Vi vann kampen

Vi vann kampen mot den allsvenska konkurrenten Halmstads BK med 1–0. För kamp blev det verkligen. Halmstadsspelarna tänkte inte lägga fingrarna emellan i prestigematchen och glädjande nog stod de våra upp i kampen.

Förvisso gick det överstyr några gånger och det var tur att ingen blev allvarligt skadad. Efter stora problem att komma ur Halmstads höga aggressiva press i inledningen hittade vi sätt att spela oss ur pressen och skapade målchanser. Trots fina lägen så dröjde det till den andra halvlekens sjunde minut innan vi gjorde matchens enda mål.

Glädjande nog föll målet efter hörna. Förra året gjorde vi det första hörnmålet i Allsvenskan i den 29:e omgången borta mot Syrianska. I träningsspelet har vi redan gjort tre mål efter hörnor. Två av målen i Norrköping kom ju i efterdyningarna av hörnor. Men denna gång gjorde vi målet direkt på hörna. Simon Skrabb slog en flack hård hörna från höger, Ricardo Santos fick bra höjd i sitt upphopp vid den främre stolpen och nickskarvade in bollen vid den bortre stolpen.

Vi kontrollerade sedan matchen och borde ha utökat ledningen, men vi var inte tillräckligt vassa i avslutningarna. Det kändes ändå bra att vi efter den stirriga och stundtals brutala inledningen, kunde höja tempot i passningsspelet och då hängde inte Halmstad med. Vi svarade för en del fina kombinationer och hade en stabil defensiv, förutom under slutskedet. Vi åkte då på ett par omställningar efter att vi tappat bollen.

I det första läget hängde inte Pontus Nordenberg med och vräkte ikull Marcus Antonsson och i den 84:e minuten kom Allan Olesen på efterkälken och blev målchansutvisad efter att han vräkt omkull Simon Silverholt. HBK fick därmed två bra frisparkslägen men båda avsluten stannade i vår mur.

Det var skönt att spräcka den trista sviten av matcher utan seger mot HBK, inte en seger sedan 1981, vilket är väl så viktigt inför mötena i Allsvenskan. Det går alltså att besegra dem precis som Norrköping. Efter debaclet mot Hammarby var det också skönt att komma tillbaka till en stabil grund.

Henrik Gustavsson fick åter chansen i en ”riktig” match och det var välbehövligt. Så många avslut hade inte Fimpen att mota, men det blev några tuffa dueller som 37-åringen klarade väl.

Anton Tinnerholm kom tillbaka fint efter den svaga insatsen mot Hammarby och hittade allt eftersom ett bra samarbete med Simon Skrabb.

I mittförsvaret var det bra att Månz Karlsson och Allan Olesen fick speltid tillsammans, för det kan mycket väl vara dessa två som bildar mittlås när allvaret börjar om en och en halv vecka hemma mot Jönköpings Södra i Svenska Cupen.

Månz har haft en tuff uppgift genom att han fått spela med så många olika spelare i mittförsvaret, men han känns tryggare och tryggare i rollen, med följsamhet och förmåga att avväpna i rätt ögonblick.

Allan Olesen klarade sig också bra. Spelade säkert, men tröttnade i slutet och kom lite på efterkälken efter att Joel Rajalakso tappat bollen och Allan tvingades ta en målchansutvisning.

Andreas Dahlén hade behövt matchning efter sina tidigare ryggproblem, men det blev bara tio minuter innan han blev utbytt av domaren! Efter en höfttackling som borde gett ett gult kort, blev det lite gruff och domaren tyckte att Dalle skulle byta istället. På liknande sätt fick Gudjon Baldvinsson också sätta sig på bänken i den 34:e minuten efter att han gått hårt fram mot Henrik Gustavsson och knuffat omkull Anton Tinnerholm i efterspelet.

Pontus Nordenberg fick därmed spela 80 minuter som vänsterback och det var glädjande att se honom rycka upp sig rejält, med ett alertare och tryggare spel och framförallt ett bra huvudspel, även om han kom på efterkälken några gånger.

Simon Skrabb har väldigt stor potential. Ännu pendlar insatserna en del, men han ställde till en hel del oro för halmstadsförsvaret och ställde även upp i det defensiva arbetet. 19-åringen har en fin vänsterfot och med mer tryck i hörnsparkarna ska vi åter kunna bli giftigare på fasta situationer.

Mohammed Abubakari hade svårt att lyfta spelet från start men hittade sedan allt mer vägar att spela oss ur förstapressen, men stundom blev det för mycket vridande och vändande med sänkt tempo och risk att tappa boll vilket också hände några gånger.

Daniel Sjölund klev åter fram efter den bleka insatsen mot Hammarby. Dajja ägde mycket boll och hittade fram med några riktigt fina långpastejer på Ricardo Santos. Ett fint målläge hade också ålänningen men avsluten behöver vässas.

Kristian Bergström har fått en konkurrent om de fasta situationerna av Simon Skrabb vilket förhoppningsvis lyfter Pliggs skärpa. Frisparken i första halvleken var bra slagen men Stojan Lukic var med på noterna.

Längst fram känns anfallsparet Ricardo Santos och Victor Sköld som det klart hetaste. Ricardo har visat upp en övertygande hög nivå och svarade på nytt för en bra insats genom att han vann det mesta i luftrummet, höll borta tuffa mittbackar och levererade också fina passningar. Målet var fint innickat och glädjande nog har Ricardo även visat sig värdefull på att nicka bort bollar i eget straffområde. Att ha en spelare med Ricardos egenskaper i sådana här tuffa matcher, att kunna lyfta en lång boll på, är oerhört värdefullt.

Victor Sköld var osynlig långa stunder och speciellt svårt är det att analysera en spelare som inte har boll så ofta i en TV-sändning, men när han ”simmade in i bild” så rörde han sig väl, jobbade hem på rätt sida och låg allt eftersom bakom en hel del framåt.

Martin Christensen kom in i stället för Simon Skrabb sista halvtimmen och har fått rejäl konkurrens om platsen till höger på mittfältet, vilket förhoppningsvis sporrar dansken.

Emmanuel Dogbe bytte av Mohammed Abubakari de sista 20 minuterna och hade mycket spring i benen.

John Owoeri avlöste Victor Sköld på topp och fanns på språng men borde ha gjort mål när Stojan Lukic slog en boll rätt på honom, med en bredsidesvolley hade han säkert gjort mål, men nu drog han till med vrist utanför.

Joel Rajalakso kom in istället för Ricardo Santos sista kvarten och löpte väl, men bolltouchen är bara att fortsätta att nöta på.

Det känns bra att Peter Swärdh har hittat en stomme att jobba med inför matchandet i Svenskan Cupen. Tänkt att det bara är en och en halv vecka kvar till premiären mot Jönköpings Södra!

Innan dess är det dock en match kvar, borta mot Motala AIF på onsdag.

Matchfakta

Halmstads BK – ÅFF 0–1 (0–0)

0–1 (52) Ricardo Santos (Simon Skrabb)

Utvisning ÅFF: Allan Olesen (84)

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Månz Karlsson, Allan Olesen, Andreas Dahlén (ut 10) –

Simon Skrabb (ut 59), Mohammed Abubakari (ut 71), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (VB 84) –

Victor Sköld (ut 71), Ricardo Santos (ut 76)

Inbytta ersättare

Pontus Nordenberg (in 10 VB, MB 84), Martin Christensen (in 59 HM), Emmanuel Dogbe (in 71 MM),

John Owoeri (in 71 F), Joel Rajalakso (in 76 F, VM 84).

Ej inbytt ersättare

Gustav Jansson

Stor besvikelse mot Bajen

Att förlora en träningsmatch mot Hammarby är i sig ingen katastrof, men att göra en riktigt usel match, förlora med 0–3 och knappt skapa några målchanser är riktigt illa.

Vi ställde också upp med ett starkt lag och förhoppningarna var goda om en fin insats, men det var egentligen bara i inledningen av matchen som vi visade att vi är ett nummer större än Hammarby. Genom mer distinkt fartfyllt och kvalitativt passningsspel kom vi fram i en del lägen, främst efter fasta situationer, men sedan var det roliga slut.

Vi släppte sedan in ett skitmål i den 13:e minuten. Vi borde ha fått en frispark då Imad Zatara blev nedmejad vid mittpunkten av Thomas Guldborg Christensen, men Hammarby fick fortsätta anfallet och avancerade till höger. Våra mittfältare stod och tittade på när Amadaiya Rennie växelspelade med Erik Israelsson. Alberis da Silva och Pontus Nordenberg stötte helt fel i samma situation och blev båda bortgjorda, vilket Amadaiya Rennie utnyttjade genom att sprinta in från höger och spela snett bakåt. Anton Tinnerholm tappade helt sin bevakning och Fredrik Torstensteinbö kunde enkelt trycka in 0–1 vid den främre stolpen. Gustav Jansson var tvungen att göra en sidledsförflyttning och hann inte tillbaka.

Hammarby tog sedan över mer och mer på grund av vår passivitet och vår mycket svaga förmåga i uppspelsfasen, där vi slarvade oerhört mycket i passningsspelet. Därmed kom vi under tryck stundom och vi fick vara glada att vi inte låg under med fler mål i paus.

Vi blev stabilare de sista fem minuterna i första halvlek och skapade några halvchanser för en kvittering, vilket ingav förhoppningar om att vi skulle komma ut som ett nytt lag i andra halvlek, men så blev det dessvärre inte.

Vi började i och för sig andra halvlek okej, men sedan var vi om möjligt ännu sämre än i första halvlek. Inte blev det lättare i den 72:a minuten. Hammarby anföll central och ett försök till uppstötning för Alberis da Silva slutade riktigt illa, då han brakade in i Fredrik Torstensteinbö. Straffet blev hårdast tänkbara genom ett rött kort av domaren Stefan Johannesson.

Det tog bara tre minuter efter utvisningen innan vi åkte på det andra baklängesmålet. Med en man mindre stötte Anton Tinnerholm högt och blev överspelad. Vår backlinje flyttade då förstås över till höger för att täppa till luckan, vilket innebar att Månz Karlsson hamnade långt till höger. Pontus Nordenberg hade ingen chans att hänga med när Amadaiya Rennie satte fart eftersom Pontus inte hade någon som helst koll på honom. Kristian Bergström (som vikarierade som vänsterback) hängde inte heller med. Rennie kom helt ren med Gustav Jansson och gjorde tyvärr inget misstag.

I den 90:e  minuten åkte vi också på ett tungt 0–3-mål. Nahir Besara lyfte in bollen i straffomrpådet och George Tanzi slog bollen rakt på Erik Israelsson, som fick öppet läge djup inne i straffområdet att rulla in bollen.

Det är inte lätt att bedöma spelares enskilda matcher genom att se fotboll på TV. Inget går naturligtvis upp mot att se fotboll på plats där man själv kan bestämma vad man vill titta på som positionsspel och rörelse utan boll, men att det var underkänt och mycket underkänt på de flesta håll råder det ändå ingen som helst tvekan om.

Trots tre insläppte mål var Gustav Jansson den ende som kom undan med hedern i behåll. Gurra hade en mycket otacksam uppgift och hade inte mycket att göra på målen.

Backlinjen som var så stabil mot Norrköping stod inte alls att känna igen. Naturligtvis var det ett avbräck att Petter Gustafsson inte kom till spel. Pontus Nordenberg har fått många chanser i vår, men har tyvärr inte tagit dem.

Alberis da Silva, som var helt strålande i andra halvlek mot Norrköping, såg seg ut, hamnade i tidsnöd och tog många felbeslut. Det var otroligt klantigt att dra på sig en utvisning som i värsta fall kan rendera i avstängning när tävlingsspelet drar igång.

Månz Karlsson har fått mycket speltid i träningsspelet vilket naturligtvis är bra, men inte helt lätt när övriga backar pendlar mycket i sina prestationer. Det var ingen höjdarmatch av Månz men han försökte i varje fall.

Anton Tinnerholm såg ut att vara på väg mot formen efter en mycket stark andrahalvlek mot Norrköping och en fin förstahalvlek mot Sylvia (Anton blev utbytt i paus). Men mot Hammarby kom Anton snett in från början med svagt positionsspel och slarvigt passningsspel.

Martin Christensen hade inte heller någon bra dag och såg inte ut att vara på bettet.

Mohammed Abubakari såg riktigt bra ut i andra halvlek mot Norrköping, men såg nu riktigt seg ut och slarvade både i positionsspelet och passningsspelet.

Daniel Sjölund stod inte heller att känna igen. Han letade och letade för att hitta passningsalternativ, men fann dem inte och tappade boll. Ålänningen såg också seg ut.

Kristian Bergström hade inte heller något tryck i benen och kom aldrig in i matchen.

Längst fram fick inte Victor Sköld och Imad Zatara mycket att jobba på och de gjorde inte heller mycket själva för att öppna ytor. Det defensiva spelet var också mycket undermåligt.

Imad Zatara fick några omställningslägen men kladdade som vanligt denna försäsong för mycket med bollen.

Det var också tråkigt att se en sida av Victor Sköld som vi inte har sett tidigare – uppgivenheten. Självklart har man förståelse när det går emot, men det gäller att knyta näven och vinna tillbaka bollen, vilket Victor tidigare visat att han kan.

Emmanuel Dogbe kom in i paus, men följde inte upp den goda första halvleken mot Sylvia. Bolltappen ställde nu till problem.

John Owoeri kom in på topp istället för Imad Zatara, men kom in i ett svårt läge med få bollar att jobba på. De onödiga avblåsningarna för offside finns dock inga ursäkter för.

George Tanzi kom in som mittback sista kvarten och det såg okej ut, men det tafatta agerandet innan 0–3-målet var naturligtvis inte bra. Efter några stabila insatser var också Tanzi lite nonchalant mot Sylvia.

Joel Rajalakso fick bara några minuter på högerkanten och kan därmed inte bedömas.

Det finns med andra ord en hel del att arbeta på vid träningslägret i Spanien som nu stundar. Inte minst med det mentala för att ha rätt inställning i alla lägen!

Hammarby kan med Nanne Bergstrands ledning vara på väg tillbaka till Allsvenskan och uppträdde som ett lag för den högsta serien denna dag, men det gäller att prestera på en hög nivå i varje match vilket laget tidigare haft svårt med och i motgång kommer vi se om Nanne står pall.

Tyvärr provade vi aldrig Bejens försvarsspel, med vår normala fart och fläkt i passningsspelet är jag säker på att de inte hade hängt med, dessa tendenser såg vi i början av matchen men det är naturligtvis inte tillräckligt att spela fotboll i 10 minuter när en match varar i minst 90 minuter.

Precis som vår tränare Peter Swärdh uttryckte efter matchen, är det skönt och tryggt att vi gjort fina insatser tidigare och har visat på en väldigt hög högstanivå. Med ytterligare framsteg i offensiven från förra året och fortsätta med det goda försvarsspelet (generellt sett) ska vi kunna nå en hög nivå oftare. Vi ska kunna göra en bra säsong, men det gäller då att de våra tar jobbet varje, varje gång!

Matchfakta

Hammarby IF – ÅFF 3–0 (1–0)

1–0 (13) Fredrik Torstensteinbö

2–0 (75) Amadaiya Rennie

3–0 (90) Erik Israelsson

Utvisning ÅFF: Alberis da Silva (72)

Varning ÅFF: Pontus Nordenberg

Domare: Stefan Johannesson, Täby

Publik: ca 1 000

Startelvan

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Månz Karlsson, Alberis da Silva, Pontus Nordenberg (MB 72, VB 75)–

Martin Christensen (ut 87), Mohammed Abubakari (ut 46), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 75) –

Imad Zatara (ut 58), Victor Sköld (VM 75)

Inbytta ersättare

Emmanuel Dogbe (in 46 MM), John Owoeri (in 58 F), George Tanzi (in 75 MB), Joel Rajalakso (in 87 HM).

Ej inbytta ersättare

Henrik Gustavsson, David Lundgren, Ricardo Santos.

Äntligen seger mot Norrköping

En träningsmatch är alltid en träningsmatch, men likväl bröt vi en barriär genom segern borta mot IFK Norrköping med 3–1 och framförallt visar den andra halvlekens spel att vi har en väldigt hög kapacitet inför säsongen.

Vi bröt några viktiga trender förra säsongen i bortasegrarna mot Häcken (2–0), Elfsborg (1–0) och Mjällby (1–0) samt mot Helsingborg (hemmaseger med 3–0). I år hoppas vi besegra IFK Norrköping, vilket inte har skett i seriespel sedan 2004 (via 2–0-segern på Idrottsparken).  Året efter vann vi träningsmatchen på Parkens B-plan med 2–1 och semifinalen i Svenska Cupen på Kopparvallen med 1–0. Bara tre av våra spelare i dagens trupp har varit med i dessa matcher, Henrik Gustavsson, Daniel Hallingström och Kristian Bergström. Nu har en stor del at truppen varit med och besegrat Peking och tar naturligtvis med sig känslan när det blir allvar senare i år.  

Den första halvleken var dock inget glädjeämne. Snön vräkte ned och gjorde planen hal och svårbemästrad, vilket gynnade IFKs fysiska spelare mer än våra mer tekniska spelare. Vårt korta spel med riktningsförändringar gav inte gensvar då våra spelare halkade omkring. Vi blev därmed ett lätt byte för hemmalagets aggressiva förstapress och vi skickade en hel del långbollar. Ricardo Santos stred tappert på dessa, men vi lyckades inte med påfyllnadsspelet.

En del uppspel blev också för korta och IFK kunde kontraslå. När vi väl kom i anfallsläge, spelade vi några passningar för mycket innan det blev dags för inlägg och ofta försvann lägena. Vi var heller inte på tå i närkamperna i första halvlek och frukten av baklängesmålet i den 15:e minuten var att vi var för snälla och tillät Emir Kujovic gå till väders ostört och nicka ned ett inlägg från höger. Anton Tinnerholm kom på efterkälken och tvingades riva ned den reslige forwardsspelaren. På den efterföljande straffen gick Gustav Jansson gick åt rätt håll (höger), men Kujovic´ elvametare var för hög och hård.

Vi åkte alltså åter på ett straffmål emot oss, men förutom en frispark från distans som gick strax utanför, och som Gurra säkert tagit om den gått innanför, skapade inte hemmalaget några fler målchanser i den första akten.

Vi hade två bra chanser i den första halvleken. Strax innan baklängesmålet hittade Kristian Bergström fram med en fin djupledsboll, där Victor Sköld sprintade väl in i straffområdet, men när han skulle avsluta dök Morten Skjönsberg upp i sista stund med en perfekt brytning.

Vårt främsta kvitteringsläge i den första halvleken fick Mohammed Abubakari i den 34:e minuten, men inne i straffområdet sköt han rakt på målvakten David Mitov Nilsson.

Vi hade, som vanligt, ett stort bollinnehav redan i den första halvleken men omsatte det inte i målchanser. Ofta fick vi chansen efter misstag av hemmalaget men vi var inte tillräckligt aggressiva och resoluta för att utnyttja dem.

Det såg ut som vanligt mot Norrköping lite vekt och blekt, men i andra halvlek var det inget snack om saken, då var det klasskillnad. Scenförändringen var alltså total i den andra halvleken. Snöfallet avstannade och planvärmens effekt gjorde att snön smälte. Planen blev därmed mycket mer spelbar, vilket gynnade oss. Passningsspelet blev mycket bättre och våra kreativa och kvicka spelare kunde bättre utnyttja sina goda egenskaper.

Vi uppträdde också med en mycket större aggressivitet och jobbade mycket mer som ett lag. Vi tycktes alltid vara minst två spelare mot motståndarnas bollförare. Med press och understöd blev vi väldigt svårpasserade och vi kunde vinna boll högt upp i banan.

Med ett fyndigt och snabbt passningsspel hängde inte hemmalaget med och vi kunde stundom rulla ut dem även långt ned på deras planhalva.

I den 54:e minuten föll kvitteringen. Vi misslyckades med en hörnvariant till höger, men vann tillbaka bollen på högerkanten. Anton Tinnerholm spelade fram till Kristian Bergström som slog ett mycket fint inlägg från höger och Alberis da Silva nickade in 1–1 via den högra stolpen.

Bara tre minuter senare hade vi vänt matchen. Efter ett långt och fint anfall spelade Petter Gustafsson fram till Kristian Bergström som spelade in från vänster. Victor Sköld tog emot strax utanför straffområdet och kunde behärskat pricka in 2–1. I den 67:e minuten skickade Sköld iväg en lurig lyftning från långt håll som målvakten lyckades tippa över ribban. På liknande sätt gjorde Sköld mål borta mot Hammarby i fjol.

I den 80:e minuten avgjorde vi matchen. Martin Christensen slog en hörna från vänster, IFK avvärjde men vi kom tillbaka i en andravåg efter stort arbete av Daniel Sjölund, som spelade fram till Martin Christensen som slog ett fint inlägg från vänster och John Owoeri tryckte distinkt upp bollen i det främre krysset med en bredsidesvolley.

Gustav Jansson gjorde en fin räddning på Linus Wahlqvists skott i den 87:e minuten, men så mycket mer hade inte vår målvakt att mota. Straffen var inte mycket att göra något åt och efter den tveksamma insatsen senast mot Husqvarna var det riktigt kul att se Gurra åter stabil både i luftrummet och i uppspelsfasen.

Anton Tinnerholm agerade tveksamt i straffsituationen, men uppträdde mycket starkt i den andra halvleken, där vi såg honom plocka fram de bästa egenskaperna med aggressivitet och han var framgångsrik även i offensiven.

Månz Karlsson och Alberis da Silva utgjorde mittlås för första gången. Till en början syntes det att de inte var riktigt samspelta och det blev en lucka mellan dem stundtals. Men efterhand hittade de bättre sina roller i samspelet.

Alberis da Silva slog en del för korta uppspel i första halvlek, men växte enormt i den andra. Brassen var mycket stabil och agerade med stor pondus i huvudspelet och gjorde dessutom ett vackert nickmål. Även i markspelet löste Alberis situationerna på ett bra sätt.

Månz Karlsson agerade också säkert i den andra akten och vågade kliva fram ordentligt och svarade för några fina brytningar. Det var starkt av Månz att hålla hela matchen eftersom han spelade 90 minuter även i tisdags mot Linköpings City.

Petter Gustafsson visade ånyo vilken nyttig spelare han är, denna gång på vänsterbacksplatsen. Efter en lite tveksam inledning, växte även Petter i den andra halvleken med stabilt försvarsspel och framgångsrikt passningsspel i offensiven, med bra samarbete med Kristian Bergström. Även Petter spelade 90 minuter i tisdags.

Imad Zatara hade ingen större framgång i halkan i den första halvleken och tog inte heller jobbet i defensiven, men när vi började spela fotboll i den andra akten vaknade också Imad till, med framgångsrika offensiva aktioner, men också med ett bättre defensivt arbete.

Mohammed Abubakari hade ingen bra start på matchen med flera bortslagna passningar och i halkan hade han svårt med förstatouchen. I andra halvlek när väglaget blev betydligt bättre spelade Mommo riktigt bra. Med bättre bollkontroll höjde han kvaliteten och tempot i passningsspelet och vann också mycket boll.

Daniel Sjölund gjorde så gott han kunde i den första halvleken, men fick precis som Mommo inte ut sin kapacitet i halkan, men i den andra halvleken svarade Dajja för ett mycket stort jobb och även kvalitet i så väl bollvinster som offensiva aktioner. Förarbetet till 3–1-målet sammanfattade Sjölunds insats väl.

Kristian Bergström fick utdelning för sin fina vänsterfot, nu när det fanns köpvilligare spelare i rätt positioner. Smörpassningen till Victor Skölds läge i första halvlek var magnifik. Likaså inlägget som Alberis da Silva nickade in. Två assist blev det efter att Pligg också spelat fram till Victor Skölds 2–1-mål.

Ricardo Santos spelade på topp i den första halvleken och tog fram kämpatakter som vi inte har sett tidigare. Det var ingen lätt uppgift med alla långbollar, men han var stark i duellerna och gjorde ett bra jobb, även om vi inte kom till avslut. Ricardo spelade 90 minuter i tisdags och svarade där för en fin soloprestation när han gjorde matchens enda mål. Därmed har Santos gjort tre mål.

Victor Sköld hade det tufft i den första halvleken och kom då i skymundan, undantaget den fina möjligheten i den 14:e minuten. När vi väl kunde etablera ett spel i den andra halvleken fick vi se vilka fina kvaliteter vi har hos nyförvärvet, med gott huvudspel, uppoffrande löpningar samt kvalitativ och finurlig bollhantering. Därtill visade Victor åter att han är en målskytt, med ett behärskat skott. Tre mål på 170 minuters speltid är inte illa.

John Owoeri spelade den andra halvleken på topp istället för Ricardo Santos. John har visat god löpvilja i de tidigare matcherna, men inte alltid hittat rätt och sprungit offside. Nu var löpningarna mer genomtänkta och det fanns även en tanke bakom passningarna. John visade att han vill vara med och strida om en startplats och fungerade väl tillsammans med Victor på topp. Owoeri krönte en bra insats med ett fint mål. Därmed har fyra av våra forwards gjort mål, vilket naturligtvis är bra i ett så pass tidigt skede på säsongen.

Joel Rajalakso avlöste Victor sköld de senaste minuterna och även 20-åringen har visat framfötterna under försäsongen med ett uppoffrande spel.

Simon Skrabb kom in till höger på mittfältet istället för Imad Zatara den sista halvtimmen och svarade för ett stabilt inhopp med sin kraft och goda bollbehandling. 19-åringen visar redan, trots att han har en lång skadeperiod bakom sig, att han är en mycket kvalitativ och intressant spelare.

Martin Christensen kom in I stället för Kristian Bergström den sista kvarten och gjorde det mycket bättre på fel sida (vänster) än tidigare. Dansken jobbade tillbaka i defensiven och svarade för en fin assist till John Owoeris 3–1-mål.

Norrköping saknade ett par kreativa toppforwards i Christoffer Nyman och nyförvärvet Alhaji Kamara, men med ett mittfält där de stora kreatörerna saknas är frågan om de räcker till för den övre halvan. Jag tror det inte.

Vi saknade bland andra Henrik Gustavsson, Daniel Hallingström, Andreas Dahlén och Bruno Marinho, som alla fyra mycket väl kan slå sig in i startelvan. Vi har riktigt många alternativ. Petter Gustafsson har visat de kvaliteter som vi hoppats för att öka konkurrensen på båda ytterbacksplatserna. När Daniel Hallingström är tillbaka är också kampen om mittbacksplatserna hård. Lägg därtill att George Tanzi tagit ett kliv till en mer stabil nivå under försäsongen.

På vårt mittfält vimlar det av spelskickliga spelare. Mommo och Dajjas fina samarbete i den andra halvleken bådar också gått inför framtiden och framåt har vi många spännande alternativ. Det ser med andra ord bra ut även om vi ännu inte har stött på någon riktig värdemätare ännu.

Matchfakta

IFK Norrköping – ÅFF 1–3 (1–0)

1–0 (14, straff) Emir Kujovic

1–1 (54) Alberis da Silva (Kristian Bergström)

1–2 (57) Victor Sköldh

1–3 (80) John Owoeri (Martin Christensen)

Varningar ÅFF: inga

Domare: Jonas Eriksson, Stockholm

Publik: 686

Startelvan

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Månz Karlsson, Alberis da Silva, Petter Gustafsson –

Imad Zatara (ut 61), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 76) –

Victor Sköld (ut 90), Ricardo Santos (ut 46).

Inbytta ersättare

John Owoeri (in 46 F), Simon Skrabb (in 61 HM), Martin Christensen (in 76 VM), Joel Rajalakso (in 90 F).

Ej inbytta ersättare

Alexander Uporov, Allan Olesen, George Tanzi, Emmanuel Dogbe. 

Bakslag direkt

Efter urladdningen mot Assyriska befarades att ett bakslag skulle komma, men att vi skulle sjunka så lågt var en besvikelse.

Det såg lovande ut inledningsvis, men kanske gick det för lätt att hålla i bollen på Husqvarnas planhalva och vi skapade ju tidigt ett par bra chanser. Allt eftersom skulle målen trilla in trodde vi, men så blev det inte.

Därefter var speltempot alldeles för långsamt för att tränga igenom bortalagets låga försvarsspel. Vi tappade mycket fart genom det undermåliga passningsspelet. Känslan i passningarna var helt enkelt för svag, med många bollar som slogs bakom mottagarens färdriktning. Rörelsen var också svag och det var bara John Owoeri som löpte i djupled.

Husqvarna hade ingen målchans i den första halvleken men ledde ändå matchen! I den 32:a minuten var Allan Olesen klart före sin motståndare och skulle bara passa hem till Gustav Jansson, men istället för att stå kvar för att få tid att lägga undan bollen, mötte Gustav och då gick det som det gick. Husqvarnaspelaren knep bollen och Gurra var tvungen att stoppa honom, med straff som påföljd.

Gustav Jansson gick åt rätt håll men kunde inte nå Michael Ibrahims elvametare som satt hårt och tätt invid den högra stolpen.

Vi hade ett mycket stort bollinnehav i den första halvleken och fortsatta att äga bollen, men den andra akten blev öppnare. Kvaliteten i passningsspelet var dock inte mycket bättre och vi släppte även fram bortalaget några gånger.

I den 59:e minuten klev domaren Johan Hamlin in i handlingen på allvar när han utdömde en horribel grov utvisning på Imad Zatara. Situationen som uppstod föregicks av att blev det kamp om bollen där både målvakten Alexander Lundin och Imad Zatara gick för fullt från varsitt håll. Zatara var första på bollen med foten och sedan kolliderade de båda. Zatra satsade definitivt inte mer våldsamt än Lundin. Visst hade Zatara foten en meter från marken, men det var ingen sula före och därmed absolut ingen utvisning. Det blir tämligen svårt att spela fotboll om man inte ens får försöka vinna bollen i en duell och när man dessutom är först så straffas man av en utvisning.

Trots utvisningen blev vi skarpare i anfallsspelet, genom att spela enklare och snabbare. Efter tryck mot bortamålet kunde Ricardo Santos snappa upp bollen i den 70:e minuten. Brassen rundade målvakten och rullade in 1–1.

Vi borde sedan ha avgjort matchen på någon av våra chanser men om det velat sig illa så kunde vi också ha släppt in någon boll.

Gustav Jansson gjorde en stabil insats mot Assyriska, förutom ett tappat inlägg som höll på att ställa till det. Den här gången var Gurra olycklig vid straffsituationen och det uppstod ett par tveksamma situationer även i andra halvlek som också hade kunnat resultera i baklängesmål. Gurra gjorde dock en fin räddning på Michell Haidaris nick och kan så klart mycket bättre än vad han visade i denna match.

Anton Tinnerholm hade inga större problem att hålla undan från sin kant, men samspelet med Martin Christensen i offensiven satt inte alls som förra året.

I backlinjen började Allan Olesen bra. Dansken spelade lugnt och säkert, men sedan slog han en del märkliga passningar som höll på att ställa till det rejält och han kom ur rytm.

Alberis da Silva gjorde årsdebut och plockade fram sin sedvanliga egenskaper när han var tuff och rejäl i närkamperna och kung i luftrummet, men även Alberis mattades efterhand och byttes ut i andra halvlek.

Pontus Nordenberg är U-landslagsman och lever alla unga spelares dröm om en möjlighet att slå sig in i ett allsvenskt lag, men då gäller det givetvis att ge allt för att ta chansen. Pontus tog dessvärre inte chansen mot Husqvarna.

Martin Christensen var pigg inledningsvis men var sedan för omständlig och dansken har en bra bit kvar till formen.

Våra centrala mittfältare stod inte att känna igen. Både Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund hamnade ofta långt bak i banan, fyllde inte på i motståndarnas straffområde och satte inte tempot i spelet som vi är vana att se. Mommo slog också en del vanskliga bollar. Sjölund blev bättre när vi var en man mindre och levererade då ett bättre passningsspel när det fanns några spelare som löpte.

Kristian Bergström var anonym under långa perioder. Servarna vid de fasta situationerna satt inte heller och Pligg utgick med kvarten kvar.

Toppduon fungerade inte tillsammans. John Owoeri tog flera fina löpningar i högerinnerposition inledningsvis, men sedan gick han offside flera gånger. Plus för att han i varje fall försökte, men kvaliteten i beslut och tanke måste bli mycket bättre.

Imad Zatara imponerade inte mot Assyriska och gjorde det verkligen inte nu heller. De vägvinnande löpningarna togs inte förrän i duellen med Alexander Lundin och då blev han typiskt nog straffad med en utvisning!

Månz Karlsson kom in som mittback, men det såg inte helt stabilt ut då han kom fel i en del situationer. Jag tror ändå mycket på Månz och han visade vid några offensiva fasta situationer att han även kan bli att farligt namn för offensiven.

Andreas Dahlén kom in och därmed blev vår vänsterkant tryggare samtidigt som Dalle bidrog i offensiven.

Petter Gustavsson bytte av Anton Tinnerholm, med ansvar för högersidan och gjorde det okej utan att komma upp i samma klass som mot Assyriska.

Joel Rajalakso bytte av Pligg till vänster och bidrog med energi, vilket verkligen behövdes, men för att konkurrera på allvar måste bolltouchen bli bättre.

Victor Sköld kom in i ett besvärligt läge då Imad Zatara blev utvisad direkt. 24-åringen visade ändå en del goda kvaliteter, men borde ha satt skottet i straffområdet, även om han drog till med högern.

Ricardo Santos kom också in på topp och behövde bara sju minuter på sig för att göra mål. Det var kul att se brassen alert från början och han läste situationen bra när han snappade upp bollen och kyligt rundade målvakten innan han rillade in 1–1. Mål i de två första träningsmatcherna är naturligtvis bra för en forwards självförtroende.

Man är såklart besviken på insatsen. Vi dominerade matchbilden rätt eftertryckligt men vi har tidigare haft problem att ta tag i matcher där vi tagit kommandot med stort bollinnehav från början. Man ska dock komma ihåg att HFF bara släppte in 17 mål i söderettan i fjol och dessutom förstärkt försvaret med fler spelare, men när vi satte lite mer press, trots en man mindre, visades även HFFs svagheter i försvarsspelet. Det behövs inte så mycket kvalitetsförsämring för att sjunka en eller två divisioner i spelet, det visade vi tyvärr idag.

Just avslutningen, att vi stundtals kunde spela ut HFF med en man mindre på banan, visade i varje fall att de våra ville ta tag i situationen efter en till stora delar undermålig insats.

En försäsong är alltid en försäsong och spelet pendlar med många skiftningar i laget och med trötta kroppar efter hård träning.  Vi kan så mycket bättre än så här, vilket vi visade mot Assyriska, och nu vet vi att det behövs fler matcher för att sätta spelet till allvaret börjar hemma mot Jönköpings Södra i Svenska Cupen de 2 mars.

Även domaren Johan Hamlin visade att han behöver fler träningsmatcher för att komma i form.

Matchfakta

ÅFF – Husqvarna FF 1–1 (0–1)

0–1 (32, straff) Michael Ibrahim

1–1 (70) Ricardo Santos

Utvisning ÅFF: Imad Zatara (59)

Varningar ÅFF: inga

Domare: Johan Hamlin, Bro

Publik: 411

Startelvan

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 63 ut77), Allan Olesen, Alberis da Silva (ut 58), Pontus Nordenberg (ut 58) –

Martin Christensen (ut 63), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 77) –

John Owoeri (ut 58), Imad Zatara

Inbytta ersättare

Månz Karlsson (in 58 MB), Andreas Dahlén (in 58 VB), Victor Sköld (in 58 F),

Ricardo Santos (in 63 F), Petter Gustafsson (in 77 HM), Joel Rajalakso (in 77 VM)

Ej inbytt ersättare

Henrik Gustavsson

Fina besked från start

Känslan inför den här säsongen var god innan första träningsmatchen och det har inte försämrats efter att Assyriska krossats med 5–1.

Jag har en stark tro på våra fyra nyförvärv och framförallt på Victor Sköld. Falkenbergsförvärvet bekräftade ytterligare vilken bra spelare han är genom sin succédebut som tvåmålsskytt och en bra genomförd halvlek även i övrigt. Det var ju förutbestämt att de flesta spelarna bara skulle spela en halvlek.

Victor behövde bara knappa fyra minuter på sig för att göra det första målet i ÅFF-tröjan. Allan Olesen slog en fin djup boll till höger som Simon Skrabb elegant tog emot och dribblade ner mot kortlinjen och spelade snett bakåt där Victor Sköld klippte in bollen invid den bortre stolpen.

I den 20:e minuten höll sig Victor Sköld framme igen. Simon Skrabb vände spelet från höger. Kristian Bergström tog emot i vänsterinnerläge och måttade inlägget mot den främre stolpen där Victor Sköld nickade in 2–0 invid det främre krysset.

Det var fantastiskt skönt att se Victor göra mål redan från början och de fina egenskaper vi sett i Falkenberg visade 24-åringen upp även i vår tröja, genom ett fint rörelsemönster och ett uppoffrade spel så väl i luftrummet som på marken. Omgivningen hos oss är en nivå bättre än i Falkenberg och därmed tror jag att han kan växa ytterligare. Det är egentligen anmärkningsvärt att Victor så snabbt har kommit in och presterat så pass bra på så kort tid hos oss.

Simon Skrabb är vårt senaste förvärv och det 19-åriga superlöftet är en mäkta intressant spelare. I mitten på första halvlek fick han en smäll och tvingades av planen en stund, men dessförinnan hade han redan förarbetat gott till två mål. Det syns att han varit ordinarie i Finlands högstaliga i tre år för han opererade riktigt rutinerat trots sin ringa ålder. Förutom bollskickligheten och snabbheten, visade finländaren prov på god styrka och fint positionsspel även i defensiven. Simon spelade till höger på mittfältet i den första halvleken, och gjorde det bra, men vi kommer säkert se honom även på andra positioner.

I backlinjen startade två nyförvärv Petter Gustafsson som högerback och Månz Karlsson som höger innerback.

Det kändes som Petter Gustafsson var ett tryggt och gott förvärv när han blev klar för oss och denna bild har nu förstärkts. Defensivt provades vi inte på allvar i denna match, men det berodde ju också på att vi höll i bollen bra långa stunder. Rutinen från 114 allsvenska matcher syns genom förmågan att värdera väl och ta rätt beslut. 28-åringen har också tempot i sig, ett gott passningsspel (fin genomskärare till Ricardo Santos 3–0-mål) och bra inlägg. Petter går gärna med i offensiven och är ju en allround spelare som kan spela ytterback och yttermittfältare på båda kanterna, vilket är mycket värdefullt.

Månz Karlsson kommer få möjligheten att spela ihop sig med våra mittbackar allt eftersom och det tar förstås sin tid, men redan i den första matchen så klarade han sig väl trots att han fick spela med två olika spelare (Allan Olesen och George Tanzi). Men det krävs tuffare motstånd än Assyriska för att hans defensiva kvaliteter ska testas på allvar. Genom sin längd i huvudspelet (191 cm) och sin räckvidd i markspelet är 24-åringen tuff att möta och han var väl med i passningsspelet under matchen.

I målet höll Gustav Jansson nollan under sin halvlek. Gurra hade det länge lugnt, men efter enda misstaget fick han det svettigt då han tappade ett inlägg, men han revanscherade sig med en fin räddning och han svarade också för en fin enhandsräddning kort senare. Passningsspelet satt också bra och det ser med andra ord lovande ut inför säsongen.

Allan Olesen spelade mittback tillsammans med Månz Karlsson i den första halvleken. Dansken spelade precis som han ska, det vill säga lugnt och tryggt utan att överarbeta.

Andreas Dahlén gjorde det bra som vänsterback och med ett år i ryggen i vår klubb finns förhoppningar om en ännu starkare säsong. Första matchen antyder också gott självförtroende och trygghet.

På innermittfältet har jag höga förväntningar på Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund – att de kan bli ännu mer samspelta under denna säsong. De båda utgjorde också ett starkt nav mot Assyriska och vi tog därmed tag i matchen från start.

Mohammed var som vanligt tuff i duellspelet och höll tempot väl uppe. Det var också kul att se honom släppa bollen efter få tillslag.

Daniel Sjölund spelade hela matchen och efter ett år i vår klubb kan han vara på en hög nivå från start, vilket ålänningen redan bevisade som god bollvinnare och offensiv pådrivare med några läckra patenterade passningar.

Kristian Bergström, numera 40 år ung, verkade också trivas i kylan och levererade som vanligt i passningsspelet, bland annat med en assist till 2–0-målet.

På topp spelade Ricardo Santos tillsammans med Victor Sköld i den första halvleken. Det såg lite segt ut, men den tuffa vinterträningen kommer göra brassen gott när allvaret väl drar igång och det var kul att han fick igång målskyttet direkt (3–0 i minut 37) efter en kylig avslutning på Petter Gustafssons fina frispelning.

Hela nio byten genomfördes till den andra halvleken och det är aldrig lätt att få struktur efter så många byten. Efter ledning med 3–0 är det också svårt att få ut det maximala. Den andra halvleken blev också spretig men det bjöds på en del glimmer, speciellt vid 4–0 målet i den 50:e minuten. Det var ett fint spelvändningsmål där Emmanuel Dogbe slog en fin svepande boll till Anton Tinnerholm som lade fram bollen till John Owoeri, som drev ned till kortlinjen och fortsatte in mot målet, där han klippte till i ryggen på Emmanuel Dogbe och in i mål.

Henrik Gustavsson vaktade målet i den andra halvleken, men hade inte speciellt mycket att göra. Möjligen kunde Fimpen ha plockat inlägget som Assyriskas mål föll efter.

Anton Tinnerholm spelade högerback i den andra akten och var väl med i offensiven men tappade lite i positionsspelet i defensiven. Hjälpen från Imad Zatara var dock bristfällig.

George Tanzi utgjorde mittlås tillsammans med Månz Karlsson i den andra halvleken och svarade för en stabil insats, som han har visat i U21-laget när 19-åringen har rätt fokus.

Pontus Nordenberg spelade vänsterback i halvlek två. Olyckligt gjorde han ett självmål, men om 18-åringen inte hade varit där hade assyriskaspelaren därbakom säkert satt bollen istället. Vår landslagsman revanscherade sig genom att kämpa till sig bollen och spela fram till Joel Rajalaksos 5–1-mål.

Imad Zatara showade lite för mycket i den andra akten och vi tappade därmed flytet i passningsspelet. Speciellt frustrerad blev Anton Tinnerholm som hade öppen lejd mot mål, men inte fick bollen. Imad har annars väldigt goda kvaliteter, bara han använder dem på rätt sätt.

Emmanuel Dogbe avlöste Mohammed Abubakari efter paus. Insatsen liknade de under fjolåret. Det vill säga ojämnt. 21-åringen blandade fina bollar med bolltapp då han gick för länge med bollen. Det var kul att ghananen gjorde mål och kan han bara bli stabilare har vi många alternativ på innermittfältet.

Martin Christensen spelade till vänster på mittfältet istället för Pligg i akt två. Positionen verkade inte passa riktigt och dansken kom inte riktigt upp i sin nivå, men ställde ändå till en del oreda för Assyriska.

I den andra halvleken utgjordes toppduon av John Owoeri och Joel Rajalakso. Båda stod för positiva insatser med mycket spring i benen i djupled, vilket samtidigt innebar att vi inte hade någon riktig targetspelare i den andra halvleken som Victor Sköld ofta agerade som i den första halvleken.

John gjorde ett fint förarbete till 4–0-målet och hade flera energiska löpningar som rev sår i assyriskaförsvaret.

Joel hade hög fart och jobbade även väl i det defensiva arbetet. Bolltouchen stämde inte helt, men 5–1-målet var kyligt. I den 85:e minuten slog Pontus Nordenberg en fin djupledsboll som Joel Rajalakso utnyttjade på ett fint sätt i vänsterinnerposition genom att runda målvakten Anton Olofsson och rulla in 5–1. Det var viktigt att 20-åringen gjorde mål redan i första matchen, vilket stärker självförtroendet inför säsongen.

Summa summarum var det en väl genomförd match. Vi är färdiga med vår trupp medan Assyriska vill införskaffa ytterligare några spelare, men 5–1 mot ett stabilt Superettanlag som har ambitioner att så småningom ta steget upp i Allsvenskan är förstås ett mycket bra resultat. En sådan storseger har vi förövrigt aldrig tagit mot Assyriska förut.

Jag blev extra glad över att vi från början satte passningsspelet. Av försåtliga skäl var tempot inte alltid det högsta så här i första matchen och med trötta nedtränade kroppar. Stundtals visade vi dock prov på förvånansvärt bra bolltempo, fina spelvändningar och kombinationer som dyrkade upp motståndarna. Detta resulterade i deras frustration i och med att de inte hängde med. Lägg därtill effektiviteten i målskyttet och ett till stora delar stabilt försvarsspel så måsta man vara mycket nöjd.

Man ska också ha i åtanke att vi saknade ett klart tänkbart mittlås i Daniel Hallingström och Alberis da Silva. 18-årige Hampus Holmgren är också ett intressant alternativ på ytterbacks- och yttermittfältspositionerna. Bruno Marinho vill också vara med och slåss om en plats på innermittfältet.

Det finns dock ingen anledning att sväva iväg för mycket. Gläds över insatsen gör vi förstås men det återstår fortfarande mycket arbete innan allvaret börjar den 2 mars hemma mot Jönköping.

Matchfakta

ÅFF – Assyriska FF 5–1 (3–0)

1–0   (4) Victor Sköld (Simon Skrabb)

2–0 (20) Victor Sköld (Kristian Bergström)

3–0 (37) Ricardo Santos (Petter Gustafsson)

4–0 (50) Emmanuel Dogbe (John Owoeri)

4–1 (52) självmål (Pontus Nordenberg)

5–1 (85) Joel Rajalakso (Pontus Nordenberg)

Varningar ÅFF: inga

Domare: Magnus Ahlsén, Linköping

Publik: 540

Laget i första halvlek

Gustav Jansson –

Petter Gustafsson, Månz Karlsson, Allan Olesen, Andreas Dahlén –

Simon Skrabb, Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Ricardo Santos, Victor Sköld

Laget i andra halvlek

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Månz Karlsson, George Tanzi, Pontus Nordenberg –

Imad Zatara, Emmanuel Dogbe, Daniel Sjölund, Martin Christensen –

John Owoeri, Joel Rajalakso

Månz Karlsson och Daniel Sjölund var de enda som inte byttes ut i paus och de båda spelade hela matchen.  

Årskrönika 2013 – Dags för nästa steg!

Del VIII – Framtiden är vår!

Det är ingen hemlighet att vi har helt andra ekonomiska förutsättningar att konkurrera med de flesta lagen i Allsvenskan. Trots det finns det ingen begränsning för vad vi kan uppnå. Det är upp till vår egen vilja och tro för att se hur bra vi kan bli. Frågan till alla vi ÅFF-are är hur mycket vi själva är villiga att satsa för att se ÅFF vinna SM-guld?

Att vare medlem och gå på så många matcher som möjligt är förstås en självklarhet. Mycket är också vunnet genom att köpa souvenirer, dels för att tillbringa likvida medel till vår älskade förening, men också för att sprida varumärket till alla som vi känner, som vi också vill att de ska bli ÅFF-are och gå på matcherna. Ideella arbetskrafter av alla de slag är mycket välkomna och det är tack vare vår stora organisation, med många ideella personer, som vi fick tårtspaden för tredje gången på de sex senaste säsongerna. Denna gång var dock den första i Allsvenskan, vilket bevisar att våra matchevenemang håller högsta klass även i högsta serien. Trots detta kan vi bli ännu skarpare om vi blir ännu fler i organisationen.

Vi har redan slagit oss in bland de ”sju stora”

När det gäller ekonomisk förutsättning hamnar ofta de ”stora sju” på tapeten. Malmö FF, AIK, IFK Göteborg, Helsingborgs IF, IF Elfsborg, Djurgårdens IF och Hammarby IF. Samtliga av dessa lag har potentialen att locka över 10 000 åskådare i snitt per hemmamatch. Alla dessa lag hade också publiksnitt över 10 000 åskådare under 2013, förutom Elfsborg (9 077 åskådare/match). Elfsborg har dock tidigare haft över 10 000 åskådare i snitt.

Många åskådare på matcherna, leder till större intresse kring föreningarna med allt vad det innebär, som ett ökat intresse att sponsra dessa lag. Trots att dessa lag i det långa loppet har klart främst ekonomiska förutsättningar kan många andra lag ändå slå sig in i den gruppen och sett till de två senaste säsongerna har vi varit bättre än Djurgården och klart bättre än Hammarby, som inte varit i Allsvenskan sedan 2009.

Om vi ser till omsättningen i Allsvenskan hamnar ett lag med begränsad publiktillströmning som Häcken högt upp, men när man läser siffrorna från 2012 nedan, måste man ta i beaktande att 75 miljoner av intäkterna kom från Gothia Cup, som kostade 63,5 miljoner att arrangera. Bollklubben kan därmed inte konkurrera med de löner som de största klubbarna kan erbjuda till sina spelare.

En förenklad tumregel är att det en förening omsätter per år kan den maximalt betala en promille av i månadslön per spelare. 100 miljoner i omsättning innebär 100 000 i månaden och 35 miljoner innebär 35 000 per månad.

Sett till intäkterna 2011 och 2012 har Malmö FF varit i en klass för sig, men Swedbank Stadion är väldigt kostsam för klubben så när det gäller att betala ut spelarlöner har de inte ett jätteförsprång gentemot AIK, Elfsborg, Helsingborg och Göteborg. Djurgården har halkat efter på senare år då de varit långt ifrån ett topplag, men med nya Tele2 Arena har laget säkert fått en skjuts omsättningsmässigt, liksom säkert AIK på Friends Arena, vars siffror blir intressanta att följa när nästa officiella rapport från Svenska Fotbollförbundet kommer i maj 2014. Trots svindyra arenor har stockholmslagen en stor fördel genom kraftigt subventionerade hyror på sina nya arenor. Dessutom fick Djurgården och Hammarby ett saftigt ”plåster på såren” för att Tele 2 Arena blev försenad på makalösa 10 miljoner kronor under 2012! Tänk vad vi kunde ha gjort för de pengarna!  

Kalmar har blandats sig in bland de ”stora” aktörerna, men Guldfågeln Arena är ingen billig historia och nyhetens behag är över, vilket ses i publiksiffrorna och omsättningen, där de backat rejält. KFF hade ett snitt på 8 094 under debutåret på nya arenan 2011, men har tappat 29 % på två år och på intäktssidan tappade föreningen 29 % (exklusive) spelarföräsljningar mellan 2011 och 2012. Trots detta noterade klubben sin främsta placering sedan flytten till nya arenan i och med bronset. För det är ju ändå så att det räcker inte att nå höga intäkter, det gäller att använda dem på bästa sätt för att kunna hamna så högt upp i tabellen som möjligt.

De allsvenska lagens publiksnitt 2013

AIK	18 899
Malmö FF	16 093
Djurgården	12 475
IFK Göteborg	11 588
Helsingborgs IF	10 283
IF Elfsborg	9 077
IFK Norrköping FK	6 268
Kalmar FF	5 770
Östers IF	5 756
Halmstads BK	4 864
Åtvidabergs FF	4 287
BK Häcken	4 105
Mjällby AIF	3 845
Gefle IF FF	3 770
IF Brommapojkarna	2 504
Syrianska FC	2 432

Intäkter hos de allsvenska lagen 2011 – 2012

			År 2012	År 2012	År 2011	År 2011
			Intäkter inkl spelarförs.	Intäkter exkl spelar-förs	Intäkter inkl spelarförs.	Intäkter exkl spelar-förs
1		Malmö FF	165,7	152,3	208,3	197,6
2		BK Häcken	135,5	114,1	125,6	106,2
3		AIK	132,7	130,7	118,7	83,7
4		IF Elfsborg	120,1	103,6	108,7	92,7
5		Helsingborgs IF	117,7	114,3	130,5	79,8
6		IFK Göteborg	109,8	98,0	102,8	87,1
7		Kalmar FF	81,8	68,4	97,5	96,4
8		Djurgården	81,0	78,4	63,2	58,9
9		IFK Norrköping	65,8	65,5	67,6	61,8
10		Örebro	56,4	54,0	65,5	57,1
11		GIF Sundsvall	44,3	42,5	SE 35,9	SE 33,4
12		GAIS	38,9	33,0	40,0	34,3
13		Mjällby AIF	37,5	35,8	42,8	33,4
14		Åtvidabergs FF	34,8	30,5	SE 19,0	SE 19,0
15		Gefle IF FF	26,0	25,0	32,0	28,1
16		Syrianska FC	24,1	24,1	23,6	22,2
		Halmstads BK	SE 33,4	SE 32,0	47,1	43,4
		Trelleborgs FF	SE 18,2	SE 15,3	21,5	20,5
		* Allsvenskan totalt	1272,1	1170,2	1295,4	1103,2
		Snitt	79,5	73,1	81,0	69,0

Häcken hade intäkter från Gothia Cup med 75,0 miljoner under 2012 och 61,2 miljoner 2011.

De rödmarkerade åkte ur Allsvenskan 2012.

Under 2012 var snittlönen i Allsvenskan 63 758 kr/månad (12 månaders anställning och antaget 24 spelare i snitt per allsvensk spelartrupp). Sign-on ingår även i denna kalkyl. Spännvidden mellan lagen i Allsvenskan är dock stor.

Intäkterna i Allsvenskan 2011–2012

Vår verkningsgrad 2002–2013

Den blå kurvan anger vår föreningens slutplaceringar i aktuell serie under åren 2002–2012. Den röda kurvan anger placering efter totala kostnader.

Kurvorna visar med tydlighet att vår förening överlag har noterat bättre slutplaceringar i förhållande till kostnaderna (i genomsnitt med fyra placeringar). Endast säsongen 2006 nådde vi en sämre placering än vad våra kostnader visade. De övriga elva säsongerna har vi nått en bättre placering och i många fall flera placeringar bättre.

Många sätter likhetstecken mellan ekonomiska förutsättningar och reella förutsättningar, men det är en alldeles förenklad bild, som bland annat många ur mediakåren belyser. Verkningsgraden ovan visar med tydlighet att vi sedan länge har varit bättre på att utnyttja de ekonomiska medlen än många av våra motståndare. Det beror i mångt och mycket på många ideella arbetskrafter och ett sunt och långsiktigt arbete med ledar- och spelarsidan.

Självklart kan vi även i framtiden nå bättre placeringar än vad vi ”betalar” för, vilket innebär att vi har alla möjligheter att nå topplaceringar även i Allsvenskan, men vi bör då höja omsättningsnivån.

De flesta av oss är väl medvetna om detta men vi måste få alla att förstå våra förutsättningar. För att nå ännu högre måste vi bli ännu bättre än konkurrenterna att få ut mer av varje krona. Det är fullt möjligt om alla bara vill vara med och bidra.

En del personer vill att vi ska värva den ene etablerade spelaren efter den andre, men det gäller att ha viljan att sätta sig in i verkligheten!

Efter katastrofen 2010 fick vi bara inte ramla ur igen när vi kom tillbaka till Allsvenskan 2012. Stora satsningar gjordes på alla plan, vilket var möjligt tack vare att säsongen 2010 trots allt gav en stor ekonomisk vinst (2,3 miljoner).

Etablerade spelare

Kent Karlsson lyfter
von Rosens pokal 1973

Vi behövde en del rutinerade spelare för att kunna etablera oss i den högsta serien och sedan 2012 har vi införskaffat sex nyförvärv med allsvensk erfarenhet: Imad Zatara, Andreas Dahlén, Daniel Sjölund, Ricardo Santos, Petter Gustafsson och Månz Karlsson. Som en jämförelse kan nämnas att vi införskaffade sex spelare med allsvensk erfarenhet 1965–1972: Sten-Åke "Söla" Andersson, Veine Wallinder (som kom tillbaka till ÅFF 1966, efter spel i IFK Eskilstuna 64-65), Ulf Blomberg, Kent Karlsson, Anders "Puskas" Ljungberg och Ingvar Svensson. Dessa tillsammans med förvärv från lägre divisioner räckte för bygga ett lag som tog guld 1972. En spelare med allsvensk rutin tillkom 1973 (Reine Almqvist) och vi försvarade som bekant guldet detta år.

Förutom de spelare som kom tillbaka till ÅFF från andra klubbar, var det ytterligare bara två förvärv med allsvensk erfarenhet som värvades fram till vi åkte ur Allsvenskan 1982: Börje Marcus och Michael Bengtsson.

Vi har totalt införskaffat 44 nyförvärv sedan 1965 med allsvensk erfarenhet.

13 av dessa har kommit tillbaka till ÅFF efter spel i andra klubbar däremellan.

6 av de som kommit tillbaka spelade sina första allsvenska matcher i ÅFF.

Av de som inte spelat i ÅFF tidigare har bara 5 noterats för över 50 allsvenska matcher innan de kom till oss:

Daniel Sjölund (2013, 205 matcher, 27 mål), Ingvar Svensson (1972, 147 – 27), Petter Gustafsson (2014, 114 – 5), Börje Marcus (1976, 106 – 2) och Andreas Dahlén (2013, 78 – 1). Vi har alltså värvat tre av dessa spelare sedan förra säsongen.

Förvärv med allsvensk erfarenhet sedan 1965

Nyförvärv år		Mat	Mål	Allsvenska meriter från
1965	Sten-Åke "Söla" Andersson	24	9	Degerfors IF 1961-63
1966	Veine Wallinder	16	4	IFK Eskilstuna 1964 (i ÅFF 1962-63)
1967	Ulf Blomberg	18	0	IK Brage 1966
1967	Kent Karlsson	7	0	IFK Eskilstuna 1964
1969	Anders "Puskas" Ljungberg	35	9	Malmö FF 1967-68
1972	Ingvar Svensson	147	27	IFK Göteborg 1960–68
1973	Reine Almqvist	47	27	IFK Göteborg 1967–70
1974	Bo Augustsson	79	4	ÅFF 1968-72
1975	Ove Eklund	75	52	ÅFF 1968-71
1976	Börje Marcus	106	2	AIK 1971-75
1976	Benno Magnusson	52	11	ÅFF 1971-73
1978	Conny Torstensson	49	19	ÅFF 1969-73
1980	Michael Bengtsson	19	0	IS Halmia 1979
1981	Jörgen Augustsson	191	0	ÅFF 1972-75, LBoIS 76-80
1982	Göran E Karlsson	163	52	ÅFF 1975-79, IFKN 1980-81
1987	Owe Nordqvist	44	2	IFK Norrköping 1984-85
1989	Stefan Tiborsson	7	0	IFK Norrköping 1988
1989	Mikael Kalpakidis	1	0	IFK Norrköping 1988
1992	Mats Almgren	45	2	IFK Norrköping 1988-91 (i ÅFF 1985-87)
1996	Fredrik Enerby	1	0	IFK Norrköping 1994, (i ÅFF 1993)
1997	Erik Norrby	26	0	IFK Norrköping 1994-95
1999	Henric Karlsson	1	0	IFK Norrköping 1997
2002	Jonas Gunnarsson	20	0	Kalmar FF 1999
2002	Andreas Thomsson	25	7	Kalmar FF 2000
2003	Pär Cederqvist	5	0	Djurgårdens IF 2003
2004	Fredrik Elgström	7	0	Enköpings SK 2003
2004	Kristian Bergström	143	22	IFKN, MFF 1998-2003 (i ÅFF -1997)
2004	Aziz Corr Nyang	7	0	Djurgårdens IF 2003-04
2005	Yannick Bapuba	42	3	Djurgårdens IF 2002-04
2006	Mats Haglund	2	0	BK Häcken 2005, (i ÅFF 1999-2003)
2006	Rogério Silva	10	1	Helsingborgs IF 2001
2006	Eder Sarkis	1	0	IF Elfsborg 2005
2007	Per karlsson	13	0	AIK 2003-04
2007	Jesper Arvidsson	8	0	IF Elfsborg 2005-06
2007	Alexander Zaim	1	0	Helsingborgs IF 2006
2008	Ricardo Santos	8	1	Kalmar FF 2007
2009	Robert Walker	28	3	Örebro SK 2007-08
2011	Thomas Olsson	238	28	IFKN, MFF, IFKG (i ÅFF -1997, 2011)
2012	Imad Zatara	24	3	Brommap. 2007, Syrianska 2011
2013	Andreas Dahlén	78	1	Gefle IF 2007-09, Djurgården 2012
2013	Daniel Sjölund	205	27	Djurgårdens IF 2003-2012
2013	Ricardo Santos	94	26	Kalmar FF 2007 2009-11 DIF 2012
2014	Petter Gustafsson	114	5	Djurgårdens IF 2009-2013
2014	Månz Karlsson	28	2	Östers IF (2013)

När vi 2010 gjorde vår första allsvenska säsong på 28 år hade vi endast två spelare med allsvensk erfarenhet i Kristian Bergström (143 matcher och 22 mål) samt Jesper Arvidsson (8 matcher). Vi har nu byggt upp en helt annan bank av allsvensk erfarenhet. Av våra 23 spelare i spelartruppen har 19 spelat i Allsvenskan och deras gemensamma summa är 1 332 allsvenska matcher vilket innebär ett snitt på 58 matcher per spelare.

På sikt måste vi åter satsa på unga förvärv

Allsvensk erfarenhet är värdefullt, men på sikt måste vi hitta tillbaka till yngre förvärv från lägre divisioner, precis som på 1970-talets storhetstid och precis på det sättet som vi tagit oss från division III till Allsvenskan. Det är helt enkelt för dyrt att värva mer färdiga spelare.

Vi har nu byggt upp en tillräckligt stabil och rutinerad trupp för att kunna ta in fler yngre spelare. Dessvärre har vi inte lyckats fullt ut med någon yngre spelare på ett tag. Den ende som riktigt har slagit igenom de senaste fem åren är Anton Tinnerholm, som flyttades upp från Tipselitgruppen 2009 och blev ordinarie 2011.

Genom steget upp i Allsvenskan har det förstås blivit svårare att som 18-19-åring konkurrera med de som är flera år äldre och har skaffat sig betydligt större erfarenhet. Under den gångna säsongen hade vi också lite oflyt med våra yngre spelare. Hampus Holmgren skadade foten vid sin första träning på hemmaplan. Pontus Nordenberg, George Tanzi och Simon Esséus stördes också av en del skadeproblem under hösten. I den sistnämnda trions fall kan man fråga sig om belastningen varit för hård? Det är en tuff övergångsperiod, med fotbollsgymnasiet, tipselitträningar/ A-lagsträningar, Tipselitmatcher och U21-matcher.

Självklart har spelarna lotsats fram efter bästa förmåga men under denna åldersperiod ställs utmaningen till sin spets. Vi har sett många spelare i Tipselitlagen de senaste åren som haft mycket intressanta spetsegenskaper i teknik och kvickhet, men det räcker inte om man inte är beredd att satsa precis allt på fotbollen. Det gäller att bita ihop och ta till sig vad tränarna säger och att fotboll är ett lagspel där alla anfaller och alla försvarar. Vi får hoppas att fler verkligen tar chansen för det kan mycket väl vara enda gången de har möjligheten att slå sig in i ett allsvenskt fotbollslag.

Tre fina nyförvärv

Årets tre klara nyförvärv är inga juniorspelare, men ser ändå mycket intressanta ut. Två av dem har erfarenhet men är ändå i fin utvecklingsålder (24 år). Victor Sköld är ett fantastiskt förvärv, där vår förening var väl medveten om att vi var tvungna att vara tidigt ute för att kunna knyta till oss anfallaren. Förmodligen hade vi annars varit chanslösa om de med större finansiella medel släng upp plånboken efter säsongen. Victor har ett brett spektra av fina egenskaper och framför allt i boxen tror jag att han kan bli den killer som vi saknat, men även i uppbyggnadsspelet är han duktig.

Jämngamle Månz Karlsson kommer säkert att kunna fylla luckan på ett fint sätt efter Erik Moberg. Mittbacken är dessutom längre, tuffare och tre år yngre, vilket förhoppningsvis innebär en högre utvecklingstakt.

Petter Gustafsson har hunnit bli 28 år, men har många år kvar på allsvensk nivå. Det känns gott att få in en trygg lagspelare som Petter. Vi har redan många tekniska kreatörer i laget och då behövs det spelare som väger upp och alltid tar jobbet oavsett vilken position han spelar på. Eftersom det är för kostsamt att hålla en bred trupp är allrounda spelare som PG guld värda.

Bättre på alla sätt

Sedan comebacken i allsvenskan har vi haft en hel del nya spelare och det tar förstås lite tid att spela ihop dessa till ett fungerande lag. Till den kommande säsongen ser vi ut att få betydligt större kontinuitet. Peter Swärdh har också fått ett år där han kunnat sätta sin prägel på laget och kan nu skruva och justera ytterligare för att vi ska bli ännu bättre, genom färre insläppta mål efter egna misstag och fler gjorda genom mer distinkt anfallsspel och fler mål efter hörnor.

Verktygen finns och ska kunna bli ännu lite vassare, genom konkurrensen från nyförvärven, samt ett lyft från de befintliga spelarna, som samarbetet på vänstersidan där Andreas Dahlén och Daniel Sjölund hittar ännu bättre samarbete med Kristian Bergström. Sjölund och Mohammed Abubakari tror jag också kommer att hitta ett ännu bättre samarbete i mittens rike, för att nämna ett par aspekter.

Förhoppningen är förstås att våra egna yngre spelare också tar ett lyft och det finns det fog för. Exempelvis fick Hampus Holmgren aldrig riktigt chansen under den gångna säsongen, efter sin skada, men kan få ett riktigt lyft under den kommande säsongen. Om förhandlingarna går i lås med hans finske landslagskompis Simon Skrabb så får vi ytterligare en mycket intressant 18-åring som förstärker vårt lag.

Vi hade en hög medelålder i truppen (26,2 år) eftersom vi inte lotsat in så många yngre spelare på senare år, men det beror också på att vi har sålt och hyrt ut stjärnspelare som varit unga: Magnus Eriksson (22 år), Tom Pettersson (23) och Viktor Prodell (25). Men vi kan se början på föryngring nu.

Det sker alltid positiva överraskningar

Det ser med andra ord riktigt hoppfullt ut inför den kommande säsongen. När man sitter och summerar säsongerna ser man också tillbaka och minns att det varje år dyker upp positiva överraskningar, vilket är en extra charm med fotbollen – att den långt ifrån är förutsägbar.

Inför den gångna säsongen var det exempelvis inte många som trodde att Imad Zatara skulle flyttas upp på topp och bli vår främsta målskytt med nio fullträffar. Imad gjorde ju inget mål under försäsongen.

2012 var det säkert nog ett fåtal som trodde att Viktor Prodell skulle komma trea i den allsvenska skytteligan med 15 fullträffar. Proddan var ju som bekant tredjeforward efter Magnus Eriksson och Oscar Möller i Superettan året innan. Tom Pettersson tog också ett jättekliv till ordinarie i U21-landslaget.

2011 steg Anton Tinnerholm fram ordentligt och tog en ordinarie plats som högerback. Förhoppningarna på Magnus Eriksson var stora men han överträffade dem till och med genom att vinna Superettans poängliga, med 22 poäng.

Efter flera år i skymundan klev Amir Suljic fram och gjorde det oväntat bra i högsta serien på hösten 2010.

Alberis da Silva (från division I) tog direkt en ordinarie plats 2009 och Viktor Prodell (från division II) visade direkt stora kvaliteter. Dessutom klev många yngre spelare fram och bidrog starkt till avancemanget.

2008 kom Erik Moberg från division II och tog en given plats i mittförsvaret och Ricardo Santos gjorde 12 mål på topp. Bruno Marinho kom från division VI och tog en startplats på innermittfältet under hösten.

Oscar Möller hade gjort 7 mål i division III 2007. Tre serier högre 2008 ökade han till 10 mål! Per Karlsson tog en ordinarie plats i mittförsvaret på Daniel Hallingströms bekostnad. Jesper Arvidsson och Haris Radetinac var också riktigt bra förvärv.

Vi kan fortsätta hur länge som helst, men dessa ”överraskningar” de senaste åren ger oss nog fog i våra förhoppningar om nya överraskningar 2014! Som synes ska man inte heller överskatta allsvensk erfarenhet. Det finns många spelare från lägre serier som är minst lika bra och har större utvecklingspotential.

Fantastisk prestation på alla plan

Efter att den största besvikelsen lagt sig efter den allsvenska missen 2008 lagt sig var man åter nere i källaren efter det dystra beskedet om de oerhörda arenakraven 2014. Det kändes nästan omöjligt då, men nu står vi där med en ombyggd arena som lever upp till dessa höga krav och samtidigt som vi klarat denna tunga post har vi etablerat oss på den övre halvan av Allsvenskan!

Kopparvallens i skön sommarskrud

ÅFF gynnar kommunen väldigt mycket

ÅFF ovärderligt för
Åtvidabergs kommun

Även om det är Kopparvallen i Åtvidaberg AB som äger arenan är det vi som är den enda hyresgästen och får stå för all amortering av lånen samt driften. I vår tur hyr vi förvisso ut Kopparvallen till kommunens Fotbollsgymnasium och får den vägen in en del hyresintäkter. Men det är klart, utan ÅFF hade det inte funnits något Fotbollsgymnasium. Och utan Fotbollsgymnasiet hade Bildningscentrum Facetten varit mycket mindre. Genom gymnasieskolan får Åtvidabergs kommun in cirka 90 000 kronor per elev och år, för de som kommer utanför Åtvidabergs kommun. Eftersom det bara i Fotbollsgymnasiet finns över 100 elever och majoriteten kommer från andra kommuner inser alla vilka summor det rör sig om. Dessutom lever dessa elever i Åtvidaberg vilket det övriga näringslivet också tjänar på. 

I och med att Bildningscentrum Facetten hålls starkt stannar också fler elever från Åtvidabergs kommun kvar och studerar i Åtvidaberg, än vad som skulle vara fallet om inte Fotbollsgymnasiet fanns. Dessa slipper då Åtvidabergs kommun betala bidrag för till andra kommuner.

Ekvationen är alltså enkel. Bara genom fotbollsgymnasiet tjänar Åtvidabergs kommun miljontals kronor varje år. ÅFF tillför också ett ovärderligt marknadsvärde till kommunen. Eftersom 2/3 av publiken på Kopparvallen kommer utanför Åtvidaberg uppmärksammas orten ytterligare vilket gynnar både kommun och näringsliv.

Summa summarum tjänar Åtvidabergs kommun mycket mer på ÅFF än vad ÅFF får från kommunen.

Förnuftet på väg att segra

Många har visat
hjärta på Kopparvallen

Eftersom vi har mycket högre kostnader per åskådarplats än de flesta andra föreningar (som har subventionerade hyror på sina arenor) är det anmärkningsvärt att vi ändå klarat oss så bra. Med tanke på detta är biljettpriserna låga och det är förstås vi ÅFF-are som tillsammans måste betala för den fina arena som vi byggt (bokstavligen eftersom så många hjälpt till).

Den stora uppgraderingen var som bekant en förutsättning för att vi ska kunna spela i Allsvenskan. Sent om sider vaknade också Ledningen på Svenska Fotbollförbundet och SEF-ledningen till i elfte timmen. De har länge förhalat frågan kring 80–20-regeln som i största tysthet obegripligt röstades igenom på representantskapet 2008. Till sist sade klubbarna ifrån, vilket innebär att 50 % sittplatser och 50 % ståplatser gäller under 2014. Det är en mycket stor framgång för fotbollen.

De ledande har äntligen insett vilken oerhört stor betydelse publiken har för fotbollen och i synnerhet den publiken som hörs under matcherna och skapar stämning. I stora undersökningar är det just stämningen på arenorna som är den viktigaste aspekten för att se fotboll live på plats.

Kopparslagarna har bidragit i 10 år

Under 2013 fyllde vår egen supporterförening tio år. Jag kommer väl ihåg den dagen när supporterföreningen bildades den 6 december 2003 på Sjökrogen. Jag var själv mötessekreterare och skrev det första protokollet. Alla vi som var där trodde förstås på allsvenskt spel i framtiden, men hade vi då sett vad som skulle ske tio år framåt i tiden så hade vi förstås häpnat.

Kopparslagarna är i dag en välkänd supporterförening, som finns på plats vid samtliga matcher med stort engagemang men som aldrig hamnar i bråk. Under säsongen anordnade ÅFF tillsammans med KS resor med stor buss till 12 av 15 bortamatcher i Allsvenskan, vilket är ett riktigt gott facit.

Vi är inte så många som åker på bortamatcherna, men kärnan som nästan alltid åker har ökat och man behöver inte vara så många för att ge laget stödet, som mot Halmstad, Häcken och Mjällby, där vi trots ett fåtal på plats var fullständigt dominanta på läktaren.

Vid ett antal matcher har vi ändå varit relativt många på plats och det är klart att man växte ytterligare efter detta citat från Elfsborgs forum på Svenska Fans:

”sämst idag : Guliganerna. är förfan pinsamt att bli utsjungna av ÅFF på hemmaplan.”

Stor glädje på Borås Arena, både på plan och på läktarna - tillsammans är vi ÅFF!

Det finns extrapoäng att plocka med ett gott publikstöd både på hemmaplan och bortaplan. Förhoppningsvis kan vi bli ännu fler i klacken både på Kopparvallen och som följer med på bortamatcherna. Och även om man inte vill stå med i klacken så skapas större tryck genom att hänga med i ramsorna och applåderna.

Historisk hemmapremiär

Förra året hade vi inget bra spelprogram i Allsvenskan där flera av de matcherna där det fanns god potential att locka storpublik låg för tidigt på säsongen, när det var för kallt för marginalpubliken att komma. Privatåskådaren föredrar helgmatcher framför vardagsmatcher, men sponsorerna väljer mycket hellre vardagsmatcher då de kan ta med sina kunder. En lagom mix av vardags- och helgmatcher är därmed det bästa.

För första gången i vår historia spelar vi årets första allsvenska match på hemmaplan då vi möter Elfsborg. Förhoppningsvis är vädret då inte allt för kallt och vi kan fylla Kopparvallen för vår historiska premiär. Vi har sedan ett överkomligt program. Matcherna ligger tätt innan VM-uppehållet, så det gäller att vara med från början. Efter uppehållet har vi sedan fina hemmamatcher mot bland annat AIK, Göteborg och Norrköping. Sista omgången hemma mot Malmö FF skulle kunna bli nåt riktigt stort!

Mot Europa!

Men innan fokuset riktas mot Allsvenskan är det förstås Svenska Cupen som gäller för hela slanten. Förhoppningsvis har vi tagit lärdom av fjolårets misslyckande. Vi slipper nu den långa resan till Umeå. Den enda bortaresan går istället till Karlstad den 8 mars för möte med division II-laget Carlstad United. Vi är dock väl varnade hur tufft det kan vara efter vår första match i cupen borta mot IFK Uddevalla, som vi klarade först efter straffar. Uddevalla vann nämligen division II Norra Götaland precis före Carlstad United.

Innan resan till Värmland ställs vi, precis som i fjol mot Jönköpings Södra, 2 mars på Kopparvallen. Mot J-södra brukar det bli tuffa fajter så vi måste verkligen vara på tå där också.

I sista gruppspelsmatchen har vi förhoppningsvis skaffat oss ett fint utgångsläge när vi möter Brommapojkarna på Kopparvallen den 15 mars.

Våra möjligheter att ta oss till kvartsfinal är riktigt bra och vi borde också ha en fin chans att bli bland de fyra främsta gruppsegrarna. Det skulle i så fall innebära en kvartsfinal på hemmaplan och på Kopparvallen har vi en bra chans oavsett motstånd.

Enorm glädje efter att norska ligaettan
Brann slagits ut ur Uefacupen 2006.

Lyckas vi ta oss till semifinal, gäller lotten om det blir hemma- eller bortaplan. Skulle vi vinna även semifinalen och får möta Malmö FF i finalen, är vi i Europa League redan där. På samma sätt som vi nådde uefacupen 2006 via finalen mot Djurgården (förlust med 0–2).

Ett nytt europaäventyr längtar vi förstås till vilket skulle vara ett stort sportsligt framsteg, men även ekonomiskt. Vi gick 3 miljoner i vinst vid vårt senaste europaäventyr.

Tiden går snabbt och det är faktiskt i dag precis två veckor till första träningsmatchen mot Assyriska på Kopparvallen och sedan rullar det på med stora förhoppningar om framgångar i cupspelet och i Allsvenskan!

”Om hela samhället håller på sitt lag så finns inga gränser för människor. Det bildas en laganda både i samhället och inom fabriksväggarna”, sade Gunnar Ericsson vid en intervju 1965.

Fortfarande gäller Gunnar Ericssons ord i allra högsta grad men gränserna har flyttats långt utanför fabriksväggarna. Det finns 680 000 människor i den närmaste regionen i Östergötland, nordöstra Småland och Södra Södermanland – nej vi är inte bara den lilla ortens lag, utan hela regionens och hela Sveriges lag!