Var, då allt förgäves trots allt och 60 tunga mil hem?

Nej, för Oscar Möller byttes in direkt och vi fick tryck mot hemmamålet. I den 89:e minuten kastade Jesper Arvidsson ett inkast från vänster. Kristian Bergström tog emot och lyfte in en fin boll till Oscar Möller i straffområdet, som höll emot bra och stötte fram bollen till Viktor Prodell, som tryckte in 3–3. Fullständigt fantastiskt att stå bakom målet och få uppleva denna eufori, som ett uppvaknande från mörkret.

Det var dock otäckt in i det sista då Johan Eklund fick ytterligare en möjlighet men nickade som tur var precis utanför den bortre stolpen.

Det var en oerhört stor lättnad när slutsignalen gick. En poäng på förhand var bra. Med tanke på hur viktigt det är att inte förlora på bortaplan mot de lag som vi definitivt ska kunna ha bakom oss i sluttabellen. Med tanke på hur matchen såg ut och att vi hamnade i underläge så känns poängen ännu mer skön. Det är en enorm styrka att aldrig ge upp utan komma igen och kunna ta poäng utan att spela på topp.

Gustav Jansson fick en olycklig start på matchen. Det första målet var inget att göra något åt men det andra borde han ha kunnat rädda och det såg även lite darrigt ut även i övrigt, men han revanscherade sig snart och ingav ett allt tryggare intryck, förutom vid det tredje målet.

Anton Tinnerholm var en av våra bättre spelare denna dag. Han fick ingen vidare hjälp av Petrit Zhubi i defensiven, men klarade det ändå bra och spelade fram till våra två första mål.

Tom Pettersson fick ingen bra inledning på matchen, men spelade upp sig med ett bra huvudspel och stötte fram mycket bra med sin boll fram till 2–2-målet.

Daniel Hallingström var också lite passiv inledningsvis, men med sin rutin tog han tag i försvarsarbetet som fältherre, lugnade ner spelet och vann luftduellerna.

Jesper Arvidsson hade inte sin bästa dag och vi hade överhuvudtaget problem på vår vänstersida, där Jeppe inte kom fram lika ofta i offensiven.

Kristian Bergström stod inte heller att känna igen. De där extra löpmeterna togs inte och adressen på bollarna gick ofta fel. Passningen fram till Oscar Möller vid 3–3-målet var dock excellent.

Amir Suljic fungerar bra när hela laget spelar bra, men när det går emot så har han svårt att ta fram krafterna. Inledningen av matchen var inte bra, då Amir inte gjorde sig spelbar när vi hade bollen och var alldeles för passiv när vi inte hade bollen. En bättre andra halvlek blev det, men Suljic kan betydligt bättre vilket han måste visa för att ingå i startelvan.

Bruno Marinho föll också tillbaka och var inte lika ettrig på motståndarna som vi är vana att se, men med mer eget spel växte han och låg bakom mycket när vi började få ordning på spelet i andra halvlek.

Petrit Zhubi är likt, Amir Suljic, bra när vi för spelet men när det går emot måste han lära sig att bli mer aktiv genom att möta boll och störa motståndarna. I andra halvlek kom Petrit fram flera gånger på kanten men forwards kom inte rätt på inläggen.

Magnus Eriksson var den ende spelaren som var riktigt aktiv från början och det var verkligen välförtjänt att han fick trycka in sitt sjätte mål för säsongen efter en fin prestation. Därmed ligger Mange sexa i den allsvenska skytteligan. Lite oftare kunde dock Magnus ha släppt bollen.

Viktor Prodell. Ja, vad ska man säga om hans målskytte? Sju mål under vårsäsongen var ett mycket bra facit, skulle han fortsätta under hösten? Ja, det kan man verkligen säga. Efter två mål mot Elfsborg och ytterligare två mot Sundsvall är Proddan uppe i 11 totalt och ligger därmed tvåa i allsvenskans skytteliga endast en boll efter Häckens Waris Majeed. Målen på Norrporten Arena var ytterligare frukten av att springa sig till rätt plats även i det övriga spelet klarade sig Viktor bra och har skaffat sig en stor respekt från sina motspelare. 11 mål på 13 matcher är ett fullständigt fantastiskt facit i Allsvenskan. Ingen spelare i ÅFFs historia har gjort lika många mål efter 14 allsvenska omgångar, men Roland Sandberg gjorde också 11 mål efter 14 omgångar 1971 och 1972. Om Viktor fortsätter att producera så här blir det givetvis svårt att behålla honom, men eftersom han har kontrakt även över nästa år får vi hoppas att vår ledning tar rejält betalt. Siffror under 10 miljoner kronor kan inte vara aktuellt.

Oscar Möller är också en kompetens anfallare och hans korta inhopp gav fin utdelning. Möller visade direkt bra energi och bäddade fint för 3–3-målet. Därmed har det blivit tre assist i årets Allsvenskan, trots knappt med speltid.

Tobias Nilsson kom in på innermittfältet, men efter inhoppet sjönk vi allt djupare ned mot eget mål.

Allan Olesen kom in som högerback och agerade länge tryggt, men var passiv vid 3–3-målet.

I Superettan förra året hade vi tagit 22 poäng och gjort 27 mål efter 14 matcher. I Allsvenskan har tagit 21 poäng efter 14 omgångar och gjort makalösa 30 gjorda mål, vilket är flest mål i hela Allsvenskan, ett mer än Häcken som i eftermiddag spelar borta mot AIK. Solnalaget möter vi också på Kopparvallen på lördag i en hyperintressant toppmatch i den jämna tabellen. Det är många som ångrar att de inte såg matchen mot Elfsborg, men nu finns inga ursäkter – alla till Kopparvallen!

Ni har väl också sett att det går en bussresa till returmötet på Råsunda den 22:a juli, så se till att hänga på och stötta laget.

Matchfakta

GIF Sundsvall – Åtvidabergs FF 3–3 (2–2)

1–0 (  2) Fredrik Holster

2–0 (  7) Simon Helg

2–1 (37) Magnus Eriksson (Anton Tinnerholm)

2–2 (44) Viktor Prodell (Anton Tinnerholm)

3–2 (85) Johan Eklund

3–3 (89) Viktor Prodell (Oscar Möller)

Varning ÅFF: inga. 

Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg.

Publik: 4 621

Övrig statistik

Avslut totalt 12 – 8

Avslut på mål 7 – 6

Avslut i målställningen 1 – 1

Hörnor 4 – 4

Frisparkar 12 – 11

Bollinnehav 51 – 49

Offside 1 – 0

Varningar 1 – 0

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 74, ut 85), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 74), Amir Suljic (ut 74), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell

Inbytta ersättare: Allan Olesen (in 74 HB), Tobias Nilsson (in 74 MM), Oscar Möller (in 85 F).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Andreas Johansson, Christoffer Karlsson, Mattias Mete.

”Sveriges bästa lag är ÅFF”

Den ramsan har vi sjungit många gånger men aldrig har den känts så passande. Om en bara för en dag så njuter vi till fullo av den fullkomligt fantastiska insatsen efter att Elfsborg massakrerats med 5–1.

Jag minns tillbaka till 1996 då vi var tillbaka i Elitfotbollen efter fruktansvärda sex år i division II och division III. Seriefavoriten IF Elfsborg kom på besök. Det erkänt spelande laget hade fått fram unga lovande spelare som Mathias Svensson och Anders Svensson som äntligen skulle ta laget tillbaka till Allsvenskan. De hade också måltjuven Christer Mattiasson och redan efter 13 sekunder gjorde han mål, vilket också blev matchens enda. I paus pratade jag med några elfsborgare, som ändå var ganska imponerade av nykomlingen men de tyckte ändå att det var klasskillnad.

Åren går och lagen består, men både vi och Elfsborg har gått framåt – kraftigt. Boråslaget har varit det jämnaste topplaget i hela landet. Sedan guldet 2006 har Elfsborg aldrig varit sämre än fyra. I år har de inlett serien fantasiskt med tio segrar på tolv matcher. Förlusterna har kommit på naturgräs i Helsingborg och Malmö. På Konstgräs var det med andra ord full pott. IFE hade släppt in sju mål på de tolv matcherna och endast fyra på de tio konstgräsmatcherna.

Men det är klart, då hade de inte varit på Kopparvallen ännu…

Efter 2010 års fasansfulla säsong skrev jag så här om framtiden och Kopparvallen.

”Genom att, under en lång tid, träna på det underlag som sedan ska gälla för alla hemmamatcher kan man också i högre utsträckning dra nytta av spelplanens egenskaper. Detta medför också att spelsystem och olika taktiska dispositioner kan nötas in. På så sätt har Elfsborg kunna bygga upp ett sevärt och effektivt passningsspel. Det ska vi också kunna göra om vi bara tror på det.”

Säkert fanns det de som skrattade lite. Vi hade åkt ur Allsvenskan men skulle ändå kunna bli lika bra som Elfsborg. Jag skrev också många gånger under fjolåret att det spel som vi presterade under långa stunder i Superettan skulle räcka för att besegra även de bästa i Allsvenskan, men att vi inte skulle göra fyra eller fem mål som i Superettan.

Jag hade dock fel. Vi vann med 6–1 mot Gefle! Det var den bästa match jag någonsin sett mitt kära ÅFF spela. Jag har nämnt det flera gångar, att spelar vi på det sättet så vinner vi över alla lag i Allsvenskan. Det kvittar om motståndarna är bättre än GIF de hinner inte med ändå. Men det fanns ändå de som tyckte att det var ju bara ”Gefle”.

Det var den bästa match jag sett, skrev jag. För nu är den bästa matchen reviderad. Vi har tagit ytterligare ett kliv och kan konstatera, även om det fortfarande är svårt att fatta att det verkligen är sant, att vi har slagit den suveräna serieledaren IF Elfsborg med makalösa 5–1!

 5–1!

Det är siffror som inte går att förklara bort. Fem fantastiska mål mot vad nästan alla kommer att ta SM-guldet i höst. Anders Svensson är en av Sveriges största spelare genom tiderna. 130 landskamper talar sitt tydliga språk. 35-åringen gjorde ett bra EM och fick större utrymme för sitt passningsspel mot England och Frankrike än vad han fick på Kopparvallen mot Åtvidabergs FF.

Gladfotbollen från 1970-talet var tillbaka och inte ens då vann vi mot serieledaren med 5–1, och vi var ju serieledare själva rätt ofta!

Elfsborg förlorade med 1–5 borta mot IFK Göteborg 2010. I omgången efter tog vi vår första allsvenska seger för säsongen, mot just Göteborg. Sedan tillkomsten av Borås Arena 2005 hade Elfsborg aldrig släppt in fler än tre mål under någon konstgräsmatch i Allsvenskan.

Hur är det då möjligt att vi fick uppleva denna urladdning av bästa sort?

Ja, grunden är ju förstås att spelarna i vårt lag har mycket höga kvaliteter. Bra värvningar och ett gott underhåll av dem. Nyttjande av Kopparvallens nya konstgräs har jag redan nämnt. Kontinuiteten i spelartruppen, både i ledarstaben och bland spelarna, där laget har kunnat spelas i hopp under många år. Och sedan det kanske viktigaste: tron. Att lita och tro på den egna förmågan. Jag mötte personer innan matchen som sade att de inte hade några förhoppningar, men då kan man ju undra vad de gjorde där? Man måste alltid tro att man har förmågan att vinna. Jag har påpekat detta ett otal gånger och det är med glädje vi kan se den ökande tron på laget från allt fler. Och spelarna tror verkligen på sig själva.

När allt flyter på som bäst ser även de bästa motståndarna ut som statister. Jag har skrivit det många gånger förut, att om vi håller fart på bollen så når motståndarna oss aldrig. För att farten på bollen ska hålla uppe krävs god rörelse, bra förstatouch och en bra vidareleverans. Det ser så enkelt ut när det flyter på och det är så fantastiskt njutbart. Spelare som löper, möter, passar vidare på ett tillslag, varierat med långa svepande spelvändningsbollar och bollar på djupet. Ett försvarsspel där alla drar sitt strå till stacken, men hög press, lagdelarna samlade, där enheten om tio utespelare förflyttar sig likt en bisvärm mot bollförande sida och hem mot det egna målet i perfektion av samstämmighet och ultimat avstånd till varandra för att täcka av spelytorna för motståndarna.

Vi var bra från början och målfesten började i den nionde minuten.  Vi behöll bollen efter en frispark. Magnus Eriksson spelade tillbaka bollen och Jesper Arvidsson slog ett långt svepande inlägg till Daniel Hallingström som lobbnickade över målvakten Kevin Stuhr Ellegaard och i kryssribban. Viktor Prodell höll sig sedan fram på returen och rullade in 1–0.

Vi fortsatte att ha ful kontroll på matchen och i den 28:e minuten kom Magnus Eriksson helt ren efter en fin passning av Amir Suljic, men målvakten räddade högerskottet till hörna. Kristian Bergström slog in hörnan från höger. Målvakten tappade bollen och Tom Petterson stötte in sitt första allsvenska mål fram till 2–0.

När vi hade ledningen mot allsvenska serieledaren Malmö FF med 3–2 för två år sedan. Drabbades de våra av stora skälvan och sjönk allt djupare och djupare, men denna gång var det ingen som blev rädd för att vinna. De våra behöll lugnet och rullade på.

Elfsborg fick ett litet tryck i slutet av halvleken men skapade aldrig någon riktigt vass chans i den första halvleken.

I den andra halvleken fick vi också en riktigt bra start. Magnus Eriksson var stark och uppoffrande då han bröstade med sig en boll in i straffområdet och fläkte sig fram mot målet men blev ojuste tagen av målvakten. Domaren Daniel Stålhammar pekade förstås på straffpunkten.  Kevin Stuhr Ellegaard gick tidigt till vänster och Magnus rullade säkert in 3–0 i andra hörnet.

De våra fortsatte att spela bra fotboll och efter ett nytt starkt arbete av Magnus Eriksson var Petrit Zhubi nära att peta in 4–0 men nådde inte riktigt fram till det övergivna målet efter fin boll från vänster av Mange.

Elfsborg gjorde ett dubbelbyte strax därefter och fick sedermera allt mer tryck mot vårt mål. Johan Larsson sköt i främre kryssribban i den 71:a minuten och strax efteråt fick inbytte David Elm ett bra nickläge men Gustav Jansson fick bollen rakt i famnen.

I den 74:e minuten kunde vi inte hålla emot längre. Efter hörna gick bollen ut till Johan Larsson som på volley krutade in 1–3 i det bortre hörnet.

Precis som mot Gefle hade vi en sämre period på en kvart där det blev lite nonchalant och slarvigt. Vi tappade markeringen vid Elms nick och ingen satte press när Johan Larsson sköt, men det är det enda negativa från matchen. För precis som mot Gefle lade de våra i en växel extra och då kom utdelningen omgående.

Bara två minuter efter reduceringen föll 4–1. Magnus Eriksson tog emot och höll i bollen tills Anton Tinnerholm kom i position för att bryta igenom. Anton gjorde det bra, fastnade på målvakten men kunde slå returen till Viktor Prodell som behärskat slog in den avgörande segerbollen i mål.

Elfsborg var sedan ett slaget lag och vi avslutade matchen mycket bra och gjorde 5–1 i den 88:e minuten. Efter ett av många fina anfall spelade Oscar Möller in från vänster till Tobias Nilsson, som skarvade vidare till Anton Tinnerholm som tryckte in sitt första allsvenska mål.

Viktor Prodell var sedan ytterst nära att göra 6–1, men målvakten svarade för en smått otrolig räddning.

Spelmässigt var det här så när en fulländad insats det går att komma. Alla lag har någon svacka i alla matcher och bra lag har förmågan att ta sig ur den. Det gjorde vi alltså med besked.

Elfsborg hade imponerat stort i genrepet och med ett reservbetonat lag spelat skjortan av GAIS och vann med 3–0. Vi däremot gjorde en dålig match mot Gefle (0–1) och följde upp den med en svag U21-insats mot Qviding (2–2).

Jag funderade innan matchen att Elfsborg skulle invaggas i en falsk trygghet att genrepet var en bekräftelse på att hösten skulle flyta på lika enkelt som våren och att jobbet därför inte skulle tas fullt ut mot nykomlingen Åtvidaberg.

Andreas Thomsson berättade efter matchen om den svaga insatsen i Gefle och att de bara skulle ut och köra genom att tro på sitt eget spel. Man får väl säga att det föll ganska väl ut…

Gustav Jansson har växt ut till en jätte i målet och började höstsäsongen på ett strålande sätt, med stor pondus i luftrummet. De där riktigt svåra situationerna ställdes han inte för, men några luriga skott limmade Gurra och igångsättandet av spelet var riktigt bra. Det blir en härlig målvaktskamp nu när Henrik Gustavsson snart är klar för spel.

Det var stor oro i backlinjen innan matchen. Häromdagen stötte jag på Jesper Arvidsson som satt bredvid planen med knäproblem. ”Som det känns nu kan jag inte spela”, sa han. Men som han spelade mot sitt gamla lag. Bra positionsspel och ettrig i försvarsspelet, samt fina genombrott offensivt med snabba och kvalitativa passningar och inlägg, som fram till 1–0-målet.

Daniel Hallingströms medverkan var också högst osäker. Dagen innan match kunde han inte träna på grund av magsjuka, men var ändå med i startelvan. Inte kunde han väl orka? Jo, och med vilken pondus! Supportrarnas smeknamn Kaiser (efter Frans Beckenbauer) levde Danne verkligen upp till denna underbara dag. I stort sett felfri ledde han Tom Pettersson rätt och vann allt i luften. Daniel nickade också fint fram, via stolpen,  till Viktor Prodells 1–0-mål.

Främste försvarsspelaren under våren, Alberis da Silva, åkte på en vadskada mot Gefle och Tom Pettersson fick chansen i mittlåset. En chans som 22-åringen verkligen tog. Tron på den egna förmågan är stor och han brydde sig inte ett dugg om att det var Elfsborg och Lasse Nilsson att tampas med, utan Tom stötte högt, resolut och vann boll. Dessutom följt av ett bra passningsspel. Pettersson blev också målskytt för första gången i Allsvenskan genom sitt 2–0-mål efter hörna.

Sedan har vi Anton Tinnerholm som också svarade för en stormatch. Niklas Hult är ruggigt snabb och det gäller att starta löpningen innan Hult för att hänga med och det gjorde Anton riktigt bra. Även när Niklas hade bollen i en-mot-en-lägena släppte Anton aldrig förbi honom. Dessutom dundrade 21-åringen fram på högerkanten och var högst delaktig i de två sista målen med assist till Viktor Prodells 4–1 och satte själv 5–1.

Petrit Zhubi spelade åter till höger på mittfältet och har mognat ytterligare. Det syntes på viljan att löpa hem för att täcka upp ytor, men sin snabbhet hinner han snabbt på rätt sida och med sina kvicka steg hänger han med i motståndarnas snabba vändningar. Offensivt var han också ett giftigt vapen hela tiden men kunde ha utmanat ännu mer och gått på utsidan av sin bevakare. Petrit är så snabb så han hinner förbi ändå.

Bruno Marinho var den store kreatören på mitten och bevisade att insatsen mot Kalmar inte var någon tillfällighet. Brassen har nu kommit igång riktigt bra genom att hela tiden göra sig spelbar. På ett föredömligt sätt mötte han bollen. Genom bra mottagningar och snabba vändningar var han spindeln i nätet för att tempot i spelet skulle hållas uppe.

Amir Suljic trivs som fisken i vattnet när vi får till passningsspelet på få tillslag och bidrog också med lugnt, säkert passningsspel och var bra i positionsspelet när vi inte hade bollen. Våra innermittfältare gav aldrig Anders Svensson och Victor Claesson utrymme att bryta igenom eller spela framåt.

Tyvärr kan man inte längre se hur långt spelarna springer i Allsvenskan, för det hade varit intressant att se hur många löpmeter Kristian Bergström avverkade. 38-åringen hade vissa problem med ryggen i veckan men det syntes verkligen inte. Genom denna urladdning då han låg på som en iller i alla lägen och briljerade med sin fina teknik och passningsspel i offensiven.

Sedan till vårt anfallspar. Och vilket forwarspar vi har!

Magnus Eriksson jobbade kopiöst och hade ofta tuffa bataljer med Jon Jönsson men lyckades komma förbi. Straffen fram till 3–0-målet var signifikativt. Mange tog sig med enorm styrka in i straffområdet och blev nermejad av målvakten. Straffen satte han själv säkert och har nu gjort fem mål i Allsvenskan.

Viktor Prodell fortsatte precis lika bra som under våren. Eller rättare sagt ännu bättre. Han var påpassligt framme vid båda målen (1–0 och 4–1), tog löpningar fantastiskt bra, var omöjlig att ta bollen ifrån och jobbade även han hårt i defensiven. Med fantastiska nio allsvenska mål (tre fler än någon säsong i Superettan) ligger Proddan tvåa i den allsvenska skytteligan.

Tobias Nilsson svarade för ett bra och säkert inhopp på innermittfältet, med bra positionsspel och ett kvalitativt passningsspel. Tobbe skarvade också fram till Anton 5–1-mål.

Allan Olesen kom in med kvarten kvar och säkrade upp på högerbacksplatsen. Dansken hade inga större problem att hålla undan.

Oscar Möller fick också några minuter för att oroa elfsborgsförsvaret och spelade in bollen fram till 5–1-målet.

IF Elfsborgs webbreporter sade i en införrapport att det inte hänt nått på Kopparvallen på 50 år, men det har hänt mycket och detta var ytterligare ett historiskt vingslag i Fotbollens Mecka som vi som var på plats kan vara mycket stolta över att få vara med om.

Med 27 gjorda mål är vi också klar tvåa efter Häcken, som gjort 29 mål i årets Allsvenskan. Vi har Viktor Prodell (tvåa) och Magnus Eriksson (sexa) i toppen av skytteligan men spridningen på målskyttet är också mycket god då hela tolv av våra spelare har gjort mål i Allsvenskan, vilket inget annat lag matchar.

Vi har nu fått en riktigt kalasstart på höstsäsongen och har redan tagit lika många poäng som efter den 22:a omgången 2010 (20 stycken). Givetvis är det svårt att komma upp i den här höga nivån direkt igen men även Sundsvall svarade för en storstilad insats genom att bortaslå Häcken med 2–1, så det är två lag i himlen som möts på Norrporten Arena på lördag. Visst ska vi få lov att njuta av detta ordentligt och sedan kommer det mera!

Matchfakta

Åtvidabergs FF - IF Elfsborg 5–1 (2–0)

1–0 ( 9) Viktor Prodell

2–0 (28) Tom Pettersson

3–0 (50, straff) Magnus Eriksson

3–1 (74) Johan Larsson

4–1 (76) Viktor Prodell

5–1 (88) Anton Tinnerholm (Tobias Nilsson)

Varning ÅFF: Allan Olesen (2:a), 

Domare: Daniel Stålhammar, Landskrona.

Publik: 5 016

Övrig statistik

Avslut totalt 10 – 13

Avslut på mål 7 – 6

Avslut i målställningen 1 – 1

Hörnor 4 – 8

Frisparkar 13 – 14

Bollinnehav 47 – 53

Offside 3 – 3

Varningar 1 – 2

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 75), Amir Suljic (ut 63), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (ut 84), Viktor Prodell.

Inbytta ersättare: Tobias Nilsson (in 63 MM), Allan Olesen (in 75 HB), Oscar Möller (in 84).

Ej inbytta ersättare: Thomas Thudin, Andreas Johansson, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete.