Del IX – Målen

Nu ska vi kika vidare på hur våra 53 mål tillkom och likaledes hur vi släppte in våra 53 mål.

När jag har delat in målen har jag utgått från följande definitioner:

Vunnen boll: Jag räknar vunnen boll efter att man vunnit bollen då motståndaren har haft kontroll på den. Därefter kan motståndaren haft bollkontakt en eller flera gånger, men inte under kontroll.

Etablerat spel: När spel har etablerats efter vunnen boll utan någon större tempoväxling skett, över längre sträcka.

Omställningar: När det funnits en klar tempoväxling över en längre sträcka efter vunnen boll (även om spelet har varit etablerat dessförinnan).

Högt bryt: Boll vunnen på motståndarens planhalva.

När det gäller fasta situationer, så gäller senaste fasta situation i anfallet, med förbehållet att motståndaren inte ska haft bollen under kontroll därefter.

Gjorda mål				Insläppta mål
Etablerat spel	5	9%		Etablerat spel	9	17%
Omställningar	14	26%		Omställningar	14	26%
Högt bryt	0	0%		Högt bryt	2	4%
Spelmål	19	36%		Spelmål	25	47%
Avspark	2	4%		Avspark	0	0%
Inspark	4	8%		Inspark	1	2%
Inkast	12	23%		Inkast	11	21%
Efter frispark	7	13%		Efter frispark	6	11%
Direkt på frispark	3	6%		Direkt på frispark	3	6%
Hörna	2	4%		Hörna	5	9%
Straff	4	8%		Straff	2	4%
Fasta situationer	34	64%		Fasta situationer	28	53%
Summa	53			Summa	53
Gjorda mål efter deras fasta				Insläppta mål efter våra fasta
Inspark	4			Inspark	3
Inkast	8			Inkast	7
Frispark	0			Frispark	2
Hörna	0			Hörna	1
Summa	12			Summa	13
Hur avsluten gick till				Hur avsluten gick till
Långskott	14	26%		Långskott	8	15%
Närskott	26	49%		Närskott	30	57%
Nick	7	13%		Nick	5	9%
Friläge	1	2%		Friläge	6	11%
Retur	4	8%		Retur	3	6%
Hopslag	1	2%		Hopslag	0	0%
Cykelspark	0	0%		Cykelspark	1	2%
Summa	53			Summa	53

Spelmål

Vi släppte in fler spelmål (25) än vad vi gjorde (19). Gällande omställningar var det jämnt 14–14, men vi släppte in fler mål efter etablerat spel 5–9. Via högt bryt gjorde vi inte något mål, men vi släppte in två mål efter högt bryt av motståndarna.

Fasta situationer

Vi gjorde fler mål på fasta situationer än vad vi släppte in 34–28. Vi både gjorde och släppte in flest mål efter inkast (12–11) och frisparkar (10–9). När det gäller frisparkarna både gjorde vi och släppte in tre mål direkt på frispark.

Anmärkningsvärt var att vi bara gjorde 2 mål efter hörna medan motståndarna gjorde 5 mål efter hörnspark.

Vi (Ammar Ahmed) gjorde mål på samtliga av våra 4 straffar, medan motståndarna gjorde mål på 2 av sina 5 straffar. Två räddade Gustav Jansson och en sköts utanför.

Vi lyckades göra mål direkt efter avspark två gånger. Direkt efter att matchen hemma mot Degerfors startade, samt när andra halvlek drog igång hemma mot Trelleborg. Motståndarna gjorde inte något mål direkt efter avspark.

Vi gjorde också fyra mål efter inspark medan motståndarna bara gjorde ett mål efter inspark.

Insläppta mål efter egna fasta situationer

Trist nog släppte vi in 13 mål efter egna fasta situationer, men vi gjorde å andra sidan 12 mål efter motståndarnas fasta situationer. Främst skedde detta efter inkast (8–7), men också efter inspark (4–3). Vi släppte också in mål efter två egna frisparkar och en hörna. Däremot gjorde vi inga mål efter motståndarnas frisparkar och hörnor.

Avsluten

Jag har definierat skott i straffområdet som närskott och skott utanför straffområdet som långskott. Naturligtvis var närskotten därmed i övervikt 26–30. Vi var dock framgångsrika även med långskotten 14–8. Däremot var det sämre ställt med mål ur friläge där vi bara lyckades göra ett mål, Shkodran Mahollis 3–1 i epilogen mot Ängelholm. Motståndarna lyckades dock göra sex mål ur friläge mot oss.

Huvudspelet föll i vår favör med 7–5 och returerna med 4–3. Vi gjorde ett mål efter hopslag, Hampus Holmgrens 3–0-mål hemma mot AFC United. Motståndarna gjorde ett mål på cykelspark (Sirius borta).

Från vilken del av planen

I nedanstående miniatyrer av fotbollsplaner har jag räknat ut var på planen vi vunnit boll när vi har gjort mål, var assisten slogs ifrån och var avslutet kom ifrån. Jag har också noterat från vilka områden mål på fasta situationer i form av inkast och frisparkar härrör. På samma sätt har jag sammanställt motsvarande scenario när motståndarna har gjort mål på oss. I båda fallen sker anfallen uppåt i bild.

Vunnen/förlorad boll

Vi har i klart mindre utsträckning vunnit boll på motståndarnas planhalva (5) än vad motståndarna har vunnit boll på vår planhalva (15). Vi har dock vunnit boll från vårt straffområde betydligt fler gånger 19–8. I denna kategori ingår även insparkar.

Vi har vunnit fler bollar i den högra zonen (10) gentemot den vänstra zonen (5). Motståndarna har också vunnit fler bollar i den högra zonen (13) än den vänstra (7). Om vi istället ser längsmed planen så har vi betydligt oftare vunnit bollen i första (20) och tredje spelytan (18) på egen planhalva, än i den andra spelytan (10). För motståndarna är fördelningen jämnare (11–11–16).

Assist

När det gäller assisten så ser vi att det är en omvänd ordning mot var vi vann boll, med 12 assist från vänsterzonen och 6 från den högra zonen. För motståndarnas vidkommande var det jämnare med 7 assist från höger och 6 från vänster, men samtliga 6 assist från vänster kom från den tredje spelytan längst ned på vår planhalva.

Både vi och motståndarna noterade 11 assist inne i straffområdet, men motståndarna hade också 2 assist inne i målområdet, vilket givetvis inte är bra.

Avsluten

Som vi varit inne på tidigare sker naturligtvis flest avslut via närskott inne i straffområdet. I straffområdet sker också nästan alla andra typer av mål förutom långskotten. Anmärkningsvärt var att vi inte gjorde ett enda mål från det vänstra området av straffområdet. Man skulle kunna tro att det var ett svaghetstecken, men det är faktiskt tvärtom. Vi hade många assist från detta område (6 stycken) och vi gjorde också ett flertal mål från vänster men kom då så långt in som i den centrala zonen, eller till och med in i målområdet, vid flertalet inlöpningar från vänster.

Målet som motståndarna gjorde från det vänstra området, skedde direkt på frispark hemma mot Ljungskile, även om det borde ha redovisats som ett självmål.

Snittavståndet på de mål vi gjorde var 11,5 meter från avsluten till mål medan snittavståndet var 10,3 meter för motståndarna.

Inkast

Vi hade en markant övervikt av ”inkastmål” från höger (10) gentemot vänster (2). Motståndarna hade också en klar övervikt från höger 8–3.

Frispark

Av våra frisparksmål föll hälften från en position centralt i banan medan motståndarna hade en jämnare fördelning. Båda frisparkarna utanför straffområdet i central position samt den i vänsterinnerposition satte vi direkt genom Ammar Ahmed. Motståndarna satte också tre frisparkar direkt mot oss ur; vänsterinner- och högerinnerposition, samt nere från vänster som jag tidigare har berättat om.

Hörnor

Båda ”hörnmålen” slogs från vänster. Motståndarna gjorde mål på tre högerhörnor och två vänsterhörnor.

Snittider vunnen/förlorad boll till mål

I genomsnitt hade vi bollen i 51 sekunder från att vi vann boll tills bollen var i mål. Märkligt nog hade också motståndarna bollen i genomsnitt i 51 sekunder innan de gjorde mål på oss.

Motståndarna gjorde fyra mål på oss efter att de haft bollen i tidsintervallet 0–9 sekunder, medan vi bara gjorde ett mål efter samma korta tidsspann. Det var Shkodran Maholli som slog till hemma mot Ängelholm i epilogen med 2–1-målet, sju sekunder efter att Björn Westerblad vunnen bollen. Däremot gjorde vi klart fler mål i tidsspannet 10–19 sekunder (13) än motståndarna (8).

Vårt längsta anfall innan mål pågick i 154 sekunder, då vi höll i bollen direkt efter avspark borta mot Värnamo ända tills Jens Jakobsson gjorde 2–1. Vi hade dock ett inkast på vägen, vilket innebär att målet räknas som ett ”inkastmål”.

Motståndarnas längsta anfall innan de gjorde mål mot oss varade i 199 sekunder. Det var GAIS första reduceringsmål på Kopparvallen. Målet föll efter frispark, och väntetiden innan frisparken slogs är givetvis inkluderad.

Snittider från vunnen/förlorad boll till mål

	Gjorda mål	Insläppta mål
Etablerat spel	40	41
Omställningar	15	19
Högt bryt	-	18

Snittider från fast situation till mål

	Gjorda mål	Insläppta mål
Avspark	40	-
Inspark	24	9
Inkast	19	20
Frispark (ej direkt i mål)	17	12
Hörna	5	9
Fasta situationer	20	15

Målanalys

Ju närmare mål man tappar boll desto farligare blir det givetvis. Vi kan konstatera att vi också tappade boll i större utsträckning närmare vårt mål än vad motståndarna gjorde, vilket givetvis inte är bra. Vi behöver i större utsträckning få avslut på våra anfall, så att motståndarna får börja om vid sitt mål, än att de får fördelen att börja anfallet högre upp i banan. Givetvis vore det också önskvärt om vi med hög press kunde stressa motståndarna till misstag och vinna bollen på deras planhalva oftare.

Vi fick överhuvudtaget jobba lite mer för våra mål, då vi generellt sett fick börja anfallen längre bak i banan och tog avsluten från längre håll än motståndarna. Vi gjorde klart färre mål ur friläge, vilket också vittnar om att vi hade våra brister i försvarsspelet och släppte enklare mål ifrån oss till motståndarna. Vi gjorde också bara två mål efter hörna, trots att vi har många nickstarka spelare. På denna punkt vill vi givetvis se en förbättring under kommande säsong. Jag skulle väldigt gärna också se att vi gör fler mål efter returer. Bollar kan alltid tappas och då gäller det att vara där. Det kan betyda mycket i slutändan att ta chansen.

Vi stormade fram fint på vänstersidan flera gånger och vi mindes tillbaka när vi tog stora steg i utvecklingen, i synnerhet hemma på konstgräset, med främst Jesper Arvidsson, Kristian Bergström, Magnus Eriksson och Viktor Prodell. Nu upplevde vi återigen flera fina snabba klapp-klapp-anfall och mål från vänstersidan genom främst Kevin Deeromram, Simon Helg, Ammar Ahmed och Shkodran Maholli.

Fler anfall byggdes dock upp från grunden från höger, där vi oftare vann bollen och där inkasten (innan mål) i klar majoritet kom ifrån.

När vi släppte in mål vann motståndaren bollen klart fler gånger på vår vänsterkant än på vår högersida och samma mönster såg vi vid inkasten. Vi har även under tidigare säsonger haft problem med inkasten från vänster. Det verkar som vi slappnar av när bollen gått över linjen och att vi därmed tappar fokus, så har det i varje fall sett ut. Detta behöver vi förstås rätta till inför den kommande säsongen.

Vid assisten emot oss var dock fördelningen jämn och vår svagaste punkt var utanför vårt straffområde till höger, där sex assist slogs ifrån. Överhuvudtaget hoppas vi under den kommande säsongen att vi blir bättre på att sätta press på bollhållarna samt att vi blir bättre på understöd till de som attackerar. Vi vill också slippa släppa in så pass många mål efter våra egna fasta situationer och naturligtvis att vi släpper in klart färre mål överlag.

Fina långskott

Vi slog alltså till med hela 14 avslut utanför straffområdet, många av dessa var också riktiga pärlor.

Vårt allra första mål var en sådan pärla då Mahmoud vinklade in bollen via den vänstra klykan i premiären borta mot Varberg. Borta mot Ängelholm drog Shkodran Maholli på en riktig stramare längst upp i det vänstra krysset.

Borta mot Örgryte slog vi till två gånger om med kanonskott. Ammar Ahmed tryckte i väg ett fint dykskott från närmare 30 meter och via målvakten Robertino Kljajic for upp bollen i det vänstra krysset. Sedan slog Simon Helg till med årets mål när hans stänkte dit bollen i det högra krysset stenhårt efter att bollen tagit ribban längst uppe i klykan. I Returen mot ÖIS slog Ammar Ahmed till igen och smekte denna gång oerhört läckert in en frispark via ribban i det vänstra krysset.

Hemma mot Degerfors hade förvisso Simon Helg lite flyt med sin lyftning, som tog på Hampus Zackrisson, men bollen satt så vackert i det högra krysset. Målet som Marijan Cosic gjorde borta mot Halmstad, var visserligen inget långskott, men avslutet ett par meter in i straffområdet ändå mästerligt i det högre krysset.

Borta mot Värnamo gjorde Jens Jakobsson sitt första mål i ÅFF-tröjan på bästa sätt genom att skicka in ett fint långskott i det vänstra krysset. Efter alla fina avslut var det också följdriktigt att vi skulle göra ett riktigt kanonmål även i epilogen. Det var också logiskt att vår skyttekung Shkodran Maholli satte långskottet, då han vek in från höger och vackert vinklade in bollen i det vänstra krysset.

Sex av dessa nio mycket vackra mål, som jag har räknat upp, gjorde vi alltså på bortaplan. Det var därmed lite synd att inte fler följde med på bortamatcherna och fick uppleva dessa mål på plats, men vi som var där gladdes desto mer åt dem.

Även många fina spelmål

Vi inte bara sköt bra utan vi kunde också spela oss fram till många väldigt fina mål. Det har inte varit lätt att välja ut de främsta målen men jag har fastnat för sex favoriter av lite olika karaktär, där jag inte riktigt kan bestämma mig för vilket jag gillar mest. Gemensamt för dem är dock att det är fart och fläkt, som vi tidigare har kunnat konstatera så går mönstret också igen med de flesta bollvinsterna från höger och långt ned på vår planhalva, men att sluttampen på anfallen för det mesta kom från vänster.

2–0 hemma mot Trelleborg i den 52:a minuten.

Gustav Jansson snappade upp bollen i straffområdet och kastade snabbt ut bollen till vänster. Kevin Deeromram satte högsta fart och hittade in till Ammar Ahmed. Ammar samspelade med Mahmoud Eid, innan Ahmed lade en fin genomskärare till vänster. Simon Helg svarade sedan för ett fantastiskt solonummer när han tog sig förbi tre motspelare på sin väg in i straffområdet och dundrade in bollen invid den främre stolpen.

1–0 hemma mot AFC United i den 8:e minuten

Vi slog till med ett omställningsmål som hette duga!

AFC hade ett inkast långt nere vid vår högra hörnflagga, men vi pressade bra och Hampus Holmgren kunde vinna bollen strax utanför vårt straffområde till höger, vända om och spela fram till Simon Helg, som klackade vidare. Mahmoud Eid slog sedan direkt en djupledsboll som Shkodran Maholli satte högsta fart på i vänsterinnerposition. Erik Figueroa fick dock ut benet och stoppade attacken, men bara tillfälligt, för Shkodran hämtade bollen till vänster och slog ett kanonfint inlägg. Mahmoud Eid hade tagit en jättelöpning in i straffområdet och avslutade mycket säkert med en bredsidesvolley invid den vänstra stolpen.

1–0 hemma mot Ljungskile i den 24:e minuten

Ljungskiles målvakt August Strömberg slog en lång inspark som en bortaspelare nickskarvade. Jonathan Asp fångade upp bollen på vänstersidan och satte upp den på ett mycket fint tillslag till Mahmoud Eid som bröstade hem bollen. Simon Helg tog emot, strax bakom mittlinjen, och spelade direkt in till Ammar Ahmed som använde två snabba tillslag för att spela kort bakåt. Björn Westerblad lade direkt fram en magnifik djupledsboll, som Shkodran Maholli löpte fint på in i straffområdet till vänster. Shkodran spelade in bollen (på ett tillslag) till en fri Mahmoud Eid som skarvade in ledningsbollen från nära håll till höger om målvakten. Det tog bara 12 sekunder från vi vann bollen till den var i mål! Det fantastiskt fina omställningsanfallet påminde om fornstora dagar. Våra spelare använde bara ett tillslag vid sex av de sju momenten. Ammar Ahmed använde två.

1–0 hemma mot Syrianska i den 59:e minuten

Vi vann bollen på vår planhalva till höger och efter två inkast på Syrianskas planhalva, det första till vänster och det andra till höger, hittade vi en väg fram. Vi vände åter spelet till vänstersidan genom Hampus Holmgren och Ammar Ahmed. Kevin Deeromram slog en fin lyftning till vänster om straffområdet och Simon Helg svarade för ett riktigt fint nummer när han tog sig in i straffområdet och lyfte in bollen över målvakten. Därbakom kunde Shkodran Maholli, nästan på mållinjen, nicka in bollen invid den bortre stolpen.

1–1 borta mot Sirius i den 20:e minuten

Efter ett inkast till höger mitt på Sirius planhalva, vände vi först fram och tillbaka i backlinjen innan vi spurtade upp och svarade för rena mönsteranfallet! Från höger på egen planhalva lyfte Alberto Catenacci en fantastiskt fin boll, som Björn Westerblad, strax utanför straffområdet, nickade ned klockrent till Ammar Ahmed. Ammar tog emot och lade snabbt tillbaka till Björn som sökt ny position lite mer centralt i banan. Björn slog sedan ett fantastiskt fint instick i straffområdet, så att Shkodran Maholli bara behövde följa med bollen, men visade också på ypperlig känsla då han väntade ut rätt läge och klippte in bollen till höger om målvakten Lukas Jonsson trots att vinkeln var snäv till höger i straffområdet. Det var ett fantastiskt klapp-klapp-spel där nämnda spelare använde sig av ett tillslag förutom Ammar som använde sig av två.

3–1 hemma mot GAIS i den 75:e minuten

Alberto Catenacci nickade bort en GAIS-boll strax utanför eget straffområde och Björn Westerblad nickade vidare. Ammar Ahmed sög in bollen klockrent och väggspelade med Simon Alexandersson. Ammar tog fart in på GAIS planhalva centralt och spelade fram till Simon Helg, som från vänster sida av straffområdet spelade snett bakåt, där Shkodran Maholli direktskarvade in bollen till höger om målvakten och i mål. Det var ett fantastiskt fint omställningsanfall där våra spelare helt rullade ut gästerna. Det tog bara 13 sekunder från vunnen boll till mål.

Fortsättning följer i del X – Spelartruppen (men det kan dröja några dagar)

Del VIII – 2015/2016

Efter att vi hade hållit till på god allsvensk nivå under de senaste säsongerna var det naturligtvis svårt att ställa om till en lägre kravbild.

Redan 2009 höll vi allsvensk nivå när vi avancerade till Allsvenskan, vilket vi visade året efter då vi med i stort sett samma trupp åkte ur på målskillnad. Bara marginalerna var alltså emot oss. 2011 när vi åter tog steget upp hade vi fortfarande (i stora drag) samma trupp som 2009, och tog då ytterligare ett steg i utvecklingen. Under 2012–2014 höll vi sedan god allsvensk klass och nådde ofta hög allsvensk nivå hemma på Kopparvallen.

Under 2015 nådde vi ganska ofta upp till bra spelmässiga prestationer, främst på Kopparvallen, men hade inga som helst marginaler med oss. Vi förlorade eller fick som bäst med oss en pinne i jämna matcher. Enda undantaget var att vi lyckades besegra Sundsvall på bortaplan efter en jämn match. I hemmasegern mot Falkenberg var vi ju överlägsna. Sammantaget räckte förstås inte detta till för att vi skulle klara kontraktet.  

Vi underpresterade 2015

Trots att vi var tvingade att skära ned och blev av med en hel del tunga namn, så borde vi ha klarat oss kvar 2015. Många hade dock blivit bortskämda med de framgångar vi haft, både på planen och vid sidan om. En styrelse som inte visste vad det handlade om, eller vad som krävdes, skapades ett kaos som naturligtvis även fick negativa effekter på det sportsliga.

Vi hade också ett flertal spelare som inte levererade efter deras potential. Vi gjorde också alldeles för enkla misstag i försvarsarbetet vid de insläppta målen. Vi kunde ha agerat klockrent i defensiven i det stora hela i vissa matcher, men gick bort oss några gånger, vilket räckte för att vi skulle släppa in matchavgörande mål.

För det mesta var vi många spelare ”hemma” när motståndarna gjorde sina mål. Vi åkte dock även på omställningar eftersom vi nästan alltid skulle spela oss fram, vilket ofta resulterade i farliga bolltapp. Vi hade ingen riktig targetspelare att fästa bollen på och heller inte någon riktigt stark defensiv mittfältare. Saknaden av Ricardo Santos, Mohammed Abubakari, Tom Pettersson och Daniel Sjölund (i 2013 och 2014 års form) var stor. Men att ekonomiska medel inte fanns för att ersätta dem fullt ut var givetvis en självklarhet.

Tor Øyvind Hovda lånades in på hösten och såg ut att kunna vara den defensiva mittfältsspelare som vi sökte, men efter en bra start bleknade också han. Det var förövrigt när Hovda kom in under sensommaren som vi spelade som bäst, men vi fick inte med oss många poäng och tappade dem dessutom i slutskedet av matcherna vid ett par tillfällen. Om vi fått bättre utdelning där tror jag att vi fått en helt annan skjuts in i hösten.

För instabilt i defensiven

På högersidan trodde vi att Martin Lorentzson skulle vara ett riktigt bra nyförvärv, som skulle visa sig från sin bästa sida för att få möjligheten att få ett spelarkontrakt utomlands, men Martin underpresterade liksom även hans namne Christensen framför honom. Hampus Holmgren gjorde det okej under hösten, med tanke på att han först då fick chansen efter långvariga skadeproblem.

På vänstersidan var det heller aldrig stabilt med Andreas Dahlén och Pontus Nordenberg. Kristian Bergström tillhörde fortfarande våra främsta spelare, men var givetvis inte lika snabb längre att hinna med hem i defensiven när vi åkte på omställningar. I övrigt jobbade vår 41-åring mer än de flesta, vilket också säger en del om kampmoralen hos vissa andra spelare.

I mittförsvaret försökte Daniel Hallingström hålla ihop det så gott som möjligt, men det var inte helt lätt. Vi fick ofta ändra om i backlinjen och saknade kontinuitet. Danne själv drog på sig en del avstängningar och han var borta större delen av hösten på grund av Borrelia. Sebastian Ramhorn kom dock in på hösten och var ett positivt tillskott.

För långsamt i offensiven

I offensiven var John Owoeri för ensam. Simon Skrabb tog ett kliv men var inte färdig för att bli en stor målskytt. Victor Sköld var ändå skaplig under våren och jag tror att han och Owoeri hade kunnat spela ihop sig bättre under hösten om inte styrelsen hade skänkt bort Sköld till IFK Göteborg för småpengar i sammanhanget. Åtgärden kan ha kostat oss det allsvenska kontraktet och Victor passade ju dessutom fram till Göteborgs segermål på Kopparvallen i den 92:a minuten.

Vi ägde en hel del boll i matcherna och kunde rulla upp anfall snyggt och prydligt, men det gick ofta för långsamt och vi nyttjade inte omställningar i djupet på ett tillräckligt bra sätt. Efter flera år av framgångar hade också motståndarna respekt för oss och under det vedervärdiga året 2015 behövde de inte ta några risker, utan kunde vänta ut våra misstag för att sedan slå till utan pardon.

Vi blev också rejält misskrediterade av domarna vid en hel del matchavgörande moment med kulmen hemma mot Häcken.

Trots allt hade vi chansen in i det sista

Till slut var vi hela tio poäng från kvalplatsen. Hade vi segrat i de tre sista matcherna så hade vi dock klarat en kvalplats med två poängs marginal. Inför de tre sista omgångarna hade vi alltså möjligheten, men det var inte lätt för vår spelartrupp att kravla sig upp och resa sig ur den oerhört prekära situationen när de som skulle stötta hade gett upp för länge sedan. Jag träffade Magnus Andersson från styrelsen som hastigast innan måstematchen borta mot Falkenberg.

– Tror du fortfarande på att vi ska klara oss kvar, frågade han mig på ett arrogant sätt.

– Ja, det är klart jag gör, svarade jag givetvis.

– Tror du verkligen det, svarade han spydigt.

– Ja, självklart, svarade jag och gick därifrån.

Att vår älskade förening blir djupt kränkt av en styrelseledamot på detta sätt i den fruktansvärt svåra situationen, var naturligtvis oerhört svårt att bära. Hur i hela världen kan det finnas människor som ser på ÅFF på ett så likgiltigt sätt?

Så, länge som chansen finns måste man ju tro på det! Något annat finns ju inte på kartan. Hur ska vi annars kunna kräva av våra spelare att de ska göra sitt bästa på planen om vi själva inte tror att det är möjligt?

Även om Mauricio Albornoz gjorde en trist sorti ur vår förening, så satte han huvudet på spiken i en intervju till Correns Per Bergsten den 3 februari 2016:

http://www.corren.se/sport/det-var-nastan-som-en-chock-om4007949.aspx

”Med lite distans – hur var hösten?

– Vi fick aldrig den riktiga skjutsen och man fick hela tiden kämpa för att hitta energi och hålla humöret uppe. Även om det var tufft så hade vi hela tiden fram till matchen mot Falkenberg en tro på att det kunde gå. Det lät dumt när man försökte förklara och alla sa att "tror du verkligen på det där?" Men om vi inte trott på det hade man kunnat komma hit och hoppa från bron därborta.”

Traumat ledde också till en ekonomisk katastrof

Att degraderas från en serie är givetvis att oerhört trauma för alla inblandade men innebär ju också en ekonomisk katastrof. Det borde givetvis vara en självklarhet för alla, men så är det tydligen inte.

Det enorma ekonomiska bortfallet fick naturligtvis stora följder på spelartruppen, även om det dröjde innan styrelsen greppade detta självklara faktum. Det fanns inga ekonomiska möjligheter att förlänga med flera spelare som man gärna sett skulle vara kvar. Det faktum att många spelaravtal gick ut var heller ingen slump. Om det värsta skulle inträffa att vi skulle åka ur, så skulle det ha varit en för tung lönebörda i en lägre serie, även om avtalen var konstruerade med en reducerad lön i Superettan.

Å andra sidan fick vi inte heller någon övergångsersättning för dem som lämnade, förutom för John Owoeri, som stod under avtal ytterligare ett år, samt en del utbildningsbidrag. Precis som vid fallet Victor Sköld var sportchefen bakbunden av styrelsen vid förhandlingarna angående John Owoeri. Styrelsen ville bli av med John så fort som möjligt för att få in pengar kortsiktigt. Under de premisserna är det förstås svårt att göra bra affärer. Mats Karlsson lyckades trots detta få upp prisnivån betydligt, mot vad styrelsen var beredd att sälja honom för. Att lägga in någon vidareköpsklausul i avtalet sade styrelsen därmed ifrån om, då det givetvis hade krympt den direkta övergångssumman.

Stort tack till Roar & Tott med flera

Tack vare insatser från Roar Hansen och Mats Karlsson, kunde vi spetsa truppen inför 2016 med spelare som vi annars inte kunde ha tagit in. Trots detta var övriga spelare för dyra, eftersom styrelsen med stora mått misslyckats med sitt budgetarbete och täckningen saknades därmed.

Om vi ser till det rent sportsliga, så har naturligtvis lagledningen gjort ett strålande arbete som har fått ihop alla dessa nya komponenter till ett vinnande koncept. Det var ju fantastiskt att Roar Hansen fortsatte att leda vårt lag efter häxjakten på honom 2015. Hade inte Roar stått under avtal även för 2016 hade styrelsen utan tvekan sparkat honom, vilket också hade gjort många anhängare nöjda. Om detta hade inträffat, så är risken uppenbar att vi inte hade varit en elitförening i dag!

Roar Hansen har fått tagit oerhört mycket skit och självklart är han inte utan ansvar för 2015 års säsong, men orsakerna till den vedervärdiga degraderingen var som sagt många. Att på det sätt som Roar har stått pall och jobbat på oförtrutet, trots den minimala stöttningen från styrelsen och den nuvarande klubbchefen, är naturligtvis enastående. Samma beröm förtjänar givetvis assisterande tränaren Andreas Thomsson, målvaktstränaren (och materialförvaltaren) Leif Eriksson, sjukgymnasten Marcus Ljung och massören Bengt Holmudd samt givetvis spelarna och alla andra som stått ut så länge som de har gjort.

En enorm utveckling

På väg hem från Värnamo när vi hade säkrat kontraktet ringde jag till Roar Hansen för att tacka för hela årets prestationen. Jag nämnde också vilken oerhörd kontrast det var mellan träningsmatchen i februari då vi föll med 0–3 hemma mot Värnamo gentemot när vi vann med 3–1 mot samma lag på Finnvedsvallen. Roar höll med och har ju vid upprepade tillfällen pratat om att vi har varit ute på en resa.

Det fanns givetvis en oro hur vi skulle få ihop det, men vår goda offensiv har varit räddningen. Den har kompenserat bristerna i det defensiva arbetet. En stor bidragande orsak var naturligtvis de tre fina forwardsförvärven Shkodran Maholli, Mahmoud Eid och Simon Alexandersson. Vi anföll dock på bred front och många spelare var inblandade i målen. Våra innermittfältare Björn Westerblad, med många magnifika framspelningar, samt kvicke och spelskicklige Ammar Ahmed var inblandad i det mesta. Ammar klev ju också fram som målskytt med tio fullträffar. Vi var också mycket framgångsrika på vänsterkanten där Kevin Deeromram och Simon Helg opererade väl, men vi gjorde också många mål efter förarbete från höger genom främst Hampus Holmgren, Mahmoud Eid och Simon Alexandersson.

Vi utvecklade ett gott offensivt spel, där vi gjorde mål på flera olika sätt. Vi var vassa i våra omställningar och vi gjorde merparten av våra mål via fasta situationer. Just hur målen kom till (och släpptes in) går vi närmare in på i nästa del.

Stor omställning

Det skiljer trots allt en del mellan att vara ett lag i mitten på Superettan och ett av god allsvensk klass, som vi varit de senaste åren. Vi hade naturligtvis blivit hårdare straffade och släppt in ännu fler mål i Allsvenskan om vi hade spelat kvar i den serien med den här truppen. Det är dock en hypotetisk fråga, för om vi hade varit kvar i Allsvenskan hade vi förstås haft helt andra ekonomiska muskler att skaffa en starkare trupp.

Hursomhelst slarvade vi för mycket för att vårt spel skulle vara hållbart i Allsvenskan. Vi nådde upp i god allsvensk klass i några matcher och till och med hög allsvensk klass mot AFC United, men för att nå kontinuerlig framgång måste prestationerna vara jämnare. Vi sjönk ned till en nivå några gånger som inte var av superettanklass, vilket givetvis resulterade i stor ojämnhet.

Det fanns ett antal situationer, förutom när vi släppt in mål, som man direkt fick känslan av att ett bättre lag hade utnyttjat det misstaget. Det kunde handla om en slarvig passning, dålig värdering eller fel positionering. I Superettan, och bland vissa allsvenska lag, så är det inte ofta lagen sätter fem moment i rad klockrent. Då tänker jag främst på mottagning, passning och avslut. Ofta hackar det någonstans på vägen. Eftersom tekniken bland spelarna är lite sämre, studsar mottagningen ifrån lite för långt och spelaren får försöka reparera skadan, vilket givetvis blir svårare då motståndaren hinner in i press. En passning går ofta lite fel, som att den slås lite bakom en löpande spelare, vilket innebär att denne får stanna upp för att fånga bollen och tappar fart. Eller en för svag avgörande passning in i straffområdet som avslutaren måste rätta till och därmed tappar läget. Just tid är en väldigt avgörande faktor i fotboll.

Allsvensk offensiv

Sett till dessa exempel, ligger vi dock bra till då vi är allsvenska på dessa punkter. Vi hade flera mycket fina anfall där vi hade många moment som satt perfekt, eller näst intill. Vi har många spelare med god teknik, som kan ta emot en boll perfekt, vilket då skaffar tid och utrymme för nästa moment. Vi har också många skickliga passningsspelare, som både kan slå långa bollar på höjden, fina genomskärare på marken och bra inlägg/inspel. I det korta passningsspelet är vi också duktiga. Vi har helt enkelt ett bra grundspel att luta oss tillbaka på som passningsorienterat lag, vilket har varit en framgångsfaktor inte minst på Kopparvallen.

Vi har inte så ofta sett de där fantastiska spelvändningarna som vi kunde nyttja i Allsvenskan, men totalt sett hade vi en klart bättre offensiv förmåga under den gångna säsongen än 2015. Självklart måste man ha i åtanke att det är lättare att göra mål på motstånd från Superettan än mot allsvenskt motstånd. Det offensiva spel som vi presterade under 2016 var dock av sådan kvalitet att det hade utgjort ett stort hot även mot allsvenska lag. Vi hade farten i vårt omställnings- och djupledsspel, vi sköt väl från distans och vi nyttjade fasta situationer på ett sätt som är svårt att freda sig emot även för duktiga motståndare.

Defensivt klart sämre klass

Men sedan är det lite det här med värderingar, som vi stundom haft problem med. Man måste våga för att vinna, men beräkningen om riskerna måste alltid finnas med. Vad kan vi vinna med att slå den här passningen kontra vad vi kan förlora? Vi har ju under säsongen slarvat bort en del poäng på svaga värderingar, där vi försökt något svårt som vi knappt vunnit något på om det lyckats, men som om vi misslyckats fått katastrofala följder.

Självklart hänger mycket ihop med att vi hade väldigt många nya spelare i vårt lag och väldigt många av dem var unga. Bland de nya äldre spelarna kände man ändå en viss frustration med att värderingarna ibland var bristfälliga, men det hänger också ihop med att vår kravbild är väldigt hög efter flera år i Allsvenskan. Och flera av de nya äldre spelarna hade trots allt inte spelat i högsta serien.

Offensivt höll vi allsvensk klass under året, men defensivt knappt Superettanklass om vi ser till antalet insläppta mål.

Många avstängningar

Vi drog på oss hela 52 varningar och 4 utvisningar, vilket ytterligare vittnar om ett bristande positionsspel där vi låg för långt ifrån och kom därmed för sent in i många dueller. En del kort berodde också på att vi slarvat med bollen och andra spelare fick försöka reda ut situationen. En del kort skedde också efter dåliga värderingar och var därmed onödiga.

Anmärkningsvärt var att vi drog på oss det första röda kortet i den 22:a omgången, men sedan duggade alltså ”rödingarna” tätt. Tack vare alla kort åkte vi på hela 17 avstängningar. Alla dessa, förutom 2, drabbades vi av under hösten. 

Domarna är också mycket flitigare med att dra upp korten i Superettan än i Allsvenskan. Vi låg faktiskt något under snittet på 54 varningar per lag. I Allsvenskan var snittet 46 varningar/lag under 2016 och har varit ännu lägre under tidigare år, medan antalet i Superettan har varit relativt konstant.

Våra yngsta längst bak

Vi hade våra yngsta spelare i backlinjen och vi drabbades dessutom av en del tunga skador. Vi hade också offensiva ytterbackar och yttermittfältare. Efter att vi fick in defensive mittfältaren Jens Jakobsson gick vi över från 4–4–2 till 4–1–4–1 vilket var en åtgärd för att stadga upp defensiven i stort, men vi släppte inte in färre mål efter åtgärden utan faktiskt tvärtom. Med Jens på planen släppte vi 2,08 mål/match (25/12) och utan 1,56 mål/match (28/18). Nu behöver detta givetvis inte ha något att göra med att Jens kom in i laget. Jag och många med mig känner att Jens gjorde det okej, men att han kan bli ännu bättre när han spelat in sig mer i laget.

Det fanns dock andra faktorer som spelade in. Sebastian Ramhorn bidrog till stadga innan han blev skadad, vilket skedde innan Jens kom till oss. Jonatan Asp blev också långtidsskadad och kunde inte avlasta Kevin Deeromram på vänstersidan. Det var också under hösten vi började få spelare utvisade och drabbades av massor av avstängningar.

Fortsättning följer i del IX – Målen

Del VII – Sammanfattning av säsongen

I denna första, av de sammanfattade delarna av säsongen, sker en summeras av tävlingsmatcherna och en analys av andra intressanta fakta.

Vi fick en tuff start på Superettan med två raka nederlag, borta mot Varberg med 1–2 och hemma mot Sirius med 0–3. Vi noterade alltså 1–5 på dessa båda matcher och låg sist i serien. Den första poängen tog vi i Ljungskile efter 2–2. Vi låg fortfarande sist, men spelet lovade gott inför fortsättningen.

Därefter kom vi igång riktigt bra och tog tre raka segrar med den sammanlagda målskillnaden 7–1, efter 2–1 hemma mot Assyriska, 3–0 borta mot Degerfors och 2–0 hemma mot Trelleborg. Vi avancerade också till femte plats.

Därefter sjönk vi ner på en låg nivå, när vi föll i bortamatcherna mot GAIS med 0–1, och framför allt mot Syrianska med 0–2. Efter åtta omgångar hade vi alltjämt bara en poäng ned till negativ kvalplats.

Efter dessa två bortaförluster reste vi oss något otroligt och svarade för en jätteinsats i 4–0-segern hemma mot AFC United, vilken vi följde upp med en 1–0-seger hemma mot Värnamo. Efter tio omgångar nådde vi vår främsta placering under året – fyra – och vi hade häng på topplagen, samtidigt som vi distanserat oss från bottenstriden.

Återigen föll vi dock tillbaka ordentligt och åkte på en svidande 0–5-förlust borta mot Dalkurd. Vi kom emellertid åter på fötter och borde ha vunnit hemma mot serieledande Halmstad på hemmaplan, men vi fick bara 1–1.

Innan sommaruppehållet noterade vi en 3–0-seger borta mot Ängelholm men också en tung 0–1-förlust hemma mot Frej. Vi hade utvecklats till ett typiskt mittenlag och hade lika långt till positiv som negativ kvalplats (sju poäng). Insatserna, och resultaten, under våren svajade rejält från ena matchen till den andra.

Fortsatt blandade insatser under hösten

I omstarten imponerade vi inte men vi slog tillbaka Ljungskile med 3–2. En riktig tankeställare fick vi sedan efter säsongens i särklass sämsta match, då vi föll med 0–4 borta mot Assyriska.

Dubbelmötena med Örgryte blev målrika historier där vi vann med 4–1 i poäng efter 3–3 på Gamla Ullevi och 3–1 hemma på Kopparvallen. Vi befäste därmed vår plats i mitten av tabellen, även om vi tillfälligt nådde upp till femteplatsen.

Därefter gick det åter utför genom två raka bortaförluster mot Trelleborg med hemska 2–5 och Frej med 1–2, där vi föll i slutminuten. I den tredje raka bortamatchen avancerade vi till Svenska Cupens gruppspel efter 2–1 borta mot Sandvikens IF.

I Superettan tog vi en viktig hemmaseger mot Degerfors med 3–2 och borta mot Halmstad fick vi med oss en pinne efter 2–2, men vi var nära tre poäng även på Örjans vall.

Vi föll hemma mot Varberg med 0–1, men vi tog en oerhört viktig seger hemma i sexpoängsmatchen mot Syrianska med 2–1.

Vi var på väg att ta tre poäng borta mot Sirius men matchen slutade till sist 3–3. Vi föll sedan tungt hemma mot Dalkurd med 1–2, men i omgång 27 säkrade vi kontraktet via 3–1 borta mot Värnamo.

Vi avslutade sedan med seger hemma mot GAIS med 4–2, förlust borta mot AFC United med 0–3 och vinst hemma mot Ängelholm med 4–1

Det starka hemmaspelet bäddade för framgången

Som synes var säsongen en bergochdalbana. Vi hade inga långa räckor av förlustfria sviter, men heller inga långa perioder utan poäng och segrar. Som längst noterade vi fyra raka matcher utan förlust (omgång 2–5) och tre raka segrar (omgång 3–5). Ingen gång noterade vi fler än två raka matcher utan seger. Vid tre tillfällen föll vi två matcher i rad, i omgång 1–2, 7–8 och 19–20.

Att vi inte hamnade i de där tunga svackorna med skral poängutdelning, som man nästan alltid drabbas av någon eller några gånger per säsong, berodde naturligtvis mycket på vårt starka hemmaspel.

Vi tog 31 av våra 44 poäng hemma på Kopparvallen. Det var en väldigt hemmastark upplaga av Superettan där hemmalagen segrade i 63 % av de vunna matcherna. Trots detta kom vi på fjärdeplats i hemmatabellen med tabellraden 10  1  4  30–18. Endast Sirius gjorde fler hemmamål (35 stycken). Hemmasäsongen var den främsta sedan 2011 då vi tog hela 37 poäng på Kopparvallen och gjorde 39 mål.

Men på bortakonstgräset hade vi ingen lycka

På bortaplan hade vi inte alls samma lycka. Tabellraden 3  4  8 23–35 gav 13 poäng. Trots att vi var det lag som hade störst differens mellan poäng tagna hemma/borta (18 stycken) så kom vi ändå på nionde plats i bortatabellen. Vi släppte in flest mål av alla lag på bortaplan (35 stycken). Degerfors släppte in näst flest (31). Det är ingen överraskande läsning. Däremot är det nog inte många som uppmärksammat att vi faktiskt också gjorde flest mål av alla lagen på bortaplan(!) – 23 stycken. AFC United var näst bäst på den punkten med 20 fullträffar.

Vad som också överraskar är våra bortaresultat på konstgräs kontra naturgräs. Våra fem matcher på bortakonstgräs resulterade i fem förluster och den sammanlagda målskillnaden 1–16! Enda målet gjorde vi mot Frej (1–2). De övriga resultaten var 0–2 mot Syrianska, 0–5 mot Dalkurd, 0–4 mot Assyriska och 0–3 mot AFC United. Vi har alltid haft problem på Södertälje Fotbollsarena. Dalkurd och AFC United var starka hemmalag, liksom faktiskt Frej. Att vi ändå bara gjorde ett mål och läckte som ett såll på bortakonstgräs är likväl märkligt. Kanske att vi kände en falsk trygghet att vi kunde bemästra underlaget? Sammantaget för de fem matcherna var i varje fall alldeles för svaga arbetsinsatser, där vi varken hade fokus eller tog försvarsjobbet på allvar.

På naturgräs noterade vi tabellraden 3  4  3 22–19. Vi spelade alltså jämt på naturgräset och noterade till och med plusmålskillnad! På naturgräset visade vi på en helt annan kampmoral, där det bara var bortamatchen mot Trelleborg som spårade ur ordentligt i försvarsarbetet, när vi föll med 2–5. Kanske var det så när vi kom till naturgräsmatcherna att vi var beredda på ett mer kämpaspel och att vi därmed stod upp klart bättre?

Målglatt

Totalt sett både gjorde vi och släppte in väldigt många mål, 53 stycken för att vara exakt. Sirius gjorde flest mål med 54 fullträffar, alltså bara ett fler än oss. Å andra sidan var det bara Ängelholm (57) och Degerfors (54) som släppte in fler mål än oss.

Faktum är att vi bara släppte in två mål färre än vad vi gjorde under den vedervärdiga allsvenska säsongen 2015. På bortaplan släppte vi till och med in fem mål fler än i Allsvenskan 2015! När det gäller antal insläppta mål i näst högsta serien var denna säsong den sämsta sedan 1961 då vi släppte in 52 mål på 22 matcher vilket ger 2,36 mål/match. 2016 släppte vi in 1,77 mål/match.

När det gäller antal gjorde mål, så var vi vassare 2011 när vi avancerade till Allsvenskan med 58 fullträffar. Vid avancemanget två år tidigare noterade vi samma målproduktion som denna säsong (53 stycken). Säsongen i Superettan 2004 var vi också målglada med målskillnaden 55–47.  

Vi kom alltid tillbaka efter bottennappen

Att vi gjorde så många mål och släppte in så många berodde på att vi hade ett väldigt offensivt spel och ett bristande försvarsspel. Insatserna skiftade också väldeliga mellan olika matcher, men också i vissa fall i samma matcher. Efter en riktigt dålig insats lyckades vi ändå snabbt resa oss vilket var en stor styrka. I matchen borta mot Syrianska föll vi ”bara” med 0–2, men insatsen var riktigt svag. I nästa match krossade vi sedan det blivande allsvenska laget AFC United med 4–0, efter säsongens främsta insats.

Efter hemska 0–5 borta mot Dalkurd gjorde vi en bra match hemma mot serieledande Halmstad, men fick ändå bara med oss 1–1.

Efter årets sämsta insats borta mot Assyriska med 0–4, där vi kunde fått stryk med ännu mer, lyfte vi oss rejält, gjorde sex mål och tog fyra poäng i dubbelmötet mot Örgryte.

Det var också logiskt att vi avslutade säsongen på samma sätt. Efter en svag insats och 0–3 borta mot AFC United vann vi med 4–1 hemma mot Ängelholm i epilogen.

Vi spelade ingen mållös match under säsongen och noterade bara fem kryss, där två av matcherna slutade 3–3 och ytterligare två slutade 2–2, medan bara en match slutade med det normalt vanligaste resultatet 1–1.

Våra segerresultat var väldigt spridda, men fyra resultat upprepades två gånger: 2–1, 3–0, 3–1 och 3–2. I 9 av 13 segrar gjorde vi tre mål eller fler. Noterbart är också att vi gjorde tre mål i samtliga våra tre bortasegrar.

De vanligaste förlustresultaten var 0–1 och 1–2 och dessa skedde tre gånger vardera.

Vilka lag tog vi poängen av?

I vår målsättning att säkra kontraktet så var vi starka mot bottenlagen, vilket var bra. Vi tog sex poäng mot jumbon Ängelholm, men även av Värnamo och Degerfors, precis över kvalstrecket.

Fyra pinnar tog vi mot nästjumbon Ljungskile samt även av tabellnian Örgryte.

Via hemmasegrar tog vi tre poäng mot kvallagen från Södertälje, Syrianska och Assyriska, samt även mot Trelleborg och GAIS (precis efter oss i tabellen), men även av tabelltvåan AFC United.

Att vi inte kom högre upp än sjätte plats var logiskt på så sätt att vi kammade noll av fyran Dalkurd och femman Varberg. Vi hade till sist 4 respektive 9 poäng upp till dem. Vi föll också i båda matcherna mot tian Frej. Det var å andra sidan det enda lag som vi inte besegrade som låg bakom oss i tabellen. På Kopparvallen vann vi mot samtliga lag som placerades efter oss.

Två pinnar tog vi mot trean Halmstad som kvalade sig upp i Allsvenskan. HBK var till slut 10 poäng före oss i tabellen. En poäng tog vi av seriesegraren Sirius via en heroisk insats på bortaplan.

Efter de tre inledande omgångarna var vi sedan aldrig under nedflyttnings- och kvalstrecket. Från omgång 6 var vi aldrig sämre än åtta. Vi figurerade oftast på sjunde eller åttonde plats i tabellen. Ett par gånger under våren skuggade vi topplagen, men vi var på tok för ojämna för att utmana dem. Efter tre segrar på de fyra sista matcherna slutade vi på en sjätteplats, vilket sett efter förutsättningarna är en mycket bra prestation.

Många så kallade experter hade tippat att vi skulle åka rakt igenom serien ned i division I. Men vi som har hängt med ett tag vet att de inte är några experter. Dessa personer lägger inte ned i närheten av den tid som krävs för att få en bra bild av ett fotbollslags kvaliteter. Att vi sedan inte haft råd att hålla den standard vi haft är en annan femma.

Stark moral

Under säsongen har vi visat moral och styrka genom att tre gånger vända matcher där vi hade släppt in det första målet. Detta skedde vid vår första trepoängare för säsongen hemma mot Assyriska då vi vände 0–1 till 2–1. Vi upprepade med en vändning hemma mot Örgryte där vi gick från 0–1 till 3–1 samt hemma mot Ängelholm där 0–1 förvandlades till 4–1.

Under 2015 vände vi inte i någon match, men 2014 vände vi två underlägen till seger, borta mot Halmstad när vi säkrade det allsvenska kontraktet i omgång 27 och hemma mot mästarna Malmö i epilogen.

Borta mot Trelleborg tog vi ledningen men föll till sist med tunga 2–5. Det var enda matchen som motståndarna vände efter att vi gjort det första målet.

Sena avgörande mål

Fyra gånger tappade poäng i slutskedet och samtliga tillfällen skedde under höstsäsongen. Borta mot Örgryte tog vi ledningen i den 80:e minuten, men i den 82:a kvitterade ÖIS till 3–3. Lite senare tappade vi poäng i slutskedet under tre bortamatcher i följd. Mot Frej åkte vi på 1–2 i den 90:e minuten. Mot Halmstad tog vi ledningen i den 82:a minuten, men släppte in 2–2-målet i den 89:e minuten. Mot Sirius gjorde vi 3–2 i den 79:e minuten, men åkte på 3–3 i den 82:a minuten.

Vid tre av dessa matcher tog vi alltså ledningen kort innan hemmalaget kvitterade. I de tuffa bortamatcherna mot Halmstad och Sirius hade vi en man mindre på banan, men faktum är att vi tappade sju poäng på dessa fyra matcher, från den 82:a minuten.

Vi själva lyckades bara rädda hem en pinne från minut 80. Borta mot Ljungskile kvitterade vi i den 82:a minuten.

För att hitta ett riktigt sent mål som har förändrat poängutdelningen i en match i positiv riktning för vårt vidkommande får vi gå tillbaka till 2012 då Magnus Eriksson gjorde sitt fantastiska avslutningsmål hemma mot IFK Norrköping fram till 1–1 i den 89:e minuten.

I motsatt riktning har vi dock tappat betydligt fler poäng under slutminuterna.

2015 tappade vi tre poäng från minut 89 och framåt: IFK Norrköping hemma i den 93:e minuten (1–1) och i omgången efter mot IFK Göteborg hemma i den 92:a minuten (0–1).

2014 förlorade vi fem poäng i slutminuterna: Kalmar borta i den 94:e minuten (2–2), Mjällby borta i den 91:a minuten (0–1) och Norrköping hemma i den 90:e minuten (2–2).

2013 tappade vi en poäng: AIK borta i den 92:a minuten (2–3).

Sedan vi gjorde det där sena målet hemma mot Norrköping den 27 augusti 2012 har vi alltså inte ”vunnit” någon poäng via avgörande mål från minut 89 och framåt. Däremot har vi tappat hela 12 poäng under samma premisser.

Fortsättning följer i del VIII – 2015/2016