Del V – Tidig höst

Efter de två tunga bortaförlusterna mot Trelleborg och Frej var det dags för den tredje raka bortamatchen, när vi tog steget in i Svenska Cupen.

Svenska Cupen

Omg 2

Sandvikens IF – ÅFF 1–2

Under de två förgående åren hade vi pinsamt nog åkt ur Svenska Cupen mot division I-lagen Huddinge IF och BK Forward. Nu när vi ställdes mot klassiska Sandvikens IF, som höll till i toppen av division II, hoppades vi naturligtvis på en helt annan inställning och givetvis avancemang.

Vi började matchen lovande och hade bra kontroll. I den 20:e minuten tog vi också ledningen. Marijan Cosic spelade in i straffområdet och Simon Alexandersson klippte till från vänster, bollen tog på en försvarare och ställde målvakten Tobias Wennergrund.

Sedan hände det som vi bävade för. Precis som i tidigare cupmatcher mot sämre motstånd, så blev vi för bekväma och tullade på att hålla fokuset uppe. Vi gav hemmalaget chansen att komma in i matchen och i den 38:e minuten var det kvitterat. Målet föll efter en frispark från höger av Viktor Nordin. En totalt obevakad Omar Guidji kunde lobbnicka in över Henrik Gustavsson och i mål. Fimpen gjorde alltså comeback i denna cupmatch.

I den andra halvleken ökade vi åter tempot och tryckte tillbaka SIF. Det dröjde dock till den 64:e minuten innan vi återtog ledningen. För en gång skull kunde vi ställa om på hemmalaget och våra grabbar gjorde det med bravur. Simon Helg slog en fin djupledsboll till vänster och Simon Alexandersson svarade för en fin prestation då han tog sig in i straffområdet och vinklade in bollen mycket vackert i det bortre krysset.

Därefter hade Jonathan Asp otur. Bara två minuter efter att han byttes in tvingades han bryta matchen på grund av skada. Det visade sig att Asp hade ett halvt avslitet ledband i ena knäet och han missade därmed resten av säsongen.

I matchen hade vi kontroll på händelserna fram till den 95:e minuten, då tappade nämligen Fimpen en boll, men som tur var kunde Alberto Catenacci räddade det efterföljande avslutet på mållinjen!

Vi satte alltså hjärtat i halsgropen, men denna gång var det tredje gången gillt, vilket innebär att vi äntligen får vara med i gruppspelet igen.

Omg: 21

ÅFF – Degerfors IF 3–2

Efter tre raka bortamatcher var det skönt att komma tillbaka till Kopparvallen och vi ville nu se en stabilare insats.

Att tala om en smakstart var sannerligen ingen underdrift då vi tog ledningen redan efter 46 sekunder! Avsparken var vår och vi släppte inte ifrån oss bollen förrän den var över mållinjen!

Vi rullade bollen i backlinjen ett tag innan vi ställde om snabbt på vänsterkanten efter en fin långboll från Månz Karlsson. Shkodran Maholli spelade sedan fint in bollen nästan vid kortlinjen snett bakåt där en helt ren Björn Westerblad tryckte in bollen framför mål. Bollen tog på Christoffer Wiktorsson och den liggande målvakten Jesse Öst svarade för en fantastisk enhandsräddning, men Simon Alexandersson var framme och prickade in returen från nära håll.

Om Simon Alexandersson bara varit kyligare knappt en minut senare kunde vi ha gjort 2–0 redan där. Med målvakten bortspelad sköt Simon på Hampus Zackrisson när han skulle sätta bollen i öppet mål.

Tvåan lät dock inte dröja på sig länge, för redan i den 7:e minuten ökade vi på vår ledning. Björn Westerblad bröt ett inlägg i eget straffområde och vi ställde om blixtsnabbt. Vi var så när att göra mål på Simon Helgs fina inlägg från vänster, men det nickades bort till inkast till höger. Efter ytterligare ett inkast på högersidan hittade Ammar Ahmed och Björn Westerblad fint fram till Simon Alexandersson, som vid straffområdeslinjen till vänster lättade tillbaka till Simon Helg som elegant lyfte in 2–0 i det högra krysset via Hampus Zackrisson.

Vi fortsatte att dominera i ytterligare tio minuter. Sedan avtog den värsta anstormningen mot Degerfors mål, men vi kontrollerade ändå händelserna resten av den första akten. Det hindrade dock inte bortalaget från ett jätteläge i den 31:a minuten, men Hampus Holmgren agerade räddande ängel när Christoffer Wiktorsson tryckte till.

Christoffer Wiktorsson var även inblandad i två straffsituationer när han klumpigt tryckte ned Ammar Ahmed i den 17:e minuten och Simon Alexandersson i den 43:e, men vi har som bekant svårt att få med oss straffar. Denna gång var det domaren Granit Maqedonici från Helsingborg som friade.

Vi började den andra halvleken lite tveksamt, men efterhand tog vi tag i taktpinnen igen och följdriktigt kunde vi öka på till 3–0 i den 61:a minuten. Efter att Jon Birkfeldt och Simon Alexandersson avväpnat Degerfors utanför vårt straffområde, ställde vi om fint genom Shkodran Maholli, Ammar Ahmed, Simon Helg och Kevin Deeromram. Omställningen resulterade i en hörna från vänster. Ammar slog in hörnan och Jon Birkfeldt kom upp bra och nickade ner bollen. Målvakten räddade dock men Simon Alexandersson lyckades knöla in bollen vid den vänstra stolpen, trots att han först prickat stolpen.

Vi hade alltså fantastiska 3–0 hemma på Kopparvallen och då ska ju matchen ha varit avgjord, men bara fyra minuter senare hade DIF krupit ett hack närmare. Efter vår inspark vann Degerfors bollen och etablerade spel. Eftersom vi öppnade upp oss centralt kunde Marcus de Bruin storma fram. Ludvig Fritzson och Andreas Holmberg tog vid i högerinnerläge, precis utanför vårt straffområde. Den sistnämnde fick utrymme att skicka in bollen mot den vänstra stolpen där Peter Samuelsson helt ren och kunde stöta in bollen. Vi var åtta man i vårt straffområde när bollen spelades in men vad hjälpte det.

Vi hade sedan flera fina lägen att göra 4–1 men det blev oerhört nervöst då Degerfors istället reducerade ytterligare en gång. Vi tappade bollen efter en lång utspark av Gustav Jansson. Precis som vid Degerfors första mål så etablerade DIF spel, och när bortalaget tog sig fram på vänstersidan var vi många spelare i den zonen. Vi var dock på tok för passiva och Ronny Sabo fick gott om tid att måtta inlägg. Inne i straffområdet vek vi sedan ned oss då Peter Samuelsson i den 90:e minuten nickade in bollen över Gustav Jansson inne i målområdet.

Det var oerhört jobbiga slutminuter men vi klarade ut stormen och tog tre mycket viktiga poäng. Vi hade därmed nått upp till 30 pinnar. Vi var sjua i serien med 10 poäng upp till AFC United på den allsvenska kvalplatsen och 11 poäng ned till Syrianska på den negativa kvalplatsen.

Omg 22

Halmstads BK – ÅFF 2–2

I den svåra bortamatchen mot serieledande Halmstads BK, fick vi en riktig smakstart med ledningsmål redan i den fjärde minuten. Vi svarade för en fin omställning sedan Joakim Juhlin vunnit boll strax utanför vårt straffområde. Månz Karlsson och Simon Helg spelade fram till Kevin Deeromram som satte fart på vänsterkanten. Kevin spelade fram till Shkodran Maholli som i sin tur lade fram en fin boll i straffområdet. Simon Alexandersson visade där styrka och målmedvetenhet när han vann kampen mot Adnan Kojic och satte in bollen vid den högra stolpen. 

Målet gav energi. Vi spelade helt okej första kvarten och hade ytterligare ett par lägen, men sedan tog HBK över. Hemmalaget fick tryck och skapade flera riktigt feta chanser, men Gustav Jansson storspelade och vi räddades även av ribban vid ett tillfälle. Vi stred tappert men vi fick för korta anfall och tappade boll för lätt, vilket innebar att HBK kunde kliva på för enkelt. Inför den andra halvleken kändes det som vi var tvungna att stå emot bättre och högre upp i banan för att vi skulle kunna hålla undan. Men ju längre tiden gick desto mer desperata skulle hemmaspelarna bli.

I den andra halvleken bedarrade HBKs framstormning även om hemmalaget pulserade med giftiga attacker. Vi fick ändå lite mer lugn och ro emellanåt och hade mer boll, men det hindrade dessvärre inte HBK från att kunna kvittera i den 60:e minuten.

Vi blev av med bollen efter att Gustav Jansson skickat en utspark över sidlinjen. HBK fick sedan fem inkast, de första två vid mittlinjen till vänster och de tre andra till höger om vårt straffområde, där hemmalaget låste sig fast. Tack vare en otrolig passivitet kunde en helt ohotad Sead Haksabanovic skicka in bollen framför mål och där (två meter från mål) vräkte Fredrik Olsson sig fram och satte bollen mellan benen på Gustav Jansson och in i mål. Vi hade återigen väldigt många spelare på rätt sida men lyckades ändå inte få bort bollen.

Vi var i brygga efter målet, men Gustav Jansson räddade oss åter. Men HBK-offensiven avtog snabbt och även om vi inte skapade några direkta farligheter så hade vi mer boll än hemmalaget under en längre period. Det hindrade dock inte HBK från att storma fram i den 79:e minuten men Gustav Jansson svarade för en fin utrusning mot Fredrik Olsson.

Klockan rullade på och vi var inne i minut 83 då det underbara inträffade! Efter att HBK-målvakten Stojan Lukic skickat upp en inspark, nickade Björn Westerblad till vänster strax in på vår planhalva. Sedan ställde vi om efter en fantastisk prestation av Kevin Deeromram som lyfte fram en långboll, som HBK förvisso nickade bort, men Simon Helg plockade elegant ned bollen. Helg spelade vidare till Kevin som avancerade till vänster om straffområdet och slog en magnifik passning snett bakåt, som skar igenom mellan flera spelare och nådde Marijan Cosic på straffområdeslinjen. Cosic tog med sig bollen fram ett par meter och avslutade mästerligt genom att skicka in bollen i det högra krysset, precis framför oss i klacken. Vilken lycka!

Möjligheten att vi skulle orka hålla undan matchen ut minskade dock på ett närmast otroligt sätt. Bara minuten senare blev nämligen Jon Birkfeldt utvisad efter att han fått sitt andra gula kort. Jon fick kortet vid vårt inkast då han bytte boll. Det var tydligt att domaren Robert Daradic från Helsingborg inte hade vetskapen om att Jon hade ett kort från den första halvleken, eftersom domaren slet upp det röda kortet efter en stund. Om Daradic kommit ihåg det gula kortet sedan tidigare hade han nog nöjt sig med en tillsägelse.

Det var typiskt att vi skulle åka på årets första utvisning på detta sätt.

Trots att HBK var en man mer på banan kom inte den där riktiga anstormningen. Hemmalaget såg närmast lamslaget ut och vi skulle ändå ha en bra chans att reda ut stormen, men när hemmalaget saknade förmågan själva så bjöd vi dem istället på kvitteringen i den 89 minuten!

Efter ett inkast på vår planhalva till vänster slog Rebin Asaad en dålig boll som sakta var på väg in i vårt straffområde. Månz Karlsson valde att ta risken att vänta in så att Gustav Jansson skulle komma ut och plocka bollen, istället för att bara ta med sig bollen lugnt och fint ut till vänster för att hitta en spelväg upp i banan. Detta beslut straffade sig dock obönhörligen då Alexander Berntsson hann emellan. Hopslaget med Gustav Jansson gick rakt ut till en sopren Fredrik Olsson som dessvärre inte missade det öppna mål som plötsligt uppenbarade sig.

En poäng i den på förhand svåra bortamatchen var okej. En poäng med tanke på alla chanser som Halmstad ändå hade var också okej, men att tappa två poäng på att släppa in sådana här mål var sannerligen inte okej. Och återigen tappade vi alltså poäng under slutminuterna!

Omg 23

ÅFF – Varbergs BoIS 0–1

I hemmamötet mot premiärmotståndaren Varberg bjöd den första halvleken på en stel kamp, mellan två lag som för dagen uppträdde för hafsigt och slarvigt. Vi hade ett stort bollinnehav, och ibland under kontroll, men ofta blev det varbergsspel. Det vill säga mycket fram och tillbaka och mycket på chans. Deras fysiska hawaiispel passade inte oss.

Vi började också illa och släppte till två farliga lägen i den 14:e och 17:e minuten. Vi hade tur i det första läget som bortalaget slarvade bort medan Gustav Jansson gjorde en mycket fin räddning på Karl Söderströms friläge.

Vi hade sedan en bättre period där vi också vaskade fram ett par bra chanser i den 20:e och 22:a minuten. Simon Alexandersson sköt utanför på det första läget och det andra brända Shkodran Maholli. I jätteläge nära mål fick han en riktig dålig träff och målvakten Joakim Wulff kunde enkelt rädda.

Nästa stora möjlighet dröjde till den 57:e minuten, men på Simon Helgs fina inspel från vänster lyckades inte Shkodran Maholli skarva förbi målvakten in i mål utan Joakim Wulff svarade för en jätteräddning. Vi ökade sedan tempot och Ammar Ahmed frestade med ett välplacerat skott fem minuter senare men målvakten var med på noterna.

Det kändes som vi var på gång mot att ta ledningen och vi var på språng mot ett nytt anfall i den 77:e minuten när Simon Helg blev avblåst eftersom den assisterande domaren Henrik Svensson från Karlskrona helt felaktigt dömde bollen ute. Istället fick alltså Varberg ett inkast vid mittlinjen på höger sida. Hallänningarna fick då också möjlighet att byta in Nsima Peter. 13 sekunder senare tilldömdes Varberg en frispark efter att Alberto Catenacci hakat just Nsima Peter. Det var ett halvfarligt läge ganska långt ut till vänster cirka 23 meter från målet. Gustav Jansson tog ett steg till vänster (sett från målskyttens håll) och hade därefter ingen chans att hinna till det högra krysset dit Sebastian Crona skickade bollen.

Vi ökade trycket efter målet men lyckades dessvärre inte få hål på Joakim Wulff. Simon Alexandersson hade en boll inne i den 92 minuten, men det dömdes tveksamt bort på grund av offside. Alberto Catenacci var dock i klar offsideposition. Han påverkade inte spelet men däremot domarna. I klart onsideläge fick sedan Simon Alexandersson ytterligare ett utmärkt läge men nickade högt över. Nej detta var verkligen inte vår kväll!

Omg 24

ÅFF – Syrianska FC 2–1

Det började dra ihop sig i serien och hemmamatchen mot Syrianska var en oerhört viktig sexpoängsmatch. Vid egenskap av seger skulle vi vara 12 poäng före SFC, men vid förlust skulle avståndet bara var 6 poäng till SFC och den negativa kvalplatsen. Omgången därefter var skrämmande då vi hade en mycket svår bortamatch mot Sirius medan SFC hade formsvaga bottenlaget Ängelholm på hemmaplan.

Det märktes att det var en oerhört viktig match för det var lite nervöst på sina håll, men det var skönt att se att vi inte tog så många onödiga risker. Syrianska backade hem och försökte täta till. Det lyckades väl så där. Trots att vi spelade med ett måttligt tempo var vi väldigt speldominerande de första 20 minuterna. Vi skapade också ett flertal lägen och borde förstås ha nyttjat åtminstone något, men vi saknade den rätt skärpan i de avgörande momenten.

Därefter försämrades spelkvaliteten, vi slarvade för mycket och utan att SFC spelade bra bjöds de ändå in lite i matchen och oroade några gånger. På det hela taget var vi ändå klart speldominerande i den första akten och det var frustrerande att vi inte hade tagit ledningen, även om Gustav Jansson också hade räddat ett friläge från kraftfulle Yoann Arguin.

Välbekante domaren Antti Kanerva från Olofstorp stod i centrum då han förvägrade oss en solklar straff när Ammar Ahmed klumpigt sparkades ned av Philip Korkes i den 10:e minuten och två minuter in på andra halvlek fick vi ett mål bortdömt på grund av att en bortaspelare dök i mattan på eget bevåg!

I den 59:e minuten tog vi äntligen ledningen. Vi vann bollen på vår planhalva till höger och efter två inkast på Syrianskas planhalva, det första till vänster och det andra till höger, hittade vi en väg fram. Vi vände åter spelet till vänstersidan genom Hampus Holmgren och Ammar Ahmed. Kevin Deeromram slog en fin lyftning till vänster om straffområdet och Simon Helg svarade för ett riktigt fint nummer när han tog sig in i straffområdet och lyfte in bollen över målvakten. Därbakom kunde Shkodran Maholli, nästan på mållinjen, nicka in bollen invid den bortre stolpen.

Vi tryckte sedan tillbaka SFC duktigt, men forceringen för tvåan kom ganska snart av sig och det blev en fortsatt mycket nervös kamp. Speciellt med tanke på att vi brände bra lägen, främst genom Ammar Ahmed.

Än mer prekärt blev det i den 81:a minuten då Månz Karlsson blev målchansutvisad efter att han känt sig nödgad att få stopp på vår forne Mattias Mete i friläge. Domaren tillät sedan att Syrianska flyttade fram den efterföljande frisparken fem meter! Och med Lollo Chankos känsliga högertass redo från 21 meter var man naturligtvis i upplösningstillstånd! Gustav Jansson räddade dock frisparken bra vid sin högra stolpe. Mattias Liljestrand fick sedan chansen i efterspelet men kanonskottet gick som tur var en bit över ribban.

Vi låg dock tätt och bra positionerat därefter. Bortalaget hade därmed svårt att hitta fram. När dessutom Charbel Georges slog en slarvig passning, så snappade Shkodran Maholli upp bollen på vår planhalva och spelade vidare till Simon Helg till vänster. Helg väntade tills Kevin Deeromram sprintat i rätt läge och spelade sedan bollen på djupet. Kevin skar in till vänster i straffområdet och spelade in bollen mot den bortre stolpen där Mattias Liljestrand styrde in bollen precis vid den bortre stolpen! Lyckan var naturligtvis obeskrivlig! Med en man mindre kontrade vi in 2–0 i den 85:e minuten. Förvisso fick vi hjälp av ett självmål, men Shkodran Maholli fanns precis där bakom och hade säkerligen stött in bollen om inte Liljestrand nått bollen. Omställningen tog bara 11 sekunder.

Men det var naturligtvis inte över i och med detta!

Som vanligt denna säsong blev det hjärtat i halsgropen in i det sista då bortalaget reducerade i den 91:a minuten. Vi hade chansen att låsa fast bollen till vänster på Syrianskas planhalva, men Simon Helg slog en vansklig passning för att spela in till Kevin Deeromram, vilket innebar att bortalaget kunde ställa om. Efter en snabb frispark till vänster på vår planhalva vände SFC spelet till höger och Anmar Al Mubaraki fick all tid i världen att måtta inlägget som en helt omarkerad Yoann Arguin nickade in vid den bortre stolpen. Gustav Jansson var nära att rädda men orkade inte riktig styra bollen utanför stolpen utan den gick stolpe in. Vi satte alltså inte någon som helt press på inläggaren men vi hade tio spelare i straffområdet, medan motståndarna bara hade tre hot framför mål. Vi var ändå inte nära målnickaren. Dessutom var fysiskt starke Yoann Arguin ett ständigt hot under matchen med sitt huvudspel, vilket ytterligare understryker det märkliga faktum att vi lät honom vara obevakad.

Fruktansvärda minuter återstod alltså av matchen! Det var ofattbart att vi inte ens fick frispark när Yoann Arguin satte världens armbåge i huvudet på Jens Jacobsson. Istället fick Charbel Georges chansen att dra till strax utanför straffområdet, men som tur var utanför den högra stolpen. Vi redde till sist ut situationen, vilket naturligtvis var obeskrivligt skönt!

Vi hade 12 poäng ned till Syrianska med 6 matcher kvar. Självklart var ingenting klart, men vi var på god väg att säkra nytt kontrakt!

Fortsättning följer i del VI – Avgörandet 

Del IV – Sommaren

När Superettan startade om efter uppehållet så hade den slitna konstgräsmattan på Kopparvallen äntligen bytts ut.

Omg 16

ÅFF – Ljungskile SK 3–2

Mot Ljungskile I den stekheta sommarvärmen övertygade vi dock inte spelmässigt utan uppträdde stundom passivt, vilket är farligt mot LSKs fysiska spel. En orsak till de många felpassningarna kan ha varit att bevattningen kom igång först kvällen innan matchen och våra grabbar hade därmed inte fått möjligheten att träna på det nya underlaget under rätt förutsättningar.

Men så hände det där förlösande i den 24:e minuten som vi fick vara med om hemma mot Värnamo.

Ljungskiles målvakt August Strömberg slog en lång inspark som en bortaspelare nickskarvade. Jonathan Asp fångade upp bollen på vänstersidan och satte upp den på ett mycket fint tillslag till Mahmoud Eid som bröstade hem bollen. Simon Helg tog emot, strax bakom mittlinjen, och spelade direkt in till Ammar Ahmed som använde två snabba tillslag för att spela kort bakåt. Björn Westerblad lade direkt fram en magnifik djupledsboll, som Shkodran Maholli löpte fint på in straffområdet till vänster. Shkodran spelade in bollen (på ett tillslag) till en fri Mahmoud Eid som skarvade in ledningsbollen från nära håll till höger om målvakten. Det tog bara 12 sekunder från vi vann bollen till den var i mål! Det fantastiskt fina omställningsanfallet påminde om fornstora dagar. Våra spelare använde bara ett tillslag vid sex av de sju momenten. Ammar Ahmed använde två.

Vi höll sedan på att sätta hjärtat i halsgropen då Jacob Olsson dundrade bollen i undersidan i ribban men bollen gick inte innanför mållinjen som tur var. Vi uppträdde fortsatt darrigt, men kunde öka på ledningen i den 35:e minuten.

Även detta mål föll efter en mycket fin och snabb omställning. Ljungskile höll på att ställa om mot oss när Shkodran Maholli jobbade hem på ett fantastiskt sätt och avväpnade Ahmed El-Amrani till vänster i vårt straffområde. Shkodran vände elegant bort ett par spelare och slog en fantastiskt fin djupledsboll till vänster. Simon Alexandersson jagade ifatt den perfekt avvägda bollen till vänster om motståndarnas straffområde och avancerade in i straffområdet i avvaktan på att rätt passningsalternativ skulle dyka upp. När Mahmoud Eid kom i läge slog Alexandersson den perfekta bollen. Eid kunde sikta in sig och satte bollen säkert i det vänstra krysset, från sin position lite till höger om straffpunkten. Det tog bara 13 sekunder från att vi vann bollen tills den var över mållinjen.

Emellertid knäcktes inte gästerna av detta utan vi åkte på ett reduceringsmål bara fem minuter innan paus. Det var det bedrövligaste målet som vi släppte in på hela säsongen! Vi tappade återigen bort bollen efter vårt eget inkast. Vi tappade förvisso inte bollen på vår egen planhalva, men när målvakten August Strömberg slog upp en långboll så var vi inte alls med. Det såg löjligt enkelt ut när Ahmed El-Amrani löpte mellan Jonathan Asp och Månz Karlsson. Efter en studs lyfte El Amrani in bollen över Gustav Jansson, som kom ut helt fel.

Det var ett väldigt tungt mål att åka på strax innan paus, som kunde ge gästerna energi inför den andra halvleken. Med tanke på att den första halvleken sannerligen inte imponerade, förutom genom våra mål, så fanns det en oroskänsla. Men halvleken var ju inte slut ännu! För precis innan paus ökade vi på till 3–1!

Nu var det istället vår tur att ta bollen efter ett svagt inkast från gästerna. Gustav Jansson knep enkelt inkastet och slog en lång utspark, som Ammar Ahmed elegant utnyttjade genom att skicka in ett inlägg från höger in i straffområdet. Bollen nickades bort, men Björn Westerblad svarade för ett fantastiskt fint arbete när han med aggressivitet och kylig målmedvetenhet tog bollen, blev av med den, men återvann den och serverade upp kanonläget på guldfat för Simon Alexandersson till höger i straffområdet. Simon gjorde inget misstag utan satte säkert 3–1 till höger om målvakten.

Dat var ju fantastiskt att gå till paus med 3–1 istället!

I den andra halvleken kontrollerade vi händelserna ganska bra utan att för den delen övertyga. Vi hade några bara lägen att dryga ut ledningen, men vi slarvade i de avgörande momenten.

Istället blev det riktigt oroligt efter att LSK reducerat ytterligare en gång. Även detta mål i den 73 minuten föll på ett onödigt sätt. Vi drog på oss en onödig frispark strax utanför vårt straffområde, genom Alberto Catenacci. När Ahmed El-Amrani slog in den efterföljande frisparken från vänster, så var vi alldeles för veka och bollen studsade i målområdet innan Björn Westerberg olyckligt stötte bollen i eget mål vid den bortre stolpen.

Det var sedan lite oroligt, men vi kontrollerade matchen tills slutsignalen äntligen ljöd, vilket innebar tre sköna poäng i omstarten.

Omg 17 Assyriska – ÅFF 4–0

När vi åter skulle till Södertälje Fotbollsarena gällde det att höja spelkvaliteten, på den erkänt svåra matcharenan för oss. Under vårens första träningsmatch hade vi klarat 0–0 men det var också mot ett svagt motståndarlag. Nu stod viktiga poäng på spel mot ett motiverat bottengäng.

Dessvärre lyfte vår spelkvalitet inte alls som vi hoppats, utan det var rakt igenom en mycket svag insats från vår sida. Utan tvekan årets sämsta insats i Superettan!

Motigheterna började från start då vi åkte på ett baklängesmål redan innan tio minuter var spelade. Efter ett mycket passivt agerande från vår sida kunde Assyriska med lätthet etablera spel, och när de satte upp fart på vänstersidan så hängde vi inte med. Alessandro Silva Pereira slog ett inlägg från vänster. Bollen studsade i straffområdet och en sopren Fredrik Holster kunde ta emot bollen och skicka in den i det bortre krysset.

Vi fortsatte uppträdda passivt och viljelöst men Gustav Jansson räddade bra några gånger. Vi var också nära att kvittera i den 41:a minuten. Shkodran Mahollis inlägg tog i bakhuvudet på en hemmaspelare men bollen gick i ovansidan av ribban. På den efterföljande hörnan fick dessvärre Jon Birkfeldt en smäll i huvudet och tvingades bryta matchen på grund av en hjärnskakning.

Efter den situationen blev vi tillbakatryckta av Assyriska. Det skulle naturligtvis ha varit värdefullt att inte åka på ett mål till innan pausen, men det höll inte då AFF ökade på till 2–0 i den 47e minuten. Återigen stod vi och tittade på när Assyriska rullade runt. När AFF ökade tempo via en spelvändningsboll till höger av Paul Torres, så hann vi inte flytta över. Vår forne Aziz Corr Nyang spelade in från höger, Tim Söderström spelade snett bakåt inne i straffområdet och en ren Daniel Sliper kunde enkelt placera in bollen till vänster om Gustav Jansson och i mål. Vi hade chansen att reda ut detta anfall flera gånger om, men misslyckades dessvärre på samtliga punkter!

Det var oerhört tungt att gå till halvtidsvila med 0–2 efter ett så svagt uppträdande, men kunde vi peta in en boll så kunde det bli match. Hoppet släcktes dock i den 63 minuten då hemmalaget gjorde ytterligare ett mål.

Vi drog på oss en onödig frispark genom Mahmoud Eid. Från en position till höger, halvvägs in på vår planhalva, slog Fredrik Holster in bollen i straffområdet. Björn Westerblad nickade bort bollen men Tim Söderström kunde ta emot till vänster om straffområdet och tilläts komma in ända in i målområdet, efter stor passivitet från vår sida. Tim spelade bollen snett bakåt och Kenny Pavey hade därmed inga problem att sätta bollen från nära håll.

Uppträdandet från vår sida resten av matchen hör sedan inte hemma på en fotbollsplan. Flera av våra spelare slutade helt att spela och om inte hemmalagets spelare varit så nonchalanta hade vi kunnat få stryk med 0–8, men de sumpade alla frilägen utom det sista i den 92:a minuten.

Efter bolltapp från vår sida kunde Assyriska ställa om snabbt och precis som vid de tidigare frilägena så tog vi inte hemjobbet. Paul Torres kunde därmed spela fram till Aziz Corr Nyang som stormade fram i högerinnerposition och spelade fram till George Makdessi i straffområdet, som rullade in bollen till höger om Gustav Jansson.

Omg 15 Örgryte IS – ÅFF 3–3

Inför hängmatchen mot Örgryte blev nyförvärvet Jens Jacobsson från norska Tromsø IL spelklar. Den tidigare assyriskaspelaren ersatte Mahmoud Eid som hade lämnat för Kalmar FF. I samband med Jens tillkomst ändrade vi spelsystem från 4–4–2 till 4–1–4–1, där Jacobsson tog plats som defensiv mittfältare.

Eter debaclet i Södertälje ville det till att höja kvaliteten rejält mot den ojämna nykomlingen Örgryte, som efter en längre svacka var på gång igen och som i sina bästa stunder var en högst kapabel motståndare. Matchen från omgång 15 blev framflyttad på grund av att IFK Göteborg spelade Europa League på Gamla Ullevi när den här matchen egentligen skulle ha spelats innan uppehållet.

För en neutral åskådare var detta säkert en väldigt underhållande match eftersom det var fart och fläkt, massor av situationer, målchanser och mål. Men för oss som lever för vårt lag var det verkligen som att slitas mellan hopp och förtvivlan!

Trots alla målchanser dröjde det till den 34:e minuten innan det första målet föll och glädjande nog var det vi som gjorde det. Efter att vi ställt om på högersidan – efter fint arbete av Alberto Catenacci, Björn Westerblad och Mahmoud Eid – fick vi ett inkast mitt på ÖIS planhalva till höger. Efter inkastet tappade vi bollen till höger om straffområdet, men tack vare ett mycket fint pressjobb av Hampus Holmgren återvann vi bollen. Björn Westerblad spelade in i straffområdet och Ammar Ahmed klippte till. Skottet tog i den högra stolproten, i ryggen på målvakten Robertino Kljajic och in i mål!

Vi kunde dock inte hålla ledningen in i paus, utan ÖIS kvitterade i den 42:a minuten. Vi var på väg i ett fint omställningsanfall men dessvärre vinkade assisterande domaren Julian Poulsen Sosefo från Jönköping helt felaktigt för offside på Mahmoud Eid. Eid var två meter onside när Helg spelade fram bollen och den assisterande domaren var i perfekt linje, men valde efter tre sekunder att lyfta flaggan på grund av att Björn Anklev vinkade för offside.

Dessvärre fick vi inte kontroll på bollen därefter förrän bollen var i vårt eget mål, vilket givetvis kändes extra surt efter det felaktiga domslutet. ÖIS höll i bollen och fick ett inkast på vår planhalva till höger. Vi glömde helt bort att gå intill våra motspelare och löjligt enkelt kunde Andreas Östling och Daniel Paulsson dutta fram till Martin Kayongo-Mutumba som löpte in från högerinnerposition och klippte till från 23-24 meter. Träffen var ingen vidare men gled dessvärre in under Gustav Jansson och in i mål.

I den andra halvleken böljade spelet fortsatt fram och tillbaka och chanserna avbytte varandra. Denna gång var det dessvärre ÖIS som tog ledningen. I den 68:e minuten tappade vi slarvigt bort bollen på mittplan. Örgryte kunde därmed etablera spel och fick fritt utrymme att operera till höger. Björn Anklev fick gott om tid på sig att måtta inlägg och eftersom vi gick bort oss totalt i straffområdet (vi tappade sorteringen) så kunde William Atashkadeh knoppa in bollen från nära håll över Gustav Jansson och in i mål.

Det dröjde dock bara fem minuter innan det återigen var utjämnat. Efter en betydligt bättre uppställning när ÖIS fick inkast (än vid 1–2-målet) så plockade vi av dem bollen långt ner till vänster på vår planhalva. Vi ställde därefter om genom Gustav Jansson, Jens Jacobsson, Ammar Ahmed och Simon Helg. Helg spelade tillbaka till Ammar Ahmed som tagit sig upp i vänsterinnerposition en bra bit in på hemmalagets planhalva. Ammar tog emot bollen och klippte till med ett snabbt patenterat dykskott från 30 meter, målvakten var på bollen men kunde inte hindra den från att flyga upp i det vänstra krysset, rakt framför oss på läktaren. Härligt, härligt!

Ännu mer härligt var det sju minuter senare, i den 80:e minuten! Efter ett inkast på ÖIS planhalva till höger spelade vi in oss centralt i banan. Hampus Holmgren kastade till Ammar Ahmed. Hampus fick tillbaka bollen och lade fram den till Mahmoud Eid som samspelade med Björn Westerblad, innan Eid satte in bollen till Simon Helg. Helg tog med sig bollen och klippte till för kung och fosterland. Simon fick på en ruggig träff som borrade sig in via ribban precis vid det högra krysset. Det var en helt osannolik euforisk känsla att se bollen borra sig in för oss som stod precis bakom målet. Målet nominerades som ett av tio mål för årets snyggaste, men dessvärre finns ingen riktigt bra reprissekvens där man ser hur långt upp i krysset skottet verkligen tog. Men för oss som var på plats var det ingen tvekan. Det var årets snyggaste mål i svensk elitfotboll!

Dessvärre höll inte ledningen mer än dryga två minuter…

Inte kändes det bättre av att domarteamet först bestal oss på vårt inkast och sedan även oss på en solklar frispark. Ammar Ahmed täckte bollen när Martin Kayongo-Mutumba hade ut bollen över långsidan. ÖIS vände spelet från höger till vänster genom deras backlinje och eftersom vi trots gott om spelare på rätt sida, var passiva till vänster, fick Hampus Bohman gott om tid att måtta inlägget. George Mourad inne i straffområdet satte båda händerna i ryggen på Jonatan Asp och knuffade på så sätt bort vår spelare. Därmed fick Mourad fritt utrymme att ta emot bollen på bröstet och stöta in bollen till höger om Gustav Jansson. Huvuddomaren Adnan Jukic från Falkenberg hade blicken mot inläggaren, men assisterande domaren Julian Poulsen Sosefo såg regelvidrigheten tydligt, men agerade dessvärre inte!

Vi hade sedan några goda möjligheter att göra 4–3, men vi slarvade bort dem. Det var en märklig match, där man mindes tillbaka till den bragdartade 3–3-matchen borta mot Brann i Uefacupen 2006. Där vi klarade 3–3 efter bland annat två jätteskott av Kristian Bergström och Pontus Karlsson, men där vi ändå hade bra chanser att gå segrande ur striden. På förhand var en pinne bra men efteråt var det en besvikelse att vi inte vann.

Efter matchen hade samtliga lag spelat 17 matcher och vi återfanns på en åttondeplats med nio poäng upp till AFC United på allsvensk kvalplats och även nio poäng ned till Ljungskile och Degerfors på de negativa kvalplatserna.

Omg 18 ÅFF – Örgryte IS 3–1

Efter ett par tveksamma minuter tog vi tag i matchen och dominerade returmötet mot Örgryte, men efter en kvarts spel höll vi på att ställa till det för oss efter ett par bristfälliga ageranden i defensiven efter hörnor. Vi återtog emellertid kommandot men vi spelade lite för centrerat och slarvade i avgörande lägen. Vi också bjöd ÖIS på en del lägen.

I den 38:e minuten bjöd inte bara vi på ett läge för bortalaget utan det gjorde även domaren Per Melin från Kävlinge. När Daniel Paulson bara föll ihop framför Hampus Holmgren, så förväntade vi oss naturligtvis gult kort till Paulsson, men istället valde domaren att blåsa för en horribel straffspark!

Denna gång väntade inte Gustav Jansson ut straffskytten, utan Gurra gick lite för tidigt till vänster (sett från straffskytten). Sebastian Olsson kunde därmed enkelt placera in bollen högt mitt i målet.

Vi avslutade sedan halvleken svagt. I den andra akten bet vi oss dock tillbaka in i matchen mer och mer. Följdriktigt kunde vi också kvittera efter en frispark i den 60:e minuten.

Vi fick press på bortalaget och till sist fick vi en frispark rakt framför mål på halvmånen utanför straffområdet. Shkodran Maholli tunnlade Jakob Lindström och blev sedan fasthållen. Tydligen visste inte domaren att det är 9,15 meter från straffpunkten till halvmånen, för muren stod för nära. Nu gjorde det inte något för Ammar smekte bollen perfekt över muren och ribba in vid det vänstra krysset. Det var med andra ord ett fantastiskt fint frisparksmål!

Vi fick gott om energi efter målet och tryckte tillbaka ÖIS rejält. Redan i den 67:e minuten hade vi vänt matchen!

Även denna gång gjorde vi målet efter frispark. Ammar Ahmed fick en tryckare i ryggen av Andreas Östling till höger mitt på ÖIS planhalva. Simon Helg slog den efterföljande frisparken med mycket fin precision och en helt omarkerad Shkodran Maholli kunde säkert nicka in 2–1 till höger om målvakten Robertino Kljajic och in i mål.

Shkodran Maholli kostade på sig att bränna nästan öppet mål innan vi även gjorde 3–1 i den 74:e minuten. Denna gång slog vi till med ett fint omställningsmål där Jens Jakobsson och Björn Westerblad vann boll på ett bra sätt mitt på vår planhalva. Björn spelade upp bollen till vänster. Shkodran Maholli tog emot vid mittlinjen och spelade snabbt i djupet. Där stormade Simon Helg fram i vänsterinnerposition, tog sig förbi Johan Hammar, stormade in i målområdet och stötte in bollen genom en tunnel på målvakten. Det tog bara 14 sekunder från att vi vann bollen tills vi hade gjort mål. Och på bara 14 minuter hade vi vänt underläge till ledning med 3–1!

I den 77:e minuten var Ammar nära sitt andra frisparksmål, men målvakten räddade bollen vid det vänstra krysset via ribban, men vi fick märkligt nog ingen hörna.

Vi var matchen igenom det bättre laget och visade på en fantastisk styrka och moral, genom att ta oss ur ett underläge genom att lägga i en extra växel. Vi presterade en fin vägvinnande fotboll och gjorde tre fantastiskt fina mål!

Vi avancerade till höstsäsongens främsta placering – femma, men vi hade hela 9 poäng upp till den allsvenska kvalplatsen och AFC United, men samtidigt 11 sköna poäng ned till Assyriska på negativ kvalplats.

Omg 19

Trelleborgs FF – ÅFF 5–2

På en knölig Vångavallen agerade, annars försvars- och hemmastarka, Trelleborg vilset i försvaret och redan i den 6:e minuten tog vi ledningen. Vi fick en frispark till vänster strax in på TFFs planhalva, sedan Simon Helg stoppats bryskt. Vi vände hem spelet till Gustav Jansson och sedan etablerade vi spel till höger. Med ett fyndigt passningsspel på det svårbemästrade underlaget vann Jonatan Asp, Jens Jacobsson, Hampus Holmgren och Björn Westerblad mark. Björn spelade elegant fram till Simon Alexandersson som direkt skarvade ut till höger. Ammar Ahmed mötte direkt med ett inlägg till Simon Alexandersson, som löpt sig in perfekt framför målet och nickade in bollen till höger om målvakten Fredrik Persson.

Dessvärre tappade våra spelare fokus efter drömstarten i den svåra bortamatchen. Det dröjde nämligen bara 36 sekunder efter avspark så var det kvitterat. Vi pressade dessutom till oss ett inkast, mitt på TFFs planhalva på deras vänstersida. Vi slarvade dock bort bollen efter puttenuttigt spel. Vi hade en fin chans att reda ut skadan men misslyckades även med detta. Vi löpte trots detta inte hem som vi skulle, men eftersom TFF bara anföll med två spelare så borde vi verkligen ha klarat av det. Zoran Jovanovic fick dock ohotad slå inlägg från vänsterinnerposition och en helt omarkerad Salif Camara Jönsson, i straffområdet, kunde trycka in 1–1 på volley till vänster om Gustav Jansson. Det var ett för bedrövligt mål att släppa in!

Nu var det inte nog med detta för i den 12:e minuten hade TFF vänt matchen. Återigen släppte vi in ett sådant där försmädligt inkastmål när vi var väl samlade, men vad hjälpte det när vi inte gick intill och fullföljde våra uppgifter. Vi var bolltittade och 7 sekunder efter att Anton Tideman kastat in bollen, mitt på vår planhalva till vänster, var bolluslingen över vår mittlinje. Zoran Jovanovic hittade fram till Kristian Haynes, som assisterade från vänstra delen av straffområdet fram till Salif Camara Jönsson. Salif mötte på nytt med en direktvolley, som satt vid den vänstra stolpen. Även denna gång var Camara helt obevakad.

Vi spelade riktigt dåligt efter målet men kom tillbaka de sista 20 minuterna av första halvlek. Vi skapade också två fina målchanser men tyvärr stod målvakten i vägen när Simon Alexandersson och Ammar Ahmed avslutade.

Vi fick emellertid en smakstart även på den andra halvleken, med kvittering efter frispark i den 49:e minuten. Robin Andersson satsade vårdslöst när Jens Jacobsson sprintade fram. Ammar Ahmed tog hand om frisparken 25 meter från mål i vänsterinnerläge. Ammar skruvade bollen elegant över muren och bollen dök ned precis vid den vänstra stolproten och in i mål.

Dock fick vi inte heller denna gång njuta länge av målet för bara fyra minuter senare var vi återigen i underläge. Även detta mål föll efter inkast! Vårt eget till och med! Vi slarvade bort bollen omgående och inkastet gick över till TFF, som kastade in från höger en bit in på vår planhalva. Trots att vi åter var många spelare hemma så, släppte vi fram motståndarna på grund av en väldig passivitet. Det var i stort sett karbonpapper från de tidigare två insläppta målen. Freddie Brorsson spelade in bollen från höger och en omarkerad Marcus Pode nickade in bollen från nära håll.

I den 62:a minuten var det så dags igen! Vi blev återigen bolltittande och släppte till en farlig målchans som Gustav Jansson räddade till hörna. Vi fick bort hörnan i förstaläget, men var inte tillräckligt aggressiva för att vinna tillbaka bollen. Vi hade också lite oflyt då Zoran Jovanovic skott strax utanför straffområdet tog i ryggen på Kristian Haynes och, en på gränsen till offsidestående, Salif Camara Jönsson kunde storma fram och pricka in sitt tredje mål för dagen. Allt medan våra spelare stod och tittade på.

Trots detta var loppet inte kört. Offensivt ägde vi mycket boll och vi skapade fortfarande lägen, men Simon Alexandersson brände två jättelägen djupt in i straffområdet i den 75:e minuten.

Ridån gick dock ned i den 80:e minuten. Vi slarvade bort bollen efter nonchalans och TFF ställde snabbt om. Efter 9 sekunder var bolluslingen över vår mållinje igen. Trots att flera av våra spelare struntade att löpa hem var vi ändå så pass många så att vi borde ha klarat ut situationen. Den oerhörda passiviteten var återigen slående när Salif Camara Jönsson enkelt tilläts vända om och spela in till Marcus Pode i straffområdet. Pode kunde därmed rulla in det hemska 5–2-målet till höger om Gurra.

Vi skapade några fina lägen till för att kunna krypa närmare men närmare kom vi inte och därmed blev det stora siffror i en jämna match. Vi föll dock på ett alldeles för svagt försvarsarbete vid samtliga av de fem vedervärdiga målen.

Omg: 20

IK Frej – ÅFF 2–1

På Vikingavallen i Täby kändes det verkligen som att vi skulle försöka stänga till rejält bakåt efter svängdörrarna i Trelleborg. Vi hade en låg utgångsuppställning och under de första 18 minuterna av matchen hände i stort sett ingenting i chansväg, för något av lagen. Sedan blev matchen mer händelserik även om kvaliteten fortsatt var låg. Vi hade fina möjligheter att spela igenom hemmalaget, men slarvade dessvärre i de avgörande momenten. Vi hade också fortsatta problem i defensiven, men släppte bara till en riktigt giftig chans i den första akten medan vi skapade två fina lägen att ta ledningen.

I den 19:e minuten fick Hampus Holmgren öppet läge i straffområdet, men målvakten räddade och när Simon Alexandersson rullade in returen, gjorde han det från offsideposition. Målet dömdes därmed bort.

I minut 32 fick Abdul Basit Adam fritt läge i vårt straffområde, men han sköt som tur var över.

I den 35:e minuten slog Simon Helg en bra hörna från höger. Jens Jacobsson gick till väders vid den bortre stolpen, men bolluslingen smet precis förbi Jens panna när han bara skulle styra in bollen i öppet mål från tre meter.

I den andra halvleken försökte vi flytta fram positionerna och gick över till 4–4–2 för att på så sätt försöka bli aggressivare och pressa hemmalaget högre i banan. Inledningsvis såg det lovande ut, men i den 52:a minuten låg vi ändå för lågt. Tack vare vår passivitet tilläts Frej pilla boll lite som de ville i långsamt gemak på vår planhalva, medan vi stod med försvar och mittfält i stort sett på en linje. Ingen täcke heller så Pontus Åsbrink fick gott om tid på sig och ladda med ett distansskott från nästan 25 meter mitt framför mål och bolluslingen slank in invid den vänstra stolproten.

Vi kom dock tillbaka i den 68:e minuten och kvitterade. Vi pressade till oss bollen efter Frejs inkast mitt på vår planhalva till höger. Vägen fram längs högerkanten gick via två egna inkast. Och när Hampus Holmgren väl fick loss bollen till höger på Frejs planhalva, spelade vi snabbt och effektivt över till vänstersidan, genom Shkodran Maholli och Simon Helg. Simon slog en fin boll till vänster i straffområdet där Kevin Deeromram löpte in bra och serverade Simon Alexandersson ett läge framför mål från en meter som inte Simon kunde missa. Det var med andra ord ett riktigt fint fotbollsmål!

Men vad hjälpte nu detta då allt slutade med en våldsam tragedi! Sista kvarten hamnade vi för långt ner i banan igen.

I den 78 minuten fick Alagi Dodou Matar Sosseh öppet läge i straffområdet men sköt som tur var i ribban. 

I den 84 minuten slog domaren Per Melin från Ljungskile till igen och gav vårt motståndarlag en ny pinsam straff. Precis som hemma mot Örgryte dömde han vid strafftillfället emot Hampus Holmgren! Men som alla andra, utom domaren, kunde se att Dida Rashidi dök på eget bevåg i straffområdet. Men straffen skulle ju slås också. Återigen visade sig Gustav Jansson från sin bästa sida, stod kvar och fick på ett fantastiskt sätt ut vänsterarmen när Pontus Åsbrink sköt till höger. Gurra räddade därmed på ett mycket fint sätt.

Dessvärre var nu inte denna straffräddning värt ett dugg för hemmalaget skulle få en ny möjlighet. Och inte gjorde det saken bättre att de utnyttjade den i den 90 minuten!

Vi slarvade bort bollen till Frejs inspark och fick sedan inte kontroll på bollen förrän bolluslingen var över målmållinjen. Frej fick ett inkast från höger på vår planhalva. Men det var när hemmalaget slog en länge boll till vänster som vi fullständigt gick bort oss. Vi låg på fel sida om Alagi Dodou Matar Sosseh, som därmed lätt tog sig in i straffområdet till vänster och spelade snett bakåt. Pontus Åsbrink var helt sopren långt in i straffområdet när han skickade in det vedervärdiga målet till vänster om Gurra. Vi hade åter många spelare hemma, men knappt några på rätt ställe!

I och med de två tunga förlusterna tappade vi mark i tabellen, men hade ändå 8 poäng ned till Syrianska på negativ kvalplats.

Fortsättning följer i del V – Tidig höst.

Del III – Försommaren

Efter tre raka segrar var bortaförlusterna mot GAIS och framförallt mot Syrianska ett tydligt tecken på att vi inte skulle sväva iväg.

Omg 9

ÅFF – AFC United 4–0

Det fanns en hel del att jobba på och i inledningen mot pigga topplaget AFC såg det fortsatt ganska rostigt ut, men sedan brakade vi loss ordentligt!

I den 8:e minuten slog vi till med ett omställningsmål som hette duga!

AFC hade ett inkast långt nere vid vår högra hörnflagga, men vi pressade bra och Hampus Holmgren kunde vinna bollen strax utanför vårt straffområde till höger, vända om och spela fram till Simon Helg, som klackade vidare. Mahmoud Eid slog sedan direkt en djupledsboll som Shkodran Maholli satte högsta fart på i vänsterinnerposition. Erik Figueroa fick dock ut benet och stoppade attacken, men bara tillfälligt, för Shkodran hämtade bollen till vänster och slog ett kanonfint inlägg. Mahmoud Eid hade tagit en jättelöpning in i straffområdet och avslutade mycket säkert med en bredsidesvolley invid den vänstra stolpen.

Vi satte hög press direkt på gästernas avspark och plockade av dem bollen efter 14 sekunder. Via en frispark och ett inkast på högersidan flyttade vi fram positionerna och stressade AFC föredömligt till misstag genom ett mycket bra och aggressivt presspel, inte minst genom Simon Marklund. Detta fick till följd att en AFC-spelare tog det märkliga beslutet att helt felvänd skicka hem en hög lyra hem till den orutinerade och debuterande målvakten Cem Alpek, som tog beslutet att sparka bort bollen istället för att nicka/brösta bort den. Shkodran Maholli såg tidigt att det här kunde bli något och hann därmed före målvakten och nickade över denne och in i det övergivna målet. Det hade bara gått 2 minuter och 24 sekunder mellan målen och vi hade fantastiska 2–0 redan innan matchklockan passerat 10 minuter!  

Men det var ju inte slut med detta utan vi fortsatte att ösa på! Och i den 23:e minuten var det dags igen. Det var härligt att se hur vi jobbade hem med hela laget. Vi låg på dem som iglar, vilket tvingade AFC att börja om och sedan avväpnade vi dem på nytt, denna gång genom Jonathan Asp. Efter 11 passningar fick Hampus Holmgren möjligheten när han störtade in i straffområdet från höger. Efter hopslag med en kamperande motståndare gick bollen i en lagom avvägd både över målvakten och dök ned i den bortre gaveln tätt intill stolpen. Simon Marklund stod för det fina insticket från höger in i straffområdet.

Vi gjorde en helt fantastisk halvlek av hög allsvensk klass. Det var nästan ofattbart. Det passiva uppträdandet mot Syrianska var hel förbytt. Nu jobbade till och med de spelare hem för fullt som även tidigare haft vissa problem att ta det defensiva jobbet. Det var totalfotboll av den dignitet vi har blivit bortskämda med under ett antal gånger i Allsvenskan under detta decennium!

Inför den andra halvleken kunde förmodas att gästerna skulle försöka rivstarta. Även om vi inte fortsatte med champagnefotbollen så blev det ingen anstormning emot oss. Vi tog snart tag i taktpinnen igen och efter en timmes spel var 4–0 ett faktum!

Vi bröt återigen gästernas anfallsförsök högt upp på vår planhalva tack vare en fin aggressiv press genom främst Simon Marklund och Ammar Ahmed. 12 passningar följde sedan där vi utnyttjade hela AFCs planhalva, men vi inledde det reella hotet från högersidan när Ammar Ahmed, Simon Marklund och Björn Westerblad höjde passningstempot. Björn avancerade i högerinnerläge, men den tolfte passningen gick inte fram till Shkodran i straffområdet utan Erik Figueroa fick fram en fot. Men vad gjorde det när bollen kom perfekt till Mahmoud Eid som från 24 meter satte till en säker bredsida och bollen smet skönt in tätt intill den högra stolpen.

Vi spelade sedan av matchen på ett mycket fint sätt och det gick ju ännu enklare sedan Erik Figueroa blev utvisad efter sitt andra gula kort i den 79 minuten.

Vi kom därmed tillbaka till fantastiska höjder efter djupdykningen i Södertälje. Från årets dittills klart sämsta match till den klart bästa. Det visade sig ju sedan att det här var den främsta insatsen under hela säsongen. Och att vi gjorde den prestationen mot ett blivande allsvenskt lag gjorde ju inte saken sämre.

Omg 10

ÅFF – IFK Värnamo 1–0

Efter urladdningen mot AFC fanns det en farhåga om ett nytt bakslag. Vi började också svagt hemma mot Värnamo men åt oss in i matchen efterhand, även om vi hade förtvivlat svårt att hitta fram till klara målchanser. I mitten på halvleken tog dock gästerna initiativet, efter att vi slarvade för mycket. Vi stod dock pall i försvarslinjen, även om vi levde farligt i slutet av den första akten där Värnamo tryckte på med sin tyngd.

Vi hade en ganska kraftig medvind i den första halvleken och det var en besvikelse att vi inte kunde nyttja den. Det fanns också en rädsla att det fysiska motståndarlaget skulle nyttja vinden bättre, som vi dessvärre fick bevittna både i Varberg och i Södertälje.

Vi började också den andra halvleken svagt, men så hände det där underbara som kan inträffa, som vi verkligen inte var vana vid. Att vi slog till och gjorde mål på vårt första riktiga bra anfall!

Målet i den 49:e minuten bjöd på flera fina komponenter, som kampvilja, fokus, fart och precision. Upphovet till målet var en inspark från Gustav Jansson. Gurra fick tillbaka bollen av Sebastian Ramhorn och slog en lång boll upp i mittcirkeln, där Björn Westerblad var stark i luftrummet. Värnamo plockade upp nickskarven men tack vare ett mycket bra presspel av Simon Marklund kunde vi återvinna bollen snabbt. Månz Karlsson slog en fin boll centralt till Shkodran Maholli som vände om och spelade ut till vänster. Simon Helg satte där fart och slog in ett fint inlägg i straffområdet dit Shkodran löpt bra och satte säkert bollen invid den högra stolpen med en bredsidesvolley.

Vi fick förstås energi av målet och spelade okej halvvägs in i halvleken. Sedan blev det åter mer Värnamo, även om vi fortsatte med ett bra försvarsspel i backlinjen – med några undantag. Gästarena fick matchbilden dit de ville. När vi inte satte upp tempot, så hann de komma in i press och det blev mycket kamp. Men det räckte att vi satte fart en gång den här matchen och sådana här grissegrar är också riktigt sköna!

Efter tio omgångar hade vi faktiskt exakt samma tabellrad som 2011 i Superettan (när det gäller vunna, oavgjorda och förlorade matcher): 5 – 1 – 4 = 16 poäng.

De två raka hemmasegrarna gav återvunnen mark i tabellen. Vi avancerade till fjärde plats, vilket var årets främsta placering. Vi var två poäng efter Sirius på kvalplats och sex före Frej och Ängelholm på de negativa kvalplatserna.

Omg 11

Dalkurds FF – ÅFF 5–0

Inför den svåra bortamatchen mot den hemmastarka nykomlingen Dalkurd FF, var uppfattningen given att vi var tvungna att lyfta den spelmässiga kvaliteten jämfört med matchen mot Värnamo. DFF hade precis som vi spelat ihop till 16 poäng och kom att förbli obesegrat hemma på Domnarvsvallen.

Dessvärre uppträdde vi märkligt nonchalant, både i det defensiva arbetet, men också i offensiven. Dalkurd spelade efter en 3–5–2-uppställning och vi visste att det skulle finnas ytor att operera på, vilket vi även såg i början på matchen. Vi hade några möjligheter inledningsvis, men vi nyttjade dem inte. Sedan gick det väldigt fort utför…

I den 15:e minuten åkte vi på det första baklängesmålet. Vi borde ha fått en frispark, men istället fick hemmalaget ett inkast med sig på egen planhalva långt upp till vänster. Dalkurd tog god tid på sig att vända spelet till höger. Efter ett väldigt passivt agerande från vår sida fick Ahmed Awad fritt utrymme till vänster om halvmånen (utanför straffområdet) att vrida in bollen i det bortre krysset.

Endast fyra minuter senare ökade Dalkurd på sin ledning efter straff. Återigen släppte vi in mål efter en egen fast situation. Vi slarvade bort en egen frispark och efter ett mycket passivt agerande kunde Dalkurd ställa om centralt. Till sist rev Månz Karlsson ned Mirkan Aydin till höger i straffområdet. Hemmaspelaren föll lätt, men han var inte i direkt livsfarligt läge och det kändes väldigt onödigt att vi drog på oss en straff där.

Mirkan Aydin lade själv straffen och skulle vänta ut Gustav Jansson, men vår målvakt stannade kvar länge och var så när att ta den relativt svåra straffen som gick till höger om honom. Gurra fick dock inte den riktigt farten när han kastade sig, för att kunna hindra bolluslingen från att smita in.

Efter denna chock med två snabba mål var hemmalaget väldigt nöjt med att bara rulla runt och de tog inte några risker, medan vi såg uppgivna ut trots att det inte ens hade gått 20 minuter av matchen. Men värre skulle det bli!

Tremålsunderläge var dessvärre ett faktum i den 35:e minuten. Vi slarvade ut bollen till ett inkast på Dalkurds planhalva och uppträdde sedan makalöst passivt. I ett beskedligt tempo kunde hemmalaget rulla runt och efter ett inlägg från höger av Predrag Randelovic vek vi ned oss fullständigt i straffområdet. Jalid Kerkich Amar nickade fram till Mirkan Aydin som med en halvträff retsamt kunde toffla in bollen invid den högra stolpen.

Efter den katastrofala första halvleken var inte förhoppningarna direkt goda att vi skulle få med oss några poäng från Borlänge. Ridån gick definitivt ned i början på den andra akten. I den 52:a minuten gjorde nämligen Dalkurd 4–0. Vi gick återigen bort oss efter ett inkast. Passiviteteten från vår sida var återigen ytterst påtaglig och Rawez Lawan fick gott om tid att frispela Ahmed Awad, som ur klar offsideposition rundade Gustav Jansson och petade in bolluslingen. Målet godkändes och vi hade alltså inte heller domarna med oss denna hemska dag.

Innan katastrofen var över gjorde hemmalaget ytterligare ett mål. Detta var det fjärde målet i denna match som vi släppte in efter motståndarnas inkast! I vår uppgivna passivitet tilläts Dalkurd rulla runt och efter inlägg från vänster av Alexander Ekblad kunde en helt sopren Mirkan Aydin, i sin position inne i straffområdet, volleyskjuta in bollen via den vänstra stolpen och in i mål. Därmed fullbordade han sitt hattrick i den 78:e minuten.

Bergochdalbanan under de senaste omgångarna slutade alltså denna gång med en riktigt svidande kraschlandning i Dalarna, när vi svarade för säsongens dittills sämsta insats.

Omg 12

ÅFF – Halmstads BK 1–1

Inför det exallsvenska mötet hemma mot Halmstad, stod en hel del prestige på spel. Medan HBK var favorittippat, så var vi som bekant starkt nederlagstippad av de så kallade experterna. Poängen i alla matcher är givetvis det viktigaste, men denna gång fanns det också en extra vilja att visa vad vi förmådde mot serieledaren och samtidigt krympa avståndet till dem.

Efter debaclet i Borlänge, tog vi oss åter upp på en mycket hög nivå och spelade ut Halmstad långa stunder av den första halvleken. Vi skapade också flera goda möjligheter för att ta ledningen men lyckades dessvärre inte överlista målvakten Stojan Lukic. De bästa chanserna hade Shkodran Maholli, mot sin tidigare klubb, med bland annat två nickar över i bra läge och en nick i stolpen från bara någon meters håll. 

I den 14:e minuten sträckte Sebastian Ramhorn ut för att försöka förhindra en målchans för HBK, men fastnade i den slitna konstgräsmattan och slet av korsbandet i ena knäet. Därmed var vår främste back borta resten av säsongen, vilket naturligtvis var ett väldigt stort avbräck för oss.

Vi borde haft ledningen i paus, men i början på andra halvlek var det istället gästerna som oroade genom bland annat en nick i ribbans undersida av Alexander Berntsson. Vi kom dock tillbaka med besked genom att ta ledningen på straff i den 56 minuten!

Vi vann bollen efter bra aggressivitet, men det första anfallsförsöket strandade på Halmstads planhalva. Vi kom dock i en ny våg efter att Björn Westerblad fint spelat fram till Ammar Ahmed centralt, som hittade Mahmoud Eid, som direkt skarvade vidare. Simon Marklund tog emot och avancerade centralt och lyfte fram bollen i straffområdet. Shkodran Maholli satte fart, men blev nedriven av Alexander Henningsson. Straffen var så solklar att inte ens Lars Olsson från Umeå kunde undvika från att blåsa. Domaren hade dessförinnan agerat mycket svagt. Ammar Ahmed tog hand om straffen. Stojan Lukic gick åt rätt håll men var ändå chanslös, då bollen satt hårt och tätt intill den vänstra stolproten.

Dessvärre höll vår ledning endast i fyra minuter. Vi släppte också in målet på ett oerhört bittert sätt. Vi hade nämligen en hörna till vänster men bara 30 sekunder efter att Ammar Ahmed slagit in den framför HBK-målet var bollen inne i vårt eget mål! Vi behöll bollen i andravågen efter hörnan, men Simon Helg tappade onödigt bort den på vår vänstersida. HBK kunde därmed ställa om blixtsnabbt genom Adnan Kojic, Alexander Ruud Tveter och Sead Haksabanovic. Den sistnämnde störtade mot friläge från halva plan. Hampus Holmgren och Jonathan Asp hann till undsättning men kunde dessvärre inte hindra ynglingen från att skjuta in kvitteringen i det högra krysset.

Det kändes lite stressat efter att vi tappat ledningen, och spelat hackade en aning, men vi var fortsatta klart giftigare än gästerna och mot slutet hade vi bra tryck mot HBK-målet. Vi borde då ha avgjort matchen.  Bland annat var Shkodran helt ensam med målvakten men sköt rakt på Stojan från 6 meters håll.

Det kändes verkligen som en tung förlust efter matchen. Totalt sett var vi klart bättre än de serieledande gästerna, men vi tappade två poäng på grund av att vi inte var tillräckligt effektiva, samt att vi bjöd HBK på ett riktigt skitmål.

Omg 13

Ängelholms FF – ÅFF 0–3

Borta mot bottenlaget Ängelholm stod viktiga poäng på spel. Vi började dock mycket svagt den första kvarten och det osade hett några gånger. Vi var väldigt passiva, tappade boll och Ängelholm kunde kötta på med fysisk energi. Sedan kom vi in i matchen utan att för den delen spela bra. Vi agerade för hafsigt och slarvigt för att utnyttja de blottor som ÄFF hade. I slutet av halvleken tog hemmalaget över igen och ÄFF fick ett gyllene läge att ta ledningen innan paus. Ja, de fick möjligheten av domaren Fredrik Klitte, som kom några kilometer från Ängelholm. Vi stod i perfekt vinkel för att se att Ryan Finley snubblade på sig själv i den 44:e minuten. Alberto Catenacci var en halvmeter från Finley! Ändå blåste domaren straff. Det är den mest pinsamma straff jag någonsin har sett. Skandal!

Rättvisa skipades dock då Vlado Zlojutro slog straffen en bra bit över det vänstra krysset, men Gustav Jansson ska också ha beröm för att han stod kvar länge och sedan gick åt rätt håll, vilket säkert stressade straffskytten.

Det var naturligtvis skönt att vi hade 0–0 in i paus, men vi hade haft en stark medvind med oss i den första akten som vi inte alls nyttjade. Därmed fanns en oro att ÄFF skulle dra nytta av medvinden i den andra halvleken med sitt mer energirika spel. Vinden svängde dock av lite mer i sidled och mojnade efterhand.

Vi klev upp bättre i andra halvlek och i den 48 minuten var det givet att vi skulle få spela med en man mer på banan när Shkodran Maholli revs ned av Patrick Dyrestam rakt framför mål och närmaste spelare befann sig 10 meter bakom de två. Men det osannolika inträffade! Domaren blåste frispark, men gav bara Dyrestam gult kort! Att han inte dömde målchansutvisning i den situationen, ja det finns ju inte på kartan, men så skedde alltså!

ÄFF var sedan nära att ta ledningen men Christian Ljungbergs skott efter hörna tog i ribban i den 56 minuten. Istället var det vi som gjorde det viktiga ledningsmålet fem minuter senare. Vi ställde om blixtsnabbt efter ett inkast mitt på vår egen planhalva till vänster. Kevin Deeromram kastade in bollen och 11 sekunder senare var bollen över mållinjen. Björn Westerblad tog emot inkastet avancerade lite och slog en mycket fin djupledsboll, som Mahmoud Eid utnyttjade på bästa sätt genom att ta emot bollen och gå till vänster om Johan Eiswohld, in i straffområdet. Eid avslutade sedan med ett rappt hårt skott till vänster om målvakten Carl Lindell. 

Målet gav oss den tryggheten i spelet som vi behövde, vi hade sedan bra kontroll på händelserna och vi borde ha utökat ledningen. Det var därmed otroligt tungt att vi åkte på en andra straff emot oss i den 81:a minuten! Denna gång var det dock inte mycket att säga något om när Alberto Catenacci fällde Ryan Finley.

Denna gång fick Petar Petrovic chansen från straffpunkten. Återigen stod Gustav Jansson kvar länge, gick sedan åt rädd håll – vänster (från skyttens håll) och räddade fint.  Straffen var inte helt välslagen, men hård. Det var naturligtvis helt fantastiskt att Gurra klarade två straffar!

Vi kontrollerade fortsatt händelserna och ökade på ledningen i slutskedet. I den 88:e minuten gjorde vi 2–0 på ett liknande sätt som vi gjorde det första målet – inkast från egen planhalva, snabb avslutning och kliniskt avslut. Det tog denna gång bara 9 sekunder från att Jonathan Asp kastade in bollen (från egen planhalva till höger) till Shkodran Maholli otroligt vackert pangade in bollen rakt upp i det vänstra krysset. Shkodran tog själv emot inkastet och svarade för ett fint nummer när han avancerade in centralt och avlossade bössan fem meter utanför straffområdet.

Vi hann med även ett tredje mål innan matchen var slut, i den 94:e minuten. Vi hade kontroll på händelserna efter vår egen inspark och vi fick två frisparkar med oss efter att Ammar Ahmed och Marijan Cosic blivit neddragna på mittplan. Efter den första anfallsvågen därefter återvann Jonathan Asp bollen till höger. Ammar Ahmed och Simon Helg opererade sedan vägvinnande till höger. Helg avancerade in i banan utanför straffområdet och lyfte in bollen i straffområdet. Marijan Cosic nickade elegant bollen till vänster och Mahmoud Eid skickade vackert in 3–0 direkt på volley invid den högra stolpen.

Det var fantastiskt starkt att vinna med 3–0 trots att det såg illa ut i första halvlek, och vi höll alltså nollan trots två straffar emot oss!

Omg 14

ÅFF – IK Frej Täby 0–1

Vi vill naturligtvis få en fin avslutning på vårsäsongen när vi på Kopparvallen tog emot Frej. Vi började också positivt, men snart märktes det att vi blivit lite övermodiga efter framgångarna på hemmaplan (vi hade fem raka matcher utan förlust på Kopparvallen). Vi tog inte jobbet i defensiven fullt ut, vilket var extra märkligt då Täbylaget hade besegrat Halmstad med 5–2 i omgången dessförinnan. 

Redan i den 17:e minuten hamnade vi i underläge på grund av att vi inte tog det defensiva jobbet på allvar. Frej kunde utnyttja vår passivitet och etablerade spel på vår planhalva. Vi klarade den första anfallsvågen från höger, men när bortalaget på nytt anföll via högerkanten, så var vi inte alls med. Ohotad kunde Jakob Glasberg måtta inlägg från höger och lika ostörd kunde Joakim Runnemo styra in bollen framför mål. Gustav Jansson var på bollen med armen men den tog oturligt hårt i ribban och studsade ned innanför mållinjen.

Målet gav inte direkt någon positiv energi och gjorde inte heller bortalaget offensivare. Vi ägde mycket boll, men vi spelade för tempofattigt och slarvigt för att skapa feta målchanser.

I den andra halvleken ökade vi tempot även om vi långtifrån spelade någon strålande fotboll, men vi hade ett enormt spelövertag. Vi var dock för obeslutsamma för att skapa de mängder av chanser som vi borde ha nått fram till efter övertaget. Trots allt borde vi ändå ha kvitterat och tagit ledningen med tanke på de chanser vi ändå skapade.

Vi hade också en boll inne från Mahmoud Eid, men som dessvärre dömdes bort via en mycket tveksam offside. Vi blev också bestulna på en straff i den 70:e minuten då Simon Alexandersson vräktes omkull i straffområdet, men domaren Patrik Eriksson från Gävle friade ofattbart nog!

Nej, det var sannerligen inte vår dag. Eftersom bortamatchen mot Örgryte flyttades på framtiden, efter en fadäs av hemmalaget som inte förutsåg att IFK Göteborgs chanser att spela Europa League på angiven dag var stor, så skulle vi få lida i sviterna av denna vidriga förlust till serien återstartade igen.

När den 14 omgången var slutspelad låg vi på sjunde plats med 7 poäng upp till allsvensk kvalplats och AFC United. Lika många poäng var det till negativ kvalplats och Assyriska. Vi föll sedan ned till åttonde plats efter att omgång 15 spelats, med undantag för vår match borta mot ÖIS.

Fortsättning följer i del IV – Sommaren

Del II - Våren

I premiären gick färden till Halland för möte med det numera etablerade Superettanlaget Varbergs BoIS.

Omgång 1

Varbergs BoIS – ÅFF 2–1

Varberg vann slantsinglingen och valde givetvis att spela med den mycket kraftiga medvinden i ryggen. Det passade också deras spel med långa bollar, ligga på rulle och invänta våra misstag, för att sedan slå till med kraft.

Efter en mycket darrig start där hemmalaget skapade ett par halvlägen så spelade vi upp oss, började hitta några lyckade kombinationer där Ammar Ahmed styrde och ställde och vi kom fram via kanterna. Däremot skapade vi inga lägen. Det kändes dock som vi var på gång.

Då blev det som så ofta ett mål i baken istället i den 23:e minuten. Vi tappade boll på offensiv planhalva och efter ett par inkast på högersidan kunde Nsima Peter (inne i straffområdet till höger) spela bollen direkt tillbaka till Thomas Boakye, som tilläts smyga in ostört från höger. Boakye drog till direkt på volley strax innanför straffområdet och satte bollen lågt vid den främre stolpen. Dessvärre tappade vi bort oss helt på inkastet, vilket tyvärr kändes igen från 2015.

Det tog sedan bara nio minuter innan uppförsbacken var ännu större. Och det andra målet föll efter vår inspark! Vi överbelastade till höger men Gustav Janssons inspark gick rakt fram och vinden fångade upp den. Pär Asp kunde ostört trycka tillbaka bollen rakt fram centralt med en kraftfull nick. Vi såg ut att ha koll på läget, men vi förlorade den efterföljande duellen. Sebastian Ramhorn höll dock undan för Thomas Drage, men petade oturligt bollen förbi en framrusande Gustav Jansson. Ramhorn fick dock en ny chans att peta bort bollen, men fastnade olyckligt i gräset, vilket gjorde det möjligt för Boakye att bara raka in bollen i det öppna målet.

Redan efter det första målet blev vi ängsliga och det andra målet gjorde inte direkt situationen bättre.

Vi fick dock en smakstart på den andra halvleken som gav hopp. Via ett betydligt aggressivare spel etablerade vi oss till vänster på Varbergs planhalva och fick ett inkast i den 49:e minuten cirka 15 meter från hörnflaggan.

Jon Birkfeldt kastade in bollen i straffområdet. En varbergsspelare nickade bort bollen, men rakt till Ammar Ahmed utanför straffområdet. Ammar skarvade elegant bollen med en vänstervolley och dämpade perfekt så bollen rullade i sidled till höger. Vi stod i perfekt vinkel för att se att Mahmoud Eid skulle få ett perfekt läge att vinkla in bollen i det bortre krysset med vänstern. Och vi blev sannerligen inte besvikna! Eid förvaltade läget förträffligt genom att skruva in bollen via ribban och stolpen så långt upp i det vänstra krysset det går att komma. Det var ett utomordentligt vackert mål.

Det fanns sedan gott om tid för att nå en kvittering, men dessvärre utnyttjade vi inte medvinden i den andra akten. Vi försökte istället rulla oss fram i långsamt gemak mot ett samlat försvar. Inte ens i slutskedet av matchen åstadkom vi något forceringsspel att tala om, vilket var en stor besvikelse.

Det kändes inte som vi var riktigt klara för Superettan ännu. Med en så kort förberedelsesträcka för många spelare och i det kaos som rodde i föreningen var det ju egentligen inte konstigt. Exempelvis hade Björn Westerblad inte ens tränat med laget, men spelade ändå den andra halvleken. Björn var ändå en positiv injektion.

Omgång 2

ÅFF – IK Sirius 0–3

I hemmapremiären mot en av seriefavoriterna IK Sirius, var vi mycket nära en drömstart redan efter 20 sekunder. Mahmoud Eid valde dock att avsluta med vänster utsida istället för höger insida inne i målområdet och sköt dessvärre rakt på målvakten Benny Lekström.

Vi började överlag ganska bra men vi backade hem allt mer och blev tillbakapressade från halvvägs in i den första halvleken. Vi levde farligt därefter, speciellt eftersom vi inte utnyttjade omställningslägena. Vi spelade för långsamt och för slarvigt och vi hade inga större linjer i vårt anfallsspel, när vi väl fick chansen.

I den 31:a minuten höll det inte lägre. Dessvärre åkte vi på det första målet efter vårt eget inkast! Kevin Deeromram kastade in bollen till vänster mitt på vår planhalva, men åtta sekunder senare var bollen i vårt eget mål. Det gick alltså undan värre när Niklas Busch Thor nickade fram bollen, Dragan Kapcevic klackade bollen bakåt till Kingsley Sarfo, som frispelade Ian Sirelius till höger i straffområdet. Det var ett tillslag hela vägen och Sirelius avslutade intill den bortre (vänstra) stolproten. Det var med andra ord ett bra anfall av bortalaget, men vi agerade alldeles för passivt.

Frånsett de första minuterna var vi på gång i början av den andra halvleken, men vi åkte på ett tungt hörnmål.

I den 63:e minuten slog Kingsley Sarfo en utåtskruvad hörna från vänster. Bollen studsade en gång i straffområdet och en helt sopren Alexander Nilsson kunde dra till på halvvolley precis utanför straffområdet. Skottet studsade oturligt två gånger i marken innan det smet in invid den vänstra stolpen. Vi hade en väldigt svag utgångsposition vid hörnan. Motståndarna hade fem man i straffområdet. Vi hade nio man i eller i direkt anslutning till målområdet. Helg bevakade för en korthörna och Mahmoud Eid fanns en bit utanför målområdet, vid bortre delen. Men ingen fanns längre ut i främre ytan där bollen studsade och ingen var i närheten av målskytten.

Kort efter det tunga baklängesmålet fick Joakim Juhlin chansen att ta oss in i matchen, men rakt framifrån mål en bit in i straffområdet sköt han rakt på målvakten.

I den 76:e minuten var det ridå ned när vi åkte på ytterligare ett baklängesmål efter vår egen fasta situation. Vi fick en frispark 10 meter in på Sirius planhalva till höger. Mahmoud Eid slog den kort framåt till Ammar Ahmed, som slog tillbaka till Eid. Mahmoud hade gått om tid på sig, men inlägget mot mål var inte bra, för lågt och för långt bak. Sebastian Ramhorn lyckades inte få fatt i bollen och Sirius kunde ställa om blixtsnabbt centralt genom Alexander Nilsson, Kingsley Sarfo och Ante Björkebaum, som ur friläge rundade Gustav Jansson och rullade in trean i öppet mål. Vi agerade återigen alldeles för passivt, insåg den stora faran för sent och tog inte hemjobbet.

0–3 var stora siffror men bortalaget var inte spelmässigt dominant mer än andra delen av första halvleken. Misstagen fällde oss dock, mot ett bra motstånd som redan då visade på allsvenska kvaliteter.

Med 1–5 efter två omgångar låg vi sist i Superettan och tre av målen hade vi släppt in efter våra egna fasta situationer! Det kändes med andra ord allt annat än bra!

Omgång 3

Ljungskile SK – ÅFF 2–2

Inför bortamatchen mot ett normalt svårslaget Ljungskile på bortaplan, var pressen stor. Olyckskorparna hade ju fått än mer blodad tand efter den svaga inledningen och det var en nervös resa till Bohuslän och Uddevalla Arena.

Direkt från start fick vi dock se att våra grabbar var riktigt taggade. Det var säkert oväntat för många att vi tog tag i taktpinnen från början och började hitta fram till ett såväl hållbart anfallsspel som ett aggressivare och mer disciplinerat försvarsspel än i de två inledande omgångarna. Vi dominerade spelmässigt under den första akten och vi hade också de främsta chanserna. Tydligast på näthinnan fastnade Shkodran Maholli stolpträff ur friläge från straffpunkten i den 25:e minuten och Mahmoud Eids jätteläge långt inne i straffområdet i den 38:e minuten, där han sköt högt över.

Emellan dessa jättelägen åkte vi dessvärre på ett mål direkt på frispark i den 36:e minuten. Det var en hårt dömd frispark, där Peiman Eliassi var vek i duellen med Månz Karlsson. Vi som fanns på plats var i en bättre vinkel än kameravinkeln och såg att Månz spelade på bollen. Domaren Per Melin från Kävlinge valde dock frisparksalternativet, som dessvärre Jakob Olsson utnyttjade genom att dundra in bollen i det vänstra hörnet. Det var ett bra skott, om än inte precis i krysset, men Gustav Jansson stod för mycket i mitten på målet, var på väg mot den främre stolpen och var därmed utan chans.

Det var tungt att gå till paus i underläge, när vi hade presterat så pass bra på planen. Det dröjde dock bara fyra minuter in på den andra halvleken innan det var kvitterat!

Vi etablerade spel på Ljungskiles planhalva och efter ett inlägg från höger av Marijan Cosic tog Simon Helg emot bollen i vänstra delen av straffområdet. Helg fintade vänster och Linus Dahl hängde inte med utan höfttacklade. Straffen var givetvis solklar. August Strömberg gick åt fel håll men Ammar Ahmeds straff var välplacerad tätt intill den vänstra stolpen.

Nu varade inte glädjen mer än dryga tio minuter för i den 60:e minuten återtog LSK ledningen. Hemmalaget fick tryck mot vårt mål via tre raka hörnor. Den tredje spelades in från vänster. Vi hade en bra chans att ta bort bollen utanför straffområdet men misslyckades. Istället fick Jakob Olsson fritt utrymme och drog till med en kanonträff. Gurra fick dock upp en arm och kunde rädda men oturligt nog gick bollen rakt upp och Gabriel Altemark Vanneryr kunde därmed stöta in returen en halvmeter från mållinjen. Vår målvakt fick alldeles för dålig hjälp av våra utespelare vid målet. Vi satte varken press på Jakob Olsson eller var med på returen.

Det var dock härligt att se att vi inte vek ned oss, utan allt eftersom hittade vi tillbaka från den fina fotbollen som vi presterade i den första akten. I den andra hade det varit lite mer oordnat spel, vilket passade motståndarna bättre.

I den 82:a minuten föll äntligen kvitteringen. Efter en bra omställning fick vi en hörna från vänster. Ammar Ahmed slog in en bra hörna som Mahmoud Eid kom upp högt och bra på i kamp med Gabriel Altemark Vanneryr vid bortre stolpen och nickade ner bollen i bortre stolpen. Sebastian Ramhorn tryckte sedan in returen från nära håll.

Vi hade sedan ett par fina lägen att helt vända matchen, vilket hade varit fullt rättvist, men trots allt kändes det oerhört skönt att spräcka nollan i poängkolumnen på resan hem. Det kändes som vi hade något på gång även om vi fortfarande låg kvar som jumbo.

Omgång 4

ÅFF – Assyriska FF 2–1

Efter den fina insatsen i Ljungskile så var det nu dags för första trepoängaren, det var ju känslan och vi hade ju också statistiken med oss även om man inte tordes nämna det i stora ordalag innan matchen…

Vi började dock svagt, men kom snart in i matchen. Halvvägs in i första halvlek öppnade vi upp oss för mycket och bortalaget kunde tränga igenom. I den 31:a minuten kunde vi inte hålla emot längre. Vi var för passiva på Gustav Janssons långa utspark och AFF kunde sätta fart på högersidan. Vi skulle givetvis haft frispark när vår forne Aziz Corr Nyang vräkte omkull Mahmoud Eid bakifrån, men domaren Johan Krantz från Uppsala friade. Istället kunde David Durmaz vända spelet till vänster där Daniel Sliper klev in och fick på ett tungt skott från närmare 25 meter. Gurra var lite skymd och såg skottet lite för sent som annars bara gick lite över honom och till höger. Vi agerade för svagt i sorteringen där och kom därför aldrig in i press på skytten.

Vi var riktigt svaga efter målet, men höjde kvaliteten de sista fem minuterna innan paus. I andra halvleken kom vi sedan ut som ett helt nytt lag. Det var som natt och dag, då vi gjorde årets dittills bästa halvlek med råge!

Vi fick igång en helt annan rörelse än i första halvlek. Med fart och fläkt samt utan onödigt duttande lät vi bollen göra jobbet. Vi vågade slå lite svårare passningar och de lyckades också. AFF hann helt enkelt inte med utan fick jaga. Bortaspelarna blev desorienterade och skärrade. Vi var totalt överlägsna och gästerna var bara i närheten av vårt mål en enda gång innan vi äntligen fick hål på dem i den 72:a minuten.

Efter hög och aggressiv press vann vi ett inkast långt ned till höger. Björn Westerblads inlägg från höger nickades bort, men snappades upp av Kevin Deeromram till vänster, som spelade in till Ammar Ahmed. Ammar vände och vred lite innan han kom till skottläge, något till vänster om målet (ca 25 meter från mål), och fick på en sådan där härligt patenterad dykträff som studsade i marken innan den satte vid den högra stolpen.

Det dröjde sedan bara sju minuter innan vi hade vänt på steken! Efter att gästerna hade varit på besök framfört vårt mål för andra gången under halvleken, så ställde vi om och etablerade nytt tryck mot Assyriskamålet. Vi återvann bollen efter två vassa attacker och efter nio passningar i rad, där vi i de sista växlade upp tempo till vänster, gjorde vi mål. Ammar Ahmed spelade fram till Mahmoud Eid som med teknik och styrka höll undan för Gustav Jarl och skickade in ett perfekt hårt inspel som Shkodran Maholli skarvade in vid det främre krysset!

Vilken utveckling från träningsmatcherna och premiären i Varberg. Den andra halvleken var av klar allsvensk klass där vi var totalt dominanta tack vare en aggressiv och tempofylld fotboll!

Den första viktiga trepoängaren i Superettan 2016 var bärgad och det var samtidigt den sjunde raka hemmasegern mot Assyriska i seriespel.

Vi tog oss upp över både nedflyttnings- och kvalstreck upp på elfte plats.

Omgång 5

Degerfors IF – ÅFF 0–3

Efter den fina andrahalvleken mot Assyriska var förhoppningarna stora när vi på Valborgsmässoaftonen åkte till Degerfors och Stora Valla.

Det var en ganska fartfylld inledning på matchen, men med en del avkall på kvalitet som följd. Matchbilden var jämn, men vi var lite mer spetsiga när vi väl närmade oss DIFs mål än vice versa. Just den aspekten skulle visa sig avgörande denna underbara dag och för första gången under säsongen tog vi ledningen i en seriematch.

Efter att målvakten Jesse Östs inspark fastnat i den hårda motvinden kunde Ammar Ahmed vara först på andrabollen, men blev då nedsparkad av Tobias Solberg. Den efterföljande frisparken i mittcirkeln skickade Mahmoud Eid in i straffområdet. DIF nickade undan, men Marijan Cosic sög in bollen till vänster, vände och vred och avancerade strax utanför straffområdet ned mot kortlinjen förbi Ludvig Fritzson och slog ett fint flackt hårt inlägg mot den bortre stolpen där Sebastian Ramhorn störtade fram och nickade in 1–0 från nära håll i den 28:e minuten.

Efter vårt ledningsmål växlade det vem som hade initiativet, men hemmalaget hade fler perioder med övertag. Det var dock våra grabbar som gjorde det viktiga andra målet i den 70:e minuten.

Ammar Ahmed blev åter nedsparkad och vi fick frispark. Gustav Jansson slog en fin boll upp i banan, som Shkodran Maholli mycket elegant tog ned på bröstet. Mahmoud Eid var med på noterna, tog emot bollen och gick elegant emellan två degerforsare. Efter väggspel med Simon Alexandersson, fick Eid ett fint läge rakt framför mål från 25 meter och Mahmoud drog till med ett snabbt välplacerat skott som satt fint invid den vänstra stolpen efter en studs. Vi gjorde alltså ytterligare ett snabbt och effektivt mål efter frispark.

Därefter blev det väldigt mycket hawaiispel. När Degerfors försökte lyfta upp positionerna, gav det samtidigt enorma ytor för oss att ställa om på. Vi lyckades hålla tätt, men lyckades inte heller avgöra tillställningen – förrän i den 91 minuten!

Precis som vid det första målet vann vi bollen efter Degerfors inspark (via Björn Westerblad), men denna gång utan att vi fick frispark. Vi anföll på högersidan genom Samuel Holm och Shkodran Maholli. Björn vände spelet till vänster där Marijan Cosic väntade in Kevin Deeromram som kom med full fart till vänster in i straffområdet. Kevin fick bollen och slog in den framför mål, där Simon Alexandersson rakade in bollen precis innan mållinjen.

Planen var ojämn och svårspelad men vi krigade bra och även om spelet hackade stundtals, så när man vinner med 3–0 är det inte mycket att snacka om.

Segern är den största mot Degerfors i tävlingsspel och inte sedan 2010 hade vi vunnit en bortamatch med tre mål i seriespel.

Omg 6

ÅFF – Trelleborgs FF 2–0

Den första halvleken var inte speciellt bra där två lag tog ut varandra ganska bra. Vi hade våra möjligheter men tog inte löpningarna fullt ut för att öppna upp för varandra tillräckligt och vi var också lite för passiva i defensiven, vilket höll på att straffa sig i slutet av halvleken.

I den andra halvleken fick vi dock en kanonstart med ledningsmål redan efter 34 sekunder! Vi gjorde mål direkt efter vår avspark. Vi spelade först ända hem till Gustav Jansson, som slog upp en lång boll. En bortaspelare nickade bort den, men Månz Karlsson nickade till vänster, där Kevin Deeromram skickade upp bollen till Shkodran Maholli, som spelade kort till Mahmoud Eid. Eid satte en mycket fin boll i djupet till vänster där Simon Helg störtade fram, in i straffområdet och ner mot kortlinjen. Helg passade in bollen framför mål där målvakten Fredrik Persson räddade Shkodran Mahollis första avslut men Shkodran kunde själv trycka in returen.

Vi tryckte sedan på duktigt och hade två jättelägen att öka på ledningen genom Shkodran Maholli som först nickade i stolpen och sedan missade bollen i jätteläge framför mål.

2–0 skulle dock komma redan i den 52:a minuten, efter ett mycket fint omställningsanfall på vänstersidan. Gustav Jansson kastade snabbt ut bollen till Kevin Deeromram som satte högsta fart och hittade in till Ammar Ahmed. Ammar samspelade med Mahmoud Eid, innan Ahmed lade en fin genomskärare till vänster. Simon Helg svarade sedan för ett fantastiskt solonummer när han tog sig förbi tre motspelare på sin väg in i straffområdet och dundrade in bollen invid den främre stolpen.

Vi var fortsatt dominanta några minuter efter målet, men blev sedan passiva och tappade initiativet, dock utan att Trelleborg skakade oss. Vi kom tillbaka i slutet av matchen och hade också en boll inne efter en bra nick av Jon Birkfeldt, men som obegripligt nog blev bortblåst av domaren Johan Krantz från Uppsala. Men huvudsaken var ju att vi vann. Vi tog därmed den tredje raka fullpoängaren, vilket var en oerhörd uppryckning från bara en poäng på de tre första matcherna!

Tack vare de tre raka segrarna hade vi avancerat upp till femte plats med bara tre poäng upp till serieledande AFC United och bara en pinne upp till Örgryte på allsvensk kvalplats.

Tre raka segrar hade vi inte heller tagit sedan sommaren 2013, då vi noterade fyra raka segrar i Allsvenskan.

Omg 7

GAIS – ÅFF 1–0

Efter tre raka segrar var förhoppningarna stora att vi skulle nå framgångar på Gamla Ullevi. Vi började också i positiv anda, men bara i 6 minuter. Redan i den 9:e minuten föll matchens enda mål. Dessvärre i vår egen bur.

Trist nog släppte vi in ytterligare ett mål efter att vi haft inkast. Efter att Kevin Deeromram kastat till Ammar Ahmed, fick Kevin tillbaka bollen och slog upp den på GAIS planhalva men Shkodran Maholli förlorade duellen mot reslige Peter Nyström. Hemmalaget vände från höger till vänster i backlinjen. Vi lyfte inte vår backlinje tillräckligt för att täta spelyta 2 (mellan vårt mittfält och backlinje). Dessvärre nyttjade GAIS detta då Malcom Moenza stack in bollen i ytan till en helt ren Luka Mijaljevic som vände om och frispelade Luther Singh, som rundade Gustav Jansson och rullade in det oerhört smärtsamma målet precis framför oss på bortaläktaren. Vi agerade väldigt passivt vid målet, med svag press på bollhållare, tätade inte ytorna och tog inte heller jobbet i mittförsvaret. Det fanns många möjligheter att styra bort det anfallet, men vi misslyckades på samtliga punkter.

Vi uppträdde sedan oerhört passivt i vårt försvarsarbete och vi var riktigt illa ute ett par gånger, men Gustav Jansson räddade oss med en fantastisk reflexräddning på Luka Mijaljevic närskott och senare även när Luther Singh fick öppet läge.

Vi hade också våra lägen, men vi bestals på en solkar straff när Peter Nyström fick hjärnsläpp och stoppade bollen med handen i straffområdet. Månz fick också ett jätteläge i straffområdet men träffade på liggande gaisare.

Den första halvleken var inte särdeles välspelad från något av lagen och den andra var till stora delar riktigt svag, med mycket kamp á la sparka och spring. Vi hade ganska mycket boll i den andra akten men det gick för långsamt och när vi hade lägen att sätta bollar på djupet, så utnyttjade vi dem inte.

Vi hade några kvitteringslägen, men hemmalaget var närmast utökad ledning genom dubbla ramträffar i den 80:e minuten. Eftersom ettmålsunderläget stod sig hade vi ändå chansen in i det sista. Och så oerhört nära det var att vi hade kvitterat efter frispark i den 92:a minuten! Vi skickade upp allt och Gustav Jansson nickade mot mål. Tommi Vaiho i hemmalaget slog bort bollen, men Simon Helg tryckte in returen framför mål. Där fanns Sebastian Ramhorn, som fick ett jätteläge från 3 meter där den vänstra delen av målet var helt övergivet, men dessvärre hann Sebastian inte styra bollen dit utan den hamnade retfullt rakt mellan benen på den sittande målvakten.

Efter tre raka segrar uppträdde vi lite som att det bara skulle rulla på av sig själv, utan att ta det där extra jobbet som behövs och utan att ha full fokus. Som väntat höll det inte och det kändes oerhört onödigt att förlora mot det beskedliga motståndet.

Omg 8

Syrianska FC – ÅFF 2–0

Vi hoppades på en reaktion från GAIS-matchen där de våra skulle återgå till de fina prestationerna vi hade noterat innan förlusten. Dessvärre blev det precis tvärtom. Bortamötet i den starka vinden på Södertälje Fotbollsarena var den klart sämsta insatsen så långt i Superettan.

Vi uppträdde oerhört passivt under den första kvarten, där en starkt begränsad motståndare kunde spela igenom oss med lätthet. Därefter jämnade spelet ut sig mellan två svaga lag. Trots att vi hade medvind, så nyttjade vi den inte.

I den andra halvleken tilltog vinden rejält och vi hamnade direkt i bygga när vi hade den emot oss. Vi tog oss dock ur greppet och så länge det var mållöst fanns ju ändå chansen till poäng eller till och med seger, men energin i vårt lag tycktes dock vara helt bortblåst denna mycket tunga dag.

I den 70:e minuten höll det inte längre. Efter att vi tappat bollen på offensiv planhalva hade vi chansen att återta bollen när hemmalaget gick till attack. Sebastian Ramhorn räddade upp situationen tillfälligt genom att slå bollen till hörna, och var själv oerhört nära att få bort bollen innan kortlinjen. Hörnan slogs in från höger och trots att vi var åtta man mot tre i vårt målområde, lyckades vi inte freda vårt mål. Vi var inte alls med på skarven i främre ytan och när bollen fastnade för en sekund i gyttret mitt framför mål, lyckades vi inte få bort den. SFC fick istället loss bollen ett par meter till vänster om klungan och Bachir Katourgi kunde trycka in bollen eftersom vi inte var där och täckte bort möjligheten.

Bara sju minuter senare var det dags igen. Vi slarvade och tappade bollen på offensiv planhalva. Trots att vi hade många spelare bakom bollen och SFC spelade långsamt till att börja med, så var vi inte i närheten. Vi agerade fruktansvärt passivt i hela banan, vilket gjorde det oerhört enkelt för hemmalaget. Louay Chanko fick måtta sin spelvändningsboll till höger i lugn och ro. Viktor Wernersson tog emot på högerkanten och spelade in bollen centralt. Där missade vi totalt. Robin Book blev helt sopren, vräkte sig fram in i straffområdet och petade in 2–0 vid den vänstra stolpen.

Om det var tungt efter det första målet så var det nu helt nattsvart! Vi hade trots allt möjligheter att spela igenom ett passivt Syrianska, men om motståndet var svagt, så var vi dessvärre ännu svagare denna fruktansvärda dag!

Det kändes oerhört onödigt. Hade vi bara haft lite skaplig aggressivitet så hade vi kunna tagit dem. Vi provade inte ens deras svaga försvarsspel på allvar.

I och med de två raka nederlagen hade vi fallit tillbaka till en sjundeplats. Vi hade fem poäng upp till Sirius på den allsvenska kvalplatsen och bara en poäng ned till Degerfors och Ängelholm på de negativa kvalplatserna.

​Fortsättning följer i del III – Försommaren