Praktfiasko även i hemmapremiären

Vi följde upp den genomusla insatsen i Värnamo med en ny mycket svag match hemma mot IK Frej. 1–2 skrevs förlustsiffrorna till där en utvisning på Jens Jakobsson blev matchavgörande.

Till skillnad från den usla premiären i Värnamo utgick naturligtvis Marijan Cosic ur startelvan efter sin mycket bleka insats. I ett försök att täta defensiven i första hand, flyttades Björn Westerblad ut till höger och gav på så sätt plats för Pekka Lagerblom centralt. Jag har haft på känn att det skulle kunna bli på detta sätt, när vi har så många kvalitativa innermittfältare, inte minst när Fredrik Holster är tillbaka. Med kvalitativa menar jag att det finns kvalitet hos spelarna även om de inte har visat det i seriespelet ännu. Att Björn har spelat till höger är inte heller någon nyhet, han gjorde det ofta förra hösten när Simon Alexandersson hade en roll som ett mellanting av högerytter och högermittfältare och i epilogen mot Ängelholm spelade Björn mer renodlad högermittfältare.

Tillbaka på hemmaplan och på konstgräset hoppades vi att vi skulle sätta en helt annan fart på spelet, så att vi kunde spela runt och igenom det begränsade motståndet, samt att vi skulle uppvisa en helt annan kampmoral. I Värnamo spelade vi det begränsade motståndet rätt i händerna och uppträder man som ett dåligt division II-lag är det inte lätt att besegra ett dåligt Superettanlag.

Mot Frej visade vi upp en helt annan aggressivitet från början och trots att vi slarvade mycket med bollen inledningsvis, uppenbarades bortalagets klara brister när de blev satta under press. Under de 13 första minuterna av matchen hade inte bortalaget kontroll på bollen på vår planhalva en enda gång!

Efterhand slarvade vi mindre, men vi var dessvärre för obeslutsamma när vi fick möjlighet att storma fram i början på matchen. Vi blev stressade, utan att det fanns någon anledning till det, och vi tog felbeslut. Därav skapade vi alldeles för få chanser sett till det nästan konstanta övertaget på Frejs planhalva.

I den 12:e minuten var det dock oerhört nära. Efter dubbla hörnor från vänster. Björn Westerblad slog den andra hörnan fint mot den främre stolpen. Emil Bellander vräkte sig fram bra, Nicken tog i ryggen på Martin Falkeborn och tycktes vara på väg in i det vänstra krysset, men tog i stolpens insida och studsade ut. Frej misslyckades att rensa undan returen och Pekka Lagerblom fick ett fint läge på returen men Joakim Runnemo hann in i press och styrde ut bollen över kortlinjen, men någon ytterligare hörna fick vi inte av domarteamet!

På den efterföljande insparken nickade Pekka Lagerblom fram bollen och Linus Tornblad kunde storma fram, men en dålig touch i sidledsförflyttningen till höger förstörde det fina läget.

I den 14:e minuten kom sedan Frej upp på vår planhalva, fick med sig ett inkast och dubbla hörnor. Vips hade vi bjudit in gästerna och uppträdde passivt och stirrigt på hörnorna. Vi tappade också sedan den fina aggressiviteten som vi hade inledningsvis och när vi inte tryckte upp laget kunde Frej också hitta in i matchen och spela sig fram några gånger, även om kvaliteten hos bortalaget var mycket dålig. Dessvärre sjönk vi också i kvalitet inte minst genom ett alldeles för lågt tempo. Vi vågade heller aldrig på de spelvändningar som tidigare har varit vårt signum och som också är det effektivaste sättet att luckra upp ett samlat motståndarförsvar.

Tack vare den dåliga domaren, Fredrik Klitte från Helsingborg, blev vi också straffade när vi försökte komma tillbaka till det aggressiva spelet vi hade i början. Genom ett antal billiga frisparkar rycktes matchbilden sönder och Frej fick andrum.

Signifikativt var situationen i den 23:e minuten.  Jon Birkfeldt fick ett bra läge att avancera ohotad längs högerkanten men istället för att löpa ned till kortlinjen stressade han iväg ett tidigt inlägg som blev för kort. En bortaspelare nickade bort bollen och Pekka Lagerblom skulle bara nickskarva den lätt till Jens Jakobsson, men nickade slarvigt nog för hårt. Jens var givetvis tvungen att stoppa det farliga omställningsförsöket som var i antågande och bröt klockrent på bollen. Fredrik Klette köpte dock Pontus Åsbrinks skådespelarkonster med hull och hår och gav Jens ett gult kort! Möjligen kan domaren ha gett varningen för farligt spel och några pluspoäng sedan tidigare i matchen hade inte Jens fått av Klette. Det var ju också bra att vår speaker gick handlingarna i förväg, som att han skulle påminna domaren om varningen.

Men precis som varningen Jens fick i Värnamo, när han också träffade bollen, så skulle kort av denna dignitet hagla om det alltid dömdes på detta sätt. När Jon Birkfeldt blev mycket fult stoppad av Adam Gradén i början av matchen då nöjde sig Klette med en tillsägelse. Det är en på tok för ojämn bedömning!

Ju längre halvleken gick desto mer kom Frej in i matchen. Vi blev för långa som lag och när någon eller några försökte pressa så hade vi dåligt med understöd och Frej kunde spela igenom. Det var också mer bortalaget som stressade oss genom försök till hög press än tvärtom i början av matchen. Bortalaget var dock fortsatt slarvigt och vi fick fina möjligheter att ställa om, men dessvärre var vi inte på hugget.

Som exempel kan nämnas läget i den 26:e minuten. Simon Helg drev på bra centralt, men det var oerhört trist att ingen annan rusade på för att öppna vägar! Björn Westerblad och Jon Birkfeldt halvlullade bara på högerkanten. Linus Tornblad och Emil Bellander var också passiva. Anfallet strandade med en meningslös tremeterspassning av Jon Birkfeldt till Jens Jakobsson som slog en missriktad boll ut över långlinjen.

I den 29:e minuten skapade bortalaget sin första målchans. Efter en hands på en bortaspelare (men utebliven frispark) tappade vi koncentrationen. Johan Ramhorn och Jon Birkfeldt lyckades inte täta till vänster (sett från Frejs sida). Lukas Sunesson kunde därmed sprinta ifrån och spelade snett inåt bakåt där Dida Rashidi (som Pekka Lagerblom tappat bort i hemjobbet) fick bra läge i straffområdet men Gurra fällde sig bra och räddade till inkast.

I den 36:e minuten var det nära igen. På nytt tappade vi på vår högersida och efter inspel var Joakim Runnemo nära att toffla in bollen, men den smet precis utanför den högra stolpen. Johan Ramhorn täckte nästan bort möjligheten, men Jens Jakobsson tappade Runnemo i hemjobbet.

Vi kom dock tillbaka i slutet av halvleken. I den 37:e minuten slog Jon Birkfeldt en bra boll i djupet till höger. Emil Bellander var först lite vek i kampen med Alie Sesay men fick tag i bollen när frejspelaren klantade sig i försök att täcka till inspark. Bellander avancerade in mot mål och lyfte bollen till en helt sopren Simon Helg vid bortre stolpen men tyvärr blev Helg lite stressad av målvakten som kom ut och Helg lyfte bollen över målet. Det ska vara mål där!

I den 41:a minuten fick vi ett nytt bra omställningsläge, men återigen var vi för obeslutsamma vilket innebar att vi tappade fart och Frej hann hem. Sedan när vi väl fick in bollen i straffområdet var Emil Bellander slarvigt nog offside annars hade han också kanske kommit mer rätt till bollen och inte lyft den över som han nu gjorde i klar offsideposition.

I den 44:e minuten slog Jon Birkfeldt en mycket fin boll från sin position vid mittlinjen långt ut till höger. Emil Bellander bröstade tyvärr ned bollen lite för löst till Linus Tornblad, som fick vända ut men fick in bollen till Pekka Lagerblom, som lade direkt till Björn i straffområdets högra del. Björn fick dessvärre inte till skottet som fastnade på spelare framför mål. Alie Sesay såg ut att ta med handen, men Klette dömer bara straffar emot oss (två stycken i Ängelholm i fjol). Straff och ett gult kort där hade annars smakat inte minst eftersom Sesay redan hade en ostskiva.

Efter en lovande start följde en dålig prestation under resten av halvleken. Vi skulle verkligen ha behövt det där målet som istället gick i stolpen. Det kunde ha löst upp knutarna. Vi såg ängsliga och stressade ut efter traumat på Finnvedsvallen. Men trots allt var vi det bättre laget och borde haft ledningen in i paus.

Andra halvlek

Det kändes lite otäckt när Nsima Peter kom in i den andra halvleken, men det var vi som började bäst. Vi försökte pressa högt som i början av matchen, men återigen var Klette känslig med pipan. Vi slarvade också en hel del, men det dröjde inte länge innan vi äntligen fick jubla. I den 50:e minuten tog vi nämligen ledningen.

Efter ett frejinkast på vår planhalva till höger vann Jens Jakobsson bollen, men vi lyckades inte få kontroll under vårt omställningsförsök. När Frej lyfte in bollen mot vårt straffområde nickade Johan Ramhorn till Alberto Catenacci som spelade bollen till höger. Jon Birkfeldt slog en lång boll upp på högersidan. Frej nickade bort men Björn Westerblad kunde plocka upp bollen, blev av med den och återvann den. I detta ögonblick fick Björn med sig en frispark en bit in på Frejs planhalva till höger. Jonathan Asp lyfte in frisparken i straffområdet. Emil Bellander nickade, men inte mot mål. En frejspelare försökte nicka undan men för kort och i den andra duellen kunde Jens Jakobsson vinna och nickade tillbaka till Pekka Lagerblom som från sin position precis bakom halvmånen drog till direkt på volley med ett lågt bra skott som satt fint invid den vänstra stolpen, efter att den tagit på Abu Bakarr Suma på vägen.

Det var naturligtvis underbart att få utdelning så pass tidigt i andra halvlek och med tre dåliga halvlekar bakom oss. Förhoppningsvis kunde det släppa för våra spelare, men tyvärr slappnade vi av efter avsparken vilket fick katastrofala följder!

Frej vände hem till egen målvakt efter avsparken och Ruben Åman slog en lång boll som Johan Ramhorn nickade perfekt till Björn Westerblad i mittcirkeln. Björn tittade sig om, men åt fel håll och uppmärksammade därmed inte att Joakim Runnemo klev in från höger, kunde sno bollen, ta fart åt höger (sett från Frejs sida), avancera i innerposition och spela ut till höger där Jakob Glasberg satte in bollen. Jens Jakobsson försökte styra undan bollen men det blev dessvärre en farlig styrning mot den främre stolpen. Eftersom Alberto Catenacci låg alldeles för långt ifrån Nsima Peter, kunde Frejspelaren vara först på bollen och satte dit kvitteringen. Gustav Jansson stod också på hälarna och hann därmed inte ut för att täcka bort möjligheten. Hemjobbet från Pekka Lagerblom och Simon Helg var heller inget vidare och Jens Jakobsson och Jonathan Asps presspel lämnade också en hel del övrigt att önska.

Det är rent förjävligt att vi åkte på det där målet bara 79 sekunder efter vårt mål och endast 28 sekunder efter avsparken! Den käftsmällen behövde vi verkligen inte!

Precis efter avsparken fick vi en frispark i bra läge högerinner 23-23 meter från mål men Jonathan Asp slog den högt över med högerfoten.

I den 55:e minuten svarade Dida Rashidi för en mycket ful bensax bakifrån på Jens Jakobsson, men otroligt nog slapp frejspelaren undan utan varning!

Två minuter senare fick vi äntligen till ett längre anfall och en tempostegring som började likna det spel vi hade på försäsongen, men så skulle Simon Helg spela över och klacka (vilket misslyckades) när han själv kunde slå in bollen framför mål.

I andravågen efter en hörna i den 58:e minuten vann Pekka Lagerblom bollen bra till höger och lade en perfekt avvägd boll in i straffområdet, tyvärr spelade inte Linus Tornblad bollen snett bakåt till Emil Bellander, utan fastnade på målvakten. Bellander kunde dock ha visat sig bättre för att få läget att lägga in bollen i öppet mål.

I den 61:a minuten slog Björn Westerblad ett inlägg från höger och Simon Helg fick ett fint läge med vänstervolleyn, men blev lite stressad av en motståndare och sköt högt över.

I den 64:e minuten försökte vi pressa till oss bollen efter ett frejinkast långt ned till vänster. Det såg också ut att lyckas då Jens Jakobsson tog emot bollen, men mottagningen var riktigt dålig, bollen stack ifrån honom och när han fläkte sig efter bollen kom Nsima Peter i vägen. Det såg dock ut som om Jens träffade bollen, men naturligtvis klarade sig inte Jens från varning denna gång heller! Men att fria när motståndarna gör värre saker går tydligen alldeles utmärkt från Klettes sida!

Jens visste dock mycket väl att han hade en varning och inte låg bra till hos domaren och kan därmed inte ursäktas för att ta en sådan stor risk.

Med en halvtimme kvar av matchen var det naturligtvis oerhört tungt att åka på en utvisning. Inte minst psykologiskt med alla motgångar. Även om vi inte spelade bra efter den vidriga kvitteringen så var vi ändå det spelförande laget.

Dessvärre dröjde det inte speciellt länge innan nästa olidliga smäll kom. Det kändes som vi hade ganska bra kontroll på bortalaget som i sakta gemak försökte pilla boll på egen planhalva, men eftersom Björn Westerblad och Linus Tornblad inte hittade ett bra samarbete till höger och Jon Birkfeldt var alldeles för passiv kunde en felvänd frejspelare få fritt utrymme att vända om i vänsterinnerposition. Alberto Catenacci stötte till och stannade upp det hela tillfälligt men eftersom Pekka Lagerblom följde med ner i knäet på backlinjen öppnades yta för Pontus Åsbrink att klippa till en bit utanför straffområdet. Gustav Jansson var inte på tårna och trots att skottet gick precis över honom tog det i ribban. Jonathan Asp försökte rensa undan returen men slog istället bollen rakt ut till Jakob Glasberg, som fick utrymme att måtta inlägg eftersom Simon Helg alldeles försent försökte löpa ut för att pressa. Johan Ramhorn visade tidigt för Alberto Catenacci att han var tvungen att ta Nsima Peter, men Catenacci stod bara kvar i straffområdet och kniven skar djupt in i hjärtat när en totalt sopren Nsima Peter kunde nicka in bollen vid den bortre stolpen.

Här räddas vi av ribban och får en andra chans, men ändå har vi spelare som slutar spela och bara står och glor. Det är så man kan krevera!!!

Direkt efter målet utgick Emil Bellander och Samuel Holm kom in.

Vi försökte hitta fram i banan trots en man mindre på banan, men dessvärre gick vi inte för fullt när vi fick chansen som i den 74:e minuten då via anföll bra på vänstersidan. Men när Jonathan Asp slog inlägget in i straffområdet så fanns bara Samuel Holm och Linus Tornblad där.

Minuten senare utgick även Linus Tornblad och vi flyttade fram positionerna när Simon Marklund kom in på topp.

Vi skapade ett mycket bra kvitteringsläge i den 77:e minuten. Vi hittade fram i ett bra snabbt anfall på vänstersidan då Pekka Lagerblom slog en fin boll i djupet till vänster där Simon Helg sprintade bra, tog sig in i straffområdet och spelade in bollen framför mål som gick igenom till Jon Birkfeldt vid bortre hörnet av målområdet. Dessvärre missade Jon öppet mål och bollen gick istället till en offsidestående Simon Helg i andra änden av straffområdet vid kortlinjen.

Vi var på gång där så det var jävligt tungt!

Trots att Frej var en man mer lyckades de aldrig föra spelet utan pillade mest boll på egen planhalva, men i den 79:e minuten var vi illa ute. Johan Ramhorn gick bort sig och Dida Rashidi fick chansen eftersom Jonathan Asp stod och sov och blev bortgjord. Gustav Jansson kunde dock tippa skottet till hörna. Det var tur att Dida inte fick på ett bättre skott helt ren mitt framför mål, precis utanför straffområdet.

Därefter lyckades Frej trasa sönder matchen genom att de tilläts fördröja spelet väldeliga vid varje fast situation av domaren. Och eftersom Klette fortsatte att blåsa löjliga frisparkar så blev det många situationer och skådespel, som när Martin Falkeborn lurade på Jon Birkfeldt ett horribelt gult kort.

Vi lyckades ändå skapa några möjligheter i slutet av matchen, men vi var inte på tå för att utnyttja dem. I den 88:e minuten slog Jon Birkfeldt en till synes bra boll till vänster men Simon Marklund fick inte den fart på benen som behövdes för att ta till vara på den öppnande passningen.

I den 92:a minuten fick Samuel Holm ett gratisläge efter att Simon Helgs boll styrts fram perfekt av Nsima Peter, vilket hade gett Samuel Holm ett helt öppet läge i straffområdet, men han stod dessvärre på hälarna och hann inte före målvakten på den bollen.

Sammanfattning

Vi åkte alltså på en ny svidande förlust mot ett svagt motstånd. Det är naturligtvis helt obegripligt hur vi kan uppträda så långt under vår kapacitet. Mot Frej såg det bättre ut än mot Värnamo, men det säger verkligen inte mycket. Frej uppträdde ännu sämre än Värnamo och mötet liknade mer ett i division I än i Superettan, med tempofattigt taffligt spel. Vi var ändå det bättre laget men utvisningen fällde avgörandet och även domaren bedrövliga insats i övrigt förstörde den här matchen. Återigen fick vi klart fler frisparkar emot oss än med oss.

Vi visste dock på förhand vad domarna gick för i de båda inledande matcherna och hade vi bara nått upp till normal standard så hade vi åtminstone tagit fyra poäng. Nu har vi nollat, vilket naturligtvis inte är något annat än ett fiasko. Att vi också i fjol stod på noll poäng efter två matcher var en helt annan sak, då vi inte hade hunnit nå upp i kvalitet med alla nya spelare, men i år har vi ju varit på en helt annan nivå på försäsongen.

Faktum är att vi inte lyckades få iväg fler avslut än mot Värnamo (8 stycken) och bara 2 på mål (6 i Värnamo)! Dessutom fick vi bara 3 hörnor mot 8 i Värnamo.

Gustav Jansson hade ingen bra dag, var inte alert på det första målet och inte heller på ribbskottet rakt över honom som sedan Frej utnyttjade returen på. Dessutom var passningsspelet svagt.

Backlinjen var återigen mycket svag. Problemen kvarstod på vår högersida där Jon Birkfeldt var för passiv och missade alldeles för mycket i passningsspelet. Några gånger slog Jon fina bollar, men det räcker inte.

Samarbetet med Alberto Catenacci var fortsatt dåligt och Catenaccis agerande på andra målet var hemskt att beskåda och han missade även markeringen på det första målet.

Precis som tidigare var Johan Ramhorn den ende som hävdade sig någorlunda, med för det mesta bra ageranden, inte minst i huvudspelet, men han missade också några gånger.

Jonathan Asp hade det åter tufft på vänstersidan med ett flertal missar och passivt agerande.

På mittfältet som var helt under isen i Värnamo, fick vi i varje fall se ett litet lyft. Björn Westerblad kan vi dock kräva mycket mer av och bolltappet innan kvitteringen var verkligen inget vi vill se från en så rutinerad spelare.

Pekka Lagerblom var ändå en injektion med stundom resolut spel och även lyckosam på huvudet, även om han var ytterst delaktig i utvisningen genom den dåliga nicken som tvingade Jens att ge sig in i situationer som felaktigt gav varning. Pekka missade också lite för mycket i övrigt för att man ska vara nöjd, men svarade för ett fint mål.

Jens Jakobsson blev alltså utvisad efter två varningar. Vid första tillfället var han tvungen att gå in i situationen men andra gången ställde han själv till det för sig. Jens har för vana att dra på sig många kort under tidigare år och vi gillar ju när han visar en aggressiv sida, som han inte gjorde i Värnamo, men det måste naturligtvis finnas balans och värderande i situationerna.

Simon Helg var piggare än i Värnamo, men kan så oerhört mycket bättre. I det defensiva arbetet är han på nivå under fjolårsvåren och inte som under den lyckosamma fjolårshösten.

På topp var vi alldeles för inaktiva för att vi ska vara dominanta. Emil Bellander ser ut som i början av försäsongen orörlig, tappar boll i och med att han står på hälarna och kommer också fel i många nickdueller.

Linus Tornblad visar inte heller upp den fina löpvilja och rivighet som vi sett under försäsongen och båda slarvar för mycket med boll. Båda våra forwards har visat upp en alldeles för svar förstatouch på bollen i säsongsinledningen.

Samuel Holm och Simon Marklund fick möjligheten att visa upp sina kvaliteter genom sina inhopp. Det är inte lätt att hoppa in i numerärt underläge, men bättre än så här kan de förstås. Viljan att springa och kämpa måste alltid finnas!

Den 11 juni ifjol tvingades Sebastian Ramhorn kliva av matchen hemma mot Halmstad. Nu tio månades senare var han tillbaka och utgjorde mittlås tillsammans med tvillingbrorsan under slutskedet. Vi måste naturligtvis ge Sebastian lite tid att stegra in i det i lagom takt men det är ett gott tecken att han är på gång.

Nu väntar vi också på att få se Fredrik Holster tillbaka på planen igen och till matchen mot Örgryte får vi tillbaka Isac Lidberg från avstängning.

Nu måste verkligen alla ta sig samman och åtminstone visa en sjuhelsikes vilja och kämpaanda för att vi ska börja plocka poäng och börja den rejäla klättringen i tabellen som är fullständigt nödvändig för vår överlevnad!

Matchfakta

ÅFF – IK Frej Täby 1–2 (0–0)

1–0 (50) Pekka Lagerblom (Jens Jakobsson, ej officiellt)

1–1 (51) Nsima Peter

1–2 (71) Nsima Peter (Jakob Glasberg)

Varning ÅFF: Jon Birkfeldt.

Utvisning ÅFF: Jens Jakobsson (64, efter två varningar, avstängd mot Örgryte)

Domare: Fredrik Klitte, Helsingborg.

Publik: 1 494 (men såg ut att vara många färre)

Övrig statistik

Avslut 8–11

Avslut på mål 2–6

Avslut i målställningen 1–1

Hörnor 3–6

Frisparkar 13–19

Offside 2–4

Utvisningar 1–0

Varningar 1–3

Startelvan

Gustav Jansson –

Jon Birkfeldt, Alberto Catenacci (MM 82), Johan Ramhorn, Jonathan Asp –

Björn Westerblad, Jens Jakobsson, Pekka Lagerblom (ut 82), Simon Helg –

Linus Tornblad (HM 64, ut 75), Emil Bellander (ut 71).

Inbytta ersättare

Samuel Holm (in 71 F), Simon Marklund (in 75 F), Sebastian Ramhorn (in 82 MB).

Ej inbytta ersättare

Gustaf Halvardsson, Lucas Öhrn, Adrian Petersson, Marijan Cosic.

Sämsta premiären jag upplevt

Det har sett lovande ut på försäsongen, men i premiären av Superettan svarade vi för en riktigt urusel insats och föll med katastrofala 0–4 borta mot IFK Värnamo.

Som väntat ställde vi upp med exakt samma startelva som i genrepet mot Degerfors. Märkligt nog hade vi samma domare som dömde bortamatchen mot Värnamo i fjol, då vi säkrade kontraktet. Att vi lyckades vinna med 3–1 trots att Antti Kanerva dömde gjorde naturligtvis den prestationen ännu större. Märkligt nog vann vi även hemma mot Syrianska när han dömde. Men det var då det!

Vi stormade fram direkt på vänsterkanten genom Linus Tornblad, men när han avancerade längsmed kortlinjen så fick han inte till inspelet framför mål. Det var en pigg intention, men det blev inte mer än så.

I den 5:e minuten slog Simon Helg en svag frispark från höger, alldeles för låg och hemmalaget kunde ställa om. Vi tog inte hemjobbet och var desorienterade. Även om Gustav Jansson ganska enkelt kunde rädda skottet från snäv vinkel så var det en farhåga om vad som komma skulle.

Värnamo fick tryck mot oss från början genom flera hörnor och på en högerhörna i den åttonde minuten blev det riktigt farligt, då Tyler Lissette skarvade bollen mot det främre krysset men Gustav Jansson var med på noterna och räddade.

I den 12:e minuten var det mycket nära att vi släppte in det första målet. Efter en skandalös passivitet efter en högerhörna kunde Ryan Finley ohotad nicka fram bollen och det var otroligt att vår forne Pär Cederquist förlängde bollen över målet från två meter. Marijan Cosic och Linus Tornblad var inte alls med där.

Minuten senare vann Emil Bellander boll högt. Vi var dock inte tillräckligt beslutsamma för att nyttja möjligheten, men det var en injektion där vi fick hörna (från vänster). I andraläget efter hörnan lyfte Björn Westerblad fint in bollen men tyvärr var vi inte riktigt på tå och varken Emil Bellander eller Johan Ramhorn hann fram på bollen.

I den 20:e minuten åkte vi på det första vidriga målet.

Efter en lång utspark av Gustav Jansson bet vi oss fast oss offensiv planhalva till vänster.  Inspelsförsöket från Simon Helg slogs bort, men Marijan Cosic kunde ta emot bollen. Dessvärre var han juniormässigt naiv och satte bara fram en fot istället för att täcka med kroppen. Detta fick katastrofala följder.

Värnamo kunde snabbt ställa om när vi hade väldigt många spelare högt i banan. Alberto Catenacci lyckades fördröja Ryan Finley till vänster, men eftersom mittfältet joggade hem och alla likt fjolåret tittade på bollen, så gick vi fullständigt bort oss. Naturligtvis skulle Jon Birkfeldt ha löpt ned för att hindra Petar Petrovic från att få fritt utrymme i straffområdet till vänster. Men egentligen var det Cosic som skulle tagit den ytan, vilket han också med lätthet borde ha klarat då han hade 13 sekunder på sig att reparera sitt misstag, men dessvärre var han inte i närheten. Jens Jakobsson kom däremot hem till slut men fullföljde dessvärre inte. Björn Westerblad kom också alldeles för sent för att kunna ingripa.

Istället kunde Petar Petrovic pricka in bollen mellan benen på Gustav Jansson från snäv vinkel. Det tog 15 sekunder från att vi tappade bollen till vi släppte in det fasansfulla omställningsmålet. Det gick snabbt men att sälja sig så billigt som våra mittfältare gjorde och inte ta maxlöp hem var otroligt sorgligt att se.

Två minuter senare (i den 22 minuten) fick Ryan Finley kanonläge från straffområdesgränsen eter att Jens Jakobsson joggat hem, men som tur var sköt amerikanen rakt i famnen på Gurra.

Mot slutet av halvleken började vi hitta något som liknade ett spel och vips skapade vi flera fina möjligheter.

I den 37:e minuten nickade Jon Birkfeldt fram bollen till Marijan Cosic som förlängde vidare på högerkanten där Linus Tornblad stormade fram och löpte in i straffområdet längs kortlinjen. Linus passade in framför mål till Emil Bellander som med öppet mål från knappa fem meter lyckades skjuta i ribbans undersida och bollen gick en meter på fel sida om mållinjen. Inte nog med detta. På returen fick inte Björn Westerblad riktig träff på bollen, men tvingade ändå målvakten Tobias Andersson till en kvalificerad enhandsräddning.

På den efterföljande hörnan från vänster, slagen med fin känsla av Björn Westerblad, fick en ostörd Jon Birkfeldt ett jätteläge men tajmade inte upphoppet tillräckligt bra och fick därmed ingen träff mot mål.

I den 39:e minuten slog Johan Ramhorn en fin boll till vänster så att Simon Helg äntligen fick något att löpa på i djupled. Fredrik Lundgren skulle försöka täcka ut bollen men klantade till sig å det grövsta. Istället kunde Simon Helg kunde sno åt sig bollen och vi var på väg mot ett mycket bra läge med många spelare framför mål. Men vad hände då! Jo domaren Antti Kanerva blåste av, men vadå Helg gjorde ju ingen ojuste. Det kändes rent ut sagt förjävligt. När Kanerva sedan tecknade för inkast, så var det bara för mycket. Assisterande domaren Andreas Böwing från Jönköping hade vinkat, men hur i hela världen kunde han göra det när bollen inte ens var på insidan på linjen! Vi stod ju helt perfekt för att se att bollen inte var i närheten att vara ute, vilket också reprisbilderna visar med stor tydlighet. Det var naturligtvis en ren och skär skandal att vi bestals på ett jätteläge. Men mer skulle dessvärre komma från domarteamet!

Efter en hörna i den 41:a minuten fick Jon Birkfeldt ett helt öppet läge, men sköt dessvärre på målvakten, som ändå precis lyckades rädda via den högra stolproten.

I den 42:a minuten fick Linus Tornblad en bra möjlighet när han löpte in från höger, men blev lite obeslutsam och skottet täcktes till en högerhörna. Simon Helg slog hörnan längs marken till Björn Westerblad som från sin position bakom straffområdet lyfte in bollen. En värnamospelare kunde dock nicka bort bollen och eftersom Emil Bellander och Linus Tornblad inte fullföljde pressjobbet på Liridon Silka, kunde denna spela fram bollen till Viktor Nilsson, som fick fritt utrymme att storma fram på högersidan. Vi hann ändå samla oss hyfsat men Jonathan Asp gick bort sig och Jens Jakobssons värdering att ta emot bollen felvänd på straffområdeslinjen var minst sagt obegriplig. Jens hade inte heller bästa balans och fick bollen för långt ifrån sig (vilket var väntat i det läget). Trots detta svarade Jens för en klockren träff på bollen i andraläget för att peta undan den, men med Antti Kanerva som domare kan naturligtvis vad som helst hända och när Viktor Nilsson otajmat och för sent vräkte sig fram tog också Kanerva fram pipan och blåste för en fruktansvärt horribel straff!!!

Johan Ramhorn var också passiv i det momentet och kunde gått fram, men var väl lika häpen över att Jens försökte ta emot bollen där och inte skickade den ut över långlinjen.

Naturligtvis stegade vår forne Pär Cederquist fram på straffsparken. Gustav Jansson gick lite för tidigt till vänster (sett ur straffskyttens ögon) och PC kunde därmed relativt enkelt lägga bollen åt fel håll (höger).

Det känns naturligtvis rent förjävligt att vi först blev bestulna på den där jättemöjligheten i den 39:e minuten och sedan också blev straffade på det här vedervärdiga sättet av Antti Kanerva, som borde ha gjort sitt i elitfotbollen för länge sedan!

Innan straffen var vi på gång riktigt rejält och hade skapat fina lägen för en kvittering, vilket också hade varit fullt rättvist med tanke på hur dålig den första halvleken var i övrigt (av båda lagen). Båda lagen slog bort mängder med passningar och det fanns knappt tillstymmelse till spel. Värnamo hade fått matchen precis dit de ville. Med sin sparkaochspringfotboll kunde de vänta på våra misstag och gjorde alltså på detta sätt två mål.

Andra halvlek

Direkt i den andra halvleken kunde vi ha fått en kanonstart, då Värnamoförsvaret missbedömde Simon Helgs djupledsboll. Linus Tornblad stormade fram och stoppades bryskt av Tyler Lisette i friläge. Reprisbilderna visar att nyzeeländaren träffade Tornblad och inte bollen, men med Antti Kanerva vid pipan var det ingen risk för någon målchansutvisning där. Tornblad fortsatte dock springa, men i den fullt förståeliga frustrationen över den uteblivna utvisningen, så tappade han dessvärre uppmärksamheten på målvakten Tobias Andersson som klantade till det och tappade bollen utanför straffområdet till vänster. Om Linus sett det i tid hade han kunnat spela in till Emil Belander framför det övergivna målet eller hängt in bollen själv.

Efter ett par pigga minuter, sjönk vi ned till en väldigt låg nivå där vi satte oss i trångmål. Vi var sega, passiva och slarvade med många bedrövliga bolltapp. Värnamo kunde därmed få utdelning genom att pressa högt. Vi var också otroligt dåliga i hemjobbet efter att vi slarvat bort bollen högre upp i banan och det var rent pinsamt att behöva bevittna hur enkelt hemmalaget fick ta sig fram.

I den 51:a minuten stack vi upp med ett anfall, men när vi för en gångs skull fick till det då Björn Westerblad lyfte fram bollen så gick Emil Bellander offside i helt fritt läge in i straffområdet.

I den 55:e minuten uppträdde vi mycket svagt. Björn Westerblad täckte inte och blev överspelad. Efter missförstånd mellan Alberto Catenacci och Jens Jakobsson blev båda överspelade och eftersom Jon Birkfeldt stod och tittade på kom han för sent och blev också överspelad. Ett jätteläge uppenbarade sig i vårt straffområde, men som tur var svarade Gustav Jansson för en fantastisk enhandsräddning på det rappa och höga skottet från Ryan Finley.

Värnamo bibehöll trycket och helt ohotad tilläts Pär Cederqvist nicka framför mål, men Gurra svarade för en ny jätteräddning. Jon Birkfeldt tappade helt bort PC där. Johan Ramhorn försökte täcka upp men kom för sent.

På den efterföljande hörnan fick vi en fin möjlighet att ställa om, men Marijan Cosic täckte bollen dåligt och blev därmed störd när han skulle spela fram till Simon Helg rusandes till vänster. Till höger fanns också Linus Tornblad i det som kunde ha blivit ett riktigt fint två-mot-ett-läge men det slarvade vi alltså bort.

Efter denna situation drog Marijan Cosic på sig en varning efter snack.

Kort senare dömde Kanerva ett gult kort även till Jens Jakobsson som glidtacklade klockrent på bollen. Det kan ju dömas för farligt spel ändå, men om det skulle dömas på samma sätt vid alla liknande situationer så skulle det hagla frisparkar och gula kort.

Därefter (i den 58:e minuten) bytte vi ut båda de varnade spelarna. In kom istället Pekka Lagerblom och Isac Lidberg. Pekka tog plats på innermittfältet och Isac på topp. Linus Tornblad flyttades ut till höger, men mer som högerytter än som högermittfältare.

På den efterföljande frisparken (efter Jens varning) var vi inte alls med. PC vann nickduellen lätt mot Johan Ramhorn och skarvade in bollen i straffområdet. Jonatan Asp var alldeles för långt ifrån i sin bevakning och blev överspelad. Ryan Finley fick därmed ett jätteläge. Asp täckte skottet men Oscar Johansson fick istället helt öppet läge framför mål, men träffade som tur var inte rent och sköt utanför.

I den 61:a minuten missbedömde Jon Birkfeldt en boll som gick över honom på vår högerkant. Petar Petrovic fick därmed fri lejd in i straffområdet och även om vinkeln inte var den bästa så svarade Gurra för en bra fotparad.

Två minuter senare tappade vi helt bort Pär Cederqvist igen som från jätteläge framför mål nickade utanför.

I den 65:e minuten svarade Isac Lidberg för en bra prestation genom att ta sig in från höger kortlinje och fick bollen snett bakåt i straffområdet till Linus Tornblad, vars skott dock täcktes bort.

I den 67:e minuten kunde vi dock inte hålla emot längre utan då föll det matchavgörande tredje målet. Upphovet kändes igen från fjolåret då vi tappade bollen efter vårt eget inkast högt uppe till vänster. Värnamo ställde om och fick en mycket billig hörna. Det var en rätt dömd hörna, men det var väldigt släpphänt av oss att släppa fram en stapplande Petar Petrovic i vänster innerposition, där Jon Birkfeldt och Alberto Catenacci var alldeles för passiva och inte arbetade ihop.

På den efterföljande vänsterhörnan var vi felpositionerade och visade ingen vilja på att får bort bollen. Pär Cederqvist hade ju fått fritt utrymme tidigare och fick det nu också genom att nicka in bollen via ribban i det främre krysset. Emil Bellander hade främre ytan med gick inte ens upp Pekka Lagerblom var inte nära att störa PC.

Vi hade efter målet en tiominutersperiod där vi tog över initiativet, men det var kanske mer på grund av att hemmalaget var nöjda och slog av lite på takten. Vi hade dock inte tillräcklig kvalitet och spets i de avgörande momenten för en reducering men i den 71:a minuten var det mycket nära.

I ett bra anfall stormade vi fram på bred front. Simon Helg drev fram centralt och hittade fram till Björn Westerblad i straffområdet till vänster, vinkeln blev dålig men Björn fick in bollen framför mål. Tyvärr var inte Emil Bellander tillräckligt sugen på att göra mål för han fullföljde inte och därmed kunde Freddy Winsth rädda upp sig själv när han var nära att göra självmål. Emil hade lätt kunnat tryck in bollen om han fullföljt men gjorde det obegripligt nog inte.

Minuten senare stack hemmalaget upp i en omställning efter nytt svagt försvarsspel av vår sida. Jonathan Asp och Pekka Lagerblom tillät Petar Petrovic ta sig förbi på vår vänstersida och han spelade in till Ryan Finley som fick bra läge men sköt utanför.

I den 76:e minuten avgjordes matchen definitivt. Vi hade en bra möjlighet att skapa någonting bra men Simon Helgs försök till lyftning till höger till en framstormande Linus Tornblad blev för kort och Värnamo kunde ställa om. Efter en väldigt stor passivitet kunde hemmalaget spela sig in i vårt straffområde men Jon Birkfeldt slog undan till inkast. Som vanligt var vi oerhört passiva på inkastet (från höger), men Jonatan Asp lyckades ändå täcka ut till ett nytt inkast, men vi var passiva även på detta då Björn Westerblad inte gick intill sin motståndare på rätt sätt. Emil Bellander hade dock alla möjligheter att ta bort bollen utanför vårt straffområde men tappade bollen och bemödade sig inte ens att jaga efter Pär Cederqvist, som spelade fram till Petar Petrovic. Jon Birkfeldt blev för passiv och backad, men oturligt nog gick Petars skott på Jon och i en hög båge precis över Gurra och i mål.

Avslutningen blev avslagen och vi visade på fortsatt stor slapphet i försvarsspelet. I den 84:e minuten slarvade inbytte Simon Marklund bollen på vår planhalva och efter inlägg fick Simon Nilsson bra volleyläge i straffområdet lite till höger men sköt utanför.

Två minuter senare slog Pekka Lagerblom en riktig indianare på egen planhalva. Melvin Frithzell stormade förbi Jon Birkfeldt, men Gustav Jansson räddade.

I den 89:e minuten drog Isac Lidberg på sig en mycket onödig utvisning när matchen var körd för länge sedan. Isac gick väldigt fult och onödigt in på Viktor Nilsson, med sulan först. Simon Nilsson blev förbannad på Isac för tilltaget och knuffade till honom. Isac knuffade tillbaka för att freda sig. Det var därför lite märkligt att både Simon och Isac fick samma straff för gruffet (varsitt gult kort). I och med detta blev Isac utvisad eftersom han fick en varning efter påhoppet på Viktor Nilsson. Möjligen kompenserade Annti Kanerva för Isacs tuffa tackling som mycket väl kunde ha gett rött kort direkt och i så fall säkert minst två matchers avstängning. Nu blir det i varje fall bara en matchs avstängning.

I den 93:e minuten fick vi möjlighet till en reducering. Pekka Lagerblom slog en fin boll fram till Jonathan Asp till vänster i straffområdet som spelade bakåt, men Linus Tornblad misslyckades med avslutet och Fredrik Lundgren visade hur man håller undan en motståndare, vilket vi misslyckades med genomgående under denna urusla match!

Sammanfattning

Detta är det sämsta genrep som jag någonsin upplevt! 2001 föll vi i o f med 0–5 hemma mot Jönköping i division II, efter att vi släppt in 4 mål efter hörnor i den första halvleken, men i den andra akten var vi nästan totalt dominerade och skapade faktiskt tillräckligt med heta lägen för att vi skulle komma ikapp, men släppte alltså in ytterligare ett mål.

2–7 borta mot Karlskrona AIF 1991 var naturligtvis också fasansfullt, men jag var då inte på plats och upplevde eländet och kan inte då bedöma hur uselt det var i jämförelse med det olidliga vi fick se på Finnvedsvallen.

Trots allt hade vi 8 avslut varav 6 på mål och en ribbträff (som förbundet missat i sin statistik!) samt 8 hörnor. Det var naturligtvis svagt av oss att inte göra ett eller två mål på de möjligheterna, men det var förstås försvarsspelet som var det jättestora problemet vi släppte till 18 avslut vara 12 på mål och hade 11 hörnor emot oss. Vi släppte in mål på två fasta situationer (straff och hörna)

Vid samtliga insläppta mål tappade vi bollen i offensivt läge och åkte på omställning emot oss. En gång skedde detta efter vår hörna (andra målet) och en gång efter vårt inkast (tredje målet). Båda dessa situationer resulterade i fasta situationer för Värnamo. Straff vid andra målet och hörna vid det tredje. Även det fjärde målet föll efter en fast situation (inkast).

Jag redovisade i detalj för hur vi gjorde våra mål och även släppte in våra mål och det är fruktansvärt sorgligt att se att vi redan har släppt in ett mål efter egen hörna och eget inkast på vår vänstersida. Målet efter Värnamos inkast föll också på vår vänstersida, där vi också hade stora problem med inkasten i fjol. Överlag uppträdde vi oerhört passivt vid Värnamos inkast så detta var tyvärr ingen tillfällighet.

Eftersom vi var så sega och orörliga med och utan boll blev vi stressade av Värnamo men Värnamospelarna hade lugna gatan och kunde ohotade vända om felvända. Vi stod på hälarna och när någon sedan väl försökte pressa skedde det en och en men inte kollektiv. Värnamo uppträdde dock som ett kollektiv. Normalt sett ska vi kunna rulla runt ett lag som Värnamo och då öppnar sig också offensiva ytor att spela på. Effekten blir då att motståndarna inte törs ligga på med hög press utan tätar till längre bak i banan, vilket i sin tur ger mer lugn i rullet på egen planhalva.

Även om vi har vunnit klart mot Norrköpings U21-lag och Degerfors, så har det funnits orosmoment i försvarsspelet och dessvärre fick vi nu dessa besannade mot ett motståndarlag som fullständigt väntat spelade hårdare och aggressivare med mycket sparka och spring. Alla visst om att det skulle bli så men ändå stod vi inte alls emot, vilket var rent pinsamt. Vi mötte alltså ett mycket begränsat lag, men de såg ut som ett klasslag med tanke på det svaga motstånd vi bjöd på. Om man är snäll kan man säga att vi nådde division II-nivå i denna match, vilket säger det mesta.

Gustav Jansson hade det naturligtvis inte lätt och kan inte lastas för förlusten. Det första målet kunde han ha avvärjt, men kunde inte göra mycket åt de andra. Gurra svarade också för några riktigt bra räddningar, men hade som många andra problem med passningsspelet.

I försvarslinjen saknades verkligen en rutinerad ledargestalt i denna match. Det var ingen som tog ansvar och försökte styra sina lagkamrater. Den ende som var nära godkänt i backlinjen var Johan Ramhorn som i varje fall försökte och vann en del boll, även om han också slarvade en del och tappade både markering och boll. De tre andra försvarsspelarna var dock långt, långt ifrån sin kapacitet. Vi hade stora problem på vår högersida där Jon Birkfeldt hade stora problem, men Alberto Catenacci understödde också dåligt och glappet mellan de båda som jag tidigare har oroat mig för kunde Värnamo utnyttja. På vänstersidan hade inte heller Jonathan Asp någon lycka.

Ett försvarsspel bygger dock på att HELA laget ska försvara och om vi uppträdde mycket svagt i backlinjen så var det till och med ännu sämre ställt på mittfältet! Det var förfärligt att se våra innermittfältare uppträda så oerhört passivt, där Jens Jakobsson också överarbetade och slarvade bort mängder med bollar. Björn Westerblad stod inte heller att känna igen och gick inte in i situationerna som vi är van att se honom göra och hittade inte heller rätt med passningsspelet speciellt ofta.

På höger mittfält svarade Marijan Cosic för en mycket svag insats och jobbade inte alls hem i försvarsjobbet som man måste kräva och i offensiven var han också alldeles för naiv och vek. Det var inte det beskedet vi ville se efter åtminstone offensiva kvaliteter under försäsongen.

På vänsterkanten har ju allt pekat på att Simon Helg skulle vara på väg mot storformen, men denna match var verkligen ett riktigt bottennapp. Visst Värnamo försökte stänga av vår vänsterkant och Helg fick nästan inga bra bollar på djupet, men Simon tog inte själv tag i det och var väldigt passiv, som alla andra mittfältare i försvarsspelet.

På topp försökte Emil Bellander och Linus Tornblad röra om stundom med sina löpningar, men var också långt ifrån den leverans vi har vant oss vid under försäsongen. Emil visade på styrka i bollmottagande stundom, men förlorade också en hel del dueller och var stundom också väldigt passiv, vilket också resulterade i baklängesmål. Linus löpte som vanligt en del, men vi har sett honom mycket piggare än så här och framförallt mer aktiv i presspelet.

Nye Isac Lidberg hoppade in på topp och visade prov på styrka, kvickhet och företagsamhet vid några tillfällen men drog också på sig ett mycket onödigt rött kort vilket naturligtvis var mycket tråkigt.

Pekka Lagerblom uppträdde stabilare än Jens Jakobsson, men det sade i och dör sig inte så mycket. Även Pekka var passiv och slog bort bollar.

Simon Marklund gjorde inte heller något större avtryck utan var också passiv och tappade boll.

Vi har bara spelat en match i Superettan, men det är klar att Sebastian Ramhorn saknas mycket och förhoppningsvis är han snart tillbaka. Det är också dags att ge Hampus Holmgren chansen på högerbacksplatsen. På mittfältet borde det också bli skiften centralt och till höger efter Jens och Marijan svaga insatser, även om Pekka och Marklund inte imponerade i sina inhopp, men det var ju inte helt lätt att komma in.

Degerfors vann bortavann mot Syrianska med 9/11-delar samma startelva som mot oss, vilket ändå visar något om att vi ska kunna vara med i den här serien, men då måste vi naturligtvis upp på en mycket bättre nivå än vad vi nu är på. Revanschlustan borde vara enorm efter den här urusla insatsen och med tanke på att vi föll mot Frej i båda matcherna i fjol.

Matchfakta

IFK Värnamo – ÅFF 4–0 (2–0)

1–0 (20) Petar Petrovic (Ryan Finley)

2–0 (44, straff) Pär Cederqvist

3–0 (67) Pär Cederqvist (Petar Petrovic)

4–0 (76) Petar Petrovic (Pär Cederquist, ej officiellt)

Varningar ÅFF: Marijan Cosic, Jens Jakobsson.

Utvisning ÅFF: Isac Lidberg (89, två varningar, avstängd mot Frej)

Domare: Antti Kanerva, Olofstorp.

Publik: 1 237

Övrig statistik

Avslut 18–8

Avslut på mål 12–6

Avslut i målställningen 0–1, men Bellanders skott i ribban inte med i officiella statistiken

Hörnor 11–8

Frisparkar 11–5

Offside 0–3

Utvisningar 0–1

Varningar 2–2

Startelvan

Gustav Jansson –

Jon Birkfeldt, Alberto Catenacci, Johan Ramhorn, Jonathan Asp –

Marijan Cosic (ut 59), Björn Westerblad, Jens Jakobsson (ut 58), Simon Helg –

Emil Bellander (VF 58, ut 79), Linus Tornblad (HF 58, F 79).

Inbytta ersättare

Isac Lidberg (in 58 MF), Pekka Lagerblom (in 58 MM), Simon Marklund (in 79 HM).

Ej inbytta ersättare

Gustaf Halvardsson, Hampus Holmgren, Lucas Öhrn, Samuel Holm.

Inför Superettan 2017

Så var det dags för en ny säsong i Superettan. På lördag spelas de första matcherna och på söndagen åker vi till Finnvedsvallen för möte med IFK Värnamo.

12 av de 16 lagen i Superettan har redan varit i farten med tävlingsspel i Svenska Cupen. Nykomlingen Brommapojkarna imponerade mest med en semifinalplats, efter gruppseger och en stark bortaseger mot Elfsborg i kvartsfinalen (2–1). I Gruppspelet hemmabesegrades Helsingborg med klara 3–0. På Tele 2 Arena blev det 1–1 mot Djurgården och Degerfors bortabesegrades med 4–1. I semifinalen föll BP med 0–4 borta mot Norrköping.

Ytterligare ett lag gick vidare från gruppspelet – Trelleborg. TFF spelade 1–1 borta mot Kalmar och bortabesegrade Gefle med 2–1. I den avgörande matchen hemma mot division I-laget Landskrona BoIS vände TFF till en 2–1-seger. Borta mot finalisterna Östersunds FK tog det dock stopp i kvartsfinalen (1–4).  

Degerfors såg ut att gå mot en kvartsfinal efter två starka bortasegrar, 2–1 mot Djurgården och 3–2 mot Helsingborg, men i den avgörande matchen hemma mot Brommapojkarna åkte DIF på en utvisning redan i första halvlek och föll tillslut med 1–4.

Dalkurd hade också chansen in i det sista att knipa en kvartsfinalplats men 0–0 borta mot AIK räckte inte. Borlängelaget förblev dock obesegrat efter att tidigare bortabesegrat Kristianstads FC med 3–1 och därefter kryssat hemma hot GAIS (2–2).

Även Värnamo hade en liten chans att gå vidare inför sista rundan efter att ha klarat 2–2 borta mot Elfsborg och även kryssat borta mot Falkenberg (1–1). 1–0 hemma mot division III-laget Ytterhogdals IK räckte dock inte och en större seger hade inte heller gjort det eftersom Elfsborg gjorde processen kort med Falkenberg.

Vi själva spelade som bekant 1–1 borta mot Örebro och vi hade också 1–1 borta mot Häcken, men föll till slut med 1–3 mot det blivande semifinallaget. I epilogen svarade vi sedan för en klar 6–0-seger hemma mot division II-laget BKV Norrtälje

Falkenberg hade möjligheten inför sista rundan att avancera till kvartsfinal, men åkte på en riktig smäll efter 1–6 borta mot Elfsborg. Dessförinnan bortabesegrades division III-laget Ytterhogdals IK med 3–0 och hemma mot Värnamo blev det kryss (1–1).

Varberg föll borta mot blivande finalisterna Östersund med 1–2 men hade sedan ledningen borta mot Hammarby med både 2–0 och 3–2 men tappade till 3–3 i den 95:e minuten. I den avslutande matchen blev det bara 1–1 hemma mot division I-laget Nyköpings BIS.

GAIS föll med 0–1 borta mot AIK och efter 2–2 borta mot Dalkurd var loppet kört. I den sista och betydelselösa matchen föll GAIS hemma mot division I-laget Kristianstads FC med 1–2.

Örgryte började lovande genom att klara 1–1 borta mot Norrköping, men föll sedan tungt borta mot Halmstad med 0–4. I den sista och betydelselösa matchen föll ÖIS hemma mot division II-laget Vänersborgs FK med 1–3.

Exallsvenska Gefle hade lycka i cupen utan kammade noll efter 1–2 borta mot Landskrona, 1–2 hemma mot Trelleborg och 0–3 borta mot Kalmar.

Även exallsvenska Helsingborg kammade noll i cupen efter 0–3 borta mot Brommapojkarna, 2–3 hemma mot Degerfors och 0–1 borta mot Djurgården.

Frej, Syrianska och Öster slogs ut i omgång 2. Norrby deltog inte i cupturneringen.

Nedan följer Superettan 2017 lag för lag, efter den ordning lagen placerade sig i seriesystemet 2016.

Helsingborgs IF

Den 27 oktober 1968 gjorde Ove Eklund fem mål när vi besegrade Hälsingborgs IF med 6–1 (ja staden och laget stavades så på den tiden). 8777 dagar tog det för HIF att ta steget tillbaka till allsvenskan, närmare bestämt den 7 november 1992. Den 20 november 2016 var den allsvenska epoken på 8779 dagar över. Det är nästan skrämmande att dessa perioder nästan var exakt lika långa. Nu bävar HIF över att det ska ta lika lång tid att komma tillbaka till finrummet igen. Scenariot känns inte troligt men att det kan ta mer än ett år att ta sig tillbaka är desto mer sannolikt.

HIF har tappat 40 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher och 48 % av målen. Målvakten Tomer Chencinski har lämnat, men Matthew Pyzdrowski är kvar samt även försvararna Adam Eriksson, Frederik Helstrup Jensen och Peter Larsson. Den sistnämnde får ta ett tungt som rutinerad kraft och är den ende som är kvar sedan guldet 2011. I övrigt ser den backlinje, som redan i fjol var rätt släpphänt tunn ut.

På mittfältet har skåningarna tappat nyttige Johan Mårtensson till Örebro. Lalawélé Atakora och Darijan Bojanic spelade också en hel del matcher och svarade för några poäng. Duon har också lämnat. På pluskontot finner vi ett av HIFs blott två nyförvärv i ghananen Edwin Gymah som inte spelat i Europa tidigare. Kvar på mittfältet finns kvalitet i tvillingbröderna Anton och Carl Wede. Rutinerade Andreas Landgren är också kvar liksom vår forne högerspringare Martin Christensen.

På topp har främste målskytten från i fjol Jordan Larsson (7 mål) lämnat till förmån för holländska NEC Nijmegen. Tyrell Rusike och Linus Hallenius, som också svarade för några baljor har också lämnat. HIF hoppas mycket på nyförvärvet Oke Akpoveta, som gjorde succé i Frej förra våren med 10 fullträffar, men under hösten var nigerianen mållös i Dalkurd. För att HIF ska lyckas gäller det att Akpoveta åter får fart på målskyttet tillsammans med Mikael Dahlberg för i övrigt ser det tunt ut i frontlinjen.

Helsingborg kammade alltså noll i Svenska Cupen, men har därefter vunnit tre matcher. I genrepet blev det 3–1 hemma mot FC Nordsjälland, vilket måhända kan tyda på att laget är på gång. Det svider som bekant rejält att åka ur en serie, inte minst ekonomiskt och pressen är stor. Det var också länge sedan HIF spelade på näst högsta nivån och i den fysiska Superettan har lagat aldrig tidigare spelat.

Gefle IF

Mot alla odds spelade Gefle 12 raka säsonger i Allsvenskan 2005 till 2016. Gästrikarna har under alla åren haft en av de lägsta ekonomiska omsättningarna, men i fjol höll det alltså inte längre. Nu gäller det att ställa om för Superettan, vilket är en stor utmaning både ekonomiskt och sportsligt. Det var länge sedan GIF var på den här nivån och det kan bli en nog så stor utmaning att försöka föra matcherna i större utsträckning än vad som varit fallet i Allsvenskan. Jag tror att motståndarna i många fall kommer att föra spelet mot Gefle även i Superettan.

Gefle har haft en mycket stor omsättning från fjolåret. Hela 55 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta. Hela 70 % av målen och 76 % av assisten är också borta!

Båda målvakterna Andreas Andersson och Emil Hedvall har lämnat, men från Ljungskile har August Strömberg införskaffats.

I backlinjen finns Martin Rauschenberg, Jesper Florén och Jens Portin kvar men kapable fransmannen Joshua Nadeau har lämnat för tyska Hansa Rostock. Den backlinje som hade problem i fjol ser också tunn ut för Superettan.

På mittfältet har Gefle tappat trygge och stabile Robin Nilsson. Roar Hansen svärson har lämnat till förmån för Trelleborgs FF och Anders Bååth har gått till BP. Två intressanta spelare med förflutet i Ängelholm har införskaffats i form av 19-årige Christian Ljungberg och 22-årige Piotr Johansson (som dock fick skralt med speltid i Malmö och Östersund i fjol). Sedan hoppas förstås Gefle mycket på återvändande René Makondele som kommer från en mindre lyckad säsong i Häcken. På mitten finns också kapable och rutinerade Jonas Lantto kvar.

I offensiv riktning har alltså Gefle tappat mycket. Johan Bertilsson (8 mål och 9 assist) har gått till Östersunds FK. Vår forne Simon Skrabb (7 mål och 4 assist) fortsätter karriären i IFK Norrköping och Dioh Williams (5 mål och 2 assist) är inte heller kvar. Johan Oremo (5 mål och 0 assist) är dock kvar och mycket hänger naturligtvis på att Oremo åter hittar målet för att Gefle ska kunna hålla sig borta från bottenstriden. Förhoppningar står också till att den MFF-fostrade Deniz Hummet, närmast från franska Troyes AC ska avlasta med målskyttet.

Precis som Helsingborg kammade Gefle noll i cupspelet och inte har laget imponerat i träningsspelet heller. Enda segern är 1–0 hemma mot Brommapojkarna. Ett kryss har också noterats hemma mot division I-laget Vasalund. Därutöver har det bara blivit förluster och i genrepet föll GIF med 0–4 borta mot Sirius.

Falkenbergs FF

Tre säsonger höll Falkenbergs första epok i Allsvenskan, men den sista var ingen rolig historia. Laget tog bara 10 poäng och släppte in makalösa 84 mål. Att jämföra med vår katastrofsäsong från året innan på 15 poäng och 55 insläppta mål.

Även Falkenberg har haft en stor omsättning efter degraderingen 50 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta, samt hela 60 % av målen.

Målvakterna Otto Martler och Alexander Lundin har lämnat men från Östersunds FK tillkommer djurgårdsmålvakten Hampus Nilsson, som tidigare har spelat i Superettan med Värnamo och Ängelholm.

I försvarslinjen har Thomas Juel-Nielsen, Rasmus Sjöstedt och goda höstlånet från Malmö, Felipe Carvalho, lämnat. Tibor Joza och Per Karlsson är kvar. Tobias Englund (som fick knappt med speltid i Värnamo i fjol) samt tidigare mjällbyspelaren Mahmut Özen har tillkommit. Men backlinjen ser tunn ut, även om tidigare anfallaren Stefan Rodevåg har testats i försvaret…

För att stärka upp defensiven kan tidigare häckenspelaren Dominic Chatto vara ett viktigt tillskott på mitten. Richard Donkor är ett annat förvärv, från Öster. På mittfältet har annars FFF kvar en hel del spelare så som trotjänaren David Svensson, Johannes Vall och Christoffer Carlsson.

På topp är däremot 18-årige supertalangen Jesper Karlsson (7 mål och 2 assist) förlorad till Elfsborg. Succén från 2015 Hakeem Araba (men endast ett mål i fjol) har också lämnat. Zlatan Krizanovic är korsbandsskadad och istället hoppas FFF på Erik Pärsson som gjorde 17 mål för Landskrona BoIS i division I i fjol.

Ett lag som inte alls räckte till i fjol har nu tunnats ut ytterligare och då blir det naturligtvis inte lätt, men Falkenberg har upplevt många svårigheter tidigare och är väl bekant med Superettans hinderbana. I cupspelet kryssade man mot Värnamo, men fick storstryk mot Elfsborg. I genrepet blev det dock ”bara” 0–1 mot IFK Göteborg.

Bara för att vi och Halmstad klarade oss bra i fjol behöver det inte betyda att dessa lag klarar sig bra i år. 2015 med Mjällby och BP verkar vara bortglömt, men både Gefle och Falkenberg löper risken, skillnaden är väl att FFF är beredda på den. Medan många förvånansvärt nog tippar Gefle högt upp i tabellen.

Dalkurds FF

Dalkurd slutade i fjol på fjärde plats i Superettan som nykomling och var endast en poäng bakom det Halmstad som kvalade sig upp till Allsvenskan. I år är siktet inställt på avancemang och för de flesta utomstående är Borlängelaget också favorit till seriesegern. Och nog finns det fog för att DFF ska vara ett topplag även i år, inte minst eftersom de lagen som degraderas från Allsvenskan inte skrämmer.

Trots allt har ändå laget haft en ganska stor omsättning sedan fjolåret. 38 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta, samt hela 51 % av målen och 46 % av assisten.

Målvakten Frank Pettersson är kvar och Robertino Kljajic tillkommer från Örgryte. Försvarsspelarna Alexander Ekblad och Kujtim Bala (som kom in förra sommaren från Sirius) är också kvar. Jesper Nyholm har dock lämnat till förmån för AIK. I gengäld har Dalkurd införskaffat Kebba Ceesay från Djurgården och Alex DeJohn från norska Start.

På mittfältet lyckades inte skadeförföljde Dusan Djuric (2 mål och 1 assist) fullt ut i fjol och han spelar i år med GAIS. Diego Montiel (3 mål och 4 assist) har gått till Sirius och Simon Stenberg (3 assist) till Brage. Rawez Lawan, Henrik Löfkvist och Predrag Randelovic är dock kvar. Dalkurd har också värvat in inte mindre än sex mittfältare, så det finns gott om alternativ på femmannamittfältet. Bland de nya märks förstås återvändaren Ammar Ahmed som svarade för en fin säsong med oss i fjol med bland annat 10 fullträffar. Robin Tranberg (Sundsvall) och Andrew Stadler (Östersund) är tvåa andra tillskott med allsvenska meriter.

I frontlinjen har fjolåret klart främste målskytt med 12 fullträffar, Mirkan Aydin, lämnat till förmån för tyska Preussen Münster. Näst främste målskytten Ahmed Awad (6 mål) är dock kvar. Införskaffandet av Mohammed Bangura röner förstås intresse, men det var några år sedan 27-åringen gjorde succé i AIK. Från Norrby kommer Richard Yarsuvat, som i fjol gjorde 19 mål i söderettan.

Dalkurd var det enda laget som var obesegrat på hemmaplan i fjol, men missade möjligheten till uppflyttning på grund av för många kryss. 41 gjorda mål var inte ett imponerande facit och med största målskytten borta gäller det att andra levererar om det ska bli uppflyttning. I Trebackslinjen finns inte så många alternativ, men det fanns det inte i fjol heller och ändå hade laget en god defensiv med endast 24 insläppta mål.

Dalkurd är obesegrat under försäsongen och de enda lag som DFF inte har besegrat är GAIS och AIK (under cupspelet). Motståndet i övrigt har inte varit av någon bättre kaliber men seriekonkurrenterna Gefle och Frej återfinns bland de besegrande lagen. I genrepet vann DFF hemma mot Karlstads BK med 3–0.

Varbergs BoIS

Varberg överraskade i varje fall mig genom att upprepa sin femteplats från säsongen innan. Tränaren Jörgen Wålemark vet hur man får ut det mesta ur ett begränsat spelarmaterial. Det ser inte alltid så snyggt ut, men det är effektivt. Med hård disciplin och en sjuhelsikes vilja kan man komma långt, vilket Jörgen och Varberg har bevisat.

Varberg har haft en lägre spelaromsättning än de flesta andra lagen. 33 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta, men hela 58 % av målen.

Båda målvakterna Peter Dahlberg och Joakim Wulff, som spelade 15 matcher vardera är kvar. Anton Liljenbäck och Pär Asp är kvar i det bakre ledet medan norska lånet Ivan Näsberg har återvänt till Vålerengen. Från Allsvenskan har BoIS lånat in tre spelare: Billy Nordström (Göteborg), Oliver Silverholt (Hammarby) och Sebastian Starke Hedlund (Kalmar).

På mittfältet har Sebastian Crona gått till Öster. Thomas Drage och Hosam Aiesh lämnade förra sommaren och höstlånet Mats Andre Kaland har återvänt till norska Fredrikstad FK. Ingen ny har införskaffats men Karl Söderström, Elias Andersson och Thomas Boakye, som spelade nästan varje match under fjolåret, är kvar.

På topp har Varberg märkligt nog tappat klart främste målskytten med 10 fullträffar, Nsima Peter, till Frej! Nsima agerade bara inhoppare under hösten men gjorde ändå 5 mål under de 6 sista matcherna som han spelade. Som ersättare har återvändaren Gabriel Altemark-Vanneryr införskaffats. Fjolåret blev förstört på grund av skador men dessförinnan har han gjort en hel del mål och i Varberg gjorde 31 åringen 28 mål under två säsonger i Superettan 2012-2013. BoIS hoppas också få tillbaka Ajsel Kujovic efter att ha varit skadad hela fjolåret. Vår forne spelade ”höll hög allsvensk klass hösten 2015” menade Expressen i sin ”Fotbollsbibel”. Uttrycket känns mycket märkligt inte minst eftersom Expressen och Aftonbladet brukar tävla om att sätta låga betyg på våra spelare.

Varberg bjöd Östersund och Hammarby på tufft motstånd i cupspelet, men har samtidigt haft svårt mot sämre lag under försäsongen. I genrepet kryssade Varberg borta mot GAIS 1–1. Varberg känns ändå fortsatt stabilt ut och kan nog ställa till det för många lag i serien.

Åtvidabergs FF

Vi kom som bekant på sjätte plats i fjol, vilket var en mycket stark bedrift med tanke på allt skit runt omkring, som dessutom vissa vill sopa under mattan. Men det som göms undan kommer fram så småningom. Allsvenskan kan åter bli räddningen för oss, även om det naturligtvis är ett grovt tjänstefel att ta sådana oerhörda risker med ekonomin som ledningen har gjort, men de som håller dem om ryggen är också ansvariga för tilltaget!

Läget är dock som det är och förutom den oerhört stora inre pressen så finns det ingen press utifrån. Av de som var på upptaktsträffen var det flest som antydde att vi skulle upprepa samma placering som i fjol och några fler som tror att vi kan komma på en bättre placering än de som trodde att vi skulle komma på en sämre placering. Media vinklade det ändå som att få tror på oss. Det är väldigt märkligt att vissa inte kan ta till sig fakta. Vad beträffar Aftonbladet och Expressen så måste de ju såga oss eftersom de tippat oss så lågt och värderat våra spelare så lågt.

Vi kan naturligtvis inte blunda för att vi har tappat 38 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher och hela 63 % av målen, men vi startar på en mycket högre nivå i år. I stort sett varje spelare som är kvar har potential att lyfta sig ett snäpp i och med kontinuiteten som ändå finns.

Vi har blivit av med fem tongivande spelare i vänsterbacken Kevin Deeromram (4 assist), mittbacken Månz Karlsson, innermittfältaren Ammar Ahmed (10 mål och 3 assist) samt anfallarna Mahmoud Eid (8 mål och 2 assist) och Shkodran Maholli (15 mål och 5 assist).

Vi gjorde dock betydligt fler mål per match sedan Eid spelat sin sista match under sommaren (2,33) än så länge Eid var kvar (1,39). De forwards vi har fått in har redan visat framfötterna då Emil Bellander gjort 6 mål och Linus Tornblad 2. Dessutom har exempelvis Marijan Cosic (4 mål) och Samuel Holm tagit kliv framåt. Simon Alexandersson har varit drabbat av sjukdom större delen av försäsongen men är ett sparkapital som i höstas visade god klass och 9 mål. Likaså är Fredrik Holster ett sparkapital som kan bidra gott till offensiven när han kommer tillbaka från skada. Det blir också intressant att följa det senaste tillskottet Isac Lidberg. 18-åringen gjorde 6 mål i division I för Enskede under hösten och har tidigare spelat 7 matcher i Allsvenskan för Hammarby.

I målet har Gustav Jansson sett bra ut i de senaste matcherna och i försvarslinjen har de unga grabbarna fått växa på sig. Johan Ramhorn har också kommit in i laget på ett fint sett och tvillingbrorsan Sebastian är också på gång efter sin skada. Visst har det svajat en del i de bakre leden, men med fler spelare tillbaka har vi också fler alternativ. Dessutom har vi ett mycket starkt innermittfält som får ta ett stort defensivt ansvar. På mittfältet har vi också Simon Helg som har sett väldigt pigg ut under försäsongen.

Vi stod oss ganska väl mot allsvenskt motstånd i Svenska Cupen och i träningsspelet i övrigt har vi visat att vi fortfarande är ett mycket vasst lag i offensiv riktning med många fina snabba mål. I och med att det egentligen bara är Dalkurd som sticker ut lite från de övriga lagen öppnar det för oss att ta en av de åtråvärda platserna som leder tillbaka till finrummet.

Trelleborgs FF

Efter djupdykningen från en allsvensk femteplats till botten av division I på bara några år var ett rätt robust Trelleborg tillbaka i elitfotbollen i fjol. En sjundeplats blev det, vilket måste ha varit helt okej som nykomling.

Inför den här säsongen har TFF haft klart minst omsättning av alla lagen. Endast 12 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta och ingen spelare som gjort mål eller svarat för assist är borta! Kontinuitet är ofta en underskattad faktor bland de ”så kallade experterna”.

TFF har förvisso tappat åtta spelare som medverkade i Superettan i fjol men det var bara mittfältaren Robin Andersson som fick skapligt med speltid (12 startmatcher).

Trelleborg har också förstärkt med ett par spelare som spelat i Ängelholm. Försvararen Albin Nilsson kommer direkt från ÄFF och nyttige mittfältaren Robin Nilsson kommer närmast från Gefle. Roar Hansens svärson har varit en stabil spelare på Gefles mittfält under tre allsvenska säsonger.

Kvar i TFF finns alltså hela stommen med kraftige men ändå duktige och rutinerade målvakten Fredrik ”Fritz” Persson; försvararna Alexander Blomqvist, Anton Tideman, Robin Jacobsson och Magnus Andersson.

På mittfältet finns säkert ännu mer att hämta av rutinerade Kristian Haynes. Zoran Jovanovic producerade redan i fjol (8 mål och 3 assist).

På topp svarade Marcus Pode för 12 mål i fjol. Salif Camara Jönsson fick fjolårsvåren förstörd av en knäskada, men svarade ändå för 6 mål och 5 assist, räkna med att produktionen ökar i år. 33-åringen gjorde tre mål under cupspelet och gjorde hela 50 mål i division I på två säsonger dessförinnan!

I Cupspelet gick alltså TFF vidare från gruppspelet och hade riktigt tufft motstånd i kvartsfinalen i form av finallaget Östersund. Förlusten mot ÖFK är den enda under försäsongen och efter cupspelet har TFF bortabesegrat Halmstad med 3–1 och i genrepet blev det 0–0 hemma mot Häcken.

Det känns helt klart som att Trelleborg blir ett lag att se upp med och som kan utmana i toppstriden!

GAIS

Detta blir faktiskt den femte raka säsongen i Superettan för GAIS efter den allsvenska degraderingen 2012. Det blev alltså ingen snabb comeback till storserien och som vanligt har föreningen kämpat med ekonomi och omsättningen på spelare har varit väldigt stor.

Omsättningen av spelare inför säsongen är inget undantag. Hela 17 av 27 spelare som deltog i Superettan för GAIS i fjol är borta. Endast 10 finns kvar! Hela 58 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta, och hela 48 % av målen och 55 % av assisten. GAIS är alltså TFFs motpol.

Målvakten Tommi Vaiho har bara missat två matcher på fyra säsonger men har nu återvänt till Djurgården. Det var förövrigt Vaiho som släppte in det historiska målet på Skytteholms IP 2009 och även släppte in vårt första allsvenska mål på 28 år 2010. Målskytt båda gångerna var Haris Radetinac. GAIS har istället tagit in Damir Mehic från Jönköpings Södra som sista utpost.

I backlinjen finns Carl Nyström, Steven Old och James Sinclair kvar. Alla andra är borta och däribland Johan Ramhorn som numera återfinns i vår klubb samt Danny Ervik som bytt göteborgsklubb till Örgryte. Tre av fyra backförvärv är oprövade på den här nivån, men Niclas Andersén har tidigare varit ordinarie i Ljungskile även om det bara blev ett inhopp i Häcken i fjol.

På mittfältet finns bara Malkolm Moënza kvar av dem som startade fler än två matcher i fjol! Fem spelare har införskaffats till mittfältet varav två som sticker ut. Dusan Djuric har fina meriter men hade en del skadeproblem och lyckades inte fullt ut i fjol i Dalkurd. Lyckades fullt ut får vi ändå säga att Johan Svahn gjorde i Värnamo med 4 mål och 11 assist. Båda dessa ska nu få fart på GAIS.

Längst fram har inte Göteborgslaget tappat speciellt mycket. Främste målskytten Luka Mijaljevic (10 mål är kvar) och sommartillskottet Dardan Rexhepi (6 mål och 3 assist) är nu redo för en hel säsong.

GAIS spelade visserligen ganska jämnt mot AIK och kryssade mot Dalkurd, men i övrigt imponerar inte GAIS på försäsongen. I genrepet blev det 1–1 hemma mot Varberg. Det tar givetvis tid att spela ihop ett till stora delar nytt lag, men lagbygget känns också för tunt för att räcka till i det långa loppet. I varje fall för en toppstrid.

Örgryte IS

Örgryte Fotboll AB gick i konkurs 2011 och Örgryte IS tvingades börja om i division I. En återkomst gjordes i elitfotbollen 2013, men det blev till att börja om igen. I fjol var dock laget tillbaka och även om ÖIS uppträdde som natt och dag under långa perioder, så klarades kontraktet till slut med ganska bred marginal.

Inför fjolåret hade vi faktiskt inte mött Örgryte sedan 2008, då vi spelat i olika serier sedan dess. ÖIS var uppe i Allsvenskan så sent som 2009 och vi som bekant året efter.

Inför den här säsongen har även Örgryte omsatt många spelare. Hela 51 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta, och hela 50 % av målen och 58 % av assisten.

Målvakterna Robertino Kljajic och Abbas Hassan (som lånades in under hösten) har ersatts med Stojan Lukic från Halmstad. 37-åringen har bara missat en seriematch de sju senaste säsongerna i Falkenberg och Halmstad!

I backlinjen är de resliga mittbackarna Johan Hammar och Fredrik Björck kvar. Björn Anklev och Hampus Bohman, som var ordinarie i fjol har dock lämnat. Två spelare har dock återvänt till ÖIS. Danny Ervik har plockats in från GAIS och Jocob Ericsson kommer från Gefle.

På mittfältet har ÖIS tappat spelskicklige poängspelaren Sebastian Ohlsson (10 mål och 2 assist) till IFK Göteborg och defensive Jakob Lindström har dock gått till Häcken. Daniel Paulson och Andreas Östling är dock kvar. Daniel Sliper är ett gott tillskott som gjorde 8 mål för Assyriska i fjol och tidigare har spelat många säsonger i GIF Sundsvall med Simon Helg och Fredrik Holzer (i den sistnämndes fall även i AFF). Sebastian Carlsén har erfarenhet av Superettan efter tre säsonger i Ängelholm. Emil Skogh har spelat på näst högsta nivå i Norge och gjorde hela 25 mål i division II för BKV Norrtälje i fjol.

På topp röner naturligtvis återkomsten av den förlorade sonen Johan Elmander samma intresse som när Marcus Allbäck kom tillbaka 2008. Den gången gick ÖIS upp i Allsvenskan, men en sådan ”frälsare” lär inte Elmander vara, därtill fattas det för mycket i det övriga lagbygget. Rapporterna tyder på att Johan har kommit tillbaka fint efter tidigare skadeproblem. 85 A-landskamper och 20 mål inger förstås också respekt bland Superettanförsvararna. Vidare är George Mourad (7 mål och 4 assist) förlorad men oberäknelige William Atashkadeh (9 mål och 1 assist) är kvar.

Offensivt finns alltså spets i Örgryte men jag tror inte defensiven räcker till för att blanda sig i toppstriden på allvar, även om jag tror att laget lyckas bättre än GAIS.

Det gick inget vidare för ÖIS i cupspelet och i träningsspelet har ÖIS blandad och gett. Kalmar FF besegrades med 3–0 men mot Öster blev det förlust med 1–2. I genrepet besegrades sedan Landskrona med 3–1.

IK Frej

Frej slog överraskande ut Öster i kvalet till Superettan och har sedan fortsatt att överraska genom att hålla sig kvar två säsonger i rad. Det är riktigt starkt gjort med tanke på de väldigt begränsade ekonomiska möjligheterna. I fjol fick dock föreningen en rejäl hacka när Djurgården sålde förre Frejspelaren Sam Johnson.  

Även Frej har omsatt många spelare. 42 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta, samt hela 53 % av målen och 47 % av assisten.

Målvakten Marko Atanackovic har lämnat och det är nu upp till ersättarna Ruben Åhman, Fernando Carillo Iglesias eller nyförvärvet Samuel Larsson från division IV-laget FC Djursholm att ta platsen mellan stolparna.

I backlinjen finns Jakob Glasberg, Philip Wiström och Richard Spong kvar, men det gör inte Filip Almström-Tähti och Johannes Gustafsson. Martin Falkeborn (som tidigare har spelat i BP) samt tre backar som är oprövade på den här nivån har införskaffats.

På mittfältet är det bara Pontus Silfwer (3 mål och 1 assist) som lämnat av de ordinarie spelarna. Adam Gradén, Joakim Runnemo (5 mål och 4 assist) och Pontus Åsbrink (3 mål och 2 assist) är därmed kvar. Guatemalanen Rodrigo Saravia lånas från amerikanska Columbus Crew.

Redan under fjolårssommaren lämnade Lyngbylånet Oke Akpoveta till förmån för Dalkurds FF. 10 mål blev facitet på 13 matcher i Frej och Täbylaget hade ett målsnitt på 1,46 med Nigerianan på planen och 1,12 efter att han lämnat. Frej har även tappat tre tvåmålskyttar efter säsongen: Victor Söderström, Alagi Dodou Matar Sosseh och Abdul Basit Adam. Lukas Sunesson (6 mål och 5 assist) är den enda anfallaren som kvarstår.

Det känns märkligt att lilla Frej kunde suga åt sig Varbergs store målskytt Nsima Peter som svarade för 10 fullträffar, trots ringa speltid under hösten, men så är dock faktum. Möjligen kan Nsima rädda kvar Frej, men jag tror det blir tufft för därtill känns truppen för ihålig i övrigt.

Frej blev utslaget av BP i omgång två av cupen som avgjordes under hösten och har haft det kämpigt under försäsongen. För visso har det blivit segrar borta mot Jönköping 1–0 och Syrianska 3–0 men även 1–6 borta mot Norrköping och 0–3 borta mot Dalkurd. I genrepet blev det 0–1 hemma mot GIF Sundsvall

IFK Värnamo

Värnamo går nu in på sin sjunde raka säsong i Superettan, vilket är starkt gjort med tanke på de ekonomiskt begränsade medlen och den strida ström av duktiga spelare som lämnar klubben varje år. I fjol såg det riktigt lovande ut under våren, men laget föll tillbaka under hösten och kontraktet säkrades först i den sista omgången.

Inte heller Värnamo går mot strömmen när det gäller stor spelaromsättning. 53 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta samt hela 54 % av målen och 69 % av assisten.

Målvakten Jonathan Rasheed har gått till Häcken och Värnamo har istället tagit in Pilip Vaitsiakhovich. Vitryssen spelade i division I förra året med Umeå FC under våren och FC Trollhättan under hösten, men i FCT blev det bara en match.

I backlinjen har David Engström (6 mål och 1 assist) gått till Häcken, Peter Jul Nielsen har återvänt till Danmark och Tobias Englund spelar numera för Falkenberg. Freddy Winst och Victor Nilsson är dock kvar. Fredrik Lundgren är ett tillskott från Ängelholm och från Nigeria respektive Nya Zeeland tillkommer Adebayo Ademilua respektive Tyler Lissette.

Ikonen på mittfältet Martin Claesson (Victors bror) har slutat. Vidare är Johan Svahn (4 mål och 11 assist) förlorad till GAIS. Redan under sommaren gick spelskicklige och giftige Issam Jebali (6 mål och 2 assist) till Elfsborg och det var därefter som Värnamo dalade i tabellen. Ersättaren Adam Chennoufi har också lämnat IFK. Två spelare har återvänt till Värnamo Archford Gutu som tidigare varit på lån från Kalmar FF och Petar Petrovic som i fjol spelade för Ängelholm och som Gustav Jansson knep en straff av på Ängelholms IP. Liridon Silka tog inte plats i Jönköpings Södra. Den förre motalaspelaren som tidigare har provspelat med oss har nu anslutit till Värnamo.

På topp är vår forne Pär Cederqvist kvar. I fjol blev det 11 mål och 2 assist för Superettans främste målgörare genom tiderna med hela 118 fullträffar. I år är tanken att PC får sällskap av Ryan Finley på topp. Amerikanen spelade för Ängelholm förra våren och var den som föll båda gångerna när ÄFF fick straff emot oss, men ingen av dessa resulterade i mål. Speltiden under hösten i danska Naestved blev dock knapp. 

Värnamo har tappat många tongivande spelare förut och har lagt om från att ha varit ett mer spelförande lag under de tidiga åren i Superettan mot ett rakare och mer fysiskt spel. I år tror jag att omsättningen är för stor för att undvika kvalspel.

Värnamo tog en stark poäng borta mot Elfsborg i Svenska Cupen men har i övrigt inte stött på något bättre motstånd under försäsongen. Mot seriekonkurrenter har det blivit 1–3 hemma mot Trelleborg och 1–1 borta mot Falkenberg. I genrepet föll Värnamo med 1–5 borta mot Jönköping.

Degerfors IF

Degerfors går in på sin åttonde raka säsong i Superettan, men har efter fjärdeplatsen 2013 haft en nedåtgående trend. I fjol låg DIF farligt till i bottenregionen, men säkrade kontraktet i näst sista omgång efter att ha spelat 3–3 i den oerhört viktiga bottenmatchen hemma mot Syrianska.

Degerfors är faktiskt ett av de lag som haft minst spelaromsättning även om 33 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta. Dock är hela 55 % av målen och 60 % av assisten också borta.

Finske målvakten Jesse Öst är kvar även om det var Oscar Klasson som vaktade målet i det genrep som vi vann med 3–0 på Kopparvallen.

Av försvarsspelarna är det bara Jonathan Azulay som har lämnat. Högerbacken drogs med skadeproblem under hösttampen. Skador är ett stort problem för Degerfors i år i backlinjen. Hampus Zackrisson, Emil Johansson samt nyförvärvet Jonas Olsson, som har återvänt till DIF efter bland annat spel i Gefle, tillhör de drabbade. I genrepet mot oss spelade inte heller Marcus De Bruin som då var sjuk. Degerfors har lånat in två unga spelare från Norrköping men Erik Lindell var sjuk och spelade inte mot oss. Det gjorde däremot Mohanad Jeahze.

På mittfältet har Degerfors tappat Ludvig Fritzson (5 mål och 1 assist) till Östersund samt Amor Layouni (4 mål och 4 assist). Andreas Holmberg, Tobias Solberg, Sebastian Ohlsson och Govend Haidar (5 mål och 3 assist) finns kvar sedan tidigare och samtliga spelade mot oss i genrepet, men Haidar tvingades kliva av efter att han åkt på en rejäl bristning i baksidan av låret och lär bli borta ett bra tag. Tre mittfältare har införskaffats: Sargon Abraham (som gjorde 22 mål i division II för Skövde AIK i fjol), Nikola Ladan och Mihlani Mayambela på lån från Djurgården. Samtliga ur trion spelade mot oss.

I frontlinjen har Degerfors store målskytt under många år, Peter Samuelsson lagt skorna på hyllan. I fjol blev det ”bara” 6 mål, men 95 totalt för Degerfors i seriespel är naturligtvis en mycket imponerande siffra. Alexander Andersson gjorde två mål innan han stack i väg till USA, men nu är han tillbaka. Nutt gjorde 10 mål för DIF i Superettan 2013 och bör nu komma tillbaka till en sådan siffra om det ska bli fortsatt elitspel.

Degerfors tog imponerande bortasegrar mot Djurgården och Helsingborg i Svenska Cupen, men har inte övertygat i övrigt. Jag tror ändå att DIF får ihop det så pass bra att de på nytt kan undvika negativ kvalplats men det blir en hård kamp.

Syrianska FC

Efter den allsvenska degraderingen 2014 befarades att Syrianska snart också skulle lämna elitfotbollen, men laget har hållits sig kvar även om det var på håret i fjol, då kontrakt säkrades först efter ett lyckosamt kvalspel mot Vasalund.

Syrianska har som vanligt haft en väldigt stor omsättning av spelare. SFC använde hela 32 spelare förra året i Superettan och 21 av dem är inte längre kvar! 47 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta samt hela 58 % av målen och 45 % av assisten.

Målvakten Dejan Garaca har lämnat men Hampus Elgan och Dwayne Miller är kvar.

I backlinjen finns stommen med Viktor Wernersson, Samuel Akintioye, Mattias Liljestrand och Alexander Michel kvar. Adi Terzic har tillkommit från Mjällby och Mamadou Wagué spelade i Assyriska under förra våren.

På mittfältet använde Syrianska väldigt många olika spelare i fjol och nästan alla är borta. Däribland Stefan Ilic och ikonen Louay Chanko. Redan förra sommaren lämnade Robin Book för GAIS och höstlånet Heradi Rashidi har återvänt till Dalkurd. Success Nwosu och Charbel Georges är de enda mittfältarna som är kvar som startade fler än två matcher. Bland nytillskotten märks bland andra två spelare från nedflyttade Assyriska – George Makdessi och Paul Torres.

Ytterligare en spelare från Assyriska har införskaffats i form av anfallaren Mattias Genc som svarade för 8 mål och 4 assist i fjol. Det kan behövas då hösttillskottet Yoann Arquin (5 mål och 1 assist) inte längre är kvar. Mattias Mete är dock kvar. Vår forne spelare gjorde 6 mål i Superettan fjol.

Syrianska åkte ur Cupen i omgång 2 mot Ytterhogdal i fjol och var därmed inte kvalificerat för gruppspelet. I träningsspelet har SFC inte imponerat, men i vanlig ordning tar det tid att spela ihop alla nya aktörer och sedan 2–2-matchen mot oss har flera spelare tillkommit (främst från andra länder). Det lär trots detta bli ett nytt lindansande kring de nedre strecken.

IF Brommapojkarna

Vi mötte Brommapojkarna i Allsvenskan så sent som 2014, men det gick då spikrakt nedåt för BP, med degradering ur Allsvenskan och året därpå även degradering ur Superettan. Halvvägs tillbaka studsade BP i fjol genom en övertygande serieseger i division I Norra, även om avancemanget säkrades först i den sista omgången via en direkt avgörande seriefinal mot nästan lika starka Vasalund. Endast en förlust noterades och målskillnaden 59–17 skvallrar om en så väl god offensiv som en god defensiv.

Förra gången BP var ny i en högre serie (i Allsvenskan 2013) tappade laget sina två främsta målskyttar, men klarade sig ändå kvar. Denna gång är omsättningssiffrorna relativt låga. 39 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta och 34 % av målen.

Daniel Örlund vaktade målet förra våren men sedan tog Rasmus Emanuelsson över mellan stolparna. Örlund är inte längre kvar men det är Emanuelsson tillsammans med Viktor Göranzon och från Serbien har Budimir Janosevic tillkommit.

Försvararna Felix Beijmo och Omar Jawo har lämnat. Joel Qwiberg och Carl Starfelt är kvar sedan den allsvenska tiden. Kyle Konwea (Assyriska), Erik Figueroa (AFC United) och Johan Falkmar (Vasalund) har tillkommit.

På mittfältet har Joel Löw (3 mål) och Serge- Junior Martinsson Ngouli (7 mål) lämnat. Två mittfältare finns kvar från den allsvenska epoken: Jacob Ortmark och Gustav Sandberg Magnusson. Christopher Brandeborn (7 mål) och Markus Gustafsson (9 mål) kom till BP 2015 och har varit tongivande. Dessutom har Anders Bååth kommit tillbaka till BP efter spel i Syrianska och Gefle.

På topp har BP tappat fjolårets främste målskytt Stefano Vecchia Holmquist (11 mål) till Sirius. 18-årige sjumålskytten Viktor Gyökeres är dock kvar och i division I Norra gjorde Luca Gerbino Polo hela 25 mål för Akropolis IF. Italienaren har nu anslutit till BP, liksom Kevin Kabran som gjorde 10 mål för Vasalund i samma division. Från Assyriska kommer också Tim Söderström, som gjorde 5 mål i fjol i Superettan.

På pappret känns det som om BP har ett spännande lagbygge på gång som de också nu har spetsat med några intressanta nytillskott. Pojkarna från Bromma har också verifierat att det finns kvaliteter i laget genom avancemanget till semifinal i Svenska Cupen och jag tror att BP kan hänga med en bit upp på den övre halvan.

Östers IF

Öster gjorde samma resa som BP fast med start ett år tidigare. 2013 mötte vi ÖIF i Allsvenskan och efter raset rakt igenom Superettan behövde Öster två säsonger på sig för att kravla sig upp från division I Södra. Växjölaget noterade målskillnaden 45–15, vilket i första hand vittnar om en tät defensiv.

Öster har haft lite större omsättning än vad BP haft. 40 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta och 31 % av målen.

Öster lånade i fjol in två målvakter från Halmstad Isak Pettersson (under våren) och Malcolm Nilsson (under hösten). Ingen av dessa är kvar men Robin Malmkvist är tillbaka efter sju års spel i Halmstad (2010), Tromsö (2011) och Assyriska (2012-2016).

Försvaret med Karl-Johan Lindblad, Fritiof Björkén, Elmin Nurkic och Mario Vasilj är intakt. De två sistnämnda har spelat för Öster i Allsvenskan. Det har också Månz Karlsson gjort som återvänder efter tre säsonger i vår klubb.

På mittfältet har ÖIF tappat tre spelare som fick gott om speltid: Richard Donkor (Falkenberg), Robin Strömberg – 5 mål (Ljungskile), Denis Velic (slutat, istället assisterande tränare) samt Josef Elvby (spanska FC Torre Levante). Robin Östlind, Jonathan Drott och Isaac Shaze är dock kvar. Sebastian Crona (Varberg), Jonathan Levi (Landskrona – 8 mål), Jesper Andreasson (norska Ull/Kisa) och Lars Fuhre (norska Mjöndalens IF, tidigare Hammarby) har tillkommit.

Längst fram har Björn Berglund (3 mål) återvänt till Norge. Succélånet från GAIS föra hösten med 8 mål på 9 matcher, David Johannesson är kvar. 30-åringen provspelade med oss 2009, men dalslänningen började sedan sin elitkarriär i Ljungskile och har gjort 30 mål i Superettan. Från Ljungskile har också fjolårets sexmålsskytt Admir Bajrovic hämtats.

Öster har en rätt gedigen trupp med en del spelare som varit med på den här nivån eller högre, men både spetsen och bredden för att hamna högre upp i tabellen saknas. Ett förnyat kontrakt tror jag ändå att smålänningarna grejar.

Öster åkte ur svenska Cupens omgång 2 i fjol efter förlust mot GAIS. Under försäsongen har alltså laget bara spelat träningsmatcher, med blandade resultat. Jönköping besegrades med 1–0 men mot division I-laget1 FK Karlskrona klarade man bara 1–1. I genrepet föll Öster med 1–2 borta mot Kalmar FF.

Norrby IF

Säsongen 1955/56 spelade Norrby sin hittills enda säsong i Allsvenskan, men i näst högsta serien har det blivit 25 stycken. Den senaste är från 1998 och det tog alltså nästan 20 år innan boråslaget tog sig tillbaka till elitfotbollen. Så sent som 2013 spelade Norrby i division II. Efter en andraplats bakom Öster i söderettan och kvalseger mot Assyriska (2–0 hemma och 2–2 borta) gör nu Norrby premiär i Superettan.

I seriespelet var Norrby till slut sju poäng efter Öster. Målskillnaden var 54–33. NIF var alltså målgladare än Öster men släppte också in mer än dubbelt så många mål.

Norrby har inte tappat många spelare men många mål. 26 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta och hela 46 % av målen.

Målvakten Mergim Krasniqi, som varit sista utpost sedan 2011 är kvar.

Backarna Briar Faraj och Kristoffer Strömberg fick en hel del speltid i fjol men har lämnat. Max Watson, Mehmed Dresevic och Kardo Aso är dock kvar. Tre nya försvarare har införskaffats: Liridon Gashi (Elfsborg), Viktor Nilsson (Varberg) och Meriton Qoraj (Qviding).

Kadir Hodzic, Adam Ståhl och Nicklas Savolainen (6 mål) finns kvar på mittfältet den sistnämnde är den som har varit längst i klubben i oavbruten följd, sedan 2010 har 27-åringen varit boråsklubben trogen. Tre spelare har införskaffats till mittfältet: Jesper Brandt (Qviding), Patrik Pettersen (IFK Luleå) och 20-årige ghananen Prosper Kasim lånas från IFK Göteborg.

På topp har Richard Yarsuvat svarat för hela 51 seriemål de tre senaste säsongerna. I fjol blev det 19 mål i söderettan och dessutom 2 i kvalspelet, men till denna säsong har Norrbys överlägset främste målskytt lämnat för Dalkurd. Det är naturligtvis en mycket stor utmaning att fylla det hålrummet. Marcus Översjö finns kvar men gjorde bara 6 mål förra säsongen. 28-åringen är förövrigt den ende spelaren med betydande erfarenhet från Superettanspel sedan tidigare med 14 mål på 91 matcher för Falkenberg och GAIS. På topp finns också Ibrahim Alushaj, som gjorde hela 36 mål för Motala AIF 2013-2014. 31-åringen hade i fjol problem med skador och det blev därmed bara ett mål i fjol.

Norrby släppte i fjol in många mål för ett lag som avancerat i seriesystemet och på en högre nivå blir det förstås ännu tuffare. Att dessutom tappa sin store skyttekung utan att ersätta denne gör att inte mycket talar för att Norrby ska klara kontraktet.

NIF har också haft tufft i träningsspelet men tog en hemmaseger med 2–1 mot Ljungskile i genrepet.

Det var den fakta som jag hunnit presentera och mina tankar om lagen i Superettan 2017. I morgon börjar det och på söndag är det vår tur.

Nu kör vi!