Bättre än tidigare

Vi gjorde processen kort hemma mot division II-laget BKV Norrtälje. Redan innan halvtimmen var spelad hade vi en tremålsledning och till slut som segrare med hela 6–0.

Det är inte utan att det känns surt att vi inte klarade en pinne borta mot Häcken, för det hade räckt för avancemang till kvartsfinalen. Men det är klart att det är en hypotetisk tankegång för i så fall hade Häcken varit piskade att gå för seger mot Örebro, medan de nu var vidare med det kryss som det till slut blev (1–1).

Trots allt är den här cupupplagan den främsta sedan det senaste formatet infördes till säsongen 2012/2013. I de två tidigare gruppspelen som vi varit med om tog vi fyra poäng precis som i år, men vi noterade en bättre målskillnad i år, 8–4 mot (5–4) 2013 och (6–3) 2014. Det ska ju också poängteras att vi i de två tidigare gruppspelen var toppseedat, vilket innebar att vi hade hemmamatch mot de två främsta kombattanterna till skillnad från i år då vi har haft bortamatch både mot Örebro och Häcken. Den sammantagna cupprestationen i år är därmed betydligt bättre sett utefter förutsättningarna.

Vi tog tag i taktpinnen direkt från början mot Norrtälje. I den fjärde minuten fick Emil Bellander ett bra läge från straffområdesgränsen, men han sköt tyvärr högt över.

Vi tog dock ledningen redan i den åttonde minuten. Simon Helg slog en hård flack hörna från höger och målvakten Pontus Johansson missade sin utboxning. Jon Birkfeldt kunde därmed trycka bollen mot mål därbakom. Norrtäljespelare försökte få bort bollen men lyckades inte.

I den 12:e minuten avlossade Jonathan Asp en frispark i vänsterinnerläge som tog i ovansidan av ribban vid det högra krysset.

I den 18:e minuten slog vi till efter hörna igen. Denna gång från vänster. Vi använde den variant som vi tidigare har gjort några gånger under försäsongen. Björn Westerblad slog en kort hörna till Simon Helg, varvid Björn löpte in bakom Helg, fick tillbaka bollen och måttade inlägg. Bollen nickades bort men Marijan Cosic fick möjlighet att skjuta utanför straffområdet. Skottet täcktes bort, men i tredjevågen lyfte Pekka Lagerblom in bollen mot straffområdet och Samuel Holm tog elegant emot och spelade perfekt till höger där Marijan Cosic fick helt fritt läge djupt in i straffområdet att lyfta in 2–0.

I den 26 minuten ökade vi på till 3–0 efter frispark. Simon Helg fick frisparken med sig efter att han höll på att gå förbi tre man centralt. Björn Westerblad slog frisparken till höger där Jon Birkfeldt lyfte fram centralt. Samuel Holm nickade ned till Pekka Lagerblom, som spelade in till Emil Bellander, som i sin tur klackade in bollen i straffområdet där Samuel Holm sträckte ut. Målvakten räddade, men Pekka Lagerblom kunde stöta in returen.

Norrtälje som dittills försökte göra sitt bästa för att störa oss, orkade inte och det var kul att se att vi inte var nöjda. Vi uppträdde med stor aggressivitet, matade på i högt tempo och hittade ett fint kombinationsspel.

I den 27:e minuten kom vi i två-mot-en-läge men Cosic spelade inte fram till en helt ren Emil Bellander utan avvaktade och spelade i stället snett bakåt till Samuel Holm, som helt missade avslutet.

Två minuter senare var det sånär att Johan Ramhorn nådde fram på Simon Helgs fina högerhörna, men bollen smet utanför den bortre stolpen.

I den 31:a minuten spelade Marijan Cosic fint fram till Samuel Holm, som fick öppet läge till höger i straffområdet, men avvaktade aningens för länge och en försvarare hann täcka avslutet till hörna.

Efter en vänsterhörna i den 37:e minuten var vi mycket nära att öka på ledningen. I andravågen lyfte Björn Westerblad in bollen och Samuel Holm fick på en fin nickskarv mot den bortre stolproten men målvakten svarade för en riktigt kvalificerad räddning. Helg slog den efterföljande hörnan från höger på ett fint sätt, men vi var inte tillräckligt vassa för att stöta in bollen.

I den 39:e minuten fick vi en ny fin möjlighet efter ett mycket fint förarbete av Björn Westerblad och Simon Helg, men i öppet läge till vänster i straffområdet sköt tyvärr Samuel Holm precis utanför den bortre stolpen.

I den 45:e minuten fick Emil Bellander ett fint skottläge mitt framför mål strax utanför straffområdet, men avslutet gick tyvärr rakt på målvakten.

I den 46:e minuten lyckades bortalaget ställa om mot oss och Hampus Holmgren tappade bort Mikael Mellberg, som nickade i ribban efter ett högerinlägg.

Trots att vi hade en väldigt stark motvind emot oss i första halvlek, var vi väldigt speldominerande och vi var ännu mer spelförande efter tredje målet, men hade då sämre skärpa i avsluten.

I den andra halvlekens inledning tryckte vi på duktigt mot Norrtäljemålet. I den 49:e minuten avancerade Samuel Holm centralt men avslutet gick rakt på målvakten. Två minuter senare fick Holm ett ännu bättre läge (fint serverad från vänster av Jonathan Asp) mitt framför mål långt inne i straffområdet, men Holm fick bröstningen lite för långt ifrån sig och stötte ihop med målvakten. Det blev lite tumult som slutade med att Samuel fick en varning medan målvakten Pontus Johansson fick två gula kort och visades därmed ut.

Norrtälje bytte ut Victor Molitor för att ge plats för målvakten Andreas Karlsson.

Vi hoppades förstås att vi kunde öka trycket ännu med mot bortamålet, med en man mer på banan och till en början såg det bra ut.

I den 55:e minuten spelade Jonathan Asp in fint från vänster, men Emil Bellander valde att ta emot bollen vid den främre stolpen i öppet läge och då hann försvarare till undsättning. Vi fortsatte vårt anfall och efter fint kombinationsspel fick Simon Helg ett fint läge inne i straffområdet, men fick på en alldeles för svag träff på sitt lyftningsförsök som gick rakt i famnen på målvakten.

I den 57:e minuten tappade Marijan Cosic bollen felvänd på vår planhalva och Norrtälje fick en möjlighet, men Mikael Mellberg lyfte bollen utanför. Efter detta tappade vi fokus och Vi konstrade till det lite när vi fick möjligheten att skapa öppna lägen.

I den 66:e minuten spelade Hampus Holmgren in från höger och Emil Bellander fick fint läge i straffområdet, men det svaga avslutet blev en enkel match för målvakten. Minuten senare Snodde Samuel Holm bollen av Oskar Kiianlinna och kom helt ren med målvakten men tvekade lite i avslutet och målvakten kunde rädda.

I den 72:a minuten kunde vi äntligen utöka vår ledning. Jonathan Asp slog en fin djupledsboll till vänster som Simon Helg följde med och, precis utanför straffområdet till vänster, lyfte han bollen över målvakten och i mål.

Två minuter senare var det nära igen, när vi ställde om efter en bortafrispark. Marijan Cosic slog en fin boll i djupet till höger. Linus Tornblad tog med sig bollen rundade målvakten och spelade in till Emil Bellander som bara hade att rulla in bollen in i det öppna målet, men blev lite störd av en försvarare och rullade utanför den främre stolpen. Kort efter fick Linus Tornblad två nya möjligheter att själv göra mål, men det första lyfte han ett par decimeter utanför den högra stolpen och vid det andra fick han bollen för långt ifrån sig precis framför mål.

I den 76:e minuten trodde vi att Emil Bellander äntligen gjorde mål, efter fint förarbete av Simon Helg och Hampus Holmgren, men assisterande domaren Tomas Edstrand från Norrköping vinkade för offside. Det kändes dock som han vinkade för Linus Tornblad som löpte mot den vänstra stolpen i klart misstänkt offsideposition medan Bellander, i central position, med största sannolikhet var onside.

Två minuter senare sprintade Simon Helg fint till vänster och lyfte in bollen till Emil Bellander vid den bortre stolpen, men Emil fick en tryckare i ryggen av Filip Ärlebrant och dök därmed i backen. Domaren Johan Krantz från Uppsala lät dock spelet fortgå.

I den 83:e minuten petade Jonathan Asp fram bollen till Marijan Cosic, som fick öppet läge till höger i straffområdet, men fick inte iväg avslutet tillräckligt snabbt och målvakten hann ut och kunde därmed rädda.

På den efterföljande hörnan från höger fick vi dock utdelning. Simon Helgs hörnspark såg ut att smita utanför den bortre stolpen men Adrian Petersson var skicklig nog att styra in bollen framför mål och där kunde en helt ren Jon Birkfeldt nicka in 5–0.

Bortalaget ville få det till att bollen var över kortlinjen, men reprisbilderna visar att det var en omöjlighet eftersom Adrian inte ens passerat kortlinjen när han lyfte in bollen.

I den 89:e minuten stod Linus Tornblad för en mycket fin prestation då han med härligt driv tog fart med bollen från mittplan, ut till vänster och sedan in längs kortlinjen, där han spelade snett bakåt till Lucas Öhrn som fick öppet mål men prickade ribbans undersida. Simon Helg var framme och skulle nicka in returen, men då räddade Filip Ärlebrant med handen. Det självklara domslutet blev förstås att Ärlebrant blev utvisad och vi fick straff.

Emil Bellander sköt straffen till vänster medan målvakten gick till höger. Skottet tog dock i insidan av den vänstra stolpen, men Marijan Cosic var framme på returen och satte 6–0 mellan benen på målvakten.

Trots att vi missade en hel del öppna lägen så blev det till slut alltså sex mål, vilket givetvis är mycket bra. Fem av dessa föll efter fasta situationer. Vi var svaga på att utnyttja hörnor i fjol men nu gjorde vi mål efter tre hörnor, med de fina fötter och de goda huvudspelare vi har ska vi kunna fortsätta att nyttja hörnorna på ett bättre sätt.

6–0 är för övrigt den största segern sedan vi besegrade Malexanders IF i en träningsmatch 2013 med 12–5. I tävlingsspel är segern den största sedan vi vann med 6–0 borta mot Rynninge IK i Svenska Cupen 2007. På Kopparvallen är segern den största sedan vi besegrade Linköpings FF med 10–0 2007.

Vi har tidigare haft svårt mot lag från lägre divisioner. Självklart är det en stor fördel att spela på hemmaplan, men det ursäktar ändå inte svaga insatser i tidigare cupspel. Därför var det mycket glädjande att vi, frånsett en sämre period i andra halvlek, försökte trumma på för att få ut så mycket som möjligt av denna match. Alla matcher ger något om viljan bara finns och den fanns en ambition hos alla att prestera bra. Det är också en mental träning att prestera även när motivationen inte är den största. Det är viktigt att ta med sig till de framtida matcherna, då en ynka brist i koncentration kan kosta en hel match i form av tappade poäng.

Jag har tidigare varit inne på att vi denna gång kan få se ett mer utspritt målskytte, vilket vi också har fått se under cupspelet med sex olika målskyttar.

Mot Norrtälje slog Jon Birkfeldt till med sina två första mål i ÅFF-tröjan, båda efter hörna. Även om Jon inte behövde utnyttja sin fina spänst vid dessa mål så är han ett giftigt vapen med sitt goda huvudspel och han har visat att han är en tuffing i boxen både i defensiven och offensiven. Målen ger lite extra självförtroende på en spelare som ser ut att kunna utvecklas starkt i år.

Trots att elva spelare har fått mer speltid än Marijan Cosic under försäsongens matcher, är han vår främste målskytt på försäsongen med tre fullträffar, varav två mot Norrtälje. Kan Marijan bara putsa bort de där onödiga bolltappen på grund av vanskliga värderingar, så kan det här bli en fin säsong för honom.

Pekka Lagerblom fick värdefulla 93 minuter och gjorde oss inte besvikna. Ibland såg det ut att gå lite för fort på det snabba halkiga konstgräset, men med sin rutin löste han många situationer väldigt bra. 34-åringen kommer att bli nyttig för oss och är precis som Björn Westerblad och Jens Jakobsson tuff att möte för våra motståndare. När vi sedan får tillbaka Fredrik Holster så spetsar det till sig ännu mer. Pekka var mycket involverad i spelet mot Norrtälje och det var också kul att han fick göra sitt första mål i vår tröja.

Att Simon Helg också fick göra ett mål var mycket välförtjänt. Helg har sett riktigt pigg ut under hela försäsongen och ser ut att gå en mycket stark säsong till mötes. Simon är också en spelare som motståndarna redan har respekt för och samarbetet med Jonathan Asp ser allt bättre ut. Linus Tornblads härliga löpvilja bäddar också för en riktigt vass offensiv på vänstersidan, då Linus ofta opererar på den vänstre delen av planen.

Det var annars märkligt att ingen av våra forwards gjorde mål mot Norrtälje, både Samuel Holm och Emil Bellander brände mängder av lägen och även Linus Tornblad fick ju också sina chanser när han kom in. Om vi ändå har andra spelare som går in och avlastar så är ju ingen skada skedd och rätt vad det är så lossnar det. Vi minns ifjol en spelare som inte gjorde ett enda mål på försäsongen men sedan slog till med 15 mål i Superettan!

Denna säsong har samtliga nämnda forwardsspelare gjort mål tidigare. Linus slog till i debuten mot Nyköping, Emil mot Syrianska och Häcken och Samuel Holm gjorde sitt första mål i vår tröja genom den sena kvitteringen mot Örebro. Sedan har vi ju ett riktigt sparkapital i Simon Alexandersson när han kommer tillbaka efter sin sjukdom.

I defensiv riktning sattes vi inte på några svåra prov mot BKV, mycket tack vare ett aggressivt spel över hela banan och det är givetvis bra att Johan Ramhorn har fått mycket speltid och därmed snabbt har kunnat komma in i vårt sätt att spela.

Totalt har 18 spelare fått chansen under cupspelet, vilket är nyttiga erfarenheter inför framtiden.

Nu väntar viktiga träningsveckor fram till seriestarten den 2 april borta mot IFK Värnamo, med träningsläger i Spanien följt av träningsmatcher borta mot Norrköping och hemma mot Degerfors.

Matchfakta

ÅFF – BKV Norrtälje 6–0 (3–0)

1–0 (  8) Jon Birkfeldt

2–0 (18) Marijan Cosic (Samuel Holm)

3–0 (26) Pekka Lagerblom

4–0 (72) Simon Helg (Jonathan Asp)

5–0 (84) Jon Birkfeldt (Adrian Petersson) 

6–0 (90) Marijan Cosic

Utvisningar BKV: Pontus Johansson (52), Filip Ärlebrant (89).

Varningar ÅFF: Samuel Holm, Lucas Öhrn.

Domare: Johan Krantz, Uppsala.

Publik: 161

Startelvan

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren, Jon Birkfeldt, Johan Ramhorn (ut 79), Jonathan Asp –

Marijan Cosic, Björn Westerblad (ut 60), Pekka Lagerblom, Simon Helg –

Emil Bellander, Samuel Holm (ut 66).

Inbytta

Lucas Öhrn (in 60 MM), Linus Tornblad (in 66 F), Adrian Petersson (in 79 MB).

Ej inbytta ersättare

Gustaf Halvardsson, Oliver Bohlin Westman, Simon Marklund, Fredrik Alm.

Cupäventyret över

Efter en besvärlig start på Bravida Arena kvitterade Emil Bellander strax innan paus och gav oss hopp om avancemang i Svenska Cupen. I den andra halvleken gick dock hemmalaget Häcken fram till 3–1 och därmed är dessvärre cupäventyret över.

Vi ställde upp med exakt samma startelva som mot Örebro och det kändes viktigt att vi skulle kunna stå emot hemmalagets väntade framstormning från början. Dessvärre blev det precis tvärtom. Häcken stormade fram på bred front och vi hade stora problem att freda oss.

Redan i den tredje minuten fick Alexander Farnerud ett jätteläge i vårt straffområde men sköt som tur var över.

Vi stack upp med ett bra anfall på vänstersidan i den femte minuten men tyvärr gick Linus Tornblads inspel bakom Emil Bellander i öppet läge i straffområdet. Vi behöll bollen i en andravåg, men efter ett hopslag utanför Häckens straffområde kunde Häcken ställa om, när vi låg för långt ifrån våra motståndare. Alexander Farnerud avancerade centralt och spelade fram bollen något till vänster där en alldeles för ohotad Alhassan Kamara kunde ta med sig bollen in i straffområdet och pricka in billen till höger om Gustav Jansson.

Det var naturligtvis väldigt jobbigt att vi inte kunde hålla ut längre och det gav ju också ett lugn för hemmalaget, men vi repade mot och stack upp ett par gånger strax efter målen. Dock utan att skapa någon farlighet.

I den nionde minuten trädde huvuddomaren Kristoffer Karlsson från Höganäs in i handlingen och utdömde en pinsam frispark mot Björn Westerblad, som blev omedvetet hakad och hamnade in i målvakten Peter Abrahamsson. Av reprisbilderna att döma kan Kristoffer ha missat det första skeendet, men knappast assisterande domaren Robin Wilde och fjärdedomaren George Jansizian (båda från Göteborg) såg naturligtvis vad som hände. Det kan tyckas vara en petitess men jag blir så förbannad när domare ser men inte agerar på grund av rädsla att gå emot huvuddomaren! Det är ju därför många felbeslut döms som får förödande konsekvenser!

Därefter hade vi en tuff period, men Häcken skapade ingen fet målchans. I mitten på halvleken jämnade vi ut spelet och tog över bollinnehavet allt mer. Vi hade dock ingen större fart i spelet och lyckades inte med de avgörande momenten för att skapa målchanser.

I den 29:e minuten stack Häcken upp med en snabb omställning centralt, där vi inte hängde med inledningsvis, men Johan Ramhorn svarade för en mycket fin brytning när Alhassan Kamara var på väg mot öppet läge in i vårt straffområde.

Häcken hade därefter mer boll igen sedan men inte alls med samma fart och kvalitet som i första halvan av halvleken.

I den 34:e minuten slarvade vi i försvarsspelet och lämnade Alhassan Kamara helt fri i straffområdet, men som tur var sköt han över. Tre minuter senare svarade Johan Ramhorn för en ny viktig brytning när Kamara åter störtade fram. Vår forne Mohammed Abubakari sköt sedan över i andraläget.

I den 39:e minuten gick vi bort oss i försvarsspelet och Alexander Farnerud kom fri in i straffområdet till vänster, men Gustav Jansson var ute fint och täckte av skottvinkeln på ett mycket bra sätt.

Minuten senare stoppades Linus Tornblad bryskt av Emil Wahlström när han var på väg att slita sig loss i vänsterinnerläge.  Wahlström fick förstås en varning för tilltaget och vi ett bra frisparksläge cirka tio meter från straffområdeslinjen. Jonathan Asp slog den efterföljande frisparken med en mycket fin känsla med högerfoten och en helt ren Emil Bellander nickade säkert in 1–1 invid den bortre stolproten.

Det var naturligtvis fantastiskt att få det där oerhört viktiga målet några minuter innan pausvilan. Även om vi knappt skapade några målchanser dessförinnan så var det inte helt ologiskt, då hemmalaget inte alls var lika dominerande som under den första delen av halvleken.

Vi började den andra halvleken ganska piggt. I den 49:e minuten slog Simon Helg ett fint inlägg från vänster och Björn Westerblad fick möjligheten med huvudet, men målvakten hann precis före. Två minuter senare stormade vi fram i ett snabbt vänsteranfall genom Simon Helg. Bollen nådde tillslut Linus Tornblad som från sin position en bit utanför straffområdet sköt en bit utanför den högra stolpen.

I den 52:a minuten var vi på väg mot en mycket fin genombrytning till vänster, då Jonathan Asp bara skulle lätta ut bollen till en framrusande Emil Bellander, men han fick inte chansen eftersom Emil Wahlström vräkte omkull Asp bakifrån. Att vi inte ens fick frispark i situationen är naturligtvis helt horribelt! Det skulle naturligtvis också ha varit ett gult kort för stoppandet av vår omställningsmöjlighet, vilket i sin tur inneburit rött kort till Wahlström.

Eftersom Kristoffer Karlsson inte blåste för vår solklara frispark kunde Häcken kontraslå och fick frispark när Jens Jakobsson rev ned Alexander Farnerud. I samband med den situationen fick Björn Westerblad gult kort när domaren var på väg att tappa matchen.

Häcken fick press på oss efter detta och i den 55:e minuten gick vi bort oss i straffområdet. Trots att vi bara hade två spelare att bevaka framför mål släppte vi Alexander Farnerud helt ren. Jens Jakobsson insåg det stora hotet när en boll spelades in från höger och försökte avvärja, men stötte mycket olyckligt bollen i eget mål. Gustav Jansson var på bollen men inte tillräckligt mycket för att kunna styra den utanför målramen.

Det känns naturligtvis vedervärdigt att vi fick det skitmålet emot oss, vilket också föll i sviterna efter det horribla domslut som vi fick emot oss!

Dessvärre kändes det också som att luften gick ur våra spelare. Innan det uteblivna domslutet och målet kändes det som vi var på gång.

I den 62:a minuten räddade Gustav Jansson bra på Mohamed Abubakaris skott inne i straffområdet och Gurra fick också bort returen framför Alhassan Kamara med hjälp av Jonathan Asp. På den efterföljande hörnan fick en helt obevakad Abubakari ett nytt jätteläge men nickade över.

I den 64:e minuten lurade Linus Tornblad skjortan av Jasmin Sudic när han var på väg igenom till höger, men Sidic lät sig inte förnedras utan sparkade ner Linus mycket brutalt och fick givetvis rött kort direkt.

Naturligtvis ingav utvisningen ett stort hopp med en halvtimme kvar att spela. Vi började också etablera tryck mot Häckenmålet och fick en hörna i den 69:e minuten. Vi behöll bollen i andravågen men slarvade bort den tredjevågen efter ett förödande beslut av Björn Westerblad som blev av med bollen mitt på Häckens planhalva. Vi hade dock en hel del spelare på väg hem, men alla lade dessvärre inte benen på ryggen. Johan Ramhorn var väldigt nära att bryta men Alhassan Kamara lyckades få loss bollen och komma till avslut i straffområdet. Gustav Jansson svarade för en jätteräddning, men eftersom vi helt tappade bort Nasiru Mohammed, kunde denne klippa in returen.

Målet var en riktig käftsmäll, när det kändes som vi var på väg fram mot en kvittering och kanske till och med kunde vända matchen. Tankarna flög i väg till det traumat som skedde på samma plats från 2008 och att vi någon gång skulle få igen retroaktivt för detta, men det fick vi inte denna gång heller!

I den 71:a minuten revanscherade sig Jon Birkfeldt för målet, med en mycket fin brytning när Nasiru Mohammed var på väg igenom.

Vi hade en del längre anfall under återstoden av matchen, men var alldeles för obeslutsamma, pillade runt bollen och försökte med för svåra genombrott med centrala instick mot ett väl samlat hemmalag.

I den 76:e minuten lät vi dock bollen rulla och Björn Westerblad lade ut till höger där Jon Birkfeldt fick ett utmärkt läge till höger i straffområdet men fick dessvärre en felträff och sköt utanför den högra stolpen.

I den 89:e minuten fick inbytte Samuel Holm ett fint läge att vinkla in bollen från sin position strax utanför straffområdet till vänster, men fick tyvärr bara iväg ett lamt skott mitt på målvakten. Två minuter senare sköt Holm ett bättre skott, men Peter Abrahamsson kunde ändå rädda relativt enkelt.

Efter den dåliga starten fick vi ju möjligheten efter kvitteringen, men vi hade några avgörande moment emot oss i den andra halvleken och besatte därefter inte förmågan att utnyttja den extra möjlighet vi fick i och med utvisningen. Häcken känns som ett lag som kan vara med och slåss om medaljerna. För att besegra ett sådant lag behöver misstagen minimeras och man behöver också ha marginalerna på sin sida. Eftersom vi gjorde lite för många misstag och inte hade marginalerna med oss så räckte det dessvärre inte.

Det är givetvis oerhört tungt att vi inte längre finns med i Svenska Cupen. En match återstår men eftersom den saknar betydelse blir matchen hemma mot BKV Norrtälje nästa söndag av karaktären träningsmatch.

Med lite distans till sortin, så kommer ändå dessa två matchen på bortaplan mot allsvenskt motstånd vara nyttigt för vårt unga lag inför Superettan. Matchning mot tufft motstånd behövs för att inse vad som krävs för att lyfta prestationerna.

Gustav Jansson kan inte lastas för de insläppta målen, utan han var bra ute och avvärjde flera gånger.

Vi hade, främst inledningsvis, problem att få fatt i Alexander Farnerud, som fick för fritt utrymme i spelyta 2 mellan vår backlinje och vårt mittfält. Rättvänd kunde han lägga fram bollar på de kvicka spelarna Alhassan Kamara och Nasiru Mohammed.

Vår backlinje ställdes därmed på svåra prov, men stod efterhand bättre pall och kunde avvärja hemmalagets attacker. Johan Ramhorn var den som växte mest och avvärjde med flera fina brytningar. Jon Birkfeldt och Alberto Catenacci hade lite svårt att hitta positionerna inledningsvis, men kom sedan mer till sin rätt och stred väl. Jonathan Asp blev också ansatt, men kunde också hitta fram tillsammans med Simon Helg på vänsterkanten. I år ser vi också ut att kunna nyttja det faktum att Asp är i stort sett lika bra med båda fötterna och det var ju med högerfoten som Jonathan assisterade fint till målet.

På innermittfältet stred Björn Westerblad och Jens Jakobsson väl, men mot svårt motstånd måste kvaliteten i bollbehandlingen vara ännu högre för att lyckas. Jens trampade också lite för mycket på bollen i slutet då vi behövde ha fart på rullet för att nyttja det faktum att vi var en man mer på banan.

På högersidan tycker jag att Simon Marklund hade ett lite bättre positionsspel och tajmade aktionerna bättre än mot Örebro. Till vänster fick inte Simon Helg samma utrymme som mot ÖSK och vi synkade heller inte riktigt bra med inlägg och löpningar inne i straffområdet, men Helg tog jobbet.

På topp var Linus Tornblad fortsatt mycket aktiv och när Emil Bellander får spela ihop sig mer med övriga spelare kommer samspelet bli bättre, men det är också en styrka att kliva fram och göra mål på sin enda riktiga chans.

Marijan Cosic fick en knapp halvtimmes spel i sitt inhopp på högersidan och såg pigg ut i offensiv riktning. Hampus Holmgren och Samuel Holm hoppade också in i slutskedet.

Nu får vi bryta ihop och försöka slicka såren för att komma tillbaka inför den fortsatta uppladdningen inför Superettan. Men först får vi se om vi får någon vettig information om vår förenings allmänna tillstånd på årsmötet på måndag!

Matchfakta

BK Häcken – ÅFF 3–1 (1–1)

1–0 (  5) Alhassan Kamara (Alexander Farnerud)

1–1 (41) Emil Bellander (Jonathan Asp)

2–1 (55) Självmål (Jens Jakobsson)

3–1 (70) Nasiru Mohammed

Utvisning BKH: Jasmin Sudic (64)

Varningar ÅFF: Alberto Catenacci, Johan Ramhorn, Björn Westerblad, Jens Jakobsson

Domare: Kristoffer Karlsson, Höganäs.

Publik: ?

Startelvan

Gustav Jansson –

Jon Birkfeldt (ut 80), Alberto Catenacci, Johan Ramhorn (VB 83), Jonathan Asp (ut 83) –

Simon Marklund (ut 66), Björn Westerblad, Jens Jakobsson, Simon Helg –

Emil Bellander, Linus Tornblad.

Inbytta

Marijan Cosic (in 66 HM), Hampus Holmgren (in 80 HB), Samuel Holm (in 83 F).

Ej inbytta ersättare

Gustaf Halvardsson, Lucas Öhrn, Adrian Petersson, Fredrik Alm.

Äntligen ett sent mål som betyder något

Inte sedan Magnus Eriksson slog till med sitt jättemål i hemmaderbyt mot Norrköping 2012 har vi gjort ett sent mål som betytt något. Men nu slog Samuel Holm till i den 90:e minuten och räddade därmed en poäng i årspremiären av Svenska Cupen borta mot Örebro SK.

Till skillnad från genrepet mot Syrianska startade Simon Marklund till höger på mittfältet istället för Samuel Holm och på topp startade Emil Bellander istället för Simon Alexandersson, som på nytt insjuknat.

Vi började ganska positivt och Emil Bellander fick ett bra läge med huvudet i den fjärde minuten men fick ingen fart på Simon Helgs boll från vänster.

I den sjunde minuten gick Jonathan Asp bort sig mot Michael Omoh, varvid Ferhad Ayaz fick två möjligheter att göra mål från sin position strax utanför straffområdet, men det första skottet fastnade (svagt rensning av Johan Ramhorn) och det andra gick som tur var utanför den vänstra stolpen.

Efter hand tog hemmalaget över taktpinnen och försökte på sitt karakteristiska sätt trä instick och även slå längre djupledsbollar, som ställde till en del problem för oss. Vi låg inte i tillräcklig press på bollhållaren och var riktigt på rulle i hemlöpningarna.

I den 14:e minuten var inte Alberto Catenacci på tå när ÖSK-målvakten Oscar Jansson slog en lång boll centralt, utan Victor Sköld kunde komma fri. Eftersom Gustav Jansson också felbedömde situationen kom vår forne spelare till avslut men sköt som tur var utanför den högra stolpen.

Minuten senare fick Alberto Catenacci fram en tå i sista stund och kunde därmed spela bort bollen framför Victor Sköld som åter var på språng.

I den 17:e minuten vann Jens Jacobsson bollen påpassligt i mittcirkeln och spelade ut till vänster där Linus Tornblad gjorde det bra när han vände bort en försvarare vid vänstra delen av målområdet. Linus fastnade dock lite i mattan, tappade balansen och misslyckades därmed med det avgörande momentet. Bollen smet förbi Emil Bellander, men nog borde Jens ha gått på eget avslut där, vilket han nog också hade gjort om han inte fastnat i mattan.

Två minuter senare fick Simon Helg på ett fint hårt volleyskott från vänster som tyvärr träffade i huvudet på amerikanen Brendan Hines-Ike, som däckades för stunden.

I den 28:e minuten nickade Johan Ramhorn rakt på Michael Omoh och Alberto Catenacci var inte alls med centralt. Därmed fick Victor Sköld helt fritt läge i straffområdet. Gustav Jansson var dock med bra och gjorde en jätteräddning men Nahir Besara hade bara att rulla in returen men Ferhad Ayas ville också bli målskytt och ingen av dem kom till skott. Där hade vi verkligen en osannolik tur!

Vi kom sedan tillbaka starkt och hade en bra period.

I den 33:e minuten slog Björn Westerblad en hörna från vänster. Jens Jakobsson nickade bra vid främre stolpen, men målvakten svarade för en kvalificerad räddning. Bollen smet retligt framför Johan Ramhorn som precis inte nådde fram för att trycka in bollen vid den bortre stolpen.

På den efterföljande hörnan från höger fegade sedan domaren Glenn Nyberg ur. Simon Helg slog hörnan från höger och Jens Jakobsson nickade bollen långt utanför. Nyberg tvekade en stund men blåste sedan hörna för oss! Det var ingen tvekan om att Glenn såg att Jens nickade ut bollen, men det som han var inne på att blåsa för i ett första skede, men sedan inte vågade att blåsa för kompenserade han sedan med en hörna! Hårresande!

Det var naturligtvis en solklar straff när ÖSKs hårdföre amerikan Brendan Hines-Ike gav Jens en kraftig knuff i straffområdet som gjorde att Jens helt tappade balansen. På den tredje hörnan gick det dock alldeles utmärkt att blåsa frispark för hemmalaget.

I den 37:e minuten slog Björn Westerblad en sådan där finkänslig boll till vänster. Jonatan Asp slog ett fint högerinlägg och Emil Bellander fick ett utmärkt läge att nicka in bollen, men den smet strax över. Brendan Hines-Ike var uppe med händerna igen och störde.

Vi tappade av offensivlustan mot slutet av halvleken och Nahir Besara fick väl fritt utrymme till vänster i straffområdet i den 40:e minuten men som tur var sköt han strax utanför vänstra stolpen.

I den 44:e minuten överraskade Simon Helg med ett hårt skott från långlinjen, som höll på att ställa till det för målvakten, men Oscar Jansson klarade.

Vi såg därefter ut att relativt säkert gå in med ett mållöst resultat in i pausvilan.

Vi stannade dock kvar med en väldigt offensiv uppställning långt upp på Örebros planhalva (47:e minuten), men Jonatan Asp gick bort sig till vänster mitt på Örebros planhalva och ÖSK kunde ställa om. Det kändes inte bra från början att trycka upp så offensivt med så lite tid kvar av halvleken. När sedan Alberto Catenacci och Jon Birkfeldt gick ihop i mittcirkeln fick Ferhad Ayaz möjligheten att storma fram till vänster men Catenacci han ned att täcka och täckte bort Ayaz framfart. Örebroaren sprang in i Alberto och Glenn Nyberg blåste straff! Fullständigt horribelt! Catenacci följde med precis lagom, för att det inte skulle bli frispark. Förseelsen skedde utanför straffområdet så någon straffspark skulle aldrig ha kommit på tal! Och om det hade varit innanför straffområdet så var det ju mer av den obstruerande karaktären med indirekt frispark som påföljd.

Gustav Jansson gick åt rätt håll men var chanslös när Nahir Besara slog straffen via ribban till vänster.

Det var naturligtvis fruktansvärt att åka på det där fasansfulla straffmålet i den tredje övertidsminuten av den första halvleken. Det var en jämna halvlek, där vi bjöd ÖSK på några farliga lägen, men där vi också skapade möjligheter. Men det var alltså Glenn Nyberg som dömde och då vet vi ju av erfarenhet att det inte alltid är så lätt!

Att det finns en stark moral bland våra killar visas dock av att vi gjorde en bra andra halvlek.

I inledningen på halvleken svängde det mycket fram och tillbaka. Nahir Besara fick ett bra läge inne i straffområdet i den 47:e minuten men sköt utanför den högra stolpen.

Två minuter senare fastnade Björn Westerblads skott på täckande spelare och kort senare vände Emil Bellander om och sköt strax utanför den vänstra stolpen.

I den 51:a minuten fick vi sedan ett jätteläge där Simon Helg var på väg att komma helt fri, efter en mycket fin boll av Jens Jakobsson, men på något underligt vis lyckades Helg få till mottagningen 180 grader åt fel håll och ÖSK kunde därmed avvärja.

Två minuter senare tappade Linus Tornblad bollen och ÖSK ställde om. Jon Birkfeldt och Alberto Catenacci var inte på tå och hängde inte med när Ferhad Ayaz sprintade på. Däremot var Gustav Jansson ute mycket fint och avvärjde.

Därefter började vi få bättre kontroll på händelserna.

I den 55:e minuten slog Björn Westerblad till med ett hyfsat långskott men målvakten räddade ganska enkelt.

Två minuter senare sköt Nahir Besara i straffområdet men Gurra räddade bra invid den högra stolpen.

I den 62:a minuten slog Björn Westerblad en fin djupledsboll till vänster, som Linus Tornblad förvaltade väl när han tog sig in i straffområdet. Därefter hade Björn själv tagit sig till ett bra avslutningsläge strax utanför straffområdet, men träffade tyvärr på en täckande Nordin Gerzic.

Ytterligare två minuter senare fick Sebastian Ring ett bra läge strax utanför straffområdet, men sköt rakt på Gustav Jansson.

I den 65:e minuten slog Simon Helg ett fint inlägg från vänster, men Emil Bellander fick bollen tyvärr för långt ifrån sig inne i straffområdet och målvakten kunde knipa bollen.

I den 70:e minuten slog Jonathan Asp en frispark från vänster och Jon Birkfeldt fick ett jätteläge vid bortre stolpen, men målvakten räddade. Situationen blåstes felaktigt av för offside, då bollen gick på örebrospelare sist på väg fram till Jon (vilket reprisbilderna bekräftar).

Två minuter senare fick Marijan Cosic på ett ganska bra skott som målvakten räddade vid sin högra stolpe.

Vår goda offensiv avtog därefter och plötsligt rusade tiden iväg med väldig fart. Lagledningen valde att göra två sena byten då Samuel Holm kom in istället för en tröttkörd Emil Bellander i den 81:a minuten. Fem minuter senare gick vi över till 4–3–3 när Jonathan Asp utgick och Fredrik Alm kom in på topp.

Detta gav fin utdelning även om vi satte hjärtat i halsgropen i den 88:e minuten. Nyss inbytte Yannis Mbombo sprintade på till vänster och Alberto Catenacci såg inte ut att ta hotet på allvar, men örebrospelaren sköt som tur var utanför.

Vi etablerade därefter spel till vänster långt ned på ÖSKs planhalva via två inkast och en hörna. Björn slog en kort hörna till Helg som slog tillbaka till Björn, som löpte in bakom Helg och slog ett inlägg från sin position strax utanför det vänstra hörnet av straffområdet och bollen gick precis över Johan Ramhorn som var ren vid den bortre stolpen.

Känns det som ni läst det förut? Ja det var ju samma hörnvariant som vi gjorde 1–0 på hemma mot Syrianska.

Nu lyckades den inte direkt, men ändå till slut!

Vi vann nämligen insparken efter nick av Jens Jakobsson och aktivt och energiskt bollvinnande av Marijan Cosic, och även Jens Jakobsson, i mittcirkeln. Jakobsson samspelade sedan med Samuel Holm innan han lade ut bollen till vänster där Simon Helg stack fram bollen in i straffområdet till vänster. Linus Tornblad vände om och lyfte in bollen framför mål där Samuel Holm skarvnickade.  Målvakten var på bollen men kunde inte hindra den från att dyka ned vid det bortre krysset, via stolpen.

Det var ju naturligtvis fantastiskt att vi lyckades få in en mycket välförtjänt kvittering, men tänk så nära det vara att vi kunde vända och vinna matchen!

I den 92:a minuten stormade Linus Tornblad fram centralt och hade alternativ både till vänster (Holm) oh till höger (Cosic) men någon passning kom dessvärre inte och chansen rann ut i sanden.

Vi skulle dock få ett ypperligt läge till i den 95:e minuten!

Vi kontrade efter en ÖSK-frispark. Linus Tornblad drog åter iväg centralt och denna gång spelade han till vänster där Simon Helg stod för en jättelöpning och spelade in bollen i straffområdet där Marijan Cosic fick ett jätteläge att avgöra men skottet fastnade på en täckande Nordin Gerzic som alltså åter räddade ÖSK!

Precis därefter blåstes denna mycket spännande och händelserika match av. Vi var alltså mycket nära att besegra Örebro på bortaplan, men genom den sena kvitteringen lever cupspelet. En poäng borta mot Häcken får cupspelet att leva över till sista gruppspelsmatchen, men eftersom det då med största sannolikhet också kräver att ÖSK och Häcken kryssar, så behövs en seger borta mot Häcken.

Spelmässigt gjorde vi på det hela en bra match. Vi uppträdde som ett lag där alla bidrag väl med arbetsinsatser, men det fanns också kvalitet och syfte med momenten i både defensiv och offensiv riktning där vi växte i den andra halvleken.

Man ska givetvis ha respekt för alla motståndare men aldrig överdriven. Örebro idag är inget speciellt märkvärdigt lag. Efter fjolårssommarens stora omsättning hade ÖSK en jobbig höst och även efter säsongen har laget tappat viktiga spelare som också svarat för en hel del poäng. Dessa spelare har Örebro ännu inte ersatt fullt ut.

Att vi skulle ha en bra chans på förhand visste vi därmed.

Gustav Jansson svarade för en mycket bra match och var ute och täckte bra och svarade för flera matchavgörande räddningar. Ända plumpen var den misslyckade utrusningen i den 14:e minuten.

I vår unga backlinje, med en snittålder på 21 år, hade vi vissa problem i djupled, men i det stora hela skötte sig våra spelare bra.

Jon Birkfeldt gjorde några missar men jobbade på energiskt. Det samma kan man säga om Alberto Catenacci som, precis som Jon, kom på efterkälken lite för många gånger men skötte de allra flesta moment alldeles utmärkt.

Johan Ramhorn har en viss kantighet stundom, men kommer ändå in i vårt spel väldigt snabbt och är jobbig att möta med sin styrka och kyliga följsamhet.

Jonathan Asp hade vissa problem med kvicke och rejäle Michael Omoh, och med sin erfarenhet är kraven högt ställda på 26-åringen. Arbetsmomentet var bra och Asp hotade även offensivt, där han har två fina fötter att servera med.

Simon Marklund startade till höger på mittfältet, vilket var lite överraskande för min del, men på sikt är han givetvis en mycket intressant spelare. 17-åringen visade fin energi stundom och rev om, men han behöver få till en jämnare rytm i spelet och täcka bollen bättre.

På innermittfältet hamnade vi under en period i första halvlek för långt ifrån våra motståndare och Nordin Gerzic fick styra lite för mycket, men i andra halvlek fick han ofta agera täckande för skott, vilket visar att vi tog kommandot på mitten.

Jens Jakobsson visade upp en härlig energi, jobbade och sprang kopiöst över stora ytor och kvalitet fanns det också i momenten.

Björn Westerblad var också väldigt värdefull, med sin lite mer rutinerade kyliga stil och levererade också fina känsliga bollar.

Simon Helg går från klarhet till klarhet och var ett ständigt hot för ÖSK och vår forne Martin Lorentzson. Helg har också ett övertag från start, då det är en spelare som motståndarna har respekt för innan matcherna har startat.

På topp är vi också jobbiga att möta.

Likt Jens Jakobsson slet och sprang Jens Jakobsson kopiöst mycket, vilket rev upp djupa sår hos motståndarna. Några bolltapp och felbeslut blev det, men den härliga inställningen överväger förstås detta och till sist var det Jens högerfot dom levererade målassisten.

Emil Bellander är inte heller oäven i sin arbetskapacitet och kommer växa under säsongen. Genom sin styrka att hålla i bollen, är han också en svår motståndare. När benen framöver kommer att bli lite lättare kommer säkert tajmingen i huvudspelet också att bli bättre.

Med dessa båda forwards kan vi spela ett lite rakare spel, vilket vi också gjorde mot ÖSK, med främsta adress: Bellander på kropp eller för skarv och Tornblad på djupet.

Marijan Cosic gjorde ett helt okej inhopp och låg bakom förarbetet till vårt mål. Detsamma gjorde naturligtvis Samuel Holm som gjorde sitt första mål i vår tröja. Det är härligt att se att vi kunde förändra genom byten och även Fredrik Alm var en frisk fläkt när han kom in som tredje forward.

Det blir naturligtvis en tuff match borta mot Häcken, men det är fullt möjligt om alla bra tror på det och jobbar för det!

Matchfakta

Örebro SK – ÅFF 1–1 (1–0)

1–0 (48, straff) Nahir Besara

1–1 (90) Samuel Holm (Linus Tornblad)

Varningar ÅFF: Jon Birkfeldt, Linus Tornblad, Marijan Cosic.

Domare: Glenn Nyberg, Borlänge.

Publik: 1 024

Startelvan

Gustav Jansson –

Jon Birkfeldt, Alberto Catenacci, Johan Ramhorn (VB 86), Jonathan Asp (ut 86) –

Simon Marklund (ut 66), Björn Westerblad, Jens Jakobsson, Simon Helg –

Emil Bellander (ut 81), Linus Tornblad.

Inbytta

Marijan Cosic (in 66 HM), Samuel Holm (in 81 F), Fredrik Alm (in 86 F).

Ej inbytta ersättare

Gustaf Halvardsson, Hampus Holmgren, Adrian Petersson.

Kryss mot Syrianska

Vi fick en smakstart hemma mot Syrianska efter mål av Johan Ramhorn, men gästerna vände på steken redan i matchinledningen. Efter en totalt sett svag första halvlek tog vi tag i taktpinnen i den andra akten. Emil Bellander kvitterade och vi hade även goda chanser att vända matchen, men vi fick alltså nöja oss med 2–2.

Vi ställde upp med samma startelva som startade den andra halvleken senast mot Nyköping, med undantaget att Samuel Holm klev ned till höger på mittfältet och Simon Alexandersson tog Holms plats på topp. Simon Marklund började därmed på bänken.

Vi fick en riktig smakstart på matchen med mål efter hörna efter drygt en minuts spel. Björn Westerblad slog en kort hörna från vänster till Simon Helg, som spelade tillbaka till Björn som löpte in bakom Helg strax utanför straffområdet och måttade en känsligt slagen boll mot den bortre stolpen. En SFC-spelare var på bollen men förlängde den bra till Johan Ramhorn som helt ren kunde nicka in ledningsmålet.

Tyvärr dröjde det bara fem minuter innan det var kvitterat. Efter en frispark fick Johan Ramhorn bollen på handen i vårt straffområde. Domaren Granit Maqedonci från Helsingborg pekade därmed på straffpunkten. Vår forne Mattias Mete stegade fram och satte straffen längs marken till vänster. Gurra gick åt rätt håll men fick inte tillräcklig fart för att kunna rädda.

Två minuter senare fick Simon Helg ett gyllene läge att åter ge oss ledningen, men med en knallhård volley från vänster träffade han tyvärr mitt på målvakten Hampus Elgan.

I den 10:e minuten var det istället SFC som tog ledningen. Efter inlägg från vänster av Victor Wernersson kunde en helt sopren Mattias Genc skicka in 1–2 med en bredsidesvolley över Gustav Jansson från nära håll.

Fyra minuter senare snodde Linus Tornblad bollen av en bortaspelare, men förstatouchen blev för svag och Linus fick därmed en dålig vinkel för avslutet och målvakten kunde rädda.

Vi uppträdde sedan svagt resten av halvleken, förutom några minuter i slutskedet då vi kom tillbaka någorlunda.

Kanske var det smakstarten som störde oss? En falsk trygghet att det bara skulle rulla på, men det gjorde det alltså inte. Vi hade stora problem på vår högerkant, men även centralt. Vi var alldeles för passiva överlag och uppträdde inte alls så aggressivt som vi vill. Detta faktum gjorde att vi hade väldigt svårt att hantera SFCs tre centrala spelare Mattias Genc, Paul Torres och Sucess Nwosu. Trion fick därmed gott om tid att operera rättvända och eftersom vi också låg för långt ifrån Mattias Mete så kändes gästerna vassare än de egentligen ska kunna vara mot oss.

I offensiven hade vi viss framgång på vänstersidan genom Jonathan Asp och Simon Helg. Vi skapade också några hörnor från det hållet. Förutom vid vårt tidiga mål var vi dock inte tillräckligt heta inne i straffområdet utan bortalaget var först på bollarna.

I den andra halvleken kom vi ut som ett helt annat lag, även om vi bara gjorde två byten. Hampus Holmgren kom in som högerback istället för Jon Birkfeldt och provspelare Pekka Lagerblom kom in istället för Jens Jakobsson. Simon Alexandersson hade utgått redan i den 37:e minuten till förmån för Emil Bellander.

Våra spelare visade upp en helt annan aggressivitet och löpvilja i den andra akten. Tempot höjdes därmed och vi kunde storma fram i flera fina anfall. Vi utnyttjade också planens bredd mycket bättre än i den första halvleken, när vi höjde passningskvaliteten.

Linus Tornblad gjorde ett vackert mål direkt (efter fint inlägg från höger av Hampus Holmgren), men det dömdes tyvärr bort för offside. Simon Helg oroade också i straffområdet kort senare men fick inte träff och möjligheten avvärjdes.

Efter en högerhörna i den 52:a minuten oroade vi framför bortamålet, men till sist sköt Jonathan Asp strax över.

Efter timmen spelad fick vi tryck på nytt. Pekka Lagerblom sköt utanför den högra stolpen i bra läge strax utanför straffområdet. Kort senare fick nyss inbytte Marijan Cosic ett jätteläge i straffområdet, men en försvarare täckte undan till hörna i sista stund. På den efterföljande högerhörnan var Alberto Catenacci nära att peta in bollen men fick inte tillräcklig träff och bortalaget kunde reda ut situationen efter viss turbulens.

Kvitteringen kom till slut i den 70:e minuten. Efter en rejäl tabbe från bortalagets Filip Korkes (mycket svag hemåtpassning) bjöds en påpasslig Emil Bellander på ett friläge från vänster. Emil var väldigt kylig när han elegant lyfte in bollen över målvakten och in i det bortre hörnet.

Vi genomförde flera byten då Fredrik Alm bytte av Linus Tornblad på topp i den 71:a minuten. Simon Marklund kom in till vänster på mittfältet istället för Simon Helg och Lucas Öhrn tog hand om vänsterbacksplatsen istället för Jonathan Asp i den 81:a minuten.

I den 82:a minuten var inbytte Marklund mycket nära att nicka in ledningsbollen, men Emil Bellander störde nog lite och nicken smet precis utanför den högra stolpen. Fredrik Alm slog det fina inlägget från höger.

Två minuter senare var det mycket nära igen. Hampus Holmgren slog ett fint inlägg från höger och Emil Bellander tvingade målvakten till en bra räddning nästan uppe i det vänstra krysset.

Syrianska som inte skapade mycket i den andra akten, kom ändå till ett par avslut i slutet av matchen, men Gustav Jansson räddade enkelt Wisdom Fernandos skott, medan Gurra fick sträcka ut mer när Mattias Mete avslutade i den 88:e minuten.

Vi såg dock ut att göra segermålet i den 92:a minuten. Hampus Holmgren slog ett fint inlägg från höger som en helt sopren Emil Bellander bara skulle knoppa in vid den bortre stolpen. Nicken var inget större fel på då Emil fick ned bollen fint mot den bortre stolpen. Det var istället Hampus Elgans enhandsräddning (jätteräddning) som var det stora felet.

Efter en inte allt för munter känsla efter den första halvleken var det betydligt mer uppåt efter den andra akten. Det var förstås surt att vi inte vann, men vi får hoppas segermålen istället kommer nu när allvaret börjar i Svenska Cupen.

Inför premiären borta mot Örebro SK nästa lördag är naturligtvis Gustav Jansson given i målet. En straff och ett avslut från nära håll är naturligtvis inget man kan lasta en målvakt för, även om det andra inte såg otagbart ut. I övrigt såg det rätt stabilt ut och Gurra hittade också rätt i passningsspelet.

I backlinjen känns det som Alberto Catenacci och Johan Ramhorn ligger närmast att bild mittlås. De har spelat tre halvlekar tillsammans. Mattias Mete fick väl fria tyglar under den första halvleken, men i den andra halvleken när inte SFC tilläts storma fram centralt på samma sätt som i den första akten hade våra spelare bättre koll på vår forne spelare.

Alberto Catenacci tappade helt bort Mattias Genc vid det andra målet men har växt enormt mycket på ett år och agerade lugnt och tryggt i den andra akten. Johan Ramhorn har också snabbt acklimatiserat sig i vår klubb och agerade med stor pondus i den andra akten och gjorde sitt första mål i vår tröja på samma ställe av Kopparvallen som när han gjorde mål mot oss i fjol (då i GAIS).

På högerbacksplatsen ser Hampus Holmgren ut att ligga närmare Jon Birkfeldt för tillfället, men det kan förstås förändras i den stimulerande konkurrensen. Jon hade dock den otacksamma rollen att spela högerback under vår svaga första halvlek, och han fick dålig hjälp av Samuel Holm. Hampus Holmgren hade förstås lättare i medgång i den andra akten, men bidrog också själv till det genom att komma fram till höger med inlägg flera gånger.

På vänsterbacksplatsen är ju Jonathan Asp vår ende naturlige spelare. Efter lång frånvaro från matchspel tog Asp ytterligare ett kliv i rätt riktning i denna match jämfört med senast. Jonathan har börjat hitta ett bra samspel med Simon Helg. Även om det inte gav poäng i denna match, så var det ändå genom Helg det mesta kretsade i den första halvleken och Asp fixade fram hörnan som vi gjorde mål på. Även i den andra halvleken var Helg nyttig och slog fram passningen innan bortalagets fadäs när vi kvitterade.

Med Jesper Holsters mycket tråkiga ledbandsskada i ett knä som ser ut att hålla honom borta från spel i 6–8 veckor, minskar naturligtvis alternativen på mitten. Björn Westerblad och Jens Jakobsson står därmed som rätt givna i det centrala blocket. De kan dock inte klara det själva. Mot SFC såg vi hur sårbara vi kan bli om vi inte agerar som ett lag mot en motståndare som har många centrala spelare. Vi måste våga gå upp i press med aggressivitet, samtidigt som yttermittfältare och forwards också måste bidra med hårt defensivt arbete. På det planet tog samtliga ett bättre ansvar i den andra akten.

Både Björn Westerblad och Jens Jakobsson hade bland annat på grund av ovanstående anledning svårt att övertyga i den första halvleken. Jens trampade också lite för mycket på bollen i den första halvleken trots att det fanns spelalternativ. Björn spelade även i den roligare andra halvleken och fick då möjlighet att bli betydligt mer delaktig i spelet.

I den andra halvleken fick vi alltså se provspelaren Pekka Lagerholm. Finländaren har gott om rutin efter många år i Tyskland. 12 landskamper finns på meritlistan och ett ligaguld med Werder Bremen från 2004. 34-åringen kommer närmast från amerikanska Jacksonville Armada. Om det nu blir någon övergång till vår klubb återstår att se, men han visade i varje fall prov på att vara en rejäl spelare och försökte driva på med sin erfarenhet.

På högerkanten har vi många alternativ, men Marijan Cosic känns hetast i dagsläget. Cosic spelade upp sig rejält under den första halvleken mot Nyköping och gjorde ett fint mål. 20-åringen gjorde nu också ett piggt inhopp, med energi men också med kvalitet. Å andra sidan var också Simon Marklund en pigg injektion när han kom in på vänsterkanten, men Cosic känns ändå lite före i dagsläget. Samuel Holm spelade upp sig betänkligt i den andra halvleken, men har fortfarande en hel del att jobba på i defensiven.

På topp gjorde alltså Simon Alexandersson årsdebut, men efter en besvärlig halsfluss orkade han inte länge. Simon i slag är naturligtvis en stor tillgång och det är väl främst med Emil Bellander som han kamperar om en forwardsplats, även om Alexandersson har visat sig kunna agera väl som högermittfältare också.

Emil Bellander fick alltså äran att göra sitt första mål i vår tröja, vilket givetvis är viktigt för en forward, men visst skulle han åtminstone gjort ett till. Emil var ändå på plats och skapade dessa lägen och visade också på styrka ute i fältet.

Linus Tornblad är den forward som avviker mest från de övriga nämnda anfalsspelarna, med sin fart i löpningarna och känns därmed mer given så länge vi spelar med två forwards. Det blev inget mål denna gång, men han var en av få som stökade om för motståndarna i den första halvleken och var givetvis aktiv även i andra halvlek.

Fredrik Alm gjorde också ett nytt ganska piggt inhopp på topp och får han bara vara skadefri kan han nog utvecklas fint under säsongen. Energin och framfusigheten finns där.

Lucas Öhrn gjorde också ett helt okej inhopp som vänsterback.

Efter två träningsmatcher, känns det som vi har fått en hel del positiva bilder att ta med oss och även några väckarklockor om hur det går om vi inte agerar som ett lag, tar jobbet och håller fokus. Nu när det blir allvar hoppas vi naturligtvis att samtliga tänder till, så vi får en fin resa in i svenska Cupen på Behrn Arena nästa lördag.

Matchfakta

ÅFF – Syrianska FC 2–2 (1–2)

1–0 (  2) Johan Ramhorn (Björn Westerblad)

1–1 (  6, straff) Mattias Mete

1–2 (10) Mattias Genc (Victor Wernersson)

2–2 (70) Emil Bellander

Varning ÅFF: Johan Ramhorn

Domare: Granit Maqedonci, Helsingborg

Publik: 211

Startelvan

Gustav Jansson –

Jon Birkfeldt (ut 46), Alberto Catenacci, Johan Ramhorn, Jonathan Asp (ut 81) –

Samuel Holm (ut 59), Björn Westerblad, Jens Jakobsson (ut 46), Simon Helg (ut 75) –

Linus Tornblad (ut 71), Simon Alexandersson (ut 37).

Inbytta

Emil Bellander (in 37 F), Hampus Holmgren (in 46 HB), Pekka Lagerblom in (in 46 MM),

Marijan Cosic (in 59 HM), Fredrik Alm (in 71 F), Simon Marklund, (in 75 F), Lucas Öhrn (in 81 VB).

Ej inbytt ersättare

Gustaf Halvardsson

Stabil seger mot Bissarna

Med klara 4–0 besegrades division I-laget Nyköpings BIS på Kopparvallen. Samtliga nyförvärv fick speltid och Linus Tornblad gjorde mål i debuten medan Jesper Holster tyvärr fick utgå tidigt efter skadekänningar i ett knä.

Efter en lite avvaktande första kvart där tempot inte riktigt infann sig, åkte dessvärre Jesper Holster på en knäskada och tvingades bryta matchen. Roar Hansen pratade om en översträckning i knäet efter matchen och vi får naturligtvis hoppas att det inte är något allvarligt.

Efter att Jesper tvingades utgå blev vi satta under press efter en bortahörna, men när Björn Westerblad ersatte några minuter senare tog vi tag i taktpinnen ordentligt, ökade tempot och vaskade fram ett par halvlägen. Vi slarvade dock bort några möjligheter genom att gå offside, men i den 34:e minuten kunde vi ta ledningen.

Björn Westerblad lade ut bollen till höger och Marijan Cosic tog sig fint fram i högerinnerposition och avlossade ett vackert skott upp i det främre krysset. Det var nästan lika snyggt som målet borta mot Halmstad i fjol.

I den 40:e minuten skaffade sig Simon Marklund ett fint läge att öka på ledningen då han tog sig in i straffområdet till vänster, men med bortre delen av målet öppet så träffade han dessvärre rakt på målvakten Edvard Setterberg.

I den andra halvleken fick vi en smakstart genom vårt 2–0-mål i den 52:a minuten. Samuel Holm slog en fin boll till vänster där Simon Helg stormade fram, in i straffområdet och trots snäv vinkel kunde han klippa in bollen. Målvakten var på bollen men kunde inte hindra den från att smita in invid den bortre stolpen.

I den 58:e minuten frispelade Linus Tornblad fram till Samuel Holm, men tyvärr sköt Samuel utanför den vänstra stolpen helt ren med målvakten.

Trean lät dock inte vänta på sig länge för efter ett snabbt anfall gjorde vi 3–0 i den 64:e minuten. Simon Helg tog sig fint fram på vänsterkanten och slog ett bra inspel, som Linus Tornblad säkert skarvade in nära mål med en bredsidesvolley.

I den 78:e minuten var Linus mycket nära sitt andra mål, men med stor tur kunde målvakten rädda, när Linus sköt under Edvard Setterberg från nära håll men på något sätt lyckades ändå burväktaren freda sitt mål.

Fyran föll istället i den 82:a minuten. Fredrik Alm spelade snett bakåt från höger och Björn Westerblad klippte in bollen via den vänstra stolproten.

Även Fredrik Alm var nära att bli målskytt i slutskedet, men en utespelare täckte bollen över målet i sista stund.

Även om vi inte briljerade spelmässigt, så gav denna match givetvis många fina besked både individuellt men också som lag. Det är inte svårt att konstatera att vi är mil före fjolåret vid samma tidpunkt. Det ska vi naturligtvis också vara med tanke på att vi har kvar stommen i laget och spelar på en fin konstgräsmatta (till skillnad från fjolårets slitna matta innan sommarens byte).

Det som kanske imponerar mest är att vi ändå kunde hålla uppe spelet på en bra nivå hela matchen, för att vara första matchen för året. Visst hade vi sämre perioder med lite för mycket slarv i passningsspelet och lite för chansartat spel, men vi föll inte ned i några djupa svackor.

I matcher där man byter många spelare brukar det annars vara svårt att hålla uppe kvaliteten. Vi bytte förvisso bara tre spelare i paus, men vi bytte också positioner på flera spelare och genomförde fyra byten i andra halvlek.

Vi kommer ha en mycket ung backlinje i år och vi startade med följande spelare:

Hampus Holmgren (21), Alberto Catenacci (18), Jon Birkfeldt (20) och Johan Ramhorn (20).

Till den andra akten byttes Hampus Holmgren ut och Jonathan Asp gjorde comeback efter lång skadefrånvaro. Jon Birkfeldt flyttade då över till vänster och Johan Ramhorn tog plats som mittback bredvid Alberto Catenacci. I slutet kom Adrian Petersson in istället för Johan Ramhorn.

Vår backlinje skötte sig bra och bjöd på väldigt lite. Enda gången som det egentligen blev farligt var när Carl Björk fick fritt nickläge framför mål i slutet på den första halvleken, men Gustav Jansson kunde enkelt rädda. Gurra hade för övrigt en lugn dag på jobbet.

Det var kul att se våra unga spelare fortsätta visa upp kvaliteter och nyttigt för Jon Birkfeldt och Johan Ramhorn att skola in sig på olika positioner från början. Johan är som jag tidigare nämnt väldigt lik sin tvillingbror Sebastian till utseendet, men också spelmässigt. Hårdför och rejäl. Med mer speltid kommer han bli en stor tillgång precis som sin bror, som rehabbar sig tillbaka efter sin korsbandsskada.

Naturligtvis kommer vår backlinje sättas på mycket svårare prov framöver, men det var ändå en bra start.

På mittfältet utgick vi mer från en rak fyra där vi startade med:

Marijan Cosic, Jens Jakobsson, Jesper Holster och Simon Helg.

Tyvärr fick vi bara se Jesper Holster i en knapp kvart, men hel och frisk kommer han naturligtvis vara nyttig för oss. Björn Westerblad visade på gott spelhumör och energi när han kom in efter Jespers skada. Nu gjorde han dessutom mål för andra matchen i rad! Sitt första mål i vår tröja gjorde ju Björn i epilogen hemma mot sin förra klubb Ängelholm i fjol. Jens Jakobsson var också väldigt nyttig och aktiv.

Det är givetvis väldigt bra att vi från början har en stark central motor som allt sedan kan snurra på plats runt, när vi ska bygga upp en stark lagmaskin denna säsong. Det var ju också glädjande att vi kunde behålla Simon Helg och han var riktigt på bettet, med bra fart i benen, vilja att spela i högt tempo samt ett mål och en assist förstås. Både Helg och Marijan Cosic klev också in centralt stundom, vilket blir mer naturligt i en 4–4–2-uppställning. Cosic visade också på bra energi och svarade för ett fint mål.

I den andra halvleken skedde en del skiften på mittfältet, där vi fick se Simon Marklund och senare provspelaren Soo Yong-Yoon på högerkanten. Den 21-årige sydkoreanen tillhör Djurgården, men var i fjol utlånad till Assyriska. En fotskada förstörde dock större delen av säsongen och det blev bara ett inhopp i Superettan.

Samuel Holm avlöste Helg till vänster och Lucas Öhrn spelade centralt i slutet av matchen.

Trots att vi skiftade en hel del under den andra akten så höll vi spelet väl uppe. Vi hade kanske inte samma trygghet i speluppbyggnaden, men det var roligt att se energin. För Soo Yong-Yoons vidkommande var det lite kort tid för att få en bra bild av honom och han blev också hårt åtgången av vår forne Pontus Nordenberg.

På topp började vi med Simon Marklund och Emil Bellander, vilket fungerade ganska väl. Emil är en stor stark spelare, men visade också prov på löpvilja. Emil behöver förstås mer tid för att komma in i vårt lag och vårt sätt att spel, vilket ändå skiljer sig en del mot hur Gefle spelar.

Simon Marklund spelade alltså på olika positioner och det är bra att testa på forward- och högermittfältspositionen tidigt för vår stora talang, som bidrog med mycket energi.

I den andra halvleken hade vi ett helt annat anfallspar i form av Linus Tornblad och Samuel Holm. Linus blev alltså målskytt direkt, vilket känns extra bra med tanke på att han är just en forwardsspelare. Linus visade direkt sin styrka i djupledsspelet, vilket kan bli en fin faktor i vårt omställningsspel och för att trasa upp motståndarnas försvar i allmänhet.

Samuel Holm fick likt Simon Marklund prova på två olika positioner som forward och vänstermitt. Samuel är också en spelare som gärna går i djupled.

Vi har också fyra spelare som inte var tillgängliga till denna match:

Sebastian Ramhorn, Simon Alexandersson, Joakim Juhlin och Oliver Bohlin Westman.

Vi har därmed mer att ta av när de åter blir speldugliga.

Nu är det bara ytterligare en träningsmatch till, nästa lördag hemma på Kopparvallen mot Syrianska, innan allvaret börjar med match i Svenska Cupen borta mot Örebro lördagen den 18 februari.

 Matchfakta

ÅFF – Nyköpings BIS 4–0 (1–0)

1–0 (34) Marijan Cosic (Björn Westerblad)

2–0 (52) Simon Helg (Samuel Holm)

3–0 (44) Linus Tornblad (Simon Helg)

4–0 (82) Björn Westerblad (Fredrik Alm)

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Andreas Johansson, Huskvarna.

Publik: 243

Startelvan i första halvlek

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren (ut 46), Alberto Catenacci, Jon Birkfeldt, Johan Ramhorn –

Marijan Cosic (ut 46), Jens Jakobsson, Jesper Holster (ut 15), Simon Helg –

Simon Marklund, Emil Bellander (ut 46).

Inbytta under första halvlek

Björn Westerblad (in 17 MM).

Startelvan andra halvlek

Gustav Jansson –

Jon Birkfeldt, Alberto Catenacci, Johan Ramhorn (ut 81), Jonathan Asp (in 46) –

Simon Marklund (ut 73), Björn Westerblad, Jens Jakobsson (ut 83), Simon Helg (ut 73) –

Linus Tornblad (in 46), Samuel Holm (in 46, VM 73).

Inbytta ersättare under andra halvlek

Soo Yong-Yoon (in 73 HM), Fredrik Alm (in 73 F), Adrian Petersson (in 81 MB), Lucas Öhrn (in 83 MM).

Ej inbytt ersättare

Gustaf Halvardsson

Del XI – Framtiden

Efter ett väldigt turbulent år är vi naturligtvis väldigt tacksamma över vad vi har presterat sportsligt och till den kommande säsongen ser vi ut att kunna få en helt annan kontinuitet i laget. Den trista, men absolut nödvändiga, frågan är dock om vi har råd med detta?

Totalt sett använde vi oss av 23 spelare i Superettan under säsongen. Åtta av dessa hade medverkat i en eller flera av våra allsvenska matcher 2015. Sex av dessa hade medverkat i tio matcher eller fler, men bara tre hade medverkat i hälften eller fler av de allsvenska matcherna: Henrik Gustavsson, Månz Karlsson och Ammar Ahmed.

Vi hade tappat 75 % av den totala matchsumman (om man räknar i hopp samtliga spelares matcher), 96 % av de gjorda målen samt 95 % av assisten. I dessa siffror är Henrik Gustavsson medräknad som truppspelare under säsongen, vilket han inte var när säsongen startade.

Att vi tappade så många spelare (19 stycken som hade medverkat i Allsvenskan) på bara en säsong, har aldrig tidigare inträffat i föreningens historia.

Av de nya spelarna hade fyra allsvenska erfarenheter: Jonathan Asp, Simon Helg, Shkodran Maholli och Björn Westerblad. Ytterligare en, Jens Jakobsson hade erfarenhet från Superettan.

Övriga tio hade ingen erfarenhet av elitfotboll och hälften av dem hade inte ens spelat A-lagsfotboll tidigare.

Jon Birkfeldt, Joakim Juhlin, Mahmoud Eid, Simon Alexandersson och Fredrik Alm hade spelat A-lagsfotboll i lägre divisioner.

Alberto Catenacci, Kevin Deeromram, Samuel Holm, Marijan Cosic och Adrian Petersson, hade däremot inte gjort det. Till denna kategori kan vi ju också nästan lägga Simon Marklund och Lucas Öhrn, som bara hade gjort var sitt inhopp i Allsvenskan 2015.

Mycket stark utveckling utifrån förutsättningarna

Utifrån dessa förutsättningar, och det kaos som rådde runt omkring, var det en fantastisk utveckling vi såg av spelartruppen, både som lag, men också individuellt.

Av de yngsta tog ju Kevin Deeromram och Alberto Catenacci jättekliv, men Simon Marklund, Marijan Cosic och Samuel Holm utvecklades också starkt.

I ”mellankategorin” av fortfarande unga spelare med inga eller ringa erfarenhet av elitspel tog Shkodran Maholli, Mahmoud Eid och Simon Alexandersson jättekliv, men Hampus Holmgren, Sebastian Ramhorn och Jon Birkfeldt utvecklades också starkt.

Även i den ”äldre” kategorin med mer erfarenhet av elitspel utvecklades också Björn Westerblad, Ammar Ahmed och Simon Helg kraftigt under säsongens gång.

Utvecklingen har skett främst i det offensiva spelet och under kommande säsong hoppas vi givetvis på en stark utveckling i defensiven. Det finns goda förhoppningar om detta eftersom vi har behållit de flesta spelarna och genom kontinuitet har vi möjlighet att bygga upp en gemensam spelidé hur vi ska agera i försvarsspelet, vilket givetvis inkluderar samtliga spelare.

– Jag tror vi tjänar på sikt att vi ändå har släppt lite på tyglarna och låtit entusiasmen flöda och inte alltid pekat med hela handen, berättade Roar Hansen på medlemsmötet den 25 augusti.

Roar Hansen och Andreas Thomsson har därefter också varit tydliga med att det framöver blir mer fokus på försvarsspelet, nu när förutsättningarna är bättre för det.

Truppen 2017

På målvaktssidan är Gustav Jansson mycket glädjande kvar och tillsammans med utespelarna ska vi kunna skapa en större trygghet. Gustaf Halvardsson finns också som målvaktbackup.

Både i backlinjen och på mittfältet har vi en slagsida åt höger, där alternativen är många. Däremot är de färre till vänster och vi kommer nog få se en högerfotad vänsterback emellanåt.

För Hampus Holmgren, Jon Birkfeldt och Johan Ramhorn är det naturligt att spela högerback, men de två sistnämnda kan också spela mittback. Centralt är ju också Alberto Catenacci och Sebastian Ramhorn starka alternativ, med unge Adrian Petersson som backup. Till vänster är Jonathan Asp vår naturlige vänsterback.

På mittfältet blir det intressant att se vem av Simon Marklund, Marijan Cosic, Samuel Holm eller Joakim Juhlin, som tar kommandot. Eller kliver Simon Alexandersson åter ut till höger igen? Alexandersson är förstås ett hett alternativ högre upp i banan, det är även Marklund och Holm medan Juhlin är ett alternativ på en defensivare position centralt.

Centralt har vi starka kort i Björn Westerblad och Jens Jakobsson. I den sistnämndes fall önskar vi förstås en fin utveckling nu när han får vara med från början. Just en sådan utvecklingskurva har vi också sett på flera av våra sommarförvärv, där Ricardo Santos är det främsta exemplet på senare år. Det blir också mycket intressant att se om Fredrik Holster lever upp till de högt ställda förväntningarna att ersätta Ammar Ahmed på ett bra sätt.

Till vänster är naturligtvis Simon Helg given på förhand. Utmanare om mittfältsplatser är även Oliver Bohlin Westman och Fredrik Alm. Den sistnämnde är också ett alternativ på topp.

På topp är Emil Bellander den mest utpräglade forwardsspelaren, medan Simon Alexandersson har breddat sitt register. Samtidigt söker vi efter en ersättare för Shkodran Maholli, vilket spelartyp det kan bli tal om påverkar säkert om vi kommer fortsätta spela 4–1–4–1 (eller liknande kombination) eller om vi går tillbaka till 4–4–2 (som vi ändå spelade några matcher under hösten).

Vi har tappat många mål

Om vi inte förlorar någon mer spelare så innebär det att vi har tappat 30 % av matchsumman i Superettan (37 % av startmatcherna) och hela 63 % av målen. Även om siffrorna inte är i närheten av omsättningen inför förra säsongen så har vi tappat en hel del matcher, men på får spelare. Vi har också tappat tre av våra största målskyttar som svarade för samtliga av våra 33 ”tappade” mål, genom Shkodran Maholli (15), Ammar Ahmed (10) och Mahmoud Eid (8).

Vi ersatte ändå Eids målskytte på ett fint sätt under hösten. Med en fortsatt utveckling på många fötter, tror jag att fler målskyttar kan kliva fram och avlasta, men det är klart att det är tufft att komma upp till 53 mål igen. Sätter vi försvarsspelet bättre och decimerar antalet insläppta mål rejält, så är ju det ännu mer värt i slutändan. 

Ekonomin måste gå ihop

Jag hoppas verkligen inte att det är någon som undgått att vi levt långt över våra tillgångar under 2016, men med tanke på vissa kommentarer behövs nog ändå ett förtydligande.

Men vadå, på medlemsmötet den 1 december pekade ju styrelsen på ett överskott på 21 000 kronor vid årets slut, så då är ju allt grönt eller?

Nej, det är det förstås inte då minst 5,5 miljoner (det kan vara ännu mer) har tillkommit efter extra ordinära intäkter, enligt följande:

Uefa Solidarity Payment	2 364 000
Bidragsgivare	1 175 000
Spelarförsäljningar	1 000 000
Extra SEF-stöd	492 000
Insamlingen	281 000
Ungdomsbonus	250 000
Totalt	5 562 000

Jag vet inte det exakta beloppet för spelarförsäljningarna, men det är rimligt att tro att den faktiska summan är runt en miljon. Det extra SEF-stödet härrör från att vår tabellplacering var fyra platser bättre än budgeterat. Detta är beräknat från 2014 års siffror. Beloppet kan därmed variera något, men summa summarum rör det sig knappast om någon stor förändring.

Ja, men skit samma. Vi gick ju ändå plus under 2016, så vad är problemet?

Det är just denna frågeställning som är problemet!

Det räcker ju inte att vi räddades av ett antal gynnsamma faktorer under 2016. Vi vill ju naturligtvis fortsätta att leva under 2017, under 2018 och oändligt många år till. Det är ju det som är det allra viktigaste att föreningens existens inte hotas!

Det behövs naturligtvis ingen Einstein för att räkna ut att pengar inte kommer fortsätta att ramla ned från himlen som de gjorde under 2016. Man behöver inte heller vara ekonomiprofessor för att förstå att kostnaderna kommer att öka ännu mer under 2017!

Den enkla ekvationen klart mindre intäkter och klart större kostnader innebär naturligtvis ett gigantiskt underskott!

Stort bortfall av intäkter 2017

Av de extra ordinära intäkter som jag listat kan vi bara budgetera med avtalade pengar från eventuella bidragsgivare/mecenater, redan klara spelarförsäljningar samt eventuellt en något högre placering i Superettan än tia.

De övriga intäkterna kan vi inte budgetera med. Vi vet att vi inte får ett öre från Uefa Solidarity Payment under 2017, av den enkla anledningen att vi inte spelade i Allsvenskan 2016. Lika solklart är det då att vi fick ta del av detta fantastiska, och helt nödvändiga tillskott, tack vare att vi spelade i Allsvenskan 2015. Någon tacksamhet för att vi spelade i Allsvenskan 2015, och på så vis fick ta del av dessa livsviktiga pengar, har dock aldrig den nuvarande styrelsen riktat.

Krasst sett kunde vi alltså tappa 5,5 miljoner i intäkter. Vi hoppas dock att bidragsgivare fortsätter att skjuta till och förhoppningen är ju också att den redan klara försäljningen av Shkodran Maholli bidrar en bit på vägen genom att Roar Hansen har fått större mandat som Manager. Vi fick dock inte mycket för Mahmoud Eid trots att det var 1,5 år kvar på avtalet, men det bidrog naturligtvis att han mer eller mindre såldes ut på grund av den ytterst prekära ekonomiska situationen. Däremot så verkar folk se helt annorlunda på läget nu, tack vare alla extra ordinära intäkter och då blir också förhandlingsläget ett annat, när man inte tycks vara tvungen att sälja. Dessvärre är det bara en skenbar bild av läget.

Kostnaderna har skjutit i höjden

På årsmötet den 29 februari visade styrelsen upp en minusbudget på 675 000 kronor. Kostnadssidan från den budgeten spräcktes med ytterligare 3 749 000 (sett till den prognos vi fick på medlemsmötet den 1 december).

På medlemsmötet den 1 december visade också klubbchefen Mattias Persson upp siffror på att extra pengar hade investerats i spelartruppen. Bara sedan medlemsmötet den 25 augusti fram till medlemsmötet 1 december redovisades en ökning i investering i spelartruppen på 845 000 kronor (sett fram till årsskiftet).

Det är därmed verifierat att spelarlönerna för 2017 kommer att vara avsevärt högre än under 2016. Det är ju också glasklart att det blir dyrare. Att förlänga spelaravtal blir alltid dyrare, med undantag om man har ramlat ur en serie eller något extra ordinärt med spelare om är på väg nedåt på ålderns höst. Denna typ av extra ordinära spelare är dock väldigt sällsynta. De spelare vi har i truppen nu är istället på väg framåt i sin utveckling och därmed blir de förstås också dyrare.

Även utanför själva spelartruppen har lönekostnaderna utökats.

På medlemsmötet den 25 augusti berättade kassören Leif Hansson:

– Vi har dock tillfälliga kostnader för 2016 på 1,8 miljoner (personalkostnader och ÅPG) som ej drabbar oss 2017. Det var ju en del personalavgångar som kostade.

Owoeripengarna på 500 000 behöver vi inte betala igen, men att vi ska ”tjäna” in 1,3 miljoner i lönekostnader, är förstås inte möjligt, med tanke på de nyanställningar som har gjorts.

Gigantisk sponsorbudget

För att täppa igen den stora ekonomiska luckan som uppstår under 2017 har klubbledningen valt att öka sponsorbudgeten till 10,3 miljoner kronor!

På årsmötet den 29 februari var sponsorbudgeten för 2016 som bekant 6 875 000 kronor. På medlemsmötet den 25 augusti berättade vår kassör Leif Hansson att budgeten istället var 5 700 000. Efter påpekande om den stora differensen, förtydligade Leif att pengarna däremellan (1 175 000) var ett bidrag och inte skulle ses som sponsring.

På medlemsmötet den 1 december var dessa 1 175 000 återigen tillbakaflyttade som sponsorpengar och kallades då istället för ”riktad sponsring”. Detta innebar att sponsorpengen som visades upp den 1 december var 5 924 000. Exkluderat bidraget på 1 175 000 blir summan 4 749 000 att jämföra med den sponsorsumma som presenterades den 25 augusti på 4 700 000.

	Exklusive Bidrag	Inklusive Bidrag	Bidrag
Budget 2016	6 875 000	6 875 000
Prognos 25/8	4 700 000	5 875 000	1 175 000
Prognos 1/12	4 749 000	5 924 000	1 175 000
Differens, Budget - 1/12	-2 126 000	-951 000

Hur man än ser på det är det långt upp till budgeten på 6 875 000 kronor, men detta år ska budgeten ändå upp med ytterligare 3 425 000, vilket innebär en ökning med 117 % om vi utgår från det belopp vi fick in via sponsring (4 749 000). Om vi utgår från sponsringen inklusive bidraget (5 924 000) blir ökningen 74 %.

Hur vi än räknar så är den förväntade ökningen oerhört kraftig. På medlemsmötet påvisades att 4,4 miljoner redan var mer eller mindre säkrade och däri ingick bidragspengar från mecenater. Om detta är korrekt innebär det ändå att 5,9 miljoner saknas, vilket alltså är 1,15 miljoner mer än vad vi fick in i sponsorpengar 2016. Självklart ingår också en hel del av sponsorpengarna från 2016 i de klara för 2017, däribland XL Bygg. Låt säga att Mecenater går in med 2,2 miljoner och Sponsring via flerårsavtal också är 2,2 miljoner. I så fall måste vi öka sponsringen på befintliga sponsorer, alternativt hitta nya i storleksordningen 3,35 miljoner, vilket i så fall innebär en ökning med 71 %.

	Exklusive Bidrag	Inklusive Bidrag	Bidrag
Prognos 1/12	4 749 000	5 924 000
Budget 2017	8 100 000	10 300 000	2 200 000
Förväntad ökning	3 351 000	4 376 000
Procentuell ökning	71%	74%

Det är alltså en mycket tuff uppgift och frågan är om det finns någon förening i världen som ökat sin sponsorbudget så kraftigt utan att den har avancerat i seriesystemet?

Det måste väl i så fall handla om något alldeles extra ordinärt.

Effektivitet

På medlemsmötet berättade vår klubbchef Mattias Persson, och visade presentationsmaterial om sponsringen och dess effektivitet för 2015, 2016 och den förväntade effektiviteten 2017.

Mattias ville påvisa att det var högre effektivitetsgrad 2016 än 2015. Jag har inte alla siffror för 2015, men väl dem för 2014.

Under 2014 betalades hyra för ÅFF Center i Linköping och vi hade högre kostnader för LED. Avtalet för LED-skärmarna var uppgjort att betala hyreskostnader på tre år, för att sedan köpa ut LED-skärmarna för cirka ett halvt årshyresbelopp. Det har köpts till skärmar i olika omgångar och på så sätt har kostnaderna för dem sjunkit undan för undan. Nu återstår endast underhållet för dem.

Trots att vi betalade nämnda kostnader, så hade vi 2014 en resurskostnad på 36 % (sponsorkostnader/sponsorintäkter).

Under 2016 var den reella resurskostnaden 44 %.

Självklart har jag tagit med löner (inklusive sociala avgifter med mera) och allt annat som rör sponsringen för 2014. Vad Mattias har tagit med 2016 vet jag inte mer än att han hade lagt in bidraget (som Roar Hansen ordnade via sina kontakter). Bidraget har jag därmed självklart exkluderat, eftersom ingen marknadspersonal har arbetet med detta. Jag har dock inte exkluderat de sponsrade pengarna till träningslägret eftersom jag inte vet beloppet. Spelare och ledare ordnade sponsorpengarna till träningslägret vilka har konterats som sponsorpengar.

För 2017 visade Mattias upp siffror på att resurskostnaden bara ska vara 23 %, men då har han återigen räknat in bidrag från mecenater på intäktssidan. På kostnadssidan har han räknat med en ökning med 294 500 kronor, vilket innebär en ökning med 14 %.

Bidragspengar borde naturligtvis inte vara med i denna uträkning och dessutom har säljresursen, ökats från en 95%-ig tjänst till 180%, vilket rimligtvis bör belasta kostnadssidan med ett betydande belopp.

Återigen behöver man inte vara någon ekonomiprofessor för att se att Mattias siffror är felaktiga och orimliga. Ökar man försäljningen ökar förstås också kostnaderna för produkterna. Att få till en 85%-ig tjänst för 294 500 skulle innebära en månadslön på cirka 16 000. Det är förstås inte trovärdigt.

Föreningen kommer alltid i första hand

En budget för 2017 efterfrågades på medlemsmötet den 1 december, men någon budget för hela föreningen fick vi inte se. Vi kan dock konstatera att den blir oerhört tuff att få ihop, vilket naturligtvis mycket beror på den turbulens vi haft i vår förening på senare år.

Som jag har berättat i olika krönikor och skrivelser i tio års tid, så är skillnaden oerhört stor i ekonomier mellan Allsvenskan och Superettan.

En anpassning till den lägre serien var därmed fullständigt nödvändig och det borde förstås alla ha varit införstådda med. Detta för att kunna vara förberedd att verkligen optimera resurserna. Däri ingår givetvis att nyttja den kunskap som har investerats i personalen och säkerställa en kvalitativ överlämning från dem som tvingas sluta till dem som får ta över. Det är naturligtvis inte helt lätt, men genom transparens och kommunikation är det naturligtvis möjligt.

Att arbeta i en förening är inte som ett vanligt arbete. Många tar ut en betydligt lägre lön än vad de hade kunnat få på ett annat arbete och många arbetar mycket mer än de ordinarie timmarna eftersom de brinner för föreningen i fråga. Därmed är det naturligtvis lättare att komma fram till en lösning via tydlig kommunikation, än vid ett annat arbete där själva jobbet och pengarna är betydligt mer styrande. Arbetar man inom en förening så hamnar givetvis föreningens väl och ve i första hand.

Därmed är det också givetvis fullständigt ovidkommande om man är anställd i föreningen eller inte. Finns inte ekonomiska förutsättningar för att behålla alla anställda så är det ju inga konstigheter. Vem eller vilka som är anställda är naturligtvis också irrelevant, bara uppgifterna sköts på ett optimalt sätt efter förutsättningarna.

Om man brinner för föreningen, så lämnar man ju givetvis inte föreningen bara för att man inte är anställd längre. Plikten som medlem finns givetvis kvar så länge man lever. Detta innebär ju givetvis att ÅFF prioriteras högre än att vara alla till lags. Precis som vi försöker skydda våra barn från faror, försöker vi skydda vår älskade förening. Det är givetvis en naturlag.

Kansliet blev uteslutet

Under den korta tid som Sverre Moum var kassör under 2014 var det självklart att samtliga inom organisation involverades i det ekonomiska budgetarbetet. När Sverre sedan, mycket tråkigt nog hoppade av på det sätt han gjorde, var det dock slut med att försöka lösa problemen tillsammans. Transparensen och kommunikationen upphörde nästan helt från styrelsens sida till de anställda och inte heller kunde de anställda nå fram med sin kommunikation till styrelsen. På detta sätt går det naturligtvis inte att bedriva en verksamhet.

  

Sammanfattande kan man säga att uppsägningar var tvungna att ske, men de gjordes på fel sätt, vilket har kostat och kommer kosta oss även i framtiden. Sedan kostade det också att bygga upp nytt och i detta fall har också flera personer fallit bort på vägen. Självklart går det inte att skildra detta förfarande med ett mildare uttryck än kaos. I annat fall har man ju inte velat ta till sig vad som försiggått i vår kära förening under de senaste åren!

Och de ideella i matchorganisationen blev misskrediterade

Organisatoriskt har vi naturligtvis oerhört mycket att tacka alla ideellt arbetande vid matchevenemangen. Det är ju tack vare dem som vi har kunnat genomföra våra hemmamatcher. Det är ett sammansvetsat gäng där de flesta har arbetat väldigt många år inom föreningen. Dessa personer kräver så lite tillbaka. De gnäller inte utan är nöjda att göra en insats för föreningens bästa. Därmed borde det vara solklart för alla att det ville väldigt mycket till för att kioskvärdinnorna skulle gå till pressen den 4 november.

Läs artikeln i Corren: http://www.corren.se/sport/arenapersonal-hoppar-av-aff-om4366384.aspx

Måste ges rätt förutsättningar

Den 5 januari skrev Martin Carlsson-Wall en artikel i IdrottensAffärer.se. Martin är Associate Professor, docent och chef för Center for Sports and Business, vid Handelshögskolan i Stockholm. Tillsammans med sina forskarkollegor har han kommit fram till en del intressanta synpunkter, förvisso självklara, men ändå tänkvärda.

Martin menar att för stort fokus läggs på spelarna och att kansliet, som är en viktig del av kärnan hamnar i skymundan. Dessutom måste kansliet ges förutsättningar och kravsättas samt att långsiktighet måste finnas.  

Läs artikeln här: http://www.idrottensaffarer.se/kronikor/2017/01/det-kravs-en-nationell-strategi

Martin skriver också:

”Hittills har aldrig någon pratat om talangutveckling i relation till sin kanslipersonal!

Varför är det så? Varför är vi överens om att det finns tydliga samband mellan ekonomiska muskler och idrottsprestation samtidigt som vi ofta bortser från kansliets centrala roll för att skapa ekonomiska muskler?”

Eftersom vi har varit, och fortfarande ändå är, på en hög nivå tävlar vi som bekant med kombattanter som i många fall har bättre ekonomiska förutsättningar än oss. Detta innebär att budgeten för personalstyrkan på kansliet är mindre än motståndarnas. Genom detta är det underförstått att resurserna måste optimeras bättre och styrelsen måste vara ännu tätare involverade tillsammans med kanslipersonalen än i de så kallade storklubbarna. Det är just punkten att få förutsättningar som är jätteviktig. Det är ju bara då man kan kravsätta.

Det finns förvisso utbildningar för klubbchefer och liknande, men det är en oerhört komplex värld att jobba administrativt inom en idrottsförening, så den enda riktiga utbildningen är att få erfarenhet i en elitklubbs kansli. Samtidigt gäller förstås då att styrelsen måste vara närvarande för att kunna fatta rätt beslut.

Konsekvensanalys innan förändring

Självklart måste det finnas en vilja att förändra till det bättre, men det är förstås omöjligt utan att först göra en konsekvensanalys för att kunna bemöta den starka kultur som finns inom en idrottsförening.

En del nydanande har upphandlats centralt genom SEF. Det har länge varit på tal om en gemensam digitalisering av svensk fotboll, efter förebilder från ligorna i Holland och Norge, där vår förening givetvis haft representanter som varit del av detta. Under 2014 togs beslutet om ett gemensamt CRM-system, WI-FI på arenorna, gemensamt biljettsystem och POS-system. Dessa delar är alltså inget som den nuvarande styrelsen har arbetet fram, men bland annat på grund av bindande avtal ska det först nu tas i bruk fullt ut.

Förhoppningen är givetvis att vi precis som övriga elitföreningar kan dra nytt av den gemensamma digitaliseringen. Det är förstås inte gratis utan tas av de gemensamma SEF-pengarna och vi kommer förmodligen inte se någon omedelbar effekt, utan detta är mer långsiktigt där vi säkerligen skulle få en större utväxling av det i Allsvenskan.

Ekonomin knappast på första plats längre

För att styra Åtvidabergs Fotbollförening måste det finnas en affärsmässighet som är anpassad till våra förutsättningar. Eftersom denna inte infunnit sig under de senaste väldigt turbulenta åren, har oron gnagt mest hela tiden över vår väldigt utsatta ekonomiska situation.

Det som jag finner som oerhört skrämmande är att väldigt många ser så nonchalant på ekonomi. Styrelsen, genom främst Magnus Andersson, klargjorde för ett år sedan att ekonomin kommer på första och andra plats. Även i skrivelser var inställningen att budgetarbetet skulle ske med stor försiktighet. Med tanke på dessa uttalanden fann jag det mycket märkligt att vi fick se en budget på årsmötet den 29 februari som uppenbarligen var orimlig att uppfylla.

Trots det här oerhört besvärliga ekonomiska året, så dundrar ledningen på med skenande kostnader och en sponsorbudget som saknar motstycke i övertro. Det är så långt ifrån en försiktighetsprincip det går att komma!

Sporten har räddat oss hittills

Vi får vara oerhört glada att vi var kvar i Allsvenskan 2015 och på så sätt fick ta det av ”Uefa Solidarity Payment”-pengarna. Det är ju också genom rätt rekryteringar och vidareutveckling av spelare som vi räddat oss kvar i elitfotbollen. Det har dessutom skett med råge, vilket innebär mer SEF-pengar in än budgeterat. De unga spelarnas utveckling har gett oss ungdomsbonus samt att vi kunnat sälja spelare. Sportens ledare har också ordnat finansiering av flera av spelarna genom goda kontakter, bland annat genom nämnda bidrag. Vi måste givetvis i första hand vara oerhört tacksamma mot bidragsgivaren!

Insamlingen på 281 000 är den enda post av de extra ordinära intäkterna som inte härrör från sporten.

Vi kan därmed konstatera att sporten har genererat 5 281 000 av dessa extra ordinära intäkter. Utan dessa hade årets resultat (enligt prognos 1 december) hamnat på ett underskott på 5 260 000 kronor!

Sporten har alltså räddat oss från en fullständig katastrof!

Samtidigt så har naturligtvis sporten kostat mer än vad vi hade råd med, men det är ju varken tidigare sportchefens eller tränarnas fel. Sporten har följt direktiven från styrelsen och utifrån sina förutsättningar arbetet mycket väl, vilket är det som de ska kravsättas efter.

Därmed borde det vara glasklart för alla att det är styrelsen som är helt ansvariga för den ekonomiska hanteringen och det är de som ska kravsättas!

Vi kan inte blunda lägre

Sportsligt sett ser det bra ut inför 2017 men vad hjälper det när det ekonomiska läget är oerhört utsatt! Det står utom allt tvivel att vi måste ha hjälp av mecenater för att klara säsongen. Det finns också mecenater som är villiga att ställa upp med väldigt stora belopp, men självfallet vill de att pengarna ska göra nytta och inte bara läggas på toppen av ett stort svart slukhål som drar med sig allt i fallet.

Det måste finnas en ledning som klarar av att sköta Åtvidabergs Fotbollförening på ett affärsmässigt sätt efter vår kultur och våra förutsättningar. Därmed är det nu hög tid att dra upp huvudet ur sanden, se sig själv i spegeln och gå till handling för ÅFFs bästa!