Årskrönika 2014 – Utmaningens år

Del V – Hösten

Vi hade satt oss i en tuff situation inför de nio avslutande matcherna. Vi hade bara tre poäng ned till kvalplatsen och med ett uselt bortaspel gick vi in i två tuffa bortamatcher.

Fantastiskt skön och efterlängtad bortaseger

Gefle – ÅFF 0–1

2012 tog vi en mycket viktig och efterlängtad seger borta mot Gefle IF och efter allt elände den senaste tiden var känslan god att vi nu skulle upprepa triumfen. Det satt hårt åt men i den 83:e minuten fick vi äntligen jubla, då Victor Sköld gjorde matchens enda mål.

Det märktes att de våra laddat ordentligt inför matchen för det var ett fokuserat gäng på Strömvallen som inte tänkte ge bort något gratis. Det osade i och för sig hett efter ett par hörnor i inledningen, men sedan tog vi tag i matchen. Vi kunde relativt enkelt rulla upp på Gefles planhalva och skapade lägen via inlägg och hörnor. Vi lyckades emellertid inte förvalta de många möjligheterna i den första halvleken, men utan för mycket petande i sidled slapp vi se missade passningar som vi i tidigare matcher har åkt på omställningar på. Om vi tålmodigt kunde jobba på så skulle vi kunna peta in någon boll till slut var känslan.

Gefle var förvånansvärt blekt. Hemma på Strömvallen hade laget varit riktigt starkt på senare tid med 10 poäng på 4 matcher utan något insläppt mål. Peter Swärdh förklarade att det var ett taktiskt val att spela på ett sätt där Gefle inte kunde vinna mark med sin aggressivitet. Visserligen blev det som väntat en hel del kamp i duellspelet och det var riktigt roligt att se att vi inte vek ned oss utan stod upp bra, när det blev en del rensningar och kamp om långbollarna. Vi slapp dock hård press på vår backlinje och vi kunde därmed rulla boll en hel del emellanåt.

Vi hade en hel del chanser att ta ledningen men det dröjde alltså till den 83:e minuten innan det äntligen var dags. Pontus Nordenberg kastade ett inkast tillbaka till Månz Karlsson, som spelade fram till Daniel Sjölund vid mittlinjen. Dajja spelade ut bollen till Pontus Nordenberg till vänster, som lade en boll i djupet. Tom Pettersson löpte bra, tog sig elegant in i straffområdet och spelade in bollen framför mål där inhopparen Victor Sköld rakade in 1–0-målet i öppet mål.

Det var en fantastisk känsla att se det fina målet precis framför oss på läktaren. Det behövde vi verkligen och de många sorgetårarna på sistone förbyttes mot glädjetårar. Men det var ju tio minuter kvar!

Direkt efter målet fick Simon Lundevall ett bra läge men Henrik Gustavsson svarade också för en bra räddning. Gefle tryckte också på med en del hörnor i slutet men vi höll undan. Spelare och vi i den lilla men ljudliga bortaklacken fick äntligen anledning att jubla över en bortaseger tillsammans. Senaste bortasegern dessförinnan var den 26 september borta mot Mjällby (1–0) 2013.

Det var naturligtvis en väldigt stor lättnad att vi kunde ta den här oerhört viktiga trepoängaren. Vi hade därmed fått ett litet avstamp ned till Gefle på fyra poäng. Vi tog steget upp till tionde plats och vi hade åtta poäng ned till Mjällby AIF på nedflyttningsplats och sex till IFK Norrköping på kvalplats.

Ett två veckors långt EM-kvaluppehåll följde och naturligtvis kändes det oerhört skönt för alla oss inblandade, spelare, ledare och supportrar att i glädjens tecken kunna gå in i den matchvilan.

Det var inte bara de tre superviktiga poängen som kändes bra inför återstoden av Allsvenskan. Vi visade också att vi åter kunde vinna på bortaplan, vilket inte hade skett på konstgräs sedan den 7 juli 2013 (mot Elfsborg 1–0). Vi visade ett hållbart spel för att kunna vinna på bortaplan. Visst hade insatsen sina brister, men jag tycker att vi började från rätt håll och tätade till defensiven och genom bättre värdering minimerades riskerna för individuella misstag. Våra spelare jobbade för varandra som ett lag.

En underbar taktisk triumf!

Djurgårdens IF – ÅFF 0–1

Trots, en på förhand betydligt tuffare bortamatch, lyckades vi ta en ny trepoängare när formstarka Djurgårdens IF besegrades med 1–0 på Tele 2 Arena. Ricardo Santos svarade för ett riktigt drömmål och trots Allan Olesens utvisning med en halvtimme kvar höll vi undan.

Det kändes bra på förhand. Djurgården hade en imponerande svit innan matchen med en del stora segrar och inget insläppt mål på de senaste matcherna. Ett lag som Djurgården, som nyligen haft en storhetstid som en av de främsta föreningarna i landet drabbas lätt av hybris efter några segrar och tror att de är världsbäst. Det kändes som ett kanonläge att ta ned dem på jorden. Speciellt eftersom vi hittade ett vinnande koncept i Gävle. Kunde vi bara fortsätta på samma sätt så skulle vi ha en bra chans. Glädjande nog anammade också lagledningen den lyckade förändringen, med den nya defensivare laguppställningen.

På Strömvallen ställde alla upp för laget och bidrog med sin energi och nu fick vi se samma goda inställning, med god disciplin och noggrannhet att ligga i rätt position. Kunde vi bara göra första målet också, så skulle vi bli svårslagna, sådan var känslan.

I den 26:e minuten kastade Pontus Nordenberg ett inkast från vänster långt nere på Djurgårdens planhalva till Månz Karlsson som spelade bollen tillbaka till Daniel Hallingström. Danne slog en långboll till vänster som nickades bort, men Månz Karlsson fiskade upp bollen och spelade tillbaka till Mohammed Abubakari som satte bollen tillbaka till Pontus Nordenberg. Pontus slog en fin djupledsboll till vänster. Ricardo Santos tog emot på bröstet och hade minimal vinkel, men fick på en riktig kalasträff på halvvolley rakt upp i det främre krysset.

Fantastiskt! – vilket drömmål! – och så underbart skönt med en tidig ledning. Nu hade vi ännu mindre anledning att chansspela i offensiven, utan kunde hålla i bollen, ligga ännu mer på lur vid omställningar och låta hemmalaget jaga. Redan i slutet av första halvleken blev det också frustrerat på planen och på läktarna, vilket förstås var till vår fördel.

Det kändes viktigt att vi skulle hålla undan till paus, vilket också lyckades och vi hade dessutom den främsta chansen till ytterligare ett mål i den första halvleken. Precis efter målet skickade Kristian Bergström in bollen från vänster och Ricardo Santos tog emot bollen vid den högra stolpen och drog till mot den vänstra. Målvakten Kenneth Höie fick precis fingrarna på bollen och kunde styra bollen utanför stolpen.

I den andra halvleken ökade Djurgården som väntat trycket, men vi var ständigt farliga i omställningarna och kunde mycket väl ha ökat på ledningen.

I den 58:e minuten fick Allan Olesen en billig varning då han sprang efter bollen och Jesper Arvidsson sprang in i honom och i den 63:e minuten fick Allan en ny varning trots att han var först på bollen. En tuff utvisning följde alltså och det kändes fruktansvärt frustrerande att vi skulle tvingas spela med en man mindre under den sista halvtimmen.

Trots detta fick Ricardo Santos ett jätteläge i den 72:a minuten efter fin nickskarv av Jesper Arvidsson, men volleyskottet gick precis utanför det främre krysset. Kort senare byttes Santos ut och Victor Sköld kom in.

I den 80:e minuten var Haris Radetinac nära på en långboll, men nådde som tur var inte bollen, som rann ut till inspark.

I den 83:e minuten fick Sebastian Andersson ett fint läge, men Henrik Gustavsson räddade nicken.

I den 84:e minuten kom Martin Christensen in fint från höger kortlinje och klippte till från nära håll. Målvakten räddade och oturligt nog gick bollen mellan benen på Victor Sköld några meter framför mål. Minuten senare kom Christensen i ett liknande läge när han spelade fram bollen framför mål men Victor Sköld hann inte fram för att kunna nicka bollen i mål.

Simon Skrabb ersatte Martin Christensen i slutet och i den 87:e minuten fick han ett jätteläge efter att han vänt in från höger och öppnat för vänsterfoten mot bortre stolpen men bollen smet tyvärr utanför.

Djurgården försökte nå en kvittering genom att lyfta in lägre bollar i slutet men vi stängde igen och i den 91:a minuten stoppades Simon Skrabb bryskt av Jesper Arvidsson och vi fick frispark. Alexander Faltsetas fick sitt andra gula kort efter protest mot domslutet och matchen avslutades därmed med tio spelare i vardera lagen. Vi höll undan och tog tre blytunga poäng!

Det var en obeskrivlig känsla efter matchen. Ett mål kan ju falla så lätt när ett lag trycker på, men vi höll undan!

Segern mot Djurgården var för övrigt den första bortasegern mot DIF sedan 1981 och förstås den första på Tele 2 Arena.

I och med segern tog vi steget upp till nionde plats. Med sju matcher kvar hade vi 7 poäng ned till Falkenberg på kvalplats och 8 till Mjällby på nedflyttningsplats.

Vi slarvade bort derbysegern 

ÅFF – IFK Norrköping 2–2

Vi har tagit ledningen i flera derbyn mot Norrköping, men med 2–0 var det elva år sedan, precis som då tappade vi dessvärre till 2–2. Efter att det sista målet föll i den 90:e minuten. Sorgligt nog kunde vi därmed konstatera att vi hade tappat fem poäng i slutminuterna av de allsvenska matcherna under 2014.

Vi fick rena drömstarten med en 2–0-ledning redan efter tio minuter.

I den 8:e minuten nickade Pontus Nordenberg bort en långboll. Kristian Bergström snappade upp bollen och spelade snabbt fram till John Owoeri, som elegant vände in och skickade iväg en fin boll framför mål. Ricardo Santos var beslutsam och nickade in 1–0.

Bara en dryg minut senare slog Emmanuel Boakye en långboll från höger som David Wiklander rensade rakt på John Owoeri. Nigerianen spelade ut till Martin Christensen, som slog ett inlägg från höger. Ricardo Santos satte fram huvudet och nickade in 2–0.

Det var verkligen ett guldläge att kunna spela vidare med det resultatet mot ett pressat Norrköping, men spelmässigt hade vi egentligen inte börjat matchen speciellt bra, utan föll in i gästernas fysiska spel från början, som också domaren Stefan Johannesson tillät.

Efter det andra målet blev vi väldigt passiva, stirriga och slog bort bollar i parti och minut. Norrköping var inte heller bra men kunde efter sin förmåga spela sig fram eftersom vi gav bort bollen gång på gång.

Inne i straffområdet fick vi dock bort det mesta, men var dessvärre väldigt passiva när reduceringen föll i den 33:e minuten efter hörna. Vi gav förövrigt bort hörnan, då Pontus Nordenberg med enkelhet kunde slagit bort bollen om han bara varit fokuserad, men Rawez Lawan hann före och då var Pontus tvungen att täcka ut till hörna.

Lawan slog in hörnan från höger. Alberis da Silva var inte på tå och Andreas Johansson kunde obehindrat nickskarva in bollen framför mål och en sopren David Wiklander kunde volleyskjuta. Henrik Gustavsson räddade men kunde inte mota returen som Edvard Skagestad forcerade in i mål. Pontus Nordenberg, Daniel Hallingström och Mohammed Abubakari var alla passiva framför vårt mål.

Det var tur att Henrik Gustavsson var med på noterna i slutet av första halvlek när Alexander Franssons tilläts ta skott utifrån och Fimpen räddade via ribban och över.

Nyförvärvet Emmanuel Boakye debuterade i Allsvenskan, då Allan Olesen var avstängd. Det var en chansning som inte höll och ghananen tvingades utgå i paus. Mohammed Abubakari gick då ned och spelade högerback och Daniel Sjölund tog Mommos plats på innermittfältet. Dajja svarade dock för en mycket svag insats mot sitt blivande gäng och det kändes mycket olustigt att vår lagledning inte valde en annan lösning!

Den andra halvleken kändes som en enda lång press, där det kändes nödvändigt att vi skulle kontra in 3–1. Lägen saknades inte men dessvärre kunde vi inte pricka in bollen.

Tiden gick och möjligheten ökade förstås för varje minut att vi skulle hålla undan till en mycket viktig trepoängare. Men så i den 90:e minuten kom den vidriga kvitteringen. Bortalaget hade ett inkast till höger. Ricardo Santos satte dålig press och en lång boll lyftes in. Emir Kujovic nickade in bollen framför mål. Lars Krogh Gerson tog med sig bollen med armen och lyfte in 2–2. Märkligt nog godkändes målet.

Det var ju bara det som saknades att vi skulle tappa ytterligare derbypoäng efter ett domarmisstag och ett jättesent kvitteringsmål. Det var betydligt mer medveten hands på Gerson än vad det var 2013 när Alberis da Silva fick bollen på axeln (vid samma mål) och Norrköping avgjorde på straffsparken. Med tre nickstarka spelare inne i egen box var det också märkligt att Mohammed Abubakari ställdes mot Kujovic. Naturligtvis fanns tid för de våra att positionera sig rätt i och med inkastet.

I och med poängen var vi i varje fall 6 poäng före Norrköping på kvalplatsen och hade 8 poäng till godo på Falkenberg på nedflyttningsplats.

Härlig återbäring!

BK Häcken – ÅFF 0–2

Det kändes naturligtvis oerhört tungt efter att vi bara tagit en poäng i hemmaderbyt mot Norrköping, men efter 2–0 borta mot tabellfemman BK Häcken kändes det förstås underbart. I och med fullpoängaren tog vi ett stort steg mot nytt kontrakt.

Det kändes inte desto mindre fantastiskt att det var just Häcken som vi besegrade. Just detta Häcken har vi tidigare haft enorma problem med på bortaplan, med kulmen med den fasansfulla 3–4-förlusten 2008, när vi ledde med 3–1, fick straff och Häcken en spelare utvisad med mindre än 10 minuter kvar. Den förlusten var med all sannolikhet avgörande för att vi missade Allsvenskan den gången och att Häcken istället tog steget upp.

I fjol bröt vi förbannelsen på Rambergsvallen i och med 2–0-segern och denna säsong följde vi alltså upp med en ny 2–0-triumf, men denna gång på Gamla Ullevi. Därmed är också förbannelsen bruten på denna arena då detta var den första segern sedan arenan byggdes om.

Vilken fantastisk förvandling vi hade gjort på bortaplan. Vi noterades för hemska tio raka matcher på bortaplan utan seger, men hade nu tagit tre raka segrar med en sammanlagd målskillnad på 4–0. Tre raka bortasegrar utan insläppt mål i Allsvenskan hade vi aldrig lyckats klara tidigare. Vi ska också tillägga att Häcken bara hade förlorat en hemmamatch tidigare under säsongen (Elfsborg, 0–2). Inför den här omgången var Häcken målgladast i Allsvenskan tillsammans med Malmö och AIK, men vi lyckades hålla nollan mot dem under säsongens båda matcherna, vilket var en stor styrka.

Vi hade ganska bra kontroll på matchen från start och den väntade anstormningen från hemmalaget kom inte. Vi höll spelet jämnt och i den 5:e minuten fick Kristian Bergström ett jätteläge i straffområdet, men tyvärr sköt Kristian rakt på målvakten Christoffer Källqvist. Två minuter senare var Bergström på väg igenom igen, men fick inte riktigt ordning på mottagningen på Martin Christensens fina crossboll.

Efter en kvarts spel började Häcken komma fram djupare på vår planhalva, men skapade för den skull inga heta målchanser. Närmast var Simon Gustafson med en frispark någon meter över det högra krysset.

I den 29:e minuten tog vi ledningen. Henrik Gustavsson slog en lång inspark som Oscar Lewicki nickade bort men Allan Olesen slog en lång lyftning, som Ricardo Santos nickskarvade in i straffområdet till vänster. John Owoeri tog emot bollen. David Frölund föll och John fick fritt utrymme att vinkla in 1–0 invid den bortre stolpen.

Vi hade sedan bra kontroll på händelserna och skapade en del farligheter. Det dröjde inte länge förrän vi kunde öka på ledningen. I den 35:e minuten pressade Martin Christensen och John Owoeri fram ett inkast till höger in på Häckens planhalva. Allan Olesen kastade inkastet. Ricardo Santos bröstade in bollen till höger i straffområdet där John Owoeri blev fri och kunde placera in 2–0 invid den bortre stolpen.

I början på andra halvlek försökte Häcken få tryck mot vårt mål och i den 51:a minuten var det mycket nära att vi åkte på ett baklängesmål. Nasiru Mohammed avlossade ett skott från höger som tog i insidan av den vänstra stolpen och som tur var gick bollen på rätt sida om mållinjen.

Båda lagen hade sedan ytterligare chanser men det blev inga fler mål och vi stoppade effektivt Häckens reduceringsförsök i slutet av matchen. I den 92:a minuten kom dock David Frölund igenom och sköt från höger i straffområdet, men Henrik Gustavsson svarade för en mycket bra räddning.

Sammantaget gick det oväntat enkelt att betvinga Häcken. Vi slapp möta ett tufft aggressivt lag och kunde redan från början få lugn och trygghet i passningsspelet. Det var extra skönt när den tuffe islänningen Gunnar Heidar Thorwaldson tvingades utgå. Taktiken föll väl ut att minimera ytorna bakom vår backlinje, värdera väl och inte tappa boll inom farliga områden samt att vi själva kunde ställa om. Häckenspelarna blev lite frustrerade över att inte hitta luckor och slog bort en del enkla bollar. Hemmalaget gjorde ingen bra match, men våra spelare gjorde det svårt för dem, vilket naturligtvis våra spelare var värda en eloge för. Vi hade efterlyst denna taktik tidigare och det var fantastiskt vilken utdelning vi hade fått med den på bortaplan!

I och med segern var vi faktiskt bara sex poäng efter tabellfemman Häcken. Vi hade 8 poäng ned till Norrköping på kvalplatsen och hela 11 poäng till Falkenberg på nedflyttningsplats, med 15 poäng kvar att spela om.

Än var det inte klart!

ÅFF – Helsingborgs IF 1–2

Man kan aldrig ta ut nått i förskott. Det borde vi ha vetat efter alla års fajtande i olika divisioner. Något allsvenskt kontrakt var inte klart och det gällde att fajtas för varje poäng. Mot Helsingborg lyckades det inte när vi försmädligt föll med 1–2, där det avgörande målet tillkom på ett fullständigt regelvidrigt sätt!

Vi började förtroendeingivande. Kristian Bergström slog en fin boll från vänster. Ricardo Santos var så när att överlista Pär Hansson i friläge, men målvakten lyckades stoppa bollen så pass mycket att den inte nådde målet.

Helsingborg fick allt eftersom allt mer att säga till om och i den 22:a minuten kunde gästerna dessvärre ta ledningen. Ricardo Santos var nonchalant med bollen och HIF kunde därmed gå till anfall. Tom Pettersson var sedan olycklig och stötte in bollen i eget straffområde. Daniel Hallingström såg ut att ha laget under kontroll men kom lite efter David Accam, men styrde honom ändå åt höger. Henrik Gustavsson var dock lite för het, när han kunde ha avvaktat och istället täckt av vinkeln in mot målet. Accam föll i duellen med Fimpen och domaren Johan Hamlin från Bro dömde straff. Henrik Gustavsson gick tidigt till höger och David Accam kunde rulla in straffen säkert vid den andra stolpen.

Kvitteringen föll i den 37:e minuten. Vi bibehöll trycket efter en frispark långt nere till höger på Helsingborgs planhalva. Kristian Bergström skickade in frisparken. HIF-försvaret rensade, men Allan Olesen snappade upp bollen innan den hann tillbaka på vår planhalva och spelade till Pontus Nordenberg till vänster, som slog en fin crossboll till höger. Martin Christensen slog ett fint inlägg direkt på volley, som Månz Karlsson skarvade vidare till John Owoeri till vänster. Månz fick tillbaka bollen och spelade åter ut till vänster. John Owoeri slog lyftningen med känsla och Tom Petterson nickade in 1–1, vid den bortre stolpen.

I den andra halvleken ökade tempot och spelet böljade mycket fram och tillbaka inledningsvis. Vi var illa ute i den 51:a minuten, då vi inte hängde med efter ett snabbt anfall. Efter inspel från vänster fick Christoffer Andersson jätteläge vid den bortre stolpen men sköt strax utanför.

Vi började snart ta över allt mer och skapade flera högkvalitativa chanser för att ta ledningen, men istället tog Helsingborg snöpligt ledningen efter hörna i den 67:e minuten. Jere Uronen slog in bollen från höger Victor Pálsson vräkte ner Pontus Nordenberg med raka armar i ryggen och nickade in 1–2, men målet godkändes dessvärre. Även om Pontus stått emot bättre, så hade han inte kunnat stå emot detta fullständiga överfall. Domaren Johan Hamlin från Bro stod perfekt placerad, men valde ändå att fria. Pontus Nordenberg blev naturligtvis väldigt upprörd. Totalt oberörd av sitt horribla misstag gav dock domaren gult kort till Pontus. Skandal!

Victor Pálsson erkände själv till CMore efter matchen att domaren mycket väl kunde ha blåst frispark, vilket är väldigt ovanligt att en målskytt gör och förtydligar ytterligare det felaktiga domslutet.

Trots det bedrövliga målet, så skapade vi tillräckligt med chanser både för en kvittering och ett segermål, men det ville sig inte denna hemska måndagskväll.

Fotbollen är inte logisk och det är väl det som är lite av charmen med sporten. Men som drabbad svider det alltid oerhört när det går emot. Vi hade inte bjudit på bländande fotboll i våra senaste matcher, men vi hade varit effektiva och försvarat oss väl trots att motståndarna hållit bollen.

På hemmaplan var vi många som ville se mer spel, mot ett motstånd som skulle bjuda upp till dans. Gentemot den tuffa kampen i derbyt var den här matchen av betydligt bättre kvalitet, men så var förstås HIF betydligt bättre än Norrköping.

Denna gång fick vi inte ledningen, som vi tidigare har kunna spela vidare på, men vi kvitterade tog över matchen och dominerade i andra halvlek. Det var bra fart och en del kombinationer var riktigt bra, vilket ledde till en hel del chanser. I första halvlek främst genom längre bollar i djupet och via inlägg, men i andra halvlek vände vi också spelet oftare och hotade HIF rejält.

I och med förlusten riskerade vi fortfarande att åka ur. Med 12 poäng kvar att spela om hade vi 8 poäng ned till Falkenberg på kvalplatsen och Norrköping på nedflyttningsplats.

Kontraktet äntligen klart!

Halmstads BK – ÅFF 1–3

Efter att Mjällby överraskande fått stryk hemma mot BP visste vi att 37 poäng skulle räcka för att säkra en allsvensk plats 2015. Eftersom vi hade 34 poäng behövdes en seger för att allt skulle vara klappat och klart.

Det började dock illa. I den 30:e minuten tappade vi bollen på egen planhalva till vänster. Pontus Nordenberg hade chansen att lyfta upp bollen längs kanten, men valde ett svårare alternativ som inte visade sig lyckat. Kristinn Steindórsson snodde bollen, drev fram i högerinnerposition och spelade in bollen mot straffområdet. Månz Karlsson såg ut att kunna få bort bollen men lyckades inte. Istället kunde Marcus Antonsson ta sig in till höger i straffområdet. Kristian Bergström försökte täcka bort läget, men lyckades inte och Marcus klippte in 0–1. Henrik Gustavsson fick skottet nära sig, men var inte riktigt på tå för att mota avslutet.

Det kändes förstås förjävligt att åka på ett sådant skitmål, när vi hade haft ganska bra koll på matchen. Det dröjde dock inte länge förrän frustrationen och ilskan förbyttes mot glädje.

Bara minuten senare tog vann vi bollen utanför eget straffområde. Tom Pettersson lättade fram bollen till Mohammed Abubakari som slog en lång lyra fram till John Owoeri som tog fart in i straffområdet till vänster, vände om och blev hakad av Jesper Westerberg. Vi fick därmed säsongens första straff i Allsvenskan. Ricardo Santos klippte in elvametaren i mitten av målet, utan att Stojan Lukic kunde nå den. Härligt, nu var vi med igen!

I den 36:e minuten var känslan än bättre! Kristinn Steindórsson visade på övermod när han skulle klacka en bit upp på egen planhalva, vilket Mohammed Abubakari inte var sen att utnyttja utan han snodde bollen och spelade ut till höger, där Martin Christensen var stark och höll undan från Steindórsson (som försökte revanschera sig), tempoväxlade, avancerade och skickade in ett inspel mot bortre delen av straffområdet. John Owoeri vräkte sig fram och klippte till mot den främre stolpen. Stojan Lukic var på bollen, men kunde inte hindra den från att gå i mål. Underbart – vi hade vänt matchen på bara några minuter på tidigare omöjliga Örjans vall!

Vi hade sedan bra kontroll på händelserna halvleken ut och fick en smakstart på den andra halvleken. I den 52:a minuten ställde vi om snabbt. Richard Magyar bröt framför Ricardo Santos. Bollen gick till Tom Pettersson centralt på egen planhalva, som direkt lade fram bollen i högerinnerposition. Martin Christensen tog emot, satte fart, stannade upp, tempoväxlade och spelade in bollen framför mål. John Owoeris första avslut täcktes, men Owoeri satte returen fram till 3–1, invid den främre stolpen.

Det var förstås nervöst till slutet, men vi hade inga större problem att hålla undan efter bra försvarsspel inne i straffområdet där Halmstads inlägg stångades bort. Marcus Antonsson fick chansen i den 61:a minuten men nickade högt över.

Äntligen kunde kontraktet säkras, vilket passade förträffligt inför det stundande EM-kvaluppehållet och de tre avslutande omgångarna. 

Vi vann trots att vi hamnade i underläge. För första gången sedan hemmamatchen mot Djurgården 2012, lyckades vi vända ett underläge till seger i Allsvenskan. Vi tog också den första bortasegern mot Halmstads BK sedan 1975 (den tidigare enda bortasegern mot HBK). Vi hade inte gjort ett mål borta mot HBK sedan 1980 och aldrig tidigare gjort tre mål på Örjans vall mot HBK.

Fyra raka bortamatcher i serie- och kvalspel har vi inte vunnit sedan 2001 och senaste gången vi tog fyra raka segrar i elitfotbollen var i division II Södra 1985. Senaste gången vi tog fyra raka segrar i Allsvenskan var senaste guldåret 1973, då vi inledde seriespelet med hela nio raka segrar, varav fem på bortaplan.

I och med segern smet vi förbi Kalmar upp på nionde plats med våra 37 poäng och möjligheten fanns att klättra ytterligare i avslutningen. Häcken på femte plats hade 43 poäng. Örebro på sjätte plats hade 40 poäng. Djurgården och Helsingborg hade 39 poäng.

Äntligen hemmaseger igen

ÅFF – Mjällby AIF 2–1

Efter en strålande första halvtimme gick vi ifrån till 2–0 hemma mot Mjällby – Ricardo Santos gjorde båda målen. Bortalaget reducerade kort därefter, men kom inte närmare. Via 2–1-segern hade vi därmed chansen till en framskjuten placering i Allsvenskan.

Mjällby var riktigt illa ute efter den försmädliga förlusten hemma mot avhängda Brommapojkarna. Mot oss uppträdde också Mjällby mycket harmlöst under den första halvtimmen, men vi spelade också mycket bra. På bortaplan hade vi byggt upp ett hållbart spel, med mycket djupledsspel. Nu kunde vi också kombinera det med en hel del teknisk finess och efterlängtade och kvalitativa spelvändningar.

När Mjällby tappade boll kunde vi ställa om sylvasst. Genom bra passningsspel och kvicka fötter öppnades enorma ytor. Martin Christensen (som bytte kant till vänster) hade stor lekstuga med Danny Ervik som också fick dålig hjälp av yttermittfältaren Keame Bonsu och Lukas Grill gav inte heller bästa understöd.

John Owoeri var också mycket aktiv, på båda kanterna och då hängde inte mjällbyspelarna med. Och för målen svarade Ricardo Santos.

Vi tog ledningen redan i den sjätte minuten. Vi rullade runt bollen på egen planhalva och Pontus Nordenberg skickade en längre boll upp till John Owoeri som på ett fint sätt tog sig fram på vänsterkanten och måttade inlägg. Bollen nickades ur straffområdet, men Kristian Bergström nickade till vänster där Martin Christensen tempoväxlade bort Danny Ervik, vilket öppnade för ett perfekt inlägg mot den bortre stolpen där Ricardo Santos kunde nicka in 1–0.

I den 32:a minuten ökade vi på till 2–0 efter ett snabbt anfall. Henrik Gustavsson rullade snabbt ut bollen till Kristian Bergström som slog en fin djupledsboll till vänster där Martin Christensen frispelade John Owoeri, som kom in från vänster i straffområdet. Mattias Asper räddade, men Ricardo Santos lyfte behärskat in returen fram till 2–0.

Mjällby höll dock i bollen efter avsparken och släppte den inte förrän den var i mål. Efter rillande på egen planhalva bröt MAIF igenom på högersidan. Kwame Bonsu skickade in ett inlägg från höger och obevakad kunde Andreas Blomqvist nicka in 2–1. Vi slappnade av efter vår överlägsenhet. Tom Pettersson tappade sin markering och Allan Olesen var inte riktigt på hugget när han tvingades ta över. Daniel Hallingström följde Daniel Löfquist vid den främre stolpen, vilket också gjorde att Henrik Gustavsson inte kunde gå ut.

Vi borde dock ha stängt matchen på alla våra chanser innan Mjällbys reduceringsmål och vi hade också goda möjligheter efter deras mål, men slarvade lite i avgörande lägen.

Den andra halvleken blev sämre och vi tog avslut från svåra lägen istället för att spela in till fristående spelare. Vi hade ett stort bollinnehav i den första halvleken (58–42), men i den andra akten var det helt jämt (50–50).

Vi försvarade oss dock väl och Mjällby tilläts inte komma igenom, men det var lite oroligt när Mjällby fick fyra hörnor mellan minut 76–78. Vi redde dock ut situationerna, så som när Tom Pettersson täckte bort Kwame Bonsus skott. Mjällby satsade förstås framåt i slutet men skapade inga större farligheter.

Att vi tappade det fina spelet till andra halvleken mot ett lag som kämpade för sitt liv var inte onaturligt och det är alltid svårt att trumma på efter en sådan urladdning i början på matchen. Mjällbys tränare Anders Linderoth erkände också att de hade tur som inte låg under med 1–3 eller 1–4 i paus.

I och med segern gick vi förbi Djurgården och Helsingborg och låg sjua. Vi hade därmed bara tre poäng upp till Häcken och Örebro.

Övermod fällde oss mot AIK

AIK – ÅFF 4–1

Vi hade en fin chans att ta vår första seger på Friends Arena och därmed skaffa möjligheten på en framskjuten placering. De våra glömde dock bort hur viktigt det är att hela tiden ha ett genuint försvarstänk. Vi föll därmed med hela 1–4.

Det var förstås viktigt att hålla tätt från början, vilket vi tidigare hade lyckats med i våra fyra raka bortasegrar, även om vi hamnade i underläge mot Halmstad.

Nu tog det dock bara sju minuter innan vi släppte in det första billiga målet. Ricardo Santos slarvade bort bollen och jobbade inte för att återvinna den. Alexander Milosevic kunde därmed alldeles för enkelt avancera centralt och spela ut till Ebenezer Ofori som bröt in i högerinnerposition och klippte in bollen i det bortre krysset. Vi satte dålig press på skytten genom Pontus Nordenberg och Tom Pettersson kom också för sent in i press. Henrik Gustavsson var inte heller riktigt på tå och blev överraskad av skottet, men kanske ändå inte hade nått det.

Vi skapade en del framåt men var inte tillräckligt noga i passningsspelet. Vi tappade boll och AIK kunde ställa om, vilket inte gav oss trygghet. Målen föll också psykologiskt tungt.

I den 32:a minuten hade vi tryck mot AIK-målet. Efter AIK-slarv återerövrade vi bollen och fick en bra möjlighet i numerärt överläge (4 mot 3), men vi slarvade bort chansen, då John Owoeri missade passningen grovt och spelade långt bakom Kristian Bergström (som hade tagit en bra löpning till vänster). Celso Borges kunde istället snappa upp bollen, avancera och spelade ut bollen till höger där Ebenezer Ofori skickade iväg ett inlägg och vid bortre stolpen kunde Nabil Bahoui ta emot bollen och skicka in 0–2. Allan Olesen hade alla möjligheter att gå in i press på landslagsmannen direkt, men var för seg och därmed ett enkelt byte.

Mot slutet av halvleken fick vi visst tryck efter att antal hörnor och frisparkar, men återigen ställde AIK om och fick inkast till höger. Vi hann samla oss, men trots det kunde Nabil Bahoui sprinta sig totalt fri, ta emot ett inlägg från höger av Celso Borges och sätta 0–3 vid den främre stolpen. Åter igen var det Allan Olesen som släppte Bahoui och chansade på offside, men Daniel Hallingström skulle också varit med i djupet.

AIK hade tre skott på mål i första halvlek varav samtliga alltså gick i mål!

I den 67:e minuten anföll vi bra. Pontus Nordenberg kastade ett inkast från vänster vid mittlinjen till Mohammed Abubakari som vände på spelet till Allan Olesen, som spelade fram till Martin Christensen på högersidan. Allan fick tillbaka bollen och spelade in till Abubakari, som spelade ut till Månz Karlsson till vänster. Månz slog fram bollen centralt där Simon Skrabb tog emot, höll i bra (hårt bevakad) och spelade ut till Martin Christensen till höger. Martin slog en fin crossboll till Kristian Bergström som spelade in bollen framför mål. Tom Pettersson störtade fram vid den främre stolpen, men Patrik Carlgren räddade. Ricardo Santos satte dock returen.

Hoppet om poäng släcktes dock tre minuter senare. Efter en frispark av Celso Borges en bit in på vår planhalva till höger kunde en obevakad Alexander Milosevic nicka in 1–4. Vi tappade totalt markeringen vid den bortre stolpen där både Milosevic och Sauli Väsinen var helt fria eftersom Pontus Nordenberg och Ricardo Santos inte alls var på hugget. Henrik Gustavsson såg först ut att gå ut och plocka inlägget, men tvekade, stannade och blev därmed ett enkelt byte.

Det var verkligen trist att de våra inte kunde behålla det fina fokus som vi hade haft i de senaste bortamatcherna. Det var som lag vi hade haft framgångar i de senaste matcherna men vi såg tendenserna redan mot Mjällby att det var mer individuellt och att det fuskades i försvarsspelet. Det gick bra ändå mot ett blekt Mjällby men det gjorde det inte mot ett ruskigt effektivt AIK.

I och med höstens bottennapp föll vi tillbaka till åttonde plats och kunde realistiskt sett som bäst komma sjua och som sämst elva.

Meriterande seger mot svenska mästarna

ÅFF – Malmö FF 2–1

Vi avslutade Allsvenskan 2014 på bästa sätt genom att besegra de svenska mästarna Malmö FF med 2–1 på Kopparvallen.

Det kändes som vi skulle ha en bra chans att besegra MFF för första gången sedan 1981. De svenska mästarna siktade förstås på den kommande matchen i Champions League hemma på Swedbank Stadion. Vårens finalister och de spanska mästarna Atletico Madrid väntade.

Att MFF skulle ställa över några spelare kändes givet, men de hade ändå en stark startelva. Både Filip Helander och Markus Rosenberg byttes också in.

Gästerna ägde mycket boll inledningsvis och i den fjärde minuten fick Malmö friläge efter en för lös bakåtpassning av Månz Karlsson, men Agon Mehmeti sköt utanför den bortre stolpen. Minuten senare fick Mohammed Abubakari ett bra skottläge strax utanför straffområdet men det stenhårda skottet gick strax utanför det främre krysset. Vi hade också en del fina kontringslägen, men gick offside på flera av dem. I den 28:e minuten var dock Ricardo Santos nära men han styrde ett inlägg precis utanför den bortre stolpen.

I den 31:a minuten tog istället Malmö ledningen. Simon Thern spelade ut bollen till höger där Magnus Eriksson hittade Anton Tinnerholm, som smugit sig in i straffområdet. Vår förre spelare prickade dessvärre in bollen vid den bortre stolpen. Det var ett anfallskoncept som vi sett många gånger på Kopparvallen, men Mange och Anton spelade ju i fel lag. Det var svagt att vi inte kunde läsa av vad som var på gång och Kristian Bergström tappade Anton Tinnerholm som kom löpande in mellan Pontus Nordenberg (som var tvungen att stöta på Mange) och Månz Karlsson som Hade Agon Mehmeti att hålla ögonen på.

Efter målet fick vi mer att säga till om och i den 37:e minuten var vi oerhört nära en kvittering. Kristian Bergström sköt en frispark en bit utanför straffområdet. Skottet gick i den högra stolproten. Allan Olesen spelade in returen till Mohammed Abubakari som sköt mot det främre krysset, men Robin Olsen räddade bollen via kryssribban.

I den 42:a minuten föll dock kvitteringen. Ricardo Santos var på väg mot friläge från mittlinjen men blev fälld av Anton Tinnerholm som fick vara glad över att han bara fick ett gult kort. Månz Karlsson lyfte in frisparken mot straffområdet. Ricardo Santos nickade bollen till höger där Martin Christensen stegade in och slog ett väl avvägt inlägg in i straffområdet. Tom Pettersson nickade bollen mot den högra stolpen och Ricardo Santos stötte in 1–1.

I början på den andra halvleken löpte John Owoeri bra och på väg mot friläge blev han nedsprungen av Johan Hammar. Bojan Pandzic kunde inte blunda utan delade ut det solklara röda kortet i den 47:e minuten. Vi tog därefter över matchen och bara minuten senare fick vi ett fint frisparksläge. Pligg sköt bollen mot bortre delen av målet, men målvakten Robin Olsen räddade.

I den 53:e minuten rusade Tom Pettersson fram bra till vänster men fick en rejäl tryckare i ryggen av Magnus Eriksson. Mycket märkligt nog undslapp Mange det gula kortet. Strax innan borde också Erik Johansson fått gult kort men slapp också undan.

I den 54:e minuten blev Ricardo Santos nedriven i straffområdet av Robin Olsen, men obegripligt nog fick vi ingen straff. John Owoeri fortsatte dock att spela och tog sig fint in från höger kortlinje och spelade in bollen, men från två meters håll lyckades Ricardo Santos pricka ribban. Robin Olsen blev skadad i samband med den situationen och Zlatan Azinovic klev istället in mellan stolparna.

I den 66:e minuten var det så äntligen dags för ledningsmålet. Och äntligen dags för Kristian Bergström att bli den äldste målskytten i Allsvenskan genom tiderna. Och vilket välregisserat mål vi fick se. Det hade dessförinnan varit stolpe ut för 40-åringen under säsongen, men denna gång var det istället stolpe in.

Markus Rosenbergs slog en snål passning som Tom Pettersson bröt fint till John Owoeri som avancerade in på Malmös planhalva till vänster, men blev avväpnad av Erik Johansson. Mohammed Abubakari snappade dock upp bollen centralt och spelade ut till Martin Christensen till höger som klippte till, men bollen rensades ut ur straffområdet. Tom Pettersson tog ned bollen och spelade tillbaka till Pontus Nordenberg som lade ut bollen till Kristian Bergström på vänsterkanten. Pligg slog ett inspel mot Ricardo Santos i vänsterinnerläge, men brassen nådde inte fram och inte heller målvakten, och inte heller Filip Helander. Bollen rullade förbi dem alla och gick i insidan av den främre stolpen. Bollen rullade sedan i sakta gemak precis innanför mållinjen och Pa Konate som rusade för att slå bort bollen hann precis inte fram.

Malmö försökte flytta fram positionerna därefter och vi hamnade lite lägre i banan. Men vi kontrade också farligt. Ricardo Santos och John Owoeri utgick och in kom istället Victor Sköld och Simon Skrabb.

Markus Rosenberg hade därefter ett par fina kvitteringslägen, men Henrik Gustavsson gjorde ett par fina räddningar.

Å andra sidan skapade Martin Christensen, Simon Skrabb, Victor Sköld och Kristian Bergström alla möjligheter för att öka på vår ledning.

Det kändes naturligtvis mycket skönt att vi äntligen kunde slå Malmö FF. Att besegra säsongens i särklass främsta lag i svensk fotboll som fick chansen i Champions League, var en fjäder i hatten för oss. Vi vann dessutom helt rättvist och borde egentligen ha gjort fler mål.

Djurgården kvitterade till 1–1 hemma mot Norrköping och kom därmed placeringen bättre än oss på målskillnad. Vi slutade till slut på åttonde plats, precis som 2012 och 2013. Vi var till slut bara 3 poäng från Häcken på femte plats och de 9 poängen som fattades till AIK på tredje plats kunde vi också ha tagit in om vi agerat mer resolut från början och fått med oss resultaten bättre under säsongen.

Vi var till slut 11 poäng från Gefle på kvalplatsen och hade 14 poäng till Mjällby på fel sida om nedflyttningsstrecket.

Fortsättning följer i del VI – Spelartruppen 

Årskrönika 2014 – Utmaningens år

Del IV – Sommaren

Under sommaruppehållet spelades en träningsmatch i Västervik mot IFK Norrköping.  Vi hade under de två senaste åren startat om bra efter sommaruppehållen, men denna gång hade vi det betydligt tuffare.

ÅFF – IFK Norrköping 2–3

Marknadsmässigt var matchen på Bökensved i Västervik inför 1 417 åskådare ett lyckat projekt, men sportsligt sett lämnade försvarsspelet en hel del övrigt att önska när vi föll med 2–3 mot IFK Norrköping.

Försvarsmisstag och tre insläppta mål är inget som vi ÅFF-are vill se, men för allmänheten var det en händelserik match med många målsituationer och fem mål. Det är sådana matcher som förhoppningsvis lockar fler åskådare till Kopparvallen.

Att intresset för ÅFF är stort i min hemkommun har vi länge vetat om. Det var också kul att få det ytterligare bekräftat, då det var ett ytterst få som gladdes när Norrköping gjorde mål och nästan alla jublade när ÅFF gjorde mål.

I den 30 minuten fick Norrköping en hörna från vänster. Bollen slogs in längs marken och rann retsamt igenom innan Edvard Skagestad kunde peta in 0–1.

I den 40:e minuten kvitterade vi till 1–1. Ett fint anfall avslutades med att Kristian Bergström slog ett fint instick till vänster i straffområdet. Victor Sköld spelade in framför mål och Ricardo Santos prickade in bollen.

I den 54:e minuten återtog motståndarna ledningen. Efter inlägg från vänster kunde en helt omarkerad Christoffer Nyman nicka in 1–2.

I den 69:e minuten tappade vi bollen på egen planhalva och Christoffer Nyman sköt in 1–3 från öppet skottläge strax utanför straffområdet.

I den 77:e minuten reducerade vi till 2–3. Kristian Bergström slog ett fint inspel från vänster och John Owoeri styrde in bollen.

Vi gav upp

ÅFF – AIK 0–3 

Vi hade sammanlagt 6–0 i de tre senaste hemmamötena med AIK, men nu föll vi med hela 0–3 efter att vi återigen släppt in för enkla mål.

Vi började ganska bra och vi var mycket nära att ta ledningen i den sjunde minuten men Victor Skölds skott täcktes bort av exÅFF-aren Per Karlsson i sista stund.

Det var istället AIK som tog ledningen och det redan efter 13 minuter, då AIK fick sin första hörna. Bollen skickades in från höger och helt ohotad kunde Per Karlsson lätta in bollen framför mål där en lika ohotad Martin Lorentzson kunde kasta sig fram och språngnicka in 0–1. Anton Tinnerholm tappade bort markeringen på PK och Imad Zatara tappade helt bort Lorentzson.

I hemmamötena mot AIK sedan 2011 har vi gjort det första målet, men nu fick vi alltså jobba i uppförsbacke och vi tappade initiativet i matchen. Vi kom dock tillbaka efter en halvtimmes spel men lyckades inte kvittera.

I den andra halvleken höll vi på att få en riktig kalldusch direkt när Nabil Bahoui lyfte bollen, men Henrik Gustavsson fick en hand på bollen och styrde den i ribban. Därefter började vi ta över allt mer och hade bollen i vår ägo.

I den 59:e minuten var vi mycket nära att kvittera, men Imad Zataras skott från vänster tog i ribbans undersida vid det vänstra krysset och studsade retsamt tillbaka in i banan.

Plötsligt i den 63:e minuten stack AIK upp. Vi såg ut att ha omställningen under kontroll, men Nabil Bahoui lyckades hitta in nedanför Alberis da Silva och förbi Henrik Gustavsson och gjorde det mycket tunga 0–2-målet.

I den 71:a minuten lobbade Kristian Bergström elegant från vänster men Patrik Carlgren svarade för en jätteräddning vid bortre krysset.

I den 84:e minuten nickade Alberis Da Silva in bollen framför mål efter hörna. Ricardo Santos slängde sig fram men lyckades inte nå fram för att styra bollen i mål.

Vi lyckades inte komma närmare och i den 92:a minuten avgjordes matchen definitivt. Nabil Bahoui tilläts sprinta helt obevakad på högersidan och spelade in bollen framför mål där en sopren Henok Goitom kunde trycka in 0–3 i öppen bur. Goitom var ojuste och gav Anton Tinnerholm en rejäl knuff, men målet godkändes.

Förlusten var årets första på hemmaplan i Allsvenskan och den största på Kopparvallen sedan vi föll med 0–3 hemma mot Häcken den 2 maj 2012.

Även om vi spelade jämt med AIK och vann bollinnehavet med 58–42, så fick jobba i underläge och det fanns en hel del som saknades, som kvaliteten i passningsspelet. AIK spelade med låga utgångspositioner efter ledningsmålet. Vi hittade stundom rätt genom bra spelvändningar och skapade lägen. Men allt för ofta hade vi svårt att komma igenom på djupet och fastnade med för korta inspel med farliga omställningar som påföljd. Just på en sådan omställning gjorde också AIK 0–2 och därefter såg det uppgivet ut även om vi hade några feta lägen att reducera. Så enkelt får vi bara inte vika ned oss!

I och med den svintunga förlusten var avståndet upp till AIK hela 9 poäng och en topplacering kändes än mer avlägsen. Upp till serieledande MFF var det 14 poäng inför den tuffa bortamatchen.

Innan matchen i Malmö stod det klart att Anton Tinnerholm värvats av just MFF, men högerbacken spelade inte för något av lagen i den matchen.

Uselt i Malmö

Malmö FF – ÅFF 3–0

Vi gjorde dessvärre en riktigt svag insats borta mot serieledande Malmö FF. Att vinna mot en allsvensk serieledare på bortaplan är inte lätt, men man måste alltid tro på att det är möjligt och göra allt i sin makt för att ge det chansen. Det tycktes dock inte våra spelare göra.

Peter Swärdh klargjorde med tydlighet efter matchen att insatsen inte var acceptabel, trots att vi mötte serieledaren på bortaplan. Till alla som tycker det var okej förklarade han, det som vi flesta också förstått, att sådana här insatser inte räcker mot något lag i Allsvenskan.

Vi hade en bra chans mot Malmö, som darrat när säsongen startade om mot underskattade jumbon BP (1–1). Dessutom hade skåningarna ett annalkande Champions League-kval att tänka på. MFF var inte alls oövervinnligt. Lagets största stjärna, Guillermo Molins, som gjort åtta mål och tre assist var långtidsskadad och borta resten av säsongen. De två backklipporna Miiko Albornoz och Pontus Jansson var sålda. MFF hade därmed en mycket tunnare trupp innan sommarförvärven blev spelklara när transferfönstret öppnade den 15 juli. Malmö hade ändå en stark startelva, men viktige innermittfältaren Simon Thern tvingades utgå efter 11 minuter och mittbacken Filip Helander kastade in handduken efter 28 minuter. Med relativt oprövade kort som Erdal Rakip, Pawel Cibicki och Johan Hammar kunde MFF ändå hålla undan enkelt, vilket var ett stort svaghetstecken från vår sida. Det ska också sägas att MFF långt ifrån gjorde någon bra match utan de vann lätt utan att behöva förta sig.

Efter alla skitmål som vi hade släppt in den här säsongen, och även mot AIK senast, så var förhoppningen att vi verkligen skulle vara noggranna i passningsspelet för att inte åka på omställningar, men vad hände? Jo passningsspelet var stundtals riktigt svagt och det inte bara på motståndarnas planhalva utan också på egen planhalva.

Att inte värdera bättre på egen planhalva borta mot Malmö FF var fullkomligt obegripligt! På grund av detta oerhörda slarv kunde vi åkt på två mål i baken redan innan MFF gjorde sitt första mål. Inte nog med att vi tappade bort bollar. Våra spelare jobbade inte hem, tappade totalt bort markering och var passiva för att stöta.

Aggressiviteten fanns överhuvudtaget inte någonstans på banan! Varken i försvarsjobbet eller i offensiven. Att slå bort passningar kan ju ske, men att inte ta i allt vad tygen håller borta mot serieledaren! Det var fruktansvärt att beskåda. Inspirationsfaktorn att stjälpa Malmö måste ju varit maximal!

I den 14:e minuten tilläts Emil Forsberg vrida och vända i vänsterinnerposition och trots att både Petter Gustafsson och Månz Karlsson fanns för täckning, fintade Forsberg bort båda och tryckte in 0–1 i det främre krysset.

I den 28:e minuten var uppförsbacken än värre. Petter Gustafsson backade och backade och till sist klippte Emil Forsberg till, bollen tog oturligt på Petter och ställde Henrik Gustavsson fullständigt i målet. Bollen rullade retsamt in vid den bortre stolpen och 0–2 var ett faktum.

0–3-målet i början på andra halvlek kom också väldigt olyckligt när vi skulle försöka förändra matchbilden, men åter fick MFF spela igenom för enkelt. Petter Gustavsson hamnade ensam med Emil Forsberg och kunde inte stå emot.

När MFF sedan slutade spela fick vi ett allt större bollövertag (46 % under hela matchen), men vi borde ha kommit till många fler målchanser med ett rakare, distinktare och kraftfullare spel. I slutet verkade våra spelare nöjda med 0–3 eftersom de höll i bollen istället för att i varje fall försöka göra ett mål, vilket var oerhört olustigt att se.

I och med den usla insatsen var vi hela 17 poäng efter Malmö, som kändes ointagligt, och upp till Kalmar på tredje plats var det hela 10 poäng. Samtidigt hade bottenstriden krupit närmare, då vi föll till nionde plats och bara hade 4 poäng till Mjällby på kvalplats.

Tom Pettersson kom tillbaka från sin utlåning till belgiska OH Leuven och blev spelklar till hemmamatchen mot Brommapojkarna.

Lättnadens seger till sist

ÅFF – IF Brommapojkarna 3–2

Efter tre svaga insatser efter sommaruppehållet, inklusive träningsmatchen i Västervik, så kom vi tillbaka och tog tre mycket viktiga poäng via 3–2 hemma mot IF Brommapojkarna.

Det kändes förstås oerhört skönt att vi kunde vinna matchen hemma mot jumbon Brommapojkarna. Pressen hade varit stor efter de minst sagt undermåliga insatserna på senare tid, där vi hade släppt in mängder av mål efter rent uselt försvarsagerande.

Efter BPs täta matchande i Allsvenskan och i Europa League, var det förstås viktigt att hålla fart på trasan för att trötta ut motståndarna. Det lyckades vi också med i den första halvleken. Äntligen fanns det spring i benen och vi kom fram fint i djupled. John Owoeri var på språng hela tiden och gav inte BP-försvaret en lugn stund. De våra jobbade återigen för varandra på planen både med offensiva löpningar och i defensiven med understöd.

Vi hittade tillbaka till vårt fina hemmaspel och hade ett väldigt stort bollinnehav i den första halvleken (61–39). Gästerna är annars ett lag som vill ha mycket boll, men vi lät dem jaga när vi hittade rätt i passningsspelet. Vi lyckades flytta BP-laget både i djupled och sidled och fann därmed ytor att skapa lägen på. Ricardo Santos var mannen för dagen att utnyttja dessa lägen, med hela tre fullträffar!

Trots många fina lägen dröjde det till den 25:e minuten innan vi tog ledningen. Daniel Sjölund vann bollen efter BP-målvakten Davor Blazevic’ inspark. Kristian Bergström slog en boll på djupet till Ricardo Santos som tog emot till vänster. Santos spelade tillbaka bollen till Tom Pettersson. Ricardo fick tillbaka bollen och slog en fin spelvändningsboll till höger. Martin Christensen tog emot och stegade in i banan och slog ett fint inlägg in i straffområdet. Ricardo löpte in bra, tog emot bollen, vände om och sköt. Målvakten räddade, men Santos kunde pricka in returen fram till 1–0. Underbart! Äntligen fick vi ledningen i en match.

Vi var det klart bättre laget i den första akten och i den 37:e minuten blev Daniel Sjölund fult kapad på vänsterkanten, men Tim Björkström fick bara en varning av domaren Glenn Nyberg från Borlänge, som märkligt nog också dömde hemmamatchen mot BP i Svenska Cupen tidigare under säsongen.

Efter frisparken rullade vi runt i backlinjen och bollen gick till Henrik Gustavsson som lyfte upp till Kristian Bergström på vänsterkanten. Pligg spelade tillbaka till Tom Pettersson, som slog bollen framåt till Ricardo Santos som skarvade vidare till John Owoeri. John spelade tillbaka till Pligg, som slog en boll på djupet. Owoeri tog emot och skar in i straffområdet. Det första inspelet stoppades, men John fick ett nytt läge och då lade han in ett perfekt inlägg. Ricardo Santos tog först en löpning ner mot målet, men vände smart tillbaka och öppnade upp på ett fint sätt för målnicken fram till 2–0.

Det var fantastiskt skönt med även ett andra mål och resten av halvleken höll vi i bollen mycket bra och hade lägen att utöka ledningen. Vi borde haft ledningen i paus med 3–0 eller 4–0 och därmed avgjort matchen redan där.

Vi hade också bra lägen för att utöka ledningen i andra halvlek, men istället kom rädslan när BP reducerade i den 49:e minuten. Gästerna ställde om efter att vi tappat bollen i ett anfall. Kristian Bergströms inlägg från vänster blev för kort och BP kunde kontraslå. Efter en spelvändningsboll av Nicklas Bärkroth tog Pontus Åsbrink fart från vänster och fick fritt utrymma att lätta in 2–1 i det bortre krysset. Allan Olesen var först ensam mot Åsbrink och backade och backade, men sedan fick Daniel Hallingström möjligheten att undsätta men kom inte i tillräcklig press och Pontus fick alldeles för mycket tid för sitt avslut. Efter det första målet i Malmö litade inte Henrik Gustavsson på att försvarsspelarna skulle täcka den främre stolpen och Fimpen befann sig därmed för mycket till höger. Därmed hann han inte till den bortre stolpen.

Kvaliteten i vårt spel sjönk och BP fick råg i ryggen utan att för den skull skapa speciellt mycket. Vi hade däremot några möjligheter att öka på ledningen men vi skulle egentligen inte ha behövt göra något mer mål utan bara hålla undan vilket vi till stora delar inte hade några större problem med, men så slets hjärtat ur bröstet i den 79:e minuten!

Vi hade inkast på BPs planhalva till vänster. Tom kastade till Joel Rajalakso som missade Kristian Bergström och i stället slog bollen till BP-inkast. Efter ett snabbt inkast avancerade Nicklas Bärkroth på högerkanten och spelade fram bollen till Gustav Sandberg Magnusson som skickade in bollen i straffområdet. Mauricio Albornoz förlängde och bollen damp ned hos nyss inbytte Christian Kouakou som obehindrat kunde vända om och rulla in 2–2 på en boll som retsamt smet in vid den vänstra stolpen. Mohammed Abubakari var ytterst nära att få en tå på bollen och styra den utanför, men nådde inte och det gjorde inte Henrik Gustavsson heller. Det fanns många felande länkar vid målet där löpningarna i hemjobbet inte togs på rätt sätt och i hönsgården i straffområdet blev Allan Olesen för passiv att gå in i rygg på Christian Kouakou.

Det kändes fullständigt osannolikt. Matchen skulle ju varit avgjord för länge sedan, men nu hade vi helt tappat ledningen och risken fanns att vi skulle förlora alla poängen! Fullständigt vedervärdigt var det med andra ord!

Vi kom dock tillbaka. I den 84:e minuten fälldes Daniel Sjölund till höger om straffområdet av Martin Falkeborn. Kristian Bergström lyfte in bollen, som nickades bort men Joel Rajalakso klippte till. Bollen stannade på Ricardo Santos som kunde vända om och lyfta in 3–2 precis framför oss. JAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!! Fullständigt underbart, när allt kändes så hopplöst, så kom vi tillbaka och kunde på nytt ta ledningen!

Det var oerhört nervösa slutminuter, men på det hela taget kunde vi hålla undan ganska enkelt. Efter den motiga vårsäsongen var det verkligen vår tur att få vinna efter ett sent segermål och ingen kan säga annat än att det var en mycket rättvis seger.

Vi låg kvar på nionde plats och minskade avståndet upp till tredjeplatsen till 8 poäng och hade 7 poäng ned till Mjällby på kvalplats.

Dagen efter den efterlängtade viktorian gick IFK Norrköping ut med att Daniel Sjölund skulle spela för IFK från och med 2015, i ett försök för att tvinga till sig innermittfältaren redan under sommaren. Vår klubb gick inte med på någon övergång, men Dajja gjorde ingen ÅFF:are glad under hösten.

Usel start bakom poängtappet

IF Brommapojkarna – ÅFF 2–2

Vi hade ett jätteläge att knipa sex poäng i dubbelmötet mot ett tröttkört Brommapojkarna, men genom att ge motståndarlaget två bonusmål under den första halvleken orkade vi bara utjämna till 2–2.

Brommapojkarna har spelat fyra matcher de senaste torsdagarna i Europa League och dessutom spelat tre allsvenska matcher under helgerna, medan våra spelare bara spelat tre allsvenska matcher. Trots det var aggressiviteten och duellspelet under all kritik i den första halvtimmen. Det var hemmalaget som var klart hetare.

I offensiv riktning tyckte vissa spelare att det var roligt att agera, men det saknade helt spets. Defensivt togs inte alls hemjobbet och i luftduellerna var vi totalt chanslösa. Det kändes livsfarligt varje gång som BP lyfte fram bollen och våra spelare blev passiva och därmed överspelade.

Vi fick en mardrömsstart då BP tog ledningen redan i den sjunde minuten.

Efter tryck från BP lyftes bollen ut i vänster innerposition där Gustav Sandberg Magnusson lyfte in bollen. Tom Pettersson nådde inte bollen och Andreas Dahlén kunde inte heller stoppa Nicklas Bärkroth inlägg från höger i straffområdet. Eftersom vi helt tappat markeringen på Dardan Rexhepi kunde denne helt sopren nicka in 0–1. Tom Pettersson kom tillbaka och försökte rädda, men lyckades inte styra bollen utanför mållinjen. Månz Karlsson hade Dardan från början men var tvungen att gå ut och stöta på Gustav Sandberg Magnusson (vilket han gjorde halvdant). Martin Christensen hade möjlighet att gå in i rygg på Dardan, men gjorde det inte och sade heller inte till Daniel Hallingström att ta Dardan. Månz Karlsson såg också tidigt varåt det lutade, men skrek inte heller till på Danne. Självklart skulle vår lagkapten också ha orienterat sig bättre och tagit markeringen på Rexhepi. Vi släppte alltså in ytterligare ett sådant här horribelt mål, som inte får ske!

I den 27:e minuten var uppförsbacken än värre. Serge-Junior Martinsson Ngouali slog en långboll som Tom Pettersson lätt hade tagit och han fullföljt sin förflyttning, men tyvärr gjorde Tom det fatala misstaget att inte ha orienterat läget. Förmodligen trodde han det var lugnt och att Fimpen skulle ta bollen därbakom. Men att BP har en av allsvenskans snabbaste spelare i Nicklas Bärkroth har säkert inte undgått någon, och denne smet bakom Tom och låste bollen i livsfarligt läge. Andreas Dahlén såg tidigt vad som var på gång, men vår kommunikation i den första halvleken var urusel. Dalle blev också för mycket bolltittande och hamnade för långt från den enda faran, förutom Bärkroth då som Tom Pettersson bevakade. Dahlen blev därmed en enkel uppgift för Petrovic att vända bort och han prickade in bollen bakom en chanslös Henrik Gustavsson. Tom Pettersson offrade sig för att hjälpa till att täcka men hann precis inte fram.

Efter en halvtimmes spel började vi i varje fall få lite mer stadga, höll i bollen utan att slarva för mycket, även om det var livsfarligt när Månz Karlsson kastade ett inkast mitt in i banan och Gustav Sandberg Magnusson tvingade Henrik Gustavsson till en bra räddning vid den främre stolpen.

I den 43:e minuten fixade John Owoeri en hörna. Martin Christensen skickade in bollen och Daniel Hallingström skarvade in 1–2 vid den främre stolpen. Det var fantastiskt skönt att få det där målet strax innan paus. Det fanns därmed goda förhoppningar om att vi åtminstone skulle få med oss en pinne hem.

Vi började också den andra akten bra utan att få till pricken över i:et, men fortfarande var vi stundtals svajiga i försvarsarbetet och Henrik Gustavsson fick göra en strong räddning när Jesper Karlström tilläts avsluta i den 52:a minuten.

I den 62:a minuten kunde vi så äntligen kvittera. Mohammed Abubakari vann bollen på egen planhalva och bröstade tillbaka till Daniel Hallingström som spelade fram till Kristian Bergström. Pligg hittade i sin tur Daniel Sjölund, som från mittlinjen avancerade och hittade Martin Christensen i högerinnerposition. Martin ryckte ifrån sin bevakare och serverade en perfekt chipp in till Ricardo Santos som visade sin stora styrka genom att vräka sig fram och nicka in 2–2. Underbart!

Vi hade också gott om tid att kunna vända matchen och vinna, och precis efter målet skar Victor Sköld in från vänster men målvakten Davor Blazevic räddade. Vi hade ytterligare några bra anfall med möjligheter till inspel från högerinnerposition, men inspelen från Kristian Bergström, Joel Rajalakso och Allan Olesen var inte tillräckligt kvalitativa.

Vi hade ett fortsatt stort bollövertag därefter (60–40 under hela matchen), men tappade ork i värmen och såg ut att vara mer rädda om poängen än att våga gå för en trea. Det var därmed en chansfattig avslutning på matchen och det var trist att vi slutade slå bollar på djupet.

Genom poängen avancerade vi i varje fall upp till åttonde plats, men trean Häcken var åter 10 poäng före. Mjällby på kvalplats knaprade in och var fem poäng efter.

Nytt skitmål gav oss inte chansen

IF Elfsborg – ÅFF 1–0

Tyvärr hade Elfsborg lagom hittat formen igen till vårt möte och det var givetvis en svår uppgift. Men vi kunde konstatera att vi på nytt åkte dit efter ett svagt försvarsspel.

Lagledningen valde att ställa upp med en mer defensiv uppställning än tidigare (4–1–4–1). Detta var en naturlig åtgärd av flera anledningar. Elfsborg spelade med tre centrerade mittfältare och offensiva ytterbackar. I och med vårt rent svaga försvarsspel tidigare, så var det nästan ett måste att tillföra en extra åtgärd för att täta till i de bakre leden. När dessutom Ricardo Santos var avstängd, minskade alternativen framåt.

Efter att Elfsborg haft ett väldigt stort bollinnehav och enkelt kunde spela sig in på vår planhalva, blev det ändå lite frustrerat från deras sida då vi gjorde det trångt för dem att spela igenom. Vi hade dock ingen klockren defensiv, då vi inte låg tillräckligt tätt på bollförande motståndare. Att vi lyckades avväpna hemmalaget var mer frukten av att väldigt många spelare fanns framför vårt mål, som kunde reparera skadorna, men detta krävda också enorm kraft i hettan. Att vi inte låg närmare inpå Anders Svensson, som fick väldigt god tid på sig att fördela boll, skulle visa sig vara förödande.

Det syntes tidigt att Elfsborg ville utnyttja glappet mellan Andreas Dahlén och Månz Karlsson, som ibland var för stort. I den 23:e minuten tappade Andreas Dahlén fokus för ett ögonblick, vilket Johan Larsson utnyttjade då han störtade fram på djupet och Dalle kom på efterkälken. Det var egentligen otroligt att Lasse Nilsson missade nicken vid bortre stolpen. Lasse var helt sopren eftersom Allan Olesen helt tappade markeringen.

Offensivt kom vi ingen stans under den första halvtimmen. När vi fick lägen att slå en boll på djupet var John Owoeri alldeles för ensam och bollarna slogs med svag kvalitet. I den 33:e minuten anföll vi dock bra centralt. Kristian Bergström slog ett instick bakom Elfsborgs backlinje, men aningens för hårt. Målvakten Kevin Stuhr Ellegaard hann därmed aningen före Daniel Sjölund i fritt läge.

I den 35:e minuten kunde vi tyvärr inte hålla igen längre. Allan Olesen slog en riktig indianare in i banan och Elfsborg kunde ställa om på vår planhalva efter att Lasse Nilsson snappat upp bollen och spelat in till Anders Svensson som fick bollen centralt och kunde runda en passiv Tom Pettersson. Viktor Claesson var väldigt tydlig vad han ville med sin position, men trots detta fick han helt ohotad gå emellan våra mittbackar Månz Karlsson och Daniel Hallingström. Per Frick fanns ett snäpp länge bort, men honom borde Andreas Dahlén tagit och Månz borde stött in på Viktor som han såg perfekt hela tiden eftersom Anders Svenssons instick kom från det hållet. På andra sidan kunde även Allan Olesen visat en betydligt tydligare aggressivitet och därmed kunde Daniel Hallingström tagit ett kliv in för att tajta till det ytterligare. Nu fick istället Viktor fri lejd in mot målet. Henrik Gustavsson var ute på bollen, men den gick i en vid båge över vår målvakt och retfullt in i mål.

Det var fruktansvärt att åter se oss släppa in ett sådant här skitmål efter ett otroligt slarvigt uppspel och kommunikationen var alldeles för svag för att de våra skulle kunna hjälpa varandra att freda vårt mål.

Efter att ha legat så lågt, var det inte lätt att ställa om för att jaga på i offensiven. Det kändes som vi var tvungna att hålla undan till paus för att försöka förändra matchbilden i den andra halvleken i jakten på en kvittering.

Det hände dock inte mycket efter paus. Vårt försvarsspel blev ännu sämre och vi kunde ha åkt på ännu fler mål i baken. Men så länge som vi bara låg under med 0–1 hade vi ju chansen. I den 61:a minuten byttes Victor Sköld in istället för John Owoeri, men han var också för ensam. I den 72:a minuten fick Victor sällskap av Joel Rajalakso när vi gick över till 4–4–2, men kvaliteten till forwards var för svag och vi hade på tok för dålig påfyllnad av mittfältsspelare för att störa Elfsborg på riktigt. Det är alltid en balansgång hur mycket man ska attackera, men nog tycker jag det hade varit värt chansen att skicka upp ytterligare någon spelare som varit stark på huvudet för att försöka låsa fast bollen högt i banan. Passningsspelet, både det korta och det långa var dock undermåligt och åtgärden kanske därmed inte hade hjälpt.

Vi kunde ha förlorat den här matchen med 0–5 om Elfsborg varit effektivare. Efter tätt spel med matcher också i Europa League gick inte heller Elfsborg för fullt utan bevakade sin ledning, vilket säger mycket om hur illa det här var.

Efter förlusten hade vi hela 11 poäng upp till trean Häcken och fyran Elfsborg och den förväntade, och nödvändiga, toppkänningen var allt mer avlägsen. Samtidigt kröp bottenlagen allt närmare. Örebro på kvalplats var bara fyra poäng efter.

Härligt styrkebesked i pressat läge

ÅFF – Kalmar FF 3–1

När det åter började brännas lite från bottenstriden så tog vi oss samman och tog en övertygande hemmaseger med 3–1 mot Kalmar FF.

Segerreceptet var att vi äntligen kom med bättre löpningar i djupled.

Redan från start skakade vi Kalmar med attackerande bollar på djupet. Med en John Owoeri som helt plötsligt fick en löpenergi som vi aldrig sett tidigare, så satte sig nigerianen i enorm respekt från motståndarna. Owoeri rev djupa sår i kalmarförsvaret, som nästan konstant krävde två motspelares bevakning. Ytorna som uppstod därbakom kunde vi sedan effektivt dra nytta av då kalmarspelarna tvingades jobba felvända många gånger. Mycket handlade också om en helt annan aggressivitet från vår sida.

Den första halvtimmen var det väl annars en rätt stängd match till stora delar, men våra giftiga attacker gjorde också att bortalaget inte vågade gå fram för mycket med risken att blotta sig. Någon trygghet kände de aldrig.

I den 36:e minuten tog vi ledningen efter ett fantastiskt fint omställningsmål. Kristian Bergström svarade för ett heroiskt försvarsarbete vid vår vänstra hörnflagga, där han mot två man styrde bort inspelsförsöken. Efter en mycket fin brytning kunde Pligg snabbt spela fram bollen till John Owoeri, som också svarade för en bra prestation då han avancerade förbi motståndare och satte in bollen i banan. Martin Christensen tog emot. Ricardo Santos drog isär kalmarförsvaret genom att löpa ut till höger och Martin fick en bra yta att arbeta på centralt och skickade iväg ett riktigt fint skott rakt upp i det vänstra krysset. Urläckert!

Äntligen var det Martins tur att få göra mål i Allsvenskan. Dansken hade haft många lägen men inte lyckats få dit den tidigare. Det var en fantastisk känsla som genomsyrade kroppen när jag såg bollen sitta så fint i krysset!

Vi spelade bra under slutet av halvleken och kunde mycket väl gått ifrån till 2–0 innan paus men vi lyckades inte göra något mer mål. Det kändes ändå bra inför den andra akten, även om en ledning med ett mål alltid är skör.

I den andra halvleken började vi också bra. I den 55:e minuten löpte John Owoeri in mot straffområdet, men blev bryskt stoppad av Marcus Nilsson, som märkligt nog lyckades komma undan från sitt andra gula kort för dagen, men vi fick i varje fall frispark i fint läge precis utanför straffområdet till vänster. Martin Christensen var sugen på mer och stegade fram och prickade in 2–0 via Romarios knä och in vid den bortre stolpen. Fantastiskt! När ettan kom så kom även tvåan!

Tyvärr höll inte tvåmålsledningen speciellt länge. Utan Kalmar reducerade i den 65:e minuten efter stor passivitet från vår sida. Victor Sköld och Mohammed Abubakari stötte alldeles för svagt och Joanathan Ring fick ostört vandra fram centralt och lyfta fram bollen bakom vår backlinje, där Måns Söderkvist löpte sig helt fri och rullade in 2–1. Andreas Dahlén tappade totalt markeringen på KFFs främsta målgörare och Månz Karlsson var inte heller på hugget för att täta till luckan. Henrik Gustavsson såg i förstaläget ut att kunna avvärja möjligheten, men trots den svaga mottagningen från Söderqvist kunde denne rulla in bollen.

Det kändes fruktansvärt att behöva åka på det där skitmålet. Vi hade ju ett bra läge att göra 3–0 direkt efter 2–0-målet och även chanser dessförinnan. Dessutom väcktes traumat i Kalmar där Måns Söderqvist kvitterade till 2–2 i den 94:e minuten till liv och jag blev livrädd att den fasansfulla historien skulle upprepas.

Den tunga mentala svackan i matchen blev som tur var inte långvarig för det dröjde inte länge förrän vi återtog tvåmålsledningen. I den 65:e minuten bröt Mohammed Abubakari utanför eget straffområdet och skickade upp bollen mot mittlinjen, där John Owoeri tog emot och spelade ut till Victor Sköld till vänster, som avancerade och spelade in bollen i straffområdet. I kamp Med John Owoeri, som löpt med bra, stötte Mats Solheim in 3–1 över egen målvakt och in i mål.

Det var så underbart skönt att få in det där målet och efter de motigheter vi haft denna säsong var det verkligen vår tur att få lite hjälp med målet, som ändå var frukten av en väldigt fin och snabb omställning. Skölds yttersida var tämligen läcker och John var centimetrar från att själv stöta in bollen och helt klart upphovet till att Solheim var tvungen att vräka sig fram.

Kalmar som oväntat fått en ny chans och bjudits in i matchen, tappade åter den målmässiga kontakten och orkade inte samla nya krafter, samtidigt som vi spelade smart, krympte ytorna och rullade boll. Bortalagets försök handlade mest om längre bollar in i vårt straffområde där våra spelare jobbade fint för varandra och stängde butiken. Vi fick också några fina omställningslägen för att punktera matchen, men 3–1 dög gott denna fina sommarkväll.

Trots segern hade vi fortfarande inte mer än 4 poäng ned till kvalplatsen (Helsingborg), men vi drog ifrån till 8 poäng till Mjällby på nedflyttningsplats.

Efter matchen lånades Emmanuel Dogbe ut till division I-laget Athletic FC United under hösten. In kom istället högerbacken Emmanuel Boakye med senaste klubbadress slovenska Mura 05. Den 29-årige ghananen hade ett korttidskontrakt under hösten.

Stor besvikelse efter två tappade poäng

ÅFF – IFK Göteborg 1–1

En väldigt stark första halvlek hemma mot IFK Göteborg räckte dessvärre inte för seger, för vi tappade fokus i inledningen på andra halvlek och tappade därigenom två poäng i och med 1–1.

På förhand såg det mycket lovande ut för att vi skulle ta revansch efter alla försmädliga förluster mot IFK Göteborg. Kamratlaget hade inte haft samma sting på senare tid som under våren. Dessutom saknades några spelare och Sam Larsson var nyligen utflyttad till holländska Heerenveen. Göteborg hade också matchat tufft i Allsvenskan och Europa League.

CMores annars duktige expert Jens Fjellström kom med en märklig kommentar att Göteborg skulle få ett större bollinnehav mot oss. Hur många har större bollinnehav mot oss på Kopparvallen? Ja, inte många och faktum är att vi haft ett markant bollinnehav mot Göteborg de senaste säsongerna på Kopparvallen – 58–42 (2012) och 57–43 (2013). Denna gång nådde vi dock bara upp till 56–44 efter 59–41 i paus.

Det man led mest av var naturligtvis att vi inte fick bättre utdelning efter den fina första halvleken. Vi kunde och borde ha avgjort matchen redan där, men vi ledde i varje fall med 1–0 efter ett mycket fint omställningsmål i den 39:e minuten. Lasse Vibe var på språng i vänsterinnerposition då Daniel Hallingström utförde sin patenterade klackbrytning på ett mycket fint sätt. Bollen gick till Daniel Sjölund som samspelade med Mohammed Abubakari i ett rätt så beskedligt tempo, men så tempoväxlade Mommo centralt och då hängde inte gästerna med. John Owoeri fick bollen strax utanför straffområdet och drog till med ett rappt skott. John Alvbåge räddade, men lämnade retur. Ricardo Santos var på hugget och chippade bollen över målvakten och nickade in 1–0.

Bollinnehav säger inte alltid så mycket om kvalitativt spelövertag, men efter den första halvleken hade vi också 9–0 i avslut varav 5–0 på mål.

Till skillnad från Kalmar, som försökte med en hög press, men inte lyckades, så låg Göteborg lägre i banan när vi hade bollen, men efterhand lyckades vi även ta oss igenom IFKs lag. När vi började få snurr på bollen hittade vi spelvändningar, men också längre bollar. Ofta via Ricardo Santos, John Owoeri och Martin Christensen.

De våra visade åter, att när vi varierade spelet så var vi väldigt svåra att komma åt och vi hamnade i en god spiral. Vi vågade flytta upp positionerna och lyckas därmed också återvinna boll högt i banan och kunde skapa ett enormt tryck mot motståndarna.

Vi hade dock behövt fått åtminstone ett mål till i första halvlek.

Att Göteborg skulle komma ut mer taggade till den andra akten förstod vi, men lyckades vi bara bibehålla aggressiviteten, löpviljan, det uppoffrande spelet för varandra och kvaliteten i passningsspelet så skulle vi vinna den här matchen.

Tyvärr blev det inte alls så. Efter en inledande period på fem minuter, där vi blev väl avvaktande, släppte vi onödigt in bortalaget i matchen. IFK-arna kände sig inte lika hotade och kunde flytta fram positionerna. Vi backade och tappade helt den fina aggressiviteten som vi hade i den första halvleken. Vi blev tillbakapressade och när vi väl vann boll var uppspelen fruktansvärt svaga, vilket innebar att gästerna inte behövde jobba för att försvara sig och kunde trycka på ännu mer.

Dessvärre lyckades Göteborg kvittera innan vi vaknade till igen.

Efter en spelvändning från vänster till höger, kunde Martin Smedberg Dalence spela in bollen framför mål. Lasse Vibe spelade direkt till Emil Salomonsson, som spelade snett bakåt där en helt obevakad Gustav Engvall kunde sätta 1–1 i den 59:e minuten. Tom Pettersson hann inte flytta ut för att störa Smedbergs inspel. Kristian Bergström och Månz Karlsson gick båda för att stoppa Vibe och Salomonsson kunde få bollen ohotad och sätta in bollen snett bakåt. Daniel Hallingström kände sig tvungen att gå mot den självklart största faran i Lasse Vibe, som tagit sig in framför mål. Där bakom hade dessvärre inte Allan Olesen alls hängt med för att ta över Gustav Engvall, som helt ohotad inte hade några problem att sätta bollen bakom en helt chanslös Henrik Gustavsson.

Vi kom dock tillbaka starkt och skapade flera jättelägen för att ta ledningen. Göteborg hade också stora möjligheter, men matchen slutade 1–1.

Vi får dock skylla oss själva att vi inte var mer på tå för att stoppa Göteborg i inledningen på den andra halvlek, men våra spelare förtjänade förstås en stor eloge för den första halvleken och att vi kom tillbaka starkt efter den svaga inledningen på den andra akten. Självklart förtjänade vi segern, även om Göteborg hade en riktigt vass period och skapade en del möjligheter, så var vi det bättre laget under mycket längre tid och skapade fler målchanser totalt sett. Gästerna hade trots allt bara tre skott på mål.

Efter poängen låg vi kvar på åttonde plats. Vi hade 10 poäng upp till de två sista medaljplatserna samt 5 poäng ned till kvalplatsen och Örebro.

Pinsam insats i Falkenberg

Falkenbergs FF – ÅFF 3–0

Jag har upplevt många fotbollsmatcher på plats och då naturligtvis upplevt många i riktigt dåligt väder, men det väder som vi fick uppleva på Falkenbergs IP tog priset. Det regnade och blåste något så fruktansvärt. Om vi bara vinner så spelar det ju ingen som helst roll, men som matchen gestaltade sig och resulterade i Falkenberg så fanns det absolut ingenting att glädja sig åt!

När vi tycktes vara på väg upp ur en tung svacka så föll vi med ett riktigt magplask!

Efter en urusel match föll vi med 0–3. Årets sämsta insats i Allsvenskan var därmed ett faktum.

Falkenberg hade gjort det bra så långt men var ett begränsat lag. Vi gjorde dock det kardinalfel som många gjort före oss genom att inte vara vaksamma på omställningar. I den 14:e minuten värderade Alberis da Silva tokigt och försökte chansbryta en svår boll som Tom Petterson lätt hade tagit om han kommunicerat detta. Istället blev både Tom Pettersson och Alberis da Silva (som snubblade) överspelade. Alberis brytningsförsök gick till Christoffer Carlsson som direkt hittade Patrik Ingelsten i högerinnerposition. Månz Karlsson gick ut för att täcka, men kom ut alldeles för sent. Ingelsten kunde därmed enkelt sätta in bollen mellan benen på Månz och in framför mål, där Allan Olesen hamnat på efterkälken mot Stefan Rodevåg som kunde forcera in bollen i mål. Henrik Gustavsson reagerade för sent på inspelet och var därmed chanslös. Tom Pettersson jobbade tillbaka och styrde av vinkeln skapligt mot Calle Wede som också fanns som ett alternativ längre bak i straffområdet. Mohammed Abubakari insåg säkert faran men joggade hem och var inte i närheten.

Vi tog sedan över matchbilden helt och hade ett väldigt stort bollinnehav (totalt 57–43), men vad hjälpte det, när vi spelade som vi ledde matchen och petade bollen långsamt till varandra. Vi skapade väldigt få chanser med tanke på övertaget.

Efter att Ricardo Santos fällts strax utanför straffområdet i den 21:a minuten fick vi frispark från vänster. Vinkeln var snäv, men Martin Christensens hårda frispark var ändå lurig men målvakten Otto Martler räddade och hemmalaget lyckades få bort returen till hörna. På hörnan var Månz Karlsson nära att stöta in bollen vid bortre stolpen men nådde inte riktigt fram.

I den 37:e minuten stack Falkenberg upp med ett snabbt anfall till höger. Stillastående Tom Pettersson, Daniel Sjölund och Kristian Bergström blev översprungna när hemmalaget satte fart och växelspelade. Mohammed Abubakari kom också på mellanhand och kunde därmed inte hindra inspelet snett bakåt från Rasmus Sjöstedt, där Patrik Ingelsten helt obevakad kunde skjuta. Månz Karlsson täckte undan det första skottet men Ingelsten fick en ny chans och krutade in 0–2. Bollen tog på Allan Olesen och ställde Henrik Gustavsson helt i vårt mål. Att våra mittfältare Kristian Bergström, Daniel Sjölund och Martin Christensen småjoggade utan att ens försöka hjälpa till att avstyra katastrofen var verkligen inte roligt att se.

När vi ändå hade tagit över matchen helt, så kom detta fruktansvärda mål som en fet käftsmäll. Uppförsbacken var därmed riktigt tuff.

Ricardo Santos hade ett par skapliga möjligheter att reducera innan paus, men lyckades inte sätta dit bollen. Efter en jämn inledning på andra halvlek tog vi åter kommandot över bollinnehavet, men det gick fortsatt för långsamt för att vi skulle ta oss igenom ett lågt stående Falkenberg. Ett mål kunde tagit oss in i matchen, men dessvärre gav våra spelare upp.

I den 86:e minuten var matchen över. Månz Karlsson missbedömde en hög boll som gick över honom. Tvillingarna Calle och Anton Wede kom ensam med Allan Olesen, eftersom Tom Pettersson, Månz Karlsson, Mohammed Abubakari och Kristian Bergström inte bemödade sig genom att springa utan jogga hem. Det blev förstås en övermäktig uppgift för Allan då Calle spelade till Anton som lyfte bollen både över Allan och Henrik Gustavsson in i mål – 0–3 och katastrofen var ett faktum!

Vi förlorade den här matchen dels på grund av horribelt insläppta mål men också på total obeslutsamhet i offensiven. Att det inte går att peta boll som hemma på Kopparvallen torde vara solklart för alla. Och speciellt i underläge, när ytorna inte finns mot ett lag som backar hem, måste de luckras upp, när Falkenberg väl lockades fram och vi fick chans att kontraslå så var det ingen som tog tillfället i akt, utan segt fortsatta rulla i sidled tills luckan var stängd. När vi väl kom fram så matade vi in för få bollar. I väta är låga hårda bollar bra och någon gång studsar de vår väg om vi bara öser på tillräckligt många. Skott utifrån lyste också nästan totalt med sin frånvaro. I och med petandet i sidled kunde också hemmalaget invänta oss tills misstaget uppstod och kontraslå, vilket fick förödande konsekvenser.

I och med den mycket smärtsamma förlusten var Falkenberg bara en poäng efter oss. I den mycket jämna bottenstriden hade vi bara tre poäng ned till Norrköping på kvalplats.

Svenska Cupen 2014–2015, omg 2

Huddinge IF – ÅFF 7–6

Ännu en gång gjorde vi bort oss mot ett sämre lag i Svenska Cupen. Denna gång skedde det fasansfulla att vi inte ens överlevde den första matchen och slarvade därmed bort chansen att nå Europa League genom Svenska Cupen. Vägen via Allsvenskan låg inte heller direkt öppen för oss då vi var hela 13 poäng efter Elfsborg som innehade tredjeplatsen.

Vid gruppspelet 2013 föll vi borta mot division I-laget Umeå FC med 1–2 efter en usel insats. Vi satte oss därefter i en tuff situation genom att vara tvungna att hemmabesegra Djurgården med två mål för att gå vidare till kvartsfinalen. Detta lyckades emellertid inte utan vi klarade bara 1–1 och fiaskot var ett faktum.

I nästa cupsäsong, som inleddes 2013, klarade vi bara av att spela 2–2 borta mot division II-laget IFK Uddevalla efter full tid och efter förlängning. Efter enorm dramatik lyckades vi till sist gå vidare på straffar.

Vid vårens gruppspel borta mot division II-laget Carlstad United hade vi ånyo jätteproblem och lyckades först i slutskedet kvittera till 2–2. Därmed var chansen till en kvartsfinal på hemmaplan bortslarvad. Oavgjort hemma mot BP skulle dock räcka för att nå en kvartsfinal på bortaplan. Men vi lyckades inte ens med det utan föll med 0–1 efter en miserabel insats och ett nytt cupfiasko var ett faktum.

Efter dessa tre mycket svaga insatser, var vi extra varnade. Fullt fokus skulle tas fram, men så skedde det som absolut inte fick hända igen! Vi började lika illa som i de tidigare matcherna och hamnade i ett tidigt underläge, men vände på steken innan paus och skulle bara spela av matchen. Men det gick inte alls. Efter en otroligt usel andra del av andra halvleken släppte vi in Huddinge. Vi såg ändå ut att klara ut uppgiften, men i slutskedet släppte vi in 2–2-målet efter uselt försvarsspel. Gustav Jansson räddade fint en frispark, men istället för att hjälpa till att freda målet på returen, blev vår backlinje bolltittande och var inte alls med på inlägget från Hichem Ben Ahmed Nehdi. Därmed kunde en helt omarkerad Mattias Liljestrand nicka in kvitteringen. Pontus Nordenberg satte inte tillräcklig press på Nehdi. Tom Pettersson och Daniel Hallingström var inte på alerten inne i straffområdet och tappade helt bort markeringarna. Danne viftade för offside, men Emmanuel Boakye kan ha upphävt den och att chansa på offside i den 91:a minuten är inte förenligt.

I den första förlängningskvarten skapade vi en hel del lägen för att göra ett segermål, men i den andra körde vi fast och överarbetade trots tidsnöd, blev av med bollen och åkte på farliga omställningar.

Eftersom hemmalaget fick en spelare utvisad i slutet av ordinarie tid insåg alla hur illa det var att mot ett bottenlag i division I, inte kunna göra ett mål i förlängningen.

I straffsparksläggningen var hemmaskyttarna obevekliga och Gustav Jansson var inte nära att ta någon av de fem straffarna. Tom Pettersson, Daniel Hallingström, Mohammed Abubakari och Victor Sköld satte sina straffar, men det hjälpte inte eftersom Martin Christensen missade med en dålig straff rakt på målvakten.

När Mattias Liljestrand satte den sista straffen bakom Gustav Jansson kändes det som en kniv rakt i hjärtat. Smärtan var olidlig och det kändes osannolik och overkligt att vi hade åkt ur cupen. Hur kunde vi göra en sådan genomusel insats igen mot ett klart sämre lag?

En del vill säkert skylla på den dåliga planen. Förvisso var det fåror i planen efter en (misslyckad) renovering av dräneringssystemet. Men liksom den usla konstgräsplanen i Uddevalla, var det bara att gilla läget, med vår kvickhet, högre tempo och bättre teknik skulle vi ändå slagit Huddinge.

När vi väl satte fart, tryckte ned längre bollar och kom i andravåg, så visade det sig också mycket riktigt att vi lätt kunde ta oss igenom och skapa målchanser, men den riktiga kvaliteten, skärpan och offerviljan fanns inte för att skaffa ännu fler målchanser som därigenom hade ökat våra möjligheter att göra fler mål.

Två mål skulle dock ha räckt för vi skulle definitivt inte ha släppt in något mål, men som så ofta, så bjöd vi på ett horribelt mål redan i den elfte minuten som hemmalaget fick energi av. Månz Karlsson missbedömde en långboll av målvakten Christoffer Matweijew. Daniel Hallingström skulle låta Gustav Jansson komma ut att ta bollen, men Yunus Ünver kom emellan och vår målvakt blev helt överspelad. Karlos Touma kunde därmed rulla in 0–1 från snäv vinkel från höger.

Vi vaknade dock till och kvitterade i den 27:e minuten efter ett fint och snabbt anfall. Daniel Sjölund slog en boll från mittlinjen som John Owoeri tog ned vid straffområdeslinjen och spelade tillbaka till Victor Sköld, som direkt lade ut bollen till vänster. Kristian Bergström fick bollen i vänsterinnerläge och skickade in 1–1 vid den bortre stolpen.

Därefter hade vi vår bästa period i matchen och borde ha tagit ledningen då hemmalaget var i brygga och i den 45:e minuten snurrade Kristian Bergström in en frispark mycket elegant i det högra krysset.

Efter den usla starten kändes det fantastiskt skönt att vi kunde vända redan innan paus, men säkert smög det in sig en viss falsk säkerhet att allt skulle ordna upp sig. Det såg också kontrollerat ut i början av andra halvlek, men en situation förändrade matchbilden.

I den 58:e minuten stormade vi fram, men Kristian Bergström valde det svåraste passningsalternativet centralt, istället för det enklare till vänster där Martin Christensen stormade fram. Den värderingen höll på att bli ödesdiger då Huddinge anföll snabbt och via vänsterkanten ställde till rejäl oreda framför vårt mål, men som vi till sist redde ut det efter en fin räddning av Gustav Jansson.

Vi fuskade i hemjobbet där och Huddinge fick råg i ryggen att det gick att såra oss. Detta skulle sedan eskalera och det kändes farligt mest hela tiden när hemmalaget stormade fram. En del längre bollar trycktes ned mot vår backlinje. Vi lyckades inte styra bort bollarna på ett bra sätt och var riktigt svaga på att fånga upp andrabollarna. Vi fick därmed inget lugn i spelet och inte heller någon kvalitet i djupledsbollarna som sällan gick förbi motståndarnas backlinje. I det mer etablerade spelet överarbetade vi och slog flera för svåra bollar.

Försvarsmisstagen fällde oss åter

ÅFF – Örebro SK 1–2

Hemmamatchen mot Örebro var superviktig, men efter uselt försvarsarbete släppte vi in två skitmål, vilket naturligtvis aldrig är okej och speciellt inte hemma på Kopparvallen. Eftersom vi bara gjorde ett mål föll vi med 1–2 i den viktiga sexpoängsmatchen.

Efter att ha släppt in tidiga skitmål i de senaste matcherna hoppades och trodde jag naturligtvis att de våra skulle vara extremt noga i det defensiva spelet, men vad hände? Jo i den femte minuten rullade målvakten Oscar Jansson ut bollen till Robert Åhman Persson. Ricardo Santos satte ingen som helst press och RÅP kunde enkelt vandra fram och lägga en långpastej. Daniel Hallingström fick springa felvänd och skulle á la Marcus Lindgren ta ned bollen med foten, men fick en dålig touch. Bollen studsade i bröstet på Danne och Alhassan Kamara kunde snappa upp bollen i vänsterinnerläge och rulla in 0–1 i det bortre hörnet. Månz Karlsson kom för sent till undsättning och Henrik Gustavsson blev stillastående vid den främre stolpen. Crespo kunde därmed med enkelhet rulla in det vidriga målet vid den bortre stolpen.

Chocken över den fruktansvärda starten höll i sig länge, men allt eftersom började vi hitta vägar fram genom Örebros försvarslinje.

I den 17:e minuten fick vi en frispark till höger om Örebros straffområde sedan Daniel Björnqvist tagit med handen när Martin Christensen måttade inlägg. Kristian Bergström servade hårt och bra. Ricardo Santos tajmade perfekt och nickskarvade in 1–1 utan chans för Oscar Jansson i målet.

Härligt! Nu var matchen nollställd igen och det fanns tid att bygga upp trygghet för att även gå för ett segermål.

Vi sårade också Örebro allt mer i slutet av halvleken genom väldigt giftiga omställningar. Dessvärre trodde våra spelare inte riktigt på våra försök, som i den 38:e minuten då John Owoeri svarade för en fin prestation då han löpte loss från mittlinjen. Ingen annan följde med i förstaläget. Det var först efter att John stannat upp och åter ryckt ned mot kortlinjen som Martin Christensen fanns som alternativ snett bakåt. Danskens skott var bra, men målvakten räddade och släppte retur. Där skulle förstås Ricardo Santos varit och klippt in bollen men han var för passiv.

I den 43:e minuten slog Kristian Bergström en bra boll längs med vänster långlinje. John Owoeri tog sats och rundade målvakten, men vår forne Erik Moberg var snabbt tillbaka och räddade skottet. Det var tyvärr ett riktigt svagt avslut som John fick iväg. Oscar Jansson tog bollen och kastade ut till Robert Åhman Persson som åter helt obehindrat kunde vandra fram och lägga en lång pastej, som Marcus Pode nickade tillbaka och helt obehindrad kunde Alhassan Kamara skjuta in 1–2. Skottet gick oturligt nog i marken och studsade över Henrik Gustavsson. Det var riktigt svagt att inte vi inte kunde ställa om efter missen. Martin Christensen ansträngde sig inte det minsta för att styra bort RÅP. Månz Karlsson kom helt snett mot Marcus Pode och Daniel Hallingström tappade fullständigt bort Kamara. Pontus Nordenberg kom in försent för att stoppa skottläget och Månz hann inte heller in i press.

Det var vedervärdigt att gå in i paus efter ett nytt fasansfullt baklängesmål. Vi hade ju ett jätteläge att göra 2–1 sekunderna innan, men det här var verkligen inte vår afton.

I andra halvleken hade man hjärtat i halsgropen flera gånger för att ÖSK skulle göra ytterligare ett mål, men i sanningens namn var det inte nära speciellt många gånger.

Domaren Markus Strömbergsson från Gävle skulle dessvärre kliva in i handlingen på allvar i den andra halvleken. Erik Moberg sparkade John Owoeri i huvudet i den 51:a minuten, men Moberg slapp den solklara varningen. Vi fick bara en frispark. Kristian Bergström skickade in den framför mål. Månz Karlsson nickade men bollen gick i en hög båge vid den högra stolpen där Ricardo Santos nickade, men kunde tyvärr inte få bollen på mål.

I den 58:e minuten skarvade Tom Pettersson bollen fram till John Owoeri som kom i jätteläge i vänsterinnerposition, men vinkades felaktigt av för offside. John var onside och dessutom var Magnus Wikström på bollen.

Men det värsta var naturligtvis att vi bestals på en solklar straff i den 85:e minuten. John Owoeri slog in en fin boll från vänster och Ricardo Santos skulle bara stöta in bollen men blev dragen i armen av Daniel Björnqvist och fick aldrig chansen. Det var oerhört svagt att assisterande domaren Mahbod Beigi från Sandviken inte tog den solklara straffen. Jag stod perfekt bakom målet och såg hur omöjligt det var för Santos att vräka sig fram mot bollen, vilket också TV-reprisen i all tydlighet klargjorde.

Det var dock inte första gången som Markus Strömbergsson vägrade ge oss straff, likadant var det ju med den solklara straffen borta not Norrköping när Christoffer Meneses vräkte omkull Victor Sköld.

Trots domarnas generalmisstag kunde vi ändå både ha kvitterat och vunnit. Ricardo Santos hade nämligen ytterligare två utmärkta lägen utan att få in bollen i mål.

I en sådan här viktig sexpoängsmatch blir lätt spelet krampaktigt och inte blev det bättre av målen vi släppte in. Istället för att jobba i godan ro fick vi jaga, mot ett ÖSK som kunde bevaka och ligga på kontring. Stundtals fick vi igång rull och kunde hota i djupled och via inlägg. Spelmässigt var det ett fall framåt gentemot de två usla bortamatcherna, men vad hjälpte det när vi ånyo släppte in så bedrövliga mål!

Jag hade inte tills närmelsevis kommit över att vi var utslaget ur Svenska Cupen och så den här vedervärdiga förlusten på det. Vi som skulle vara ett topplag med den truppen vi hade.

En seger hade tagit oss fem poäng före Örebro. Vi var istället en poäng efter ÖSK. I omgången smet också Helsingborg och Halmstad förbi oss och vi låg därmed på elfte plats. Vi hade en poäng tillgodo på Gefle och Falkenberg. Till Norrköping på kvalplatsen skiljde det tre poäng och till Mjällby på nedflyttningsplats var det sex poäng.

Oron var stor då vi hade två raka bortamatcher framför oss mot Gefle och Djurgården. På bortaplan hade vi bara tagit två poäng så långt.

Fortsättning följer i del V – Hösten