Helvetet fortsätter på Strandvallen

Precis som för två år sedan åkte vi på en ny horribel målchansutvisning på Strandvallen. Med en man mindre i över en timmes spel orkade vi inte hela vägen mot ett fysiskt Mjällby. Att matchens enda mål föll på stopptid gjorde bara traumat ännu värre.

Jag har upplevt många trauman på Strandvallen genom åren. 2005 ledde vi med 2–0 och hade fullständig kontroll på matchen men Mjällby gjorde två mål i slutminuterna och matchen slutade 2–2. Året efter hade vi länge 1–0 men åkte på ett nytt baklängesmål i slutminuten och matchen slutade 1–1.

Vi har också åkt på rena stjärnsmällar som 1–5 2008 och 1–6 2009. Den värsta förlusten var dock 2010. I den näst sista omgången hade vi ledningen men tappade den till 1–2. På stopptid fick Viktor Prodell öppet mål och hade bara att bredsida in 2–2 men drog på med vrist och full kraft högt över. Den missen skickade oss ned i Superettan eftersom vi bara klarade 1–1 i epilogen hemma mot AIK.

Vi kom som bekant direkt tillbaka till Allsvenskan och inledde med tre raka segrar 2012. Som allsvenska serieledare gick vi in i matchen på Strandvallen, men Alberis da Silva åkte på en horribel målchansutvisning och Mjällby kunde därefter gå fram till en 2–0-seger.

I fjol lyckades vi äntligen bryta den fasansfulla trenden på Strandvallen genom 1–0-segern, men nu står vi där igen med en ny vedervärdig förlust.

Inte för att vi spelade bra innan utvisningen, men Mjällby var inte ett dugg bättre även om Henrik Gustavsson tvingades göra några bra räddningar. I och med den horribla utvisningen fick vi inte ens chansen att få igång spelet utan fick bara ägna oss försvarsspel.

Trots en hel veckas vila från de tuffa matcherna mot Helsingborg och Halmstad, saknade de våra de pigga ben som behövs mot ett fysiskt spelande Mjällby. När vi väl spelade runt dem i början av matchen kom vi ganska enkelt fram i banan, men var för uddlösa inne i straffområdet.

I den 28:e minuten skedde händelsen som avgjorde matchen. Mattias Håkansson igenom men Daniel Hallingström svarade för en till synes perfekt brytning. Domaren Mohammed Al-Hakim tvekade dock inte utan drog genast upp det röda kortet direkt, vilket var extra märkligt också med tanke på att Alberis da Silva var i kapp och det var därmed inte en öppen målchans. Reprisbilderna, visar också tydligt att Danne stötte till bollen första och sedan ramlade Håkansson. Det skulle därmed inte ens varit frispark, men nu blev vi horribelt drabbade av en tidig utvisning!

Detta förändrade naturligtvis förutsättningarna, men hemmalaget skapade bara ytterligare ett läge innan paus då Kristian Haynes sköt strax utanför den högra stolpen. Henrik Gustavsson täckte också innanför stolpen.

I den andra halvleken ökade Mjällby trycket mot vårt mål när de matade in inlägg från båda kanterna. Efter tio minuters spel fick vi lite andrum och började hitta fram i banan lite bättre. Efter ett fint anfall spelade Andreas Dahlén snett bakåt inne i straffområdet, men Martin Christensens skott täcktes bort av en mjällbyspelare.

Henrik Gustavsson var bra ute och räddade när Mattias Håkansson skar in från höger i den 69:e minuten och när Danny Ervik klippte till från höger i den 75:e minuten räddade Fimpen bra vid det främre krysset.

I den 77:e minuten kom Mattias Håkansson fri från vänster och sköt ett volleyskott som tog i ovansidan av ribban vid det bortre krysset.

Vi såg ut att hålla undan med så i den 91:a minuten tappade vi markeringen inne i straffområdet. Gbenga Arokoyo skickade in bollen från höger. Marcus Ekenberg fick gå till väders ostörd och nickade in bollen framför mål från vänster och inhopparen Robin Strömberg kunde skarva in det förödande målet. Dessvärre tappade Månz Karlsson helt markeringen på Ekenberg och Andreas Dahlén var helt tokigt ute mot Strömberg.

Att stå emot så länge men till sist få den där käftsmällen, svider naturligtvis något oerhört. Det är som någon ond makt skulle lura oss till att tro på poängen, men sedan skrattar gott åt oss när vi lider alla helvetes kval!

Med en man mindre under så lång tid är det förstås väldigt tufft att stå emot och när de våra inte heller var riktigt på tå så kunde MAIF komma i den ena anfallsvågen efter den andra. Vi backade hem för mycket, blev för passiva och satte inte press på bollhållaren. När vi väl vann bollen fanns inga uppspelsvägar.

Mjällbyspelarna i sin tur fick utdelning på sitt fysiska spel genom att domaren Mohammed Al-Hakim som tillät dem gå över gränsen. Men Mjällby är ett lag som också behärskar det fysiska spelet bättre än oss. När våra spelare ska gå in i duellerna med tjuvknep så är de inte lika smarta. Men jag har sett Mjällby en del på TV i år och många domare dömer emot Marcus Ekenberg i många situationer. Eftersom veteranen inte är lika snabb längre blir hans tjuvknep allt viktigare och dem tillät tyvärr domaren.

Henrik Gustavsson svarade på nytt för en fin insats och var verkligen värd att hålla nollan. Enhandsräddningen på Marcus Ekenbergs nick i första halvlek höll riktigt bra klass. Vid målet kunde Fimpen eventuellt kommit ut bättre, men hade förmodligen haft svårt att mota skarven ändå.

Petter Gustafsson har nyligen kommit tillbaka efter skada och gjorde nu sin första allsvenska match från start i vår tröja. Utan Anton tappar vi en dimension i det offensiva spelet, men Petter klarade sig okej även om han avvaktade lite för mycket och inte hittade helt rätt i passningsspelet.

Daniel Hallingström är vår främste försvarsspelare och att undvara honom i denna match så tidigt var förstås jobbigt, men att den felaktiga utvisningen också ska straffa honom hemma mot AIK är oerhört märkligt och vansinnigt naturligtvis.

Alberis da Silva var viktig med sitt huvudspel och kämpade väl för att hålla undan, även om passningsspelet hade en del övrigt att önska.

Månz Karlsson kom in och svarade för en bra kämpainsats, där hans huvudspel var extra viktigt, men sedan gäller det att vara fokuserad hela matchen ut. Tyvärr tappade Månz fokusen efter tredje bytet och var inte ens nära att störa Marcus Ekenberg, vilket fick förödande konsekvenser.

Andreas Dahlén hamnade väldigt lågt och hade behövt vara mer på tå för att täcka bort fler inlägg. Precis som Månz tappade Dalle fokus efter tredje bytet och tappade helt bort Robin Strömberg, vilket dessvärre avgjorde matchen.

Martin Christensen fick åter chansen på höger mittfält efter tre matcher utan speltid, då Imad Zatara kvalade in till Asiatiska mästerskapen. Dansken hade dock ingen större framgång på högerkanten och tog inte heller det defensiva jobb som krävdes med en man mindre på banan.

Mohammed Abubakari jobbade väl och försökte hålla huvudet kallt, men hamnade väldigt långt ned i banan i slutet av matchen.

Daniel Sjölund hade inte de pigga ben som behövts för att vi skulle kunna hålla i bollen och komma till anfall, även om ålänningen stred bra i defensiven.

Kristian Bergström saknade också de där pigga benen som behövt för att öppna ytor från vänster. Mycket kraft gick åt för att jaga hem och där hängde inte riktigt Pligg med.

John Owoeri fick stryka på foten då vi behövde få in en mittback. Owe kunde rört sig lite smartare under sin halvtimme, men bollarna i djupet på honom var också för illa slagna.

Victor Sköld stod för en storstilad kämpainsats. Victor vann en hel del bollar även på huvudet, men vi hade för dålig påfyllnad för att fiska upp andrabollarna.

Ricardo Santos hoppade in så att vi skulle kunna fästa bollen på honom, men brassen tog vare sig jobbet på huvudet eller i löpningarna vilket var riktigt tråkigt att se. Nu när han var petad trodde vi att han skulle in och visa att han förtjänar en plats i startelvan.

Allan Olesen hann lagom in för att få uppleva det förskräckliga målet. Med facit i hand kom vi av oss helt vid bytet.

Både 2012 och 2013 tog vi 17 poäng efter 12 matcher. Nu när vi har en starkare trupp har vi tagit 16 poäng, vilket förstås är en stor besvikelse. Att vi har tappat tre poäng på stopptid svider förstås extra mycket. Borta mot Kalmar förtjänade vi verkligen att vinna men klantade till det i slutet, samt även i denna match.

Självklart skulle vi också ha vunnit i Norrköping och hemma mot Gefle. Förlusten i Örebro är också svår att smälta där strulet kring Mohammed Abubakaris arbetstillstånd säkert påverkade att vi ”lämnade” en ”3–0-bonus” till ÖSK efter den första halvleken. Vi har fått tillbaka lite i och med pinnen på Olympia och segern mot Halmstad, men summa summarum har vi fått klen utdelning på de tolv matcherna och endast två poäng på bortaplan är naturligtvis ett uselt facit.

Nu kommer vi får lida i fem veckor efter den här fasansfulla förlusten, men sedan måste vi komma tillbaka och visa att vi är mycket bättre än så här!

Många slitna spelare behöver den här vilan för att slicka såren och komma tillbaka med full glöd.

Matchfakta

Mjällby AIF – ÅFF 1–0 (0–0)

1–0 (91) Robin Strömberg

Utvisning: Daniel Hallingström (28)

Varningar ÅFF: Ricardo Santos (2:a), Petter Gustafsson (1:a).

Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping.

Publik: 3 164

Övrig statistik

Bollinnehav 67 – 33

Avslut  19 – 3

Avslut på mål 7 – 1

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 14 – 3

Frisparkar 9 – 11

Offside 4 – 3

Utvisningar 0 – 1

Varningar 1 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Petter Gustafsson, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 56), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 

Victor Sköld (HM 56, ut 91), John Owoeri (ut 30)

Inbytta ersättare

Månz Karlsson (in 30 MB), Ricardo Santos (in 56 F), Allan Olesen (in 91 HM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Anton Tinnerholm, Emmanuel Dogbe, Joel Rajalakso.