Underbar kämpaseger

Under hemmamatchen mot Halmstad i fjol hade vi det största bollinnehavet (67–33) av alla de 101 allsvenska matcher som vi selat sedan 2010 men vi föll ändå med 0–1. I år hade HBK betydligt mer att säga till om, men då var det vår tur att vinna med 1– 0. Rättvisa skipad med andra ord.

Vi skulle ha vunnit borta mot Kalmar, men åkte på ett skitmål i slutsekunderna och fick bara 2–2. Vi skulle också ha vunnit mot Gefle efter ett enormt övertag, men fick återigen bara 2–2. Vi skulle ha avgjort borta mot Norrköping redan i första halvlek men föll osannolikt med 1–2. Det var sju poäng som gick oss om intet bara på dessa tre matcher.

Vi behöver med andra ord inte alls be om ursäkt för att vi tog en poäng i Helsingborg och tre mot Halmstad i en match där oavgjort kanske var mer rättvist.

Efter den jobbiga matchen i Helsingborg, som krävde väldigt mycket kraft var jag rädd för att vi inte skulle orka ladda om på så kort tid. Halmstad som fått mycket längre vila (spelade i måndags), skulle förstås göra det jobbigt för oss, med sitt fysiska spel.

För att vårt eget spel hemma på Kopparvallen ska sitta, krävs det att vi har bra fart på bollen och då krävs också en god rörelse. Eftersom kraften i löpstegen inte riktigt fanns där så lyckades vi inte heller hitta rätt. Halmstad spelade aggressivt och pressade högt. Vi hade svårt att spela oss ur pressen och det blev mycket duellspel som krävde ännu mer kraft i den tryckande värmen.

Vi kunde ha åkt på ett baklängesmål redan i inledningen, men Henrik Gustavsson gjorde en bra räddning när Anton Tinnerholm höll på att göra självmål.

Det blev istället vi som tog en tidig ledning.

I den tionde minuten fick vi en frispark i bra läge strax utanför straffområdet till vänster. Kristian Bergström stegade fram och klippte till, bollen tog i ribbans undersida vid det bortre krysset. Ricardo Santos sköt på returen, men bollen tog på en bortaspelare och gick högt över. Den efterföljande hörnan slog Imad Zatara bra in från höger. Alberis da Silva nickade vid den bortre stolpen och Victor Sköld skarvade in bollen i mål. King Gyan försökte hindra målet men hann inte innan bollen passerade mållinjen.

Mot Norrköping hade vi en boll som nästan var inne, nu fick vi tillbaka retroaktivt när bollen precis gick över mållinjen.

Det var förstås oerhört skönt att kunna spela med en tidig ledning, men ännu bättre skulle de kännas om vi även kunde göra ett andra mål. Vi hade några fina chanser att göra fler mål. Ricardo Santos fick ett gyllene läge att nicka in bollen efter Daniel Sjölunds inlägg i den 33:e minuten, men han nickade rakt på Stojan Lukic.

I den 62:a minuten ställde vi om bra och Daniel Sjölund spelade ut till Kristian Bergström i vänster innerläge, men dessvärre sköt Pligg utanför den bortre stolpen. Om Ricardo Santos varit lite rappare kunde han ha stött in bollen.

Bortalaget hade dock flera farliga lägen, speciellt i andra halvlek.

I 52:a minuten dribblade sig Johan Blomberg in i straffområdet och spelade ut bollen till vänster. Gudjón Baldvinsson fick snäv vinkel men lyckades få igenom skottet, som tog i den bortre stolproten.

I den 56:e minuten fick Kristinn Steindórsson ett mycket bra läge inne i straffområdet till vänster, men sköt som tur var utanför den bortre stolpen.

Vi hade flera fina chanser att ställa om i andra halvlek men stressade lite för mycket och det blev hafsigt. Därmed gick lägena oss ur intet, men mot slutet av matchen mattades även bortalagets ork och vi kunde få en lugnare resa in i mål, även om det var oerhört nervöst in till slutsignalen.

Vi redde dock ut stormen och det enda viktiga i den här matchen vara att orka samla tillräckligt med krafter för att knipa tre poäng. Det lyckades och det är vi naturligtvis oerhört glada för.

Henrik Gustavsson uppträdde åter stabilt och har nu hållit nollan för tredje matchen i rad. Halmstads avslut gick för det mesta utanför, till viss del på grund av Fimpen som täckte bra, men han svarade för några fina ingripanden. Henrik klarade sig också väl vid många av HBKs många fasta situationer och inläggslägen, även om det var lite otäckt när han gick ut i den 89:e minuten, men Fimpen gick all in och fick bort bollen.

Anton Tinnerholm tvingades utgå redan efter några minuters spel och med facit i hand var det nog inte så lyckat att han startade efter att han fått problem med en axel sedan helsingborgsmatchen.

Det var då tur i oturen att Petter Gustafsson kommit tillbaka efter tidigare skadeproblem. Petter hade gjort två korta inhopp i de två senaste matcherna och är naturligtvis inte i full matchform ännu, vilket märktes i inledningen, men han spelade upp sig och blir en fin tillgång framöver.

Daniel Hallingströms pondus och tajming i sina ingripanden blev återigen avgörande för att vi höll nollan. Danne höll ihop försvaret mycket bra.

Alberis da Silva fick jobba hårt i luftrummet mot Mikael Bohman, men klarade det mesta riktigt bra. Alberis gick också till väders på hörnan, som Victor Sköld skarvade in.

Andreas Dahlén gjorde också en bättre insats än mot Helsingborg och kändes tryggare.

Imad Zatara kunde ha hjälpt Petter Gustafsson på ett bättre sätt i defensiven, men tog en fin löpning hem i slutskedet och fixade en frispark som gjorde att matchen tog slut. I övrigt kunde dock Imad löpt mycket smartare, med maxlöpningar, så att vi kunde sätta omställningar på honom. Hörnan fram till målet var dock fint slagen.

Mohammed Abubakari slet hårt mot Helsingborg och orkade inte fylla på framåt så mycket, men gjorde sitt defensiva jobb okej, även om några bollar slogs bort.

Daniel Sjölund fajtades väl, men det syntes att även Dajja inte hade samma krut i benen som när han är i toppform. Det hindrade honom dock inte från att iscensätta många anfall.

Kristian Bergström jobbade också på väl och hans frispark i ribbans undersida var verkligen värd ett bättre öde. Pligg borde också kunna avgjort matchen i den 62:a minuten. Detta var Pligg hundrade allsvenska match i vår tröja, vilket förstås inger respekt.

Victor Sköld stod för ett stort arbete med kom inte riktig rätt i situationerna. Victor stod dock för det viktigaste – målet – och han var verkligen värd att får göra matchens enda mål, när han påpassligt höll sig framme och skarvade in Alberis da Silvas nick.

Ricardo Santos spelade åter från start och bortalaget hade respekt för hans styrka i luftrummet, men tyvärr lyckades inte brassen skalla in någon boll. Förhoppningsvis hittar Santos tillbaka till den betydligt bättre rörlighet han hade tidigare under säsongen.

John Owoeri hoppade in istället för ett tröttkörd Victor Sköld i ett bra läge att få in pigga ben i djupledslöpningar mot ett allt tröttare HBK-försvar. Nigerianen var också pigg, men tyvärr satt inte riktigt förstatouchen och hoten blev därmed inte så allvarliga.

Månz Karlsson byttes in i slutskedet som högerback och vi flyttade om lite i positionerna för att säkra upp de tre poängen, vilket lyckades.

En lärdom vi kan ta är att anamma Halmstads kraftfulla spel mot motståndare som just spelat match. Vi har haft flera fina möjligheter att trötta ut motståndare som haft ett tätare spelschema som oss. Som exempelvis när Gefle kom efter lång resa och spel i Europa League, men då spelade vi med löjligt lågt tempo och Gefle kunde vila på rätt sida. Vi behöver förstås inte anamma HBKs spel till alla delar, utan det viktiga är att ha fart på bollen. Med spelvändningar är det nog så jobbigt att som försvarande lag tvingas jobba mycket i sidled och ytorna öppnar upp sig så småningom. Vi hade några spelvändningar som satt och då öppnades också ytorna i HBK-försvaret.

Nu har vi en match kvar innan VM-uppehållet, mot Mjällby borta kvar. Det vore förstås oerhört skönt att även kunna vinna den matchen. Precis som HBK har MAIF haft problem under vårsäsongen och bara tagit åtta poäng, men på Strandvallen är det aldrig lätt. Men med återvunnen energi hoppas jag verkligen att vi kan ladda ur ordentligt i djupledslöpningarna och såra hemmalaget med ett kvalitativt och snabbt passningsspel. Och att vi är aggressiva och vaksamma i defensiven förstås.

Matchfakta

ÅFF – Halmstads BK 1–0 (1–0)

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (2:a)

Domare: Martin Hansson, Holmsjö

Publik: 3 121

Övrig statistik

Bollinnehav 53 – 47

Avslut  7 – 11

Avslut på mål 4 – 1

Avslut i målställningen 1 – 1 

Hörnor 4 – 8

Frisparkar 15 – 15

Offside 1 – 3

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm (ut 7), Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (F 84) Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 

Victor Sköld (ut 65), Ricardo Santos (ut 84).

Inbytta ersättare

Petter Gustafsson (in 7 HB, HM 84), John Owoeri (in 65 F), Månz Karlsson (in 85 HB).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Allan Olesen, Martin Christensen, Simon Skrabb.

Jubileumsmatch med vunnen poäng

Matchen på Olympia i Helsingborg var den hundrade som vi spelat i Allsvenskan det här decenniet och jag har sett dem alla på plats. De tre tidigare matcherna på Olympia har jag verkligen inte några glada minnen ifrån, men nu bröt vi denna trista trend, höll nollan och fick med oss en poäng.

I den första halvleken var annars inte mycket olikt från tidigare matcher i Helsingborg. Hemmalaget såg lite tveksamt ut i inledningen, men tyvärr kunde vi inte utnyttja läget. Det såg segt och trögt ut och vi tappade boll i parti och minut vilken öppnade för att Helsingborg fick övertag och därmed kunde hitta trygghet i sitt passningsspel.

Alltså det såg precis ut som tidigare bleka insatser på Olympia, men med den högst väsentliga skillnaden att vi höll undan. Trots flera feta chanser för hemmalaget höll vi nollan in i paus. Det är alltid jobbigt att skapa målchanser och inte få dit bollen. Det vet vi själva mycket väl när vi har spelat ut motståndarna men inte lyckats pilla in bollen.

Samtidigt fick de våra energi av att få en andra chans i den andra halvleken. Vi höll också uppe spelet mycket bättre i den andra halvleken. Det gick inte fort i passningsspelet, men det var frustrerande för hemmalaget när vi drog ned tempot och de fick jobba åt fel håll.

Vi skapade också några hyggliga lägen och så länge det är 0–0 kan ju vad som helst hända. Det var egentligen ett under att matchen slutade mållös, men Henrik Gustavsson svarade för flera fina ingripanden och gjorde en fantastisk benparad när Abdul Khalili kom ren inne i straffområdet i den 68:e minuten.

Å andra sidan kunde vi också mycket väl ha vunnit matchen.  I den 86:e minuten vandrade Anton Tinnerholm fram på högersidan och slog ett utsökt inlägg in framför mål, där Victor Sköld dök upp men sköt dessvärre över från nära håll.

HIF ökade trycket i slutskedet men vi höll undan och det kändes som en stor lättnad när slutsignalen gick. Att vinna hade ju varit fullständigt underbart, men med tanke på hur matchen gestaltade sig får vi naturligtvis vara nöjda med en pinne.

Och efter alla motgångar tidigare i år var vi verkligen värda att ta en poäng i en match där spelet inte stämde, men där det ändå fanns en organisation och offervilja för att hålla undan. Vi behöver inte i någon mån be om ursäkt för sättet poängen togs på. Vi har lirat oerhört fin fotboll så många gånger och ändå inte fått med oss någonting. Nu var det vår tur att grisspela!

Henrik Gustavsson har svajat en del under säsongen men visade återigen hur bra han kan vara när han verkligen är på gång och ställdes på svåra prov, men klarade alla de svåra momenten och höll nollan för andra matchen i rad efter en kanoninsats.

Anton Tinnerholm kom inte fram så mycket på kanten som vi varit van vid från de senaste matcherna och höll också på att ställa till det några gånger i defensiven i första halvlek, men spelade upp sig och fajtades verkligen, vilket resulterade i krampkänning i slutskedet.

Daniel Hallingström hade tuffa dueller i luften mot 198 cm långe Robin Simovic men trots att vi var hårt ansatta, behöll Danne lugnet och höll ihop styrkorna och offrade sig för att täcka skott. Några års allsvensk erfarenhet är viktiga egenskaper i detta hänseende. Minus dock för den onödiga varningen på stopptid.

Alberis da Silva klarade sig också okej, även om han inte var lika framträdande som mot Häcken. Efter knäproblem tvingades han byta i den 66:e minuten, men ska kunna spela på lördag.

Andreas Dahlén hade en del problem när Helsingborg stormade fram på hans kant. Dalle blev avvaktande och slog också bort en del bollar. Ibland är det inte fel med en befriande spark i djupled bakom motståndarnas backlinje.

Imad Zatara var alldeles för omständlig i sin bollbehandling. När vi har begränsat med möjligheter gäller det att spela enkelt med få tillslag på rättvänd spelare. Defensivt har Imad också gjort bättre matcher.

Mohammed Abubakari fick agera som en defensiv hjälpgumma och gjorde det bra, men det såg lite segt ut och det gick långsamt med bollbehandlingen.

Daniel Sjölund firade en del triumfer för att tränga igenom, men det blev ofta lite för omständligt och temposvag, även om det fans en tanke med det stundom. Det fanns inte heller många mål att spela på och Dajja fick mest ägna sig åt det defensiva spelet.

Kristian Bergström hade svårt att hänga med när Helsingborg stormade fram på högerkanten, men väl i position avvärjde han möjligheterna och hade själv ett par skottlägen som kunde ha resulterat på ett bättre sätt.

Victor Sköld försökte verkligen på topp, vann en hel del luftdueller, men övriga spelare jobbade för lite för att fiska upp skarvarna. Victor hade också några fina chanser, men överarbetade lite för mycket istället för att nypa till direkt med sin vänster. Det skulle ha varit fantastiskt om han hade avgjort i den 86:e minuten, men tyvärr gick skottet över. Det känns ändå som Victor är på gång.

John Owoeri hade fina förutsättningar att kunna löpa på omställningslägen, men såg ovanligt loj ut, var inte riktigt på tå och var därmed inte på rätt plats när Victor Sköld skarvade.

Ricardo Santos fick den här gången agera inhoppare och vann en del i luftspelet, men var för inaktiv i sina löpningar.

Månz Karlsson kom in i stället för Alberis da Silva och det är alltid tufft att komma in som mittback i en tuff match, men Månz gjorde ett helt okej inhopp.

Petter Gustafsson kom in i slutet för att stadga upp defensiven och fick kliva ned som högerback efter Anton Tinnerholms krampkänning.

Redan på lördag fortsätter Allsvenskan med sista hemmamatchen före sommaruppehållet, då gäller det att komma med nya krafter. Poängen hjälper säkert till mycket för det är många av våra spelare som behöver lyfta sig för att vi ska kunna besegra HBK på Kopparvallen.

Matchfakta

Helsingborgs IF – ÅFF 0–0

Varningar ÅFF: Daniel Sköld (4:e), Daniel Hallingström (1:a)

Domare: Mohammed Al-Hakim

Publik: 7 130

Övrig statistik

Bollinnehav XX– XX

Avslut  11 – 7

Avslut på mål 6 – 1

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 10 – 4

Frisparkar 9 – 8

Offside 4 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm (MM 88), Daniel Hallingström, Alberis da Silva (ut 66), Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 85) Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 

Victor Sköld (HM 88), John Owoeri (ut 65).

Inbytta ersättare

Ricardo Santos (in 65 F), Månz Karlsson (in 66 MB), Petter Gustafsson (in 85 HM, HB 88).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Allan Olesen, Martin Christensen, Simon Skrabb.

Så underbart skönt!

Efter allt elände som varit emot oss på sistone, var det bara seger dom gällde hemma mot BK Häcken. Uppgiften mot det målglada och formstarka laget var inte lätt men vi klarade den och vann efter en härlig kämpaseger med 1–0 på Kopparvallen.

På förhand var det en match mellan två av landets främsta passningsorienterade lag. En match som var värd ett stort åskådarantal. Det var dock dåligt väder hela dagen med 2 421 åskådare är pinsamt dåligt. Skärpning i leden krävs i leden om vi ska kunna hålla till på den här nivån!

Som väntat trillade båda lagen boll och försökte med ett rappt vägvinnande passningsspel såga sig igenom, etablera tryck utanför straffområdet och komma till avslut. Båda lagen varierade också spelet från sida till sida och instick med djupledslöpningar (ofta diagonallöpningar från bortalaget) och längre bollar in bakom motståndarnas backlinje.

Det var underhållande fotboll och som väntat bra mycket högre kvalitet i passningsspelet än överskattade lag som Göteborg och AIK.

Båda lagen tog dock ut varandra och det var en väldigt jämn matchbild i den första halvleken.

I den elfte minuten kom Häcken fram från högersidan men Simon Gustafson sköt strax utanför på inspelet.

I den 21:a minuten var vi mycket nära att ta ledningen. Kristian Bergström skickade in en bra hörna från höger. Ricardo Santos nickade och bollen gick mot bortre krysset, där Alberis da Silva skulle knoppa in bollen, men en försvarare hann precis emellan och efter hopslag fick Häcken inspark.

I den 35:e minuten var det istället mycket nära att bortalaget tog ledningen. Henrik Gustavsson gick ut för att avvärja ett anfall från vår högersida, men blev överspelad av Moestafa El Kabir som skickade in bollen framför det övergivna målet, men Simon Gustafson nickade över.

Minuten senare anföll vi bra och Victor Sköld slog ett inspel från höger, men Ricardo Santos hann precis inte fram för att styra in bollen i mål.

I den andra halvleken böljade spelat väldigt mycket fram och tillbaka inledningsvis. Vi fick ett par bra lägen, men Daniel Sjölund sköt högt över och efter en fin räd av Anton Tinnerholm, fick inte Victor Sköld riktig ordning på skottet och bollen gick rakt på Christoffer Källqvist.

Bortalaget tog över allt mer och i den 61:a minuten var det riktigt nära. Efter inspel från vänster fick Martin Ericsson öppet läge inne i straffområdet men sköt precis utanför den vänstra stolpen.

Vi kontrade giftigt med långa djupledsbollar men fick inte riktigt till det, men i den 64:e minuten byttes John Owoeri in istället för Ricardo Santos och det tog bara fem minuter för John att göra mål.

I den 69:e minuten fick vi bort bollen ur straffområdet efter ett inlägg. Bollen gick ut till Kristian Bergström som spelade fram bollen på vänstersidan till John Owoeri, som tog fart ner till motståndarnas straffområde, vände tvärt in mot mål och pricksköt bollen invid den främre stolpen. Det var förstås helt underbart att se bollen gå in precis framför oss. Bara vi kunde hålla undan och ta den där efterlängtade segern!

Häcken tryckte sedan på för att nå en kvittering, men var aldrig riktigt nära. Det öppnades möjligheter för oss att kontra in 2–0 och det var riktigt nära några gånger, som när Victor Sköld tog en jättelöpning i den 90:e minuten och fick tillbaka bollen av John Owoeri, men skottet blockerades undan.

Petter Gustafson kom in istället för Victor Sköld i slutet och i den 93:e minuten kom han fram centralt och spelade ut till vänster där Daniel Sjölund blev lite tveksam och försökte sig på ett misslyckat inspel. John Owoeri fick ytterligare ett läge men fri med målvakten, kom han för nära och Källqvist kunde rädda.

Det var hypernervöst in i det sista men till slut blåste domaren Stefan Johannesson av matchen och tre oerhört viktiga poäng var i hamn. Det var vi verkligen värda efter en fruktansvärt tung period.

Efter den tunga käftsmällen i Norrköping var det riktigt starkt att bibehålla kvaliteten i passningsspelet, nu när vi mötte ett betydligt bättre lag. Samtidigt var det underbart att se kampandan och viljan att hjälpa varandra i trängda lägen. Offerviljan att täcka skott och så vidare har vi efterfrågat och det var fantastiskt fint att vi nu fick se den och att det räckte för att hålla undan till en efterlängtad seger.

Henrik Gustavsson fick äntligen hålla nollan igen, vilket bara har hänt en gång tidigare i år (hemma mot Falkenberg, 2–0). Fimpen hade inte så många avslut på sig men var aktiv att komma ut i straffområdet och avvärja på ett bra sätt, men en gång höll han på att ställa till det då Fimpen var snett ute då Alberis da Silva hade bra koll på Mostafa El Kabir, men som tur var nickade Simon Gustafson över det övergivna målet.  

Anton Tinnerholm går från klarhet till klarhet och svarade för en jätteinsats, där han klarade heta duster mot Mostafa El Kabir på ett mycket fint sätt, samtidigt som han fyllde på fullt ut i offensiven vid flera tillfällen. Med stor löpvilja och enorm målmedvetenhet kommer man långt, det har Anton bevisat.

Daniel Hallingström har agerat säkrare med sin nygamle parhäst, Alberis da Silva, vid sin sida och kunde mer fokusera på att hjälpa till att stänga den högra delen, med resoluta ingripande samtidigt som han behöll lugnet.

Alberis da Silva har oväntat snabbt kommit tillbaka efter sin långvariga skada och skapar en mycket tryggare närvaro för sin omgivning med det resoluta huvudspelet, samt den aggressiva inställningen.

Andreas Dahlen har också blivit tryggare med Alberis som understöd. Dalle kom inte fram lika mycket som Anton Tinnerholm i offensiven.

Imad Zatara var tillbaka på högermittfältspositionen. Imad fick hjälpa till mycket i det defensiva arbetet, vilket han gjorde okej. Med mindre boll under kontroll, ville han ibland göra lite för mycket med bollen när han väl fick den, men var ändå alltid ett hot för häckenförsvaret.

Mohammed Abubakari fortsatte att vara jobbig bollvinnare att möta. I den här matchen hamnade han medvetet långt ned emellanåt, vilket var värdefullt för att krympa ytorna mellan våra lagdelar och han var betydelsefull som hjälpgumma flera gånger.

Daniel Sjölund följde upp en bra insats mot Norrköping med en ny fin insats, med gott defensivt arbete, men också genom att hålla i bollen och iscensättande av många anfall.

Kristian Bergström fortsatte till vänster och stod också för ett stort arbete samtidigt som passningsspelet, så väl i spelet som vid fasta situationer, har varit av god kvalitet på sistone. Med den fina framspelningen till John Owoeri, har Pligg svarat för tre mål hittills.

Ricardo Santos startade åter på topp, men har inte riktigt fått upp energin efter att ha varit sjuk. Santos var viktig med sitt huvudspel, men kan vara ännu mer aktiv när han är i full form och borde ha slängt sig fram och styrt in Victor Skölds inspel i den första halvleken.

Victor Sköld är inte bara en viktig spelare som målskytt, skrev jag när han blev klar för oss. Victor har så många fler goda egenskaper och nu fick vi verkligen se vilken arbetskapacitet han har. Sköld sprang kopiöst mycket, var ständigt ett hot för Häcken samtidigt som han jobbade hårt i det defensiva arbetet. Victor hade verkligen varit värd att göra mål efter jättelöpningen i slutskedet.

John Owoeri bytte av Ricardo Santos och det var verkligen ett perfekt läge att komma in mot tröttkörda häckenförsvarare. Ricardo Santos hade fått några djupledslöpningar innan som han inte riktigt nådde fram på. Vilken succé det blev då John gjorde mål efter bara fem minuter på planen efter en enorm prestation. Det syns verkligen att nigerianen har utvecklats. Det var inte bara en rejäl löpning innan målet. Det fans också en tanke bakom agerandet, en tempoväxling, en blick för avslutsmomentet och ett välriktat avslut invid den främre stolpen. På senare tid har också Owoeri tajmat in bollen bra, hållit i och hittat sina lagkamrater på ett bra sätt. Trots begränsat med speltid har John redan gjort fyra mål i Allsvenskan.

Simon Skrabb hoppade in för åttonde gången, och fick nästan uteslutande ägna sig åt defensivt arbete, vilket var mycket bättre än under en tidigare period.

Petter Gustafsson gjorde tävlingsdebut i vårt lag med ett kort inhopp. Petter fick möjligheten att avgöra matchen, men valde istället att spela till Daniel Sjölund.

Detta var första gången som Allsvenskans överlägset målgladaste lag (Häcken har gjort 19 mål) fick gå av planen utan att ha gjort mål. Häcken hade 14–5 i målskillnad och hade tagit 13 av 15 poäng på de senaste fem matcherna. För oss var det istället första segern efter fem matcher utan trepoängare. I och med segern klev vi förbi Norrköping upp till nionde plats. Vi har sju poäng ned till kval- och nedflyttningsplatserna och bara fyra poäng upp till Häcken på fjärde plats. Nu är vi med i matchen igen och nästa match spelar vi borta mot Helsingborgs IF (som har två poäng färre än oss) onsdagen den 21 maj.

Matchfakta

ÅFF – BK Häcken 1–0 (0–0)

1–0 (69) John Owoeri (Kristian Bergström)

Varningar ÅFF: Mohammed Abubakari (2:a), Victor Sköld (1:a).

Domare: Stefan Johannesson, Täby.

Publik: 2 421

Övrig statistik

Bollinnehav 42– 58

Avslut  6 – 8

Avslut på mål 4 – 2

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 4 – 5

Frisparkar 6 – 7

Offside 8 – 0

Utvisningar 0 – 0

Varningar 2 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 78) Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 

Victor Sköld (ut 91), Ricardo Santos (ut 64).

Inbytta ersättare

John Owoeri (in 64 F), Simon Skrabb (in 78 HM), Petter Gustafsson (in 91 VM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Månz Karlsson, Martin Christensen.

Ny vedervärdig derbyförlust

IFK Norrköping var inte bra i fjol. I år är laget ännu sämre. Med den trupp vi har ska vi vara med och utmana i toppen i år, ändå lyckas vi på nytt förlora med 1–2. Hur är det möjligt? Det är egentligen fullständigt osannolikt att allting åter gick emot oss i ett derby.

I fjol var vi mycket bättre än IFK på Nya Parken i första halvlek och borde ha haft ledningen med ett par bollar, men efter ett skitmål efter hörna hade vi ändå bara med oss 1–1 in i paus. Efter en jämna andra halvlek åkte vi på ett nytt skitmål och föll med 1–2.

På Kopparvallen gjorde vi en svag insats, men frågan var om Norrköping vunnit utan domaren Michael Lerjéus hjälp? Då vi inte tilldömdes en solklar frispark innan deras 1–1-mål, Erik Moberg blev horribelt utvisad och IFK fick en pinsamt dömd straff, som avgjorde matchen.

I det här vidriga derbyt kan vi addera fjolårets båda derbyn. Vi var ännu mer överlägset i den första halvleken än på Parken i fjol, spelade med ännu bättre och snabbare passningsspel och hade ännu fler mållägen. Ändå hade vi bara 1–1 i paus. Andra halvlek var betydligt sämre, men vi var ändå bättre än hemmalaget och borde ha avgjort, men det blev istället hemmalaget som åter drog det längsta strået och vann med 2–1, efter mycket stor hjälp av domaren Markus Strömbergsson.

IFK började matchen bäst och hotade med några inlägg men efter fem minuter började vi hitta rätt i passningsspelet och tog över totalt. Vi hotade med vassa anfall och fick tryck mot hemmalagets mål.

I den åttonde minuten slog Kristian Bergström ett fint instick från vänster och Imad Zatara sköt, men dessvärre utanför den främre stolpen. 

I den 16:e minuten snappade Kristian Bergström upp bollen efter slarv från hemmalaget, men hastade lite för mycket i avslutet och sköt utanför.

Minuten senare tog vi mycket fint ledningen. Vi etablerade spelet på Norrköpings planhalva. Martin Christensen slog en fin spelvändningsboll till Andreas Dahlen som skickade in ett inlägg, som rensades bort, men Kristian Bergström snappade upp bollen och spelade tillbaka till Dahlén, som slog ett fint inlägg. Daniel Sjölund förlängde elegant och Imad Zatara vräkte sig fram och nickade i ribban. Victor Sköld var dock påpassligt framme och stötte in returen.

Vi fortsatte att mata på och speciellt efter en halvtimmes spel radade vi upp chanser. I den 30:e minuten snodde Daniel Sjölund bollen av Lars Krogh Gerson och vi kunde gå till attack, med Imad Zatara till höger och Victor Sköld till vänster. Dajja slog bollen till vänster, men dessvärre väntade Victor för länge och när en motståndare närmade sig gick det stressade högerskottet utanför den främre stolpen.

Kort senare rullade vi ut IFK fullständigt. Anton Tinnerholm tog sig fint in mot den främre stolpen, från höger, och spelade snett bakåt, men tyvärr precis bakom Victor Sköld och Imad Zatara fick inte heller till avslutet.

I den 36:e minuten klippte Victor Sköld till på volley från distans och målvakten David Mitov Nilsson fick fingrarna på bollen och styrde den i ribban. Inte ens en minut senare vände Imad Zatara om och skickade i väg ett bra skott som målvakten ånyo räddade, och styrde strax över.

I den 39:e minuten stack plötsligt hemmalaget upp. Efter inspel från höger slängde sig Alhaji Kamara i ett försök att filma till sig en straff, men domaren Markus Strömbergsson från Gävle lät spelet fortgå. Martin Christensen tog emot bollen på låret, men tappade den och i försök att återvinna bollen rev han ned Christopher Telo när denne var på väg ur straffområdet.

Henrik Gustavsson gick åt rätt håll (höger) på den efterföljande straffsparken men kunde inte hindra Lars Krogh Gerson att skicka upp bollen i krysset. Det solklara kortet till Alhaji Kamara för den mycket, mycket dåliga filmningen glömde Markus Strömbergsson bort i alla hast!

Vi tappade stinget därefter och startade också den andra halvleken trögt även om vi var bättre än hemmalaget.

Vi tog åter kommandot och i den 58:e minuten skickade Kristian Bergström in en bra frispark, men Alberis da Silva nickade precis utanför den vänstra stolpen.

I den 65:e minuten svarade Victor Sköld för en fin prestation då han tog sig in från högerkanten, längs med kortlinjen och in i straffområdet, väl när han skulle hitta inspelet, blev han nedriven av Christoper Meneses, men vi fick ingen straff. Det är fullständigt osannolikt att inte blåsa straff där! Skandal mist sagt, det fanns inget som skymde och alla på plats kunde se att det skull vara straff men tydligen inte domarkvartetten!

IFK fick sedan lite mer att säga till om men deras segermål kom ändå som en chock i den 81:a minuten. Henrik Gustavsson slog en lång utspark som Rawez Lawan lyfte in på vår planhalva. Alberis da Silva blev nedsprungen av Alhaji Kamara, som kom fri och gjorde tyvärr inget misstag då han satte bollen till höger om Henrik Gustavsson.

Vi var oerhört nära en kvittering kort senare. Kristian Bergström slog en hörna från höger, bollen gick över på andra sidan där Victor Sköld lyfte in och Mohammed Abubakari nickade bra mot bortre stolpen men där lyckades Christoffer Nyman rädda med en konstspark. Det var mycket nära att bollen gick in, men förmodligen var den inte inne.

Det är många som inte kan reglerna och därav många domare som dömer bollar till inkast och hörna som inte är ute. Är bollen ute ska HELA bollen vara utanför linjen med 90 graders projektion uppifrån! Vi hade minst två situationer där bollen inte var ute men ändå fick IFK både inkast och hörna och med deras sätt att döma var bollen inne!

Vi hade fortsatt tryck mot IFK-målet i slutskedet. Bollen studsade inne i straffområdet, men varken Ricardo Santos eller Simon Skrabb fick träff på bolluslingen.

För att ytterligare förstärka eländet, så bestals vi på en solklar frispark i den 96:e minuten. Läget hade varit perfekt, precis utanför straffområdet till höger om halvmånen. Victor Sköld manglades nämligen ned av Christopher Telo, men utan åtgärd av dommarkvartetten. Det var droppen, eller rättare sagt en av många droppar denna blöta och svintunga kväll!

Vi skulle naturligtvis ha avgjort den här matchen redan innan straffsparken. Stundom spelade de våra bländande fotboll, med ett mycket fint, snabbt och vägvinnande passningsspel. Spelar vi så finns det inget lag i det här landet som har en suck. Genom vår överlägsenhet och höga press stressades IFK till många misstag, men det gäller att vi blir mer taktiskt slipade. Fotboll är verkligen ingen lek och det får inte gå överstyr med överdriven grannlåt i passningsspelet. Att vara överlägsen har sin baksida då det inte är troligt att man har så stort övertag en hel match och att man kan släppa in mål från ingenting har vi sett prova på otaliga gånger förut.

Vår tidigare tränare, Andreas Thomsson, tog upp problemet vid några tillfällen – att vi så gärna vill förnedra motståndarna genom att spela skjortan av dem. Men vi behöver inte förnedra Norrköping på det sättet. Alla vet att vi är mycket bättre än dem, med en överlägsen teknik och passningsspel. Istället är det resultaten som ska tala – att när de var som i värst gungning, vara mer resoluta och beslutsamma. Vi kunde ha skapat ännu fler mållägen och därmed haft större chans att göra både 2–0 och 3–0.

Sedan faller vi ju ånyo på väldigt svaga prestationer vid deras mål och framförallt vid det första målet. Det är det som vi själva kunde påverka att vi sedan hade maximal otur med domarna kan vi ju tyvärr inte göra någonting åt och det är ju inte första gången som Markus Strömbergsson ställt till det för oss.

Henrik Gustavsson har tagit många straffar i sin karriär, men Gersons straff var förmodligen den svåraste att ta. Fimpen är normalt sett stark i frilägen, men gör bara motspelaren sina saker rätt är det naturligtvis svårt. I övrigt hade inte Fimpen så mycket att stå i. Stort minus dock för uttalandet till Corren om att vi skulle vara någon slags lillebror - det är samma sak som att kasta in handduken innan matchen! 

Anton Tinnerholm hade mycket fart i benen och agerade flitigt framåt på sin högerkant. Det var bara pricken över i:et som saknades på hans framspelningar. Defensivt gjorde Anton också ett bra jobb och svarade för en jättelöpning och perfekt brytning i slutskedet när han avväpnade Alhaji Kamara.

Daniel Hallingström hade tufft motstånd i luftrummet mot Isaac Thelin och Alhaji Kamara, men klarade ändå duellerna bra och hade bra koll även i markspelet med lugn och trygghet. Danne skulle dock ha säkrat upp och hjälp Alberis innan det avgörande målet.

Alberis da Silva var tillbaka i backlinjen för första gången i Allsvenskan i år. Jag var lite rädd om han skulle hålla, då hans halvlek i U21-matchen förra veckan var allt annat än bra, men tändningen inför en sådan här match är förstås en hel annan och Alberis gjorde det riktigt bra med tanke på att han varit borta så länge. Inte minst huvudspelet var viktigt mot IFKs bjässar. Även om Brassen borde fått med sig en frispark i duellen mot Alhaji Kamara, borde Alberis varit mer vaksam och stått emot bättre.

Andreas Dahlén svarade också för en okej insats, höll rent på ett bra sätt på sin kant och kom också bra med i offensiven. Inlägget fram till vårt mål var också kvalitativt.

Martin Christensen gjorde en hel del bra saker på vår framgångsrika högerkant, men efter generalmisstaget kan det tyvärr inte bli annat än underkänt. Om man ska ta emot en boll i eget straffområde, måste man ha fullständig stenkoll på att ingen motståndare kan komma åt bollen, men det som absolut inte får ske skedde alltså, vilket fick förödande konsekvenser.

Mohammed Abubakari följde upp med en ny bra insats och vann många bollar centralt, men var inte lika framgångsrik i andra halvlek. Nicken, som räddades på mållinjen, var värd ett mycket bättre öde.

Daniel Sjölund, kom tillbaka med nyfunnen energi efter avstängningen. Dajja dominerade innermittfältet totalt i första halvlek och kunde göra lite vad han ville. Det blev dock lite för mycket lek. I andra halvlek hittade inte Sjölund samma flyt.

Kristian Bergström var tillbaka till vänster, men gjorde det bra även därifrån och var involverad i det mesta. Precisionen vid fasta situationer och inlägg var också bra. Synd bara att han hastade lite för mycket när han fick chansen på en förlupen boll.

Imad Zatara flyttades upp på topp och hade lekstuga, men med lite mer resolut spel hade vi avgjort matchen tidigt. I andra halvlek blev det lite för mycket ”one-man-show” och lite nonchalant beteende stundom.

Victor Sköld fick åter chansen från start och höll sig påpassligt framme på en retur. Victor borde ha gjort något mer mål. Sköld är inte riktigt inne i det allsvenska spelet ännu. Tekniken och spelsinnet finns där, men han måste tuffa till sig lite i närkamperna, täcka bollen bättre och avsluta snabbare för att blomma ut riktigt ordentligt – men lyckas han med det, vilket jag också tror, kommer han bli en av Allsvenskans främsta forwards redan i år.

Ricardo Santos, som varit sjuk, hoppade in sista 20 minuterna och det syntes att han inte riktigt hade energin i duellerna.

Simon Skrabb hoppade också in, istället för Kristian Bergström, och kunde ha kvitterat men fick ingen riktig träff på bollen i straffområdet i den 92:a minuten.

Efter en sådan här käftsmäll är det sannerligen inte lätt att ladda om, men vi måste. På måndag gästas vi av ett lag som inte alls spelar samma dödgrävarfotboll som Norrköping. BK Häcken verkar ha hittat tillbaka till 2012 års form och kommer bjuda upp till dans på ett hel annat sätt. Det är förstås en svår uppgift men kan vi hålla uppe passningsspelet som i första halvlek, vara lite mer beslutsamma och göra mål på chanserna så vinner vi förstås. Vi kommer också få helt andra möjligheter med omställningar.

Matchfakta

IFK Norrköping – ÅFF 2–1 (1–1)

0–1 (17) Victor Sköld

1–1 (39, straff) Lars Krogh Gerson

2–1 (81) Alhaji Kamara

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (1.a), Mohammed Abubakari (1:a), Anton Tinnerholm (1:a).

Domare: Markus Strömbergsson, Gävle.

Publik: 8 007

Övrig statistik

Bollinnehav 45– 55

Avslut  9 – 15

Avslut på mål 4 – 7

Avslut i målställningen 1 – 2 

Hörnor 4 – 6

Frisparkar 11 – 10

Offside 6 – 0

Utvisningar 0 – 0

Varningar 2 – 3

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 73), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 83) – 

Victor Sköld, Imad Zatara (HM 73).

Inbytta ersättare

Ricardo Santos (in 73 F), Simon Skrabb (in 83 VM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Pontus Nordenberg, Petter Gustafsson, Joel Rajalakso.

Vi vågade inte gå för seger

Efter den senaste tidens turbulens både på och utanför planen är det förstås skönt att bryta trenden och ta poäng, samtidigt som vi verkligen behövde tre pinnar för att inte halka efter topplagen. Att matchen hemma mot Djurgården slutade 1–1, var fukten av att båda lagen var mer rädda för att förlora än modet att vinna.

Vi tog initiativet från början och det var fantastiskt skönt att vi kunde ta en tidig ledning efter att vi hamnat i underläge i de tre senaste matcherna. Målet föll efter ett mycket långt anfall på nära en minut och 14 passningar. Hela startelvan förutom Henrik Gustavsson och Mohammed Abubakari rörde bollen från det att Kristian Bergström fiskade upp bollen tills dess att Ricardo Santos nickade in bollen. vi växlade kant och djup i anfallet, där Daniel Hallingströms långa boll öppnade upp Djurgården, men John Owoeris inlägg från höger blev för långt. Martin Christensen var dock på hugget och tog till vara på bollen till vänster och spelade snett bakåt. Andreas Dahlen slog in bollen och Ricardo Santos lobbnickade in 1–0 invid den bortre stolpen. Det var ett högst kvalificerat avslut att förlänga inlägget med ryggen mot målet i den sjätte minuten.

Vi hade sedan ett klart grepp om händelserna och det kändes nästan märkligt hur vi i ett ganska makligt tempo så enkelt kunde ta oss igenom Djurgården. Men har man bara kvalitet i passningsspelet, byter kant och varierar med längre bollar i djupet, så behöver det inte alltid gå så fort. Det blir ändå svårt för motståndarna att täcka av ytorna. Tyvärr omsatte vi inte övertaget i tillräckligt med chanser och hela tiden fick de våra vara vaksamma på Djurgårdens omställningar.

Dessvärre kunde Djurgården kvittera efter ett riktigt skitmål i den 24:e minuten. Martin Broberg lyfte in en frispark från vänster som vi efter flera försök inte fick bort. Till sist fick Månz Karlsson en felträff och bollen lämnade straffområdet, men inte bättre än att Martin Broberg kunde ta emot och i lugn och ro ladda för sitt avslut och placerade därmed in bollen vid den vänstra stolpen. Vi har dessvärre sett denna typ av mål mången gånger. Motståndarna kastar sig och offrar sig för att ge skytten så lite tid och utrymme som möjligt, men våra spelare avvaktar ofta och går inte fullt in i situationen. Andreas Dahlén, kollade precis som mot Örebro, först bakåt om det var okej att rusa fram, sedan gick han fram men stannade. Det är alltid okej att går fram på skytten och det är inte bara okej det är ett måste! Kristian Bergström gjorde också ett halvhjärtat försöka att pressa och det duger inte.

Vi hade verkligen behövt hålla ledningen längre för att eventuellt kunnat göra 2–0 innan DIF gjort sitt första mål. Vi avslutade första halvlek svagare, med sämre kvalitet och mer soloräder än ett kollektivt samspel, men vi hade trots allt 59–41 i bollinnehav efter den första akten. I andra halvleken blev bollinnehavet mycket jämnare (51–49) och spelet växlade fram och tillbaka. Det var tydligt att båda lagen anföll med allt fler spelare bakom boll ju längre den andra halvleken led, i rädsla för att släppa in ett matchavgörande mål.

Djurgården hade ett par riktigt giftiga chanser att avgöra i andra halvlek främst genom Erton Fejzullahu, då han tidigt i halvleken vände om och sköt på volley, men gjorde Henrik Gustavsson en fantastisk enhandsräddning. På stopptid fick Erton åter ett gyllene tillfälle men Fimpen svarade åter för en kvalificerad räddning på nicken.

I den 88:e minuten fick vi vårt bästa läge i den andra akten, men dessvärre sjönk inte Andreas Dahléns högerlyftning tillräckligt utan tog i ribban vid det högre krysset. Det avslutet var verkligen värt ett bättre öde.

Det är klart att det var en besvikelse att vi inte kammade hem alla tre poängen, men samtidigt fanns också rädslan på läktaren att vi skulle bli helt utan. Allsvenskan är jämn och vi får hoppas att den här insatsen är början på att vi ska ta oss upp ur svackan. Dessutom är vi fortfarande obesegrade hemma på Kopparvallen.

Efter en tveksam insats i Örebro, klev Henrik Gustavsson fram och svarade för att par matchavgörande räddningar av den högre skolan i den första halvleken. Fimpen kunde varit mer alert vid målet, men var också skymd.

Anton Tinnerholm klarade sig relativt bra mot en pigg Simon Tibbling. Anton höll tempot väl uppe och var frejdig i offensiven.

Daniel Hallingström agerade med pondus i luftrummet och höll ihop backlinjen mycket bättre än i Örebro.

Månz Karlsson klarade också av de flesta situationerna på ett bra sätt, men tappade ibland fokus och motståndarna fick därmed lägen. Den svaga rensningen innan baklängesmålet blev dessvärre förödande. Efter sin tredje varning är Månz dessutom avstängt i derbyt på onsdag.

Andreas Dahlén var dessvärre åter passiv när han skulle gå i press, vilket kostade oss ett nytt mål i baken, men inlägget till Santos mål var riktigt fint och förstås avgörande för att vi tog poäng.

Imad Zatara startade till höger på mittfältet för första gången i år. Vi hade därmed gått om löpande spelare i djupled och Zatra bidrog med sin fart och teknik, men överarbetade en del, speciellt i andra halvlek.

Mohammed Abubakari var tillbaka på innermittfältet och hade förstås mycket energi, vilket också växlades upp med kvalitet i bollbehandling och passningsspel. Med Mommo kunde vi ofta skaffa ett övertag centralt.

Med en av de ordinarie innermittfältarna borta i de två senaste matcherna har Kristian Bergström åter spelat centralt. Pligg klarade sig bra denna gång och blir ju mer involverad i spelet centralt och kan bidra i ännu högre grad med sina väl avvägda bollar.

Martin Christensen lyckades bäst i Örebro när han flyttades till vänsterkanten och fick fortsatt förtroende på vänstersidan. Dansken hade mycket spring i benen och bidrog mycket till offensiven, men överarbetade en del i slutet av första halvlek och i den andra akten.

Ricardo Santos gjorde en klart bättre match än i Örebro, även om han kan vara mycket mer aktiv. Efter fyra mållösa matcher gjorde brassen åter ett riktigt fint mål och är ju mycket värdefull med sitt huvudspel även när de andra egenskaperna inte sitter fullt ut.

John Owoeri hade pigga ben och det var kul att se att vi utnyttjade dem mer genom en del längre bollar. Fortfarande saknas det lite i värdering när han ska sakta in för att hitta sina lagkamrater, men med ännu mer speltid kommer nigerianen att bli bättre även i det hänseendet. Owoeri skulle också haft en solklar straff i den 62:a minuten när den redan varnade Mattias Östberg vräkte omkull John Owoeri i straffområdet.

Victor Sköld bytte av ett trött John Owoeri sista 25 minuterna, men vi hade inget organiserat anfallsspel under den perioden och Victor kom inte till sin rätta.

Simon Skrabb kom in istället för Ricardo Santos sista kvarten, men hann inte övertyga.

Det är nu kort om tid att ladda om inför onsdagens östgötaderby i Norrköping, men till en sådan match är det förstås inte svårt för våra spelare att motivera sig. Dessvärre får vi klara oss utan vår tränare Peter Swärdh, som blev uppvisad på läktaren efter att han sparkat till en papperskorg!

Man kan undra vart vi är på väg med fotbollen! När John Owoeri för femtielfte gången blivit hårt tagen och till och med fick frisparken emot sig, så måste domare ha förståelse för att det finns människor på och utanför planen som inte är likgiltiga utan reagerar. Domaren Martin Hansson var däremot inte på hugget och uppträdde nonchalant i många situationer.

Månz Karlsson är också avstängd mot Peking och vi tvingas möblera om i försvaret. Är Alberis da Silva redan redo att träda in? Eller får Allan Olesen åter chansen? Eller får vi se någon annan spännande lösning? Tillbaka efter avstängning är ju en spelsugen Daniel Sjölund, så på mittfältet har vi flera alternativ.

Norrköping svarade för en usel andra halvlek borta mot BP, men som alla vet så är det som hänt innan en derbymatch av mindre värde. Derbymatcherna lever ofta sitt eget liv och det gäller att samtliga spelare är på tå och inte viker en tum i närkamperna!

Matchfakta

ÅFF – Djurgårdens IF 1–1 (1–1)

1–0 (  6) Ricardo Santos (Andreas Dahlén)

1–1 (24) Martin Broberg

Varningar ÅFF: Månz Karlsson (3:e avstängd mot Norrköping).

Domare: Martin Hansson, Holmsjö.

Publik: 4 953

Övrig statistik

Bollinnehav 55– 45

Avslut  10 – 7

Avslut på mål 2 – 5

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 8 – 2

Frisparkar 11 – 9

Offside 3 – 6

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (F 77), Daniel Sjölund, Kristian Bergström, Martin Christensen – 

Ricardo Santos (ut 77), John Owoeri (ut 67)

Inbytta ersättare

Victor Sköld (in 67, F), Simon Skrabb (in 77 HM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Alberis da Silva, Pontus Nordenberg, Petter Gustafsson.